Musikens betydelse i förskolan - WLH

Musikens betydelse i förskolan 

En jämförelse mellan två waldorfförskolor och 

två kommunala skolor 

Monica Jansson 

Waldorflärarhögskolan 

Examensarbete 15 hp 

Utbildningsvetenskap 

Självständigt arbete 

Höstterminen 2009 

Examinator: Eva Österlind

Musikens betydelse i förskolan 

En jämförelse mellan två waldorfförskolor och två kommunala 

förskolor 

Sammanfattning 

Den här C-uppsatsen handlar om två waldorfförskollärares och två kommunala förskollärares 

syn på och tankar kring musik i barngrupperna. Syftet med denna undersökning är att ta reda på 

hur och i vilket syfte musikmedvetna förskollärare inom waldorfpedagogik och inom den 

kommunala förskolan använder musiken i verksamheten, samt vad förskollärarna själva tänker 

kring musikens betydelse för barn. De huvudsakliga frågeställningarna är: På vilket sätt används 

musik i waldorfförskolor respektive i kommunala förskolor? I vilket syfte används musiken? 

Hur tänker förskollärarna själva kring användandet av musik i barngrupperna? 

I bakgrunden belyses, med hjälp av litteratur, musikens betydelse för den växande människan, 

synen på musikens betydelse för barn historiskt och idag och barnets musikaliska utveckling. 

Uppsatsen tar även upp styrdokument för waldorfförskolan och förskolan. 

Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med två waldorfförskollärare 

och två kommunala förskollärare från fyra olika förskolor. Intervjufrågorna är skrivna utifrån 

egen förförståelse och viss litteratur. Intervjuerna utfördes som öppna samtal och spelades in 

med en diktafon. Materialet transkriberades och sammanställdes under frågor som ställdes i 

intervjuerna. 

I analysen tolkades resultaten utifrån ett hermeneutiskt förhållningssätt och frågeställningar 

besvaras var för sig utifrån intervjuresultaten. Svaren refereras även till litteratur. Intervjuerna 

visar att samtliga förskollärare använder musik dagligen, spontant och i organiserade aktiviteter. 

De är överens om att det finns flera syften med musik i förskolan, bl.a. för att främja barnens 

språkliga och motoriska utveckling men även andra syften lyfts fram i uppsatsen. 

Undersökningen tar även upp intervjupersonernas egna tankar kring användandet av musik i 

barngrupperna. Bland annat belyser samtliga förskollärare att musiken är en viktig del i den 

pedagogiska verksamheten samt att musiken verkar utvecklande på barnen. 

Uppsatsen avslutas med en diskussion kring undersökningen och själva arbetsprocessen. Här tas 

motgångar och iakttagelser upp. Även eventuella vidare forskningsfrågor föreslås. 

Nyckelord 

Musik, sång, förskolebarnet, waldorfförskolan, förskolan

1 Introduktion .................................................................................2 

1.1 Inledning.............................................................................................2 

1.1.2 Egna tankar kring musik..................................................................2 

1.2 Problemformulering ..............................................................................2 

1.3 Syfte...................................................................................................3 

1.3.1 Frågeställning ................................................................................3 

1.3.2 Begreppsdefinitioner .......................................................................3 

2 Bakgrund ......................................................................................3 

2.1 Musikens betydelse för den växande människan .......................................4 

2.1.1 Historik .........................................................................................4 

2.1.2 Synen på musikens betydelse för barn idag........................................6 

2.2 Synen på barnets musikaliska utveckling .................................................8 

2.2.1 Spädbarnet....................................................................................8 

2.2.2 1,5 – ca 3 år ..................................................................................8 

2.2.3 Ca 3 – 4 år ....................................................................................9 

2.2.4 Ca 5 – 6 år ..................................................................................10 

2.3 Styrdokument ....................................................................................10 

2.3.1 Läroplan för förskolan (Lpfö 98)......................................................10 

2.3.2 Waldorfförskolans styrdokument (En väg till frihet) ...........................11 

3 Metod och urval ..........................................................................11 

3.1 Metodval ...........................................................................................12 

3.1.1 Kvalitativ forskningsmetod.............................................................12 

3.1.2 Urval ..........................................................................................13 

3.1.3 Intervjusituation...........................................................................13 

3.1.4 Hermeneutik ................................................................................13 

3.1.5 Forskningsetiska principer..............................................................14 

3.1.6 Validitet och reliabilitet..................................................................14 

4 Resultatredovisning ....................................................................14 

4.1 Intervjupersonerna .............................................................................14 

4.1.1 Kommunal förskollärare 1 (K1).......................................................14 

4.1.2 Kommunal förskollärare 2 (K2).......................................................15 

4.1.3 Waldorfförskollärare 1 (W1) ...........................................................15 

4.1.4 Waldorfförskollärare 2 (W2) ...........................................................15

4.2 Resultat ............................................................................................15 

5 Analys och slutsats .....................................................................21 

5.1 Analys...............................................................................................21 

5.1.1 På vilket sätt används musik i waldorfförskolor respektive i kommunala 

förskolor? ............................................................................................21 

5.1.2 I vilket syfte används musiken?......................................................22 

5.1.3 Hur tänker förskollärarna själva kring användandet av musik i 

barngrupperna? ....................................................................................23 

5.2 Slutsats.............................................................................................24 

6 Diskussion ..................................................................................25 

7 Referenslista...............................................................................27 

Bilaga.............................................................................................29 

Intervjufrågor..........................................................................................29 

1

1 Introduktion 

1.1 Inledning 

Detta arbete är en undersökning kring användandet av musik i waldorfförskolor och kommunala 

förskolor. På vilket sätt används musiken i förskolorna? Hur tänker pedagogerna själv kring 

användandet av musiken? Finns det något syfte med användandet? 

1.1.2 Egna tankar kring musik 

Så långt jag kan minnas har musiken alltid varit en stor del av mitt liv. Som barn sjöng jag hela 

tiden, hittade på egna låtar på piano samt spelade fiol. Jag minns att jag brukade sitta bredvid 

pappa på pianostolen och lyssna intensivt på när han spelade. När det var dags att sova för 

natten brukade mina föräldrar sjunga för mig eller så spelades ett kassettband med klassisk 

fiolmusik. Jag minns att jag hade väldigt svårt att komma till ro om jag inte fick uppleva musik 

innan sömn. 

Jag anser att musik och barn hör ihop. Alla som umgåtts en tid med barn upptäcker att barnen 

använder sig av musik mer än vad man kanske tror. I deras lekar kan man ibland höra att de 

sjunger fram det de vill säga. Även spädbarn kan tillägna sig musikens fantastiska klang. Det 

har jag själv upplevt när jag arbetade som barnflicka åt en 6 månaders bebis. Hon blev alldeles 

till sig när jag spelade musik för henne. Hela hennes lilla kropp började sprattla och jag märkte 

att musiken tilltalade henne på något sätt, trots att hon var så liten. 

Som blivande förskollärare vill jag, när jag kommer ut i arbetslivet, använda mig av mycket 

musik i verksamheten. Musik, för mig, är livet! Ett stort intresse väcktes när vi läste om musik i 

kursen om barn med särskilda behov, då utgångspunkten var hur musiken kunde inverka på barn 

med koncentrationssvårigheter. Under utbildningens gång har även andra musikaktiviteter ägt 

rum, som t ex flöjt- och lyrspel och körsång vilket varit av stor betydelse för gemenskapen i 

klassen. Jag har upplevt det som mycket givande att musicera och sjunga tillsammans med 

klassen eftersom det väckt glädje och lust inför övriga studier i utbildningen. Musik, tror jag, 

har inverkan på alla människor och därför vill jag fördjupa mig i detta ämne. 

1.2 Problemformulering 

Av egna erfarenheter har jag haft en känsla av att användning av musik i förskolan är lite 

förbisett, framförallt i den kommunala förskolan. Jag tror att musiksamlingar inte riktigt ges den 

tid som de egentligen borde få. Jag har också haft en känsla av att många förskollärare 

egentligen inte vet varför man sjunger med barnen. De har ofta den inställningen att ”det har vi 

alltid gjort”. Uddholm (1993) påstår, även han, att musik prioriteras mycket lågt i många 

pedagogiska verksamheter. Jag vet dock att det finns många förskollärare som anser att musik 

tillsammans med barnen är viktigt och det är dessa förskollärares syn jag skulle vilja lyfta fram i 

detta arbete. Därför vore det intressant att gå in på djupet kring detta tema om hur och i vilket 

syfte musikmedvetna förskollärare använder musik i verksamheten, samt att få veta deras egen 

syn och tankar kring detta. Det skulle vara intressant att undersöka både waldorfförskollärares 

syn och kommunala förskollärares syn och se om det finns några skillnader. 

2

1.3 Syfte 

Mitt syfte med denna undersökning är att ta reda på hur och i vilket syfte förskollärare inom 

waldorfpedagogik och inom den kommunala förskolan använder musiken i verksamheten, samt 

vad förskollärarna själva tänker kring detta. Jag har valt att undersöka både waldorfförskollärare 

och kommunala förskollärare för att se om det finns några likheter eller skillnader. 

1.3.1 Frågeställning 

De frågor som jag tänker undersöka är följande: 

• På vilket sätt används musik i waldorfförskolor respektive i kommunala förskolor? 

• I vilket syfte används musiken? 

• Hur tänker förskollärarna själva kring användandet av musik i barngrupperna? 

1.3.2 Begreppsdefinitioner 

Förskolebarnet: Jag koncentrerar mig på barnet mellan ca 1,5 till 6 – 7 år. 

Musik: Då talar jag om det aktiva musicerandet i form av sång och instrumentalt spel. 

Pentatonik: Ett tonförråd som innehåller fem toner inom oktaven, vilket innebär att den 

pentatoniska skalan kan spelas i vilken följd som helst och ändå låta harmoniskt. 

Förskollärare: Då talar jag om utbildade förskollärare. 

Musikmedvetna förskollärare: Då menar jag förskollärare som har ett personligt intresse av 

musik. Förskollärare som sysslar med någon form av musik på sin fritid. 

Musisk aktivitet: Innebär musikaktiviteter i den här undersökningen. 

2 Bakgrund 

I detta avsnitt kommer jag att belysa musikens betydelse för den växande människan ur ett 

historiskt perspektiv, synen på musikens betydelse för barn idag samt barns musikaliska 

utveckling, med hjälp av litteratur. Jag kommer även att gå igenom vad de olika läroplanerna 

säger gällande musikaktivitet i förskolan samt redovisa relevant forskning kring ämnet. De 

referenser som jag huvudsakligen använt mig av i denna bakgrundsdel skulle jag vilja berätta 

lite om först. Jag har valt att göra ett urval av referenserna, och presenterar endast de författare 

som jag själv tycker har varit mest inspirerande i mitt kunskapsinhämtande, kring det valda 

temat. 

3

Mats Uddholm är författare till boken Pedagogen och den musikaliska människan (1993) och 

tar i boken upp begreppet musik och det musikaliska hos människan. Han är musiker, pedagog 

och berättare. ”Musik är ett ’flöde’ och musikalitet är att ’flöda’”. (Uddholm, 1993, s. 23) 

Ilona Antal-Lundström är doktor i didaktik och pedagogik och har skrivit boken Musikens gåva 

(1996) som handlar om hur man kan fostra med musik och hur musiken inverkar på barns 

utveckling. Hon kom till Sverige från Ungern 1989 och arbetar här som musiklärare och 

föreläsare. 

Jon-Roar Bjørkvold är professor vid universitetet i Oslo och författare till boken Den musiska 

människan (2005) som utkom första gången 1989 och finns på ett flertal olika språk. Boken 

handlar i stort om människan och musiken genom hela livet och i olika kulturer. 

Lennart Reimers är professor i musikpedagogik och ledamot av Kungliga Musikaliska 

Akademien. Han var musikkritiker, musikförläggare och skrev ett flertal böcker. I boken Musik 

och barn av Per Kättström (1990) finns ett avsnitt som Reimers har skrivit som heter Vad tycker 

barn om att sjunga – och varför? Där diskuterar han om barnmusiken genom tiderna. 

Henny Hammershöj skrev 1997 boken Musikalisk utveckling i förskoleåldern som handlar om 

barnens utveckling i rytm, röst och musik från åldern 1,5 till 6 år. Hon har studerat barnmusik i 

Afrika och USA och har sedan 1976 undervisat förskollärare och fritidsassistenter i musik. 

Gunilla Bojner är bibliotekarie och musikforskare och författaren till boken Musik och lek 

(1998). Boken ger både teoretiska och praktiska exempel på hur man kan skapa roliga 

musikstunder tillsammans med barnen. Boken tar även upp exempel på olika instrument som 

man kan använda i barngrupperna. 

2.1 Musikens betydelse för den växande 

människan 

2.1.1 Historik 

Begreppet musik härstammar från den antika mytologins nio muserna (lat; musica, grek; 

mousiké) som även kallas sånggudinnor. Dessa muser var döttrar till åskguden Zeus och 

minnets gudinna Mnemosyne och representerade olika aspekter av konst och vetenskap 

(Uddholm, 1993). En musa ansågs beskydda och inspirera konst, musik, diktning och 

vetenskap. Ordet musik började användas i svenska språket år 1619 (www.wikipedia.org). 

Under de hundratusentals år som vi människor existerat har det funnits ljud överallt i vår 

omgivning. Genom att förstå olika slags ljud lärde vi oss när en fara lurade. Vi har använt oss av 

ljud för att varna för fara, orientera oss i naturen samt för att kommunicera med andra 

människor (Uddholm, 1993). Genom s.k. ritualmusik har vi bett till de ”högre makterna” om 

hjälp och välsignelse (Antal-Lundström, 1996). 

4

Antal-Lundström (1996) har i sin bok Musikens gåva skrivit om estetikens roll genom tiderna 

och då är musik(kunskaper) ett centralt ämne. I de tidiga kulturerna har fostran av barn skett 

med hjälp av estetik. Målet av fostran var (och är än idag) att barnen ska bli socialiserade 

individer, dvs. ta till sig de etiska reglerna i samhället för att bli fulländande vuxna. Musiken har 

i många tidiga kulturer varit starkt sammankopplad med etiken. I det gamla Grekland fostrades 

pojkarna till sanna demokrater med hjälp av bland annat musik eftersom kunskap inom detta 

betraktades som ett bevis på etisk pålitlighet. 

Grekerna hade märkt att musiken direkt påverkade människors etik och karaktär och att viss 

musik kunde bromsa farliga passioner och skapa lugn i själen. Musiken ledde anden och gick 

rakt ned i människans djup. Musikens viktigaste komponent ansågs vara melodin, sången, 

och då främst körsången. (Antal-Lundström, 1996, s. 12) 

Platon – en grekisk filosof som verkade på 400-talet f. Kr – ansåg att musik gav människans 

sinne harmoni, vilket var ett viktigt mål på den tiden och är ett viktigt mål än idag. Han ansåg 

att livet självt har stort behov av rytm och harmoni och detta kunde musiken ge människan. 

Aristoteles, som verkade en generation senare, ansåg att musik verkade för själens allmänna 

bildande och skulle därför vara en del av bildningssystemet. Han menade att musik fostrar 

etiskt, gestaltar karaktären och utvecklar självkontrollen. Om barn lär sig att musicera ger det 

etisk kvalitet åt själen, menade Aristoteles (Antal-Lundström, 1996). 

Under Romarriket fungerade musiken som avkoppling och underhållning mellan de hårda 

fysiska träningarna som soldaterna utförde i lägren. Det var då som underhållningsmusiken tog 

sin början. Musicerande passade inte riktigt in i det tidiga romarriket. Under det senare 

romarriket fick dock musiken mera status i samhället då bara välutbildade tjänstemän fick 

undervisning i bl.a. musikteori (Antal-Lundström, 1996). 

Under medeltiden var den religiösa pedagogiken i centrum för lärande. Den som ansågs vara 

den störste av kyrkofäderna var Augustinus. Han ansåg att musiken hörde hemma i kyrkan men 

om den hjälpte ungdomar att bättre ta till sig Bibeln kunde den även få en plats i undervisningen 

i skolan. I Italien i början av 600-talet började den kristna musiken få en central plats tack vare 

den dåvarande påven Gregorius den store. Han var mycket musikälskande och fastställde 

gudstjänstens musikaliska ordning (Antal-Lundström, 1996). Under renässansen började sakta 

banden mellan kyrkan och musiken att luckras upp och musiken ”flyttades över” till den 

medeltida riddarutbildningen. I denna utbildning var det inte ett krav att kunna skriva, däremot 

var riddarstudenter tvungna att lära sig att komponera. På 1300-talet blev musiken ett eget ämne 

vid vissa universitet. 

William Shakespeare var en engelsk dramatiker, poet och skådespelare som levde mellan 1564 

och 1616. Från hans teaterpjäs Köpmannen i Venedig (Merchant of Venice) som skrevs under 

1590-talet finns nedanstående citat i slutet av pjäsen. Citatet belyser hur viktig musiken är för 

människan och vilken inverkan den har. Det belyser musikens inverkan på etiken som var 

central även på den tiden. Lorenzo säger till Jessica: 

The man that hath no music in himself, 

Nor is not mov’d with concord of sweet sounds, 

5

Is fit for treasons, stratagems, and spoils; 

The motions of his spirit are dull as night, 

And his affections dark as Erebus. 

Let no such man be trusted. Mark the music. 

(http://en.wikisource.org/wiki/The_Merchant_of_Venice) 

2.1.2 Synen på musikens betydelse för barn idag 

Kutik (1994) menar att föräldrar och pedagoger har stort inflytande gällande barnets 

musikaliska utveckling. Hon anser att det är viktigt att musicera tillsammans med barnen 

eftersom sången ger barnets vardag liv. Dessutom verkar musiken harmoniserande och 

inspirerande på barnet. 

Genom musikalisk aktivitet och vuxna förebilder när det gäller lyssnande och lyhördhet för 

musiken läggs grunden för barnets musikaliska uppmärksamhet (Kutik, 1994, s 107). 

Barns första upplevelser av musik sker redan i fosterstadiet i mammans mage. De kan reagera 

med sparkar då de hör ett starkt ljud utanför mammans mage. De reagerar på moderns rörelser 

och moderns kroppsrytm (Bjørkvold, 2005). Bjørkvold menar att dessa element – ljud, rörelse 

och rytm – är människors musiska grundelement och finns alltså i människan innan födelsen. 

Welch (2007) och Bjørkvold (2005) säger att barnet lyssnar till mammans melodiska varianter i 

moderns röst. När hon talar eller sjunger förmedlas röstens melodi och rytm till barnet genom 

hennes kroppsvävnader eller genom hennes omgivning. 

Bojner (1998) anser att man bör införa musik tidigt i barnets liv. ”Musikupplevelser har stor 

betydelse i barns utveckling på många sätt” (s. 16). Författaren anför en rad skäl till musikens 

positiva inverkan, t ex ger musik glädje, inspiration, hälsa och harmoni mm. Gudmundsson 

(1992) anser i likhet med Bojner (1998) att musik gör oss lyckliga, lugna och mer kreativa. 

Musik och sång kan bidra till att utveckla barnens språk (Wiklund, 2001) och genom att sjunga 

mycket med barnen kan man motverka att de får läs- och skrivsvårigheter (Svensson, 1998). 

Detta är något som överensstämmer med Bjørkvolds (2005) tankar. Han anser att ljud, språk 

och lek är nyckeln till inlärning och livskraft och att man tidigt ska börja sjunga med sina barn. 

Jag läste en artikel från Svenska dagbladet som innehöll en intervju med Bjørkvold. 

– Vad gör människor i kris? De sjunger! Vad gör barn hela tiden? Sjunger. Inte för att träffa 

tonen, utan för att träffa livet. Det hjälper barn att bli bärkraftiga vuxna. (SvD, 20090905). 

Han spelar upp ett band. En mamma nynnar När trollmor har lagt... för sitt blinda spädbarn. 

Ett litet gurgel. När hon sjunger en gång till brister det späda barnet ut i ett kluckande 

jätteskratt. Kommunikation. – Alla ska sjunga för sina barn, även brummarna – de som har 

fått höra att de inte kan. (SvD, 20090905). 

Bjørkvold anser att mammans röst är nyckeln till förmågan att kommunicera – nyckeln till ett 

socialt liv. Det lilla barnet älskar att höra mamma sjunga eftersom sången innehåller en otrolig 

känslosamhet (Bjørkvold, 2005). Antal-Lundström (1996) anser, även hon, att musik och 

kommunikation har ett nära samband. Barnet bör få utveckla det ordlösa musikaliska språket 

6

lika naturligt som sitt modersmål. Sång främjar barnets språkutveckling på ett mer lustbetonat 

sätt än att bara syssla med röst- och uttalsövningar. I sången övas andning, tonbildning, 

resonansen och artikulationen, dvs. allt som krävs för att kunna tala, övas i sången (Antal- 

Lundström, 1996). Sången kan även fungera som ett alternativ till talet i vissa situationer. Att 

sjunga en liten sång uppmärksammar barnet mer än att tala till det. T ex kan man sjunga en liten 

sång då man vill samla barnen inför ett nytt moment eller för att markera när ett visst moment 

börjar och slutar. Sång och musik är till stor hjälp i den dagliga rytmen på förskolan, då en 

speciell sång sjungs innan måltid eller i morgonsamlingen, vilket ger barnen en förberedelse för 

vad som ska komma (Kutik, 1994). 

Antal-Lundström anser att musiken kan användas som ett mycket bra hjälpmedel i 

undervisningen. Barnen lär sig nya ord och uttryck i ramsor och sånger. Melodin, rytmen, och 

texten bildar ett uttrycksmedel för känslor som finns i sången. Då främjas barnens emotionella 

utveckling. Genom att lyssna på olika djurs läten har de lättare att förstå och minnas naturens 

invånare. Motoriken främjas när man tillsammans med sång eller musik utför rörelser. Även de 

kognitiva färdigheterna tränas med hjälp av musik. Antal-Lundström tror att musik och att 

musicera främjar intelligensen. 

Barnen kan utvecklas snabbare och få större förmåga att göra generella problemlösningar. 

Deras tankeprocesser kan bli mer flexibla, rationella och sensibla (Antal-Lundström, 1996, s. 

181) 

Ann Granberg skriver i sin bok Småbarnsrytmik (1994) att sång och musik bör utövas med 

kroppsrörelse därför att rörelse påverkar den känslomässiga och den psykiska utvecklingen, 

vilket påverkar den tankemässiga utvecklingen. Hon menar att om barnets rörelseaktiviteter 

begränsas kan den fysiska och intellektuella utvecklingen hämmas. 

Genom att barnet aktivt deltar i musik, sång och rörelse utvecklas hela barnet och grunden 

läggs för dess inlärningsförmåga. Detta i sin tur gör barn tryggare och säkrare som individer 

och gruppvarelser (Granberg, 1994, s. 20). 

Lennart Remiers (1990) har i ett avsnitt i boken Barn och musik diskuterat kring vad barn tycker 

om att sjunga och varför. Efter 1890-talet började barnvisor som komponerats direkt till barnen 

att ljuda i skolorna och fram till 1950-talet hade ett 1000- tal svenska barnvisor komponerats. 

Av dessa tusentals barnvisor var det bara ett 20-tal som verkligen togs emot av barnen och blev 

populära i flera generationer. Av dessa visor var det framförallt visor av Alice Tegnér som blev 

de mest uppskattade – t ex ”Mors lilla Olle”, ”En sockerbagare” och ”Bä, bä vita lamm”. Vidare 

talar Reimers (1990) om att det förmodligen inte är texten som barnen gillar så mycket, utan de 

rent musikaliska strukturerna som lockar barnen till att sjunga dessa visor. De lockas av 

visornas kinetiska karaktär, dvs. symbiosen mellan klang och rörelse. Barn lockas av vida och 

växlande intervaller där rörelser kan få plats. ”Visor för hela kroppen” tillhör en populär 

kategori barnvisor som är skrivna av Jujja och Tomas Wieslander. De finns på CD-skiva, 

tillsammans med ett rörelsehäfte och innehåller olika sånglekar . Wieslander är idag kanske 

mest kända som författarna till Mamma Mu, en nyfiken ko med barnslig karaktär. I slutet av 

7

1980-talet blev Wieslanders ombedda att göra en barnradioserie som byggde på deras visor. Då 

behövdes tal emellan visorna och på det sättet skapades Mamma Mu (www.mammamu.se). 

Inom waldorfpedagogiken sjunger man ofta sånger som passar årstiden. När en ny årstid 

kommer kan man byta sånger. Då sjungs samma sånger under en ganska lång tidsperiod och 

barnen känner sig trygga i dessa välbekanta visor (Kutik, 1994). 

Instrument som främst används i waldorfpedagogiken är lyror, klangspel och flöjt. Dessa 

instrument följer den pentatoniska skalan, vilket innebär att en vacker melodi uppstår oavsett i 

vilken ordning man spelar tonerna. Den lugna och harmoniska klangen verkar lugnande för 

barnen och kan därför vara en hjälp när de är oroliga (Kutik, 1994). Hammershöj (1995) anser 

att trummor, marackas och marimbor är bra instrument att använda sig av tillsammans med 

barnen. Dessa instrument ger stor glädje och alla kan spela tillsammans utan att behöva följa 

någon grundrytm. 

När barn spelar på instrument som de lätt kan hantera, kan man se att deras kroppsrytm 

styr slagen i deras egen grundrytm (Hammershöj, 1995, s. 46). 

2.2 Synen på barnets musikaliska utveckling 

Vad betyder egentligen begreppet musikalitet? Under många år har människor trott att man är 

musikalisk om man sjunger rent. Men musikalitet är så mycket mer än att enbart sjunga rent. 

Musikalitet är att lyssna på musik, dansa till musik, improvisera musik, reproducera musik osv. 

Man kan alltså se att musikalitet har många infallsvinklar och betyder inte endast att man kan 

sjunga rent (Hammershöj, 1995). Musikalisk är man så länge man har ett intresse av musik, 

enligt mig själv. 

2.2.1 Spädbarnet 

Vid ungefär två månaders ålder börjar barnet att jollra. Detta joller är det första steget i den 

musikaliska utvecklingen. Det tycks finnas samband mellan förekomsten av barnets joller och 

hur mycket modern sjunger och har sjungit under sin graviditet. ”Ju mer modern sjunger, desto 

troligare är det att det musikaliska jollret inleds tidigt” (Welch, 2007, s. 57). Spädbarnets första 

ljud är kopplade till det melodiska och rytmiska i dess modersmål och innehåller mest vokaler. 

2.2.2 1,5 – ca 3 år 

I och med att barnets motoriska färdigheter ökar blir rytmen viktigare för dem. När barnet slår 

med skeden mot bordet och ger ifrån sig höga tjut är det ett försök att musicera, skriver 

Hammershöj (1995). För små barn hänger rytm, ljud, sång och rörelse intimt samman 

(Granberg, 1994). Tvååringar tycker om att röra sig till musik men kan dock ännu inte hoppa 

och röra sig till musikens grundslag, det dröjer ytterligare ett par år (Hammershöj, 1995). 

Barns sångröster ligger åtskilliga toner över en kvinnas sångröst. En kvinna som sjunger med 

barn måste alltså lägga rösten nästan obehagligt högt för att passa in med barnrösterna. För en 

man är det ännu svårare, då han måste lägga rösten i falsett om han ska sjunga i samma tonläge 

som barnen (Hammershöj, 1995). Det är inte bara tonläget som skiljer sig mellan barn och 

8

vuxna, även tonkvalitén skiljer sig märkvärt. En röst kan vara mer eller mindre lustfylld i 

klangen och den kan ha större eller mindre kroppsstöd, vilket gör att intensiteten i tonen ändras. 

I denna utvecklingsfas i barnets liv är språkutveckling sammankopplad med den melodiska 

utvecklingen och barnet är mycket känsligt för de musikaliska kvalitéerna i den vuxnes tal. 

Hammershöj (1995) har valt att kalla dessa musikaliska kvalitéer för det expressiva uttrycket, 

dvs. en glad, förtjust, arg, pigg eller ledsen röst. Barnet lyssnar mer till dessa expressiva signaler 

än själva meddelandet i orden. Barn kan därför lätt bli förvirrade om vi säger med en len och 

gullig röst: ”De där sakerna får du inte röra, älskling”. Det som barnet då snappar upp är den 

lena och gulliga rösten och inte själva meddelandet, vilket gör att barnet ändå tror att det är 

tillåtet att röra sakerna (Hammershöj, 1995). 

Barn i denna ålder sjunger enstaka stavelser och nynnar spontant. De sjunger i stort sett bara 

korta fallande intervaller och använder toner som inte finns med i vårt tonsystem, s.k. glidtoner 

och kvartstoner vilket därför gör det svårt att återge vad barnen sjunger med instrument (med 

undantag för stränginstrument). Barns sång mellan ett och två år består ofta av upprepningar av 

en enda kort melodi. Barnet i denna ålder brukar även ägna sig åt talsång. Vi som arbetat med 

barn brukar höra att de talsjunger och ofta händer det i leken eller i den aktivitet barnet sysslar 

med då (Welch, 2007). Deras egenkomponerande ”sång” handlar då om det som barnet gör just 

då t ex rita. Då sjunger barnet ri-ta i neråtgående intervall. Barnet kan i treårsåldern känna igen 

färdigkomponerade sånger men kan inte återge dem. De har ännu inget intresse för avancerade 

tonhöjder och därför kan man inte räkna med att barnet kan återge färdigkomponerade melodier. 

Hammershöj (1995) skriver att det är mycket viktigt att tänka på var barnen befinner sig i 

utvecklingen, om man vill göra något med dem. Därför bör man tänka på följande när man 

musicerar med barn i denna ålder: 

• Att antalet barn i gruppen inte är för många. Småbarn kan endast överblicka två-tre barn 

för att inte själva försvinna in i mängden. 

• Att inte ha för många vuxna som barnet måste fokusera på. 

• Att använda rörelser till sångerna eftersom barn tar in musiken genom kroppen. Barn 

måste få hoppa, klappa och röra sig för att kunna delta i aktiviteterna bäst. De uppfattar 

även orden i texten bäst om de har rörelser, tecken och gester som stöd. 

• Att inte ha för svåra och komplicerade texter som barnen inte kan följa eller förstå. Ta 

korta, enkla sånger som handlar om saker som barnen känner till. 

2.2.3 Ca 3 – 4 år 

Vid tre års ålder kommer barnen in i en period, i sin utveckling, som brukar kallas för 

trotsåldern. De får en stark Jagkänsla och använder personliga pronomen i sina spontansånger 

(Antal-Lundström, 1996). 

Barnen börjar i fyraårsåldern att ägna sig mer åt sociala rollekar så som mamma, pappa, barn 

och dylikt. Detta sociala intresse börjar nu även att visa sig på det musikaliska planet (Welch, 

2007). Barnen får ett ökat intresse för att sjunga, dansa, hoppa och spela tillsammans. Rytmiska 

sångramsor är en fyraårings specialitet. Dessa sångramsor har ofta inslag av skämtsamhet och 

retsamhet (Hammershöj, 1995). 

9

Sånger som kan dramatiseras är mycket lämpliga för barn i denna ålder. Fyraåringarna kan 

sjunga med och dramatisera om än bara till en viss gräns. Ofta blir de så tagna av dramatiken att 

de glömmer bort att sjunga (Hammershöj, 1995). 

Barnet har nu blivit bättre på att följa en igenkänd melodi, dvs. att upprepa intervaller och följa 

dessa i rätt riktning (om melodin går uppåt så sjunger de upp, om melodin går nedåt så sjunger 

de nedåt). Det är i denna ålder som spontansången är dominerande hos barnen. Med hjälp av 

spontansången bearbetar de känslor och intryck till uttryck. Man kan höra att deras sång nu mer 

liknar de sånger som de hört i sin närmiljö. Då barnen i denna ålder blivit mera motoriskt 

utvecklade kan man använda större rörelser och gester tillsammans med sångerna. Det är även 

viktigt att förskolepedagogen markerar grundrytmen i allt som sjungs och spelas med barnen. Så 

smått börjar barnen anpassa sin egen grundrytm till musikens (Hammershöj, 1995). 

2.2.4 Ca 5 – 6 år 

I 5 – 6-årsåldern vaknar barnets intresse för att reproducera sånger, dvs. återge 

färdigkomponerade sånger. Nu vill de gärna lyssna på sin favoritmusik om och om igen, sjunga 

med och sjunga om när musiken är avslagen. De vill helst kunna återge sången i exakt detalj. 

Nu är det upprepningarnas tid. ”Barnet har behov av upprepningen, intresse för upprepningar 

förutsätter att barnet kan reproducera”( Hammershöj, 1995, s. 88). Det är först i femårsåldern 

som barnet visar intresse för att återge en sång korrekt. Men barnets 

improvisationssång/spontansång finns fortfarande kvar, dock inte i samma utsträckning som i 

tidigare ålder. 

Förmågan att följa en grundslagsrytm är nu ganska säker och för vissa barn går detta helt 

automatiskt. ”Melodin som reproduceras kommer att vara korrekt rent rytmiskt” (Hammershöj, 

1995, s. 96). En femårings försök att återge en sång kan innehålla både ”hostningsuppehåll” och 

de kan stanna och tänka efter, men detta utan att tappa tråden. Sexåringen kan sjunga rent under 

förutsättning att de sjungit mycket och med andra som sjungit rent. Barnet kan först nu korrekt 

återge intervallerna i melodin hon/han sjunger. 

2.3 Styrdokument 

I detta avsnitt ska jag gå igenom vad Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) säger om musisk 

verksamhet samt vad målbeskrivningar för Waldorfförskolan (En väg till frihet, 2001) säger om 

densamma. 

2.3.1 Läroplan för förskolan (Lpfö 98) 

I avsnittet om förskolans uppdrag står följande: 

Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, 

drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk, utgör både innehåll 

och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande (Lpfö 98, s. 10). 

I avsnittet om utveckling och lärande står som mål att Förskolan skall sträva efter att varje barn: 

10

... utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och 

erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama 

(Lpfö 98, s. 13) 

2.3.2 Waldorfförskolans styrdokument (En väg till frihet) 

En väg till frihet är målbeskrivningar för waldorfförskolan och ska ses som en helhet och 

vägledning i utformandet av arbetsplaner mm. Waldorfförskolan har ingen egen läroplan utan 

följer Lpfö 98s övergripande riktlinjer och mål. En väg till frihet kan ses som ett komplement 

till Lpfö 98. ”Waldorfförskolorna fyller samma övergripande uppgift som övrig 

förskoleverksamhet i stat och kommun”(s. 12). En väg till frihet har ett eget avsnitt gällande 

sång och musik, samt mål och strävan mot dessa. 

Sång och musik vävs in i den dagliga verksamheten i waldorfförskolan. Sagoberättelsen eller 

dockspelet inleds ofta med musik. Samlingen är en stund med mycket sång och ibland spel 

på t ex flöjt, lyra eller marimba. Vid årstidsfesterna förhöjs stämningen med sånger som alla 

deltar i (s. 15). 

Musiken och sången skall väcka glädje och lust till att använda den egna rösten, samtidigt 

som den verkar harmoniserande på barnet och ger möjlighet att öva lyssnandet (s. 16). 

Mål att sträva mot: att sången skall bli ett naturligt uttryckssätt för barnet, att sång och 

musik skall väcka glädje och upptäckariver hos barnet, att barnet upplever glädje i den 

sociala gemenskap som uppstår när man sjunger tillsammans, att barnet utvecklar en 

lyssnande förmåga (s. 16). 

Waldorfförskolan kan bidra genom att väva in sång och musik i den dagliga verksamheten, i 

samlingar såväl som under andra aktiviteter, använda sånger och melodier som tilltalar 

barnen och väcker glädje, ha sång och musik som självklara inslag på fester (s. 16). 

I målbeskrivningar för Waldorfförskolan (En väg till frihet) finns, som nämns ovan, ett eget 

avsnitt gällande sång och musik, i styrdokumentet. Det står när den musiska aktiviteten används 

och hur ofta den används. I Lpfö 98 står det inte exakt hur ofta och när den musiska aktiviteten 

ska användas men det står tydligt att den ska vara en del av verksamheten i strävan att främja 

utveckling och lärande hos barnen. 

3 Metod och urval 

I detta avsnitt diskuteras vilken metod som används och varför jag valt att använda mig av en 

kvalitativ forskningsmetod (se nedan). Jag belyser begreppet hermeneutik, beskriver urval av 

intervjupersoner, skriver kort om intervjusituationen, belyser forskningsetiska principer samt 

diskuterar undersökningens validitet och reliabilitet. 

11

3.1 Metodval 

I denna undersökning har jag valt att använda mig av en kvalitativ forskningsmetod, där jag sökt 

information genom att intervjua två waldorfförskollärare och två kommunala förskollärare från 

fyra olika förskolor. Valet av metod kändes självklart eftersom jag genom en intervju kan få 

fram mycket mera information. Innan utförda intervjuer var jag ganska påläst kring ämnet, 

vilket jag tror är lämpligt eftersom jag då lättare kan komma på följdfrågor och diskutera bättre 

med intervjupersonen. Intervjufrågorna (se bilaga) är skrivna utifrån min egen förförståelse och 

utifrån viss litteratur. 

3.1.1 Kvalitativ forskningsmetod 

En kvalitativ forskningsmetod kännetecknas av en närhet till forskningsprojektet. Vi ska vara i 

nära relation till det vi vill undersöka. Vi ska ha ett subjekt-subjektförhållande till det vi vill 

undersöka för att komma det nära. Man försöker alltså se världen genom den undersöktes ögon. 

De krav som ställs på mig som forskare är att inta rollen som den intresserade lyssnaren så att 

inte undersökningspersonen bara ger de svar som hon tror att jag vill ha. 

I en kvalitativ intervju är det viktigt att vara öppen och låta undersökningspersonen styra mesta 

delen av intervjun, så att jag kan få ut så mycket som möjligt av undersökningspersonens tankar 

och funderingar. Det är bra om man använder sig av en diktafon i intervjun så ingen viktig 

information går förlorad. Det krävs att jag har en stor förmåga att sätta mig in i den utfrågades 

situation. Mitt eget förhållningssätt får inte komma fram i samtalet med intervjupersonen då 

risken finns att hon/han anpassar sig till mina uppfattningar om ämnet. Syftet med kvalitativa 

intervjuer är att få ökad information och en bred uppfattning av det jag vill undersöka. Jag måste 

då se till att intervjua personer som är lämpliga för undersökningen. Urvalet av 

undersökningspersoner måste passa det som är menat att undersöka. Då jag vill undersöka 

musikaktiviteter i waldorfförskola och kommunal förskola valde jag ut förskollärare som har ett 

musikintresse så jag kunde få ut så mycket information som möjligt (se Urval). Ett problem i 

detta urval kan vara att personerna, pga. sitt musikintresse, friserar verkligheten. Detta måste jag 

hela tiden ha i åtanke. Jag har i denna undersökning använt en respondentintervju, som innebär 

att intervjupersonen själv är delaktig i det jag vill studera, dvs. att intervjupersonen befinner sig 

inom verksamheten. En annan form av intervju är informantintervju som innebär att man 

intervjuar någon som står utanför det som jag vill undersöka, dvs. att intervjupersonen befinner 

sig utanför verksamheten (Holme & Solvang, 1997). Enligt Björndal (2005) kan intervjuer 

utföras mer eller mindre strukturerat. I en samtalsintervju har båda parterna stor frihet att vinkla 

samtalet vilket innebär att denna form av intervju inte är så särskilt strukturerad. Samtal med 

hjälp av en intervjuguide är något mer strukturerad då en detaljerad översikt över tema och 

frågor berörs under intervjun. En standardiserad intervju med öppna frågor och svar innebär att 

vissa färdigformulerade frågor ska besvaras. De frågor som ställs och de svar som sägs är dock 

av en öppen karaktär. Standardiserad intervju med fasta svarsalternativ innebär hög grad av 

strukturering då det bara finns givna svarsalternativ som respondenten kan välja mellan. Denna 

sistnämnda intervjuform tillhör den kvantitativa forskningsmetoden och är därför inte aktuell i 

den här undersökningen (Björndal, 2005). 

12

Jag har i denna undersökning använt mig av kvalitativ intervju som liknade ett vardagligt samtal 

med intervjupersonen. Mina intervjuer liknade ett samtal med hjälp av en intervjuguide. Under 

genomgången av litteraturen växte det fram en del frågor som jag ville diskutera. Dessa frågor 

hade jag med mig till intervjun men jag följde inte frågorna slaviskt, utan förde mer en öppen 

diskussion med intervjupersonen. På så vis styrde jag inte intervjun för mycket utan jag lät 

intervjupersonen tala fritt inom ramen för mitt ämne. Jag spelade in intervjuerna med hjälp av 

en diktafon. 

3.1.2 Urval 

Valet av intervjupersoner gjordes helt enkelt med hjälp av sökning via nätet av waldorfförskolor 

och kommunala förskolor. När jag funnit ett antal nummer ringde jag runt. Till min stora 

förvåning var det många förskolor (både waldorf och kommunala) som inte hade tid eller ville 

ställa upp på en intervju. Till slut lyckades jag få kontakt med fyra stycken förskolor som ville 

ställa upp på en intervju och vi bokade en tid till att utföra denna. I telefonsamtalen berättade 

jag om mitt syfte med uppsatsen och bad då att få intervjua pedagoger som var musikmedvetna, 

dvs. hade intresse och kunskap inom ämnet, för att få rika svar på min frågeställning. 

Respondenterna valdes ut av den person jag talade med i telefonen. 

3.1.3 Intervjusituation 

Intervjuerna utfördes på respondenternas arbetsplatser. På avtalad tid satt jag tillsammans med 

respondenten i ett avskilt rum på förskolan där vi i lugn och ro kunde genomföra samtalet. Jag 

började med att berätta om mitt syfte med uppsatsen och ställde därefter en öppen fråga. Frågan 

var om de kunde berätta lite hur de arbetar med musik tillsammans med barnen. När denna fråga 

var ställd tyckte jag att samtalet fick ett bra flöde som höll i sig under hela intervjun. 

3.1.4 Hermeneutik 

Hermeneutiken har sitt ursprung i det grekiska ordet hermenuo (från guden Hermes) som 

betyder att tolka (http://sv.wikipedia.org/wiki/Hermeneutik). Att ha ett hermeneutiskt 

förhållningssätt innebär att man kan få fatt på det omätbara. Hermeneutiken har sin kärna i 

tolkning och inkännande, dvs. syftar till förståelse som bygger på tolkning (Ödman, 2003, 

2004). Mitt kunskapsintresse i denna undersökning är att ta reda på i vilket syfte musiken 

används, på vilket sätt den används samt vad pedagogerna själva tycker om musik i arbetet med 

barnen. Utifrån min egen förförståelse har jag tolkat intervjuerna. Jag har alltså använt mig av 

ett hermeneutiskt förhållningssätt. 

Den kritik som kan riktas mot hermeneutik är att slumpmässiga fel kan uppstå. Man talar då om 

undersökningens akribi, dvs. noggrannhet, där hermeneutiken riktar sig till språk eller text 

(Ödman, 2003, 2004). När jag utförde intervjuerna använde jag mig av en diktafon 

(bandspelare) och spelade in hela samtalet så att inget gick förlorat. Därefter gjorde jag en 

transkribering så jag kunde få korrekta citat i mina resultat. Detta stärker undersökningens 

akribi och ger en bättre tillförlitlighet till min tolkning, anser jag. 

13

3.1.5 Forskningsetiska principer 

Enligt vetenskapsrådets informationskrav (www.vr.se) skall forskaren, dvs. jag i detta 

sammanhang, informera intervjupersonerna om vad som är syftet med undersökningen och vad 

den ska användas till. Detta gjordes redan då jag ringde runt till förskolorna. Jag gjorde klart för 

intervjupersonerna i början av intervjun att det som sägs enbart kommer att publiceras i denna 

uppsats och inte kommer att användas i något annat sammanhang (nyttjandekravet). Jag frågade 

om det var okej att jag spelade in samtalet med en diktafon. Jag informerade dem även om att 

jag inte kommer att använda deras riktiga namn i undersökningen samt att jag har tystnadsplikt 

(konfidentialitetskravet). 

3.1.6 Validitet och reliabilitet 

Validitet betyder giltighet, som i detta fall aktualiserar om informationen jag samlat kan ge goda 

svar på det jag i undersökningen vill få fram. Om att jag undersökt det som jag i syftet beskrev 

att jag ville undersöka. Jag anser att validiteten i informationen är god eftersom samtliga 

förskollärare är mycket intresserade av musik och vissa av dem har tidigare utbildning inom 

musik. Reliabilitet betyder pålitligt, dvs. om informationen jag samlat är pålitlig och tillförlitlig. 

Då jag använt mig av kvalitativa intervjuer är det svårt att bevisa om informationen har god 

reliabilitet eftersom jag inte exakt kan få med intervjupersonernas känslor och upplevelser. Jag 

har även bara intervjuat några få förskollärare. För att öka reliabiliteten skulle jag ha intervjuat 

många fler waldorfförskollärare och kommunala förskollärare. Men på grund av tidsbrist var 

detta inte möjligt. 

4 Resultatredovisning 

Här nedan kommer jag att redovisa vad jag fick fram genom intervjuerna. Efter att ha 

transkriberat samtliga intervjuer till dator har jag plockat ut det som varit mest relevant i min 

undersökning, dvs. att jag plockat ut de svar, ur intervjuerna, som kan ge rika svar på mina 

frågeställningar. 

4.1 Intervjupersonerna 

Jag har intervjuat två waldorfförskollärare och två kommunala förskollärare. I resultatet har jag 

förkortat waldorfförskollärare ett och två till W1 och W2. De kommunala förskollärarna ett och 

två har jag förkortat till K1 och K2. 

4.1.1 Kommunal förskollärare 1 (K1) 

K1 har arbetat som förskollärare i ca 35 år. Just nu arbetar han på småbarnsavdelningen med 

barn i åldrarna 1 – 4 år. En kort period var han även rektor på denna förskola med sade upp sig 

från den tjänsten eftersom han trivdes bäst med att arbeta mera med barnen. Han har ett stort 

musikintresse och på fritiden spelar han piano och gitarr samt har även sjungit i kör. Intervjun 

med K1 genomfördes 20090907. 

14

4.1.2 Kommunal förskollärare 2 (K2) 

K2 har arbetat som förskollärare i ca 8 år. Idag arbetar hon på en småbarnsavdelning och har 

gjort det i ca 5 år. Hon är i grunden danslärare och har undervisat dans i Kina. Hon spelar piano 

och gitarr och är den ledande personen i sång- och musiksamlingar på denna förskola, säger hon 

själv. Intervjun med K2 genomfördes 20090914. 

4.1.3 Waldorfförskollärare 1 (W1) 

W1 har tidigare arbetat som musikpedagog i ca 20 år. Då det blev svårt för henne att hitta arbete 

började hon läsa om olika pedagogiker och fann waldorfpedagogiken intressant. Därefter 

utbildade hon sig till waldorfförskollärare och har arbetat på olika waldorfförskolor i ca 8 år. På 

nuvarande waldorfförskola har hon arbetat sedan augusti 2009. Intervjun med W1 genomfördes 

20090909. 

4.1.4 Waldorfförskollärare 2 (W2) 

W2 har arbetat som waldorfförskollärare i 20 år. Just nu arbetar hon med barnen som är mellan 

4 – 7 år på en waldorfförskola som hon arbetat på i ca 9 år. Sin fritid ägnar hon åt sång och 

piano och hon har ett stort musikintresse. Intervjun med W2 genomfördes 20090917. 

4.2 Resultat 

Resultatet kommer att redovisas under frågor jag ställde till intervjupersonerna. Efter varje fråga 

har jag gjort en kort sammanfattning för att tydliggöra om det finns några likheter och skillnader 

i svaren. Observera att svaren är mina egna sammanställningar och inte direkta citat. 

På vilket sätt använder ni musik i arbetet med barnen? Berätta lite hur ni arbetar. 

K1: Vi sjunger dagligen de vanligaste traditionella barnvisorna och lär barnen ibland nya 

sånger. Barnen får oftast önska vad vi ska sjunga. Vi försöker få variation med både sånger och 

rörelsesånger. 

W1: Vi använder musik på alla tänkbara sätt. I morgonsamlingen sjunger vi sånger som övar 

olika färdigheter eller sånger som bara är roliga eller fina, som vi tycker om att sjunga. Vi 

sjunger alltid en morgonsång på morgonsamlingen, där vi markerar att alla barnen är här då vi 

sjunger alla barnens namn. I huvudsak sjunger jag pentatoniska visor men även många 

traditionella barnsånger som ”Imse, vimse, spindel” och ”Bä, bä vita lamm”. Jag tycker det är 

viktigt att barnen kan dessa sånger eftersom de ju som sagt är traditionella och barnen gillar 

dessa. Sedan har jag en ramsa och någon sång som jag vet att de stora barnen sjunger. Nu 

sjunger de stora barnen ”Broder Jakob”. Sen brukar vi avsluta med ”Blinka, lilla stjärna”. Just 

nu är det inte så årstidsbetonat men det kommer att bli. Jag har en ganska kort samling eftersom 

de små barnen inte klarar så länge, att sitta stilla och vara koncentrerade. 

K2: Jag sjunger med barnen varje dag. Den här årstiden kan det vara fint att sitta ute och sjunga 

med barnen. Då sjunger vi kanske om löven som faller, eftersom det är höst. Så en röd tråd finns 

alltid med när vi sjunger och spelar. Om vi har något tema om t ex maskar så sjunger vi sånger 

om maskar. Vi sjunger alltid före fruktstunden och då brukar vi sjunga om frukten som finns i 

15

korgen. Sen sjunger vi ju även de här traditionella sångerna som man sjunger med barn. När vi 

har samling så inleder jag alltid med att spela en sång som heter ”Vad heter du?” för att alla 

barn ska känna sig sedda, vilket ökar självkänslan. När jag sjunger med barnen ser jag ofta till 

att jobba med känslan. Om jag sjunger en sång om att jag är glad så använder jag en glad röst. 

Sjunger jag en sång om att jag är ledsen så använder jag en ledsen röst. Jag tror att barnen 

lättare kan förstå ordet då, när det kopplas till känslan i rösten. 

W2: Jag sjunger med barnen varenda dag. I morgonsamlingen samlar vi barnen inför dagen och 

ser alla barnen. Innan vi ska gå in efter att vi har varit ute och innan maten sjunger vi en speciell 

sång. Jag sjunger nästan bara pentatoniska sånger eftersom dessa är de bästa för barnen. De 

tillhör barnens väsen och tilltalar dem bäst. 

Sammanfattning: Samtliga förskollärare sjunger med barnen varje dag. Både K1, K2 och W1 

sjunger många traditionella barnvisor tillsammans med barnen. W1, W2 och K2 sjunger sånger 

som markerar att barnen blir sedda. W1 och W2 betonar just morgonsamlingen som viktig när 

det gäller musik med barnen då de ser alla barnen och samlar dem inför dagen. W1 och W2 

sjunger båda i huvudsak pentatoniska sånger med barnen. 

När används musikaliska aktiviteter? Spontant eller regelbundet? Hur ofta? 

K1: Jag använde dessa både spontant i fria lekar, i samlingar och i organiserade gemensamma 

sånglekar. Det går inte en dag utan sånger och rörelselekar. Jag använder musik på olika sätt 

dagligen. Pratsjunger t ex om vi tvättar händerna, klär på oss, gräver i sanden. Då sjunger vi det 

vi gör på en fantasimelodi. 

W1: Jag använder det väldigt spontat. T ex när jag märker att jag måste avleda 

uppmärksamheten på något annat, om en lek börjar spåra ur brukar jag föreslå att vi sjunger lite 

istället. Vi sjunger även när vi ska samla barnen innan maten. Sedan sjunger jag alltid med 

barnen när jag har samling med dem. Än så länge vet jag inte riktigt hur det ser ut just här, på 

den här förskolan eftersom jag arbetat här så pass kort tid. 

K2: Jag sjunger och spelar med dem varje dag både spontant och i samlingar. 

W2: Jag sjunger ofta spontant med barnen men också regelbundet i samlingar. Ofta brukar jag 

hitta på egna pentatoniska sånger som kopplas till det vi gör just då. Om vi t ex är ute och går i 

skogen så sjunger jag: Nu är vi ute och promenerar i skogen... Jag märker att barnen tycker det 

är trevligt. När jag ska samla barnen sjunger jag också eller när vi ska övergå till ett nytt 

moment. T ex när vi ska städa så sjunger jag ”Städsången”. 

Sammanfattning: Samtliga förskollärare sjunger spontant och regelbundet tillsammans med 

barnen. K1 och W2 sjunger spontant med barnen tillsammans med den aktivitet som de håller 

på med. W1 använder spontansången i avledande syfte. W1 och W2 använder sången då de vill 

samla ihop barnen. W1 kunde inte svara på om musiken används vid några andra tillfällen 

eftersom hon arbetat där bara en kort tid. 

Använder ni er av instrument? I så fall; vilka instrument? 

16

K1: Oftast har vi gitarrackompanjemang, då vill många barn vara med och spela på gitarren 

samtidigt som jag spelar. Barnen tycker om att spela med instrument. Jag använder ofta 

träpinnar som barnen får slå rytmen med, tamburiner, kastanjetter, gurka, cymbal och 

bygelgitarr är andra instrument som barnen får använda. Känslor som barnen får är att de tycker 

det är roligt då vi bildar en orkester, där var och en spelar på sitt instrument men ändå 

tillsammans. 

W1: Generellt i förskolorna så finns det ju flöjter, lyror och andra tonsvaga instrument som man 

kan använda tillsammans med barnen. Jag vet att de äldre barnen får använda klangspel och det 

är mycket uppskattat. 

K2: Jag använder mycket instrument, det är ett väldigt bra sätt att samla ihop barnen. Det lockar 

intresset. Om jag märker att de är oroliga eller så, så tar jag fram gitarren och spelar lite och då 

får jag nästan jämt deras uppmärksamhet. De instrument som barnen använder är trumma, 

pinnar, marackas och tamburin. Jag försöker få dem att hålla takten men eftersom de är så små 

så lyckas det inte alltid. Taktkänslan växer ju fram senare. Barnen älskar att spela på 

instrumenten och jag har hört av föräldrar att de brukar trumma hemma efter att vi har haft en 

samling där vi spelat trumma. Det är ju ett sätt att arbeta med taktkänslan och barnen tycker 

mycket om det. När jag trummar med barnen brukar jag sjunga en sång som jag kallar ”Skicka 

vidare”. Då använder vi oss av en trumma som barnen då ska skicka vidare till varandra. Då lär 

sig barnen att vänta på sin tur och att dela med sig. 

Jag brukar även få in en saga som man kan ha trummor med i. T ex en saga om en björn som 

klampar sen sjunger vi om björnen. 

W2: När barnen ska fylla sju får de börja spela flöjt. Det är då ingen vanlig pentatonisk sådan 

utan en flöjt med bara två toner. Då lär jag dem först hur de ska blåsa och då brukar jag säga att 

de ska träna att blåsa på en ljuslåga. Lågan ska inte slockna utan den ska bli blå – då blåser de 

rätt. Vi brukar spela en sång som heter ”Ugglemor” då barnen får blåsa Ho-ho i sina flöjter. 

Andra instrument som jag använder är klangspel och lyra. Dessa instrument ger ifrån sig en 

behaglig ton som harmoniserar barnen. 

Sammanfattning: Samtliga förskollärare använder instrument tillsammans med barnen. W1 

och W2 använder de tonsvaga instrumenten såsom lyra, flöjt och klangspel. K1 och K2 

använder mera ”livliga” instrument som trummor, pinnar, marackas och tamburiner, där barnen 

får öva sin rytmkänsla. K2 betonar att hon använder sig av instrument när hon vill samla barnen. 

Hur tänker du som pedagog kring musik i förskolan? Tycker du att musiken är viktig i 

arbetet med barnen? 

K1: Det är mycket viktigt med musik bland barnen, då man gör något tillsammans samtidigt. 

Det utvecklar känslor, fantasi och kreativitet. Det kreativa sker också då jag tillsammans med 

barnen kan tillverka egna skrammel- och rytminstrument av lämpligt material. Musiken löser 

spänningar, lär barnen koncentration och utvecklar barnen psykiskt och fysiskt. Så ja, jag tycker 

det är jätteviktigt med musik i arbetet med barnen! Dessutom är det roligt också! 

W1: Jag tycker självklart att det är viktigt med musik tillsammans med barnen eftersom jag är 

musikpedagog i grunden. Man vet ju att det främjar motoriken i samband med rörelsesånger, det 

17

är bra för balans och språkutveckling. Man måste inte göra det bara för att det är kul, utan det 

finns faktiskt anledningar till varför man använder musik tillsammans med barnen. 

K2: Musik ger oss glädje så det är oerhört viktigt! Föräldrar säger till mig ibland att barnen 

säger att de vill ha en gitarr, därför att jag brukar spela gitarr för dem. Så det är ju uppenbart att 

jag väcker ett musikintresse hos barnen och inspiration. 

W2: Musik är jätteviktigt för barnen. Musiken är förlösande, värmande, gemenskapande och ger 

framförallt glädje. En förskola utan musik skulle jag inte vilja jobba på. Jag läste även en artikel 

för ett tag sedan där det stod att barn som sjunger mycket blir intelligentare. Om det stämmer 

vet jag ju inte säkert men någon sanning ligger det nog i det tror jag. 

Sammanfattning: Samtliga förskollärare tycker att det är viktigt med musik i förskolan. Alla är 

överens om att musik är roligt. K1 och W2 belyser att musiken skapar gemenskap och har en 

förlösande effekt. K1 och W1 menar att musiken är bra för barnens utveckling, både fysiskt och 

psykiskt. K2 betonar att musik väcker ett musikintresse och inspirerar barnen. 

Vad anser du musiken har för inverkan på barnet? 

K1: Genom musiken får man in allt i barnens utveckling, de gör något tillsammans, tar hänsyn 

till varandra, lyssnar, ansvarar för varandra så de musikaliska aktiviteterna kan fortsätta. Om 

barnen är oroliga kan sånger och sånglekar fånga barnens intresse utan några större problem. 

Sång- och rörelselekar gör att barnen får träna koordination och koncentration. 

W1: Jag vet ju att det främjar språket. Men även motoriken när jag sjunger sånger med rörelser 

till. Även balansen tränas då man sjunger sånger som kräver grövre rörelser. Barnet tränas även 

socialt i och med att vi sjunger tillsammans allihopa. Det jag har märkt är att barn lyssnar till 

musik. Det är ett fantastiskt hjälpmedel om barnen är nervösa eller oroliga på något vis. Om jag 

då börjar sjunga på en sång fångar jag ofta genast deras uppmärksamhet. 

K2: Barnen lär sig otroligt mycket av att använda musik. Det är en självklarhet för mig att 

använda musik tillsammans med barnen. De blir så glada av det! De lär sig språk och känslor, 

olika känslotillstånd. Det är mycket bättre att sjunga än att bara tala med barnen. De lyssnar 

mera på sång än tal. Om jag t ex säger att vi ska gå och tvätta händerna så lyssnar de inte alls på 

samma sätt som när jag sjunger att vi ska tvätta händerna. Så det är ett otroligt bra hjälpmedel 

när man ska samla ihop barnen och övergå till ett nytt moment. 

W2: Barnen blir lugna av musik och de blir uppmärksamma. Om ett barn är ledset så tar jag det 

i knäet och nynnar något för det. Jag märker att barnet blir lugnare av det. Musiken fungerar 

även som en slags information när vi ska byta moment, t ex när vi ska gå in och när vi ska äta 

mat. Då sjunger vi alltid en speciell sång så då vet barnen vad som gäller utan att vi behöver 

säga till – bara sjunga. 

Sammanfattning: K1, W1 och W2 säger att musiken är ett bra hjälpmedel om barnen är 

oroliga eller ledsna. Då kan musiken avleda deras uppmärksamhet och få dem att tänka på 

annat. K2 och W2 använder musik som en slags information för att meddela barnen om att 

18

något nytt ska hända. K1 och W1 anser att barnen tränar motorik, koordination och det sociala 

med hjälp av musik. 

Vad tror du barnen lär av musik? 

K1: I musiken kan man få in pedagogisk bredd. Där kan man träna språk, matematik, motorik, 

etik, engagemang, förberedelser och det emotionella. Språkträning får man genom sångerna och 

ramsorna. Matematisk träning får man genom fingerramsor och olika danslekar. Motorisk 

träning får man genom rörelsesånger, orkesterspel, rytm, handklapp, fotstamp, dans osv. Etisk 

träning får man genom att spela, sjunga och dansa tillsammans där alla gör något så att det hela 

ska fungera friktionsfritt. Engagemang och förberedelser får man genom inlärning av nya 

sånger, lekar och kreativt skapande, som att göra egna instrument. Emotionellt tränas barnen 

genom att agera olika beroende på sången och lekarna. Känslan av att måla till musik övar även 

detta samt att tillsammans genomföra spelning, rörelser och sånger tränar det emotionella hos 

barnen. 

W1: Genom sång och musik lär sig barnen språk. De lär sig uttala orden rätt och samtidigt lär de 

sig om meningars uppbyggnad. De övar även både finmotorik och grövre motorik i 

rörelsesånger och lekar. 

K2: Musik kan vara ett uttryckssätt för de små barnen. Ett roligt och bra sätt att öva språk och 

rörelse tillsammans med barnen samt att man ger tillfälle för barnen att uttrycka känslor. Dans, 

språk och musik hänger ihop. 

W2: Barnens språkutveckling främjas av att man sjunger med barnen. De lär sig att artikulera. 

Barn som t ex har svårt att säga R sjunger jag mycket med och så småningom lär de sig att 

uttala ett R. Om man sjunger tillsammans med barnen så lär de sig att andas rätt och sången 

mjukar upp stämbanden. Det som är viktigt när man sjunger med barn är att höja sitt tonläge 

eftersom barnen, i sitt tonläge, ligger så högt. 

Sammanfattning: Samtliga förskollärare är överens om att musisk aktivitet lär språk samt 

motorik, tillsammans med rörelser. K1 och K2 nämner även det emotionella – att känslan övas 

och kan uttryckas genom musik. K1 ger ett utförligt svar på vad barnen kan lära sig av musik. 

I vilket syfte använder ni musiken i er verksamhet? 

K1: Syftet med musiken är att den skapar en gemensamhetskänsla, stärker självkänslan då 

barnen får agera på olika nivåer (både individuellt och gruppvis). Även för att öva språket och 

det motoriska. Baktanken är helt och hållet att barnen ska utveckla alla sinnena. 

W1: Ja, vissa sånger är det ju så med. Sånger som vi startar dagen med till exempel ”Guten 

morgen nachten”. Den sången blir då en övergång från natten till dagen. Vi ser alla barnen och 

vem som fattas. Man samlar sig med hjälp av den sången. Att man utvecklar språket och den 

motoriska utvecklingen är ju också ett syfte. Sen har vi en ”matsång” som vi sjunger innan 

lunch och då vet alla barnen att det är dags att äta. Även de minsta förstår det. Sedan följer vi ju 

årstiderna och de olika högtiderna, precis som alla andra waldorfförskolor, då vi sjunger samma 

sånger varje ny årstid. Jag kanske ska tillägga att alla samlingar börja och slutar på samma sätt 

varje dag. Det ger en tydlig bild till barnen när en styrd aktivitet börjar och när den slutar. 

19

K2: I början av varje termin har vi i personalen möte om var vi vill ha fokusområde. Förra 

terminen hade vi fisk- och havtema och då försöker vi alltid sjunga om dessa teman. Vi väljer 

alltid sånger som passar temat så det finns alltid en röd tråd – ett samband. Men vi följer ju inte 

detta tema slaviskt utan känner vi för att sjunga en annan sång så gör vi ju det. Genom sånger 

och ramsor övar vi ju det språkliga hos barnen och såklart motoriken också, när vi har rörelser 

till. 

W2: Syftet är väl att beröra barnens alla sinnen. Utveckla språket med hjälp av olika sånger och 

ramsor. Till ramsor har vi ju oftast rörelser och då övas även motoriken. Alla sånger vi sjunger 

är kopplade till årstiden, naturen eller vädret. Vi sjunger alltid samma sånger varje årstid, varje 

år så barnen känner väl igen alla sångerna, vilket ger en trygghet. Sen sjunger vi ju samma 

sånger på de olika högtiderna man har inom waldorfpedagogiken. 

Sammanfattning: På denna fråga svarade alla att en del av syftet med att använda sång och 

musik är att utveckla språket och motoriken. W1 och W2 använder musiken kopplat till årstider 

och högtider. K2 kopplar musiken till det temat som är centralt på förskolan för tillfället. K1 

och W2 betonar att syftet är att utveckla alla barnens sinnen. W1 använder musik som en slags 

ram för när en styrd aktivitet börjar och slutar. 

Är sångsamlingarna styrda eller får barnen själva ge förslag på sånger? 

K1: Sångsamlingarna kan variera från gång till gång, dels beroende på hur barngruppen är just 

för tillfället. Är de oroliga är det bra med rörelsesånger och lekar, för att fånga deras 

uppmärksamhet. Är de koncentrerade är det bra att sjunga sånger som barnen själva kan välja 

eller att göra det tillsammans. Vi i personalen måste dock ibland styra ”de fria valen” annars blir 

det alltid samma sånger. 

W1: De får självklart ge förslag som vi då sjunger men oftast sjunger vi de sånger som vi alltid 

har gjort. 

K2: Vi är väldigt lyhörda och lyssnar på barnen. Men ibland så måste vi bestämma lite eftersom 

det annars blir samma sånger. Man ska alltid se till barnens behov. 

W2: Om barnen har förslag på sånger så sjunger vi dessa. Men det sker inte så ofta. Barnen här 

verkar nöjda med de sånger som vi alltid sjunger. 

Sammanfattning: Alla förskollärare säger att barnen får komma med förslag. K1 och K2 

berättar att de dock måste styra lite för att få variation. W1 och W2 sjunger oftast de sånger som 

de alltid sjunger, men som varierar med årstiderna. 

Hur är barnen efter en sång/musiksamling? 

K1: Det märks på barnen att de tyckt det varit roligt eftersom de blir glada av musik, framförallt 

om man täckt hela barnets behov av emotionell och motorisk karaktär, då kan de vara både 

lugna och spralliga. 

20

W1: Det varierar väldigt från dag till dag. De små har korta stunder då de kan vara 

jättekoncentrerade. Ofta sjunger de direkt efter mig. De ligger en fras efter mig många gånger 

även fast jag sjunger tillsammans med dem. Men det är så det funkar med små barn. Jag 

upplever att de gillar musik och blir glada av det. 

K2: De berättar hemma och de trallar och trummar på sånger vi har haft under dagen. Annars så 

märker jag ju att de blir glada av musiken. Det riktigt strålar om barnen efter en samling fylld av 

musik. 

W2: De blir glada och vill gärna fortsätta att sjunga. 

Sammanfattning: Samtliga förskollärare är överens om att de upplever att barnen blir glada av 

musisk aktivitet. W1 nämner även att små barn har korta stunder av hög koncentration. 

5 Analys och slutsats 

5.1 Analys 

Efter en noggrann genomgång av intervjuresultaten följer en analys av dessa för att se om jag 

fått svar på de frågor som ställs i syftet: 

• På vilket sätt används musik i waldorfförskolor respektive i kommunala förskolor? 

• I vilket syfte används musiken? 

• Hur tänker förskollärarna själva kring användandet av musik i barngrupperna? 

Som jag nämnde i metoden så använder jag mig av ett hermeneutiskt förhållningssätt, vilket 

innebär att jag tolkar de intervjuer jag sammanställt ovan. Jag har valt att skriva frågorna som 

rubriker för att sedan besvara dessa. Analysen kopplas även till den litteratur jag beskrev i 

bakgrundsdelen i detta arbete. 

5.1.1 På vilket sätt används musik i waldorfförskolor respektive i 

kommunala förskolor? 

Enligt den här undersökningen verkar det som om musiken används på ett relativt medvetet sätt 

inom både waldorfförskolor och kommunala förskolor. Samtliga förskollärare använder musisk 

aktivitet dagligen i verksamheten, både spontant och i organiserade aktivitet som samlingar 

och/eller högtider. Musiken används även i andra sammanhang, bl.a. i samband med den 

aktuella aktiviteten, i samlande syfte och för att fånga barnens uppmärksamhet. 

Instrument är något som samtliga förskollärare använder sig av tillsammans med barnen. Det 

sker då i organiserade aktiviteter med en närvarande förskollärare. De kommunala 

förskollärarna (KI och K2) använder sig av mera livliga och rytmiska instrument som trummor, 

cymbaler, pinnar och dylikt. Enligt Hammershöj (1995) är dessa instrument bra att använda med 

barn eftersom alla kan spela tillsammans utan att behöva följa någon grundrytm. 

21

Waldorfförskollärarna (W1 och W2) använder i sin tur instrument som är tonsvaga och 

harmoniserande, som klangspel och lyror. Dessa följer den pentatoniska skalan och även där 

kan ingen spela ”fel” (Kutik, 1994). Samtliga förskollärare anser att det är väldigt uppskattat att 

använda instrument tillsammans med barnen. 

Waldorfförskollärarna sjunger i huvudsak pentatoniska visor tillsammans med barnen och det 

skiljer sig från de kommunala förskollärarna, som inte nämnde dessa. W1 nämnde i likhet med 

K1 och K2 att hon även sjunger traditionella barnvisor med barnen. 

De båda waldorfförskollärarna betonar just morgonsamlingen som viktig när det gäller musik då 

de ser alla barnen och samlar dem inför dagen. 

Barnen får vara delaktiga i musikaktiviteter och komma med förslag på vilka sånger som ska 

sjungas men ofta måste pedagogerna styra lite för att få mera variation, då barnen ofta väljer 

samma sånger. 

Sammanfattning: Det som är gemensamt för samtliga förskollärare är att de använder musik 

dagligen både spontant och i organiserade aktiviteter. Alla förskollärare använder sig av 

instrument men här skiljer sig valen av instrument: de kommunala förskollärarna använder 

rytmiska, livliga sådana och waldorfförskollärarna använder tonsvaga, harmoniserande 

instrument. Waldorfförskollärarna sjunger huvudsakligen sånger som följer den pentatoniska 

skalan, vilket skiljer sig från de kommunala förskollärarna som mer inriktar sig på traditionella 

barnvisor. Gemensamt för alla förskollärare är även att barnen får vara delaktiga och komma 

med förslag på sånger. De kommunala förskollärarna betonar dock att de ibland måste styra 

valen för att förhindra upprepning av sånger. Waldorfförskollärarna betonar att de oftast sjunger 

de sånger som de alltid gör, dvs. att barnen verkar vara nöjda med de sånger som de brukar 

sjunga och brukar alltså inte så ofta komma med nya förslag på sånger. 

5.1.2 I vilket syfte används musiken? 

I mina intervjuer fick jag fram en rad olika syften kring användandet av musik. Svaren 

sorterades ut genom att ta fram det som var gemensamt för samtliga förskollärare och det som 

majoriteten (dvs. 3 av 4) av dem belyste. Jag har valt att presentera dessa i punktform 

tillsammans med kommentarer som jag kopplat till litteraturen jag använt mig av. Det som är 

skrivet i kursiv form är det som förskollärarna nämnde under intervjuerna. 

Musiken som syfte att: 

• Se till att alla barnen blir sedda genom att t ex sjunga alla barnens namn på samlingar. Det 

stärker barnens självkänsla och gemensamhetskänsla. W1, W2 och K2 nämnde detta. 

• Stärka barnens gemensamhetskänsla och det sociala då alla gör något tillsammans, tar 

hänsyn och lyssnar på varandra. I likhet med vad Antal-Lundström (1996) och Bjørkvold 

(2005) anser, att sång skapar kommunikation – nyckeln till ett socialt liv. Samtliga 

förskollärare nämnde detta. 

22

• Att utveckla det emotionella hos barnen genom att agera olika beroende på sångens 

handling och melodi. Kommunal förskollärare 2 berättar att hon arbetar mycket med 

känslan. När hon sjunger något som är glatt använder hon en glad röst. Detta är vad 

Hammershöj (1995) kallar för det expressiva uttrycket, dvs. de musikaliska kvalitéerna i 

rösten. Det lämpar sig bra med barn i fasen 1,5 – 3år eftersom de lyssnar till dessa 

expressiva signaler. Även K1 och W1 antydde att musiken utvecklar det emotionella. 

• Samla barnen och fånga deras uppmärksamhet. Enligt Kutik (1994) kan man använda 

sången som ett redskap för att fånga uppmärksamhet, samla barnen och som information när 

ett nytt moment börja och slutar. Samtliga förskollärare använde sig av musiken i dessa 

syften. Framförallt i syfte att avleda barnens uppmärksamhet när de var oroliga eller ledsna 

och som övergång till nytt moment samt som inledning och avslutning av moment. 

• Följa årstider, högtider, teman och väder, då man sjunger sånger som kopplas till årstid, 

högtid, tema eller väder. Sjunger man årstidsbetonat blir barnen väl bekanta med sångerna, 

eftersom de sjungs en ganska lång tid. Det ger en trygghet till barnen (Kutik, 1994). W1 och 

W2 nämnde att de sjunger årstidsbetonat och i samband med högtider. W2 tillade att de 

även sjunger enligt väder och natur. K2 sade att de sjunger enligt tema men även lite 

årstidsbetonat eftersom de just nu sjunger om höstens händelser. K1 nämnde inget om detta. 

• Öva språk, grammatik och artikulation. Genom sångerna utvecklar barnen språket på ett 

mera lustbetonat sätt än bara genom talövningar. Detta är något som ett flertal författare i 

litteraturen betonar, bl.a. Antal-Lundström (1996) och Bjørkvold (2005) m.fl. Även 

samtliga förskollärare nämnde språkets övning och utveckling i intervjuerna. 

• Öva motorik. Musik och sånger tillsammans med rörelser övar både finmotoriken och 

grövre motorik. Detta var något som alla förskollärare tog upp i intervjuerna. Både Antal- 

Lundström (1996) och Granberg (1994) tar upp rörelse till musik som en motorisk träning 

och utveckling. 

Sammanfattning: Samtliga förskollärare nämnde i intervjuerna att syftet med musiken är att 

öva/utveckla språk och motorik. Alla sade även att musiken är bra i samlande syfte, i avledande 

syfte eller för att uppmärksamma barnen. Musiken som syfte att skapa gemenskap och utveckla 

det sociala var även något som samtliga förskollärare nämnde. Tre av förskollärarna nämnde att 

de sjunger årstidsbetonat, i samband med högtider eller enligt tema. Tre av pedagogerna sade 

även att musiken verkar för att utveckla det emotionella hos barnen. 

5.1.3 Hur tänker förskollärarna själva kring användandet av musik i 

barngrupperna? 

Alla förskollärarna är överens om att musiken i barngrupperna är viktig och dessutom väldigt 

glädjande och roligt. Alla förskollärare anser även att musiken verkar utvecklande för barnen 

och de lär sig mycket av att musicera, bl.a. språk, motorik, känslor och det sociala. 

23

Kommunal förskollärare 1 (K1) belyser fantasin, kreativiteten och skapandet av egna 

musikinstrument samt att barnen tränar koncentration i organiserade samlingar. Att musik ökar 

kreativiteten är även något som Bojner (1998) tar upp. ”Genom musiken får man in allt i 

barnens utveckling, de gör något tillsammans, tar hänsyn till varandra, lyssnar, ansvarar för 

varandra så de musikaliska aktiviteterna kan fortsätta.” (20090907). K1 tar även upp att barnen 

lär sig en rad andra färdigheter förutom språk och motorik, bl.a. matematik, etik och 

engagemang, något som även Antal-Lundström (1996) belyser. K1 belyser även att musik 

skapar gemenskap och är förlösande. 

Waldorfförskollärare 1 (W1) betonar att hon är medveten om att musik främjar språket, 

motoriken och balansen, i samband med rörelser. Barnen lär sig grammatik och att uttrycka 

orden rätt. ”Man måste inte göra det bara för att det är kul, utan det finns faktiskt anledningar 

till varför man använder musik tillsammans med barnen” (20090909). Hon säger att barnen 

tränas socialt, då alla sjunger tillsammans. Hon tar även upp att barnen lyssnar till musik och 

använder det i avledande syfte då hon märker att barnen är nervösa eller oroliga, i enlighet med 

Kutik (1994). 

Kommunal förskollärare 2 (K2) säger att det är uppenbart att man väcker ett musikintresse och 

ger inspiration till barnen. Då hon använder sig av mycket instrument med barnen så märker 

hon att de tycker det är roligt och givande och vill gärna fortsätta spela när de kommer hem. 

Hon upplever att det är bättre att använda sång när hon vill berätta för barnen vad som ska 

komma, då de lyssnar bättre till sången än till tilltal. ”Det är mycket bättre att sjunga än att bara 

tala med barnen. De lyssnar mera på sång än tal.” (20090914). Hon belyser även att musiken 

tränar språk och rörelse på ett roligt sätt samt att barnen får en chans att uttrycka känslor. 

Waldorfförskollärare 2 (W2) tar upp hur man bör sjunga med barnen. Att man bör höja sitt 

tonläge en aning för att det ska passa barnens tonläge, vilket även Hammershöj (1995) tar upp. 

Samma förskollärare tar även upp att hon hört att barn som sjunger mycket blir intelligentare. 

Det är även något som Antal-Lundström (1996) tar upp, att de kognitiva färdigheterna främjas 

med hjälp av musik. W2 anser att musiken är värmande, förlösande, gemenskapande, glädjande 

och lugnande. Hon anser även att musiken är bra för träning av artikulationen. ”Barn som t ex 

har svårt att säga R sjunger jag mycket med och så småningom lär de sig att uttala ett R.” 

(20090917). Barnen lär sig även att andas rätt och sången hjälper till att mjuka upp barnens 

stämband. 

Sammanfattning: Att musiken är viktig och rolig håller alla förskollärare med om. De är alla 

medvetna om att musiken verkar utvecklande på barnen och att den är ett bra redskap i den 

pedagogiska verksamheten. Den är även inspirerande och väcker ett intresse hos barnen. Även 

här kommer språkutveckling och motorisk utveckling in som en viktig faktor. 

5.2 Slutsats 

Enligt resultaten i denna undersökning används musiken dagligen inom dessa fyra förskolor, 

både spontant och i organiserade aktiviteter. Samtliga förskollärare som ingick i denna studie 

använder musiken som ett medvetet redskap i den pedagogiska verksamheten. Det som skiljer 

24

sig åt verkar vara valen av instrument och sånger som används. Men inom båda pedagogikerna 

används instrument som inte kräver att man spelar rätt eller behöver följa någon grundrytm. 

Samtliga förskollärare kunde svara på mina frågor på ett uttömmande sätt. Alla hade någon 

form av syfte kring användandet av musik i barngrupperna, där samtliga svarade ganska lika 

varandra. Likheter fanns även i deras sätt att använda musiken och deras egna tankar kring 

musik stämde överens, till viss del. I denna uppsats framställs musiken som viktig och som 

någonting som verkar användas som en redskap i den pedagogiska verksamheten. Jag bör 

understryka att intervjupersonernas stora musikintresse självklart har påverkat resultatet och jag 

kan därför inte dra slutsatsen att alla förskollärare arbetar på detta sätt. Men det förefaller 

sannolikt att förskollärare med ett uttalat musikintresse använder musik både ofta och medvetet 

i sitt arbete med barnen, oavsett om de arbetar på en Waldorfförskola eller på en kommunal 

förskola. På grund av att denna undersökning endast innehåller fyra förskollärares röster kan 

den inte betraktas som något bevis för att alla förskollärare och alla förskolor arbetar på detta 

sätt. 

6 Diskussion 

När jag började min undersökning funderade jag länge och väl på vilken frågeställning jag 

skulle ha. Målet från första början var att få en inblick i hur pedagoger arbetar med musik i 

förskolan. Min känsla sade, som jag nämnde i problemformuleringen, att pedagoger (främst 

kommunala) inte vet varför de musicerar med barnen. Den känslan fick jag under mitt år som 

vikarie på en kommunal förskola. Av tidigare erfarenheter vet jag att det emellertid också finns 

pedagoger som brinner för musik och prioriterar det mycket högt i arbetet med barn. Då kom 

jag fram till att det var dessa pedagoger som jag ville fokusera på. Jag ville få reda på hur och 

varför musikmedvetna förskollärare inom waldorfförskolor och kommunala förskolor använder 

sig av musik i barngrupperna. Jag ville även få reda på deras egna, personliga tankar kring 

användandet av musiken i verksamheten. Då jag valde att intervjua förskollärare som jag visste 

var musikmedvetna kan jag inte dra slutsatsen att det ser ut just så här på alla förskolor. 

Intervjuerna visade en medvetenhet och ett syfte i användandet av musiken tillsammans med 

barnen både inom waldorf- och de kommunala förskolorna där jag utförde mina intervjuer. På 

frågan om i vilket syfte förskollärarna använder musik blev svaren väldigt lika varandra. Det 

som främst skiljer pedagogikerna åt enligt den här undersökningen är valen av instrument och 

sångrepertoar. I övrigt ser det ganska lika ut inom de fyra förskolorna. Det finns en 

medvetenhet, ett syfte kring användandet av musiken tillsammans med barnen. 

Om jag ska se tillbaka på min resa genom musiken i förskolan vill jag nämna lite om mitt 

metodval. Att jag skulle göra kvalitativa intervjuer var redan från start en självklarhet eftersom 

jag gärna vill kommer så nära som möjligt det jag vill undersöka. Jag fick ett förslag om att göra 

en enkätundersökning men då finns ingen möjlighet att jag skulle ha kunnat närma mig ämnet så 

som jag har gjort genom personliga intervjuer. Enkätundersökningen kändes alldeles för 

opersonlig för mig och en del av frågeställningen är ju att få reda på vad förskollärarna själva 

25

anser. Genom en kvalitativ intervju kan jag lättare uppleva deras tankar och funderingar genom 

ansiktsuttryck och tonlägen i intervjupersonernas röster, något som jag inte får med i en 

enkätundersökning. 

När jag ringde runt till olika förskolor var det många som inte hade tid att ställa upp på en 

intervju. I början av höstterminen sker många inskolningar och planeringar som sätter stopp. I 

andra fall så ville de helt enkelt inte bli intervjuade. Tre av fyra undersökningar gjordes i 

Göteborg och när jag ringde till en av förskolorna där sade hon att hon tyckte det var konstigt att 

jag gjorde mina intervjuer i Göteborg. Hon menade på att jag kunde göra dem i Stockholm 

istället. Då kände jag ett otroligt motstånd att fortsätta ringa runt. Men jag samlade mig och 

fortsatte ringa och fann mina fyra förskollärare som jag sedan intervjuade. Jag är väldigt nöjd att 

jag fick intervjua just dessa personer eftersom de gav mycket uttömmande svar och jag fick en 

god bild av vad de själva tyckte och tänkte, som ju var en del av min frågeställning. 

Efter att jag utfört den första intervjun och spelat in samtalet med en diktafon gick jag hem och 

transkriberade allt som sagts. Detta visade sig ta mycket mera tid än vad jag hade trott, då 

intervjupersonen gav väldigt långa svar och talade fort. När jag utförde resten av intervjuerna 

visade det sig att även de gav långa svar. Det var svårt att plocka ut det väsentliga i intervjuerna. 

Mycket tid gick alltså åt till att transkribera och sammanställa dessa. På många frågor som jag 

ställde fick jag i princip samma svar vilket förklarar en del upprepningar i resultatet. Det hände 

även att de svarade på fel fråga som jag sedan med hjälp av mitt hermeneutiska förhållningssätt 

fick tolka och pussla ihop. Jag upplevde att jag hade mycket god hjälp av att vara lite påläst 

kring ämnet innan jag utförde intervjuerna. Det var lättare att ställa följdfrågor och föra ett mera 

öppet samtal, som ju är själva idén med en kvalitativ intervju. Om jag hade haft tid skulle jag 

även utfört observationer i barngrupperna för att få en egen bild. Jag skulle även ha kunnat 

intervjua föräldrar – utfört en informantintervju – för att få en annan bild, en bild från någon 

som inte är inne i verksamheten. Men med tanke på vilket arbete det är som ligger bakom 

transkribering och sammanställning av intervjuerna hanns detta inte med. Så det skulle vara 

intressant att forska vidare kring hur föräldrar uppfattar musikaktiviteter i förskolan. Vilken bild 

har föräldrar av musikaktiviteter i förskolan? Väljer föräldrar förskolor utifrån hur mycket 

musik som används? Dessa frågor tycker jag skulle vara intressant att forska i. 

Jag upplevde en viss skillnad i kvalitéerna i intervjuerna mellan waldorfförskollärarna och de 

kommunala förskollärarna. Waldorfförskollärarna talade mera i ett sammanhängande flöde och 

det var lättare att följa med i resonemanget. Det fanns hela tiden en medvetenhet i det som de 

talade om och jag upplevde att de hade en känsla bakom orden. De kommunala förskollärarna 

talade mera spretigt och osammanhängande och jag fick ofta hejda dem i talet för att kunna följa 

med i resonemanget. 

En mycket intressant iakttagelse jag gjorde var hur intervjupersonerna valdes ut. Då menar jag 

att man på de kommunala förskolorna valde ut en person som var lämplig för min 

undersökning. Då jag berättade om mitt syfte i telefonsamtalen, valdes en speciell förskollärare 

ut av den personen jag talade med i telefonen. När jag ringde till waldorfförskolorna blev 

respondenten den person jag talade med i telefonen. Någon särskild person blev alltså inte 

utvald inom waldorfförskolorna. Jag tror att det har att göra med att generellt inom 

26

waldorfförskolor har pedagogerna kunskap inom musik på ett annat sätt än inom den 

kommunala förskolan, där musikkunskaperna kanske inte finns i lika hög grad. 

En annan intressant iakttagelse var att ingen av förskollärarna nämnde något om att de lyssnar 

på inspelad musik i verksamheten. Det var heller inte något som jag själv tänkte på att fråga 

respondenterna. Denna form av musik gick mig helt förbi i denna undersökning. Jag var alltför 

fokuserad på det egna aktiva musicerandet i barngrupperna. 

Avslutningsvis tycker jag att det har varit väldigt roligt och intressant att göra dessa intervjuer 

eftersom jag märkte att de själva brann för ämnet. Jag brinner själv för detta ämne och som 

blivande förskollärare kommer jag att använda mig mycket av musik tillsammans med barnen. 

Under arbetets gång har jag lärt mig mycket om hur musiken inverkar på barnet och har jag fått 

ett större underlag att stå på inför mitt eget arbete i förskolan. 

7 Referenslista 

Litteratur 

Antal-Lundström, Ilona (1996): Musikens gåva: hur musik påverkar barns utveckling genom att 

stimulera inneboende resurser och ge ökad social kompetens. Uppsala: Konsultförlaget AB 

Björndal, R. P Cato (2005): Det värderande ögat. Stockholm: Liber 

Bjørkvold, Jon-Roar (2005): Den musiska människan. Stockholm: Runa 

Bojner, Gunilla (1998): Musik och lek. Uppsjö läromedel 

Gudmundsson, Christer (1992): Lär med musik. Jönköping. Brain Books 

Granberg, Ann (1994): Småbarnsrytmik: lek och rörelse till musik. Stockholm: Liber Utbildning 

AB 

Hammershöj, Henny (1997): Musikalisk utveckling i förskoleåldern. Lund: Studentlitteratur 

Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997): Forskningsmetodik – Om kvalitativa och 

kvantitativa metoder. Studentlitteratur. Andra utgåvan 

Kutik, Christiane (1994): Alla barn är musikaliska. Om språk, sång, instrumentalmusik och 

rörelse. Ur Mathisen, Arve (red) (1994): Barnets värld – pedagogik och uppfostran i 

förskoleåldern. Oslo. Vidarförlaget 

27

Lennart Reimers (1990): Vad tycker barn om att sjunga – och varför? Ur Kättström, Per (red) 

(1990): Barn och musik. Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet: Printgraf 

AB 

Läroplan för förskolan/Lpfö 98. Skolverket och CE Fritez AB 

Svensson, Ann-Katrin (1998): Barnet, språket och miljön: från ord till mening. Lund: 

Studentlitteratur 

Uddholm, Mats (1993): Pedagogen och den musikaliska människan. Mölndal: Förlaget 

Lutfisken 

Waldorfskolefederationen och Riksföreningen Waldorfförskolornas samråd (2001): En väg till 

frihet, målbeskrivningar för waldorfförskolor och waldorfskolans läroplan ålder 1-19 år. 

Stockholm: Levande kunskap, förlag för Waldorfpedagogik 

Welch, Graham F (2007): Om sångutveckling. Ur Fagius, Gunnel (red.) (2007): Barn och sång 

– om rösten, sångerna och vägen dit. (Polen) Lund: Studentlitteratur 

Wiklund, Ulla (2001). Den lydiga kreativiteten: om barn, estetik och lärande. Stockholm: 

Utbildningsradion (UR) 

Ödman, Per-Johan (2003, 2004) Hermeneutik och forskningspraktik. I: Gustavsson, Bengt (red.) 

(2003, 2004). Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen. Lund: Studentlitteratur 

Internet 

http://en.wikisource.org/wiki/The_Merchant_of_Venice 

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_307640.svd 

www.mammamu.se 

www.vr.se 

www.wikipedia.org 

28

Bilaga 

Intervjufrågor 

Hur gamla är barnen på den avdelningen du arbetar? 

På vilket sätt använder ni musik i arbetet med barnen? Berätta lite hur ni arbetar. 

Hur gör du för att få in musik i arbetet med barnen? 

När används musikaliska aktiviteter? Spontant eller regelbundet? 

Hur ofta? 

Kan du ge exempel på några specifika situationer då musiken använda? 

Använder ni er av instrument? I så fall; vilka instrument? 

På vilket sätt används dess instrument? 

Hur (enligt dig) upplever barnen när de använder instrument? 

Hur tänker du som pedagog kring musik i förskolan? 

Tycker du att musiken är viktig i arbetet med barnen? Motivera! 

Vad anser du musiken har för inverkan på barnet? 

Vad för inverkan? Hur märker du det? 

Tror du barnen lär sig något av att använda musik? 

Vad tror du barnen lär av musik? 

I vilket syfte använder ni musiken i er verksamhet? 

Finns det någon baktanke i användandet? 

Är sångsamlingarna styrda eller får barnen själva ge förslag på sånger? 

Finns det någon ”röd tråd” i sång/musiksamlingarna? 

Hur planeras sång/musiksamlingarna? 

Blir dessa som ni tänkt? 

Hur är barnen efter en sång/musiksamling? 

29

Stockholms universitet 

106 91 Stockholm 

Telefon: 08–16 20 00 

www.su.se

Musikens betydelse i förskolan - WLH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?