Statsråden och dreven - Mediestudier

More documents

Recommendations

Info

la inom politiken, och i medierna (eller tror sig veta), att man med tillräckligt noggrann och ihärdig granskning kan finna besvärande information om nästan vem som helst. Därmed startar drevet, av politiska rådgivare som samlar ammunition för anfall eller försvar, av journalister som för att fullgöra sitt undersökande uppdrag finner material för att öka sin publik och försäljning, av frilansare och skurkar som söker information som kan användas för potentiell utpressning eller försäljning till någon intresserad part (Castells 2000:247). Mycket av det Castells här skriver har i sina detaljer mer relevans för länder som Italien, Japan, USA eller mindre etablerade demokratier som Ryssland. Enligt alla bedömningar är Sverige förhållandevis fritt från politisk korruption i internationell jämförelse (Andersson 1999). Strukturellt kan situationen i Sverige ändå vara likartad, och möjligen är intresset för politiska affärer hos journalistikens aktörer större nu än förr, just därför att man tror sig veta att det alltid går att hitta någon besvärande information bara man gräver tillräckligt. Men den politiska journalistikens innehåll påverkas också av förändrade samhälleliga värderingar och nya opinionsmönster. Det politiska livet i den moderna svenska demokratin kännetecknas i hög grad av en avpartipolitisering. Partier samlar allt färre medlemmar, partiidentifikationen minskar, röstsplittring blir vanligare och väljarna bestämmer allt senare i valrörelsen hur de ska rösta (Holmberg 2000 och Petersson m. fl. 2000). 22 De lösligare lojalitetsbanden mellan partierna och den allmänna opinionen – framförallt illustrerat av en minskad partiidentifikation där allt färre säger sig sympatisera med ett visst partis åsikter – har sannolikt minskat betydelsen av politiska förhandsinställningar i opinionsbildningsprocessen, och ökat betydelsen av personlig, men framförallt medierad kommunikation, inte minst med tanke på att den genomsnittliga svenska mediekonsumtionen ligger kring sex timmar per dygn, varav TV–tittandet utgör drygt två timmar (Hadenius - Weibull 1999). Under de senaste decennierna har press, radio och TV spelat en avgörande roll för medborgarnas möjligheter att hålla sig informerade om, och kunna ta ställning till, den politiska utvecklingen i ett allt mer komplext samhälle. En fråga som däremot ofta ställs inom såväl medievetenskap som statsvetenskaplig forskning är i vilken utsträckning de moderna massmedierna klarar av att uppfylla grundläggande demokratiska funktioner och om den mediecentrerade demokratin i huvudsak ger mer engagerade och initierade medborgare eller inte. Forskningsresultaten är delvis motsägelsefulla (t ex Norris 2000, Dautrich-Hartley 1999 och Blumler-Kavanagh 1999). Dessa förändringar i politik- och mediesystem har hur som helst förändrat villkoren för politisk opinionsbildning. Politiker kan inte längre påräkna pålitligt stöd av kärntrupper utan måste i ökad utsträckning vinna stöd i opinionen med nya argument. Eftersom de flesta väljare får sin bild av politiken
från medierna har det blivit allt mer intressant för politiker att visa andra sidor än de rent politiskt-professionella i medierna. Samtidigt publicerar medierna fler artiklar och inslag som kretsar kring politikers privatliv. Det ger ett större intresse för politiska personers karaktär, vilket innebär både möjligheter och risker: By presenting themselves as ordinary individuals with their own values and beliefs, with their own personal lives and commitments and with their own reasons and motives for what they do, political leaders and others were giving character and integrity ever greater salience in public life. But character was an attribute by which they could just as easily be hung” (Thompson 2000:41) Vad bör då medierna ta upp när det gäller politiska skandaler? I allmänhet finns i grundlag eller annat centralt lagutrymme vissa principer för vad medier kan publicera utan att riskera åtal. Men inom dessa breda ramar återstår ganska komplicerade avgöranden. En position är att grundregeln innebär publicering och att det vore olyckligt för demokratin om fria medier kände en begränsning i sin granskning av makthavare, en annan hållning är att medierna utifrån ett på förhand accepterat regelverk från fall till fall avgör om en nyhet har ett allmänintresse eller inte. I Sverige finns, vid sidan av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, av mediebranschen antagna etiska regler för publicering. Pressens Opinionsnämnd är ett organ för självsa- 23 nering och till vilken klagomål kan framföras. Det är dock ingen domstol. I övrigt pågår inte minst i samband med uppmärksammade händelser en diskussion – ibland offentlig, ibland mer inom medierna – om vilka principer som ska vara vägledande för publicering. I USA har flera medieforskare studerat denna fråga och också formulerat några principer till hjälp för journalister i bedömningen av när skandalhistorier är lämpliga att publicera eller inte. I botten ligger ett konstaterade att politiska skandaler i medierna numera tämligen sällan begränsas till det offentliga livet och till aktuella händelser: First of all, scandal coverage is no longer restricted to misuse of public office, incompetence in the exercise of public responsibilities, or some other inadequacy or malfeasance in a public role; it extends to purely private misbehavior, even offenses, some of the trivial, commited long before an individual´s emergence into public life”.(Sabato 1991). Författarna betonar dock att deras sammanställning just ska ses som rekommendationer (Sabato 1991 och Sabato m.fl. 2000). De fall där forskarna finner en publicering motiverad gäller bl a politikers professionella och privata ekonomi, politikers hälsa om det påverkar deras politiska arbete, politikers brottsliga gärningar (oavsett brottets art), politikers sexuella förhållanden om dessa har politisk betydelse, sexuellt uppträdande av tvångsmässig eller indiskret natur, drogmissbruk som påver-
Page 1: RAPPORT nr 1:2001 Statsråden och d
Page 4 and 5: RAPPORT nr 1:2001 Statsråden och d
Page 6 and 7: frågor som diskuteras i rapporten
Page 8 and 9: ”Vad vi ser i dag är ett gladiat
Page 10 and 11: granskning. Det går inte att autom
Page 12 and 13: tioner (Asp 1986 och Hvitfelt 1985)
Page 14 and 15: Då och nu - en jämförelse mellan
Page 16 and 17: Hus-direktören Bengt Göransson, T
Page 18 and 19: idrar till att olika ståndpunkter
Page 20 and 21: ande politiska uppfattningar, inte
Page 22 and 23: Skandalen som nyhet Flera studier a
Page 26 and 27: kar politikerns arbete, olagligt dr
Page 28 and 29: omstående betraktare, liksom i syn
Page 30 and 31: denna diskussion om drevjournalisti
Page 32 and 33: Hon fick en hel sidas utrymme i Aft
Page 34 and 35: om att Laila Freivalds tänkte köp
Page 36 and 37: Figur 1. Mediebevakningens omfattni
Page 38 and 39: Efter att ha studerat mängden arti
Page 40 and 41: såväl år 1983 som år 2000. Där
Page 42 and 43: Tabell 2. Antal artiklar/inslag per
Page 44 and 45: ningen att det som hänt inte är n
Page 46 and 47: Tabell 4. Artiklarnas/inslagens huv
Page 48 and 49: skrivande karaktär. Av det totala
Page 50 and 51: Figur 6. Avgångskrav i materialet
Page 52 and 53: Tabell 6. Huvudsaklig vinkling 1983
Page 54 and 55: stämma överens med grundläggande
Page 56 and 57: Andra exempel på när huvudvinklin
Page 58 and 59: ande” om Laila Freivalds planerad
Page 60 and 61: lång tid för Ove Rainer att ge ko
Page 62 and 63: Ove Rainers personliga redogörelse
Page 64 and 65: eller andra makten närstående kä
Page 66 and 67: utgör en blygsam del av det totala
Page 68 and 69: Andersson, Staffan (1999) Hederligh
Page 70 and 71: Rainers egen förklaring till affä
Page 72 and 73: sonliga skäl, att jag tycker att d
Page 74 and 75:
tag på, en sådan här historia s
Page 76 and 77:
74 110 Olof Palme (s) 111 Ing Marie
Page 78:
Journalistens förhållningssätt V
show all

Statsråden och dreven - Mediestudier

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?