Musikens betydelse i förskolan - WLH

vuxna, även tonkvalitén skiljer sig märkvärt. En röst kan vara mer eller mindre lustfylld i
klangen och den kan ha större eller mindre kroppsstöd, vilket gör att intensiteten i tonen ändras.
I denna utvecklingsfas i barnets liv är språkutveckling sammankopplad med den melodiska
utvecklingen och barnet är mycket känsligt för de musikaliska kvalitéerna i den vuxnes tal.
Hammershöj (1995) har valt att kalla dessa musikaliska kvalitéer för det expressiva uttrycket,
dvs. en glad, förtjust, arg, pigg eller ledsen röst. Barnet lyssnar mer till dessa expressiva signaler
än själva meddelandet i orden. Barn kan därför lätt bli förvirrade om vi säger med en len och
gullig röst: ”De där sakerna får du inte röra, älskling”. Det som barnet då snappar upp är den
lena och gulliga rösten och inte själva meddelandet, vilket gör att barnet ändå tror att det är
tillåtet att röra sakerna (Hammershöj, 1995).
Barn i denna ålder sjunger enstaka stavelser och nynnar spontant. De sjunger i stort sett bara
korta fallande intervaller och använder toner som inte finns med i vårt tonsystem, s.k. glidtoner
och kvartstoner vilket därför gör det svårt att återge vad barnen sjunger med instrument (med
undantag för stränginstrument). Barns sång mellan ett och två år består ofta av upprepningar av
en enda kort melodi. Barnet i denna ålder brukar även ägna sig åt talsång. Vi som arbetat med
barn brukar höra att de talsjunger och ofta händer det i leken eller i den aktivitet barnet sysslar
med då (Welch, 2007). Deras egenkomponerande ”sång” handlar då om det som barnet gör just
då t ex rita. Då sjunger barnet ri-ta i neråtgående intervall. Barnet kan i treårsåldern känna igen
färdigkomponerade sånger men kan inte återge dem. De har ännu inget intresse för avancerade
tonhöjder och därför kan man inte räkna med att barnet kan återge färdigkomponerade melodier.
Hammershöj (1995) skriver att det är mycket viktigt att tänka på var barnen befinner sig i
utvecklingen, om man vill göra något med dem. Därför bör man tänka på följande när man
musicerar med barn i denna ålder:
• Att antalet barn i gruppen inte är för många. Småbarn kan endast överblicka två-tre barn
för att inte själva försvinna in i mängden.
• Att inte ha för många vuxna som barnet måste fokusera på.
• Att använda rörelser till sångerna eftersom barn tar in musiken genom kroppen. Barn
måste få hoppa, klappa och röra sig för att kunna delta i aktiviteterna bäst. De uppfattar
även orden i texten bäst om de har rörelser, tecken och gester som stöd.
• Att inte ha för svåra och komplicerade texter som barnen inte kan följa eller förstå. Ta
korta, enkla sånger som handlar om saker som barnen känner till.
2.2.3 Ca 3 – 4 år
Vid tre års ålder kommer barnen in i en period, i sin utveckling, som brukar kallas för
trotsåldern. De får en stark Jagkänsla och använder personliga pronomen i sina spontansånger
(Antal-Lundström, 1996).
Barnen börjar i fyraårsåldern att ägna sig mer åt sociala rollekar så som mamma, pappa, barn
och dylikt. Detta sociala intresse börjar nu även att visa sig på det musikaliska planet (Welch,
2007). Barnen får ett ökat intresse för att sjunga, dansa, hoppa och spela tillsammans. Rytmiska
sångramsor är en fyraårings specialitet. Dessa sångramsor har ofta inslag av skämtsamhet och
retsamhet (Hammershöj, 1995).
9