Statsråden och dreven - Mediestudier
Statsråden och dreven - Mediestudier Statsråden och dreven - Mediestudier
utgör en blygsam del av det totala medieutbudet. Det har blivit betydligt vanligare bland journalister numera att värdera och komma med omdömen kring de aktuella affärerna på nyhetsplats 2000 jämfört med 1983. För det andra förekommer nästan inga avgångskrav i medierna alls 2000, medan detta var relativt vanligt 1983 då sådana krav återgavs från flera olika håll. Sannolikt ser vi här en gradvis förändring av journalistiska ideal. På 1980-talet var ännu en granskande och avslöjande skjutjärnsjournalistik en tämligen ny företeelse i Sverige med ett mycket gott anseende bland verksamma journalister. Sakligheten var viktig och rapporteringen skulle skildra verkligheten som den var. Reportern gick nära sitt intervjuoffer med för denne obehagliga frågor, av vilka en av de mest obehagliga vanligtvis var om vederbörande skulle avgå eller inte. TV-mikrofonen uppkörd i partiledarens ansikte i den trånga riksdagshissen symboliserar väl denna journalistiks särdrag. Den tuffa rakt-på-sak-journalistiken, och inte minst det granskade journalistidealet, har förvisso fortfarande många anhängare bland yrkets utövare. Snart nog medietränades emellertid maktens företrädare och lärde sig svara klokt på de svåra frågorna. Ordväxlingarna blev till intetsägande verbala uppvisningar av ringa värde för publiken och nya, mjukare journalistideal fick ökat utrymme t ex genom personliga reportage, individuellt hållna krönikor och mer förutsättningslösa och öppna samtal. Samtidigt har en viss distans 64 mellan journalist och politiker etablerats. Journalisten reflekterar ofta på håll och kommer mer ofta med egna omdömen. Men det sker inte i en nära konfrontation. Det vore en smula löjligt att direkt skrika på politikerns avgång eller spekulera i detta. I stället vidmakthålls ett drama med en och annan antydning och spekulation, lite ironi eller mer renodlad populism med inslag av politikerförakt. TV-reportern i studion som svarar på en kollegas frågor om statsrådet gör rätt eller fel är ganska typisk för den nya tidens politiska journalistik. Förutsättningarna för medierna att bevaka politiken har alltså förändrats på bara några decennier, men det har också mediernas sätt att arbeta. Vilken faktor som påverkat vilken i störst utsträckning är inte möjligt att ge svar på i en så begränsad studie som denna. Klart är emellertid att medieskildringen av en politisk affär skiljer sig åt väsentligt 2000 jämfört med 1983. Var det då mediedrev som fällde Ove Rainer och Laila Freivalds? Den här genomgången ger inget entydigt svar på den frågan med tanke på hur begreppet mediedrev här har definierats. När det gäller omfattningen av bevakningen utsattes Rainer onekligen för ett mediedrev. Alla ledande medier gav stor uppmärksamhet åt affären och trappade under kort tid upp bevakningen avsevärt. Genomslaget för denna nyhet och den ovissa utgången uppfyller väl de krav som här har ställts på ett mediedrev. Däremot var inte bevakningen särkilt ensidig. Olika tendenser i materialet kom fram och Rainer framställdes lika
ofta neutralt som negativt. Därtill blev olika perspektiv belysta: de allmänpolitiska lika ofta som de privatmoraliska. Det var inget typiskt mediedrev, därtill var bevakningen alltför mångsidig. Helt annorlunda förhåller det sig med Freivalds-affären. Till omfattningen var den tämligen långt från ett mediedrev. Under nästan en månad var detta en mycket liten nyhet i de stora medierna och rapporteringen nådde aldrig upp i Rainer-affärens nivåer. Med detta mått mätt utsattes inte Freivalds för något mediedrev. Däremot var rapporteringen kring hennes lägenhetsaffär betydligt mer ensidig, mer präglad av tolkande nyheter och kritik mot hennes person. Sett till mediebevakningens inriktning och den ovissa utgången av affären finns skäl att hävda att ett mediedrev gick också denna gång. I båda affärerna är det också viktigt att framhålla kvällspressens stora och oftast ensidiga bevakning. För att summera denna genomgång kan alltså konstateras att drag av mediedrev fanns i båda affärerna, men att ett verkligt mediedrev med en både ensidig och omfattande rapportering totalt sett knappast förekom i något av fallen. Men det är definitionen av begreppet mediedrev som är central i sammanhanget och 65 påverkar möjligheten att dra generella slutsatser. Samtidigt finns ett värde i att diskutera vad som formar ett mediedrev, inte minst för få bort överdrifter i debatten och stimulera till en nyanserad fortsatt öppen debatt i dessa för den moderna demokratin så viktiga frågor kring mediernas roll i den politiska opinionsbildningen. Oavsett om det i dessa båda fall rörde sig om ett mediedrev eller ej, kan ändå värdefulla frågor resas om huruvida den medierapportering som verkligen förkom var journalistiskt försvarlig eller onödigt överdriven. Här är en rimlig slutsats att bevakningen av både Rainer och Freivalds var motiverad i grunden eftersom det rörde sig om högt uppsatta offentliga personer vars privata handlande (eller i Freivalds fall avsikt att handla) på något sätt stod i strid med deras politiska övertygelse eller ideologi. Samtidigt är det svårt att frigöra sig från intrycket att den våldsamma omfattningen av Rainer-bevakningen och den ensidiga inriktningen av Freivalds-rapporteringen också hade sin grund i vissa journalistiska tillkortakommanden och att de innebar en förvriden bild av den politiska verkligheten.
- Page 16 and 17: Hus-direktören Bengt Göransson, T
- Page 18 and 19: idrar till att olika ståndpunkter
- Page 20 and 21: ande politiska uppfattningar, inte
- Page 22 and 23: Skandalen som nyhet Flera studier a
- Page 24 and 25: la inom politiken, och i medierna (
- Page 26 and 27: kar politikerns arbete, olagligt dr
- Page 28 and 29: omstående betraktare, liksom i syn
- Page 30 and 31: denna diskussion om drevjournalisti
- Page 32 and 33: Hon fick en hel sidas utrymme i Aft
- Page 34 and 35: om att Laila Freivalds tänkte köp
- Page 36 and 37: Figur 1. Mediebevakningens omfattni
- Page 38 and 39: Efter att ha studerat mängden arti
- Page 40 and 41: såväl år 1983 som år 2000. Där
- Page 42 and 43: Tabell 2. Antal artiklar/inslag per
- Page 44 and 45: ningen att det som hänt inte är n
- Page 46 and 47: Tabell 4. Artiklarnas/inslagens huv
- Page 48 and 49: skrivande karaktär. Av det totala
- Page 50 and 51: Figur 6. Avgångskrav i materialet
- Page 52 and 53: Tabell 6. Huvudsaklig vinkling 1983
- Page 54 and 55: stämma överens med grundläggande
- Page 56 and 57: Andra exempel på när huvudvinklin
- Page 58 and 59: ande” om Laila Freivalds planerad
- Page 60 and 61: lång tid för Ove Rainer att ge ko
- Page 62 and 63: Ove Rainers personliga redogörelse
- Page 64 and 65: eller andra makten närstående kä
- Page 68 and 69: Andersson, Staffan (1999) Hederligh
- Page 70 and 71: Rainers egen förklaring till affä
- Page 72 and 73: sonliga skäl, att jag tycker att d
- Page 74 and 75: tag på, en sådan här historia s
- Page 76 and 77: 74 110 Olof Palme (s) 111 Ing Marie
- Page 78: Journalistens förhållningssätt V
utgör en blygsam del av det totala medieutbudet.<br />
Det har blivit betydligt vanligare<br />
bland journalister numera att värdera<br />
<strong>och</strong> komma med omdömen kring<br />
de aktuella affärerna på nyhetsplats<br />
2000 jämfört med 1983. För det andra<br />
förekommer nästan inga avgångskrav i<br />
medierna alls 2000, medan detta var relativt<br />
vanligt 1983 då sådana krav återgavs<br />
från flera olika håll.<br />
Sannolikt ser vi här en gradvis förändring<br />
av journalistiska ideal. På 1980-talet<br />
var ännu en granskande <strong>och</strong> avslöjande<br />
skjutjärnsjournalistik en tämligen<br />
ny företeelse i Sverige med ett mycket<br />
gott anseende bland verksamma journalister.<br />
Sakligheten var viktig <strong>och</strong> rapporteringen<br />
skulle skildra verkligheten som<br />
den var. Reportern gick nära sitt intervjuoffer<br />
med för denne obehagliga frågor,<br />
av vilka en av de mest obehagliga<br />
vanligtvis var om vederbörande skulle<br />
avgå eller inte. TV-mikrofonen uppkörd<br />
i partiledarens ansikte i den trånga riksdagshissen<br />
symboliserar väl denna<br />
journalistiks särdrag.<br />
Den tuffa rakt-på-sak-journalistiken,<br />
<strong>och</strong> inte minst det granskade journalistidealet,<br />
har förvisso fortfarande<br />
många anhängare bland yrkets utövare.<br />
Snart nog medietränades emellertid<br />
maktens företrädare <strong>och</strong> lärde sig svara<br />
klokt på de svåra frågorna. Ordväxlingarna<br />
blev till intetsägande verbala uppvisningar<br />
av ringa värde för publiken<br />
<strong>och</strong> nya, mjukare journalistideal fick<br />
ökat utrymme t ex genom personliga reportage,<br />
individuellt hållna krönikor<br />
<strong>och</strong> mer förutsättningslösa <strong>och</strong> öppna<br />
samtal. Samtidigt har en viss distans<br />
64<br />
mellan journalist <strong>och</strong> politiker etablerats.<br />
Journalisten reflekterar ofta på håll<br />
<strong>och</strong> kommer mer ofta med egna omdömen.<br />
Men det sker inte i en nära konfrontation.<br />
Det vore en smula löjligt att<br />
direkt skrika på politikerns avgång eller<br />
spekulera i detta. I stället vidmakthålls<br />
ett drama med en <strong>och</strong> annan antydning<br />
<strong>och</strong> spekulation, lite ironi eller mer renodlad<br />
populism med inslag av politikerförakt.<br />
TV-reportern i studion som<br />
svarar på en kollegas frågor om statsrådet<br />
gör rätt eller fel är ganska typisk för<br />
den nya tidens politiska journalistik.<br />
Förutsättningarna för medierna att<br />
bevaka politiken har alltså förändrats på<br />
bara några decennier, men det har också<br />
mediernas sätt att arbeta. Vilken faktor<br />
som påverkat vilken i störst utsträckning<br />
är inte möjligt att ge svar på i en så begränsad<br />
studie som denna. Klart är<br />
emellertid att medieskildringen av en<br />
politisk affär skiljer sig åt väsentligt 2000<br />
jämfört med 1983.<br />
Var det då mediedrev som fällde Ove<br />
Rainer <strong>och</strong> Laila Freivalds? Den här genomgången<br />
ger inget entydigt svar på<br />
den frågan med tanke på hur begreppet<br />
mediedrev här har definierats. När det<br />
gäller omfattningen av bevakningen utsattes<br />
Rainer onekligen för ett mediedrev.<br />
Alla ledande medier gav stor uppmärksamhet<br />
åt affären <strong>och</strong> trappade under<br />
kort tid upp bevakningen avsevärt.<br />
Genomslaget för denna nyhet <strong>och</strong> den<br />
ovissa utgången uppfyller väl de krav<br />
som här har ställts på ett mediedrev.<br />
Däremot var inte bevakningen särkilt<br />
ensidig. Olika tendenser i materialet<br />
kom fram <strong>och</strong> Rainer framställdes lika
Change language