Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap

Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap

ostravatterbranterna.se
from ostravatterbranterna.se More from this publisher
29.09.2013 Views

32 ÖSTRA VÄTTERNBRANTERNAS NATURVÄRDEN – ARTER, MILJÖER OCH DELLANDSKAP Ansvarsmiljöer och prioriterade miljöer Ansvarsmiljöer och prioriterade miljöer skall underlätta myndigheternas prioriteringar när det gäller bland annat naturreservat, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal. Förekomst av rödlistade arter och särskilt prioriterade arter samt läge i landskapet (i dellandskap) bestämmer prioriteringsnivån för miljöerna. I Vätterbrantsområdet skall också de fastigheter som enligt fastighetsanalysen 9 har en mycket hög andel nyckelbiotoper prioriteras (se Jonsson 2004). För varje ansvars- eller prioriterad miljö finns generella råd för skötsel och hänsyn (se resultat). A = ansvarsmiljö. Biotoptypen är typisk för Vätterbranterna och är sällsynt i andra delar av Sverige. Ansvarsmiljöerna har ”högsta” prioritet ( = ***) i naturvårdarbetet. P = Prioriterad miljö. Klassen under ansvarsmiljöer. I dess biotoper finns en viktig del av Vätterbranternas biologiska mångfald. De prioriterade miljöerna har ”mycket hög” (=**) eller ”hög” (= *) prioritet. Dellandskap Hänsyn vid markanvändning, rådgivning och områdesskydd inom ett dellandskap bör sträva efter att stärka dellandskapets kännetecken och karaktär. De naturvärden som är typiska inom landskapet skall prioriteras. Långsiktigheten är mycket viktigt, i dellandskapet skapar man förutsättningar för framtiden. För varje dellandskap finns generella råd för skötsel och hänsyn (se resultat). Kunskap om det landskap (dellandskap) man verkar i. + Kunskap och intryck av beståndet eller hagmarken i fält. Bättre beslut för den biologiska mångfalden Figur 3 Genom att ha kunskap om det omgivande landskapet och fältkännedom om platsen kan man fatta bättre beslut vid naturvårdsinsatser. 9 Fastighetsanalysen beskriver hur stor andel av den produktiva skogsmarken på en fastighet som berörs av nyckelbiotop eller naturvärdesobjekt. Fastigheter med en hög %-andel nyckelbiotop skall i Vätterbranterna prioriteras. Dessa har också höga naturvärden så de biologiska och fastighetsmässiga prioriteringarna sammanfaller vanligtvis. Mer läsning i Jonsson, P. 2004. Resultat och erfarenheter från projekt Östra Vätterbranterna. Länsstyrelsens meddelande 2004:34.

Resultat ÖSTRA VÄTTERNBRANTERNAS NATURVÄRDEN – ARTER, MILJÖER OCH DELLANDSKAP Statistik för nyckelbiotoper I Östra Vätterbrantsområdet har 550 nyckelbiotoper och 400 naturvärdesobjekt beskrivits i skogen. Totalarealen för nyckelbiotoper är 800 ha varav 550 ha utgör produktiv skogmark. Motsvarande för naturvärdesobjekten är 480 ha respektive 330 ha (tabell 9). De topografiskt betingade nyckelbiotoperna som t.ex. branter och raviner dominerar, följt av barrskog och ädellövskog. De topografiska biotoperna är generellt något större än genomsnittet medan ädellövskogsbiotoperna är mindre (figur 4). Figuren är översiktlig, observera att grupperingarna är trubbiga eftersom typerna går i varandra, t.ex. kan en ädellövskogsravin föras till antingen ädellöv eller topografiska biotoper. Eftersom de topografiska typerna dominerar blir också andelen impediment i nyckelbiotoperna hög. Omkring en tredjedel av biotoperna utgörs av andra ägoslag än skogmark (figur 5). Totalt är 5,1 % av den produktiva skogsmarken i Vätterbranterna klassad som nyckelbiotop eller objekt med naturvärde. I detta är de biotoper i odlingslandskapet som berör skogmark medräknade medan dubbelregistrering med skogsvårdstyrelsens biotoper är borträknade. Fördelningen av naturvärdena mellan de olika fastigheterna är ojämn. Nyckelbiotoperna i Östra Vätterbranterna är oftast små. Medelarealen är 1,5 ha i skog och 2,5 ha i odlingslandskapet. De i odlingslandskapet är generellt sett något större än de i skogen, däremot innehåller de mycket ”luft” eftersom det oftast är långt mellan de riktigt naturvårdsintressanta träden. Helheten kan dock ändå ha en stor betydelse för den biologiska mångfalden med buskar, bryn och rekryteringsträd 10 . Endast 5 % av nyckelbiotoperna i skogen är större än 5 ha (figur 6). Små biotoper är vanligtvis känsligare för ingrepp i deras närhet. I branten mot Vättern ligger dock flera av dem direkt angränsande till varandra och utgör en sammanhängande helhet. I princip samtliga nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt i odlingslandskapet är skötselkrävande. Här dominerar de lövklädda hagmarkerna. Ungefär en knapp tredjedel av nyckelbiotoperna i odlingslandskapet berör skogsmark. Det kan t.ex. vara skogbeten, tätare hagmarker eller bryn. Tillsammans utgör dessa 275 ha eller 1,2 % av den produktiva skogsmarksarealen. I den siffran ingår impediment, men överlapp med Skogsvårdsstyrelsens biotoper är borträknat. Överlapp mellan SVS:s och LST:s inventeringar förekommer i olika utsträckning i 153 områden. Totalt är 5,1 % av den produktiva skogsmarken i Vätterbranterna klassad som nyckelbiotop eller naturvärdesobjekt. I den ordinarie nyckelbiotopsinventeringen har naturreservaten uteslutits. De har inventerats separat över hela länet (Fasth 1999). I östra Vätterbranterna inventerades Ramlaklint och Uvaberget, Västanå raster med Röttleån samt Brattaberget. Av dessa naturreservat är Västanå raster med Röttleån i särklass med nära 100 ha sammanhängande nyckelbiotop av hög klass 10 Rekryteringsträd är träd som sparas för att bli framtidens ”naturvårdsträd”, till exempel nya jätteträd. De ska ha uppnått tillräckliga kvaliteter innan dagens naturvårdsträd dör, för att trädlevande mossor, lavar etc. ska hinna flytta över till dem. 33

Resultat<br />

ÖSTRA VÄTTERNBRANTERNAS NATURVÄRDEN – ARTER, MILJÖER OCH DELLANDSKAP<br />

Statistik för nyckelbiotoper<br />

I <strong>Östra</strong> Vätterbrantsområdet har 550 nyckelbiotoper <strong>och</strong> 400 naturvärdesobjekt beskrivits i<br />

skogen. Totalarealen för nyckelbiotoper är 800 ha varav 550 ha utgör produktiv skogmark.<br />

Motsvarande för naturvärdesobjekten är 480 ha respektive 330 ha (tabell 9).<br />

De topografiskt betingade nyckelbiotoperna som t.ex. branter <strong>och</strong> raviner dominerar,<br />

följt av barrskog <strong>och</strong> ädellövskog. De topografiska biotoperna är generellt något större än<br />

genomsnittet medan ädellövskogsbiotoperna är mindre (figur 4). Figuren är översiktlig, observera<br />

att grupperingarna är trubbiga eftersom typerna går i varandra, t.ex. kan en ädellövskogsravin<br />

föras till antingen ädellöv eller topografiska biotoper. Eftersom de topografiska<br />

typerna dominerar blir också andelen impediment i nyckelbiotoperna hög. Omkring en tredjedel<br />

av biotoperna utgörs av andra ägoslag än skogmark (figur 5). Totalt är 5,1 % av den<br />

produktiva skogsmarken i Vätterbranterna klassad som nyckelbiotop eller objekt med naturvärde.<br />

I detta är de biotoper i odlingslandskapet som berör skogmark medräknade medan<br />

dubbelregistrering med skogsvårdstyrelsens biotoper är borträknade. Fördelningen av <strong>naturvärden</strong>a<br />

mellan de olika fastigheterna är ojämn.<br />

Nyckelbiotoperna i <strong>Östra</strong> Vätterbranterna är oftast små. Medelarealen är 1,5 ha i skog<br />

<strong>och</strong> 2,5 ha i odlingslandskapet. De i odlingslandskapet är generellt sett något större än de i<br />

skogen, däremot innehåller de mycket ”luft” eftersom det oftast är långt mellan de riktigt naturvårdsintressanta<br />

träden. Helheten kan dock ändå ha en stor betydelse för den biologiska<br />

mångfalden med buskar, bryn <strong>och</strong> rekryteringsträd 10 . Endast 5 % av nyckelbiotoperna i skogen<br />

är större än 5 ha (figur 6). Små biotoper är vanligtvis känsligare för ingrepp i deras närhet.<br />

I branten mot Vättern ligger dock flera av dem direkt angränsande till varandra <strong>och</strong> utgör<br />

en sammanhängande helhet.<br />

I princip samtliga nyckelbiotoper <strong>och</strong> naturvärdesobjekt i odlingslandskapet är skötselkrävande.<br />

Här dominerar de lövklädda hagmarkerna. Ungefär en knapp tredjedel av nyckelbiotoperna<br />

i odlingslandskapet berör skogsmark. Det kan t.ex. vara skogbeten, tätare hagmarker<br />

eller bryn. Tillsammans utgör dessa 275 ha eller 1,2 % av den produktiva skogsmarksarealen.<br />

I den siffran ingår impediment, men överlapp med Skogsvårdsstyrelsens biotoper<br />

är borträknat. Överlapp mellan SVS:s <strong>och</strong> LST:s inventeringar förekommer i olika utsträckning<br />

i 153 områden.<br />

Totalt är 5,1 % av den produktiva skogsmarken i Vätterbranterna klassad som nyckelbiotop<br />

eller naturvärdesobjekt.<br />

I den ordinarie nyckelbiotopsinventeringen har naturreservaten uteslutits. De har inventerats<br />

separat över hela länet (Fasth 1999). I östra Vätterbranterna inventerades Ramlaklint <strong>och</strong> Uvaberget,<br />

Västanå raster med Röttleån samt Brattaberget. Av dessa naturreservat är Västanå<br />

raster med Röttleån i särklass med nära 100 ha sammanhängande nyckelbiotop av hög klass<br />

10 Rekryteringsträd är träd som sparas för att bli framtidens ”naturvårdsträd”, till exempel nya jätteträd. De<br />

ska ha uppnått tillräckliga kvaliteter innan dagens naturvårdsträd dör, för att trädlevande mossor, lavar etc.<br />

ska hinna flytta över till dem.<br />

33

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!