Statsråden och dreven - Mediestudier
Statsråden och dreven - Mediestudier Statsråden och dreven - Mediestudier
ande” om Laila Freivalds planerade lägenhetsköp. Ett annat exempel är en artikel i Aftonbladet (28 augusti 2000), med rubriken ”Så här bor våra ministrar”, som redovisar ministrarnas boendeform. Artikeln har sin utgångspunkt i Freivaldsaffären och intill finns faksimil med avbildade förstasidor som handlar om Laila Freivalds planerade lägenhetsköp. Sammanfattning (huvudsaklig vinkling) Tidigare i rapporten konstateras att konformismen i mediebevakningens inriktning ökat från 1983 till 2000. Med den huvudsakliga vinkeln förhåller det sig precis likadant. Mediebevakningen av Rainer-affären är mer balanserad och erbjuder publiken en betydligt större mångfald när det gäller vilket perspektiv som väljs, än vad som är fallet i rapporteringen av Freivalds-affären. Den vanligaste vinkeln i båda affärerna är den moraliska. Det är kanske inte något uppseendeväckande resultat med tanke på att just dessa två politiska affärer har studerats. Däremot är det anmärkningsvärt att den politisk/parlamentariska vinkeln är så pass sällsynt 2000. Uppenbart är också att politiken trivialiseras i medierna. Här går det inte att se någon större förändring i omfattningen mellan de studerade åren. Däremot ser vi att sådant material numera sprids även till andra sektioner i tidningarna än de som tidigare varit reserverade för sådana inslag. 56 Även om moralen är den huvudsakliga vinkeln i materialet, berörs även andra områden i artiklarna/inslagen. Det är sällan innehållet i dessa är helt enhetligt. Vid den kvalitativa granskningen har vid ett antal tillfällen funnits texter som klart stöder det sätt på vilket medierna agerat när det gäller rapporteringen av de båda affärerna. Någon självkritisk hållning har varit svårare att hitta. Det finns flera exempel på mediernas egen hållning. Medierna rättfärdigar sitt eget handlande, med att tona ner sitt eget ansvar. Ett exempel är då Aftonbladets politiska chefredaktör, Yrsa Stenius, intervjuas av Aktuellt. När hon får frågan om hon känner att Aftonbladet drivit klappjakt på enskild person, försvarar hon tidningens agerande: - Det blir alltid en sådan bismak när man går på person. Jag tycker det är tråkigt att det är oundvikligt. Men samtidigt tycker jag att det hör till vår journalistiska heder också att om vi upptäcker, får tag på, en sådan här historia så bör vi undersöka den oberoende av vem det är. Aktuellt 8 november 1983 Efter det att journalister stått i trapphuset och tryckt utanför Laila Freivalds dörr (vilket resulterade i hennes utbrott), skriver Expressen: För Laila Freivalds var det en ny erfarenhet, det som för vissa andra politiker närmast är rutin: att bli kritiskt granskad av medierna. Expressen 21 september 2000
Huvudsaklig källa Det är knappast överraskande att Ove Rainer och Laila Freivalds är de två vanligaste personliga källorna i materialet (tab. 7). Vid granskningen framkommer även att statsministern vid de två tillfällena är en viktig uppgiftslämnare om affärerna, även om ”avståndet” mellan Rainer och Palme i detta avseende är större än mellan Freivalds och Persson. En annan viktig aktör är ”kritikern från de egna leden”, som vid ett drev har en betydande funktion som pådrivare av konflikten. Tabell 7. Källornas ”tre-i-topp” 1983 och 2000 (frekvens) De vanligaste personliga källorna 1983 1 Ove Rainer (25 artiklar/inslag) 2 Olof Palme (8 artiklar/inslag) 3 Nancy Eriksson (4 artiklar/inslag) De vanligaste personliga källorna 2000 1 Laila Freivalds (14 artiklar/inslag) 2 Göran Persson (7 artiklar/inslag) 2 Annika Billström (7 artiklar/inslag) Ove Rainers egen förklaring publiceras i sin helhet i två tidningar, Expressen och Dagens Nyheter. Rainer får även större utrymme då han vid två tillfällen den 8 november 1983, både i Rapport och Aktuellt-sändningarna, intervjuas i studion i direktsändning. Även i de tidningsartiklar som skrivs är Rainer i många fall huvudsaklig källa. Av de 89 57 artiklar och inslag som finns under Rainer-affären, i både TV och tidningar, finns det i 59 fall en huvudsaklig källa. Av dessa 59 källor utgör Ove Rainer själv huvudkälla i 25 fall. Olof Palme är i åtta fall huvudsaklig källa och kommer därmed på andra plats. Statsminister Olof Palme tillfrågas i ett tidigt skede om sin kommentar till Rainers agerande. Den 2 november dagen efter att affären presenteras tillfrågas Palme om en kommentar. - Det här är inte principiellt. Det är en enskild fråga. Rainer ska väl komma med ett något uttalande nu, tror jag. Olof Palme i Aftonbladet 2 november 1983 - I första hand vill jag att han lämnar en redogörelse till mig. Fram till dess har jag inga kommentarer. Olof Palme i Aftonbladet 5 november 1983 Det finns också en kommentar från Palme med anledning att Rainer inte gjort något uttalande / svarat på de frågor som ställts: - Blir man uppringd, som jag förstår, mitt i natten så slår man ifrån sig. I en sådan situation blir man ganska så pressad och det är naturligt i en sådan situation att man slår ifrån sig. Det krav som allmänheten har det är att få en rejäl information, men inte det journalistiska kravet att stå till förfogande varje minut. Olof Palme i Rapport 7 november 1983 Därefter ställer reportern Olle Söderlund frågan om varför det tagit så
- Page 8 and 9: ”Vad vi ser i dag är ett gladiat
- Page 10 and 11: granskning. Det går inte att autom
- Page 12 and 13: tioner (Asp 1986 och Hvitfelt 1985)
- Page 14 and 15: Då och nu - en jämförelse mellan
- Page 16 and 17: Hus-direktören Bengt Göransson, T
- Page 18 and 19: idrar till att olika ståndpunkter
- Page 20 and 21: ande politiska uppfattningar, inte
- Page 22 and 23: Skandalen som nyhet Flera studier a
- Page 24 and 25: la inom politiken, och i medierna (
- Page 26 and 27: kar politikerns arbete, olagligt dr
- Page 28 and 29: omstående betraktare, liksom i syn
- Page 30 and 31: denna diskussion om drevjournalisti
- Page 32 and 33: Hon fick en hel sidas utrymme i Aft
- Page 34 and 35: om att Laila Freivalds tänkte köp
- Page 36 and 37: Figur 1. Mediebevakningens omfattni
- Page 38 and 39: Efter att ha studerat mängden arti
- Page 40 and 41: såväl år 1983 som år 2000. Där
- Page 42 and 43: Tabell 2. Antal artiklar/inslag per
- Page 44 and 45: ningen att det som hänt inte är n
- Page 46 and 47: Tabell 4. Artiklarnas/inslagens huv
- Page 48 and 49: skrivande karaktär. Av det totala
- Page 50 and 51: Figur 6. Avgångskrav i materialet
- Page 52 and 53: Tabell 6. Huvudsaklig vinkling 1983
- Page 54 and 55: stämma överens med grundläggande
- Page 56 and 57: Andra exempel på när huvudvinklin
- Page 60 and 61: lång tid för Ove Rainer att ge ko
- Page 62 and 63: Ove Rainers personliga redogörelse
- Page 64 and 65: eller andra makten närstående kä
- Page 66 and 67: utgör en blygsam del av det totala
- Page 68 and 69: Andersson, Staffan (1999) Hederligh
- Page 70 and 71: Rainers egen förklaring till affä
- Page 72 and 73: sonliga skäl, att jag tycker att d
- Page 74 and 75: tag på, en sådan här historia s
- Page 76 and 77: 74 110 Olof Palme (s) 111 Ing Marie
- Page 78: Journalistens förhållningssätt V
Huvudsaklig källa<br />
Det är knappast överraskande att Ove<br />
Rainer <strong>och</strong> Laila Freivalds är de två<br />
vanligaste personliga källorna i materialet<br />
(tab. 7). Vid granskningen framkommer<br />
även att statsministern vid de två<br />
tillfällena är en viktig uppgiftslämnare<br />
om affärerna, även om ”avståndet”<br />
mellan Rainer <strong>och</strong> Palme i detta avseende<br />
är större än mellan Freivalds <strong>och</strong><br />
Persson. En annan viktig aktör är ”kritikern<br />
från de egna leden”, som vid ett<br />
drev har en betydande funktion som pådrivare<br />
av konflikten.<br />
Tabell 7. Källornas ”tre-i-topp” 1983 <strong>och</strong><br />
2000 (frekvens)<br />
De vanligaste personliga källorna 1983<br />
1 Ove Rainer (25 artiklar/inslag)<br />
2 Olof Palme (8 artiklar/inslag)<br />
3 Nancy Eriksson (4 artiklar/inslag)<br />
De vanligaste personliga källorna 2000<br />
1 Laila Freivalds (14 artiklar/inslag)<br />
2 Göran Persson (7 artiklar/inslag)<br />
2 Annika Billström (7 artiklar/inslag)<br />
Ove Rainers egen förklaring publiceras<br />
i sin helhet i två tidningar, Expressen<br />
<strong>och</strong> Dagens Nyheter. Rainer får<br />
även större utrymme då han vid två tillfällen<br />
den 8 november 1983, både i Rapport<br />
<strong>och</strong> Aktuellt-sändningarna, intervjuas<br />
i studion i direktsändning. Även i<br />
de tidningsartiklar som skrivs är Rainer i<br />
många fall huvudsaklig källa. Av de 89<br />
57<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag som finns under Rainer-affären,<br />
i både TV <strong>och</strong> tidningar,<br />
finns det i 59 fall en huvudsaklig källa.<br />
Av dessa 59 källor utgör Ove Rainer<br />
själv huvudkälla i 25 fall. Olof Palme är i<br />
åtta fall huvudsaklig källa <strong>och</strong> kommer<br />
därmed på andra plats.<br />
Statsminister Olof Palme tillfrågas i<br />
ett tidigt skede om sin kommentar till<br />
Rainers agerande. Den 2 november dagen<br />
efter att affären presenteras tillfrågas<br />
Palme om en kommentar.<br />
- Det här är inte principiellt. Det är en enskild<br />
fråga. Rainer ska väl komma med ett<br />
något uttalande nu, tror jag.<br />
Olof Palme i Aftonbladet 2 november 1983<br />
- I första hand vill jag att han lämnar en redogörelse<br />
till mig. Fram till dess har jag inga<br />
kommentarer.<br />
Olof Palme i Aftonbladet 5 november 1983<br />
Det finns också en kommentar från<br />
Palme med anledning att Rainer inte<br />
gjort något uttalande / svarat på de frågor<br />
som ställts:<br />
- Blir man uppringd, som jag förstår, mitt i<br />
natten så slår man ifrån sig. I en sådan situation<br />
blir man ganska så pressad <strong>och</strong> det är<br />
naturligt i en sådan situation att man slår<br />
ifrån sig. Det krav som allmänheten har det<br />
är att få en rejäl information, men inte det<br />
journalistiska kravet att stå till förfogande<br />
varje minut.<br />
Olof Palme i Rapport 7 november 1983<br />
Därefter ställer reportern Olle Söderlund<br />
frågan om varför det tagit så
Change language