Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap
Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap
Östra Vätterbranternas naturvärden - arter, miljöer och dellandskap
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
BILAGA 3<br />
2<br />
Hot (i huvudsak ur ArtDatabankens<br />
artfaktablad)<br />
Utbredning i ÖVB (i huvudsak<br />
enligt lst hotartsregister)<br />
Utbredning (i huvudsak enligt<br />
ArtDatabankens artfaktablad)<br />
ekologi (ur ArtDatabankens<br />
artfaktablad)<br />
Antal<br />
träff 1<br />
Ansv<br />
kat.<br />
Rödlist<br />
kat.<br />
Svenskt<br />
namn<br />
Artgrupp Latinskt<br />
namn<br />
Arten hotas av igenväxning av de åldriga<br />
gammelträdens kulturmarker <strong>och</strong> genom<br />
plantering med barrskog i parklandskap <strong>och</strong><br />
lövskogsdominerad mark.<br />
15 träffar. Samtliga (utom ett) i norra<br />
delen av ÖVB, norr om Ören/Bunn. Viss<br />
koncentration Gudebrunn / Högemålen<br />
Huvudutbredning i Östergötland <strong>och</strong><br />
Mälardalen. Många lokaler i ÖVB <strong>och</strong><br />
rätt substratkrav höjer ansvarsvärdet.<br />
NT 3 15 Brunskaftad blekspik förekommer på<br />
grov bark av gamla lövträd, särskilt ask<br />
<strong>och</strong> alm, men även ek, lönn <strong>och</strong> lind.<br />
Den förekommer i park- <strong>och</strong><br />
jordbrukslandskap i tämligen öppna<br />
lägen.<br />
brunskaftad<br />
blekspik<br />
Lav Sclerophora<br />
farinacea<br />
Arten är på många fyndplatser idag<br />
tämligen liten <strong>och</strong> förkrympt <strong>och</strong> tycks<br />
vantrivas. De mesta pekar på att<br />
hjälmbrosklav, liksom flera av sina<br />
släktingar, är känslig för luftföroreningar.<br />
Arten hotas genom avverkning av<br />
värdträden.<br />
72 träffar. Samtliga norr om Landsjön.<br />
Koncentration i ett stråk från Vretaholm<br />
ned mot Västanå, kring Landsjön. Vissa<br />
tätheter vid Örsnäs <strong>och</strong> Aranäs.<br />
Huvudutbredning i Östergötland men<br />
många fynd i ÖVB höjer anvarsvärdet.<br />
hjälmbrosklav NT 3 72 Hjälmbrosklav växer huvudsakligen på<br />
gamla ekar, men även på andra<br />
ädellövträd. De flesta nutida lokalerna är<br />
ljusa parker, hagmarker <strong>och</strong> vägkanter<br />
med gamla träd. Arten påträffas ofta<br />
tillsammans med andra rödlistade <strong>arter</strong><br />
som matt pricklav Arthonia pruinata,<br />
skuggorangelav Caloplaca lucifuga <strong>och</strong><br />
grå skärelav Schismatomma decolorans.<br />
Lav Ramalina<br />
baltica<br />
1 träff, nära Girabäckens naturreservat Gammal, obehandlad ved, t.ex. stängsel<br />
<strong>och</strong> trälador, blir allt ovanligare i jord- <strong>och</strong><br />
skogsbruk. Även impregnering, målning etc.<br />
av obehandlat virke är starkt negativt för<br />
artens fortlevnad.<br />
Få lokaler i Sverige <strong>och</strong> Europa.<br />
Gotland <strong>och</strong> Visingsö med ÖVB fyndet<br />
dess huvudutbredning i Sverige.<br />
sydlig sotlav CR 2 1 Sydlig sotlav förekommer nästan<br />
uteslutande på gammal, obehandlad<br />
ved, speciellt på kulturskapat underlag<br />
som stängsel, trälador <strong>och</strong> sjöbodar i<br />
exponerade lägen.<br />
Lav Cyphelium<br />
notarisii<br />
En minskning av antalet långsamvuxna<br />
grova ekar är ett hot. När den förekommer i<br />
igenväxande successionsstadier riskerar<br />
ofta de gamla ekarna att konkurreras ut av<br />
unga lövträd eller granar.<br />
32 träffar i den norra tredjedelen av<br />
ÖVB. Koncentration kring Vretaholm.<br />
Flera fynd kring Västanå samt vid Ören<br />
<strong>och</strong> Bunns stränder.<br />
De flesta fynden i Östergötland men<br />
substratkrav <strong>och</strong> antal fynd gör att<br />
ÖVB har ett ansvar för arten.<br />
blyertslav NT 3 32 Blyertslav växer främst på grova ekar i<br />
ekbestånd med lång trädkontinuitet <strong>och</strong><br />
hög luftfuktighet, ofta nära sjöar eller<br />
kusten. Ofta växer den skuggigt i<br />
igenväxande slåtter- eller betesmark.<br />
Barken skall vara mycket grovsprucken<br />
vilket den främst blir på långsamvuxna<br />
träd.<br />
Lav Buellia<br />
violaceofusca<br />
Vattenreglering <strong>och</strong> exploatering för<br />
täktverksamhet samt försurning utgör hot<br />
mot arten.<br />
1 träff i Girabäcken (1999). Eftersom det<br />
gjorts få eller inga moderna fynd i dess<br />
huvudutbredningsområde har ÖVB ett<br />
ansvar för arten.<br />
Arten är känd från ett 60-tal lokaler<br />
från Skåne till Dalarna. Det stora<br />
flertalet lokaler finns/fanns på Gotland,<br />
Östergötland (Omberg) <strong>och</strong><br />
silurbergen i Västergötland.<br />
Bäcklansmossan är sedd på bara en<br />
lokal (fö u övb) sedan 1970-talet<br />
(Omberg) <strong>och</strong> dess aktuella status är<br />
därför mycket osäker (skrevs 1996).<br />
Funnen i Girabäcken 1999.<br />
NT 3 1 Arten växer på kalkrik tidvis<br />
översvämmad jord invid bäckar <strong>och</strong><br />
andra våta platser.<br />
bäcklansmossa<br />
Mossa Didymodon<br />
spadiceus<br />
Ingrepp som innebär ökad exposition av<br />
växtplatsen kan hota artens fortbestånd.<br />
2 träff. Ingerydsdalen mellan sjön Bunn<br />
<strong>och</strong> Ölmstad samt Jungfruberget vid<br />
Bjällebäck norr om sjön Bunn.<br />
Arten är funnen från Halland till<br />
Jämtland med flest fynd gjorda i<br />
Jämtland. Den finns även i Norge <strong>och</strong><br />
på Spetsbergen. Arten är rödlistad<br />
även i Österrike, f.d. Tjeckoslovakien,<br />
Polen <strong>och</strong> Italien. Praktklipptussen<br />
anses utgången i Storbritannien.<br />
Miljökraven tyder på att fler lokaler<br />
borde finnas i ÖVB<br />
praktklipptuss VU 3 2 Mossan växer i fuktiga <strong>och</strong> skuggiga<br />
lägen på bergväggar, i sprickor <strong>och</strong> på<br />
stora stenblock. Den förekommer gärna<br />
vid vattenfall, i djupa raviner eller på<br />
starkt skuggade bergväggar.<br />
Mossa Cynodontium<br />
fallax