Statsråden och dreven - Mediestudier
Statsråden och dreven - Mediestudier
Statsråden och dreven - Mediestudier
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
RAPPORT nr 1:2001<br />
<strong>Statsråden</strong> <strong>och</strong><br />
<strong>dreven</strong><br />
Rainer-affären 1983 <strong>och</strong><br />
Freivalds-affären 2000<br />
LARS NORD
<strong>Statsråden</strong> <strong>och</strong> <strong>dreven</strong><br />
Rainer-affären 1983 <strong>och</strong><br />
Freivalds-affären 2000<br />
av<br />
LARS NORD
RAPPORT nr 1:2001<br />
<strong>Statsråden</strong> <strong>och</strong> <strong>dreven</strong><br />
Text <strong>och</strong> analys<br />
Lars Nord, Demokrati-Institutet, Sundsvall<br />
Tidigare rapporter<br />
Nr 1 Mediernas roller i demokratin (febr 2000)<br />
Nr 2 Lokal mångfald I – Lika eller unika? (april 2000)<br />
Nr 3 Lokal mångfald II – Engagerade <strong>och</strong> blaserade läsarter (april 2000)<br />
Nr 4 Lokal mångfald III – Språkriktighet <strong>och</strong> begriplighet (april 2000)<br />
Nr 5 Lindström <strong>och</strong> Ahlenius (maj 2000)<br />
Nr 6 Kvinnor <strong>och</strong> Medier (juli 2000)<br />
Nr 7 Jesús Alcalá (oktober 2000)<br />
Nr 8 Lär känna Din nyhetskonsument (oktober 2000)<br />
Nr 9 Kroppar utanför fartyget (november 2000)<br />
Grafisk produktion<br />
MediaMontage AB, Stockholm<br />
Tryck<br />
Nykopia, Stockholm<br />
Utgiven av Stiftelsen Institutet för <strong>Mediestudier</strong><br />
Stockholm 2001<br />
ISSN 1404-6598
Förord<br />
Stiftelsen institutet för mediestudier startade sin verksamhet i mars<br />
1999. Bakgrunden till etablerandet av stiftelsen var att personer från<br />
olika delar av det svenska samhällslivet under en tid diskuterat behovet<br />
av ett fristående institut för granskning av <strong>och</strong> forskning kring<br />
journalistiken i svenska medier. Institutet är sålunda helt oberoende av<br />
alla politiska <strong>och</strong> ekonomiska intressen i samhället.<br />
Tyngdpunkten för verksamheten inom institutet utgörs av beskrivningar<br />
<strong>och</strong> analyser av mediernas innehåll, funktion <strong>och</strong> utveckling. I<br />
fullgörandet av vår uppgift har institutet ett uttalat intresse av att samverka<br />
med andra institut <strong>och</strong> organisationer där detta främjar ökad<br />
kunskap om medierna <strong>och</strong> bidrar till en vital diskussion om mediernas<br />
roll <strong>och</strong> betydelse i ett demokratiskt samhälle. Vidare eftersträvar institutet<br />
att verksamheten ska vara tillgänglig för alla, presenteras på ett<br />
verksamt sätt i olika former <strong>och</strong> därigenom medverka till att en bred<br />
allmänhet kan vinna ökad förståelse <strong>och</strong> respekt för värdet av en vid<br />
yttrandefrihet.<br />
Ove Rainer, Mona Sahlin, Stig Malm, Björn Rosengren, Anna-Greta<br />
Leijon <strong>och</strong> Laila Freivalds är bara några ledande personer som tvingats<br />
avgå från sina poster i samband med politiska affärer. I samtliga<br />
dessa fall har de inblandade huvudpersonerna förklarat sin politiska<br />
sorti med att trycket från medierna blev för stort. Den politiska makten<br />
måste emellertid finna sig i en kritisk granskning <strong>och</strong> starka medier<br />
är en förutsättning för en väl fungerande demokrati. Givetvis kan man<br />
även fråga sig om en granskning till varje pris är av godo för demokratin.<br />
Det är mot denna bakgrund som föreliggande rapport ska ses.<br />
I denna rapport belyses frågan om mediernas roll i den politiska opinionsbildningen<br />
genom en jämförelse av mediebevakningen kring två<br />
justitieministrars fall; Ove Rainer 1983 <strong>och</strong> Laila Freivalds 2000. De<br />
3
frågor som diskuteras i rapporten är bl. a. vad som kännetecknar ett<br />
mediedrev <strong>och</strong> huruvida det rörde sig om ett sådant i de båda fallen.<br />
Undersökningen har genomförts av forskare vid Demokratiinstitutet<br />
vid Mitthögskolan i Sundsvall. Demokratiinstitutets föreståndare Lars<br />
Nord har varit projektansvarig <strong>och</strong> i forskargruppen har för övrigt ingått<br />
Anna Norling, Jonas Ohlsson <strong>och</strong> Jesper Strömbäck. Professor<br />
Håkan Hvitfelt har fungerat som vetenskaplig rådgivare i projektet.<br />
Det grafiska arbetet har utförts av Kristina Brink.<br />
Undersökningen bör ses som ett bidrag till den fortsatta diskussionen<br />
kring mediernas roll i den politiska opinionsbildningen; finns det fog<br />
för den hårda granskningen som ofta kallas för ett mediedrev, eller går<br />
medierna för långt i sin fokusering på det privata <strong>och</strong> personliga?<br />
Undertecknad vill rikta ett stort tack till författarna för deras bidrag.<br />
Gunilla Jarlbro<br />
Föreståndare, Stiftelsen Institutet för <strong>Mediestudier</strong><br />
4
Innehåll<br />
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7<br />
Undersökningens syfte <strong>och</strong> uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . 8<br />
Metod <strong>och</strong> material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9<br />
Då <strong>och</strong> nu – jämförelse 1983 <strong>och</strong> 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12<br />
Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15<br />
Den politiska journalistikens nya villkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17<br />
Från politik till affärer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17<br />
Skandalen som nyhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20<br />
Dreven driver på . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25<br />
Händelseförloppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29<br />
Rainer-affären 1983 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29<br />
Freivalds-affären 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31<br />
Resultatdel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33<br />
Mediebevakningens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33<br />
Mediebevakningens inriktning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41<br />
Huvudsaklig tendens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41<br />
Journalistens förhållningssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45<br />
Avgångskrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47<br />
Huvudsaklig vinkling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50<br />
Trivialiserande inslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54<br />
Spin-off . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55<br />
Sammanfattning (vinkling) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56<br />
Huvudsaklig källa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57<br />
Får huvudpersonen komma till tals? . . . . . . . . . . . . . . . . . 59<br />
Analys <strong>och</strong> diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61<br />
Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66<br />
Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68<br />
5
”Vad vi ser i dag är ett gladiatorspel som är lika förnedrande för alla<br />
inblandade: deltagarna, arrangörerna <strong>och</strong> åskådarna.<br />
Du har journalisterna som säger att politikerna ska vara ett föredöme,<br />
<strong>och</strong> du har Mannen <strong>och</strong> Kvinnan På Gatan som säger att politikerna<br />
ska vara ett föredöme – trots att alla vet att ingen klarar av att<br />
vara ett sånt föredöme.<br />
Eller kanske just därför?<br />
För vi vet ju att någon förr eller senare faller igenom.<br />
Förr eller senare kan man hitta någon liten läckerhet, i form av någon<br />
som kört för fort eller hellre rattfull, eller ännu hellre struntat i pböterna,<br />
eller ännu mycket hellre använt tjänstebilen för privat bruk.<br />
Och då jagas politikern några varv runt arenan, sen stormar vilddjuren<br />
in <strong>och</strong> sen släpas de blodiga resterna iväg till något landshövdingeresidens<br />
i Närke <strong>och</strong> memoarer på Tidens förlag.”<br />
Bengt Ohlsson<br />
Dagens Nyheter
I september 2000 avgick justitieminister<br />
Laila Freivalds efter debatten kring hennes<br />
köp av den egna bostaden i samband<br />
med att denna omvandlades från hyresrätt<br />
till bostadsrätt. Diskussionen gällde<br />
främst det moraliskt försvarbara i att ett<br />
socialdemokratiskt statsråd på detta sätt<br />
agerade i strid mot socialdemokratins<br />
officiella bostadspolitik. I november<br />
1983 avgick justitieminister Ove Rainer<br />
efter debatten kring hans köp av privatobligationer<br />
i syfte att minska sin taxerade<br />
inkomst. Inte heller Rainers agerande<br />
var olagligt men ansågs privatmoraliskt<br />
förkastligt inom socialdemokratin.<br />
Fallen Freivalds <strong>och</strong> Rainer är bara<br />
två i raden av politiker eller andra offentliga<br />
personer som de senaste decennierna<br />
lämnat sina poster efter så kallade<br />
politiska affärer. En bidragande orsak<br />
till deras avgång har enligt dem själva<br />
varit mediernas intensiva <strong>och</strong> enligt<br />
huvudpersonerna överdrivet närgångna<br />
rapportering där inga klara gränser dragits<br />
mellan offentligt <strong>och</strong> privat. Medierna<br />
har kanske inte skapat affärerna i<br />
sak, men mediernas bevakning har i flera<br />
fall ansetts vara droppen som fått<br />
bägaren att rinna över.<br />
Förre centerledaren Lennart Daléus<br />
avgång den 19 januari 2001 är det senaste<br />
exemplet i raden. Daléus ansåg sig<br />
Inledning<br />
7<br />
knappast förföljd av medierna, men de<br />
var enligt honom själv en bidragande<br />
orsak att dra sig tillbaka från politikens<br />
maktcentrum. I botten för beslutet låg<br />
enligt den dåvarande centerledaren partiets<br />
låga opinionssiffror, men skriverierna<br />
om Daléus taxiresor hade också bidragit<br />
till att göra det mindre attraktivt<br />
för honom att stanna kvar.<br />
Många är de som skyllt på medierna<br />
i samband med sin avgång. Listan<br />
mellan fallen Rainer <strong>och</strong> Daléus kan göras<br />
lång: Stig Malm, Anna-Greta Leijon,<br />
Per-Anders Örtendahl, Jacob Palmstierna,<br />
Björn Rosengren, Mona Sahlin,<br />
Sigvard Marjasin <strong>och</strong> Laila Freivalds.<br />
Därtill kan läggast ett stort antal politiker<br />
på lokal nivå som funnit medieuppmärksamheten<br />
kring den egna personen<br />
alltför närgången <strong>och</strong> därför hoppat av<br />
sitt uppdrag.<br />
Frågan om mediernas bevakning av<br />
politikens personer kan man förhålla sig<br />
till på olika sätt. Ett perspektiv är att den<br />
politiska makten måste finna sig i en kritisk<br />
granskning, <strong>och</strong> att starka medier är<br />
en förutsättning för en väl fungerande<br />
demokrati. God journalistik handlar,<br />
sägs det ibland, om att berätta om det<br />
som någon inte vill ska berättas. I den<br />
meningen måste därför politiker som är<br />
inblandade i tvivelaktiga affärer eller<br />
vars moral ifrågasätts finna sig i en hård
granskning. Det går inte att automatiskt<br />
skylla på medierna så fort man hamnar i<br />
rubrikerna.<br />
Samtidigt är det relevant att fråga sig<br />
om kritik till varje pris är av godo för demokratin.<br />
Om det finns skiljelinjer<br />
mellan det offentliga <strong>och</strong> det privata<br />
finns det rimligen också gränser för vad<br />
medierna i allmänt intresse bör berätta.<br />
Om den kritiska granskningen ersätts av<br />
en kritik utan granskning blir de demokratiska<br />
effekterna av mediernas rapportering<br />
snarast kontraproduktiva – de<br />
spär på politikermisstroende <strong>och</strong> ökar<br />
klyftan mellan folket <strong>och</strong> de folkvalda.<br />
Automatiska skandalrubriker så fort en<br />
politiker gör en utlandsresa i tjänsten är<br />
knappast ett exempel på en självständig<br />
<strong>och</strong> professionell journalistik.<br />
Tveklöst är det så att nästan all politisk<br />
debatt i Sverige i dag förs via medierna.<br />
Samtidigt kretsar allt mer av denna<br />
debatt kring personerna i politiken. Mot<br />
denna bakgrund är det kanske inte så<br />
underligt att svart-vita perspektiv ibland<br />
slår igenom. Politiker skyller allt på medierna,<br />
<strong>och</strong> uppfattar inte längre deras<br />
granskande uppgift som relevant. Journalister<br />
ser politiker som potentiella<br />
skurkar, <strong>och</strong> glömmer att de också är<br />
människor med såväl förtjänster som<br />
brister.<br />
En utgångspunkt för den här studien<br />
är därför att försöka stimulera till en mer<br />
nyanserad diskussion kring relationen<br />
mellan medier <strong>och</strong> politik i samband<br />
med så kallade affärer eller skandaler.<br />
Om ingenting sägs är det förmodligen<br />
skadligt för demokratin, men att alla<br />
överdrifter vidareförmedlas är knappast<br />
8<br />
heller det demokratiskt bästa. I så fall<br />
återstår den väsentliga uppgiften att<br />
granska vad som är relevant <strong>och</strong> rimligt<br />
att rapportera <strong>och</strong> hur medierna bör<br />
fungera i samband med dessa händelser.<br />
Undersökningens syfte<br />
<strong>och</strong> uppläggning<br />
I fallen med de avgående justitieministrarna<br />
kan konstateras att både Rainers<br />
<strong>och</strong> Freivalds avgång föregicks av en<br />
stundtals intensiv debatt i medierna.<br />
Syftet med föreliggande studie är därför<br />
att undersöka <strong>och</strong> jämföra mediebilderna<br />
av dessa två fall med varandra.<br />
Vilka likheter <strong>och</strong> vilka skillnader finns<br />
<strong>och</strong> vad beror de på? Hur utvecklas ”affärerna”<br />
i medierna? Vilka aktörer kommer<br />
till tals <strong>och</strong> vilken uppfattning företräder<br />
de? Är medierna både aktör <strong>och</strong><br />
arena (domare <strong>och</strong> skådeplats)? Är det<br />
befogat att tala om ”mediedrev” i dessa<br />
båda fall eller följer rapporteringen andra<br />
mönster?<br />
I denna rapport följer närmast ett<br />
kapitel som introducerar några olika<br />
tidsbilder. De aktuella åren 1983 <strong>och</strong><br />
2000 jämförs här med avseende på politik–<br />
<strong>och</strong> mediesituationen <strong>och</strong> de skillnader<br />
som finns i dessa system vid de<br />
olika tidpunkterna. Avsikten är att dessa<br />
två tidsavsnitt ska spegla typiska drag i<br />
medie- <strong>och</strong> politiksystemen vid dessa<br />
tidpunkter <strong>och</strong> underlätta förståelsen av<br />
hur dessa båda affärer beskrivits i den<br />
offentliga debatten.<br />
Därefter följer ett teorikapitel kring
medieutvecklingen som diskuterar den<br />
politiska journalistikens förändrade<br />
villkor, nyhetskriterier <strong>och</strong> nyhetsperspektiv.<br />
Särskild uppmärksamhet ägnas<br />
i denna del relationen mellan medier<br />
<strong>och</strong> politiska skandaler liksom det för<br />
denna studie centrala begreppet mediedrev:<br />
vad är ett mediedrev med avseende<br />
på tid, medier, omfattning, samspel<br />
<strong>och</strong> initiativ? Avsnittet refererar också<br />
till annan forskning på området, svensk<br />
<strong>och</strong> internationell.<br />
Resultatdelen inleds med att de båda<br />
händelseförloppen översiktligt beskrivs<br />
i syfte att introducera fallen <strong>och</strong> vad som<br />
särskilt kännetecknade varje affär. Resultatdelen<br />
omfattar sedan en genomgång<br />
av det studerade materialet, både<br />
med kvalitativa <strong>och</strong> kvantitativa redovisningar.<br />
I fokus för innehållsanalyserna<br />
står frågan om det rör sig om mediedrev<br />
i de båda beskrivna fallen. Studien<br />
avslutas med en analys av resultatet<br />
<strong>och</strong> diskussion kring mediedrevsbegreppets<br />
giltighet.<br />
Metod <strong>och</strong> material<br />
Mediematerialet i denna studie granskas<br />
genom en kvantitativ innehållsanalys,<br />
kompletterad med vissa kvalitativa observationer<br />
Denna metod är tveklöst<br />
den vanligaste vid studier av det journalistiska<br />
utbudet. En rad typer av innehållsanalyser<br />
nämns vanligen inom medieforskningen.<br />
Det gäller den rent deskriptiva<br />
innehållsanalysen som beskriver<br />
ett faktiskt medieinnehåll. En sådan<br />
analys skiljer sig från den normativa<br />
9<br />
innehållsanalysen, vilken relaterar<br />
innehållet till särskilda uppställda normer.<br />
En tredje variant av innehållsanalyser<br />
är de explorativa eller förklarande i<br />
vilka innehållet antingen utgör en oberoende<br />
variabel som kan förklara till exempel<br />
medieeffekter eller utgör beroende<br />
variabel i studier där de bakomliggande<br />
orsakerna till medieinnehållet<br />
undersöks (Johansson 1998, Shoemaker<br />
– Reese 1996 <strong>och</strong> Asp 1986).<br />
Den kvantitativa innehållsanalysen<br />
bygger på en kvantifiering av det synliga<br />
innehållet <strong>och</strong> en systematisering i syfte<br />
att kunna dra generella slutsatser. Strävan<br />
efter systematik kännetecknas av att<br />
allt relevant material studeras <strong>och</strong> att<br />
data är relevanta för de vetenskapliga<br />
problem eller antaganden som formulerats.<br />
En annan grundtanke är att forskaren<br />
med denna inriktning är skiljd från<br />
mätinstrumentet <strong>och</strong> att det således ska<br />
vara möjligt att tack vare precisa definitioner<br />
nå samma resultat oberoende av<br />
vem som gör analysen.<br />
Den kvantitativa innehållsanalysen<br />
har fördelen av kunna säkerställa att resultatet<br />
blir det samma under vissa klart<br />
angivna förutsättningar. Eftersom de<br />
olika kategorierna beskrivs noga <strong>och</strong><br />
den studerade analysenheten är given är<br />
det sannolikt att andra som granskar<br />
materialet utifrån samma förutsättningar<br />
kommer till samma resultat. Kvantifieringen<br />
gör det i vart fall fullt möjligt för<br />
olika personer att göra en likartad bedömning<br />
av vad som varit typiskt i det<br />
studerade materialet. Ofta är det korrekt<br />
att beskriva metoden som en kvantifiering<br />
av data utifrån kvalitativa observa-
tioner (Asp 1986 <strong>och</strong> Hvitfelt 1985). Det<br />
analyserade medieutbudet är ursprungligen<br />
av kvalitativt slag, men kodas <strong>och</strong><br />
tilldelas olika värden som sedan redovisas<br />
i tabeller <strong>och</strong> diagram. Det kan därför<br />
vara korrekt att säga att all kvantitativ<br />
analys börjar med någon form av<br />
kvalitativ analys, <strong>och</strong> att skillnaden<br />
mellan metoderna inte gäller frågan om<br />
tolkningen förekommer utan snarare<br />
hur tolkningen går till (Asp 1986).<br />
Ett problem med denna kvantitativa<br />
metod gäller vilka avvägningar forskarna<br />
gör innan artiklar <strong>och</strong> artiklar<br />
<strong>och</strong> inslag tilldelas olika värden. Vad avgör<br />
till exempel om en artikel eller ett inslag<br />
i sin helhet ska betraktas som kritiskt<br />
eller uppskattande? Får en tematisk<br />
tendens i rubrik <strong>och</strong> ingress större vikt<br />
än en helhetstendens i brödtexten? Får<br />
ett löp i TV-nyheterna med viss tendens<br />
ge vika för inslagets huvudsakliga innehåll?<br />
Görs det överhuvudtaget någon<br />
koppling mellan de analyserade delar<br />
publiken vanligen uppfattar <strong>och</strong> de värden<br />
artiklar <strong>och</strong> inslagna tilldelats?<br />
Förekomsten av eleganta tabeller i ett<br />
material kan leda in i en förrädisk tvärsäkerhet.<br />
Det är ingen lätt uppgift att<br />
kvantifiera kvalitativa iakttagelser.<br />
Kvantitativt inriktade forskare bör redogöra<br />
för de viktigaste principerna vid<br />
“kvantifieringen“ av medieutbudet.<br />
Innehållsanalyserna i denna rapport<br />
är kvantitativa, men har kompletterats<br />
med en sammanställning av vissa kvalitativa<br />
observationer i form av typiska citat<br />
ur artiklar <strong>och</strong> inslag. I den kvantitativa<br />
delen har varje artikel eller inslag<br />
studerats som en enhet, <strong>och</strong> kodats med<br />
10<br />
avseende på innehåll <strong>och</strong> inriktning.<br />
Kodningen av samtliga artiklar <strong>och</strong> inslag<br />
har gjorts efter ett på förhand konstruerat<br />
kodschema, som finns redovisat<br />
i bilaga. Principen vid kodningen har<br />
här varit att enheten tilldelats de värden<br />
som ansetts rimliga vid en total genomläsning<br />
enligt den s k huvudandelsmetoden,<br />
där den övervägande tendensen i<br />
varje analyserad enhet varit vägledande<br />
för kodningen.<br />
Parallellt med denna kvantitativa<br />
innehållsanalys har en noggrann granskning<br />
gjorts av allt analyserat material.<br />
Nyckelcitat <strong>och</strong> för varje enhet typiska<br />
satser har valts ut <strong>och</strong> redovisas i studiens<br />
resultatdel på ett tematiskt sätt. Valet<br />
av citat har gjorts för att öka förståelsen<br />
av det analyserade materialet <strong>och</strong> ge läsaren<br />
en bättre känsla för dess särart.<br />
Det material som omfattas av denna<br />
studie består av artiklar ur de fyra storstadstidningarna<br />
Aftonbladet, Dagens<br />
Nyheter, Expressen <strong>och</strong> Svenska Dagbladet<br />
samt nyhetssändningarna Aktuellt<br />
21.00, Rapport 19.30 <strong>och</strong> Nyheterna<br />
i TV4 22.00. Studien omfattar artiklar<br />
<strong>och</strong> inslag om Raineraffären 1983 (gäller<br />
ej TV 4 Nyheterna) samt Freivaldsaffären<br />
2000. Startpunkt för innehållsanalysen<br />
har varit den första publiceringen<br />
kring varje händelse <strong>och</strong> slutpunkt den<br />
dag då ministrarna tillkännagivit sin avgång.<br />
Det innebär konkret att Rainermaterialet<br />
omfattar perioden 1 november<br />
– 9 november 1983 <strong>och</strong> Freivaldsmaterialet<br />
25 augusti – 21 september<br />
2000. Värt att notera är att material som<br />
innebär artiklar <strong>och</strong> inslag efter det att<br />
avgången blivit känd inte har medtagits,
då syftet främst varit att studera mediernas<br />
roll då utgången av affärerna fortfarande<br />
varit oviss. Totalt sett har 89 artiklar<br />
<strong>och</strong> inslag analyserats 1983 <strong>och</strong> 66<br />
stycken 2000. I några fall redovisas i tabeller<br />
<strong>och</strong> figurer ett mindre antal artiklar<br />
<strong>och</strong> inslag då några av dessa ej gått<br />
att klassificera.<br />
Urvalet av tidningar <strong>och</strong> TV-nyheter<br />
har gjorts för att få med ledande rikstäckande<br />
medier med en stor allmän publik.<br />
Den relativa tyngdpunkten på breda<br />
medier som tabloidtidningar <strong>och</strong> TV<br />
motiveras också med att deras bild av<br />
politiken kan antas få större opinionsmässigt<br />
genomslag än mer specialiserade<br />
<strong>och</strong> elitorienterade medier, även<br />
11<br />
om de senare har en nog så viktig långsiktig<br />
<strong>och</strong> dagordningsskapande roll.<br />
Avslutningsvis kan frågan ställas om<br />
det överhuvudtaget är möjligt att jämföra<br />
två till det yttre liknande händelser<br />
med 17 års mellanrum. Förändringar<br />
när det gäller såväl politiken som journalistiken<br />
är väl värda att beakta <strong>och</strong><br />
kommentera i detta sammanhang. Av<br />
den anledningen följer här närmast ett<br />
kapitel om politiker <strong>och</strong> medier i Sverige<br />
vid dessa båda tidpunkter. Avsikten är<br />
att ge en relief till de två politiska affärerna<br />
som här granskas, genom att ange<br />
några av de politiska <strong>och</strong> massmediala<br />
villkor som rådde 1983 <strong>och</strong> 2000.
Då <strong>och</strong> nu –<br />
en jämförelse mellan 1983 <strong>och</strong> 2000<br />
Världen såg radikalt annorlunda ut för<br />
17 år sedan. De största utrikespolitiska<br />
händelserna vid denna tid präglades alla<br />
av det kalla krigets logik. Natos beslut att<br />
placera ut medeldistanskärnvapen i Europa<br />
för att möta ett liknande sovjetiskt<br />
hot föranledde omfattande allmänna<br />
protester i väst <strong>och</strong> fick de sovjetiska diplomaterna<br />
att avbryta de pågående<br />
nedrustningsförhandlingarna i Genève.<br />
USA invaderade ön Grenada i Västindien<br />
för att stoppa en marxistisk revolutionär<br />
regim som tagit makten. Sovjetunionen<br />
sköt ner ett sydkoreanskt passagerarplan<br />
då det sades ha kommit in<br />
över sovjetiskt territorium. Efter tre års<br />
arbete avslutades 1983 den europeiska<br />
säkerhetskonferensen i Madrid med ett<br />
slutdokument som bland annat skulle<br />
göra det lättare för östblocksländernas<br />
invånare att få utresetillstånd. Den polske<br />
medborgarrättskämpen Lech Walesa<br />
fick Nobels fredspris, men tilläts inte<br />
åka till Norge för att hämta priset.<br />
Konflikternas tid 1983<br />
Det bistra internationella klimatet präglade<br />
också Sverige. Överstelöjtnanten<br />
vid flygvapnet, Bertil Ströberg, dömdes<br />
mot sitt nekande till sex års fängelse för<br />
spioneri efter att ha erbjudit polska am-<br />
12<br />
bassaden i Stockholm hemliga handlingar.<br />
Den svenska ubåtskommissionen<br />
under ledning av Sven Andersson pekade<br />
ut Sovjetunionen som ansvarigt för<br />
ubåtskränkningen i Hårsfjärden <strong>och</strong> regeringen<br />
framförde en skarp protest i<br />
ärendet. Kommissionsmedlemmen Carl<br />
Bildt kom att kritiseras hårt i den efterföljande<br />
svenska debatten efter att ha<br />
diskuterat ubåtsproblematiken med<br />
amerikanska försvarsexperter i Pentagon.<br />
De säkerhetspolitiska frågorna spelade<br />
en mycket större roll 1983 än de<br />
gör i dag. Den främsta anledningen var<br />
förstås det internationella politiska klimatet:<br />
kapprustningen <strong>och</strong> konkurrensen<br />
mellan det kapitalistiskt frihetliga<br />
väst <strong>och</strong> det kommunistiskt totalitära<br />
öst. Denna världsbild gav också nationalstaten<br />
en annan roll. Världen var<br />
uppbyggd kring existensen av nationalstater<br />
som antingen tillhörde något av<br />
de båda blocken eller, som Sverige, valde<br />
att ställa sig utanför dessa block. Men<br />
också detta var ett ställningstagande<br />
som påverkade möjligheten att forma en<br />
egen politik. Sverige var neutralt i förhållande<br />
till något, <strong>och</strong> förtroendet för<br />
den neutrala positionen var viktigt.<br />
Samarbeten mellan länder var på en<br />
väsentligt lägre nivå än i dag. Samarbetsorgan<br />
där Sverige fanns med – som Efta
eller ESK-processen för gemensam fred<br />
<strong>och</strong> säkerhet – hade mest till uppgift att<br />
se till de enskilda staternas intressen <strong>och</strong><br />
hade inte några överstatliga ambitioner.<br />
Nato <strong>och</strong> Warszawapakten var de mest<br />
vitala organisationerna när europeisk<br />
politik skulle utformas från väst eller<br />
öst. De ekonomiska samarbetsorganen<br />
var svagare utvecklade än de militära.<br />
Dåvarande EG bestod 1983 av 10<br />
länder. Förutom de sex ursprungsländerna<br />
hade Irland, Danmark <strong>och</strong> Storbritannien<br />
tillkommit 1973. 1981 kom<br />
Grekland med. Sverige valde att inte gå<br />
med i EG men ingick 1972 i ett frihandelsavtal<br />
med EG. En viktig anledning<br />
var att många av Sveriges stora handelspartners<br />
var medlemmar. Den svenska<br />
neutralitetspolitiken var ett viktigt hinder<br />
mot att ansöka om medlemskap i<br />
EG. Under 1980-talet fanns i Sverige en<br />
debatt om hur man skulle förhålla sig till<br />
”det nya Europa” som man då tyckte sig<br />
se växa fram, även om det primära<br />
under 1980-talets början ändå var det<br />
kalla kriget <strong>och</strong> förhållningssättet till det<br />
som neutral stat.<br />
Som en följd av detta fanns också andra<br />
förutsättningar för de enskilda länderna<br />
att föra en självständig ekonomisk<br />
politik. Sverige kunde, likt de flesta andra<br />
länder, bedriva en effektiv konjunkturpolitik<br />
med åtstramningar <strong>och</strong> expansion<br />
allt efter den svenska konjunkturen.<br />
Blev kostnadsläget gentemot omvärlden<br />
för högt återställde en devalvering<br />
snart den svenska exportindustrins<br />
konkurrenskraft. Ränteläget kunde justeras<br />
i stort uteslutande efter förhållanden<br />
i den svenska nationella ekonomin.<br />
13<br />
Krisbranscher erhöll omfattande statligt<br />
stöd för att rädda jobben.<br />
Den svenska politiken uppvisade ett<br />
tydligare konfliktmönster än i dag. Den<br />
stora symbolkonflikten gällde införandet<br />
av löntagarfonder vilket riksdagen<br />
beslutade trots kraftiga protester från<br />
näringslivet <strong>och</strong> den borgerliga oppositionen.<br />
I konflikten om löntagarfonderna,<br />
som i hög grad bekräftade en ideologisk<br />
polarisering i svensk politik,<br />
ställdes vänsterpartiernas krav på ekonomisk<br />
demokrati mot högerpartiernas<br />
värnande om näringsfriheten. Konflikten<br />
förstärktes av att socialdemokraterna<br />
1982 övertagit regeringsmakten<br />
efter sex år av borgerliga regeringar.<br />
Perioden mellan 1982 <strong>och</strong> 1986 präglades<br />
av socialdemokratins återkomst<br />
till makten. Sverige befann sig i lågkonjunktur,<br />
med ökande skillnader i inkomst<br />
<strong>och</strong> växande underskott i budgeten.<br />
Inflationen utgjorde också ett hot<br />
mot ekonomin. Ett nytt skattesystem där<br />
sänkta marginalskatter var en viktig del<br />
drevs igenom. Som första åtgärd vid regeringsskiftet<br />
devalverades den svenska<br />
kronan med 16 procent <strong>och</strong> sammanräknat<br />
med den redan tidigare devalveringen<br />
på 10 procent, gjord av den borgerliga<br />
regeringen, devalverades den<br />
svenska kronan med 26 procent inom<br />
loppet av ett år. Vid rekryteringen till regeringen<br />
vid regeringsbildningen 1982<br />
rekryterades också flera ministrar från<br />
annat håll än via den traditionella vägen<br />
– riksdagen. Detta var möjligt efter de<br />
avbrott på sex år då socialdemokraterna<br />
varit i opposition. Bland dessa ”alternativt”<br />
tillsatta ministrar fanns Folkets
Hus-direktören Bengt Göransson,<br />
TCO-ordföranden Lennart Bodström<br />
<strong>och</strong> Postens generaldirektör Ove Rainer<br />
– ingen av dem hade en plats i riksdagen.<br />
Samförståndets tid 2000<br />
På många sätt har de politiska förutsättningarna<br />
förändrats kraftigt fram till vår<br />
tid. Det kalla kriget är slut efter kommunismens<br />
kollaps <strong>och</strong> Berlinmurens fall<br />
1989. Även det fortfarande kommunistiska<br />
Kina har anammat marknadsekonomiska<br />
principer. USA är världens enda<br />
kvarvarande supermakt, men landets<br />
globala dominans skapas numera mer av<br />
den överlägsna ekonomiska styrkan snarare<br />
än antalet kärnvapen. Under Bill<br />
Clintons åtta år vid makten växte den<br />
amerikanska ekonomin utan avbrott <strong>och</strong><br />
gjorde USA till en motor i världsekonomin.<br />
Frihandelsprinciper <strong>och</strong> fritt flöde<br />
av varor <strong>och</strong> kapitel har blivit centrala<br />
element i 2000-talets världsekonomi.<br />
De största förändringarna har möjligen<br />
kommit på Europanivån, där EU<br />
<strong>och</strong> EMU står för ett djupgående politiskt<br />
<strong>och</strong> ekonomiskt samarbete mellan<br />
medlemsländerna. Utvidgningen av<br />
dessa institutioner till att omfatta flera<br />
stater är en central politisk fråga. Diskussioner<br />
om fördjupat utrikespolitiskt<br />
samarbete står på dagordningen i en nära<br />
framtid. Det folkvalda EU-parlamentet<br />
stärker gradvis sin ställning gentemot<br />
de fortfarande mest inflytelserika EUorganen:<br />
kommissionen <strong>och</strong> ministerrådet.<br />
14<br />
Sverige är medlem av EU sedan 1 januari<br />
1995, men har hittills valt att stå<br />
utanför EMU. I praktiken har ändå den<br />
svenska ekonomiska politiken underkastats<br />
internationaliseringens krav. Det<br />
har lett till avregleringar, ränteharmonisering,<br />
inflationsbekämpning <strong>och</strong> en sanering<br />
av statsfinanserna i syfte att minska<br />
budgetunderskott <strong>och</strong> statsskuld.<br />
Kapitalets ökade rörlighet har medverkat<br />
till en utjämning av skillnader i nationella<br />
skattesystem.<br />
Den svenska inrikespolitiken påverkas<br />
av EU på flera sätt. Gränsen mellan<br />
vad som är utrikespolitik <strong>och</strong> vad som är<br />
inrikespolitik är idag inte alls så tydligt<br />
som under tidigt 1980–tal. I politiken<br />
kan detta märkas på flera olika sätt. Frågor<br />
som tidigare hade en stark nationell<br />
prägel såsom jordbruksstöd <strong>och</strong> utrikespolitik<br />
är idag inte alls särkilt nationella.<br />
Det finns till <strong>och</strong> med diskussioner<br />
om vissa gemensamma beskattningsregler<br />
inom det europeiska samarbetet,<br />
för att inte nämna valutasamarbetet<br />
<strong>och</strong> försvarssamarbetet. EU har på<br />
många områden lämnat principen om<br />
mellanstatligt samarbete <strong>och</strong> övergått till<br />
samarbetsformer av mer överstatlig karaktär.<br />
Första halvåret 2001 är Sverige ordförandeland<br />
i EU. Sverige driver viktiga<br />
framtidsfrågor som utvidgning, miljö<br />
<strong>och</strong> sysselsättning. Möjligheten att påverka<br />
utvecklingen i Europa sker inom<br />
ett fördjupat <strong>och</strong> institutionaliserat organ<br />
där Sverige är medlem. Detta utgör<br />
en klar kontrast till det kalla krigets Europa,<br />
där Sverige många gånger hade<br />
ambitioner att spela en roll genom att stå
utanför befintliga allianser. Men Europa<br />
har förändrats från att vara en skådeplats<br />
för supermaktsrivalitet till att göra<br />
anspråk på att vara en enhet där de flesta<br />
av Europas stater i dag vill vara medlemmar.<br />
Inrikespolitiskt kan också en trend<br />
mot ökat samförstånd noteras. Socialdemokratin<br />
har vunnit de två senaste valen,<br />
1994 <strong>och</strong> 1998, <strong>och</strong> har i dag en solid<br />
parlamentarisk majoritet tillsammans<br />
med stödpartierna miljöpartiet<br />
<strong>och</strong> vänsterpartiet. Opinionsmätningarna<br />
visar inga tecken på att ett regeringsskifte<br />
skulle vara förestående vid ett nyval.<br />
En uppluckring av den forna blockpolitiken<br />
har skett på flera sätt framförallt<br />
för att folkpartiet, <strong>och</strong> i synnerhet<br />
centerpartiet, gjort upp med den socialdemokratiska<br />
regeringen vid olika tillfällen<br />
i centrala politiska frågor. Den tidigare<br />
givna konfliktdimensionen mellan<br />
höger <strong>och</strong> vänster i svensk politik är<br />
inte död på 2000-talet, men måste ses<br />
tillsammans med andra, nya konfliktmönster<br />
som mellan tillväxt <strong>och</strong> miljö<br />
eller internationalism <strong>och</strong> isolationism.<br />
Samhällsförändringarna är således<br />
påtagliga såväl internationellt som nationellt<br />
vid en jämförelse mellan åren<br />
1983 <strong>och</strong> 2000. Mot den bakgrunden är<br />
det inte märkligt om också betydande<br />
skillnader föreligger när det handlar om<br />
politiskt beteende <strong>och</strong> opinion. På flera<br />
väsentliga områden har de politiska villkoren<br />
förändrats. Det gäller till exempel<br />
valdeltagandet. Sverige har alltid haft ett<br />
internationellt sett högt valdeltagande.<br />
Under en tioårsperiod före 1983, var<br />
valdeltagandet hela tiden 90 procent el-<br />
15<br />
ler mer. Under en lika lång period före<br />
2000 låg valdeltagandet vid alla riksdagsval<br />
en bit under 90 procent. Notabelt<br />
är vidare allmänhetens förtroende<br />
visat samma sjunkande tendens för de<br />
politiska institutionerna i samhället.<br />
Den parlamentariska situationen har<br />
också förändrats kraftigt. Socialdemokraterna<br />
<strong>och</strong> vänsterpartiet hade 1983<br />
tillsammans 186 riksdagsmandat av totalt<br />
349. Centerpartiet var fortfarande<br />
ett relativt stort parti även om det under<br />
perioden från 1973 <strong>och</strong> fram till 1983<br />
minskade från 90 mandat till 56 mandat.<br />
Efter valet 1998 bildade socialdemokraterna<br />
minoritetsregering men<br />
med ett nära samarbete med vänsterpartiet<br />
<strong>och</strong> miljöpartiet. Tillsammans har<br />
dessa partier nu 190 mandat. Antalet<br />
partier i riksdagen är nu sju. Miljöpartiet<br />
har varit i riksdagen 1988-91 <strong>och</strong><br />
1994 <strong>och</strong> framåt. Kristdemokraterna har<br />
varit i riksdagen sedan 1991.<br />
Sammanfattning<br />
I sin bok ”Bråka inte – om vår tids demokratisyn”<br />
presenterar statsvetaren<br />
Leif Lewin två olika demokratisyner,<br />
samarbetsdemokrati <strong>och</strong> majoritetsdemokrati<br />
(Lewin 1998). Lewin säger sig<br />
kunna se olika tendenser i den politik<br />
som förts i Sverige från det ”Oscarianska”<br />
väldet <strong>och</strong> fram till idag. Majoritetsdemokratin<br />
är en slags demokratisyn<br />
där motsättningarna är en viktig del i att<br />
kunna komma framåt, genom en öppen<br />
diskussion där argumenten presenteras<br />
<strong>och</strong> ståndpunkterna görs tydliga. Detta
idrar till att olika ståndpunkter kommer<br />
fram, ståndpunkter som ofta står<br />
långt ifrån varandra. Alternativen ställs<br />
mot varandra, <strong>och</strong> de alternativ som får<br />
bifall är de som genomförs. Detta gör,<br />
menar Lewin, underlättar ansvarsutkrävandet.<br />
I <strong>och</strong> med det kalla krigets slut<br />
<strong>och</strong> Berlinmurens fall finns inte längre<br />
något yttre hot mot demokratin <strong>och</strong><br />
dess grundvärderingar.<br />
Samarbetsdemokratin kännetecknas<br />
av kompromisser, genom att ge <strong>och</strong> ta<br />
kan man på lång sikt uppnå delar av den<br />
politik man vill föra. De långsiktiga<br />
överenskommelserna ger en stabilitet i<br />
politiken, men till priset av färre valmöjligheter.<br />
Vidare har samarbetsdemokratin<br />
fördelen av att vara mer effektiv –<br />
med kompromisser kan man hela tiden<br />
driva politikern framåt, men resultatet<br />
kan bli beslut som ingen egentligen är<br />
riktigt nöjd med. Just 1990-talet kännetecknas<br />
av ett, enligt Lewins mening,<br />
tydligt ökat inslag av samarbetsdemokrati.<br />
Vi har haft krisuppgörelsen 1991<br />
mellan socialdemokraterna <strong>och</strong> de fyra<br />
borgerliga partierna liksom samarbetet<br />
mellan centern <strong>och</strong> socialdemokraterna<br />
kring sänkta ersättningsnivåer i sjuk<strong>och</strong><br />
arbetslöshetsförsäkringarna (Lewin<br />
1998).<br />
Det är inte alldeles enkelt att schematiskt<br />
fånga alla typiska tendenser vid<br />
två olika tidpunkter i den moderna politiska<br />
historien. Det finns likheter <strong>och</strong><br />
skillnader som inte har beaktats vid<br />
denna jämförelse. En central iakttagelse<br />
är emellertid att 1980-talets politiska liv<br />
16<br />
kännetecknades av tydliga konfliktmönster<br />
<strong>och</strong> stora ideologiska motsättningar<br />
jämfört med 20 år senare. 2000<br />
har marknadsekonomin segrat på de<br />
flesta håll runt om i världen <strong>och</strong> de flesta<br />
demokratiska länder styrs i praktiken<br />
av liberalt sinnade mittenregeringar<br />
även om de formella partibeteckningarna<br />
varierar.<br />
Det centrala för denna studie har här<br />
varit att visa upp två tidsbilder <strong>och</strong> reflektera<br />
över hur de kan ha sin betydelse<br />
för hur politiska affärer <strong>och</strong> skandaler<br />
skildras i medierna. När det gäller de<br />
politiska förutsättningarna kan konstateras<br />
att de kan ha sin betydelse för affärerna.<br />
1983 rådde ett konfliktklimat som<br />
sannolikt ganska snabbt partipolitiserade<br />
Raineraffären <strong>och</strong> gjorde den till ett<br />
inslag i den vanliga politiska striden.<br />
2000 fanns inte samma grundmurade<br />
politiska motsättningar <strong>och</strong> det skulle<br />
göra det rimligt att anta att Freivaldsaffären<br />
delvis utspelade sig mot en annan<br />
politisk bakgrund där nya konfliktmönster<br />
<strong>och</strong> perspektiv fick större genomslag.<br />
Hur bevakningen av affärerna såg ut<br />
beror naturligtvis inte bara på den politiska<br />
situationen utan också i hög grad<br />
på medierna själva. I nästa kapitel studeras<br />
därför hur den politiska journalistiken<br />
utvecklats, med särskild betoning på<br />
skildringen av medierade politiska<br />
skandaler, därefter följer en redogörelse<br />
för det empiriska materialet: Rainer-affären<br />
1983 <strong>och</strong> Freivalds-affären 2000<br />
<strong>och</strong> hur de bevakades av medierna.
Den politiska journalistikens<br />
nya villkor<br />
Politisk journalistik handlar till stora delar<br />
om att skildra den politiska verkligheten<br />
<strong>och</strong> det politiska skeendet. Uppgiften<br />
att informera medborgarna om<br />
detta skeende <strong>och</strong> ge dem relevant information<br />
om viktiga samhällshändelser<br />
brukar, tillsammans med granskningsuppgiften<br />
<strong>och</strong> forumfunktionen, framhållas<br />
som grundläggande för massmedierna<br />
i den moderna demokratin (SOU<br />
1995:37). Inte desto mindre brukar i<br />
journalistforskningen ofta framhållas att<br />
medierna av olika skäl ger en bild av politiken<br />
som aldrig kan bli en spegling av<br />
verkligheten (Strömbäck 2000, McNair<br />
1998 <strong>och</strong> Hvitfelt 1989). Detta kan bero<br />
på såväl faktorer utom som inom medierna.<br />
Till den förra kategorin kan kan<br />
nämnas samhällsekonomi, politik, konkurrenter,<br />
annonsörer, källor <strong>och</strong> publik<br />
<strong>och</strong> till de interna faktorerna journalisternas<br />
bakgrund <strong>och</strong> erfarartiklar<br />
<strong>och</strong> inslag, redaktionell organisation<br />
<strong>och</strong> företagsledning. Forskningsmässigt<br />
brukar studier av journalistikens produktionsvillkor<br />
framhållas som ett huvudområde<br />
för journalistikforskningen<br />
(Shoemaker-Reese 1991 <strong>och</strong> Nord<br />
2000).<br />
Flera svenska studier kring mediernas<br />
bild av den politiska verkligheten<br />
konstaterar att förekomsten av en medielogik,<br />
eller en dramaturgisk form som<br />
17<br />
uppmuntrar det avvikande, spekulativa,<br />
personliga <strong>och</strong> konfliktfyllda i stor utsträckning<br />
ger en bild av politiken som<br />
inte överensstämmer med verkligheten<br />
(Strömbäck 1998, Bergström 1994 <strong>och</strong><br />
Asp 1990). Utvecklingen kan sägas ha<br />
lett till en samtidig personifiering <strong>och</strong><br />
elitisering av allmänhetens bild av politiken,<br />
då allt färre medborgare har egen<br />
erfarenhet av detta område. Partiledarna<br />
är via TV väl bekanta för oss alla,<br />
medan få invånare känner igen det egna<br />
kommunalrådet som skyndar över Stora<br />
torget. Politiken har medialiserats.<br />
Från politik till affärer<br />
När det gäller den politiska journalistiken<br />
i Sverige kan först konstateras att<br />
den under stora delar av förra seklet var<br />
nära sammankopplad med det politiska<br />
systemet <strong>och</strong> föga självständig gentemot<br />
detta system. Flera av de första moderna<br />
dagstidningarna i Sverige var visserligen<br />
delvis grundade i syfte att driva en egen<br />
opinionsbildning för att driva på den<br />
politiska utvecklingen i landet i demokratisk<br />
riktning, men när demokratin<br />
<strong>och</strong> parlamentarismen väl var vunnen<br />
runt 1920 utvecklades den svenska<br />
dagspressen till en renodlad partipress,<br />
där olika tidningar stödde olika existe-
ande politiska uppfattningar, inte bara<br />
på ledarplats utan också i övrigt redaktionellt<br />
innehåll. Den svenska partipressen<br />
innebar inte bara ett innehållsmässigt<br />
politiskt färgat innehåll – partier<br />
etablerade sig också som ägare av dagstidningar<br />
<strong>och</strong> tidningsmarknaden formades<br />
efter politiska behov (Nord<br />
2000).<br />
Den politiska kopplingen till journalistiken<br />
förstärktes genom genombrottet<br />
för radio <strong>och</strong> TV, som båda formades i<br />
ett public service-system med breda<br />
samhällsintressen representerade i styrelsen<br />
<strong>och</strong> där programverksamheten<br />
reglerades i ett avtal med staten med krav<br />
på opartiskhet <strong>och</strong> saklighet i den politiska<br />
rapporteringen. Sveriges Radio <strong>och</strong><br />
Sveriges Television hade inte som pressen<br />
ensidiga partipolitiska band, men väl<br />
en bred politisk förankring (Hadenius<br />
1998). Mångfalden i pressen garanterades<br />
genom många tidningar med olika<br />
partifärg, mångfalden i etermedierna<br />
upprätthölls genom att monopolliknande<br />
radio <strong>och</strong> TV utfäste sig att släppa<br />
fram olika politiska röster. Dagens etermedielandskap<br />
karaktäriseras dock av<br />
ett blandsystem, med både public service-verksamhet<br />
<strong>och</strong> en privat sektor,<br />
vilket har påverkat programinnehållet<br />
då utbudet av underhållningsprogram<br />
har ökat (Hadenius - Weibull 1999).<br />
I Sverige, liksom i flertalet andra<br />
västeuropeiska länder präglas emellertid<br />
utvecklingen under senare delen av<br />
1900-talet av en tilltagande avpartipolitisering<br />
av de nationella mediesystemen<br />
<strong>och</strong> ett ökat utrymme för journalistisk<br />
professionalism (McQuail - Siune 1998).<br />
18<br />
Idealet om en självständig journalistroll<br />
har förvisso alltid varit stark i en anglosaxisk<br />
medietradition där medierna som<br />
granskande motvikter till statsmakterna<br />
ofta framhållits. Den allmänna efterfrågan<br />
på journalistiskt material präglat av<br />
sakligt innehåll <strong>och</strong> relevant information<br />
kan emellertid sägas vara den avgörande<br />
förklaringen till att politiska värderingar<br />
i mycket hög grad ersatts av<br />
journalistiska förhållningssätt på de<br />
flesta redaktioner. En bidragande faktor<br />
som underlättat professionaliseringen<br />
har självklart också varit journalistutbildningens<br />
framväxt <strong>och</strong> stärkandet av<br />
den journalistiska yrkesidentiteten.<br />
Med professionaliseringen av mediesystemet<br />
har journalisterna som kollektiv<br />
mer blivit en självständig maktfaktor<br />
vid sidan av övriga maktgrupperingar<br />
i samhället (Patterson 1998).<br />
Det är emellertid knappast korrekt<br />
att schematiskt beskriva utvecklingen av<br />
den politiska journalistiken som en<br />
övergång från politiska till professionella<br />
ideal i det journalistiska arbetet. En<br />
förändringsprocess, minst lika stark som<br />
professionaliseringen <strong>och</strong> avpartipolitiseringen<br />
av mediesystemet, är en parallell<br />
kommersialisering <strong>och</strong> marknadsstyrning<br />
av journalistiken som till inte<br />
oväsentlig del också påverkar bevakningen<br />
<strong>och</strong> rapporteringen om den politiska<br />
utvecklingen (Hvitfelt 1999 <strong>och</strong><br />
McManus 1994). En viktig förutsättning<br />
för kommersialiseringen kan spåras i en<br />
medveten strävan hos den politiska<br />
makten att av effektivitetsskäl avreglera<br />
befintliga mediesystem <strong>och</strong> öppna fältet<br />
för konkurrens. I de fall politiker inte
funnit en sådan utveckling ideologiskt<br />
önskvärd har de ändå i flera fall fått acceptera<br />
förändringen eftersom de teknologiska<br />
framstegen i princip omöjliggjort<br />
en mediepolitik med starka nationella<br />
särdrag. Digital överföring möjliggör<br />
en kraftig expansion av antalet tv<strong>och</strong><br />
radiokanaler. Samma teknik öppnar<br />
också upp för nya distributionsformer<br />
av dagstidningar.<br />
Samtidigt har konkurrensen mellan<br />
olika medier hårdnat väsentligt. Nya<br />
kommersiellt baserade radio- <strong>och</strong> TVkanaler<br />
konkurrerar om publiken.<br />
Internet har definitivt fått sitt genombrott<br />
<strong>och</strong> når redan en majoritet av de<br />
svenska hushållen. Nya medieformat<br />
som gratistidningar <strong>och</strong> frukost–TV förändrar<br />
medievanorna. Publiken splittras<br />
allt mer mellan olika medier <strong>och</strong> strävan<br />
efter att maximera den egna publiken leder<br />
inte sällan till ett journalistiskt utbud<br />
som präglas av en strävan efter att attrahera<br />
så breda publikgrupper <strong>och</strong> så<br />
många annonsörer som möjligt.<br />
Parallellt med detta kommersiella<br />
tryck mot medieutbudet finns en entydig<br />
utveckling mot ökad ägarkoncentration<br />
inom mediesystemet såväl internationellt<br />
som nationellt (Bagdikian 2000<br />
<strong>och</strong> SOU 1999:30). Vi har fått se att en ny<br />
typ korsvis ägande mellan etermedier<br />
<strong>och</strong> dagspress blivit vanligare. Under<br />
perioden 1975 - 1990 har dagstidningarnas<br />
ägarstruktur förändrats. Tidigare<br />
var dagstidningar främst lokalt ägda.<br />
Andelen stiftelseägda tidningar har ökat<br />
något. En del tidningar har börsintroducerats.<br />
Dagstidningsutgivning har i<br />
ökande utsträckning blivit en industri.<br />
19<br />
Tiden efter 1985 har utmärkts av att en<br />
del större tidningskoncerner skaffat intressen<br />
också inom andra medieföretag<br />
(Hadenius - Weibull 1999).<br />
Avregleringen har gjort att beroendet<br />
av omvärlden ökat. Nya internationella<br />
ägare inom etermedierna har etablerat<br />
sig i Sverige. Drivkraften i denna<br />
utveckling är strävan efter ökad lönsamhet<br />
<strong>och</strong> ägarnas krav på avkastning på<br />
satsat kapital. En mediebransch präglad<br />
av marknadsmässiga principer ger rimligen<br />
ett till stora delar annat journalistiskt<br />
utbud än om politiska eller professionella<br />
värderingar står i centrum<br />
(Hvitfelt 1999).<br />
Utvecklingen av den svenska politiska<br />
journalistiken ska inte självklart ses<br />
som en process där politiska, professionella<br />
<strong>och</strong> ekonomiska produktionsvillkor<br />
avlöst varandra enligt ett enkelt<br />
mönster. Snarare uppträder i dag en politisk<br />
journalistik där alla dessa aspekter<br />
fortfarande spelar en roll för hur journalistiken<br />
kommer till. Däremot är det<br />
knappast missvisande att hävda att de<br />
ekonomiska produktionsvillkoren i dag<br />
är mest grundläggande också för denna<br />
journalistiska genre <strong>och</strong> att de politiska<br />
produktionsvillkoren är de minst betydelsefulla.<br />
Den politiska journalistiken<br />
ska inte bara informera <strong>och</strong> granska, den<br />
måste i ökad utsträckning också sälja.<br />
Det innebär att innehållet i den politiska<br />
journalistiken måste tilltala en bred publik<br />
<strong>och</strong> i de allra flesta medier inte bara<br />
kan inriktas mot den lilla gruppen redan<br />
politiskt initierade. En sådan omständighet<br />
leder också till en särskild sorts politisk<br />
journalistik.
Skandalen som nyhet<br />
Flera studier av den politiska journalistikens<br />
innehåll visar att detta med tiden<br />
utvecklats i en allt mer dramatisk riktning.<br />
Sakinnehåll <strong>och</strong> idébaserat innehåll<br />
har ersatts av artiklar <strong>och</strong> inslag som<br />
framförallt skildrar det politiska spelet<br />
eller politikens personligheter <strong>och</strong> deras<br />
karaktär (Strömbäck 2000 <strong>och</strong> Patterson<br />
1993). Ett stort genomslag för opinions–<br />
<strong>och</strong> popularitetsmätningar <strong>och</strong> personskildringar,<br />
där inte sällan politikers<br />
icke-politiska aspekter blir belysta, brukar<br />
vara några ytterligare kännetecken<br />
för den moderna politiska journalistiken.<br />
Utrymmet för spekulation inför<br />
framtida händelser har också vuxit på<br />
bekostnad av redovisningar av vad som<br />
hänt.<br />
Ett annat utmärkande drag i den<br />
marknadsanpassade politiska journalistiken<br />
är att det dominerande konfliktperspektivet<br />
förändrats. Nu går inte den<br />
huvudsakliga motsättningen mellan olika<br />
politiska krafter eller maktgrupperingar<br />
i samhället, utan det vanligaste<br />
perspektivet i skildringen av politikens<br />
motsättningar förefaller i stället vara<br />
konflikten mellan medborgare <strong>och</strong> politiker,<br />
”vi-dom”, där avståndet mellan<br />
väljare <strong>och</strong> valda står i centrum för analysen<br />
snarare än skiljelinjen mellan olika<br />
politiska alternativ (Nygren 2000).<br />
En särskild typ av politisk-journalistiskt<br />
innehåll som faller in i detta mönster<br />
gäller den medierade politiska skandalen.<br />
Politiska skandaler, eller affärer,<br />
är förvisso inget nytt utan har präglat<br />
det politiska livet i alla tider (Thompson<br />
20<br />
2000). Vad som skiljer den moderna politiska<br />
skandalen från den klassiska är att<br />
skandalen inte längre huvudsakligen<br />
hämtar sin näring i diskussioner <strong>och</strong><br />
samtal mellan människor utan framförallt<br />
förs i medierna. Därigenom påverkas<br />
utvecklingen av moderna skandaler<br />
i stor utsträckning av hur medierna fungerar<br />
i demokratin. Inte bara genom att<br />
medierna rapporterar om skandaler –<br />
skandaler formas också av förekomsten<br />
av medier, menar t ex den amerikanske<br />
sociologen John B. Thompson i boken<br />
”Political Scandal – Power and visibility<br />
in the Media Age”:<br />
Mediated scandals are not simply scandals<br />
which are reported by the media and exist<br />
independently of them: they are, in varying<br />
ways and to some extent, constituted by<br />
mediated forms of communication<br />
(Thompson 2000:31).<br />
Sambandet mellan medier <strong>och</strong> skandaler<br />
är på flera sätt intressant att studera.<br />
Den tidigare åberopade kommersialiseringen<br />
av mediesystemet <strong>och</strong> den<br />
ökade konkurrensen mellan medier är<br />
sannolikt en bidragande orsak till en<br />
mer omfattande publicering av skandalhistorier<br />
eftersom sådana kan tänkas<br />
locka en stor publik <strong>och</strong> ge medieföretaget<br />
ökade inkomster. I denna situation<br />
ligger därmed också en stor journalistisk<br />
utmaning, menar tre amerikanska medieforskare,<br />
Larry J. Sabato, Mark Stencel<br />
<strong>och</strong> S. Robert Lichter i boken ”Peepshow<br />
– Media and Politics in the Age of<br />
Scandal”:
Sorting fact from fiction, evidence from innuendo,<br />
is a vital journalistic function at a time<br />
when increased competition among different<br />
media sources is giving campaign gossip<br />
and rumor broader circulation than in<br />
the past (Sabato, Stencel & Lichter 2000: 30).<br />
Men intresset för skandaler behöver<br />
inte enbart bero på krasst lönsamhetstänkande.<br />
Detta intresse kan delvis också<br />
förklaras av att reportrars avslöjande<br />
av skandaler i samhället är en viktig del<br />
av många journalisters självbild <strong>och</strong><br />
professionella ideal. Den undersökande<br />
journalistikens genombrott under 1900talet<br />
har här varit en starkt bidragande<br />
orsak till utvecklingen. De flesta journalister,<br />
inte minst i Sverige, delar uppfattning<br />
att en av journalistikens centrala<br />
uppgifter är att svara för en ”kritisk<br />
granskning” av andra maktgrupperingar<br />
i samhället (Strömbäck 1999). Den kritiska<br />
granskningen ställer vissa krav på<br />
de journalistiska yrkesutövarna i deras<br />
nyhetsvärdering <strong>och</strong> kunskaper. Ibland<br />
har påtalats risken för att den ofta tids<strong>och</strong><br />
resurskrävande kritiska granskningen<br />
av mer komplicerade samband<br />
ersätts av en snabbare <strong>och</strong> mer sensationsinriktad<br />
journalistik <strong>och</strong> en allt för<br />
ensidig fokusering på enskilda personer<br />
<strong>och</strong> enstaka händelser (Hadenius-Weibull<br />
1990). Frågan om huruvida den kritiska<br />
granskningens ideal också omsätts<br />
i praktiskt journalistiskt arbete är <strong>och</strong><br />
förblir dock central för de flesta studier<br />
av den moderna journalistikens produktionsvillkor,<br />
utbud <strong>och</strong> effekter.<br />
Det ökade journalistiska intresset för<br />
korruption av olika slag bland politiska<br />
21<br />
makthavare är en internationell trend.<br />
Enligt sociologen Manuel Castells beror<br />
detta inte på att den faktiska korruptionen<br />
har ökat, utan på strukturella förändringar<br />
<strong>och</strong> att politiken har flyttat in i<br />
medierummet:<br />
Den politiska konkurrensen <strong>och</strong> kampen<br />
för att påverka centrum av väljarkårens politiska<br />
spektrum har tonat ner de ideologiska<br />
kontrasterna när partier <strong>och</strong> koalitioner,<br />
efter att ha slagit vakt om sin supporterkärna,<br />
försökt stjäla motståndarens ämnen <strong>och</strong><br />
positioner så långt som möjligt. Resultatet<br />
är en utsuddning av politiska ståndpunkter<br />
<strong>och</strong> en tendens hos medborgarna att bli<br />
mer mottagliga för partiers <strong>och</strong> politikers<br />
tillförlitlighet än för deras uttalade ställningstaganden<br />
i olika frågor. Politikens personalisering<br />
fokuserar också uppmärksamheten<br />
på ledarna <strong>och</strong> deras karaktär, vilket<br />
öppnar vägen för angrepp på just dessa<br />
egenskaper som ett sätt att vinna röster<br />
(Castells 2000:245).<br />
Utifrån detta, internationella kriminella<br />
ligors intresse av att penetrera<br />
statsmakterna, <strong>och</strong> att partier <strong>och</strong> politiker<br />
i ett flertal länder är beroende av privata<br />
bidrag för sin finansiering, hävdar<br />
Castells att ”skandalpolitik är ett privilegierat<br />
vapen för kamp <strong>och</strong> konkurrens i<br />
den informationella politiken” (Castells<br />
2000:247). Med informationell politik<br />
syftar han på en politik som har flyttat in<br />
i medierummet. Och han fortsätter:<br />
När väl korruptionen blivit utbredd, <strong>och</strong><br />
några personer fått personlig del av de medel<br />
som strömmar in till politiken, anser al-
la inom politiken, <strong>och</strong> i medierna (eller tror<br />
sig veta), att man med tillräckligt noggrann<br />
<strong>och</strong> ihärdig granskning kan finna besvärande<br />
information om nästan vem som<br />
helst. Därmed startar drevet, av politiska<br />
rådgivare som samlar ammunition för anfall<br />
eller försvar, av journalister som för att<br />
fullgöra sitt undersökande uppdrag finner<br />
material för att öka sin publik <strong>och</strong> försäljning,<br />
av frilansare <strong>och</strong> skurkar som söker<br />
information som kan användas för potentiell<br />
utpressning eller försäljning till någon<br />
intresserad part (Castells 2000:247).<br />
Mycket av det Castells här skriver<br />
har i sina detaljer mer relevans för länder<br />
som Italien, Japan, USA eller mindre<br />
etablerade demokratier som Ryssland.<br />
Enligt alla bedömningar är Sverige förhållandevis<br />
fritt från politisk korruption<br />
i internationell jämförelse (Andersson<br />
1999). Strukturellt kan situationen i Sverige<br />
ändå vara likartad, <strong>och</strong> möjligen är<br />
intresset för politiska affärer hos journalistikens<br />
aktörer större nu än förr, just<br />
därför att man tror sig veta att det alltid<br />
går att hitta någon besvärande information<br />
bara man gräver tillräckligt.<br />
Men den politiska journalistikens<br />
innehåll påverkas också av förändrade<br />
samhälleliga värderingar <strong>och</strong> nya opinionsmönster.<br />
Det politiska livet i den<br />
moderna svenska demokratin kännetecknas<br />
i hög grad av en avpartipolitisering.<br />
Partier samlar allt färre medlemmar,<br />
partiidentifikationen minskar,<br />
röstsplittring blir vanligare <strong>och</strong> väljarna<br />
bestämmer allt senare i valrörelsen hur<br />
de ska rösta (Holmberg 2000 <strong>och</strong> Petersson<br />
m. fl. 2000).<br />
22<br />
De lösligare lojalitetsbanden mellan<br />
partierna <strong>och</strong> den allmänna opinionen –<br />
framförallt illustrerat av en minskad<br />
partiidentifikation där allt färre säger sig<br />
sympatisera med ett visst partis åsikter<br />
– har sannolikt minskat betydelsen av<br />
politiska förhandsinställningar i opinionsbildningsprocessen,<br />
<strong>och</strong> ökat betydelsen<br />
av personlig, men framförallt<br />
medierad kommunikation, inte minst<br />
med tanke på att den genomsnittliga<br />
svenska mediekonsumtionen ligger<br />
kring sex timmar per dygn, varav<br />
TV–tittandet utgör drygt två timmar<br />
(Hadenius - Weibull 1999). Under de senaste<br />
decennierna har press, radio <strong>och</strong><br />
TV spelat en avgörande roll för medborgarnas<br />
möjligheter att hålla sig informerade<br />
om, <strong>och</strong> kunna ta ställning till, den<br />
politiska utvecklingen i ett allt mer komplext<br />
samhälle. En fråga som däremot<br />
ofta ställs inom såväl medievetenskap<br />
som statsvetenskaplig forskning är i vilken<br />
utsträckning de moderna massmedierna<br />
klarar av att uppfylla grundläggande<br />
demokratiska funktioner <strong>och</strong> om<br />
den mediecentrerade demokratin i<br />
huvudsak ger mer engagerade <strong>och</strong> initierade<br />
medborgare eller inte. Forskningsresultaten<br />
är delvis motsägelsefulla<br />
(t ex Norris 2000, Dautrich-Hartley<br />
1999 <strong>och</strong> Blumler-Kavanagh 1999).<br />
Dessa förändringar i politik- <strong>och</strong><br />
mediesystem har hur som helst förändrat<br />
villkoren för politisk opinionsbildning.<br />
Politiker kan inte längre påräkna<br />
pålitligt stöd av kärntrupper utan måste i<br />
ökad utsträckning vinna stöd i opinionen<br />
med nya argument. Eftersom de<br />
flesta väljare får sin bild av politiken
från medierna har det blivit allt mer intressant<br />
för politiker att visa andra sidor<br />
än de rent politiskt-professionella i medierna.<br />
Samtidigt publicerar medierna<br />
fler artiklar <strong>och</strong> inslag som kretsar kring<br />
politikers privatliv. Det ger ett större intresse<br />
för politiska personers karaktär,<br />
vilket innebär både möjligheter <strong>och</strong> risker:<br />
By presenting themselves as ordinary individuals<br />
with their own values and beliefs,<br />
with their own personal lives and commitments<br />
and with their own reasons and motives<br />
for what they do, political leaders and<br />
others were giving character and integrity<br />
ever greater salience in public life. But character<br />
was an attribute by which they could<br />
just as easily be hung” (Thompson 2000:41)<br />
Vad bör då medierna ta upp när det<br />
gäller politiska skandaler? I allmänhet<br />
finns i grundlag eller annat centralt lagutrymme<br />
vissa principer för vad medier<br />
kan publicera utan att riskera åtal.<br />
Men inom dessa breda ramar återstår<br />
ganska komplicerade avgöranden. En<br />
position är att grundregeln innebär publicering<br />
<strong>och</strong> att det vore olyckligt för<br />
demokratin om fria medier kände en<br />
begränsning i sin granskning av makthavare,<br />
en annan hållning är att medierna<br />
utifrån ett på förhand accepterat regelverk<br />
från fall till fall avgör om en nyhet<br />
har ett allmänintresse eller inte.<br />
I Sverige finns, vid sidan av tryckfrihetsförordningen<br />
<strong>och</strong> yttrandefrihetsgrundlagen,<br />
av mediebranschen antagna<br />
etiska regler för publicering. Pressens<br />
Opinionsnämnd är ett organ för självsa-<br />
23<br />
nering <strong>och</strong> till vilken klagomål kan<br />
framföras. Det är dock ingen domstol. I<br />
övrigt pågår inte minst i samband med<br />
uppmärksammade händelser en diskussion<br />
– ibland offentlig, ibland mer inom<br />
medierna – om vilka principer som ska<br />
vara vägledande för publicering.<br />
I USA har flera medieforskare studerat<br />
denna fråga <strong>och</strong> också formulerat<br />
några principer till hjälp för journalister<br />
i bedömningen av när skandalhistorier<br />
är lämpliga att publicera eller inte. I botten<br />
ligger ett konstaterade att politiska<br />
skandaler i medierna numera tämligen<br />
sällan begränsas till det offentliga livet<br />
<strong>och</strong> till aktuella händelser:<br />
First of all, scandal coverage is no longer restricted<br />
to misuse of public office, incompetence<br />
in the exercise of public responsibilities,<br />
or some other inadequacy or malfeasance<br />
in a public role; it extends to purely<br />
private misbehavior, even offenses, some of<br />
the trivial, commited long before an individual´s<br />
emergence into public life”.(Sabato<br />
1991).<br />
Författarna betonar dock att deras<br />
sammanställning just ska ses som rekommendationer<br />
(Sabato 1991 <strong>och</strong> Sabato<br />
m.fl. 2000). De fall där forskarna<br />
finner en publicering motiverad gäller bl<br />
a politikers professionella <strong>och</strong> privata<br />
ekonomi, politikers hälsa om det påverkar<br />
deras politiska arbete, politikers<br />
brottsliga gärningar (oavsett brottets<br />
art), politikers sexuella förhållanden om<br />
dessa har politisk betydelse, sexuellt<br />
uppträdande av tvångsmässig eller indiskret<br />
natur, drogmissbruk som påver-
kar politikerns arbete, olagligt drogmissbruk<br />
i vuxen ålder samt privat missbruk<br />
av allmänna medel eller skattefinansierade<br />
verksamheter.<br />
Samtidigt avstyrker samma forskare<br />
generellt publicering i fall som rör interna<br />
familjeförhållanden <strong>och</strong> ickebrottsliga<br />
gärningar som rör medlemmar<br />
av politikerns familj, sexuella handlingar<br />
som inte är tvångsmässiga eller<br />
indiskreta <strong>och</strong> inte påverkar politikerns<br />
arbete, politikerns egen sexuella läggning<br />
<strong>och</strong> drogmissbruk i ungdomen (Sabato,<br />
Stencel & Lichter 2000).<br />
Politiska skandaler har på flera olika<br />
sätt lätt att bli stora nyheter i allt mer<br />
marknadsstyrda medier. Skandaler säljer<br />
(Thompson 2000, Hvitfelt 1996 <strong>och</strong><br />
Hadenius-Weibull 1990). De kretsar i<br />
allmänhet kring en eller flera politiska<br />
personer, skeendet innehåller vanligen<br />
mer eller mindre dramatiska inslag <strong>och</strong><br />
handlingen följer i de flesta fall ett mönster<br />
med en upptrappning <strong>och</strong> konfliktlösning<br />
där slutpunkten inte sällan blir<br />
politikerns avgång. Det mest kända<br />
internationella exemplet är förstås Watergate-skandalen<br />
på 1970-talet där ett<br />
till synes rutinmässigt inbrott i demokraternas<br />
partihögkvarter med tiden avslöjade<br />
allt större skandaler som ledde<br />
till dåvarande amerikanske presidenten<br />
Richard Nixons avgång.<br />
Den medierade politiska skandalen<br />
utmärks därför av en viss logik. Denna<br />
typ av skandal måste pågå under mer än<br />
en dag, i flera dagar, veckor eller till <strong>och</strong><br />
med år. Skälet till att den medierade<br />
skandalen är längre än en dag är att de<br />
uppgifter kring en eventuell skandal<br />
24<br />
som inledningsvis framkommer måste<br />
kommenteras av andra aktörer för att<br />
det överhuvudtaget ska uppstå någon<br />
medierad skandal, ty denna bygger i stor<br />
utsträckning på reaktioner <strong>och</strong> kommentarer<br />
till händelsen <strong>och</strong> ett samspel<br />
med andra mediers bevakning av samma<br />
händelse (Thompson 2000). Det är framträdande<br />
politiska personer som står i<br />
centrum för händelserna <strong>och</strong> vars handlingar<br />
kan ifrågasättas. Det är vidare andra<br />
kända personer, inom <strong>och</strong> utanför<br />
politiken, som har skäl att offentligt<br />
kommentera skeendet <strong>och</strong> därför driver<br />
på händelseutvecklingen. Om inga nya<br />
händelser i sig finns att rapportera om<br />
kan därför medierna intressera sig för<br />
reaktioner kring det inträffade vilka<br />
också har ett betydande nyhetsvärde. En<br />
medierad skandal har i stort en given<br />
rolluppsättning där det förutom en<br />
huvudperson också finns anhängare till<br />
denne, kritiker, experter <strong>och</strong> kommentatorer<br />
<strong>och</strong> röster ur allmänheten.<br />
Den medierade skandalen utmärks<br />
vanligen av olika faser som antingen leder<br />
fram till ett avgörande – i form av<br />
bekännelse, avgång, domstolsutslag eller<br />
utredning – eller till att händelsen tonar<br />
ut ur offentligheten eftersom medierna<br />
inte längre bedömer att det finns<br />
något allmänt intresse för den.<br />
Sist, men inte minst viktigt, är att utgången<br />
av hela affären eller skandalen<br />
måste vara oviss. Detta föder intresset<br />
för nyheten, ger upphov till spekulationer<br />
<strong>och</strong> kommentarer <strong>och</strong> håller skandalen<br />
vid liv i medierna under en tid.<br />
Det är just detta som skapar den stora<br />
publiken:
One of the reasons why mediated scandals<br />
are of interest to readers and viewers is that,<br />
for those who are witnessing the unfolding<br />
events as they occur, the eventual outcome<br />
is intrinisically unclear. Hence the fule speculation<br />
and, like a good novel, they constantly<br />
test the capacity of readers and viewers<br />
to assess the veracity of the protagonists,<br />
to figure out the plot and to predict its<br />
resolution (Thompson 2000:73).<br />
Denna tid kan inte vara alltför kort,<br />
för då hinner frågan inte slå igenom i<br />
medierna, men inte heller för lång <strong>och</strong><br />
händelsefattig, ty då övergår snart mediernas<br />
<strong>och</strong> publikens intresse i andra frågor.<br />
På flera sätt kan den medierade<br />
skandalen sägas motsvara de flesta av de<br />
kriterier som brukar anges för att definiera<br />
begreppet medielogik: den inbegriper<br />
personifiering, konkretisering, tillspetsning<br />
<strong>och</strong> polarisering.<br />
Den medierade politiska skandalen<br />
förefaller att följa vissa mönster, men det<br />
innebär inte att dessa skandalers innehåll<br />
behöver vara identiskt i sak. Snarare<br />
ryms en rad olika typer av skandaler i<br />
dessa sammanhang som egentligen inte<br />
har mycket mer gemensamt än att de<br />
passar utmärkt för den moderna politiska<br />
nyhetsjournalistiken. Vanligast i Sverige<br />
är tveklöst politiska skandaler i form<br />
av förtroendevaldas maktmissbruk där<br />
skattemedel använts på ett tvivelaktigt<br />
sätt, där allmänna kontokort använts för<br />
privata utgifter eller där politiker slarvat<br />
med att redovisa kvitton för sina utgifter.<br />
De mest kända affärerna här är förmodligen<br />
Mona Sahlin-affären 1995 <strong>och</strong><br />
skandalerna kring kommunpolitiker i<br />
25<br />
Gävle <strong>och</strong> Motala 1995-96 (jfr. Citron<br />
1999 <strong>och</strong> Nord 1999). Men händelser<br />
som dessa tycks ha kommit för att stanna<br />
i svensk politik, <strong>och</strong> de får regelmässigt<br />
stor uppmärksamhet i medierna. De senaste<br />
exemplen är miljöpartiets riksdagsledamot<br />
Ywonne Ruwaida vars underlåtenhet<br />
att redovisa kvitton som styrkte<br />
kontokortsutgifter väckte stor debatt i januari<br />
2001 <strong>och</strong> debatten kring förre centerledaren<br />
Lennart Daléus taxiresor vid<br />
samma tidpunkt, som av denne uppgavs<br />
som en bidragande orsak till varför han<br />
lämnade sin post som partiledare.<br />
Med några få undantag har de medierade<br />
politiska skandalerna i Sverige<br />
också rört ekonomiska frågor, medan<br />
det i flera andra länder väckt större indignation<br />
<strong>och</strong> uppmärksamhet om politiker<br />
varit inblandade i sexuella affärer<br />
som ansetts moraliskt förkastliga. Det<br />
mesta kända exemplet från aktuell tid är<br />
förstås USAs förre president Bill Clinton<br />
<strong>och</strong> hans sexuella affär med Vita huspraktikanten<br />
Monica Lewinsky, men i<br />
såväl amerikansk som brittisk politik har<br />
sexskandaler varit ett mer dominerande<br />
inslag i den politiska journalistiken än<br />
ekonomiska skandaler<br />
Dreven driver på<br />
Ett begrepp som parallellt med en växande<br />
politisk skandalrapportering fått<br />
allt större betydelse i debatten är begreppet<br />
”mediedrev”. Exakt vad som<br />
formar ett mediedrev brukar vanligen<br />
sällan föranleda några ingående diskussioner,<br />
men en del journalister <strong>och</strong> ut-
omstående betraktare, liksom i synnerhet<br />
politiker brukar framhålla att mediedrevet<br />
är ett centralt fenomen i den<br />
medierade politiska skandalen<br />
Vad är då ett mediedrev? Vid en första<br />
betraktelse kan konstateras att begreppet<br />
snarast använts som en metafor<br />
för att beskriva mediernas agerande vid<br />
politiska skandaler. Likt drevkarlar vid<br />
jakten som går i grupp åt samma håll <strong>och</strong><br />
med samma mål (att få bytet fällt) har<br />
medierna enligt denna beskrivning behandlat<br />
ämnet på samma sätt i syfte att få<br />
politikern att avgå. Ibland har också avgångna<br />
statsråd <strong>och</strong> kommunalråd för<br />
att fullborda liknelsen bland journalister<br />
betraktats som fällda tolvtaggare.<br />
I amerikansk medielitteratur har älgarna<br />
ersatts av pirayor eller hajar. Medieforskaren<br />
Larry S. Sabato har lanserat<br />
uttrycket ”feeding frenzy” <strong>och</strong> liknar<br />
mediedrevet vid den effekt det får för<br />
dödliga fiskar att stöta på ett sargat, blodigt<br />
offer: ”if it bleeds , try to kill it”. Sabato<br />
definierar stimmet/flocken/drevet<br />
som mediebevakningen av en händelse<br />
där en kritisk massa av journalister försöker<br />
beskriva samma skandal eller affär<br />
– intensivt, ofta överdrivet <strong>och</strong> några<br />
gånger ohämmat eller okontrollerat.<br />
Hur många journalister som utgör den<br />
kritiska massa som formar ett drev undviker<br />
författaren att precisera, <strong>och</strong> menar<br />
i stället att vi känner igen drevet när<br />
vi ser det, t ex i TV (Sabato 1991).<br />
En första faktor för att definiera ett<br />
mediedrev har därför att göra med antalet<br />
medier som agerar <strong>och</strong> hur de agerar.<br />
Blott en tidning ger inget mediedrev <strong>och</strong><br />
många medier som beskriver en förete-<br />
26<br />
else på en rad olika sätt ger inte heller<br />
något drev. Mediedrevet kännetecknas<br />
av att ett stort antal medier uppmärksammar<br />
den aktuella affären <strong>och</strong> att de<br />
också beskriver den på ett likartat sätt:<br />
tar upp samma aspekter, prioriterar likartade<br />
infallsvinklar <strong>och</strong> ger uttryck för<br />
samma frågor. Ett mediedrev måste präglas<br />
av en omfattande medierapportering<br />
i många medier <strong>och</strong> med en tämligen<br />
ensidig rapportering kring den aktuella<br />
frågan. Därtill måste frågan behandlas<br />
under en viss tid: lagom lång tid<br />
för att spegla ett dramatiskt skeende<br />
med en oviss utgång.<br />
Ett mediedrevs ursprung behöver<br />
inte komma från mediesystemet. Ett<br />
uppsnappat rykte, ett initierat tips eller<br />
ett offentligt dokument kan mycket väl<br />
utgöra upprinnelsen till den kommande<br />
mediebevakningen. Men centralt för<br />
företeelsen mediedrev är att den vidare<br />
händelseutvecklingen i stort påverkas av<br />
mediernas agerande där dessa, mer eller<br />
mindre avsiktligt, samspelar med varandra<br />
<strong>och</strong> följer upp varandras uppgifter,<br />
går vidare med kompletterande intervjuer<br />
<strong>och</strong> för saken framåt genom egna<br />
spekulationer kring den kommande utvecklingen.<br />
Denna mediebevakning kan<br />
inte sällan leda till att andra frågor kring<br />
affären <strong>och</strong> maktspelet bakom kulisserna<br />
kommer i skymundan. Av vikt är<br />
vanligen att nyheten från början kommer<br />
från någon av de nationellt stora<br />
mediernas allmänna redaktioner (jfr<br />
Hadenius - Weibull 1990). Även om<br />
skandalen uppdagats av andra än storstadsmedier,<br />
är det dessa som sätter dramaturgin<br />
för fortsättningen.
Som tidigare konstaterats kan politiska<br />
skandaler vara av olika slag <strong>och</strong><br />
följaktligen kan mediedrev också utbryta<br />
i olika ämnen. I medie<strong>dreven</strong> ligger<br />
vanligen en inbyggd kritik av makthavares<br />
uppträdande <strong>och</strong> av att de utnyttjat<br />
sin maktposition på ett otillbörligt<br />
sätt. Mediedrevsfrågor måste vara dramatiska<br />
<strong>och</strong> personliga med enkla konfliktmönster.<br />
Hittills har inga mediedrev<br />
startat för att ett parti inte uppfyllt ett<br />
vallöfte eller för att statsfinanserna inte<br />
kommit i bättre ordning.<br />
En avslutande fråga kring mediedrev<br />
är om flera drev kan pågå samtidigt. Det<br />
ligger dock snarast i drevets natur att ett<br />
enda drev pågår vid samma tillfälle. Det<br />
finns knappast motiv att journalistiskt<br />
<strong>och</strong> kommersiellt börja beakta nya frågor<br />
så länge en enda fråga fångar allas<br />
intresse. Däremot kan ett mediedrev<br />
kring en person leda till att andra personer<br />
uppmärksammas som gjort liknande<br />
misstag. Dessa nya personer blir dock<br />
sällan dramats huvudpersoner utan intresset<br />
för dem klingar av tämligen<br />
snabbt. Detta erfor Per Unckel i samband<br />
med Sahlin-affären <strong>och</strong> Björn Rosengren<br />
i samband med Freivalds-affären.<br />
Debatten om mediedrev är relativt<br />
ny <strong>och</strong> det finns inte särskilt många<br />
forskningsinsatser som belyser frågan.<br />
En svensk studie – Stig Hadenius <strong>och</strong><br />
Lennart Weibulls ”Sensationsjournalistik<br />
eller nödvändig granskning?” (Hadenius<br />
- Weibull 1990) följde mediernas<br />
bevakning av tre så kallade affärer: Nytillträdde<br />
JO Per Anclows tidigare misshandelsdom<br />
som blev känd 1988, riks-<br />
27<br />
dagsledamoten Christer Nilssons rattonykterhet<br />
1988 <strong>och</strong> bankchefen Jacob<br />
Palmstiernas husaffär 1989. Författarna<br />
frågade sig i rapporten hur bevakningen<br />
av tre fallen såg ut (varifrån uppgifter<br />
kom, hur de presenterades <strong>och</strong> vilken<br />
bredd bevakningen hade), om bevakningen<br />
inriktade sig på sak eller person<br />
<strong>och</strong> om beskrivningarna skilde på privatliv<br />
<strong>och</strong> offentligt liv.<br />
Författarnas slutsats var att journalisterna<br />
på de studerade medierna (i<br />
princip de stora dagstidningarna <strong>och</strong><br />
public service-medierna) ”jagat i flock”<br />
<strong>och</strong> i liten utsträckning lyckats finna egna<br />
nyheter eller självständiga vinklar i<br />
bevakningen. Författarna saknade avvikande<br />
ståndpunkter kring affärerna <strong>och</strong><br />
ett resonemang i medierna om huruvida<br />
det var rimligt att alla medier bevakade<br />
en händelse på ungefär samma sätt. I<br />
studien görs också en skillnad mellan<br />
det inre <strong>och</strong> det yttre skeendet i dessa<br />
affärer. Det yttre skeendet, det vill säga<br />
mediebevakningen, gav intryck av att<br />
det var den intensiva uppmärksamheten<br />
som tvingade de tre huvudpersonerna<br />
att avgå. Samtidigt kan, menar författarna,<br />
frågan ställs om det inte också<br />
fanns ett inre skeende som inte gavs offentlighet.<br />
Der handlar om ursprunget<br />
till affärerna, det politiska spelet bakom<br />
kulisserna <strong>och</strong> om det faktum att alla<br />
medieinslag om personerna upphörde i<br />
det ögonblick de hade lämnat sina poster<br />
(Hadenius -Weibull 1990).<br />
I en nyligen utkommen bok om journalistik<br />
– ”Tankar om journalistik” (Rosenberg<br />
2000) – anknyter författaren<br />
<strong>och</strong> journalisten Göran Rosenberg till
denna diskussion om drevjournalistikens<br />
villkor. Rosenberg konstaterar att<br />
drevet har en egen drivkraft där alla medier<br />
genom att springa åt samma håll<br />
kan tillföra en affär några nya uppgifter<br />
som sedan återges av andra medier som<br />
i sin tur kommer med några fler detaljer<br />
<strong>och</strong> driver drevet framåt. Enligt Rosenberg<br />
skapas <strong>dreven</strong> bland annat av mediernas<br />
rädsla för att gå egna vägar <strong>och</strong><br />
iver att konkurrera med varandra med<br />
ungefär samma typ av journalistiskt material<br />
som antas vara av intresse för den<br />
breda publiken.<br />
Sammanfattningsvis kan därför kon-<br />
28<br />
stateras att mediedrevet kännetecknas<br />
av en omfattande mediebevakning där<br />
storstadsmedierna spelar en viktig roll.<br />
Bevakningen är också ensidig <strong>och</strong> fokuserar<br />
kring en viss dramatik kring händelsen<br />
med särskilda aktörer <strong>och</strong> roller<br />
<strong>och</strong> konfliktmönster. Mediedrevet kan<br />
bara pågå under en begränsad tid, <strong>och</strong><br />
det finns i de flesta fall bara utrymme för<br />
ett mediedrev åt gången även om parallella<br />
affärer kan få viss uppmärksamhet.<br />
Slutligen baseras mediedrevet på att det<br />
förlopp som skildras måste ha en oviss<br />
utgång: till exempel ett statsråd möjliga<br />
avgång till följd av affären.
Foto:Arne Jönsson/Pressens Bild<br />
Rainer-affären 1983<br />
Händelseförloppen<br />
”Min kärlek till massmedia är idag begränsad”<br />
var statsminister Olof Palmes<br />
kommentar efter den presskonferens den<br />
9 november 1983 där Ove Rainer, Sveriges<br />
dåvarande justitieminister, hårt pressad,<br />
meddelade att han på grund av familjehänsyn<br />
begärde att få bli entledigad<br />
från sin post. Bakgrunden till denna avgång<br />
var en häftig debatt som pågått i det<br />
svenska medierna under en dryg veckas<br />
tid.<br />
Den 1 november 1983 stod följande<br />
att läsa på Aftonbladets löpsedel: ”Var<br />
10:e är nolltaxerare”. Detta var resultatet<br />
29<br />
av en genomgång av de personer som i<br />
Stockholms län hade en inkomst på över<br />
1 miljon kronor, gjord av journalisten<br />
Göran Skytte. Utifrån den redogörelse<br />
som presenterades gick det att utläsa att<br />
Ove Rainer för inkomståret 1981 betalat<br />
10 procent i skatt på en inkomst på över 2<br />
miljoner kronor. Detta hade han uppnått<br />
genom att göra avdrag <strong>och</strong> omplaceringar<br />
som var juridiskt korrekt men, ansåg<br />
många, moraliskt fel av en socialdemokrat.<br />
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten<br />
Nancy Eriksson gick dagen efter<br />
till angrepp mot Rainer <strong>och</strong> det faktum<br />
att han bara betalat 10 procent i skatt.<br />
Ove Rainer avskedades som justitieminister den 10 november 1983 av statsminister Olof Palme<br />
efter Rainers skatteplanering. Beslutet meddelades vid en presskonferens där båda var närvarande.
Hon fick en hel sidas utrymme i Aftonbladet,<br />
en artikel som senare refereras till<br />
i andra medier. Ove Rainer förklarade att<br />
han sålt alla sina aktier <strong>och</strong> istället köpt<br />
obligationer, för att undvika att bli anklagad<br />
för att använda sin ställning till att göra<br />
vinster. Han gjorde dock inga tydliga<br />
redogörelser för detaljer i sin deklaration,<br />
vilket han motiverade med att säga att<br />
hans ekonomi var en privatsak. Detta var<br />
starten på en häftig debatt, om främst den<br />
moraliska aspekten av Rainers handlande,<br />
i alla medier. Bland kritikerna<br />
fanns förutom socialdemokratisk press<br />
också många socialdemokrater.<br />
Aftonbladet presenterar den 3 november<br />
1983 fler siffror om hur det kom<br />
sig att Rainer bara betalat 10 procent i<br />
skatt. Ove Rainer gav ingen kommentar.<br />
Palme menade att han hade fullt förtroende<br />
för Rainer <strong>och</strong> att denne säkert<br />
skulle ge en rimlig förklaring så snart detta<br />
lät sig göras. Den 5 november krävde<br />
Aftonbladet på ledarplats att Ove Rainer<br />
skulle redogöra sina affärer eller avgå.<br />
Detta var det första öppna kravet på avgång<br />
som snabbt följdes av flera krav i<br />
olika medier <strong>och</strong> av olika aktörer.<br />
Det stod tidigt klart att det inte rörde<br />
sig om ett juridiskt klandervärt agerande<br />
från Rainer sida utan mer om hur han<br />
som medlem i den socialdemokratiska<br />
regeringen kunde göra så här. Till viss del<br />
handlade debatten också om den dubbelmoral<br />
som fanns inom socialdemokratin.<br />
Från olika håll kom kravet att Rainer<br />
skulle förklara sitt agerande.<br />
Vad hade då Rainer gjort? Under taxeringsåret<br />
1981 var Rainer generaldirektör<br />
för Postverket. Han ansåg sin position<br />
30<br />
strida med de faktum att han var en betydande<br />
aktieägare <strong>och</strong> beslöt sig då för att<br />
i stället ha sina pengar placerade i statsobligationer<br />
då deras värde inte kunde<br />
påverkas av Rainers position. Avtalet<br />
träffades i november 1981. I avvaktan på<br />
en mera långsiktig placering av tillgångarna<br />
förvärvade PK-banken för Rainers<br />
räkning före årets slut räntebärande<br />
statsobligationer. Köpet av räntebärande<br />
statsobligationer omfattade ca 19 milj kr,<br />
varav merparten lånades i bank. Vid förvärv<br />
av sådana obligationer betalas uppsluppen<br />
ränta till säljaren. En sådan ränteutgift<br />
är avdragsgill vid taxeringen.<br />
Detta gjorde att Rainer kunde få ett avdrag<br />
på 2 miljoner kronor. Den skattepliktiga<br />
realisationsvinsten på aktieförsäljningar<br />
var ca 2 milj kr, vilket vid en<br />
omedelbar beskattning skulle ha medfört<br />
en skatt på 1.7 milj kr.<br />
Efter påtryckningar från medierna<br />
lämnade Rainer den 8 november en<br />
muntlig redogörelse som sedan också<br />
kom att publiceras på nyhetsplats i både<br />
Dagens Nyheter <strong>och</strong> Expressen. Redogörelsen<br />
innehöll en förklaring från Rainers<br />
sida där de bakomliggande faktorerna<br />
också togs upp. Rainer medverkade<br />
under kvällen både i Rapport <strong>och</strong> Aktuellt<br />
i studiointervjuer, där han återigen<br />
fick svara på frågor rörande sin låga skatt.<br />
Onsdagen den 9 november krävde<br />
socialdemokratiska Aftonbladet på ledarplats<br />
Ove Rainers avgång. Vid en<br />
presskonferens på kvällen samma dag<br />
meddelade Ove Rainer att han av personliga<br />
skäl valde att avgå från sin post<br />
som justitieminister <strong>och</strong> statsminister<br />
Olof Palme som också deltog vid press-
Foto: Pressens Bild<br />
konferensen meddelade att han accepterade<br />
<strong>och</strong> beviljade avskedsansökan, men<br />
att han fortfarande hade förtroende för<br />
Ove Rainer.<br />
Affären Rainer varade sammanlagt<br />
nio dagar, från det att första artikeln publicerades<br />
i Aftonbladet, där Rainer utpekades<br />
som en av flera miljonärer som betalade<br />
för lite i skatt, tills dess att Rainer<br />
på kvällen den 9 november meddelade<br />
att han avgick, av hänsyn till sin familj <strong>och</strong><br />
av personliga skäl.<br />
Freivaldsaffären 2000<br />
Vi minns bilden på tidningarnas förstasidor.<br />
En stor bild i usel kvalitet – förmodligen<br />
tagen på en tv-skärm – förestäl-<br />
31<br />
lande en ursinnig Laila Freivalds i dörren<br />
till sin egen lägenhet.<br />
- Ni borde skämmas! röt hon upprört<br />
<strong>och</strong> pekade samtidigt på de tv-journalister<br />
som ringt på hennes dörr.<br />
Det var sent på kvällen den 20 september<br />
2000. Tidigare samma kväll hade<br />
hyresgästerna på Kronobergsgatan i<br />
Stockholm haft möte om det eventuella<br />
bildandet av en bostadsrättsförening. Raseriutbrottet<br />
i TV kom att bli kulmen i<br />
Freivalds-affären. Dagen efter meddelade<br />
statsrådsberedningen att justitieminister<br />
Laila Freivalds lämnat in sin avskedsansökan.<br />
Då hade medierna under knappt en<br />
månad publicerat artiklar <strong>och</strong> inslag om<br />
justitieministerns privata förehavanden.<br />
Det hela hade sin upprinnelse i en artikel<br />
i Aftonbladet den 25 augusti 2000.<br />
Kvällstidningen publicerade då nyheten<br />
(under vinjetten ”Aftonbladet avslöjar”)<br />
Laila Freivald avgick som justitieminister i september 2000. Ett avgörande moment för henne var sannolikt<br />
mötet med medierna utanför hennes bostad i Stockholm dagarna före avgången ur regeringen.
om att Laila Freivalds tänkte köpa sin allmännyttiga<br />
hyreslägenhet på fem rum<br />
<strong>och</strong> kök i centrala Stockholm. Därmed<br />
skulle hon kunna göra en miljonvinst vid<br />
en eventuell försäljning.<br />
Hon fick hård kritik från partikamraten<br />
Annika Billström, socialdemokraternas<br />
ledande politiker i Stockholm, för att<br />
handla tvärt emot partiets linje i frågan.<br />
Regeringen hade nämligen tidigare drivit<br />
igenom en ny lag som försvårar utförsäljning<br />
av allmännyttiga bostadsföretag.<br />
Frågan ställdes på sin spets; är det förenligt<br />
med god moral att som privatperson<br />
köpa sin allmännyttiga hyresrättslägenhet<br />
samtidigt som man som socialdemokratisk<br />
politiker försöka hindra utförsäljningen<br />
av allmännyttan?<br />
- Vi såg oss tvungna att köpa eftersom<br />
32<br />
en stor majoritet av hyresgästerna var för<br />
en ombildning, svarade Laila Freivalds<br />
Aftonbladet <strong>och</strong> uppgav att köpet kom att<br />
innebära en nästintill fördubblad boendekostnad.<br />
Hon sade också att det inte hade känts<br />
bra att vara hyresgäst till sina grannar,<br />
vilket alternativet hade kunnat bli.<br />
Tidningsartikeln blev starten för något,<br />
som i efterhand, kommit att benämnas<br />
som ett s.k. mediedrev. Men statsminister<br />
Göran Persson ville, trots sitt tidigare<br />
stöd åt Laila Freivalds, efteråt inte<br />
kritisera mediernas bevakning:<br />
- Jag har varit med så länge som politiker<br />
så att jag vet att det lönar sig föga att<br />
kritisera olika aktörer även om man skulle<br />
vilja, sade Göran Persson till TT den 21<br />
september 2000.
I detta kapitel redovisas resultaten av<br />
undersökningen. För överskådlighetens<br />
skull är redovisningen indelad i två avsnitt.<br />
I den första delen redogörs för i<br />
hur stor omfattning Freivalds- respektive<br />
Rainer-affären bevakades av medierna.<br />
I den andra delen koncentrerar vi<br />
oss på att beskriva på vilka sätt medierna<br />
valde att rapportera om de båda affärerna.<br />
I undersökningsmaterialet ingår<br />
således inslag ur de marksända TV-kanalernas<br />
nyhetsprogram (Rapport, TV2,<br />
Aktuellt, Kanal 1 <strong>och</strong> Nyheterna, TV4)<br />
<strong>och</strong> artiklar hämtade ur fyra rikstäckande<br />
dagstidningar (Aftonbladet, Dagens<br />
Nyheter, Expressen <strong>och</strong> Svenska<br />
Dagbladet).<br />
Mediebevakningens<br />
omfattning<br />
Som noterades i det tidigare resonemanget<br />
om vad som formar ett mediedrev<br />
kan omfattningen av bevakningen<br />
kan vara en av flera betydelsefulla indikatorer<br />
på denna företeelse. Enstaka artiklar<br />
eller inslag, eller rapportering i en<br />
enda tidning eller ett enda TV-program,<br />
kan visserligen vara aldrig så skandalpräglat<br />
eller känna så utpekande för<br />
huvudpersonen – något drev är det intge<br />
frågan om såvida inte flera medier tar<br />
Resultatdel<br />
33<br />
upp händelsen på ett likartat sätt eller<br />
om ett enda medieföretag driver frågan<br />
under längre tid.<br />
När det gäller att försöka beskriva affärernas<br />
omfattning på ett rimligt <strong>och</strong><br />
relevant sätt kan först konstateras att det<br />
finns flera olika mått som är intressanta.<br />
Det medieutrymme affärerna fått, kan<br />
anges med flera olika mått <strong>och</strong> eftersom<br />
dessa mått har olika fördelar har vi valt<br />
att i denna framställning beskriva alla tre<br />
måtten på mediebevakningen omfattning.<br />
För det första redogörs för antalet<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag totalt i samband med<br />
de två affärerna. För det andra, beskrivs<br />
den totala ytan som tidningsartiklarna<br />
sammantaget upptog. Detta för att enbart<br />
antalet artiklar inte ger en fullständig<br />
bild av omfånget. Ett material kan<br />
bestå av många korta artiklar, men också<br />
av några få större. För det tredje, redogörs<br />
för ett motsvarande mått för TV-inslagen.<br />
Här granskas den totala tiden<br />
som inslagen upptar. Det görs av samma<br />
anledning som med artiklarna: för att ge<br />
en bild av hur omfånget såg ut vid de båda<br />
analyserade affärerna.<br />
Totalt återfinnsi Rainer-fallet 89 artiklar/inslag<br />
år 1983, medan det år 2000<br />
publicerades 66 artiklar/inslag i Freivalds-affären<br />
(se fig. 1). Båda åren dominerar<br />
nyhetsartiklarna.
Figur 1. Mediebevakningens omfattning år 1983 <strong>och</strong> 2000.Totalt antal artiklar/inslag per år.<br />
(frekvens), total artikelyta per år (m2) <strong>och</strong> total längd för tv-inslag (minuter, sekunder)<br />
OLIKA MÅTT PÅ MEDIEBEVAKNINGENS OMFATTNING. Det första diagrammet visar antalet artiklar/inslag<br />
1983 <strong>och</strong> 2000 fördelat i olika kategorier.Totala antalet artiklar/inslag år 1983 är 89<br />
stycken, medan för år 2000 är siffran 66. Diagrammet i mitten utvisar den totala yta tidningsartiklarna<br />
upptar, uttryckt i kvadratmeter. Det grundas på antalet tidningsartiklar, som år 1983 är 73<br />
<strong>och</strong> år 2000 är 61. Diagrammet till höger visar tv-inslagens sammanlagda längd, uttryckt i minuter<br />
<strong>och</strong> sekunder.Antalet tv-inslag år 1983 är 16 <strong>och</strong> år 2000 är antalet 5.<br />
Då Rainer-affären i medierna utspelas<br />
under blott nio dagar (från första publiceringstillfället<br />
till justitieministerns<br />
avgång), innebär det att det i genomsnitt<br />
återfinns nästan 10 artiklar/inslag per<br />
dag i förloppet år 1983. Det kan jämföras<br />
med 2,3 artiklar/inslag per dag i Frei-<br />
34<br />
valds-affären, som utspelas under 28<br />
dagar.<br />
Om mediebevakningen granskas<br />
mer i detalj blir skillnaderna mellan de<br />
båda affärerna än större. Arean på den<br />
yta som de studerade artiklarna upptar i<br />
pressen har mätts, för att på så vis ytter-
ligare ge en blid av omfattningen av bevakningen.<br />
I denna yta inkluderas förutom<br />
själva artikeltexten, även rubriker,<br />
vinjetter, bilder, bildtexter, faktarutor<br />
<strong>och</strong> så vidare. Däremot ingår inte de<br />
texter som eventuellt publicerats på förstasidan.<br />
Resultaten visar att det under Rainer-affären<br />
totalt publiceras artiklar<br />
som motsvarar en yta på nästan fyra<br />
kvadratmeter. Kvantitativt är detta betydligt<br />
mer än publiciteten kring Laila<br />
Freivalds, som upptar en yta på 2,7 kvadratmeter<br />
(fig. 1). Det är ett inte helt<br />
oväntat resultat, då även antalet artiklar<br />
var fler år 1983 än år 2000.<br />
Även när det gäller tv-inslag, i nyhetssändningar<br />
som innefattar tidsperioden<br />
från det att första artikeln publiceras<br />
<strong>och</strong> fram till dess att personen avgår,<br />
märks en markant skillnad mellan de<br />
studerade åren. De inslag som sänds om<br />
Rainer-affären upptar en total tid av 31<br />
minuter <strong>och</strong> 32 sekunder. Det kan jämföras<br />
med 9 minuter <strong>och</strong> 18 sekunder,<br />
som är den totala tid de studerade tvprogrammen<br />
ägnar åt Freivalds-affären<br />
år 2000 (fig. 1).<br />
Skillnaden är betydande <strong>och</strong> kan<br />
förklaras på många sätt. En förklaring<br />
kan vara att antalet tv-program ökat (exempelvis<br />
frukost-tv <strong>och</strong> SVT24) <strong>och</strong> att<br />
det därför finns andra program som behandlar<br />
affären år 2000. 1983 fanns inte<br />
samma möjligheter att berätta om de politiska<br />
affärerna i TV vid sidan av de båda<br />
dominerande nyhetsprogrammen.<br />
Denna omständighet måste beaktas vid<br />
en jämförelse mellan de båda tidpunkterna.<br />
Å andra sidan existerade inte TV 4<br />
35<br />
1983 vilket snarare talar för att den totala<br />
bevakningen borde varit mer omfattande<br />
2000.<br />
Antalet inslag om de olika fallen varierar<br />
nu, precis som den totala längden,<br />
kraftigt. Under Rainer-affärens totala<br />
tid, alltså nio dagar finns det 16 TV-inslag<br />
totalt. Under Freivalds-affären<br />
finns däremot bara fem inslag under hela<br />
perioden som motsvarar 28 dagar.<br />
Genomsnittslängden för TV-inslagen<br />
under de båda mätperioderna blir för<br />
1983 en minut <strong>och</strong> 58 sekunder <strong>och</strong> för<br />
2000 blir det en minut <strong>och</strong> 52 sekunder.<br />
Detta ger inte en riktigt rättvis bild av<br />
materialet. I ett program förekommer<br />
nämligen ofta flera inslag. Om man i<br />
stället delar den totala tiden för inslagen<br />
med antalet inslagsdagar, får man bättre<br />
fram hur mycket tid av en sändning som<br />
upptas av respektive affär. Detta är intressant,<br />
då det kan ge en bild av hur<br />
mycket tid av en sändning en nyhet får.<br />
Det kan i sin tur vara relevant för att definiera<br />
ett mediedrev, som i viss utsträckning<br />
karaktäriseras av en helt dominerande<br />
nyhet kring en politisk affär<br />
tränger undan andra nyheter. De 16 inslag<br />
som finns under Rainer-affären är<br />
fördelade på fem dagar. De fem inslag<br />
som finns under Freivalds-affären är<br />
fördelade på tre dagar. Detta gör att<br />
genomsnittstiden för rapporteringen<br />
under Raineraffären blir 6 minuter <strong>och</strong><br />
18 sekunder per inslagsdag <strong>och</strong> att<br />
genomsnittstiden för ett inslag under<br />
Freivalds-affären blir 3 minuter <strong>och</strong> 6<br />
sekunder per inslagsdag. Det här visar<br />
alltså att den tid som ägnas åt en nyhet<br />
minskat avsevärt.
Efter att ha studerat mängden artiklar<br />
<strong>och</strong> inslag <strong>och</strong> det utrymme som<br />
upptas, både i TV <strong>och</strong> tidningar, är fördelningen<br />
i tid ett viktigt mått. Hur perioderna<br />
ser ut, deras längd <strong>och</strong> intensiteten<br />
i bevakningen under de dagar som<br />
ingår är ett viktigt mått att beakta. För att<br />
ett mediedrev ska uppstå bör rimligen<br />
en skandal bevakas under en viss tid <strong>och</strong><br />
med en viss intensitet.<br />
Till sin karaktär skiljer sig de båda fallen<br />
på flera sätt. Diagrammet ovan ger en<br />
tydlig bild, där flera inbördes avvikelser<br />
kan noteras. Variationerna i förloppens<br />
längd är en första viktig skillnad.<br />
Ove Rainer avgår den nionde dagen<br />
Figur 2. Antal artiklar/inslag per dag i förloppet. (frekvens)<br />
36<br />
efter att den första artikeln om honom<br />
publiceras i Aftonbladet, medan Laila<br />
Freivalds avgår den 28:e dagen efter första<br />
publiceringstillfället. År 2000 sker<br />
toppnoteringen i publiceringsintensiteten<br />
redan dag två. I Rainer-affären sker<br />
motsvarande toppnotering inte förrän<br />
nionde dagen, som för övrigt är samma<br />
dag som Ove Rainer avgår.<br />
En annan viktig skillnad gäller intensiteten<br />
i bevakningen. I Freivalds-affären<br />
går det att se en ökning i antalet artiklar/inslag<br />
dag 27. Det beror på att det<br />
under de dagarna hålls ett avgörande<br />
möte i dåvarande justitieministerns bostadsrättsförening.<br />
MEDIEBEVAKNINGEN UNDER HÄNDELSEFÖRLOPPET. Mediebevakningens omfattning fram till respektive<br />
ministers avgång år 1983 <strong>och</strong> år 2000 uttryckt i antal artiklar/inslag per dag. Det totala antalet artiklar/inslag<br />
år 1983 är 89 <strong>och</strong> för år 2000 är siffran 66.
I Rainer-affären är hela förloppet<br />
mycket mer koncentrerat <strong>och</strong> ökningen<br />
av antalet artiklar/inslag sker mycket<br />
kraftigare under förloppet än vad som<br />
är fallet i Freivalds-affären. Freivaldsaffären<br />
är mer utdragen, med endast några<br />
enstaka artiklar/inslag under en<br />
mellanperiod. 1983 exploderar affären i<br />
medierna inom en vecka, 2000 kan en<br />
mycket blygsam medierapportering<br />
konstateras under en ungefär tre gånger<br />
så lång tidsperiod.<br />
Både när det gäller artikelytans totala<br />
storlek <strong>och</strong> TV inslagens totala storlek<br />
är bevakningen mer omfattande 1983 än<br />
2000. Genom att se till fördelningarna<br />
Figur 3. Antal artiklar/inslag per medieföretag (frekvens)<br />
37<br />
uppdelat på de olika studerade medierna<br />
i dagspress <strong>och</strong> TV kan en än mer<br />
detaljerad bild ges av omfattningen av<br />
bevakningen.<br />
Av ovanstående tabell framgår att<br />
mönstret i hur intensivt de olika väljer<br />
att bevaka affärerna är detsamma de olika<br />
undersökningsåren, när det gäller<br />
samtliga granskade medier. Samtidigt är<br />
det viktigt att påminna om att en jämförelse<br />
mellan tidningar <strong>och</strong> TV-nyheter i<br />
det här avseendet påverkas av att utrymmet<br />
för nyheter i grunden varierar<br />
starkt. Det är därför rimligt att jämföra<br />
press <strong>och</strong> TV var för sig.<br />
Aftonbladet skriver flest antal artiklar<br />
DE OLIKA MEDIERNAS BEVAKNING AV AFFÄRERNA. Antal artiklar/inslag i olika medier år 1983 <strong>och</strong><br />
år 2000. Det totala antalet artiklar/inslag år 1983 är 89 <strong>och</strong> för år 2000 är siffran 66. Observera att<br />
TV4 inte fanns år 1983.
såväl år 1983 som år 2000. Därefter följer<br />
(för båda åren) Expressen, Svenska<br />
Dagbladet <strong>och</strong> Dagens Nyheter. När det<br />
gäller TV-nyheterna har Rapport både<br />
1983 <strong>och</strong> 2000 har fler inslag än Aktuellt,<br />
(fig. 3). Eftersom TV4 inte fanns år 1983,<br />
har den jämförelsen inte kunnat göras.<br />
En markant skillnad finns när det gäller<br />
antalet TV-inslag 1983 respektive<br />
2000. Bevakningen i Rapport <strong>och</strong> Aktuellt<br />
ändras tydligt under de knappt tjugo<br />
år som skiljer händelserna. Aktuellt <strong>och</strong><br />
Rapport hade var sitt inslag om Freivalds-affären<br />
år 2000 före Freivalds avgång<br />
medan man 1983 hade sju respektive<br />
nio inslag om Rainer. Politik verkar inte<br />
vara någon särskilt bra tv-nyhet längre,<br />
åtminstone inte om man ser till public<br />
service-kanalernas nyhetsprogram.<br />
Figur 4. Antal artiklar fördelade på kvälls- <strong>och</strong> morgonpress. (procent)<br />
38<br />
En annan slutsats utifrån det redovisade<br />
materialet är att kvällspressens bevakning<br />
generellt sett verkar vara mer<br />
omfattande <strong>och</strong> pådrivande än morgonpressens<br />
vid de båda studerade affärerna<br />
(fig. 4). Det kan ses en bekräftelse<br />
av tesen att sensations- <strong>och</strong> personsinriktat<br />
material är mest förekommande i<br />
de medier som är mest beroende av att<br />
dagligen vinna en helt ny publik.<br />
Den skillnad som kan redovisas är<br />
om man istället studerar tidpunkten när<br />
kvälls- respektive morgonpressen väljer<br />
att rapportera om affären. Undersökningen<br />
visar då att det finns en tydlig<br />
skillnad mellan åren 1983 <strong>och</strong> 2000. I<br />
Rainer-affären väljer morgontidningarna<br />
att komma in i bevakningen senare<br />
jämfört med 2000.<br />
ARTIKLAR I OLIKA TIDNINGSTYPER. Andel av tidningsartiklarna som återfinns i morgonpress respektive<br />
i kvällspress åren 1983 <strong>och</strong> 2000. Det totala antalet tidningsartiklar 1983 är 73 <strong>och</strong> samma<br />
siffra för år 2000 är 61.
En annan anmärkning är att morgonpressen<br />
i Rainer-affären har klart<br />
fler artiklar dag nio än de andra dagarna.<br />
Någon motsvarande toppnotering går<br />
inte att se i Freivalds-affären.<br />
För att ge en tydligare bild av händelseförloppet<br />
kan man till tidsaxeln<br />
lägga en tabell som visar den inbördes<br />
fördelningen för varje medium fördelat<br />
på dagar vid de två undersökta affärerna.<br />
Detta ger en information om dels<br />
när olika medier kommer in i bevakningen<br />
<strong>och</strong> dels om hur stor bevakningen<br />
var respektive dag hos de studerade<br />
medierna. För att åskådliggöra detta väljer<br />
vi att redovisa de båda affärerna var<br />
för sig (tab. 1 <strong>och</strong> 2).<br />
Av den ovan presenterade tabellen<br />
från 1983 framgår det att det under hela<br />
Rainer-affärens tidsförlopp, på sammanlagt<br />
nio dagar, finns en stegring i antalet<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag. Man kan nästan<br />
se en trend hur nya medier kommer till<br />
Tabell 1. Antal artiklar/inslag per dag <strong>och</strong> medium för 1983 (frekvens)<br />
Dag Rapport Aktuellt Aftonbladet Expressen DN SvD Summa<br />
1 1 1<br />
2 3 1 4<br />
3 1 2 2 5<br />
4 1 2 3<br />
5 1 4 1 6<br />
6 3 1 1 1 1 7<br />
7 1 1 2 2 1 7<br />
8 4 4 3 2 2 2 17<br />
9 8 12 8 11 39<br />
Summa 9 7 24 21 13 15 89<br />
HUR OLIKA MEDIER FÖLJER VARANDRA. Antalet artiklar/inslag om Rainer-affären fördelat per dag i<br />
förloppet <strong>och</strong> medium. Det totala antalet artiklar/inslag år 1983 är 89.<br />
39<br />
allt efter som processen framskrider.<br />
Dagen innan Rainer avgick finns 17 inslag<br />
<strong>och</strong> artiklar, den nionde dagen då<br />
Rainer avgår finns det hela 39 artiklar.<br />
Värt att notera är att morgontidningarna<br />
har åtta respektive elva artiklar denna<br />
dag. Rapport <strong>och</strong> Aktuellt från den 9 november<br />
är ej med i undersökningen<br />
eftersom Rainer då redan hunnit avgå.<br />
Den allra första artikeln finns i Aftonbladet<br />
som den 1 november presenterar<br />
en undersökning, där Rainer finns med<br />
som en av de undersökta stockholmsmiljonärer<br />
som betalar för lite skatt i<br />
förhållande till inkomst. Hur det ser ut<br />
2000 visas i nedanstående tabell (tab. 2).<br />
Från det att Aftonbladet publicerar<br />
nyheten om Freivalds planerade bostadsrättsköp<br />
den 25 augusti 2000, dröjer<br />
det inte länge innan de andra medierna<br />
följer upp nyheten. Redan på kvällen<br />
samma dag har både Rapport <strong>och</strong> TV4<br />
var sitt inslag. Dagen därpå, när de an-
Tabell 2. Antal artiklar/inslag per dag <strong>och</strong> medium för 2000 (frekvens)<br />
Dag Aktuellt Rapport TV4 Aftonbladet Expressen DN SvD Summa<br />
Nyheterna<br />
1 1 1 2 4<br />
2 7 2 2 2 13<br />
3 1 1 2 1 5<br />
4 1 2 1 4<br />
5 1 2 1 4<br />
6 1 1 1 1 1 5<br />
7 3 1 1 5<br />
8 1 1 1 3<br />
9 1 1<br />
10 1 1<br />
11 1 1<br />
12 0<br />
13 0<br />
14 1 1 2<br />
15 1 1<br />
16 0<br />
17 0<br />
18 2 2<br />
19 1 1 2<br />
20 1 1<br />
21 0<br />
22 0<br />
23 0<br />
24 1 1<br />
25 0<br />
26 1 1<br />
27 1 2 1 4<br />
28 2 3 1 6<br />
Summa 1 1 3 22 15 12 12 66<br />
HUR OLIKA MEDIER FÖLJER VARANDRA. Antalet artiklar/inslag om Freivalds-affären fördelat per<br />
dag i förloppet <strong>och</strong> medium. Det totala antalet artiklar/inslag år 2000 är 66.<br />
40
dra tidningarna har en första möjlighet<br />
att publicera, förekommer nyheten i<br />
samtliga undersökta tidningar.<br />
Jämfört med förhållandena 1983<br />
märks här en markant skillnad. Raineraffären<br />
är kvällspressens historia under<br />
de första dagarna. Inte förrän fjärde dagen<br />
efter första publiceringstillfället<br />
återfinns nyheten i morgontidningarna.<br />
2000 kommer reaktionen från de andra<br />
medierna mer samfällt <strong>och</strong> vid samma<br />
tidpunkt.<br />
När det gäller Freivalds-affären, kan<br />
sägas att stormen bedarrar efter en<br />
vecka <strong>och</strong> då är det i princip ingen nyhet<br />
längre. Intressant är det faktum att det,<br />
trots avsaknaden av ny information i<br />
ämnet, ändå skrivs en <strong>och</strong> annan artikel.<br />
Notabelt är också att morgontidningarna<br />
under denna informationsfattiga<br />
period (dag 8 – 26) skriver fler artiklar<br />
än kvällspressen.<br />
Mediebevakningens<br />
inriktning<br />
Den hittills redovisade omfattningen av<br />
publiciteten kring affärerna är en aspekt<br />
vid granskning av mediedrev men säger<br />
nu inte allt mediebevakningen. Det är<br />
också väsentligt att analysera hur rapporteringen<br />
såg ut i olika medier <strong>och</strong> vid<br />
olika tidpunkter. Inriktningen av bevakningen<br />
är lika viktig som omfattningen<br />
när det gäller att analysera den eventuella<br />
förekomsten av ett så kallat mediedrev.<br />
I detta delkapitel undersöks vilka<br />
faktorer som kan sägas känneteckna bevakningen<br />
av de båda affärerna genom<br />
41<br />
en kvantitativ innehållsanalys <strong>och</strong> redovisningar<br />
av vissa kvalitativa observationer.<br />
Dessa utgörs av belysande citat<br />
som exemplifierar de viktigaste tendenserna<br />
i det studerade materialet.<br />
Huvudsaklig tendens (partiskhet)<br />
Varje artikel/inslag har bedömts i sin<br />
helhet utifrån värdeskalan positiv/negativ/neutral.<br />
Det gäller då frågan huruvida<br />
texterna eller inslagen är positiva eller<br />
negativa till affären som sådan, till<br />
huvudpersonens agerande, till kritiker<br />
visavi huvudpersonen eller till anhängare.<br />
Bedömningen grundas i första hand<br />
på de källor som kommer till tals <strong>och</strong><br />
den grundläggande ton som finns i artikeln.<br />
Det är detta som ger den huvudsakliga<br />
tendensen. Det är intressant att<br />
studera, eftersom resultaten kan ge en<br />
indikation av hur <strong>och</strong> vad som fokuserades<br />
i nyhetsrapporteringen. Finns det<br />
till exempel en balans mellan artiklarnas/inslagens<br />
olika tendens, det vill säga<br />
en balans mellan artiklar som är positiva<br />
<strong>och</strong> negativa? Präglas mediebevakningen<br />
av förekomsten av en mångfald av<br />
aktörer <strong>och</strong> åsikter eller är rapportering<br />
ensidig <strong>och</strong> tendentiös?<br />
De olika alternativen kan behöva en<br />
preciseras, då det inte är helt självklart<br />
vad som menas. Positiv till affären är de<br />
analyserade artiklar <strong>och</strong> inslag där det<br />
finns en huvudsaklig tendens som går ut<br />
på att det är bra att affären kommer till<br />
stånd då den belyser någonting i samhället<br />
som är fel, dessutom ska de framgå<br />
att artikeln är skriven utifrån uppfatt-
ningen att det som hänt inte är någon<br />
stor sak.<br />
Positiv till huvudpersonen är artiklar<br />
<strong>och</strong> inslag som ger ett uttalat positivt<br />
stöd till det som huvudpersonen gjort<br />
eller förväntas komma göra. Negativ till<br />
affären är artiklar <strong>och</strong> inslag som är negativa<br />
till att affären överhuvudtaget tas<br />
upp som en skandal. Negativ till huvudperson<br />
är artiklar <strong>och</strong> inslag som är negativa<br />
till de som huvudpersonen gjort<br />
eller förväntas göra. Negativ till kritiker<br />
är artiklar <strong>och</strong> inslag där kritiker till huvudpersonerna<br />
kritiseras. (Ett exempel:<br />
om Ove Rainer kritiserar Yrsa Stenius).<br />
Neutrala artiklar är artiklar <strong>och</strong> inslag<br />
där någon tendens åt det ena eller andra<br />
hållet inte går att se, utan enheten är i<br />
huvudsak en presentation av fakta rö-<br />
Tabell 3. Artiklarnas/inslagens huvudsakliga tendens för 1983 (frekvens)<br />
42<br />
rande affärerna. Denna resultatredovisning<br />
görs årsvis med belysande citat i<br />
anslutning till tabellerna.<br />
Det som först kan konstateras är att antalet<br />
artiklar/inslag som är neutrala<br />
nästan är lika stort som antalet artiklar<br />
<strong>och</strong> inslag där inriktningen är negativ till<br />
Ove Rainers agerande (tab. 3). Detta tyder<br />
på viss mångfald i bevakningen där<br />
de negativa artiklarna om Ove Rainer<br />
åtminstone inte fått dominera rapporteringen<br />
kring händelsen helt.<br />
Av Aftonbladets 24 artiklar var 15<br />
artiklar i huvudsak negativa till huvudpersonen.<br />
Det representerar mer än<br />
hälften av Aftonbladets totala artiklar<br />
om Rainer. Bland Expressens artiklar<br />
ligger istället tyngdpunkten på artiklar<br />
med ett neutralt förhållningssätt. Sam-<br />
Positiv Positiv Negativ Negativ Negativ Neutral Summa<br />
till affären till huvud- till affären till huvud- till kritiker<br />
personen personen<br />
Aktuellt 2 3 2 7<br />
Rapport 2 2 1 1 6<br />
Aftonbladet 1 15 8 24<br />
Expressen 1 1 4 1 4 10 21<br />
DN 1 6 1 3 11<br />
SvD 1 4 2 4 11<br />
Summa 1 1 9 30 11 28 80<br />
MEDIEBEVAKNINGENS HUVUDSAKLIGA INRIKTNING. Antalet positiva, negativa respektive neutrala<br />
artiklar/inslag i olika medier år 1983, grundat på 80 artiklar/inslag.
mantaget kan sägas att rapporteringen<br />
från Rainer-affären kan delas in i två<br />
stora grupper av förhållningssätt: negativ<br />
till huvudpersonen <strong>och</strong> neutral, med<br />
30 respektive 28 artiklar eller inslag i<br />
varje grupp.<br />
I många fall är den kritik som riktas<br />
mot Rainer både hård <strong>och</strong> personlig.<br />
Från nyhetsmaterialet kan följande exempel<br />
belysa detta:<br />
- Men har han redan visat så dåligt omdöme<br />
så han kommer säkert att välja att sitta<br />
kvar.<br />
Nancy Eriksson i Expressen 3 november 1983<br />
Vi gick fram i valet under mottot: Framtiden<br />
i folkets händer. Då tänkte vi oss inte i händerna<br />
på miljonärer som lägger tillrätta sina<br />
egna skatteförhållanden, så att de slipper<br />
lämna sin tribut till folkets väl.<br />
Nancy Eriksson i Aftonbladet 2 november 1983<br />
Det finns dock en rad frågetecken i den redogörelse<br />
han lämnat. Han undviker att ta<br />
upp vissa obehagliga saker. Han förskönar<br />
<strong>och</strong> förtiger.<br />
Aftonbladet 9 november 1983<br />
Av den kritik som finns i artiklarna<br />
kritiseras i vissa fall inte Rainer personligen,<br />
utan snarare socialdemokratin<br />
som anses bära ansvaret för den skattepolitik<br />
som bedrivs <strong>och</strong> som när den<br />
kritiserar Rainer för någonting som enligt<br />
lag är tillåtet anklagas för dubbelmoral<br />
av kritiker, till exempel från den politiska<br />
oppositionen. De nedan presenterade<br />
exemplen kommer från nyhetsmaterial<br />
i kvällspressen.<br />
43<br />
För Ove Rainer som Sveriges justitieminister<br />
borde det vara betänkligt när debatten<br />
tar sig sådana uttryck att det som enligt lag<br />
ska vara hemligt inte kan vara hemligt därför<br />
att hans eget parti hela tiden försöker<br />
misstänkliggöra sådant som egentligen är<br />
korrekt.<br />
Ulf Adelsohn i Expressen 7 november 1983<br />
Men socialdemokraterna använder sig av<br />
avundsjuka som en grundpelare att bygga<br />
sin makt på.<br />
Ulf Adelsohn i Svenska Dagbladet 9 november<br />
1983<br />
Han förskönar <strong>och</strong> förtiger! Göran Skytte<br />
om Ove Rainers affärer: Aftonbladet har<br />
haft rätt hela tiden.<br />
Aftonbladet 9 november 1983<br />
Men trots att kritiken mot Rainers<br />
agerande många gånger är hård i enskilda<br />
fall finns ändå på det hela taget en balans<br />
mellan antalet artiklar/inslag som<br />
är neutrala <strong>och</strong> antalet som är negativa<br />
till huvudpersonens agerande. Affären<br />
ger upphov till opinionsyttringar med<br />
olika innebörd <strong>och</strong> inriktning. Mycket<br />
sägs i medierna under Rainer-affären på<br />
kort tid, men det är också olika meningar<br />
som uttrycks.<br />
Samma sak kan inte sägas om mediebevakningen<br />
av Freivalds-affären. Tvärtom<br />
finns en dominans av negativt orienterat<br />
material. Av 60 granskade artiklar/inslag<br />
är 32 negativa till huvudpersonens<br />
agerande, medan 16 är neutrala<br />
(tab. 4) . Här finns en klar förändring i de<br />
inbördes relationerna mellan de studerade<br />
åren. Resultaten tyder på en ökad
Tabell 4. Artiklarnas/inslagens huvudsakliga tendens år 2000 (frekvens)<br />
Positiv Positiv Positiv Negativ Negativ Negativ Neutral Summa<br />
till till hu- till till till hu- till anaffären<br />
vudper- kritiker affären vudper- hängare<br />
sonen sonen<br />
Rapport 1 1<br />
TV4 1 1 2<br />
Aftonbladet 2 13 5 20<br />
Expressen 9 1 4 14<br />
DN 1 1 1 5 2 2 12<br />
SvD 1 2 4 1 3 11<br />
Summa 1 5 1 1 32 4 17 60<br />
MEDIEBEVAKNINGENS HUVUDSAKLIGA INRIKTNING. Antalet positiva, negativa respektive neutrala<br />
artiklar/inslag i olika medier år 2000, grundat på 60 artiklar/inslag.<br />
konformism i medierapporteringen. Det<br />
rapporteras inte lika mycket om affären<br />
2000, men mediernas utbud är mer likriktat<br />
när det gäller den huvudsakliga<br />
tendensen i materialet.<br />
När det gäller affären 2000, kan vi<br />
också märka intressanta skillnader<br />
mellan medierna. Morgontidningarna<br />
uppvisar en större mångfald beträffande<br />
artiklarnas inriktning än vad de andra<br />
medierna gör. När det gäller de båda<br />
kvällstidningarna är hållningen att vara<br />
negativ till huvudpersonens agerande<br />
helt dominerande. Deras rapportering<br />
kring Freivalds-affären är något mer ensidig<br />
än vad som var fallet 1983.<br />
Kritiken mot Laila Freivalds förekommer<br />
främst i form av att negativt inställda<br />
personer fått stort utrymme. Exempelvis<br />
citeras oppositionsborgarrå-<br />
44<br />
det i Stockholm Annika Billström (s) flitigt:<br />
- Man kan inte ha en moral privat <strong>och</strong> en<br />
annan i sitt arbete. Laila Freivalds kunde i<br />
ett första skede ha markerat genom att säga<br />
nej till omvandlingen <strong>och</strong> när hon senare<br />
ställts inför fullbordat faktum ta ställning<br />
till om hon verkligen skulle köpa sin bostad<br />
eller ej.<br />
Annika Billström i Dagens Nyheter 21 september<br />
2000<br />
I nyhetsartiklarna beskrivs ibland<br />
kritiken mot Freivalds utan hänvisning<br />
till någon källa:<br />
Kritiken mot Laila Freivalds har varit massiv<br />
efter Aftonbladets avslöjande att hon<br />
medverkar till att omvandla en av allmän-
nyttans hyreshus till bostadsrätter<br />
Aftonbladet 21 september 2000<br />
Journalistens förhållningssätt<br />
Denna studie omfattar även en granskning<br />
av tidnings- <strong>och</strong> TV-journalisternas<br />
huvudsakliga förhållningssätt till affären.<br />
I detta sammanhang görs en skillnad<br />
mellan huruvida materialet är beskrivande<br />
eller tolkande. Till kategorin<br />
”tolkande” hör det material där journalistens<br />
egna slutsatser <strong>och</strong> åsikter uttryckligen<br />
framträder. De analyserade<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag som saknar sådana<br />
inslag <strong>och</strong> som huvudsakligen refererar<br />
Tabell 5. Journalisternas förhållningssätt i nyheter (frekvens)<br />
45<br />
till olika skeenden <strong>och</strong> källor (andra än<br />
författaren själv), kategoriseras här som<br />
”beskrivande”.<br />
1983 är klart fler av det totala antalet<br />
artiklar/inslag av beskrivande än tolkande<br />
karaktär. År 2000 är förhållandet<br />
det omvända, med en majoritet av tolkande<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag. Om vi enbart<br />
studerar nyhetsinslagen – vilket är mest<br />
intressant eftersom opinionsmaterial<br />
per definition har en värderande karaktär<br />
– finner vi även där att andelen tolkande<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag är större år<br />
2000 än år 1983 (fig. 5).<br />
Flertalet av artiklarna/inslagen i<br />
samband med Rainer-affären är av be-<br />
TEXTFÖRFATTARENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT. Antalet beskrivande respektive tolkande nyheter år<br />
1983 <strong>och</strong> år 2000.<br />
Det totala antalet nyhetsartiklar 1983 är 71 <strong>och</strong> samma siffra för år 2000 är 42.
skrivande karaktär. Av det totala antalet<br />
nyhetsartiklar/inslag, 71 stycken, finns<br />
20 fall där dessa kan betecknas som tolkande.<br />
Exempel på tolkningar i nyhetsmaterial<br />
är följande:<br />
Dessa uppgifter är naturligtvis besvärande<br />
för Ove Rainer.<br />
Aftonbladet 2 november 1983<br />
Det är nu helt klart att Rainers mångmiljonaffär<br />
blivit en politiskt sett mycket het potatis.<br />
Aftonbladet 5 november 1983<br />
Affären Rainer har redan rullat på i snart en<br />
vecka – <strong>och</strong> för varje dag blir den allt mer<br />
en belastning för regeringspartiet.<br />
Aftonbladet 7 november 1983<br />
Här är några argument som talar för att han<br />
fattar beslutet att avgå […] Affären Rainer<br />
utgör en farlig belastning för partiet. Om<br />
han kvarstår kommer regeringen <strong>och</strong> alla<br />
andra aktiva socialdemokrater att gång på<br />
gång få äta upp Rainers avdrag <strong>och</strong> skatter<br />
under lång tid framöver.<br />
Aftonbladet 8 november 1983<br />
I dag skall siffrorna bli offentliga. Sedan lär<br />
ekot i rörelsen avgöra om Ove Rainer kan<br />
sitta kvar eller inte.<br />
Expressen 8 november 1983<br />
Det är många åsikter <strong>och</strong> mycket upprörda<br />
känslor partiledaren Olof Palme måste fundera<br />
över <strong>och</strong> ta hänsyn till.<br />
Expressen 9 november 1983<br />
Det pågår en svekdebatt bland partiets<br />
46<br />
gräsrötter. Det står helt klart efter en rundringning<br />
till några partidistrikt.<br />
Dagens Nyheter 4 november 1983<br />
Precis som i fallet Rainer, är flertalet<br />
av nyhetsartiklarna i Freivalds-affären<br />
beskrivande. Av 42 granskade nyhetsartiklar,<br />
finner vi att 24 av dessa är beskrivande.<br />
Skillnaden jämfört med Raineraffären,<br />
är att andelen tolkande artiklar<br />
är större år 2000. Här finns det många<br />
exempel. På nyhetsplats i Svenska Dagbladet<br />
fastslår artikelförfattaren dels att<br />
Laila Freivalds har problem <strong>och</strong> dels vilket<br />
problemet är:<br />
Laila Freivalds har inte gjort några som<br />
helst formella fel, vare sig hon gör ett ekonomiskt<br />
klipp på sin lägenhet eller inte.<br />
Problemet för henne är att regeringen <strong>och</strong><br />
förmodligen också hon själv är emot utförsäljningen<br />
av allmännyttans lägenheter.<br />
Svenska Dagbladet 27 augusti 2000<br />
Expressen drar sig inte för att på nyhetsplats<br />
tycka att det är ”enkelt” för<br />
Freivalds att säga nej. Dessutom anses<br />
hon ha en ”chans” att stoppa utförsäljningen:<br />
Justitieminister Laila Freivalds har nu<br />
chansen att med ett enkelt nej stoppa utförsäljningen<br />
av det hyreshus hon själv bor i.<br />
Expressen 8 september 2000<br />
Freivalds-affären beskrivs vid flera<br />
tillfällen som ett val Laila Freivalds har<br />
att göra mellan två tillspetsade alternativ.<br />
Indirekt argumenteras då enbart för<br />
den ena lösningen. Det framgår vilka
fördelar det skulle innebära för justitieministern<br />
att säga nej till bostadsrätten<br />
<strong>och</strong> vilka nackdelar som skulle bli följden<br />
av ett ja:<br />
Freivalds har två alternativ: 1. Pengarna. 2.<br />
Moralen. Skulle Freivalds följa sitt partis<br />
politik <strong>och</strong> därmed säga nej till omvandlingen<br />
blir det ingen bostadsrättsförening.<br />
Vidhåller hon sitt ja frontalkrockar hon<br />
med sitt partis ideologi.<br />
Expressen 20 september 2000<br />
Nu har hon [Laila Freivalds] alltså ett gyllene<br />
tillfälle att rakryggat stå för sin politik, att<br />
visa att hon menar allvar när hon i radio, tv<br />
<strong>och</strong> tidningar argumenterar mot utförsäljningen<br />
av hyresrätter.<br />
Expressen 8 september 2000<br />
2000 bedömer Expressen att Freivalds<br />
uttalanden inte är korrekta <strong>och</strong><br />
skriver det i artikeln:<br />
Expressen har för tredje dagen i rad erbjudit<br />
justitieminister Laila Freivalds utrymme<br />
att förklara sina första – <strong>och</strong> som det i dag<br />
verkar vilseledande – uttalanden kring sin<br />
bostadsaffär.<br />
Expressen 28 augusti 2000<br />
En annan, kanske lite mer extrem tolkning,<br />
står Aftonbladets Lena Mellin för.<br />
Hon är en av de journalister som på nyhetsplats<br />
har möjligheten att friare kommentera<br />
<strong>och</strong> analysera aktuella skeenden:<br />
Varför är Laila Freivalds politiker? I handling<br />
går hon emot sitt eget parti. Och hon<br />
47<br />
hyser den egendomliga åsikten att politik<br />
inte har med verkligheten att göra. […] Frågan<br />
varför Laila Freivalds är politiker kvarstår.<br />
Det kan i alla fall inte vara det där med<br />
att leva som man lär.<br />
Aftonbladet 21 september 2000<br />
Andelen tolkande nyhetstexter har<br />
således ökat. Det tyder på en gradvis<br />
förskjutning av perspektivet i den politiska<br />
journalistiken, bort från den direkta<br />
händelserapporteringen <strong>och</strong> mot en<br />
mer subjektiv politisk journalistik också<br />
på nyhetsplats.<br />
Avgångskrav<br />
Något som i de här fallen, då två justitieministrar<br />
avgått, blir aktuellt att studera<br />
är naturligtvis om det i medierna förekommit<br />
några direkta avgångskrav. För<br />
att se varifrån avgångskraven kom gjordes<br />
i denna undersökning en indelning<br />
av möjliga avgångskrav med flera olika<br />
alternativ: Ja, av journalist/reporter, Ja,<br />
av politiker inom samma parti, Ja ,av politiker<br />
från annat parti, Ja, av företrädare<br />
för intresseorganisation, Ja, av experter<br />
(som uttalar sig i egenskap av sin profession),<br />
Ja, av allmänheten <strong>och</strong> Ja av andra<br />
aktörer (här namngavs dessa aktörer).<br />
Som framgår av nedanstående figur<br />
(fig. 6) visar på ett tydligt sett den markanta<br />
skillnaden mellan de två affärerna<br />
på denna punkt. 1983 finns 18 krav på<br />
avgång, år 2000 finns bara ett uttalat<br />
krav på avgång.<br />
Sammanlagt finns det under Rainer-
Figur 6. Avgångskrav i materialet (frekvens)<br />
AVGÅNGSKRAV I MEDIERAPPORTERINGEN. Antalet artiklar/inslag med uttalat avgångskrav år 1983<br />
respektive år 2000, fördelat efter texttyp. I urvalet ingår 89 artiklar/inslag år 1983 <strong>och</strong> 66<br />
artiklar/inslag år 2000.<br />
affären åtta fall där kraven på avgång<br />
kommer från annat håll än de tidigare<br />
redovisade alternativen. Det kan vara<br />
intressant att se närmare på dessa, då det<br />
faktiskt utgör den största gruppen. Exempel<br />
på dessa aktörer är : ”journalister”<br />
i klump, s-pressen eller Aftonbladets<br />
ledare. Källan som hänvisas till är<br />
alltså i många fall otydlig så till vida att<br />
till exempel ”s-pressen” inte ger någon<br />
konkret information om vem källan är.<br />
Det som är speciellt med Rainer-affären<br />
är att avgången redan i ett tidigt<br />
skede av affären diskuteras som en möjlig<br />
<strong>och</strong> ibland önskvärd väg ut för Rai-<br />
48<br />
ner. Avgången diskuteras, både på ledar<br />
<strong>och</strong> nyhetsplats. Redan den 5 november<br />
har Aftonbladet en ledare som uttryckligen<br />
kräver avgång. Men det kravet finns<br />
även med på nyhetsplats. Företrädare<br />
från (s) tillfrågas om huruvida de anser<br />
att Rainer bör avgå <strong>och</strong> listor presenteras<br />
med vad det finns för argument för<br />
<strong>och</strong> emot att Rainer bör avgå. Paralleller<br />
dras till andra tidigare ministrar i svensk<br />
historia som tvingats avgå på grund av<br />
”felsteg”. Det hörfel som hos TT leder till<br />
ett falskt telegram (se rubriken Massmedial<br />
vinkling), ger också upphov till avgångskrav:
Dalademokraten säger i sin ledare att det<br />
hade känts skönt om de första meddelandena<br />
om Rainers avgång varit riktiga.<br />
Svenska Dagbladet 9 november 1983<br />
Går man till det opinionsbildande<br />
materialet som i detta fall utgörs av ledarmaterial<br />
finns i fallet Rainer flera klara<br />
<strong>och</strong> många indirekta krav på avgång.<br />
Som exempel på direkta krav kan nämnas<br />
följande:<br />
Rubriken på Aftonbladets ledare den<br />
5 november 1983 lyder: ”Berätta eller<br />
avgå, Rainer”. Från samma ledarsida kan<br />
följande citat hämtas:<br />
Det finns bara två utvägar ur den här affären<br />
för Ove Rainer. Antingen ger han en<br />
komplett redovisning över sina skatteaffärer.<br />
Eller också lämnar han regeringen.<br />
Aftonbladet 5 november 1983<br />
Ove Rainer säger att han inte bestämt sig<br />
för om han ska avgå ur regeringen eller inte.<br />
Han bör avgå.<br />
Aftonbladet 9 november 1983<br />
- Rainer är en börda som partiet omedelbart<br />
måste göra sig av med.<br />
- Rainer är en ovärdig justitieminister,<br />
han bör ta konsekvenserna av sitt handlande<br />
<strong>och</strong> avgå. (skrivs med talstreck men<br />
källorna är ”Aktiva socialdemokrater”<br />
Aftonbladet 9 november 1983<br />
Den enda artikel med avgångskrav<br />
som förekommer i Freivalds-affären,<br />
finns i Svenska Dagbladet. I nyhetsartikeln,<br />
som handlar om att brevskörden<br />
på regeringskansliet ökat med anledning<br />
49<br />
av det inträffade, citeras allmänhetens<br />
brev.<br />
Statsminister Göran Persson får goda råd<br />
med posten.<br />
- Ni borde städa framför egen dörr <strong>och</strong> låta<br />
tvivelaktiga ministrar gå snarast möjligt,<br />
lyder en synpunkt från folkdjupet<br />
Svenska Dagbladet 31 augusti 2000<br />
Indirekta krav finns det fler exempel<br />
på, dessa är dock inte med i den kvantitativa<br />
undersökningen. Med indirekta<br />
menas krav som går att läsa ut mellan raderna,<br />
men som inte formuleras uttryckligen<br />
i artikel eller inslag. Som exempel<br />
från Rainer-affären kan nämnas:<br />
Andra socialdemokratiska omdömen menar<br />
att även om Rainer i sak handlat korrekt<br />
kommer skatteaffären framgent att vara ett<br />
hinder för den socialdemokartiska regeringes<br />
politik när det gäller skatteflykt <strong>och</strong><br />
ekonomisk rättvisa. Därför är det en tidsfråga<br />
bara när justitieministern måste avgå,<br />
menar man.<br />
Dagens Nyheter 9 november 1983<br />
- Självklart gäller lagen <strong>och</strong> det finns ingen<br />
lag som kan kräva Ove Rainers avgång.<br />
Utan vad jag talar om är att hans position i<br />
Palmes regering förmodligen blir ohållbar<br />
därför att en regering står för en politik <strong>och</strong><br />
den politiken måste ha någon form av trovärdighet<br />
också i form av att regeringens<br />
egna ledamöter måste stå bakom den.<br />
Yrsa Stenius i Aktuellt 8 november 1983
Tabell 6. Huvudsaklig vinkling 1983 <strong>och</strong> 2000<br />
Mora- Juri- Ekono- Politisk/ Mass- Triviali- Spin- Annan<br />
lisk disk misk parlamen- medial serande off<br />
tarisk<br />
1983 27 2 15 21 9 6 7 2<br />
2000 35 5 3 1 4 9 9<br />
Summa 62 2 20 24 10 10 16 11<br />
MEDIEBEVAKNINGENS FOKUS. Antal artiklar/inslag med olika huvudsaklig vinkling år 1983 respektive<br />
år 2000.Totalt antal artiklar/inslag år 1983 är 89 stycken, medan motsvarande siffra år 2000 är<br />
66 stycken.<br />
Huvudsaklig vinkling<br />
Grundläggande för att få ett grepp om<br />
hur mediebevakningen ser ut de båda<br />
åren, är att studera vilka olika perspektiv<br />
på affären som lyfts fram i texterna. Detta<br />
görs genom att den huvudsakliga vinkeln<br />
i varje artikel/inslag bedöms.<br />
Vissa av vinklingarna är självklara,<br />
medan andra kräver en viss förklaring.<br />
Den första vinklingen som kan vara intressant<br />
att kommentera är den moraliska.<br />
Flertalet artiklar/inslag kom att hamna<br />
här vid de båda rapporteringarna.<br />
Men i Rainerfallet är skillnaden mellan<br />
de två vinklingar som fått flest artiklar liten.<br />
I Freivalds-affären är de moraliskt<br />
vinklade artiklarna helt dominerande<br />
(tab. 6).<br />
Jämfört med 2000 är det främst andelen<br />
artiklar med politiskt-parlamentariskt<br />
fokus som klart skiljer sig åt. 1983<br />
finns 21 artiklar som har denna huvudsakliga<br />
vinkel. Med detta menas att det<br />
50<br />
främst är det politiska perspektivet som<br />
fokuserats. Det kan vara huruvida Palme<br />
ska göra om sin regering eller inte till<br />
följd av affären, eller olika oppositionspolitiker<br />
som kommenterar situationen.<br />
Med ”spin-off” menas artiklar <strong>och</strong> inslag<br />
som har viss (men inte huvudsaklig)<br />
anknytning till huvudpersonen, som enbart<br />
kan tänkas vara ett resultat av den<br />
pågående affären <strong>och</strong> som därför annars<br />
inte skulle blivit publicerade. Ett exempel<br />
är material som främst handlar om<br />
Björn Rosengrens fastighetsaffärer men<br />
i sammanhanget refererar till regeringskollegan<br />
Freivalds.<br />
Till kategorin ”Annan” förs de artiklar/inslag<br />
som inte passar i någon av de<br />
övriga vinklingarna. År 2000 handlar<br />
det om nio fall. Dessa har främst varit av<br />
bostadspolitisk karaktär, det vill säga artiklarna/inslagen<br />
diskuterar Stockholms<br />
bostadssituation generellt, men med anknytning<br />
till affären.<br />
Exempel på artiklar med olika vink-
ling presenteras i texten nedan under<br />
samma rubriker som används i tabellen<br />
ovan. Eftersom kategoriseringen inte<br />
självklart talar om vilken typ av artikel<br />
som skulle kunna tolkas in här, så redovisas<br />
ett antal artiklar där denna tendens<br />
varit den huvudsakliga.<br />
Moralisk vinkling<br />
Det moraliska i Ove Rainers agerande<br />
diskuteras tidigt. Redan tidigt är de flesta<br />
medier någorlunda överens om att<br />
Rainer rent juridiskt inte gjort något fel.<br />
Därefter går debatten i mångt <strong>och</strong> mycket<br />
över till att handla om dels huruvida<br />
Rainers eget agerande är moraliskt rätt<br />
eller fel, delvis om huruvida det är rätt<br />
eller fel att kräva ett visst moraliskt agerande<br />
från en socialdemokrat eller inte.<br />
Socialdemokratin anklagas av vissa för<br />
att vara dubbelmoralisk, när aktiva socialdemokrater<br />
som själva varit med att<br />
utforma skattreglerna fördömer Rainers<br />
agerande.<br />
Detta är hämtat från nyhetsmaterialet:<br />
- Av borgerligheten kan man förvänta sig<br />
vad som helst medan man som socialdemokrat<br />
måste ha en högre moral.<br />
Nancy Eriksson i Dagens Nyheter 4 november<br />
1983<br />
- Det är ett hån mot alla vanliga arbetare,<br />
som betalar mycket större skatt. Därför dömer<br />
jag Ove Rainer moraliskt.<br />
Nancy Eriksson i Expressen 3 november 1983<br />
51<br />
När det gäller Freivalds-affären diskuteras<br />
moralfrågorna inte på samma<br />
sätt som i fallet Rainer. Hennes moral<br />
”döms” inte ut i mediebevakningen (åtminstone<br />
inte lika explicit som när det<br />
gäller Rainer), utan istället spetsas alternativen<br />
till. På flera ställen nämns ”egenintresset”<br />
i samband med ”moralen”.<br />
I den ena vågskålen ligger hennes politiska<br />
trovärdighet. I den andra ligger grannsämjan<br />
- <strong>och</strong> en vinst på över en miljon kronor.<br />
[…] Det val justitieministern […] måste göra<br />
är inget man avundas henne: Egenintresset<br />
eller moralen?<br />
Expressen 8 september 2000<br />
Justitieminister Laila Freivalds fortsätter att<br />
tiga om sitt lägenhetsklipp. Som politiker sa<br />
hon en sak. Som privatperson gjorde hon<br />
någonting helt annat.<br />
- Parallellen till Rainer-affären är oerhört<br />
tydlig. Egenintresset är så starkt att det slår<br />
ut ideologin, säger maktforskaren Gunnar<br />
Falkemark.<br />
Expressen 28 augusti 2000<br />
Som redan nämnts går material från<br />
ledarplats <strong>och</strong> nyhetsmaterial inte att<br />
likställas. En tidnings politiska ställning<br />
framkommer vanligen på ledarplats <strong>och</strong><br />
inte i nyhetsmaterial. Att ändå ta med<br />
kommentarer från ledarmaterial ger en<br />
bild av hur den moraliska vinklingen tar<br />
sig i uttryck inom denna journalistiska<br />
genre.<br />
Väljer han en öppen redovisning räcker det<br />
inte med att den denna visar att hans affärer<br />
är juridiskt oantastliga. De måste också
stämma överens med grundläggande moraliska<br />
krav som kan ställas på en socialdemokratisk<br />
regeringsmedlem.<br />
Aftonbladet 2 november 1983<br />
Lagstiftaren som bestämmer gränsen<br />
mellan skatteflykt <strong>och</strong> icke skatteflykt bör<br />
inte själv som skattebetalare <strong>och</strong> deklarant<br />
röra sig inom gränsområdet.<br />
Dagens Nyheter 9 november 1983<br />
För socialdemokratin är skadan redan<br />
skedd<br />
Svenska Dagbladet 4 november 1983<br />
Även dessa två citat är hämtade från<br />
ledarplats, <strong>och</strong> kommenterar att Rainer<br />
ännu så länge sitter kvar på sin post:<br />
Så länge kommer emellertid de två värsta<br />
syndarna att sitta i orubbat bo: skattesystemet<br />
<strong>och</strong> det socialdemokratiska partiet.<br />
Svenska Dagbladet 8 november 1983<br />
Kanske håller sig Den Gode Partibrodern<br />
sig så småningom för god både för Partiet<br />
<strong>och</strong> Sverige <strong>och</strong> väljer att avsluta sin karriär<br />
någon annanstans, i annat land där småaktigheten<br />
<strong>och</strong> avundsjukan är mindre utbredda<br />
företeelser än i det samhälle Rörelsen<br />
format.<br />
Svenska Dagbladet 9 november 1983<br />
Kritiken på ledarplats kommer även<br />
från socialdemokratiska Aftonbladet:<br />
Socialdemokratin har inte råd med några<br />
affärer av det här slaget.<br />
Aftonbladet 5 november 1983<br />
52<br />
Däremot står det fullt klart att transaktioner<br />
Rainer genomfört för att undgå skatt strider<br />
både mot allmän rättskänsla <strong>och</strong> mot de<br />
krav som arbetarrörelsen har rätt att ställa<br />
på sina företrädare.<br />
Aftonbladet 9 november 1983<br />
När det gäller Freivalds-affären på<br />
ledarplats förekommer även där en moraldiskussion,<br />
som förs mer eller mindre<br />
uttalad:<br />
Vad säger en minister som ertappas med<br />
fingrarna i syltburken? Som inte lever enligt<br />
de lagar hon driver igenom? Jo, Laila<br />
Freivalds skyller faktiskt på grannarna i huset<br />
som vill köpa sina lägartiklar <strong>och</strong> inslag!<br />
Och så skyller hon på borgerliga politiker i<br />
Stockholm stadshus.<br />
Expressen 28 augusti 2000<br />
Det finns även exempel där moralen<br />
diskuteras än mer uttalat:<br />
Göran Persson berömde hennes strävan att<br />
som justitieminister hindra ombildningar,<br />
<strong>och</strong> förklarade att han inte såg något som<br />
helst moraliskt problem i att hon som privatperson<br />
deltar i en ombildning. Statsministern<br />
säger därmed att statsråden helt befrias<br />
från samband mellan lära <strong>och</strong> leverne.<br />
De behöver inte alls följa de regler de utfärdar<br />
för andra. <strong>Statsråden</strong> står över den moral<br />
de predikar för andra.<br />
Dagens Nyheter 29 augusti 2000<br />
Politisk/parlamentarisk vinkling<br />
Att mediebevakningen i de båda affärer-
na har en politisk/parlamentarisk-vinkel<br />
kan antas vara värdefullt ur ett demokratiperspektiv.<br />
Medierna spelar en<br />
viktig roll i opinionsbildningen, eftersom<br />
deras bevakning ofta utgör underlag<br />
för den information utifrån vilken<br />
medborgarna har att fatta sina politiska<br />
ställningstaganden. Allt färre svenskar<br />
är med i politiska organisationer, allt fler<br />
får sin bild av politiken från medierna.<br />
Mot denna bakgrund är det slående<br />
att konstatera att den politisk/parlamentariska<br />
vinkeln är sällsynt 2000 jämfört<br />
med 1983. Det politiska perspektivet har<br />
fått ge vika för mer av personliga/moraliska<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag. Den bild av politiken<br />
som förmedlas till allmänheten<br />
kring politiska affärer har allt mer sällan<br />
genuint politiska utgångspunkter.<br />
Artiklar från 1983 som kodats som<br />
att ha haft denna huvudsakliga vinkling<br />
har varit artiklar där främst Olof Palme<br />
varit källa. Det som diskuterats är huruvida<br />
Palme ansett det nödvändigt för<br />
Rainer att lämna en redogörelse, men<br />
också om han bör avgå eller inte.<br />
När den politiska oppositionen uttalar<br />
sig i frågan förekommer inte kritik av<br />
Rainer utan i stället kritik av socialdemokraterna<br />
<strong>och</strong> den skattepolitik de<br />
företräder.<br />
Adelsson poängterar också att detta måste<br />
vara en tankeställare för socialdemokraterna.<br />
- Vi moderater har alltid hävdat att<br />
det som står på sidorna två, tre <strong>och</strong> fyra i<br />
deklarationen måste vara hemligt. Nu har<br />
Rainer tvingats avslöja sig själv.<br />
Svenska Dagbladet 9 november 1983<br />
53<br />
En av de få texter i Freivalds-affären<br />
som har politisk/parlamentarisk vinkel,<br />
publiceras samma dag som justitieministern<br />
avgår <strong>och</strong> däri spekuleras i en<br />
eventuell avgång:<br />
Justitieminister Laila Freivalds överväger<br />
att lämna regeringen. Det uppger källor inom<br />
regeringskansliet. Justitieministern är i<br />
obalans efter uppmärksamheten kring hennes<br />
bostadsaffär.<br />
Expressen 21 september 2000<br />
Massmedial vinkling<br />
Den 8 november 1983 kom från TT ett<br />
prioriterat så kallat ”flash-telegram” om<br />
att Ove Rainer hade avgått. Den massmediala<br />
vinklingen i fallet Rainer kretsar<br />
främst kring denna händelse <strong>och</strong> är en<br />
diskussion om hur det kunde komma sig<br />
att TT under den 8 november kunde<br />
släppa ett TT meddelande klockan 17.20<br />
där det stod ”Rainer avgår” för att 19 minuter<br />
senare klockan 17.39 skicka ut ett<br />
nytt meddelande med lydelsen:<br />
F-telegrammet om Rainers avgång dras tillbaka.<br />
Det har sänts ut av misstag. Vi beklagar.<br />
TT telegram 17.39 den 8 november 1983.<br />
Medierna kommenterar inte denna<br />
händelse så mycket, bortsett från en kort<br />
intervju där chefen för TT Gunilla Smedaas<br />
beklagar de inträffade är det som<br />
kommer fram. Dock finns citatet med i<br />
alla undersökta tidningar den 9 november<br />
<strong>och</strong> i Rapport redan den 8 november.
Andra exempel på när huvudvinklingen<br />
har varit massmedial är när Svenska<br />
Dagbladet i en artikel refererar till<br />
Ove Rainer som själv blivit tillfrågad om<br />
han utsatts för en hetsjakt av medierna.<br />
Det har varit en klappjakt. Jag har tvingats<br />
offentliggöra mina privata affärer.<br />
Svenska Dagbladet 9 november 1983<br />
När det gäller Freivalds-affären,<br />
förekommer en artikel där den huvudsakliga<br />
vinkeln är massmedial. Under<br />
rubriken ”Attacken mot Expressen” (20<br />
september 2000), beskriver tidningens<br />
reporter Ingvar Hedlund hur han, när<br />
han försökte ställa frågor till Laila Freivalds,<br />
anser sig blivit tacklad av hennes<br />
pressekreterare.<br />
Med målmedvetna tacklingar förhindrades<br />
Expressens reporter att ställa frågor till justitieminister<br />
Laila Freivalds om hennes bostadsaffär.<br />
Hennes pressekreterare Björn<br />
Lindh tillgrep fysiska metoder för att stoppa<br />
samtalet, till de närvarandes förundran.<br />
[…] Vid den tredje eller fjärde knuffen från<br />
pressekreterare Lindh ber jag honom sluta<br />
tackla mig, det här är ju trots allt inte någon<br />
ishockeymatch.<br />
Expressen 20 september 2000<br />
Varken 1983 eller 2000 förs det alltså<br />
diskussion i medierna, om huruvida sättet<br />
som bevakningen sker på är rimlig<br />
<strong>och</strong> relevant eller inte. Den diskussionen<br />
kommer först senare, <strong>och</strong> då mer<br />
som en eftertänksam intern publicistisk<br />
debatt när dramatiken avklingat. Någon<br />
egentlig offentlig mediekritik under af-<br />
54<br />
färernas förlopp har inte kunnat märkas<br />
i de här analyserade medierna. När medie<strong>dreven</strong><br />
går verkar det knappast finns<br />
tid eller lust bland medierna att reflektera<br />
över varför drevet går <strong>och</strong> om det<br />
sker i någons intresse.<br />
Trivialiserande inslag<br />
Det går inte att utifrån undersökningen<br />
dra några slutsatser om antalet trivialiserande<br />
inslag skulle ha förändrats<br />
mellan åren. Men om vi tittar närmare<br />
på innehållet, kan vi märka att sättet att<br />
trivialisera på inte är likadant.<br />
Det finns bara ett trivialiserande TV<br />
inslag när det gäller Rainer-affären.<br />
Hämtat från Rapport 6 november 1983.<br />
Inslaget kom efter ett ”seriöst” inslag om<br />
Rainer-affären. Det är en kommentar<br />
till den senaste Sifoundersökningen <strong>och</strong><br />
en illustration visas i TV-rutan där ett<br />
antal politiker visas på en fotbollsplan<br />
spelandes fotboll. Varje spelare kommenteras.<br />
Detta är kommentaren om<br />
Ove Rainer:<br />
…jo det är Ove ”Blanketten” Rainer som leder<br />
den svenska avdragsligan. Han slår där<br />
en höjdare från halva planen, men den är illa<br />
riktad. Den går rakt mot det egna målet –<br />
<strong>och</strong> den går i mål. Oj, oj, det där måste vara<br />
årets självmål! Kanske kommer lagkapten<br />
Palme att ändra taktik eller byta ut någon<br />
spelare. Bollen är rund <strong>och</strong> allt kan hända!<br />
Rapport 6 november 1983<br />
I fallet Freivalds finns mer extrema<br />
varianter av trivialiserande material. Så-
dana artiklar finner vi inte enbart under<br />
de vinjetter tidningarna där dylikt material<br />
brukar publiceras. I princip verkar<br />
ingen zon i tidningarna vara fredad.<br />
Även ledarsidan, som en gång var ämnad<br />
för en seriös politisk diskussion, har<br />
trivialiserande inslag. Exempelvis gratuleras<br />
justitieministern av Expressens ledarredaktion:<br />
Expressen gratulerar Laila Freivalds, som<br />
fått en lägenhet billigt. Stark kandidat till utmärkelsen<br />
”Årets granne”.<br />
Expressen 21 september 2000<br />
På en annan ledarsida, även den i Expressen,<br />
finns ett monopolspel avbildat.<br />
I mitten finns ett foto på Laila Freivalds<br />
ansikte. Och bredvid finns chanskorten<br />
utskrivna till det så kallade ”Bostad(s)spelet”.<br />
Här är några exempel:<br />
Stockholm säljer allmännyttan till hyresgästerna.<br />
Din partikamrat ringer <strong>och</strong> klagar<br />
<strong>och</strong> du skriver en lag för att stoppa försäljningen.<br />
Stå över ett kast <strong>och</strong> slipa på formuleringarna.<br />
Trots att du skrivit stopplagen, skriver du på<br />
för en bostadsrättslägenhet. Ett miljonklipp<br />
gör man inte varje dag. Lönsam dubbelmoral,<br />
hoppa tre steg bakåt.<br />
Tidningarna skriver om dina lägenhetsaffärer.<br />
Du skickar fram din pressekreterare,<br />
lovar honom kompledigt <strong>och</strong> låser in dig på<br />
rummet. Gå två steg tillbaka.<br />
Du förnekar att du vill bilda bostadsrättsförening,<br />
trots att du har anmält ditt intres-<br />
55<br />
se. Du tvinas gå en skattefinansierad kurs i<br />
medieträning <strong>och</strong> lär dig lägga fram alla<br />
papper på bordet. Börja om från början.<br />
Expressen 30 augusti 2000<br />
Spin–off (annan uppföljning)<br />
Båda affärerna har resulterat i ett antal<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag som inte har huvudsaklig<br />
anknytning till huvudpersonen,<br />
men som ändå är en uppföljning <strong>och</strong><br />
därmed ett resultat av respektive pågående<br />
affär.<br />
Som exempel kan i Rainerfallet tas<br />
den artikel som Aftonbladet publicerar<br />
den 9 november 1983 med rubriken:<br />
”Han gick ända till Högsta domstolen”.<br />
Artikeln bygger på en genomgång av<br />
domstolsprotokoll av Göran Skytte som<br />
behandlar en tvist som Rainer haft med<br />
sin tidigare fru om underhåll.<br />
Ett annat exempel är rent ekonomiska<br />
artiklar på nyhetssidor, <strong>och</strong> i anslutning<br />
till Rainer-affären kan nämnas en<br />
artikel med rubriken ”Privatköp av<br />
statsobligationer ovanliga” (Svenska<br />
Dagbladet 9 november 1983).<br />
I samband med Freivalds-affären, är<br />
det främst med anledning av nyheten<br />
om Björn Rosengrens intresseanmälan<br />
om lägenhetsköp som artiklar <strong>och</strong> inslag<br />
hamnar i kategorin ”spin-off”. I en artikel<br />
(Aftonbladet 31 augusti 2000), som<br />
går under rubriken ”Rosengren gör miljonklipp”,<br />
görs anknytningen till den dåvarande<br />
justitieministern klar redan i<br />
underrubriken: ”Vill köpa sin hyresrätt<br />
– som Freivalds”. I upptakten refererar<br />
sedan tidningen till sitt tidigare ”avslöj-
ande” om Laila Freivalds planerade lägenhetsköp.<br />
Ett annat exempel är en artikel i Aftonbladet<br />
(28 augusti 2000), med rubriken<br />
”Så här bor våra ministrar”, som redovisar<br />
ministrarnas boendeform. Artikeln<br />
har sin utgångspunkt i Freivaldsaffären<br />
<strong>och</strong> intill finns faksimil med avbildade<br />
förstasidor som handlar om Laila<br />
Freivalds planerade lägenhetsköp.<br />
Sammanfattning<br />
(huvudsaklig vinkling)<br />
Tidigare i rapporten konstateras att konformismen<br />
i mediebevakningens inriktning<br />
ökat från 1983 till 2000. Med den<br />
huvudsakliga vinkeln förhåller det sig<br />
precis likadant. Mediebevakningen av<br />
Rainer-affären är mer balanserad <strong>och</strong><br />
erbjuder publiken en betydligt större<br />
mångfald när det gäller vilket perspektiv<br />
som väljs, än vad som är fallet i rapporteringen<br />
av Freivalds-affären.<br />
Den vanligaste vinkeln i båda affärerna<br />
är den moraliska. Det är kanske inte<br />
något uppseendeväckande resultat med<br />
tanke på att just dessa två politiska affärer<br />
har studerats. Däremot är det anmärkningsvärt<br />
att den politisk/parlamentariska<br />
vinkeln är så pass sällsynt 2000.<br />
Uppenbart är också att politiken trivialiseras<br />
i medierna. Här går det inte att<br />
se någon större förändring i omfattningen<br />
mellan de studerade åren. Däremot<br />
ser vi att sådant material numera sprids<br />
även till andra sektioner i tidningarna än<br />
de som tidigare varit reserverade för sådana<br />
inslag.<br />
56<br />
Även om moralen är den huvudsakliga<br />
vinkeln i materialet, berörs även andra<br />
områden i artiklarna/inslagen. Det<br />
är sällan innehållet i dessa är helt enhetligt.<br />
Vid den kvalitativa granskningen<br />
har vid ett antal tillfällen funnits texter<br />
som klart stöder det sätt på vilket medierna<br />
agerat när det gäller rapporteringen<br />
av de båda affärerna. Någon självkritisk<br />
hållning har varit svårare att hitta.<br />
Det finns flera exempel på mediernas<br />
egen hållning. Medierna rättfärdigar<br />
sitt eget handlande, med att tona ner sitt<br />
eget ansvar. Ett exempel är då Aftonbladets<br />
politiska chefredaktör, Yrsa Stenius,<br />
intervjuas av Aktuellt. När hon får<br />
frågan om hon känner att Aftonbladet<br />
drivit klappjakt på enskild person, försvarar<br />
hon tidningens agerande:<br />
- Det blir alltid en sådan bismak när man<br />
går på person. Jag tycker det är tråkigt att<br />
det är oundvikligt. Men samtidigt tycker jag<br />
att det hör till vår journalistiska heder också<br />
att om vi upptäcker, får tag på, en sådan<br />
här historia så bör vi undersöka den oberoende<br />
av vem det är.<br />
Aktuellt 8 november 1983<br />
Efter det att journalister stått i trapphuset<br />
<strong>och</strong> tryckt utanför Laila Freivalds<br />
dörr (vilket resulterade i hennes utbrott),<br />
skriver Expressen:<br />
För Laila Freivalds var det en ny erfarenhet,<br />
det som för vissa andra politiker närmast är<br />
rutin: att bli kritiskt granskad av medierna.<br />
Expressen 21 september 2000
Huvudsaklig källa<br />
Det är knappast överraskande att Ove<br />
Rainer <strong>och</strong> Laila Freivalds är de två<br />
vanligaste personliga källorna i materialet<br />
(tab. 7). Vid granskningen framkommer<br />
även att statsministern vid de två<br />
tillfällena är en viktig uppgiftslämnare<br />
om affärerna, även om ”avståndet”<br />
mellan Rainer <strong>och</strong> Palme i detta avseende<br />
är större än mellan Freivalds <strong>och</strong><br />
Persson. En annan viktig aktör är ”kritikern<br />
från de egna leden”, som vid ett<br />
drev har en betydande funktion som pådrivare<br />
av konflikten.<br />
Tabell 7. Källornas ”tre-i-topp” 1983 <strong>och</strong><br />
2000 (frekvens)<br />
De vanligaste personliga källorna 1983<br />
1 Ove Rainer (25 artiklar/inslag)<br />
2 Olof Palme (8 artiklar/inslag)<br />
3 Nancy Eriksson (4 artiklar/inslag)<br />
De vanligaste personliga källorna 2000<br />
1 Laila Freivalds (14 artiklar/inslag)<br />
2 Göran Persson (7 artiklar/inslag)<br />
2 Annika Billström (7 artiklar/inslag)<br />
Ove Rainers egen förklaring publiceras<br />
i sin helhet i två tidningar, Expressen<br />
<strong>och</strong> Dagens Nyheter. Rainer får<br />
även större utrymme då han vid två tillfällen<br />
den 8 november 1983, både i Rapport<br />
<strong>och</strong> Aktuellt-sändningarna, intervjuas<br />
i studion i direktsändning. Även i<br />
de tidningsartiklar som skrivs är Rainer i<br />
många fall huvudsaklig källa. Av de 89<br />
57<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag som finns under Rainer-affären,<br />
i både TV <strong>och</strong> tidningar,<br />
finns det i 59 fall en huvudsaklig källa.<br />
Av dessa 59 källor utgör Ove Rainer<br />
själv huvudkälla i 25 fall. Olof Palme är i<br />
åtta fall huvudsaklig källa <strong>och</strong> kommer<br />
därmed på andra plats.<br />
Statsminister Olof Palme tillfrågas i<br />
ett tidigt skede om sin kommentar till<br />
Rainers agerande. Den 2 november dagen<br />
efter att affären presenteras tillfrågas<br />
Palme om en kommentar.<br />
- Det här är inte principiellt. Det är en enskild<br />
fråga. Rainer ska väl komma med ett<br />
något uttalande nu, tror jag.<br />
Olof Palme i Aftonbladet 2 november 1983<br />
- I första hand vill jag att han lämnar en redogörelse<br />
till mig. Fram till dess har jag inga<br />
kommentarer.<br />
Olof Palme i Aftonbladet 5 november 1983<br />
Det finns också en kommentar från<br />
Palme med anledning att Rainer inte<br />
gjort något uttalande / svarat på de frågor<br />
som ställts:<br />
- Blir man uppringd, som jag förstår, mitt i<br />
natten så slår man ifrån sig. I en sådan situation<br />
blir man ganska så pressad <strong>och</strong> det är<br />
naturligt i en sådan situation att man slår<br />
ifrån sig. Det krav som allmänheten har det<br />
är att få en rejäl information, men inte det<br />
journalistiska kravet att stå till förfogande<br />
varje minut.<br />
Olof Palme i Rapport 7 november 1983<br />
Därefter ställer reportern Olle Söderlund<br />
frågan om varför det tagit så
lång tid för Ove Rainer att ge kommentarer,<br />
varpå Olof Palme svarar:<br />
- Jo, men det har ju varit helg <strong>och</strong> han har<br />
varit ledig över helgen <strong>och</strong> det tycker jag är<br />
rimligt.<br />
Olof Palme i Rapport 7 november 1983<br />
Nancy Eriksson är den tredje främsta<br />
källan <strong>och</strong> hon får i Rainer-affären en<br />
speciell betydelse. Nancy Eriksson 76årig,<br />
socialdemokratisk före detta riksdagsledamot,<br />
har i affären Rainer en<br />
viktig roll. Redan den 2 november, dagen<br />
efter att Aftonbladet publicerat den<br />
första artikeln skriver hon en lång artikel/analys<br />
i Aftonbladet där hon starkt<br />
kritiserar Ove Rainer. Andra medier refererar<br />
också till Nancy Eriksson som<br />
den som startade affären:<br />
Det var Nancy, som med den hetta <strong>och</strong><br />
spontanitet hon är känd för, rev igång debatten<br />
om Rainers skattemoral som hon<br />
anser skadar partiets förtroende.<br />
Aftonbladet 5 november 1983<br />
För socialdemokratins bäst borde Ove Rainer<br />
ta konsekvenserna av det här <strong>och</strong> avgå.<br />
Nancy Eriksson i Dagens Nyheter 4 november<br />
1983<br />
…förtroendet är förverkat för honom [Ove<br />
Rainer] personligen <strong>och</strong> tyvärr får hela arbetarpartiet<br />
lida för hans privata ekonomiska<br />
historier.<br />
Nancy Eriksson i Aftonbladet 2 november 1983<br />
I Freivalds-affären är, förutom huvudpersonen<br />
själv, oppositionsrådet i<br />
58<br />
Stockholm Annika Billström (s) <strong>och</strong><br />
statsminister Göran Persson de vanligaste<br />
källorna som refereras. Huvudpersonen<br />
är huvudsaklig källa i 14 av 52<br />
artiklar/inslag.<br />
I sju av 52 artiklar/inslag är Annika<br />
Billström den som huvudsakligen refereras.<br />
Hon är den som flitigast kritiserar<br />
Laila Freivalds planerade fastighetsaffär.<br />
Den interna s--kritiken 2000 framförs<br />
något mer nyanserat än vad som var fallet<br />
i Rainer-affären.<br />
- Jag hoppas att Laila Freivalds väljer att säga<br />
nej, för då blir det ju ingen ombildning.<br />
Då får hon ju, precis som hon själv sagt i<br />
media, bo kvar som hyresgäst i allmännyttan.<br />
Då kan hon leva som hon lär <strong>och</strong> allmännyttan<br />
får behålla en fastighet i innerstan,<br />
<strong>och</strong> det tycker jag är positivt.<br />
Annika Billström i Aftonbladet 19 september<br />
2000<br />
Göran Persson förekommer lika ofta<br />
som källa - i sju stycken artiklar/inslag.<br />
När statsministern får kommentera händelsen,<br />
uttalar han sitt förtroende för sin<br />
minister:<br />
Jag har stort förtroende för henne, sade<br />
Persson.<br />
- Som privatperson hade hon att fundera<br />
över vad hon skulle göra när fastigheten<br />
omvandlades till bostadsrätt. Jag kan förstå<br />
om hon inom de nya regler som satts upp<br />
köper sin lägenhet.<br />
Svenska Dagbladet 29 augusti 2000
Tabell 8. Utsträckning i vilken huvudpersonen får komma till tals (frekvens)<br />
Ja, - direkt eller indirekt Nej Tillfrågad, men ej intresserad Summa<br />
1983 22 49 5 76<br />
2000 24 34 2 60<br />
HUR HUVUDPERSONEN FÅR KOMMA TILL TALS. Antalet artiklar/inslag där huvudpersonen får <strong>och</strong><br />
inte får komma till tals år 1983 respektive år 2000. I kategorin ”Ja” ingår även texter där ombud<br />
uttalar sig för huvudpersonens räkning (exempelvis pressekreterare).Analysen grundas på 76 artiklar/inslag<br />
år 1983 <strong>och</strong> 60 artiklar/inslag år 2000.<br />
Får huvudpersonen komma till<br />
tals?<br />
De båda huvudpersonerna i affärerna är<br />
alltså de som flitigast används som personliga<br />
källor de studerade åren. En annan<br />
aspekt på samma tema, är hur vanligt<br />
det är att huvudpersonerna överhuvudtaget<br />
får komma till tals i texterna.<br />
Eftersom huvudpersonens syn på respektive<br />
affär kan anses vara viktig för<br />
en saklig nyhetsrapportering, granskas<br />
här i vilken utsträckning huvudpersonen<br />
får komma till tals.<br />
Resultaten visar att Laila Freivalds<br />
kommer till tals i 24 av 60 texter. För<br />
Ove Rainers del, får han göra sig hörd i<br />
22 av 76 artiklar/inslag. Det innebär att<br />
Laila Freivalds kommer till tals i större<br />
utsträckning än Ove Rainer (tab 8).<br />
I Aftonbladet publiceras under denna<br />
period åtskilliga artiklar där Rainer<br />
personligen får komma till tals. Exempelvis<br />
finns fler intervjuer till stora delar<br />
utskrivna tillsammans med intervjuarens<br />
frågor.<br />
Ove Rainers kommentar till Nancy<br />
Erikssons anklagelser:<br />
59<br />
Hon dömer mej ohörd. En partimedlem<br />
som uppträder på det sättet borde partiet ta<br />
avstånd ifrån<br />
Expressen 3 november 1983, Aftonbladet 5 november<br />
1983<br />
Hon har uppträtt förödmjukande. Dessutom<br />
spelar det nog ingen roll i sak att försöka<br />
förklara för henne.<br />
Ove Rainer i Expressen 3 november 1983<br />
När Laila Freivalds uttalar sig, försvarar<br />
hon också sitt agerande. Hon säger<br />
sig inte finna någon annan utväg än<br />
att köpa sin hyreslägenhet:<br />
Eftersom en stor majoritet av hyresgästerna<br />
tyvärr var för en ombildning såg vi oss<br />
tvungna att köpa vår lägenhet.<br />
Laila Freivalds i Aftonbladet 26 augusti 2000<br />
Eftersom det fanns en majoritet för ombildning<br />
till bostadsrätt hade jag bara ett val,<br />
antingen att bli hyresgäst hos mina grannar<br />
eller att köpa min lägenhet, trots att det<br />
innebär nästan fördubblade boendekostnader.<br />
Laila Freivalds i Expressen 26 augusti 2000
Ove Rainers personliga redogörelse<br />
refereras till i fyra medier <strong>och</strong> publiceras<br />
på nyhetsplats i Dagens Nyheter <strong>och</strong> Expressen<br />
den 9 november 1983. Här får<br />
han möjlighet att helt oemotsagd själv<br />
redogöra för händelseförloppet. Han<br />
väljer en form där han trots den massiva<br />
mediebevakningen inte direkt går in på<br />
att bemöta detta, utan enbart från en<br />
ekonomisk ståndpunkt. Exempelvis:<br />
Min privata ekonomi har ådragit sig stor<br />
uppmärksamhet i massmedier. Trots att jag<br />
tidigare hävdat att min ekonomi tillhör mitt<br />
privatliv vill jag ändock offentligt lämna en<br />
redovisning för mina privata ekonomiska<br />
förhållanden.<br />
Sammanfattningsvis vill jag säga följande:<br />
Mina tillgångar har under lång tid förvaltats<br />
av PK-banken enligt de principer <strong>och</strong> metoder<br />
som är vedertagna <strong>och</strong> allmänt tillämpade<br />
av bankerna vid detta slag av förvaltning.<br />
PK-banken har beskrivit situationen på<br />
följande sätt: Hade den av Ove Rainer beordrade<br />
försäljningen av aktierna i Kjellberg<br />
& Co ej skett hade hans sammanlagda<br />
skatteinbetalning blivit väsentligt mindre<br />
samtidigt som hans förmögenhet varit avsevärt<br />
större än vad som nu blivit fallet.<br />
Det kritiserade avdraget på 2 miljoner<br />
kronor i min deklaration för 1981 har inneburit<br />
en uppskjuten beskattning som är en<br />
konsekvens av de regler som gäller i fråga<br />
om räntebärande statsobligationer. Sålunda<br />
har jag för åren 1981 <strong>och</strong> 1982 betalat sammanlagt<br />
1 miljoner kronor i skatt.<br />
Att låna till förvärv av statsobligationer är<br />
allmänt förekommande <strong>och</strong> torde vara en<br />
viktig förutsättning för att sådana obligatio-<br />
60<br />
ner skall kunna emitteras i den omfattning<br />
som sker.<br />
Åtgärderna med mina kapitaltillgångar<br />
har på intet sätt påverkat beskattningen av<br />
mina tjänsteinkomster.<br />
Samma möjlighet till bemötande på<br />
nyhetsplats ges inte Laila Freivalds. Däremot<br />
publicerar Aftonbladet en helsida<br />
den 1 september 2000 med ett inlägg där<br />
den dåvarande justitieministern försvarar<br />
sitt agerande, men det sker då på debattsidan.<br />
Om det här är resultatet av en generell<br />
policy att inte längre publicera<br />
partsinlagor från utomstående bland<br />
nyhetsmaterialet, är det intressant att vi i<br />
sammanhanget kan konstatera att tidningarna<br />
även år 2000 själva låter sina<br />
åsikter framgå på nyhetsplats.<br />
På Aftonbladets debattsida skriver<br />
Laila Freivalds att hon avhåller sig från<br />
partipolitiska markeringar gentemot sina<br />
grannar eftersom en sådan markering<br />
hade varit ett spel för gallerierna.<br />
Hon ifrågasätter också de krav på moraliskt<br />
handlande som väckts mot henne.<br />
Innebär kravet att leva som man lär att jag<br />
av principiella skäl ska fortsätta att betala<br />
samma höga skatt även om en borgerlig regering<br />
sänker skatten för höginkomsttagare<br />
på ett sätt som jag inte kan acceptera? Ska<br />
en moderat politiker avstå från att ta emot<br />
barnbidrag, eftersom moderaterna sagt sig<br />
på sikt vilja avskaffa barnbidrag? […] Den<br />
”moral” som en del nu efterlyser gör det<br />
omöjligt för vanliga normala människor att<br />
inneha politiska uppdrag.<br />
Laila Freivalds i Aftonbladet 1 september 2000
Analys <strong>och</strong> diskussion<br />
I inledningen till denna studie tecknades<br />
en bild av hur det politiska systemet <strong>och</strong><br />
mediesystemet såg ut för snart 20 år sedan<br />
<strong>och</strong> hur de ser ut i dag. Det är ingen<br />
överdrift att påstå att stora förändringar<br />
har skett på båda fronter. Politiken har<br />
avpartipolitiserats, politikerförtroendet<br />
har sjunkit <strong>och</strong> valdeltagandet minskat.<br />
Medieutbudet har blivit större <strong>och</strong> mediepubliken<br />
allt mer splittrad. Förutsättningarna<br />
för ett fungerande offentligt<br />
samtal har på många sätt förändrats i<br />
grunden. Det finns här skäl att särskilt<br />
understryka att mediernas makt har<br />
ökat när det gäller att påverka den politiska<br />
dagordningen. Detta eftersom de<br />
allra flesta medborgare numera får sin<br />
huvudsakliga bild av politiken från medierna.<br />
Det är mot denna bakgrund mediernas<br />
bevakning av så kallade politiska affärer<br />
eller skandaler ska ses. Det ökade<br />
avståndet mellan väljare <strong>och</strong> valda har<br />
gjort det lättare för medierna att rapportera<br />
om politikers fifflande eller moraliska<br />
tillkortakommanden. En politisk<br />
journalistik med denna inriktning har av<br />
flera skäl blivit vanligare. Dels för att<br />
mediernas självständighet ökat <strong>och</strong> idealet<br />
om en kritisk granskning vuxit sig<br />
starkare, dels för att den allt hårdare<br />
konkurrensen mellan medierna om den<br />
stora publiken ställer krav på en journa-<br />
61<br />
listik som säljer. Att skandaler, eller<br />
misstankar om sådana, säljer har medieägare<br />
vetat i alla tider.<br />
Inledningsvis i denna rapport restes<br />
ett antal centrala frågor i samband med<br />
denna granskning av Rainer-affären<br />
<strong>och</strong> Freivalds-affären: Vilka likheter <strong>och</strong><br />
skillnader fanns i mediebevakningen av<br />
dessa båda händelser? Hur utvecklades<br />
affärerna i de ledande medierna? Vilka<br />
aktörer <strong>och</strong> åsikter dominerade i rapporteringen?<br />
Var medierna både en arena<br />
<strong>och</strong> aktör?<br />
Den för denna rapport mest vitala<br />
frågan är emellertid om det vid något av<br />
dessa tillfällen rörde sig om ett mediedrev.<br />
Detta omdiskuterade, men sällan<br />
på allvar analyserade, begrepp är intimt<br />
förknippat med debatten om politiska<br />
affärer <strong>och</strong> skandaler. Det finns anledning<br />
att fråga sig vad som definierar ett<br />
mediedrev. En uppfattning som kommer<br />
till uttryck i denna studie är att mediebevakningen<br />
för att kunna liknas vid<br />
ett mediedrev bör ha en stor omfattning<br />
<strong>och</strong> ensidig inriktning. En absolut förutsättning<br />
för mediedrev är vidare att utgången<br />
av den affär som skildras måste<br />
vara oviss – annars skapas inte den dramaturgi<br />
som medierna kräver. Däremot<br />
behöver inte ett mediedrev härröra från<br />
mediernas egen granskning. Uppgifterna<br />
kommer troligen oftare från politiska
eller andra makten närstående källor,<br />
vilka sprider dessa uppgifter i eget intresse.<br />
Vad sammanställningen av resultaten<br />
från bevakningen av Rainer-affären<br />
<strong>och</strong> Freivalds-affären visar är att det<br />
finns stora skillnader i hur dessa båda<br />
händelser skildrades i medierna med<br />
avseende på såväl rapporteringens omfattning<br />
som inriktning. De stora dagstidningarna<br />
<strong>och</strong> nyhetsprogrammen i<br />
TV ägnade Rainer betydligt större intresse<br />
än Freivalds. Rainer-affärens förlopp<br />
var snabbt <strong>och</strong> händelsen utspelade<br />
sig i princip under en veckas tid.<br />
2000 behandlades Freivalds fastighetsaffärer<br />
sparsamt i medierna men under<br />
ungefär fyra-fem veckor. 1983 nåddes<br />
en kulmen efter en intensiv stegring dag<br />
för dag. 2000 kom en uppgång efter några<br />
dagar, därefter en period med mycket<br />
låg aktivitet <strong>och</strong> sedan en uppgång alldeles<br />
före Freivalds avgång.<br />
Flera möjliga förklaringar kan sökas i<br />
variationerna i mängden inslag <strong>och</strong> artiklar.<br />
En är att en politisk affär med ett<br />
statsråd i centrum var en mycket större<br />
nyhet 1983 eftersom den tiden inte sett<br />
särskilt många sådana händelser i<br />
svensk politik. 2000 var de stora kommunala<br />
skandalerna i Gävle <strong>och</strong> Motala<br />
historia, liksom en rad andra fall från<br />
hög politisk nivå. Framförallt hade då<br />
vice statsminister Mona Sahlin avgått<br />
1995 efter en mycket intensiv mediebevakning.<br />
Politiska affärer hör nu mer till<br />
den politiska vardagen, eller mer korrekt<br />
till den medierade politiska vardagen,<br />
eftersom merparten av alla folkvalda<br />
också i vår tid varken kunnat beskyl-<br />
62<br />
las för maktmissbruk eller myglande.<br />
Samtidigt kan frågan ställas om den<br />
politiska journalistiken överhuvudtaget<br />
förmått hålla ställningarna gentemot andra<br />
typer av journalistiskt utbud. I jämförelse<br />
med till exempel ekonomi- <strong>och</strong><br />
nöjesjournalistik i vid mening förefaller<br />
i vart fall den politiska journalistiken ha<br />
förlorat terräng. I alla de medietyper<br />
som studerats i denna undersökning –<br />
morgonpress, kvällspress, konmersiell<br />
<strong>och</strong> public service-TV – har bevakningen<br />
av Freivalds varit mindre än av Rainer.<br />
Det kan bero på att politiska nyheter<br />
har ett sämre nyhetsvärde generellt nu<br />
än för 20 år sedan. Samtidigt är det viktigt<br />
att erinra om att flera nya programformer<br />
i TV i dag kan ha skildrat Freivaldsaffären<br />
vid sidan av de ordinarie<br />
nyhetsprogrammens huvudsändningar.<br />
Om fokus förflyttas från mediebevakningens<br />
omfattning till inriktning<br />
blir emellertid bilden annorlunda. Om<br />
rapporteringen kring Freivalds-affären<br />
var av mindre omfattning kan ändå konstateras<br />
att den hade en mer ensidig inriktning.<br />
1983 fanns två huvudsakliga<br />
kategorier av redaktionellt material av<br />
ungefär samma omfattning: de som var<br />
negativa till affärernas huvudperson<br />
<strong>och</strong> de som förhöll sig neutrala. 17 år senare<br />
var det dubbelt så många artiklar<br />
<strong>och</strong> inslag som var negativa till affärernas<br />
huvudperson som det fanns neutralt<br />
material. Fokus i rapporteringen hade<br />
fått en ökad tyngdpunkt på kritik av<br />
huvudpersonen. Det rapporterades mer<br />
om Rainers förehavanden, men det<br />
fanns en större samstämmighet i mediekritiken<br />
av Freivalds.
En liknande förändring över tid gäller<br />
bevakningens huvudsakliga vinkling<br />
<strong>och</strong> perspektiv. 1983 fanns två stora kategorier:<br />
de med moralisk vinkling <strong>och</strong><br />
de med politisk-parlamentarisk vinkling.<br />
2000 återstod bara en helt dominerande<br />
vinkling: den moraliska. Politiska<br />
aspekter av Freivalds-affären förekom<br />
alltså i betydligt mindre utsträckning<br />
jämfört med i Rainer-fallet. 2000 dominerade<br />
ett medieutbud som handlade<br />
om politikers privatmoral <strong>och</strong> framställde<br />
deras val som ett dilemma: ”partiet<br />
eller plånboken?”. 1983 fanns betydligt<br />
fler artiklar <strong>och</strong> inslag som spekulerade i<br />
vilka effekter det inträffade skulle få för<br />
den politiska maktutövningen i stort; för<br />
regeringen <strong>och</strong> för socialdemokratin.<br />
Personen stod däremot i centrum i allt<br />
17 år senare.<br />
Dessa båda skillnader – i tendens<br />
<strong>och</strong> vinkling – fångar möjligen flera generella<br />
förändringar i den politiska<br />
journalistiken under de år som gått mellan<br />
dessa båda affärer. Ibland framförs<br />
uppfattningen att de ökade medieutbudet<br />
med fler medier inte givit en ökad<br />
mångfald innehållsmässigt. De i denna<br />
undersökning erhållna resultaten stöder<br />
till en del den tesen. Ty bevisligen fanns<br />
en något större bredd i rapporteringen<br />
kring Rainer-affären med flera uppfattningar<br />
företrädda, mer motbilder <strong>och</strong><br />
mer repliker. Allt medan skildringen av<br />
Freivalds-affären i allt väsentligt dominerats<br />
av artiklar <strong>och</strong> inslag vars huvudsakliga<br />
tendens varit en kritisk hållning<br />
mot den dåvarande justitieministern.<br />
Självfallet ligger inget klandervärt i det<br />
granskande förhållningssättet i sig. Det<br />
63<br />
är <strong>och</strong> förblir en av journalistikens viktigaste<br />
uppgifter i samhället. Däremot kan<br />
frågan resas om bristen på öppen <strong>och</strong><br />
förutsättningslös belysning av en stor<br />
politisk händelse som denna verkligen<br />
gagnas av att ett enda perspektiv på vad<br />
som är rätt eller fel slår igenom stort i<br />
mediebevakningen.<br />
Den framträdande skildringen av<br />
personen i stället för politiken 2000 speglar<br />
möjligen också mer djupgående<br />
förändringar av det politiska klimatet i<br />
Sverige. Det är en allmänt spridd uppfattning<br />
bland demokratiforskare att de<br />
försvagade ”partidemokratierna” i allt<br />
större utsträckning präglas av en personifiering<br />
av politiken, i synnerhet vid<br />
valkampanjer (Dalton - Wattenberg<br />
2000). I någon mån har denna utveckling<br />
i Sverige förstärkts av den gradvisa<br />
övergången till ett ökat inslag av personval.<br />
Denna politiska utveckling<br />
sammanfaller med en medierapportering<br />
där både medielogikens dramaturgiska<br />
krav <strong>och</strong> marknadsstyrningens avkastningskrav<br />
uppmuntrar till ett mer<br />
privat tilltal på de flesta journalistiska<br />
områden, så också på den politiska journalistikens.<br />
I detta samspel mellan politiska<br />
<strong>och</strong> massmediala strukturförändringar<br />
uppstår förutsättningar för en<br />
privatisering av den politiska offentligheten,<br />
så kan saken möjligen beskrivas.<br />
Därutöver kan några förändringar<br />
av medierapporteringen noteras som<br />
båda har att göra med det journalistiska<br />
förhållningssättet till den aktuella politiska<br />
verkligheten. För det första är förekomsten<br />
av tolkande artiklar <strong>och</strong> inslag<br />
relativt sett större 2000 än 1983 då de
utgör en blygsam del av det totala medieutbudet.<br />
Det har blivit betydligt vanligare<br />
bland journalister numera att värdera<br />
<strong>och</strong> komma med omdömen kring<br />
de aktuella affärerna på nyhetsplats<br />
2000 jämfört med 1983. För det andra<br />
förekommer nästan inga avgångskrav i<br />
medierna alls 2000, medan detta var relativt<br />
vanligt 1983 då sådana krav återgavs<br />
från flera olika håll.<br />
Sannolikt ser vi här en gradvis förändring<br />
av journalistiska ideal. På 1980-talet<br />
var ännu en granskande <strong>och</strong> avslöjande<br />
skjutjärnsjournalistik en tämligen<br />
ny företeelse i Sverige med ett mycket<br />
gott anseende bland verksamma journalister.<br />
Sakligheten var viktig <strong>och</strong> rapporteringen<br />
skulle skildra verkligheten som<br />
den var. Reportern gick nära sitt intervjuoffer<br />
med för denne obehagliga frågor,<br />
av vilka en av de mest obehagliga<br />
vanligtvis var om vederbörande skulle<br />
avgå eller inte. TV-mikrofonen uppkörd<br />
i partiledarens ansikte i den trånga riksdagshissen<br />
symboliserar väl denna<br />
journalistiks särdrag.<br />
Den tuffa rakt-på-sak-journalistiken,<br />
<strong>och</strong> inte minst det granskade journalistidealet,<br />
har förvisso fortfarande<br />
många anhängare bland yrkets utövare.<br />
Snart nog medietränades emellertid<br />
maktens företrädare <strong>och</strong> lärde sig svara<br />
klokt på de svåra frågorna. Ordväxlingarna<br />
blev till intetsägande verbala uppvisningar<br />
av ringa värde för publiken<br />
<strong>och</strong> nya, mjukare journalistideal fick<br />
ökat utrymme t ex genom personliga reportage,<br />
individuellt hållna krönikor<br />
<strong>och</strong> mer förutsättningslösa <strong>och</strong> öppna<br />
samtal. Samtidigt har en viss distans<br />
64<br />
mellan journalist <strong>och</strong> politiker etablerats.<br />
Journalisten reflekterar ofta på håll<br />
<strong>och</strong> kommer mer ofta med egna omdömen.<br />
Men det sker inte i en nära konfrontation.<br />
Det vore en smula löjligt att<br />
direkt skrika på politikerns avgång eller<br />
spekulera i detta. I stället vidmakthålls<br />
ett drama med en <strong>och</strong> annan antydning<br />
<strong>och</strong> spekulation, lite ironi eller mer renodlad<br />
populism med inslag av politikerförakt.<br />
TV-reportern i studion som<br />
svarar på en kollegas frågor om statsrådet<br />
gör rätt eller fel är ganska typisk för<br />
den nya tidens politiska journalistik.<br />
Förutsättningarna för medierna att<br />
bevaka politiken har alltså förändrats på<br />
bara några decennier, men det har också<br />
mediernas sätt att arbeta. Vilken faktor<br />
som påverkat vilken i störst utsträckning<br />
är inte möjligt att ge svar på i en så begränsad<br />
studie som denna. Klart är<br />
emellertid att medieskildringen av en<br />
politisk affär skiljer sig åt väsentligt 2000<br />
jämfört med 1983.<br />
Var det då mediedrev som fällde Ove<br />
Rainer <strong>och</strong> Laila Freivalds? Den här genomgången<br />
ger inget entydigt svar på<br />
den frågan med tanke på hur begreppet<br />
mediedrev här har definierats. När det<br />
gäller omfattningen av bevakningen utsattes<br />
Rainer onekligen för ett mediedrev.<br />
Alla ledande medier gav stor uppmärksamhet<br />
åt affären <strong>och</strong> trappade under<br />
kort tid upp bevakningen avsevärt.<br />
Genomslaget för denna nyhet <strong>och</strong> den<br />
ovissa utgången uppfyller väl de krav<br />
som här har ställts på ett mediedrev.<br />
Däremot var inte bevakningen särkilt<br />
ensidig. Olika tendenser i materialet<br />
kom fram <strong>och</strong> Rainer framställdes lika
ofta neutralt som negativt. Därtill blev<br />
olika perspektiv belysta: de allmänpolitiska<br />
lika ofta som de privatmoraliska.<br />
Det var inget typiskt mediedrev, därtill<br />
var bevakningen alltför mångsidig.<br />
Helt annorlunda förhåller det sig<br />
med Freivalds-affären. Till omfattningen<br />
var den tämligen långt från ett mediedrev.<br />
Under nästan en månad var detta<br />
en mycket liten nyhet i de stora medierna<br />
<strong>och</strong> rapporteringen nådde aldrig upp<br />
i Rainer-affärens nivåer. Med detta mått<br />
mätt utsattes inte Freivalds för något<br />
mediedrev. Däremot var rapporteringen<br />
kring hennes lägenhetsaffär betydligt<br />
mer ensidig, mer präglad av tolkande<br />
nyheter <strong>och</strong> kritik mot hennes person.<br />
Sett till mediebevakningens inriktning<br />
<strong>och</strong> den ovissa utgången av affären finns<br />
skäl att hävda att ett mediedrev gick också<br />
denna gång. I båda affärerna är det<br />
också viktigt att framhålla kvällspressens<br />
stora <strong>och</strong> oftast ensidiga bevakning.<br />
För att summera denna genomgång<br />
kan alltså konstateras att drag av mediedrev<br />
fanns i båda affärerna, men att ett<br />
verkligt mediedrev med en både ensidig<br />
<strong>och</strong> omfattande rapportering totalt sett<br />
knappast förekom i något av fallen. Men<br />
det är definitionen av begreppet mediedrev<br />
som är central i sammanhanget <strong>och</strong><br />
65<br />
påverkar möjligheten att dra generella<br />
slutsatser. Samtidigt finns ett värde i att<br />
diskutera vad som formar ett mediedrev,<br />
inte minst för få bort överdrifter i<br />
debatten <strong>och</strong> stimulera till en nyanserad<br />
fortsatt öppen debatt i dessa för den moderna<br />
demokratin så viktiga frågor kring<br />
mediernas roll i den politiska opinionsbildningen.<br />
Oavsett om det i dessa båda fall rörde<br />
sig om ett mediedrev eller ej, kan ändå<br />
värdefulla frågor resas om huruvida<br />
den medierapportering som verkligen<br />
förkom var journalistiskt försvarlig eller<br />
onödigt överdriven. Här är en rimlig<br />
slutsats att bevakningen av både Rainer<br />
<strong>och</strong> Freivalds var motiverad i grunden<br />
eftersom det rörde sig om högt uppsatta<br />
offentliga personer vars privata handlande<br />
(eller i Freivalds fall avsikt att<br />
handla) på något sätt stod i strid med deras<br />
politiska övertygelse eller ideologi.<br />
Samtidigt är det svårt att frigöra sig från<br />
intrycket att den våldsamma omfattningen<br />
av Rainer-bevakningen <strong>och</strong> den<br />
ensidiga inriktningen av Freivalds-rapporteringen<br />
också hade sin grund i vissa<br />
journalistiska tillkortakommanden <strong>och</strong><br />
att de innebar en förvriden bild av den<br />
politiska verkligheten.
Andersson, Staffan (1999) Hederlighetens<br />
pris – en ESO-rapport om korruption,<br />
Stockholm: Finansdepartementet Ds<br />
1999:62<br />
Asp, Kent (1986) Mäktiga massmedier,<br />
Stockholm: Akademilitteratur<br />
Bagdikian, Ben H. (2000) The Media Monopoly,<br />
Boston: Beacon Press. 6th ed.<br />
Bergström, Hans (1994) Hur medielogiken<br />
bidrar till den korta sikten, I<br />
Makten över framtiden, Stockholm: IVA<br />
förlag<br />
Blumler, Jay G. & Kavanagh, Dennis<br />
(1999) The third Age of Political<br />
Communication: Influences and<br />
Featutures, I Political Communication<br />
No. 3<br />
Castells, Manuel (2000) Identitetens makt,<br />
Göteborg: Daidalos<br />
Citron, Britt-Marie (1999) Sölve & Co.,<br />
Stockholm: Norstedts<br />
Dalton, Russell J. – Wattenberg, Martin<br />
P. (2000) Parties without Partisans, Oxford:<br />
Oxford University Press<br />
Dautrich, Kenneth & Hartley, Thomas E.<br />
(1999) How the News Media Fail American<br />
Voters: Causes, Consequences & Remedies,<br />
New York: Columbia University<br />
Press<br />
Hadenius, Stig (1998) Kampen om monopolet<br />
- Sveriges radio <strong>och</strong> TV under 1900talet,<br />
Stockholm: Prisma<br />
Hadenius, Stig - Weibull, Lennart (1999)<br />
Litteratur<br />
66<br />
Massmedier, Stockholm: Bonniers<br />
Hvitfelt, Håkan (1985) På första sidan,<br />
Stockholm: Beredskapsnämnden för<br />
psykologiskt försvar Nr. 131<br />
Hvitfelt, Håkan (1989) Nyheterna <strong>och</strong> verkligheten,<br />
Göteborg: Journalisthögskolan<br />
1989:1<br />
Hvitfelt, Håkan (1999) Politik som såpopera,<br />
I Hvitfelt, Håkan - Karvonen,<br />
Lauri (red.): Den svala demokratin,<br />
Sundsvall: Demokratiinstitutet<br />
Johansson, Bengt (1998) Nyheter mitt<br />
ibland oss - kommunala nyheter, personlig<br />
erfarenhet <strong>och</strong> lokal opinionsbildning,<br />
Göteborg: JMG<br />
Lewin, Leif (1998) Bråka inte – om vår tids<br />
demokratisyn, Stockholm: SNS Förlag<br />
McManus, John H. (1994) Marketdriven<br />
journalism - let the citizen beware? Thousand<br />
Oaks: Sage Publications<br />
McNair, Brian (1998) The Sociology of Journalism,<br />
London: Arnold<br />
McQuail, Denis - Siune, Karen (eds.)<br />
(1998) Media Policy - Convergence, Concentration<br />
& Commerce, London: Sage<br />
Pulb.<br />
Nord, Lars (1999) När demokratin får börja<br />
om, Stockholm: Styrelsen för psykologiskt<br />
försvar<br />
Nord, Lars (2000) Vår tids ledare – en studie<br />
av den svenska dagspressens politiska<br />
opinionsbildning, Stockholm: Carlssons
Norris, Pippa (2000) A Virtuos Circle – Political<br />
Communication in Postindustrial<br />
Societies, Cambridge: Cambridge University<br />
Press<br />
Nygren, Gunnar (2000) Medier <strong>och</strong><br />
kommuner i en digital brytningstid, I<br />
Hvitfelt, Håkan - Karvonen, Lauri<br />
(red.): Den svala demokratin, Sundsvall:<br />
Demokratiinstitutet<br />
Patterson, Thomas E. (1993) Out of order.<br />
New York: Knopf<br />
Patterson, Thomas E. (1998) Political Roles<br />
of the Journalist, I Graber, Doris -<br />
McQuail, Denis - Norris, Pippa (eds.)<br />
The Politics of News - The News of Politics,<br />
Washington D.C.: CQ Press<br />
Petersson, Olof - Hernes, Gudmund -<br />
Holmberg, Sören - Togeby, Lise -<br />
Wängnerud, Lena (2000) Demokrati<br />
utan partier? Stockholm: SNS Förlag<br />
Rosenberg, Göran (2000) Tankar om journalistik,<br />
Stockholm: Prisma<br />
Sabato; Larry J. (1991) Feeding Frenzy –<br />
How Attack Journalism Has Transformed<br />
American Politics, New York: The Free<br />
Press<br />
Sabato, Larry J – Stencel, Mark – Lichter,<br />
S. Robert (2000) Peep Show – Me-<br />
67<br />
dia and Politics in an Age of Scandal,<br />
Lanham: Rowman & Littlefield<br />
Shoemaker, Pamela J. - Reese, Stephen<br />
D. (1996) Mediating the Message - Theories<br />
of Influences on Mass Media Content,<br />
New York: Longman<br />
SOU 1995:37 Vårt dagliga blad - stöd till<br />
svensk dagspress. Betänkande av Pressutredningen<br />
-94<br />
SOU 1999:30 Yttrandefriheten <strong>och</strong> konkurrensen<br />
Strömbäck, Jesper (1997) Medielogik, demokratilogik<br />
<strong>och</strong> det öppna samhällets<br />
villkor, Sundsvall: Mitthögskolan<br />
Strömbäck, Jesper (1998) Medielogik <strong>och</strong><br />
medialiserad politik, Sundsvall:<br />
DMI–rapport Nr. 7<br />
Strömbäck, Jesper (2000) Synen på medierna<br />
<strong>och</strong> deras uppgifter, I Hvitfelt,<br />
Håkan & Karvonen, Lauri (red.): Nygamla<br />
opinioner, Sundsvall: Demokratiinstitutet<br />
Strömbäck, Jesper (2000) Makt <strong>och</strong> medier,<br />
Lund: Studentlitteratur<br />
Thompson, John B. (2000) Political Scandal<br />
– Power and Visibility in the Media<br />
Age, Cambridge: Polity Press
Rainers egen förklaring till affären<br />
Den refereras till i fyra medier <strong>och</strong> publiceras<br />
på nyhetsplats i Dagens Nyheter<br />
<strong>och</strong> Expressen den 9 november<br />
1983.<br />
”Min privata ekonomi har ådragit sig<br />
stor uppmärksamhet i massmedier.<br />
Trots att jag tidigare hävdat att min ekonomi<br />
tillhör mitt privatliv vill jag ändock<br />
offentligt lämna en redovisning för mina<br />
privata ekonomiska förhållanden.<br />
Bakgrunden är i korthet följande: År<br />
1973 dog min far <strong>och</strong> jag ärvde vissa aktieposter.<br />
Aktierna har under åren stigit i<br />
värde. År 1981 ärvde jag efter en släkting<br />
en post aktier i Kjellberg & Co AB, ett<br />
förvaltningsbolag med i huvudsak börsnoterade<br />
aktier som tillgångar. I det<br />
sammanhanget förvärvade jag också<br />
återstoden av aktierna i bolaget.<br />
Vid denna tidpunkt var jag generaldirektör<br />
i postverket. Jag ansåg det inte<br />
lämpligt att samtidigt vara en betydande<br />
aktieägare i flera stora företag. Därför<br />
meddelade jag på hösten 1981 PK-banken,<br />
som sedan länge skött min kapitalförvaltning,<br />
att de skulle sälja såväl aktierna<br />
i Kjellberg & Co som övriga aktier.<br />
Mina tillgångar skulle istället placeras i<br />
statsobligationer.<br />
En omplacering av detta slag bör<br />
helst placeras <strong>och</strong> genomföras under re-<br />
Bilagor<br />
68<br />
lativt lång tid. Det visade sig emellertid<br />
att försäljningen av Kjellbergaktierna<br />
förutsatte en uppgörelse före utgången<br />
av 1981.<br />
Avtalet träffades i november 1981. I<br />
avvaktan på en mera långsiktig placering<br />
av mina tillgångar förvärvade PK-banken<br />
före årets slut för min räkning räntebärande<br />
statsobligationer. Vid förvärv<br />
av sådana obligationer betalas uppsluppen<br />
ränta till säljaren. En sådan ränteutgift<br />
är avdragsgill vid taxeringen.<br />
Till det sagda vill jag foga följande redovisning.<br />
Den skattepliktiga realisationsvinsten<br />
på mina aktieförsäljningar<br />
var ca 2 milj kr, vilket vid en omedelbar<br />
beskattning skulle ha medfört en skatt<br />
på 1.7 milj kr.<br />
Köpet av räntebärande statsobligationer<br />
omfattade ca 19 milj kr, varav<br />
merparten lånades i bank. Jag hade förväntningar<br />
om ett ytterligare stort tillskott<br />
till min förmögenhet som jag avsåg<br />
att placera i sådana obligationer.<br />
Räntekostnaderna för förvärvet var<br />
ca 2 milj kr. Som nämnts får vid beskattningen<br />
sådan utgift dras av från inkomsterna.<br />
När räntan på obligationerna –<br />
ca 2 milj kr – förföll till betalning året<br />
därpå togs dessa upp som inkomst.<br />
Under 1982 byttes de räntebärande<br />
obligationerna ut mot premieobligationer.<br />
När jag hösten 1982 inträdde i rege-
ingen träffade jag avtal med PK-banken<br />
i vilken jag helt överlät förvaltningen av<br />
mina medel till PK-bankens notariatavdelning<br />
utan möjlighet för mig att påverka<br />
besluten.<br />
Sammanfattningsvis vill jag säga följande:<br />
- Mina tillgångar har under lång tid<br />
förvaltats av PK-banken enligt de principer<br />
<strong>och</strong> metoder som är vedertagna<br />
<strong>och</strong> allmänt tillämpade av bankerna vid<br />
detta slag av förvaltning.<br />
- PK-banken har beskrivit situationen<br />
på följande sätt: Hade den av Ove<br />
Rainer beordrade försäljningen av aktierna<br />
i Kjellberg & Co ej skett hade hans<br />
sammanlagda skatteinbetalning blivit<br />
väsentligt mindre samtidigt som hans<br />
förmögenhet varit avsevärt större än<br />
vad som nu blivit fallet.<br />
- Det kritiserade avdraget på 2 milj kr<br />
i min deklaration för 1981 har inneburit<br />
en uppskjuten beskattning som är en<br />
konsekvens av de regler som gäller i fråga<br />
om räntebärande statsobligationer.<br />
Sålunda har jag för åren 1981 <strong>och</strong> 1982<br />
betalat sammanlagt 1 milj kr i skatt.<br />
- Att låna till förvärv av statsobligationer<br />
är allmänt förekommande <strong>och</strong><br />
torde vara en viktig förutsättning för att<br />
sådana obligationer skall kunna emitteras<br />
i den omfattning som sker.<br />
- Åtgärderna med mina kapitaltillgångar<br />
har på intet sätt påverkat beskattningen<br />
av mina tjänsteinkomster.<br />
69<br />
Intervju med Ove Rainer i sin<br />
helhet (Rapport 1983)<br />
Ove Rainer intervjuas i studion av Olle<br />
Söderlund. Rapport 8 november 1983<br />
19.30.<br />
- Ja justitieministern, det har under eftermiddagen<br />
här cirkulerat rykten att du<br />
skulle överväga att avgå. Vad är den<br />
egentliga sanningen nu, kommer du att<br />
stanna kvar i regeringen?<br />
- Med den klappjakt som har varit<br />
under de senaste dagarna skulle det vara<br />
väldigt skönt att få avgå.<br />
- Har du övervägt att avgå under de<br />
här dagarna?<br />
- Självklart, det här är alltså en personlig<br />
sak. Det är frågan om hur mycket<br />
man som offentlig person får utstå när<br />
det gäller ingrepp i den personliga integriteten,<br />
i privatlivet.<br />
- Men ditt beslut nu att sitta kvar, är<br />
det ett bestämt beslut, blir det så?<br />
- Ja jag har inte fattat något beslut vare<br />
sig åt den ena eller andra riktningen.<br />
- Så det är alltså fortfarande en öppen<br />
fråga?<br />
- Ja det är en fråga som jag kommer<br />
att ta ställning till i fortsättningen.<br />
- När tar du ställning till det?<br />
- Ja det är en fråga som jag i första<br />
hand ska diskutera med statsministern<br />
<strong>och</strong> med regeringen i övrigt. Men det är<br />
inte någonting som är aktuellt.<br />
- Men det måste väl bli ett klart besked<br />
ändå inom den närmsta tiden, man<br />
kan väl inte ha ett oklart tillstånd om huruvida<br />
justitieministern ska sitta kvar eller<br />
inte?<br />
- Om jag avgår så är det av rent per-
sonliga skäl, att jag tycker att det får vara<br />
en gräns för vad en offentlig person ska<br />
behöva stå ut med.<br />
- Känner du nu att du liksom har<br />
hamnat på gränsen för vad du står ut<br />
med?<br />
- (svagt knappt hörbart) Ja<br />
- Vad är det i fortsättningen då som<br />
kommer att avgöra hur du ska göra här?<br />
- Det är min egen bedömning.<br />
- Och när gör du den bedömningen,<br />
<strong>och</strong> hur gör du den?<br />
- Den gör jag när jag tänkt igenom<br />
det här i lite lugnare sammanhang.<br />
- Men de måste ändå vara frågan om<br />
ganska kort tidsrymd?<br />
- Självfallet.<br />
- En vecka, eller vadå?<br />
- Pressa mig inte ytterligare.<br />
- Är det en hygglig gissning, en<br />
vecka?<br />
- Du får gissa. Det är så många som<br />
har gissat här, saker som sedan visat sig<br />
inte stämma, inte vara sanna.<br />
- Har du ingen förståelse ändå för<br />
om många i socialdemokratin tyckt det<br />
har varit stötande då de har sett din deklaration<br />
där du betalat 10 procent i<br />
skatt på en inkomst på över 2 miljoner<br />
kronor?<br />
-Jo, jag har förståelse för det om man<br />
inte bryr sig om att ta reda på det faktiska<br />
förhållandet, vilket det finns de som<br />
inte har gjort när man har gått ut med<br />
bestämda <strong>och</strong> ganska ärekränkande uttalanden.<br />
Då har jag ingen förståelse för<br />
det.<br />
- . Har du förståelse för att på ett sätt<br />
socialdemokrater inte får vara rika. Är<br />
det de som de här har visat?<br />
70<br />
- Det ligger en del i det.<br />
- Och är du rik?<br />
- Ja.<br />
- Hur rik?<br />
- Ja, jag är ganska rik <strong>och</strong> det har jag<br />
redovisat i dag.<br />
- Har du förståelse för att många kan<br />
tycka att du kanske inte är rätt justitieminister<br />
att leda socialdemokratins<br />
kamp just mot bland annat skatteflykten<br />
efter att ha läst om dina affärer i tidningarna?<br />
- Det har jag ingen förståelse för.<br />
Som justitieminister måste jag hävda att<br />
det som ska ske är att människor ska följa<br />
lagarna. De som ska ske är inte att en<br />
grupp som framträder med moraliska<br />
värderingar om hur lagarna ska se ut –<br />
att det som ska gälla att det är det som<br />
ska döma människor – det är det inte<br />
frågan om utan lagarna ska döma människor<br />
<strong>och</strong> inga andra.<br />
- Känner du dig dömd av annat här?<br />
- Jag känner mig lynchad.<br />
- Kan man säga att alla uppgifter har<br />
lagts fram i <strong>och</strong> med den redogörelse du<br />
gör här idag?<br />
- Ja<br />
- Det finns ingenting som återstår<br />
alltså?<br />
- (svagt) Nej<br />
- Så nu ligger papperen på bordet. Är<br />
det då reaktionen, närmast från partifolket<br />
som kommer att avgöra huruvida du<br />
ska stanna kvar eller inte eller vad är det<br />
nu?<br />
- Det inverkar naturligtvis mycket.<br />
Men dessutom så är det min rent personliga<br />
inställning till hur svårt det är att<br />
vara en offentlig person, hur svårt det är
att freda sig själv, sitt privatliv, sina släktingar,<br />
sina närmaste när man är en offentlig<br />
person.<br />
- Det låter närmast som att du fortfarande<br />
lutar åt att avgå, är det så?<br />
- Nej, det lutar inte åt något håll. Jag<br />
bara säger hur jag tycker att man rimligen<br />
bör kunna uppfatta hur jag känner<br />
mig just nu.<br />
- Ja, tack för det <strong>och</strong> åter till Bengt<br />
Öste.<br />
Intervju med Yrsa Stenius<br />
Aftonbladets chefredaktör<br />
8 november 1983 Aktuellt<br />
(inspelad intervju som sändes i Aktuellt<br />
21.00)<br />
- Självklart gäller lagen <strong>och</strong> det finns<br />
ingen lag som kan kräva Ove Rainers<br />
avgång. Utan vad jag talar om är att hans<br />
position i Palmes regering förmodligen<br />
blir ohållbar därför at en regering står<br />
för en politik <strong>och</strong> den politiken måste ha<br />
någon form av trovärdighet också i form<br />
av att regeringens egna ledamöter måste<br />
stå bakom den.<br />
- Samtidigt är det socialdemokraterna<br />
som ligger bakom de nuvarande<br />
skattesystemet i allt väsentligt, borde inte<br />
det ändras?<br />
- Jo, men här är vi fortfarande framme<br />
vid det att de lagar som gäller nog<br />
har förutsatt att folk handlat med annan<br />
moral än de gör.<br />
- Hur kan man säga då att ledande<br />
socialdemokrater kan icke utnyttja nuvarande<br />
skattesystem fullt ut när det<br />
gäller avdrag men däremot så kan stora<br />
71<br />
kapitalägare göra det?<br />
- Så paradoxalt som det låter, så är<br />
jag benägen att svara ja på det för jag<br />
tycker faktiskt att socialdemokrater kanske<br />
i motsatts till andra har fulla själ att<br />
försöka leva som de lär.<br />
- För dem gäller särskilda moralregler<br />
med andra ord?<br />
- För dem gäller den form av politisk<br />
heder som jag tycker att man kan ställa<br />
på alla människor. Och till socialdemokraternas<br />
politiska heder hör att leva<br />
upp till sina fundamentala krav när det<br />
gäller skattepolitiken.<br />
- Hur mycket skulle då Ove Rainer<br />
ha betalat i skatt, på sina 2 miljoner, 85<br />
procent som är mesta möjliga?<br />
- Ja, det borde han ha gjort.<br />
- Men vore det inte lätt ointelligent<br />
att betala mer än han behöver när lagen<br />
tillåter de avdrag han har gjort?<br />
- Det är en intressant fråga det där.<br />
Det är klart man kan fråga sig om socialdemokraterna<br />
har en väl idealistiska<br />
människouppfattning när de tror att<br />
människor ska skatta sig själva så högt<br />
de någonsin bara går. Men då får faktiskt<br />
den diskussionen föras inom socialdemokratiska<br />
partiet. Men den politik som<br />
har gällt inom de socialdemokratiska<br />
partiet handlar om att man ska skatta efter<br />
bärkraft.<br />
- Du har ingen känsla av att Aftonbladet<br />
har drivit klappjakt på enskild<br />
person?<br />
- Det blir alltid en sådan bismak när<br />
man går på person. Jag tycker det är tråkigt<br />
att det är oundvikligt. Men samtidigt<br />
tycker jag att det hör till vår journalistiska<br />
heder också att om vi upptäcker, får
tag på, en sådan här historia så bör vi<br />
undersöka den oberoende av vem det är.<br />
Inslag i TV4 Nyheterna 2000<br />
2000-09-20, 22.00<br />
Längd: 1,31<br />
Påa:<br />
- Ja, trots den hårda kritiken kommer<br />
justitieministern Laila Freivalds att<br />
genomföra köpet av sin hyresrätt i<br />
Stockholms innerstad. Enligt uppgifter<br />
till Nyheterna, inför ett informationsmöte<br />
med hyresgästerna i huset i kväll,<br />
håller Freivalds fast vid beslutet.<br />
Reporter (Joachim Sorbe):<br />
- Politikern Laila Freivalds kämpar emot<br />
en utförsäljning av Stockholms allmännytta.<br />
Men privatpersonen Laila Freivalds<br />
väljer ändå att köpa sin egen lägenhet<br />
i allmännyttiga Svenska bostäder.<br />
Något som fått hennes partikamrater att<br />
se rött.<br />
Annika Billström:<br />
- Jag tycker att det är viktigt att man, som<br />
jag har sagt tidigare, lever som man lär.<br />
Och jag har satt mig in i min… Alltså det<br />
är inte så att vi socialdemokrater är emot<br />
bostadsrätten som upplåtelseform; utan<br />
det är omvandlingen av allmännyttans<br />
hyresrätter då, till bostadsrätter, vi är<br />
motståndare till. Och hade jag själv befunnit<br />
mig i samma situation, så tror jag<br />
inte att jag med nån trovärdighet efter en<br />
sån här händelse hade kunnat uttala mig<br />
å partiets vägnar i bostadsfrågan.<br />
72<br />
Reporter (Joachim Sorbe):<br />
- Freivalds hade kunnat stoppa hela utförsäljningen<br />
av fastigheten genom att<br />
avböja att köpa sin lägenhet. Något som<br />
hade varit samma sak som att tacka nej<br />
till en väntad värdestegring på cirka en<br />
miljon kronor. Men enligt vad Nyheterna<br />
erfar, så framkom vid ett informationsmöte<br />
med hyresgästerna i kväll att<br />
Freivalds står fast vid sitt köp. Justitieministern<br />
själv var upprörd över mediernas<br />
belysning av affären, <strong>och</strong> ville inte<br />
kommentera.<br />
Laila Freivalds:<br />
- Nej. Du gör intrång i mitt hus. Du står<br />
utanför min port. Du kränker min familj.<br />
Detta är förnedrande. Framför allt<br />
för dig. (pekar) Och dig. Och dig. Ni borde<br />
skämmas!<br />
Okänd reporter:<br />
- Vad anser du själv om att du bryter mot<br />
en… (reportern avbryts av att Freivalds<br />
smäller igen dörren).<br />
/slut inslag/
MEDIEDREVSTUDIEN KODNINGSSCHEMA<br />
Rubrik:_____________________________________________________________<br />
Variabel Position<br />
V1 Löpnummer<br />
V2 Mätperiod 1. 1983<br />
2. 2000<br />
V3 Dag i förloppet 1 – 30<br />
V4 Medium - Aktuellt<br />
- Rapport<br />
- TV4 Nyheterna<br />
- Aftonbladet<br />
- Expressen<br />
- Dagens Nyheter<br />
- Svenska Dagbladet<br />
V5 Förekommer i löp/förstasida - Ja<br />
- Nej<br />
V6 Artikeltyp 1. Nyhet<br />
2. Ledare<br />
3. Övrigt opinionsbildande material<br />
9. Övrigt ej tillämpbart<br />
5. _____________________________<br />
V7 Journalistens/författarens förhållningssätt 1. Beskrivande<br />
i helhet 2.Tolkande<br />
V8 Antal olika namngivna källor, direkt eller 0 – 9<br />
indirekt citerade<br />
V9 Huvudsaklig ”källa” 001 Huvudpersonen<br />
100 Politiker<br />
I förstahand vad som förekommer mest 101 Annika Billström (s)<br />
I andra hand vad som prioriteras först/överst 102 Göran Persson (s)<br />
103 Kent Härstedt (s)<br />
104 Dag Larsson (s)<br />
105 Björn Rosengren (s)<br />
106 Bengt-Ola Ryttar (s)<br />
107 Widar Andersson (s)<br />
108 Lars Stjernkvist (s)<br />
109 Nancy Eriksson (s)<br />
73
74<br />
110 Olof Palme (s)<br />
111 Ing Marie Hansson (s)<br />
114 Eva Segerström (s)<br />
115 Bo Toresson (s)<br />
116 Jörn Svensson (s)<br />
117 Sverker Lindstöm (s)<br />
119 Ulf Adelsson (s)<br />
119 Aina Westin (s)<br />
120 Sten Nordin (m)<br />
Raimo Pärssinen (s)<br />
200 Journalister<br />
201 Lena Smesdaas (TT)<br />
202 Yrsa Stenius (AB)<br />
203 Bernt Ahlqvist<br />
204 Annika Hagstöm<br />
208 S-O Andersson<br />
5. (chefred Stockholmstidningen)<br />
300 Experter<br />
301 Gunnar Falkemark, docent statsvet<br />
302 Lars Johansson skattechef S-holm<br />
303 Sten-Olof Lodin Prof. i skatterätt<br />
304 Christer Jahrenius<br />
305 Anonym bostadsrättsexpert<br />
400 Allmänhet<br />
401 Christer Olsson, civilingengör, Sandviken<br />
500 Övriga<br />
999 Ej tillämpbar (ex om v8=0)<br />
V10 Huvudsaklig tendens 1. Positiv till affären som sådan<br />
2. Positiv till huvudpersonens agerande<br />
3. Positiv till anhängare<br />
4. Positiv till kritiker<br />
5. Negativ till affären som sådan<br />
6. Negativ till huvudpersonens agerande<br />
7. Negativ till anhängare<br />
8. Negativ till kritiker<br />
9. Neutral<br />
99. Ej tillämpbar<br />
V11 Får huvudpersonen komma till tals? 1. Ja, personligen direkt eller indirekt<br />
2. Ja, via ombud<br />
3. Nej<br />
4.Tillfrågad men ej intresserad<br />
9. Ej tillämpbar<br />
V12 Huvudsaklig vinkling 1. Moralisk<br />
2. Juridisk
V13 Referens till andra medier 1. Ja, till det egna<br />
2. Ja, till andra<br />
3. Nej, inte alls<br />
75<br />
3. Ekonomisk<br />
4. Politisk/parlamentarisk<br />
5. Massmedial<br />
6.Trivialiserande<br />
7. Spin-off<br />
10. Porträtt<br />
9.Annan _____________________________<br />
V14 Framförs krav på avgång? 1. Ja, av journalisten/författaren<br />
2. Ja, av politiker inom samma parti<br />
3. Ja, av politiker från annat parti<br />
4. Ja, av företrädare för intressegrupper<br />
5. Ja, av experter (som uttalar sig i egenskap<br />
5. av sin profession)<br />
6. Ja, av allmänheten<br />
7. Ja, av andra aktörer<br />
5. _______________________<br />
8. Nej<br />
9. Ej tillämpbar<br />
Kodningsanvisningar/<br />
förklaringar:<br />
Löpnummer För att strukturera materialet<br />
på ett överskådligt sett har varje<br />
enhet försetts med ett löpnummer.<br />
Mätperiod Undersökningen är uppdelad<br />
i två olika mätperioder. Mätperiod 1<br />
är förloppet för Rainer-affären 1983<br />
<strong>och</strong> mätperiod 2 förloppet för Freivalds-affären<br />
2000.<br />
Dag i förloppet Varje enhet har kodats<br />
med ett nummer som motsvarar dagen i<br />
förloppet. Förloppet 1983 utgjorde 9<br />
dagar, förloppet 2000 utgjordes av 28<br />
dagar.<br />
Medium Varje enhet har kodats utifrån<br />
vilket medium de förekommit i. De sju<br />
alternativen har varit: Aktuellt, Rapport,<br />
TV4 Nyheterna, Aftonbladet, Expressen,<br />
Dagens Nyheter <strong>och</strong> Svenska Dagbladet.<br />
Förekommer i löp/förstasida Denna<br />
variabel anger huruvida artikeln eller<br />
inslaget förekommit i löp eller på första<br />
sidan. Dessa delar har inte utgjort separata<br />
artiklar <strong>och</strong> inslag.<br />
Artikeltyp Artiklarna <strong>och</strong> TV inslagen<br />
har delats in i olika artikeltyper. Nyhet<br />
är alla TV inslag, utom övrigt <strong>och</strong> alla artiklar<br />
publicerade på nyhetsplats.
Journalistens förhållningssätt Varje<br />
enhet har kodats efter den huvudsakliga<br />
hållning som journalisten anses ha haft.<br />
De två olika hållningar som varit möjliga<br />
har varit beskrivande <strong>och</strong> tolkande.<br />
Detta baseras på de totala intrycket av<br />
enheten.<br />
Antal namngivna källor Här anges de<br />
totala antalet namngivna källor i artikeln<br />
eller inslaget. Ingen hänsyn tas till hur<br />
mycket utrymme varje källa har. I vissa<br />
fall har antalet källor varit noll.<br />
Huvudsaklig källa Med huvudsaklig<br />
källa avses den källa som till största del<br />
varit källa för artikeln eller inslaget. I de<br />
fall där flera källor förekommit har den<br />
som förkommit flest gånger varit den<br />
som blivit huvudsaklig källa, personen<br />
behöver med andra ord inte vara den<br />
som först omnämns, artikeln eller inslaget.<br />
Det har inte funnits källor i alla artiklar<br />
eller inslag. Då kategorin övriga<br />
innehåller så få fall har vi valt att inte<br />
specificera dessa personer.<br />
Huvudsaklig tendens Varje enhet har<br />
bedömts i sin helhet utifrån värdeskalan<br />
positiv/negativ/neutral, i förhållande<br />
affären som sådan, till huvudpersonens<br />
agerande, till kritiker till huvudpersonen<br />
eller till anhängare. Bedömningen<br />
grundar sig i huvudsak på de källor som<br />
kommer till tals <strong>och</strong> den grundläggande<br />
tonen i artikeln eller inslaget.<br />
76<br />
Får huvudpersonen komma till tals?<br />
Huvudpersonens möjlighet att komma<br />
till tals i artiklarna har bedömts med fyra<br />
olika värden vid kodningen. Vid bearbetningen<br />
av materialet har Ja, personligen<br />
direkt eller indirekt <strong>och</strong> Ja via ombud<br />
slagits samman till ett värde.<br />
Huvudsaklig vinkling Med huvudsaklig<br />
vinkling menas de utifrån hela artikeln<br />
eller inslaget sett huvudsakliga perspektivet<br />
som lyfts fram. Där texten i sig<br />
inte varit tillräcklig för att göra bedömningen<br />
har en sammanvägd bedömning<br />
av bild, rubrik <strong>och</strong> ingress gjorts.<br />
Referens till andra medier Med referenser<br />
till andra medier menas ett det på<br />
ett uttalat sett framkommer att material<br />
är hämtat från andra medier eller att andra<br />
medier på annat sätt nämns vid<br />
namn. I de fall där det förkommer referenser<br />
både till det egna <strong>och</strong> till andra<br />
medier har vi valt att koda utifrån det<br />
medium som nämns flest gånger i de fall<br />
där det förkommit lika många gånger<br />
har kodningen gjorts efter det medium<br />
som nämnts först.<br />
Framförs avgångskrav? Avgångskrav<br />
måste för att beaktas vid kodning vara<br />
explicita. Krav på avgång kan komma<br />
från olika aktörer men också saknas<br />
helt. Varje enhet har kodats utifrån åtta<br />
olika alternativ.
Box 12811, 112 97 Stockholm • Tel. 08 656 78 30<br />
mediestudier@telia.com • www.mediestudier.a.se