Musikens betydelse i förskolan - WLH

lika naturligt som sitt modersmål. Sång främjar barnets språkutveckling på ett mer lustbetonat
sätt än att bara syssla med röst- och uttalsövningar. I sången övas andning, tonbildning,
resonansen och artikulationen, dvs. allt som krävs för att kunna tala, övas i sången (Antal-
Lundström, 1996). Sången kan även fungera som ett alternativ till talet i vissa situationer. Att
sjunga en liten sång uppmärksammar barnet mer än att tala till det. T ex kan man sjunga en liten
sång då man vill samla barnen inför ett nytt moment eller för att markera när ett visst moment
börjar och slutar. Sång och musik är till stor hjälp i den dagliga rytmen på förskolan, då en
speciell sång sjungs innan måltid eller i morgonsamlingen, vilket ger barnen en förberedelse för
vad som ska komma (Kutik, 1994).
Antal-Lundström anser att musiken kan användas som ett mycket bra hjälpmedel i
undervisningen. Barnen lär sig nya ord och uttryck i ramsor och sånger. Melodin, rytmen, och
texten bildar ett uttrycksmedel för känslor som finns i sången. Då främjas barnens emotionella
utveckling. Genom att lyssna på olika djurs läten har de lättare att förstå och minnas naturens
invånare. Motoriken främjas när man tillsammans med sång eller musik utför rörelser. Även de
kognitiva färdigheterna tränas med hjälp av musik. Antal-Lundström tror att musik och att
musicera främjar intelligensen.
Barnen kan utvecklas snabbare och få större förmåga att göra generella problemlösningar.
Deras tankeprocesser kan bli mer flexibla, rationella och sensibla (Antal-Lundström, 1996, s.
181)
Ann Granberg skriver i sin bok Småbarnsrytmik (1994) att sång och musik bör utövas med
kroppsrörelse därför att rörelse påverkar den känslomässiga och den psykiska utvecklingen,
vilket påverkar den tankemässiga utvecklingen. Hon menar att om barnets rörelseaktiviteter
begränsas kan den fysiska och intellektuella utvecklingen hämmas.
Genom att barnet aktivt deltar i musik, sång och rörelse utvecklas hela barnet och grunden
läggs för dess inlärningsförmåga. Detta i sin tur gör barn tryggare och säkrare som individer
och gruppvarelser (Granberg, 1994, s. 20).
Lennart Remiers (1990) har i ett avsnitt i boken Barn och musik diskuterat kring vad barn tycker
om att sjunga och varför. Efter 1890-talet började barnvisor som komponerats direkt till barnen
att ljuda i skolorna och fram till 1950-talet hade ett 1000- tal svenska barnvisor komponerats.
Av dessa tusentals barnvisor var det bara ett 20-tal som verkligen togs emot av barnen och blev
populära i flera generationer. Av dessa visor var det framförallt visor av Alice Tegnér som blev
de mest uppskattade – t ex ”Mors lilla Olle”, ”En sockerbagare” och ”Bä, bä vita lamm”. Vidare
talar Reimers (1990) om att det förmodligen inte är texten som barnen gillar så mycket, utan de
rent musikaliska strukturerna som lockar barnen till att sjunga dessa visor. De lockas av
visornas kinetiska karaktär, dvs. symbiosen mellan klang och rörelse. Barn lockas av vida och
växlande intervaller där rörelser kan få plats. ”Visor för hela kroppen” tillhör en populär
kategori barnvisor som är skrivna av Jujja och Tomas Wieslander. De finns på CD-skiva,
tillsammans med ett rörelsehäfte och innehåller olika sånglekar . Wieslander är idag kanske
mest kända som författarna till Mamma Mu, en nyfiken ko med barnslig karaktär. I slutet av
7