Statsråden och dreven - Mediestudier
Statsråden och dreven - Mediestudier
Statsråden och dreven - Mediestudier
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Som tidigare konstaterats kan politiska<br />
skandaler vara av olika slag <strong>och</strong><br />
följaktligen kan mediedrev också utbryta<br />
i olika ämnen. I medie<strong>dreven</strong> ligger<br />
vanligen en inbyggd kritik av makthavares<br />
uppträdande <strong>och</strong> av att de utnyttjat<br />
sin maktposition på ett otillbörligt<br />
sätt. Mediedrevsfrågor måste vara dramatiska<br />
<strong>och</strong> personliga med enkla konfliktmönster.<br />
Hittills har inga mediedrev<br />
startat för att ett parti inte uppfyllt ett<br />
vallöfte eller för att statsfinanserna inte<br />
kommit i bättre ordning.<br />
En avslutande fråga kring mediedrev<br />
är om flera drev kan pågå samtidigt. Det<br />
ligger dock snarast i drevets natur att ett<br />
enda drev pågår vid samma tillfälle. Det<br />
finns knappast motiv att journalistiskt<br />
<strong>och</strong> kommersiellt börja beakta nya frågor<br />
så länge en enda fråga fångar allas<br />
intresse. Däremot kan ett mediedrev<br />
kring en person leda till att andra personer<br />
uppmärksammas som gjort liknande<br />
misstag. Dessa nya personer blir dock<br />
sällan dramats huvudpersoner utan intresset<br />
för dem klingar av tämligen<br />
snabbt. Detta erfor Per Unckel i samband<br />
med Sahlin-affären <strong>och</strong> Björn Rosengren<br />
i samband med Freivalds-affären.<br />
Debatten om mediedrev är relativt<br />
ny <strong>och</strong> det finns inte särskilt många<br />
forskningsinsatser som belyser frågan.<br />
En svensk studie – Stig Hadenius <strong>och</strong><br />
Lennart Weibulls ”Sensationsjournalistik<br />
eller nödvändig granskning?” (Hadenius<br />
- Weibull 1990) följde mediernas<br />
bevakning av tre så kallade affärer: Nytillträdde<br />
JO Per Anclows tidigare misshandelsdom<br />
som blev känd 1988, riks-<br />
27<br />
dagsledamoten Christer Nilssons rattonykterhet<br />
1988 <strong>och</strong> bankchefen Jacob<br />
Palmstiernas husaffär 1989. Författarna<br />
frågade sig i rapporten hur bevakningen<br />
av tre fallen såg ut (varifrån uppgifter<br />
kom, hur de presenterades <strong>och</strong> vilken<br />
bredd bevakningen hade), om bevakningen<br />
inriktade sig på sak eller person<br />
<strong>och</strong> om beskrivningarna skilde på privatliv<br />
<strong>och</strong> offentligt liv.<br />
Författarnas slutsats var att journalisterna<br />
på de studerade medierna (i<br />
princip de stora dagstidningarna <strong>och</strong><br />
public service-medierna) ”jagat i flock”<br />
<strong>och</strong> i liten utsträckning lyckats finna egna<br />
nyheter eller självständiga vinklar i<br />
bevakningen. Författarna saknade avvikande<br />
ståndpunkter kring affärerna <strong>och</strong><br />
ett resonemang i medierna om huruvida<br />
det var rimligt att alla medier bevakade<br />
en händelse på ungefär samma sätt. I<br />
studien görs också en skillnad mellan<br />
det inre <strong>och</strong> det yttre skeendet i dessa<br />
affärer. Det yttre skeendet, det vill säga<br />
mediebevakningen, gav intryck av att<br />
det var den intensiva uppmärksamheten<br />
som tvingade de tre huvudpersonerna<br />
att avgå. Samtidigt kan, menar författarna,<br />
frågan ställs om det inte också<br />
fanns ett inre skeende som inte gavs offentlighet.<br />
Der handlar om ursprunget<br />
till affärerna, det politiska spelet bakom<br />
kulisserna <strong>och</strong> om det faktum att alla<br />
medieinslag om personerna upphörde i<br />
det ögonblick de hade lämnat sina poster<br />
(Hadenius -Weibull 1990).<br />
I en nyligen utkommen bok om journalistik<br />
– ”Tankar om journalistik” (Rosenberg<br />
2000) – anknyter författaren<br />
<strong>och</strong> journalisten Göran Rosenberg till
Change language