Musikens betydelse i förskolan - WLH

Antal-Lundström (1996) har i sin bok Musikens gåva skrivit om estetikens roll genom tiderna
och då är musik(kunskaper) ett centralt ämne. I de tidiga kulturerna har fostran av barn skett
med hjälp av estetik. Målet av fostran var (och är än idag) att barnen ska bli socialiserade
individer, dvs. ta till sig de etiska reglerna i samhället för att bli fulländande vuxna. Musiken har
i många tidiga kulturer varit starkt sammankopplad med etiken. I det gamla Grekland fostrades
pojkarna till sanna demokrater med hjälp av bland annat musik eftersom kunskap inom detta
betraktades som ett bevis på etisk pålitlighet.
Grekerna hade märkt att musiken direkt påverkade människors etik och karaktär och att viss
musik kunde bromsa farliga passioner och skapa lugn i själen. Musiken ledde anden och gick
rakt ned i människans djup. Musikens viktigaste komponent ansågs vara melodin, sången,
och då främst körsången. (Antal-Lundström, 1996, s. 12)
Platon – en grekisk filosof som verkade på 400-talet f. Kr – ansåg att musik gav människans
sinne harmoni, vilket var ett viktigt mål på den tiden och är ett viktigt mål än idag. Han ansåg
att livet självt har stort behov av rytm och harmoni och detta kunde musiken ge människan.
Aristoteles, som verkade en generation senare, ansåg att musik verkade för själens allmänna
bildande och skulle därför vara en del av bildningssystemet. Han menade att musik fostrar
etiskt, gestaltar karaktären och utvecklar självkontrollen. Om barn lär sig att musicera ger det
etisk kvalitet åt själen, menade Aristoteles (Antal-Lundström, 1996).
Under Romarriket fungerade musiken som avkoppling och underhållning mellan de hårda
fysiska träningarna som soldaterna utförde i lägren. Det var då som underhållningsmusiken tog
sin början. Musicerande passade inte riktigt in i det tidiga romarriket. Under det senare
romarriket fick dock musiken mera status i samhället då bara välutbildade tjänstemän fick
undervisning i bl.a. musikteori (Antal-Lundström, 1996).
Under medeltiden var den religiösa pedagogiken i centrum för lärande. Den som ansågs vara
den störste av kyrkofäderna var Augustinus. Han ansåg att musiken hörde hemma i kyrkan men
om den hjälpte ungdomar att bättre ta till sig Bibeln kunde den även få en plats i undervisningen
i skolan. I Italien i början av 600-talet började den kristna musiken få en central plats tack vare
den dåvarande påven Gregorius den store. Han var mycket musikälskande och fastställde
gudstjänstens musikaliska ordning (Antal-Lundström, 1996). Under renässansen började sakta
banden mellan kyrkan och musiken att luckras upp och musiken ”flyttades över” till den
medeltida riddarutbildningen. I denna utbildning var det inte ett krav att kunna skriva, däremot
var riddarstudenter tvungna att lära sig att komponera. På 1300-talet blev musiken ett eget ämne
vid vissa universitet.
William Shakespeare var en engelsk dramatiker, poet och skådespelare som levde mellan 1564
och 1616. Från hans teaterpjäs Köpmannen i Venedig (Merchant of Venice) som skrevs under
1590-talet finns nedanstående citat i slutet av pjäsen. Citatet belyser hur viktig musiken är för
människan och vilken inverkan den har. Det belyser musikens inverkan på etiken som var
central även på den tiden. Lorenzo säger till Jessica:
The man that hath no music in himself,
Nor is not mov’d with concord of sweet sounds,
5