Statsråden och dreven - Mediestudier

Statsråden och dreven - Mediestudier Statsråden och dreven - Mediestudier

mediestudier.se
from mediestudier.se More from this publisher
29.09.2013 Views

tioner (Asp 1986 och Hvitfelt 1985). Det analyserade medieutbudet är ursprungligen av kvalitativt slag, men kodas och tilldelas olika värden som sedan redovisas i tabeller och diagram. Det kan därför vara korrekt att säga att all kvantitativ analys börjar med någon form av kvalitativ analys, och att skillnaden mellan metoderna inte gäller frågan om tolkningen förekommer utan snarare hur tolkningen går till (Asp 1986). Ett problem med denna kvantitativa metod gäller vilka avvägningar forskarna gör innan artiklar och artiklar och inslag tilldelas olika värden. Vad avgör till exempel om en artikel eller ett inslag i sin helhet ska betraktas som kritiskt eller uppskattande? Får en tematisk tendens i rubrik och ingress större vikt än en helhetstendens i brödtexten? Får ett löp i TV-nyheterna med viss tendens ge vika för inslagets huvudsakliga innehåll? Görs det överhuvudtaget någon koppling mellan de analyserade delar publiken vanligen uppfattar och de värden artiklar och inslagna tilldelats? Förekomsten av eleganta tabeller i ett material kan leda in i en förrädisk tvärsäkerhet. Det är ingen lätt uppgift att kvantifiera kvalitativa iakttagelser. Kvantitativt inriktade forskare bör redogöra för de viktigaste principerna vid “kvantifieringen“ av medieutbudet. Innehållsanalyserna i denna rapport är kvantitativa, men har kompletterats med en sammanställning av vissa kvalitativa observationer i form av typiska citat ur artiklar och inslag. I den kvantitativa delen har varje artikel eller inslag studerats som en enhet, och kodats med 10 avseende på innehåll och inriktning. Kodningen av samtliga artiklar och inslag har gjorts efter ett på förhand konstruerat kodschema, som finns redovisat i bilaga. Principen vid kodningen har här varit att enheten tilldelats de värden som ansetts rimliga vid en total genomläsning enligt den s k huvudandelsmetoden, där den övervägande tendensen i varje analyserad enhet varit vägledande för kodningen. Parallellt med denna kvantitativa innehållsanalys har en noggrann granskning gjorts av allt analyserat material. Nyckelcitat och för varje enhet typiska satser har valts ut och redovisas i studiens resultatdel på ett tematiskt sätt. Valet av citat har gjorts för att öka förståelsen av det analyserade materialet och ge läsaren en bättre känsla för dess särart. Det material som omfattas av denna studie består av artiklar ur de fyra storstadstidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet samt nyhetssändningarna Aktuellt 21.00, Rapport 19.30 och Nyheterna i TV4 22.00. Studien omfattar artiklar och inslag om Raineraffären 1983 (gäller ej TV 4 Nyheterna) samt Freivaldsaffären 2000. Startpunkt för innehållsanalysen har varit den första publiceringen kring varje händelse och slutpunkt den dag då ministrarna tillkännagivit sin avgång. Det innebär konkret att Rainermaterialet omfattar perioden 1 november – 9 november 1983 och Freivaldsmaterialet 25 augusti – 21 september 2000. Värt att notera är att material som innebär artiklar och inslag efter det att avgången blivit känd inte har medtagits,

då syftet främst varit att studera mediernas roll då utgången av affärerna fortfarande varit oviss. Totalt sett har 89 artiklar och inslag analyserats 1983 och 66 stycken 2000. I några fall redovisas i tabeller och figurer ett mindre antal artiklar och inslag då några av dessa ej gått att klassificera. Urvalet av tidningar och TV-nyheter har gjorts för att få med ledande rikstäckande medier med en stor allmän publik. Den relativa tyngdpunkten på breda medier som tabloidtidningar och TV motiveras också med att deras bild av politiken kan antas få större opinionsmässigt genomslag än mer specialiserade och elitorienterade medier, även 11 om de senare har en nog så viktig långsiktig och dagordningsskapande roll. Avslutningsvis kan frågan ställas om det överhuvudtaget är möjligt att jämföra två till det yttre liknande händelser med 17 års mellanrum. Förändringar när det gäller såväl politiken som journalistiken är väl värda att beakta och kommentera i detta sammanhang. Av den anledningen följer här närmast ett kapitel om politiker och medier i Sverige vid dessa båda tidpunkter. Avsikten är att ge en relief till de två politiska affärerna som här granskas, genom att ange några av de politiska och massmediala villkor som rådde 1983 och 2000.

tioner (Asp 1986 <strong>och</strong> Hvitfelt 1985). Det<br />

analyserade medieutbudet är ursprungligen<br />

av kvalitativt slag, men kodas <strong>och</strong><br />

tilldelas olika värden som sedan redovisas<br />

i tabeller <strong>och</strong> diagram. Det kan därför<br />

vara korrekt att säga att all kvantitativ<br />

analys börjar med någon form av<br />

kvalitativ analys, <strong>och</strong> att skillnaden<br />

mellan metoderna inte gäller frågan om<br />

tolkningen förekommer utan snarare<br />

hur tolkningen går till (Asp 1986).<br />

Ett problem med denna kvantitativa<br />

metod gäller vilka avvägningar forskarna<br />

gör innan artiklar <strong>och</strong> artiklar<br />

<strong>och</strong> inslag tilldelas olika värden. Vad avgör<br />

till exempel om en artikel eller ett inslag<br />

i sin helhet ska betraktas som kritiskt<br />

eller uppskattande? Får en tematisk<br />

tendens i rubrik <strong>och</strong> ingress större vikt<br />

än en helhetstendens i brödtexten? Får<br />

ett löp i TV-nyheterna med viss tendens<br />

ge vika för inslagets huvudsakliga innehåll?<br />

Görs det överhuvudtaget någon<br />

koppling mellan de analyserade delar<br />

publiken vanligen uppfattar <strong>och</strong> de värden<br />

artiklar <strong>och</strong> inslagna tilldelats?<br />

Förekomsten av eleganta tabeller i ett<br />

material kan leda in i en förrädisk tvärsäkerhet.<br />

Det är ingen lätt uppgift att<br />

kvantifiera kvalitativa iakttagelser.<br />

Kvantitativt inriktade forskare bör redogöra<br />

för de viktigaste principerna vid<br />

“kvantifieringen“ av medieutbudet.<br />

Innehållsanalyserna i denna rapport<br />

är kvantitativa, men har kompletterats<br />

med en sammanställning av vissa kvalitativa<br />

observationer i form av typiska citat<br />

ur artiklar <strong>och</strong> inslag. I den kvantitativa<br />

delen har varje artikel eller inslag<br />

studerats som en enhet, <strong>och</strong> kodats med<br />

10<br />

avseende på innehåll <strong>och</strong> inriktning.<br />

Kodningen av samtliga artiklar <strong>och</strong> inslag<br />

har gjorts efter ett på förhand konstruerat<br />

kodschema, som finns redovisat<br />

i bilaga. Principen vid kodningen har<br />

här varit att enheten tilldelats de värden<br />

som ansetts rimliga vid en total genomläsning<br />

enligt den s k huvudandelsmetoden,<br />

där den övervägande tendensen i<br />

varje analyserad enhet varit vägledande<br />

för kodningen.<br />

Parallellt med denna kvantitativa<br />

innehållsanalys har en noggrann granskning<br />

gjorts av allt analyserat material.<br />

Nyckelcitat <strong>och</strong> för varje enhet typiska<br />

satser har valts ut <strong>och</strong> redovisas i studiens<br />

resultatdel på ett tematiskt sätt. Valet<br />

av citat har gjorts för att öka förståelsen<br />

av det analyserade materialet <strong>och</strong> ge läsaren<br />

en bättre känsla för dess särart.<br />

Det material som omfattas av denna<br />

studie består av artiklar ur de fyra storstadstidningarna<br />

Aftonbladet, Dagens<br />

Nyheter, Expressen <strong>och</strong> Svenska Dagbladet<br />

samt nyhetssändningarna Aktuellt<br />

21.00, Rapport 19.30 <strong>och</strong> Nyheterna<br />

i TV4 22.00. Studien omfattar artiklar<br />

<strong>och</strong> inslag om Raineraffären 1983 (gäller<br />

ej TV 4 Nyheterna) samt Freivaldsaffären<br />

2000. Startpunkt för innehållsanalysen<br />

har varit den första publiceringen<br />

kring varje händelse <strong>och</strong> slutpunkt den<br />

dag då ministrarna tillkännagivit sin avgång.<br />

Det innebär konkret att Rainermaterialet<br />

omfattar perioden 1 november<br />

– 9 november 1983 <strong>och</strong> Freivaldsmaterialet<br />

25 augusti – 21 september<br />

2000. Värt att notera är att material som<br />

innebär artiklar <strong>och</strong> inslag efter det att<br />

avgången blivit känd inte har medtagits,

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!