Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap

Barrblandskogsbrant med
lövinblandning i Högemålen.
Foto: Peter Jonsson.
ÖSTRA VÄTTERNBRANTERNAS NATURVÄRDEN – ARTER, MILJÖER OCH DELLANDSKAP
lingsträd. Buskskiktet kan vara rikt med t.ex. hassel, skogstry och måbär. Vispstarr, blåsippa,
ramslök, skogsbingel är exempel på vanliga arter i fältskiktet. Mossfloran är ofta mycket rik
med arter som kranshakmossa, fällmossa och olika baronmossor.
Naturvärden: Markförhållanden, mikroklimat, skrymslen, skugga och fuktighet ger
förutsättningar för en stor artrikedom hos mer eller mindre störningskänsliga arter. Block och
sten har ofta en rik påväxt av mossor. Molluskfaunan (snäckor) innehåller ofta skyddsvärda
arter. De gamla ädellövträden är mycket värdefulla och det finns ofta gott om död ved. De
rika ädellövbranterna utgör ofta de värdefullaste kärnorna i större ädellövområden. Om det
samtidigt finns bäckar, källor etc. höjs naturvärdet ytterligare.
Paraplyart: större barksnäcka Ena montana
Några exempel på signalarter. Mossor: grov fjädermossa Neckera crispa, platt fjädermossa
Neckera complanata, fällmossa Antitrichia curtipendula, baronmossor Anomodon
spp., klippfrullania Frullania tamarisci, guldlockmossa Homalothecium sericeum, mörk
husmossa Hylocomiastrum umbratum, kalkkrusmossa Tortella tortuosa, porellor Porella
spp., krusig ulota Ulota crispa m.fl. Lavar: grynig filtlav Peltigera collina, traslav Leptogium
lichenoides, almlav Gyalecta ulmi. Kärlväxter: Blåsippa Hepatica nobilis, ramslök Allium
ursinum, ormbär Paris quadrifolia, tandrot Cardamine bulbifera, gullpudra Chrysosplenium
alternifolium.
Tidigare markanvändning: Områdena har ofta varit obrukbara för slåtter. Hamling
har varit vanligt liksom bete i de minst branta delarna. I sen tid har vedhuggning haft den
största påverkan.
Naturvårdande skötsel: Fri utveckling är ofta det bästa alternativet för dessa miljöer.
Den naturliga störningen är ras och skred. De viktigaste arterna är ofta mer eller mindre störningskänsliga.
Vanligen har det gått lång tid sedan senaste hamlingen och träd med hamlingsspår
är nu inväxta och har höga flerstammiga kronor. Restaureringshamling, som kräver
ljushuggning, är sällan motiverat. Graninväxning är sällan något större problem på de rika
markerna, men om det skulle växa in gran så kan det vara lämpligt att röja/gallra bort den.
2. Brantskog av ädellövfattig typ med varierad barrinblandning. A ***
13. BARRBLANDSKOGSBRANTER (MED LÖVINBLANDNING). P **
Brantskogar av ädellövfattig typ med ett varierat inslag av
tall och gran hyser ofta rödlistade arter. Typen har högsta
prioritet i naturvårdarbetet och är en ansvarsmiljö för Östra
Vätterbranterna. Oftast gäller ju mer löv desto värdefullare
ur naturvårdssynpunkt. Om lövinslaget är lågt, eller t.o.m.
saknas, så övergår typen till ”BARRBLANDSKOGSBRANTER
(MED LÖVINBLANDNING)”. Prioriteten för denna är lägre
men likväl ”mycket hög”.
Nyckelbiotopstyper: aspskog (delvis), lövnaturskog
(delvis), bergbrant (delvis), rasbrant (delvis), lövrik barrnaturskog
(delvis), barrnaturskog (delvis).
Typexempel: Högemålen, Rävlinge, Hultsjö, m.fl.
Beskrivning: Brantskogar av ädellövfattig typ och
barrblandskogsbranter finner man i bergssluttningar, ras-
49