Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap

ÖSTRA VÄTTERNBRANTERNAS NATURVÄRDEN – ARTER, MILJÖER OCH DELLANDSKAP
Topografin gör också att markens bördighet växlar vilket bland annat speglas av variationen
av naturtyper i skogs- och odlingslandskapet. Dessa naturgivna förutsättningar har naturligtvis
i långa tider påverkat jord- och skogbruket.
Närheten till Vättern ger milda
vintrar. Norr om Uppgränna.
Foto: Peter Jonsson.
Berggrund och jordart
Berggrunden i området består till största delen av graniter, vilka är svårvittrade och näringsfattiga.
Kalkpåverkan är emellertid tydlig på flera lokaler vilket härrör från spridda grönstensförekomster.
Strax norr om Huskvarna har berggrunden inslag av diorit och andra basiska
bergarter och i norr finns ett inslag av syenit. De flacka områdena närmast Vättern, samt Jönköping-Huskvarnaområdet
består av Visingsöformationens sandsten- och lerskifferlager vilka
är ovanligt kalkrika. Vid Norra kärr på gränsen till Östergötland finns en alkalin bergartsformation,
med bl.a. nefelinsyenit, som bara förekommer på fyra andra platser i Sverige. Här
finns också de närbesläktade men helt unika bergarterna, grännait, lakarpit och kaxtorpit.
Jordarten domineras av sandig-moig morän, men i Skärstaddalen, Ölmstad och Gränna-
Uppgränna trakten finns lerhaltiga jordar vilket har gett upphov till en del av länets bördigaste
jordbruksmarker (Natur – Jönköpings län 1995, Wirén 1989). Moräntäckets tjocklek varierar
och blottlagda hällar är vanliga.
Naturgeografisk region 5
Den södra och mellersta delen av Östra Vätterbrantsområdet ligger inom den naturgeografiska
regionen Sydsvenska höglandets centrala och östra delar. Delen från Västanå strax söder
om Gränna och norrut räknas till Götalands centrala slättbygder.
5 Nordiska ministerrådet har delat in Norden i naturgeografiska regioner
baserade på topografiska, klimatologiska och biologiska förhållanden.
13