Statsråden och dreven - Mediestudier
Statsråden och dreven - Mediestudier Statsråden och dreven - Mediestudier
ande politiska uppfattningar, inte bara på ledarplats utan också i övrigt redaktionellt innehåll. Den svenska partipressen innebar inte bara ett innehållsmässigt politiskt färgat innehåll – partier etablerade sig också som ägare av dagstidningar och tidningsmarknaden formades efter politiska behov (Nord 2000). Den politiska kopplingen till journalistiken förstärktes genom genombrottet för radio och TV, som båda formades i ett public service-system med breda samhällsintressen representerade i styrelsen och där programverksamheten reglerades i ett avtal med staten med krav på opartiskhet och saklighet i den politiska rapporteringen. Sveriges Radio och Sveriges Television hade inte som pressen ensidiga partipolitiska band, men väl en bred politisk förankring (Hadenius 1998). Mångfalden i pressen garanterades genom många tidningar med olika partifärg, mångfalden i etermedierna upprätthölls genom att monopolliknande radio och TV utfäste sig att släppa fram olika politiska röster. Dagens etermedielandskap karaktäriseras dock av ett blandsystem, med både public service-verksamhet och en privat sektor, vilket har påverkat programinnehållet då utbudet av underhållningsprogram har ökat (Hadenius - Weibull 1999). I Sverige, liksom i flertalet andra västeuropeiska länder präglas emellertid utvecklingen under senare delen av 1900-talet av en tilltagande avpartipolitisering av de nationella mediesystemen och ett ökat utrymme för journalistisk professionalism (McQuail - Siune 1998). 18 Idealet om en självständig journalistroll har förvisso alltid varit stark i en anglosaxisk medietradition där medierna som granskande motvikter till statsmakterna ofta framhållits. Den allmänna efterfrågan på journalistiskt material präglat av sakligt innehåll och relevant information kan emellertid sägas vara den avgörande förklaringen till att politiska värderingar i mycket hög grad ersatts av journalistiska förhållningssätt på de flesta redaktioner. En bidragande faktor som underlättat professionaliseringen har självklart också varit journalistutbildningens framväxt och stärkandet av den journalistiska yrkesidentiteten. Med professionaliseringen av mediesystemet har journalisterna som kollektiv mer blivit en självständig maktfaktor vid sidan av övriga maktgrupperingar i samhället (Patterson 1998). Det är emellertid knappast korrekt att schematiskt beskriva utvecklingen av den politiska journalistiken som en övergång från politiska till professionella ideal i det journalistiska arbetet. En förändringsprocess, minst lika stark som professionaliseringen och avpartipolitiseringen av mediesystemet, är en parallell kommersialisering och marknadsstyrning av journalistiken som till inte oväsentlig del också påverkar bevakningen och rapporteringen om den politiska utvecklingen (Hvitfelt 1999 och McManus 1994). En viktig förutsättning för kommersialiseringen kan spåras i en medveten strävan hos den politiska makten att av effektivitetsskäl avreglera befintliga mediesystem och öppna fältet för konkurrens. I de fall politiker inte
funnit en sådan utveckling ideologiskt önskvärd har de ändå i flera fall fått acceptera förändringen eftersom de teknologiska framstegen i princip omöjliggjort en mediepolitik med starka nationella särdrag. Digital överföring möjliggör en kraftig expansion av antalet tvoch radiokanaler. Samma teknik öppnar också upp för nya distributionsformer av dagstidningar. Samtidigt har konkurrensen mellan olika medier hårdnat väsentligt. Nya kommersiellt baserade radio- och TVkanaler konkurrerar om publiken. Internet har definitivt fått sitt genombrott och når redan en majoritet av de svenska hushållen. Nya medieformat som gratistidningar och frukost–TV förändrar medievanorna. Publiken splittras allt mer mellan olika medier och strävan efter att maximera den egna publiken leder inte sällan till ett journalistiskt utbud som präglas av en strävan efter att attrahera så breda publikgrupper och så många annonsörer som möjligt. Parallellt med detta kommersiella tryck mot medieutbudet finns en entydig utveckling mot ökad ägarkoncentration inom mediesystemet såväl internationellt som nationellt (Bagdikian 2000 och SOU 1999:30). Vi har fått se att en ny typ korsvis ägande mellan etermedier och dagspress blivit vanligare. Under perioden 1975 - 1990 har dagstidningarnas ägarstruktur förändrats. Tidigare var dagstidningar främst lokalt ägda. Andelen stiftelseägda tidningar har ökat något. En del tidningar har börsintroducerats. Dagstidningsutgivning har i ökande utsträckning blivit en industri. 19 Tiden efter 1985 har utmärkts av att en del större tidningskoncerner skaffat intressen också inom andra medieföretag (Hadenius - Weibull 1999). Avregleringen har gjort att beroendet av omvärlden ökat. Nya internationella ägare inom etermedierna har etablerat sig i Sverige. Drivkraften i denna utveckling är strävan efter ökad lönsamhet och ägarnas krav på avkastning på satsat kapital. En mediebransch präglad av marknadsmässiga principer ger rimligen ett till stora delar annat journalistiskt utbud än om politiska eller professionella värderingar står i centrum (Hvitfelt 1999). Utvecklingen av den svenska politiska journalistiken ska inte självklart ses som en process där politiska, professionella och ekonomiska produktionsvillkor avlöst varandra enligt ett enkelt mönster. Snarare uppträder i dag en politisk journalistik där alla dessa aspekter fortfarande spelar en roll för hur journalistiken kommer till. Däremot är det knappast missvisande att hävda att de ekonomiska produktionsvillkoren i dag är mest grundläggande också för denna journalistiska genre och att de politiska produktionsvillkoren är de minst betydelsefulla. Den politiska journalistiken ska inte bara informera och granska, den måste i ökad utsträckning också sälja. Det innebär att innehållet i den politiska journalistiken måste tilltala en bred publik och i de allra flesta medier inte bara kan inriktas mot den lilla gruppen redan politiskt initierade. En sådan omständighet leder också till en särskild sorts politisk journalistik.
- Page 1: RAPPORT nr 1:2001 Statsråden och d
- Page 4 and 5: RAPPORT nr 1:2001 Statsråden och d
- Page 6 and 7: frågor som diskuteras i rapporten
- Page 8 and 9: ”Vad vi ser i dag är ett gladiat
- Page 10 and 11: granskning. Det går inte att autom
- Page 12 and 13: tioner (Asp 1986 och Hvitfelt 1985)
- Page 14 and 15: Då och nu - en jämförelse mellan
- Page 16 and 17: Hus-direktören Bengt Göransson, T
- Page 18 and 19: idrar till att olika ståndpunkter
- Page 22 and 23: Skandalen som nyhet Flera studier a
- Page 24 and 25: la inom politiken, och i medierna (
- Page 26 and 27: kar politikerns arbete, olagligt dr
- Page 28 and 29: omstående betraktare, liksom i syn
- Page 30 and 31: denna diskussion om drevjournalisti
- Page 32 and 33: Hon fick en hel sidas utrymme i Aft
- Page 34 and 35: om att Laila Freivalds tänkte köp
- Page 36 and 37: Figur 1. Mediebevakningens omfattni
- Page 38 and 39: Efter att ha studerat mängden arti
- Page 40 and 41: såväl år 1983 som år 2000. Där
- Page 42 and 43: Tabell 2. Antal artiklar/inslag per
- Page 44 and 45: ningen att det som hänt inte är n
- Page 46 and 47: Tabell 4. Artiklarnas/inslagens huv
- Page 48 and 49: skrivande karaktär. Av det totala
- Page 50 and 51: Figur 6. Avgångskrav i materialet
- Page 52 and 53: Tabell 6. Huvudsaklig vinkling 1983
- Page 54 and 55: stämma överens med grundläggande
- Page 56 and 57: Andra exempel på när huvudvinklin
- Page 58 and 59: ande” om Laila Freivalds planerad
- Page 60 and 61: lång tid för Ove Rainer att ge ko
- Page 62 and 63: Ove Rainers personliga redogörelse
- Page 64 and 65: eller andra makten närstående kä
- Page 66 and 67: utgör en blygsam del av det totala
- Page 68 and 69: Andersson, Staffan (1999) Hederligh
ande politiska uppfattningar, inte bara<br />
på ledarplats utan också i övrigt redaktionellt<br />
innehåll. Den svenska partipressen<br />
innebar inte bara ett innehållsmässigt<br />
politiskt färgat innehåll – partier<br />
etablerade sig också som ägare av dagstidningar<br />
<strong>och</strong> tidningsmarknaden formades<br />
efter politiska behov (Nord<br />
2000).<br />
Den politiska kopplingen till journalistiken<br />
förstärktes genom genombrottet<br />
för radio <strong>och</strong> TV, som båda formades i<br />
ett public service-system med breda<br />
samhällsintressen representerade i styrelsen<br />
<strong>och</strong> där programverksamheten<br />
reglerades i ett avtal med staten med krav<br />
på opartiskhet <strong>och</strong> saklighet i den politiska<br />
rapporteringen. Sveriges Radio <strong>och</strong><br />
Sveriges Television hade inte som pressen<br />
ensidiga partipolitiska band, men väl<br />
en bred politisk förankring (Hadenius<br />
1998). Mångfalden i pressen garanterades<br />
genom många tidningar med olika<br />
partifärg, mångfalden i etermedierna<br />
upprätthölls genom att monopolliknande<br />
radio <strong>och</strong> TV utfäste sig att släppa<br />
fram olika politiska röster. Dagens etermedielandskap<br />
karaktäriseras dock av<br />
ett blandsystem, med både public service-verksamhet<br />
<strong>och</strong> en privat sektor,<br />
vilket har påverkat programinnehållet<br />
då utbudet av underhållningsprogram<br />
har ökat (Hadenius - Weibull 1999).<br />
I Sverige, liksom i flertalet andra<br />
västeuropeiska länder präglas emellertid<br />
utvecklingen under senare delen av<br />
1900-talet av en tilltagande avpartipolitisering<br />
av de nationella mediesystemen<br />
<strong>och</strong> ett ökat utrymme för journalistisk<br />
professionalism (McQuail - Siune 1998).<br />
18<br />
Idealet om en självständig journalistroll<br />
har förvisso alltid varit stark i en anglosaxisk<br />
medietradition där medierna som<br />
granskande motvikter till statsmakterna<br />
ofta framhållits. Den allmänna efterfrågan<br />
på journalistiskt material präglat av<br />
sakligt innehåll <strong>och</strong> relevant information<br />
kan emellertid sägas vara den avgörande<br />
förklaringen till att politiska värderingar<br />
i mycket hög grad ersatts av<br />
journalistiska förhållningssätt på de<br />
flesta redaktioner. En bidragande faktor<br />
som underlättat professionaliseringen<br />
har självklart också varit journalistutbildningens<br />
framväxt <strong>och</strong> stärkandet av<br />
den journalistiska yrkesidentiteten.<br />
Med professionaliseringen av mediesystemet<br />
har journalisterna som kollektiv<br />
mer blivit en självständig maktfaktor<br />
vid sidan av övriga maktgrupperingar<br />
i samhället (Patterson 1998).<br />
Det är emellertid knappast korrekt<br />
att schematiskt beskriva utvecklingen av<br />
den politiska journalistiken som en<br />
övergång från politiska till professionella<br />
ideal i det journalistiska arbetet. En<br />
förändringsprocess, minst lika stark som<br />
professionaliseringen <strong>och</strong> avpartipolitiseringen<br />
av mediesystemet, är en parallell<br />
kommersialisering <strong>och</strong> marknadsstyrning<br />
av journalistiken som till inte<br />
oväsentlig del också påverkar bevakningen<br />
<strong>och</strong> rapporteringen om den politiska<br />
utvecklingen (Hvitfelt 1999 <strong>och</strong><br />
McManus 1994). En viktig förutsättning<br />
för kommersialiseringen kan spåras i en<br />
medveten strävan hos den politiska<br />
makten att av effektivitetsskäl avreglera<br />
befintliga mediesystem <strong>och</strong> öppna fältet<br />
för konkurrens. I de fall politiker inte
Change language