Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap

5
BILAGA 3
Hot (i huvudsak ur ArtDatabankens
artfaktablad)
Utbredning i ÖVB (i huvudsak
enligt lst hotartsregister)
Utbredning (i huvudsak enligt
ArtDatabankens artfaktablad)
ekologi (ur ArtDatabankens
artfaktablad)
Antal
träff 1
Ansv
kat.
Rödlist
kat.
Svenskt
namn
Artgrupp Latinskt
namn
1 träff Strands ravin. Arten hotas generellt av den minskande
mängden lövskog och bristen på död ved.
Särskilt bekymmersamt för arten är bristen
på gamla lindar i vars kronor det
kontinuerligt dör grenar. Överdriven städiver
i parker, alléer, hagmarker och även vissa
reservat gör att döda grenar och träd städas
bort, och numera ofta i sin helhet mals till
flis.
I Sverige är E. caucasicus endast
påträffad i Skåne (Maltesholm och
Stenshuvud) och Blekinge. Arten är
även känd från Danmark, Finland
(enstaka fynd, upptäckt så sent som
1975), Norge (flera lokaler), norra
Tyskland, Polen, Mellaneuropa och
södra Ryssland. I Norden förekommer
arten endast inom de södra delarna av
lindens utbredningsområde (skrevs
2000).
VU 3 1 I Norden är E. caucasicus endast
påträffad i lind, i Frankrike även i alm.
Arten är hos oss knuten till gamla lindar i
blandad ädellövskog, alléer, parker,
trädgårdar och liknande miljöer.
Utvecklingen sker under barken på 2-5
cm tjocka grenar i nyligen döda, stående
eller liggande lindar, men också i grenar
som ligger på marken.
sydsvensk
lindborre
Skalbagge Ernoporicus
caucasicus
Arten hotas genom att antalet lämpliga
bestånd med grova och ihåliga ädellövträd
snabbt minskar.
Tre träffar från 3 lokaler. I Backafall nära
Vista kulle, i Huskvarnabergen nära
Brunstorp och Getingaryd.
Förekommer mycket lokalt över hela
Sydsverige. Har minskat kraftigt.
ädelguldbagge VU 3 3 Larven lever i svart mulm inuti stammar
och grövre grenar, vanligen av levande
solexponerade lövträd. Arten utvecklas
troligen framför allt i ek, men är även
funnen i bok. De fullbildade
skalbaggarna flyger varma
sommardagar och besöker blommor,
bl.a. hagtorn och älggräs.
Skalbagge Gnorimus
nobilis
1 träff, Kabbarp Arten hotas troligen genom att ask röjs bort
i samband med uppröjning av
naturbetesmarker. Vid avverkning av ask
flisas ofta grenavfall och klena stamdelar
som arten gärna utvecklas i.
Askdvärgbocken är känd från Skåne,
Öland, Småland och Uppland. Endast
från Småland föreligger fynd från flera
lokaler. Arten verkar mycket enstaka
och sällsynt men kan vara förbisedd
på vissa lokaler. Miljön i ÖVB bör vara
lämplig.
Skalbagge Tetrops starkii askdvärgbock VU 3 1 Arten är knuten till klena grenar och
stammar av ask. Angrepp är främst
påträffade i ganska klena nyligen döda
grenar. Går på årskott och stubbskott.
Den har även hittats i röjda unga
askbuskar efter åkerkanter.
Igenväxning, skogsplantering och gödsling
är de huvudsakliga hoten. Finnögontrösten
är konkurrenskänslig och förkvävs snabbt
vid upphörande hävd eller vid gödsling. Den
är också känslig för överbetning. Däremot
uthärdar den en lätt beskuggning av glest
lövverk. De nämnda faktorerna gäller även
för en lång rad andra konkurrenssvaga arter
i kulturlandskapet. Ögontröstarna tillhör de
allra känsligaste, eftersom de saknar
förmåga till vegetativ överlevnad och saknar
uthållig fröreserv. De kan alltså inte
återkomma om de försvunnit från en lokal
under en period av vanhävd.
6 träffar, 3 lokaler. 2 av dem färska, i
Huskvarna-bergens naturreservat och
vid Kullen mitt i ÖVB, 2 äldre fynd i
Väderberg nära Kullen, 1 i Kättilstorp
resp. norr om Lappsjön (nära varandra)
östra ÖVB.
Två utbredningscentra i Sverige varav
ett i norra Småland-Östergötland.
finnögontröst EN 3 6 Finnögontröst växer på måttligt torr-frisk
morän och är inte kalkgynnad. Den hör
hemma på ogödslad, betes- eller sällan
slåtterhävdad mark.
Kärlväxt Euphrasia
rostkoviana
ssp. fennica
1) Med ”träff” menas antalet träffar i lst:s hotartsregister. Varje ”träff” kan vara flera ex. av en art. Flera ”träff” kan komma från samma lokal, i så fall skrivs det i kolumnen ”Utbredning i ÖVB”.