Statsråden och dreven - Mediestudier

More documents

Recommendations

Info

granskning. Det går inte att automatiskt skylla på medierna så fort man hamnar i rubrikerna. Samtidigt är det relevant att fråga sig om kritik till varje pris är av godo för demokratin. Om det finns skiljelinjer mellan det offentliga och det privata finns det rimligen också gränser för vad medierna i allmänt intresse bör berätta. Om den kritiska granskningen ersätts av en kritik utan granskning blir de demokratiska effekterna av mediernas rapportering snarast kontraproduktiva – de spär på politikermisstroende och ökar klyftan mellan folket och de folkvalda. Automatiska skandalrubriker så fort en politiker gör en utlandsresa i tjänsten är knappast ett exempel på en självständig och professionell journalistik. Tveklöst är det så att nästan all politisk debatt i Sverige i dag förs via medierna. Samtidigt kretsar allt mer av denna debatt kring personerna i politiken. Mot denna bakgrund är det kanske inte så underligt att svart-vita perspektiv ibland slår igenom. Politiker skyller allt på medierna, och uppfattar inte längre deras granskande uppgift som relevant. Journalister ser politiker som potentiella skurkar, och glömmer att de också är människor med såväl förtjänster som brister. En utgångspunkt för den här studien är därför att försöka stimulera till en mer nyanserad diskussion kring relationen mellan medier och politik i samband med så kallade affärer eller skandaler. Om ingenting sägs är det förmodligen skadligt för demokratin, men att alla överdrifter vidareförmedlas är knappast 8 heller det demokratiskt bästa. I så fall återstår den väsentliga uppgiften att granska vad som är relevant och rimligt att rapportera och hur medierna bör fungera i samband med dessa händelser. Undersökningens syfte och uppläggning I fallen med de avgående justitieministrarna kan konstateras att både Rainers och Freivalds avgång föregicks av en stundtals intensiv debatt i medierna. Syftet med föreliggande studie är därför att undersöka och jämföra mediebilderna av dessa två fall med varandra. Vilka likheter och vilka skillnader finns och vad beror de på? Hur utvecklas ”affärerna” i medierna? Vilka aktörer kommer till tals och vilken uppfattning företräder de? Är medierna både aktör och arena (domare och skådeplats)? Är det befogat att tala om ”mediedrev” i dessa båda fall eller följer rapporteringen andra mönster? I denna rapport följer närmast ett kapitel som introducerar några olika tidsbilder. De aktuella åren 1983 och 2000 jämförs här med avseende på politik– och mediesituationen och de skillnader som finns i dessa system vid de olika tidpunkterna. Avsikten är att dessa två tidsavsnitt ska spegla typiska drag i medie- och politiksystemen vid dessa tidpunkter och underlätta förståelsen av hur dessa båda affärer beskrivits i den offentliga debatten. Därefter följer ett teorikapitel kring
medieutvecklingen som diskuterar den politiska journalistikens förändrade villkor, nyhetskriterier och nyhetsperspektiv. Särskild uppmärksamhet ägnas i denna del relationen mellan medier och politiska skandaler liksom det för denna studie centrala begreppet mediedrev: vad är ett mediedrev med avseende på tid, medier, omfattning, samspel och initiativ? Avsnittet refererar också till annan forskning på området, svensk och internationell. Resultatdelen inleds med att de båda händelseförloppen översiktligt beskrivs i syfte att introducera fallen och vad som särskilt kännetecknade varje affär. Resultatdelen omfattar sedan en genomgång av det studerade materialet, både med kvalitativa och kvantitativa redovisningar. I fokus för innehållsanalyserna står frågan om det rör sig om mediedrev i de båda beskrivna fallen. Studien avslutas med en analys av resultatet och diskussion kring mediedrevsbegreppets giltighet. Metod och material Mediematerialet i denna studie granskas genom en kvantitativ innehållsanalys, kompletterad med vissa kvalitativa observationer Denna metod är tveklöst den vanligaste vid studier av det journalistiska utbudet. En rad typer av innehållsanalyser nämns vanligen inom medieforskningen. Det gäller den rent deskriptiva innehållsanalysen som beskriver ett faktiskt medieinnehåll. En sådan analys skiljer sig från den normativa 9 innehållsanalysen, vilken relaterar innehållet till särskilda uppställda normer. En tredje variant av innehållsanalyser är de explorativa eller förklarande i vilka innehållet antingen utgör en oberoende variabel som kan förklara till exempel medieeffekter eller utgör beroende variabel i studier där de bakomliggande orsakerna till medieinnehållet undersöks (Johansson 1998, Shoemaker – Reese 1996 och Asp 1986). Den kvantitativa innehållsanalysen bygger på en kvantifiering av det synliga innehållet och en systematisering i syfte att kunna dra generella slutsatser. Strävan efter systematik kännetecknas av att allt relevant material studeras och att data är relevanta för de vetenskapliga problem eller antaganden som formulerats. En annan grundtanke är att forskaren med denna inriktning är skiljd från mätinstrumentet och att det således ska vara möjligt att tack vare precisa definitioner nå samma resultat oberoende av vem som gör analysen. Den kvantitativa innehållsanalysen har fördelen av kunna säkerställa att resultatet blir det samma under vissa klart angivna förutsättningar. Eftersom de olika kategorierna beskrivs noga och den studerade analysenheten är given är det sannolikt att andra som granskar materialet utifrån samma förutsättningar kommer till samma resultat. Kvantifieringen gör det i vart fall fullt möjligt för olika personer att göra en likartad bedömning av vad som varit typiskt i det studerade materialet. Ofta är det korrekt att beskriva metoden som en kvantifiering av data utifrån kvalitativa observa-
Page 1: RAPPORT nr 1:2001 Statsråden och d
Page 4 and 5: RAPPORT nr 1:2001 Statsråden och d
Page 6 and 7: frågor som diskuteras i rapporten
Page 8 and 9: ”Vad vi ser i dag är ett gladiat
Page 12 and 13: tioner (Asp 1986 och Hvitfelt 1985)
Page 14 and 15: Då och nu - en jämförelse mellan
Page 16 and 17: Hus-direktören Bengt Göransson, T
Page 18 and 19: idrar till att olika ståndpunkter
Page 20 and 21: ande politiska uppfattningar, inte
Page 22 and 23: Skandalen som nyhet Flera studier a
Page 24 and 25: la inom politiken, och i medierna (
Page 26 and 27: kar politikerns arbete, olagligt dr
Page 28 and 29: omstående betraktare, liksom i syn
Page 30 and 31: denna diskussion om drevjournalisti
Page 32 and 33: Hon fick en hel sidas utrymme i Aft
Page 34 and 35: om att Laila Freivalds tänkte köp
Page 36 and 37: Figur 1. Mediebevakningens omfattni
Page 38 and 39: Efter att ha studerat mängden arti
Page 40 and 41: såväl år 1983 som år 2000. Där
Page 42 and 43: Tabell 2. Antal artiklar/inslag per
Page 44 and 45: ningen att det som hänt inte är n
Page 46 and 47: Tabell 4. Artiklarnas/inslagens huv
Page 48 and 49: skrivande karaktär. Av det totala
Page 50 and 51: Figur 6. Avgångskrav i materialet
Page 52 and 53: Tabell 6. Huvudsaklig vinkling 1983
Page 54 and 55: stämma överens med grundläggande
Page 56 and 57: Andra exempel på när huvudvinklin
Page 58 and 59: ande” om Laila Freivalds planerad
Page 60 and 61:
lång tid för Ove Rainer att ge ko
Page 62 and 63:
Ove Rainers personliga redogörelse
Page 64 and 65:
eller andra makten närstående kä
Page 66 and 67:
utgör en blygsam del av det totala
Page 68 and 69:
Andersson, Staffan (1999) Hederligh
Page 70 and 71:
Rainers egen förklaring till affä
Page 72 and 73:
sonliga skäl, att jag tycker att d
Page 74 and 75:
tag på, en sådan här historia s
Page 76 and 77:
74 110 Olof Palme (s) 111 Ing Marie
Page 78:
Journalistens förhållningssätt V
show all

Statsråden och dreven - Mediestudier

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?