Läs vidare - Kulturarv Värmland

Det moderna Karlstad
Kring sekelskiftet
Efter den senaste, och förhoppningsvis sista stora stadsbranden 1865, då bara 7 av 241
gårdar stod kvar, utlystes en allmän pristävlan om en ny stadsplan. Ett tjugotal förslag inlämnades
ur vilka två valdes ut och kombinerades till en. Det slutliga förslaget var från arkitekt Sundelius
men hade omarbetats väsentligt av den tillsatta kommittén 1 . Den nya stadsplanen antogs av
stadsfullmäktige redan i november 1865, och fastställdes av regeringen i december samma år.
Trots den skyndsamma processen protesterades det i Karlstad över långsamheten i det nya
planarbetet. I takt med befolkningsökningen utvidgades den och gäller faktiskt fortfarande i stora
huvuddrag för Karlstads centrala områden, inklusive stadsdelarna Haga och Klara. Våren 1866
startade återuppbyggnaden som engagerade hantverkare från hela landet. Arbetet, som leddes av
Karlstads första stadsarkitekt C. F. Sundberg, gick undan 2 .
Bild 10. Karlstad 1866
Redan 1867 hade bostadsbyggandet kommit så långt att huvudgator och torg kunde
stensättas. I Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning konstaterade man att en helt ny stad med
boulevarder och fria öppna platser som saknade motstycke i landet vuxit upp 3 . De nya tomterna
gjordes större än de gamla, och gatorna som stensattes successivt, blev färre men bredare. Man
planterade också rader med träd, så kallade promenader, av vilka en av de vackraste är den som
fortfarande löper längs med pråmkanalen i Haga 4 . Man började snabbt bygga hus i sten samtidigt
1 Karlstads stadsplan i äldre och nyare tider, föredrag av stadsingenjör G Lovén 1928 - Svenska kommunal-tekniska
föreningens handlingar nr 7, Stockholm 1929
2 Ronge, Mats - Det gamla Karlstad, Karlstad 1958
3 Karlstadsbornas bostäder under fyra sekler, KBAB 1984
4 Pråmkanalen stod färdig 1838 och förband Klarälven med Inre hamnen. Trädplantering är för övrigt fortfarande ett medvetet sätt att
miljösanera starkt förorenade städer.

som djurhållningen i de centrala delarna förbjöds och försvann. Den stora branden hade fått
borgarna i staden att rikta blicken mot ytterområdena 5 . Det nya Karlstad som växte fram var på
många sätt betydligt bättre än det gamla. Gas började ersätta rovolja och fotogen som
belysningskälla, vatten och avloppsledningar drogs in i fastigheterna. Omkring sekelskiftet 1900
installerades de första vattenklosetterna i bostadshusen, vilket var ett stort sanitärt framsteg.
Samtidigt tändes de första elektriska lamporna. Staden växte också i och med KMW´s utveckling
till en stor industrianläggning. Men även oreglerad bebyggelse uppstod, framför allt i
ytterområden som Herrhagen, 6 Kvarnberget och Viken, och för att undvika alltför fritt växande
bebyggelse utarbetades stadsplaner även här under åren 1899 till 1901.
Bild 11. Stadshotellet 2005
Den enhetliga bebyggelsen som dominerat stadsbilden började kring sekelskiftet sakteliga
slås sönder. Patriciervillor och fyravåningsbyggnader uppfördes samtidigt som trähusens
dominans upphörde, vilket vittnar om det ökade välståndet. Bebyggelsens monotoni bröts också
genom att flera nya, offentliga byggnader som t. ex. rådhuset, stadshotellet, residenset och
läroverket byggdes. Redan 1874, hade stadsfullmäktige bestämt att stadens centrala trähus skulle
reveteras, och 1906 antogs en ny byggnadsordning som föreskrev att nya byggnader skulle
uppföras i sten, inte bara i de centrala delarna utan också vid de större gatorna vid stadens
ytterområden. När stadsplaner antagits även här, steg tomtpriserna, vilket innebar att de sämst
52 Vi och vår kyrka, Haga - Herrhagen - Lambergets församlingsdistrikt, Karlstad 1962
53 Herrhagen var kring sekelskiftet 1900 ett eftersökt område för industrier och verkstäder av olika slag. Stadsdelen kom med tiden att
bli Karlstads folkrikaste, och var så fram till 1960-talet.

lottade tvingades att söka sig ännu längre utanför stadsplanen för sina bostadsbyggen 7 . Hagaborg,
Norrstrand, Västerstrand och Sundsta började nu också bebyggas. Det ledde till att man år 1910
antog ännu en reglering som syftade till särskilda föreskrifter för byggnadsverksamheten norr och
väster om älvens mynningar.
Bild 12. Äldre stenhus
Bostadsbyggandet höll emellertid inte samma höga takt som inflyttningen. Särskilt rådde
brist på bostäder som passade en växande arbetarklass. Det ledde till bildandet av en kommunal
egnahemskommitté, vars främsta syfte var att förbättra industriarbetarens boende 8 .
Ursprungstanken med egnahemsrörelsen var ett allvarligt försök att komma till rätta med
industrialiseringens uppenbara avigsidor som skapade misär, trängsel och annat elände. Redan
1899 tillsattes en egnahemskommitté av staten med ambitionen att hålla ungdomen kvar i landet
genom ett subventionerat bostadsbyggande. Förhoppningen var att även kunna ge ”de lägre
samhällsklasserna” en möjlighet att äga sina hem, och att i större utsträckning låta arbetarna få ta
del av ”det goda livet”. För en del förespråkare för de socialpolitiska reformerna fanns också
andra syften: att begränsa utvandringen till Amerika, och att hindra socialdemokratins tillväxt.
Den som äger sitt hem blir aldrig socialist, resonerade man. Och det var ett skäl till att
egnahemstanken från början inte var lika populär hos socialdemokratin som hos borgarklassen,
7 Värmlänningar bygger – Byggförlaget 1991
8 Edlings, Nils - Det fosterländska hemmet, Carlssons förlag 1996

även om den också där hade sina sympatisörer 9 . Efter kommitténs betänkande bildades en statlig
egnahemlånefond 1904, vilket var det första subventionerade bostadsbyggandet i Sverige.
Enligt en bostadsinventering från 1913 fanns 4 114 lägenheter, där drygt 18 000 människor
bodde, vilket innebar ett genomsnitt på fyra personer per lägenhet. Lägenheterna var långt ifrån
idealiska även om många hade elektricitet och vatten. Snarare var de av mycket enkel art, otäta
och med gemensamma avträden. Under 1900-talets inledande decennium byggdes cirka 100
lägenheter i Karlstad.
Folkhemmet tar form
Karlstad växte över åkermarker, på skogsklädda åsar och utmed älv- och sjöstränder. De
kommunala markinköpen intensifierades under 1900-talets början, men få nya bostäder byggdes
innan första världskriget. För att stimulera nyproduktioner beslöt stadsfullmäktige att sälja tomter
för priser som låg 30 % under förkrigsvärdet. Dessutom utvecklades subventionerade lån. Tack
vare insatserna höll bostadsproduktionen jämn nivå med folkökningen under mellankrigsåren.
Det fanns till och med outhyrda lägenheter, men trots detta var många på grund av fattigdom
hänvisade till att bo trångt i kolonistugor eller nödbostäder 10 .
Bild 13. Två olika planer över stadsdelarna Herrhagen och Bellevue
I och med Stockholmsutställningen 1930 och funktionalismens genombrott därefter,
förändrades den svenska byggnadsstilen radikalt. Få byggnader från den här tiden står egentligen
att finna. Däremot fick Karlstad 1932 en ny byggnadsordning som bl. a. handlade om
9 Ibid
10 Ronge, Mats - Det gamla Karlstad, Karlstad 1958

yggnadernas yttre och inre anordnande, bygglov och tillsyn över byggandet 11 . De nya smala
lamellhusen bröt radikalt mot tidigare stadsbyggande, som till stor del präglats av mörka och
trånga gårdar. Karlstad fick sin första stadsplan efter funktionalistiska förtecken på Sundsta och
kort därefter följde Bellevue. Detta nya strama stadsplaneideal kom sedan genom stadsarkitekten
Olle Lagergren att successivt mjukas upp och bli mer livfullt. Husen grupperades friare och
användes tillsammans med naturen som rumsskapande element.
Stadens kommunala välfärdsinsatser
År 1942 bildades Karlstads bostadsaktiebolag – KBAB, ett kommunalt bostadsbolag som
främst skulle förse den mobiliserande krigsmakten med lägenheter 12 . Efter tyskarnas ockupation
av Norge blev Värmland det mest utsatta länet i landet, vilket ställde högre krav på den militära
organisationen. Bildandet av KBAB var alltså inte en följd av de bostadssociala ambitionerna som
inletts av den svenska regeringen 1933. Det socialdemokratiska partiet som styrde kommunen vid
tiden för bolagets bildande hade inte för avsikt att göra bostadsbolaget till ett instrument för
rådande socialdemokratisk bostadspolitik.
Bild 14. Kvarnberget och Karlstad på 1950-talet
Försvarsmakten beslöt i slutet av 1930-talet att flytta Mariebergs ammunitionsfabrik till
Zakrisdal i Karlstad. Det krävde att flera nya lägenheter byggdes och gav, framför allt, privata
entreprenörer gott om arbetstillfällen. Bostäder för ammunitionsfabrikens personal uppfördes
främst på Kvarnberget efter att en stadsplan för området upprättats av arkitekten Cyrillus
11 Stadsfullmäktiges i Karlstad handlingar, serie A no. 1 1933
12 Karlstadsbornas bostäder under fyra sekler, KBAB 1984

Johansson på 1940-talet. Den nya planen skiljde sig från de tidigare genom att den präglades av
en större variation trots att 1930-talets lamellhus fortfarande dominerande.
Karlstad fortsatte att växa. Under 1940-talet ökade befolkningen med drygt 7 000 personer.
Anledningen till befolkningsökningen berodde till stor del på att jordbruket rationaliserats och
många sökte sig därför från den värmländska landsbygden intill staden. Något radikalt behövdes
göras, och befolkningsökningen diskuterades ofta på stadsplanekontoret. Målet var att avskaffa
bostadsbristen till år 1970 13 . Under efterkrigsåren rådde fortsatt brist på bostäder på många håll i
landet. I slutet av 1940-talet fattade riksdagen beslut som kom att prägla bostadsproduktion och
hyresmarknaden under 1950- och 1960-talen. Ambitionen var att bygga bort bostadsbristen,
samtidigt som standarden skulle höjas rejält. I Karlstad krävdes att 17 000 lägenheter byggdes
under loppet av tjugo år, vilket var en dryg fördubbling av det befintliga beståndet 14 . Suget efter
egnahem hade varit svagt under hela efterkrigstiden, i genomsnitt hade bara drygt 15 procent av
nyproduktionen bestått av småhus. Det uppsatta målet för småhusbyggande i länet låg under
perioden på 40 procent av den totala bostadsproduktionen 15 .
Samtliga nyproducerade lägenheter skulle förses med centralvärme, kök samt vatten och
avlopp. Samtidigt fick de inte kosta mer än 20 % av en industriarbetare genomsnittsinkomst. Av
denna anledning var det nödvändigt att staten subventionerade bostadsbyggandet med förmånliga
lån och bidrag. Det enda kravet man hade var att lägenheterna skulle hålla den fastställda
minimistandarden. Två nya statliga bostadsorgan bildades; bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnden,
vars främsta uppgift var att fördela statens pengar regionalt, och därigenom realisera den nya
bostadspolitiken. Trots reformer och subventioner blev hyrorna i de nybyggda husen för dyra för
människor med låga inkomster. I en motion till stadsfullmäktige 1954 begärde folkpartiet en
utredning om möjligheten att bygga billigare bostäder. Resultatet blev billigare bostäder på
Färjestad. De nya lägenheternas standard var inte sämre, kostnaderna för bygget reducerades
istället genom olika typer av rationaliseringar och innovationer i byggprocessen som exempelvis
byggkranen.
Efterfrågan på bostäder ökade oavbrutet under efterkrigstiden. Men fortfarande dominerade
husen man byggt strax efter branden 1865. Flera av dessa var små kåkar på innergårdarna,
närmast att betrakta som slumbostäder och utdömda av hälsovårdsnämnden. Men som en följd
av den rådande bostadsbristen tvingades ändå många att leva i lägenheterna. Förutsättningarna
krävde förändring. Folkhemmet var tvunget att bli en realitet. Ett stadsplanekontor inrättades
1949 och en ny generalplan arbetades fram och stod klar 1954. Den nya planen blev dock aldrig
13 Vid utgången av 1970 bodde nästan 55 000 personer i Karlstads
14 Värmlänningar bygger – Byggförlaget, 1991
15 Ibid

officiellt fastställd, men kom ändå att prägla stadens utveckling. Under 1950- och 1960-talen
började höghus att byggas. Dessutom växte en helt ny typ av bebyggelse fram i centrum, vilket
vittnar om ett nytt uppsving för näringslivet. I och med klädbutiken CGC´s flytt försköts
kommersen och handeln från Stora Torget till Drottninggatan 16 . En förskjutning som med tiden
befästes genom att ett par av de stora varuhusen också etablerade sin verksamhet dit.
De expansiva årtiondena
Bild 15. Oscar Jonssons målningar över Karlstads framväxt
Under 1940- och 50-talen rådde högkonjunktur och enligt rådande princip skulle bostäder
byggas under lågkonjunktur – eftersom bostadsbyggande användes i konjunkturreglerande syfte.
Det blev dock med tiden ohållbart. Dåvarande stadsarkitekt Olle Lagergren 17 ogillade de
likformiga bostadstyper som dåtidens låneregler tvingade fram, vilka han ansåg bidrog till
enformiga stadsplaner utan skönhetsvärden. Och detta var, enligt honom, inte förenligt med
byggnadsnämndens strävan att skapa en god bostadskultur. Man försökte skapa en intimare miljö
än den som lamellhussystemet hade medfört. Tack vare olika typer av rationaliseringar och
byggsektorns industrialisering tog bostadsbyggandet fart under 1950-talet 18 . Successivt ersattes de
få små och omoderna lägenheterna med flera större och moderna. För Karlstad innebar 1950-
talet till en början inledningen på ett uppsving, och senare en rejäl nedgång vad det gäller
bostadsproduktionen. Efter att ha producerat 376 lägenheter år 1950, sjönk bostadsbyggandet
16 Konstnären Oscar Jonssons (1919-1999) vackra muralmåleri i trapphuset intill CGC skildrar Karlstads moderna framväxt.
17 Olle Lagergren var stadsarkitekt i Karlstad mellan åren 1931-1958. Han efterträddes av sin son Per som besatt tjänsten mellan åren
1958-1985.
18 Moberg, Ove - Karlstad historia under fyra sekler, Karlstad 1983

ejält året efter p.g.a. ökade kostnader, och hyran för en medelstor lägenhet med statliga lån ökade
från 26 till 30 kronor per kvadratmeter.
Det som annars kännetecknar 1950-talet var att en mängd nya metoder vad gäller teknik och
material prövades. På Olle Lagergrens inrådan började man bl. a. att bygga källarlösa hus, en
metod som lämpade sig bra i Karlstad med sin sandiga mark som innebar svåra
grundförhållanden. Andra byggmetoder som prövades under decenniet var exempelvis att
uppföra hus där mellanväggarna var den bärande stommen. Lagergren varnade för denna metod
som var oprövad och vars värde på längre sikt möjligen skulle kunna komma att ifrågasättas. Han
såg en risk att bygga med tunna ytterskalsmurar, där grunden inte utgjordes av fast material.
Generalplanen, som alltså aldrig officiellt antogs 1954, inleddes med en utredning över
befolkningens sammansättning, näringslivets inriktning och bebyggelsens fördelning. Man
räknade med ett tillskott på cirka 2 100 lägenheter i flerfamiljshus. Genom denna expansion
förväntade sig fullmäktige att behovet av bostäder skulle vara täckt till 1975. Trots goda
ambitioner i generalplanen fortsatte bostadsbrist att råda. Mycket beroende på att byggandet var
reglerat, och inte kunde ske snabbare än vad den tilldelade kvoten medgav. För att kunna
förverkliga generalplanens intentioner, gjorde fullmäktige ett flertal större markinköp. Ibland
tvingades man tillgripa expropriation 19 , men oftast träffades frivilliga överenskommelser. Nya
bostadsområden kunde byggas och gamla saneras. Äldre stadsplaner omarbetades för Bellevue,
Haga och Hagaborg. Nya arbetades fram för områden på tidigare mer eller mindre orörd mark
som Våxnäs, Gruvlyckan, Orrholmen och Rud. Stadsdelar som ganska omgående kom att präglas
av barnfamiljer, och med bostäder grupperade kring eller invid ett kommersiellt och kulturellt
centrum.
Husens höjd i Karlstad hade successivt ökat, från att man på 1940-talet hade ansett att
fyravåningshus var tillräckliga, gav byggnadsstyrelsen 1954 bygglov för ett tiovåningshus som
sedan uppfördes på lasarettsområdet. Bristen på parkeringsplatser satte en gräns för hur hårt
marken kunde utnyttjas för husbyggen samtidigt som trafiklederna började överarbetas i
generalplanen. Enligt Le Corbusiers 20 tidigt lanserade teorier och visioner skulle staden upplevas
genom
19 Expropriation är en rättslig åtgärd varigenom äganderätt eller servitutsrätt till fastighet tvångsvis och mot ersättning tas i anspråk för
att tillgodose ett allmänt intresse.
20 Den schweiziske arkitekten och teoretikern Le Corbusier (1887-1965) anses vara funktionalismens främste teoretiker och en av dess
främsta stilskapare. Le Corbusier var för övrigt en pseudonym, hans riktiga namn var Charles-Édouard Jeanneret.

Vår snabba bil som följer den upphöjda motorvägen mellan majestätiska skyskrapor,
när vi kommer närmare, ser vi återigen de höga skyskraporna avteckna sig mot himlen.
Hela staden är en park 21.
Bilismen förändrade stadsbilden på fler sätt än att husen blev högre. Gatorna började
asfalteras. Den ökade bilismen föranledde också Ahlmarks att uppföra ett större parkeringshus
vid Drottninggatan, vilket stod färdigt att tas i bruk 1965. Annat som kanske överarbetades under
den här perioden var saneringen av städernas centrala delar. Resultatet blev en ny stadsbild med
ganska homogen bebyggelse i ungefär samma skala. Trots detta blev omdaningen inte så
påfallande som den kunnat bli, genom lämpligt materialval och en god anpassning till miljön
smälte nybyggnaderna väl in i den befintliga stadsbilden.
Under rekordåren
Arvet från bebyggelsen som uppfördes under rekordåren består av en vidsträckt variation av
stadsplaner och gårdar, hushöjder, hustyper och byggnadsmaterial, kvaliteter som inte får
glömmas bort i den allmänna debatten om rekordårens bebyggelse. Ofta handlar det om enhetliga
och omsorgsfullt planlagda områden med speciella särdrag som präglar struktur och arkitektur.
Generösa grönområden med sinnrika stråk och siktlinjer, hus i skiftande material och
färgsättning. Vidare finns många fina arkitektoniska detaljer såsom entrépartier, fönster och
balkongfronter. De modernistiska arkitekturideal som präglade debatten på 1920-talet kom först
att realiseras under 1960-talet, och är fullt jämförbara med andra kulturhistoriska intressanta
miljöer.
Bild 16. Haussmanns boulevarder i Paris och Le Corbusiers vision om den stora moderna staden
21 Cornell, Elias – Artikel Arkitektur, nr 10 1966

I Karlstad ökade byggandet rejält redan under 1960-talets inledande år, och redan 1962
byggdes cirka 650 nya lägenheter. Efter hand ökades takten och det producerades minst 700
lägenheter per år under de kommande tio åren. Nyproduktionen av lägenheter översteg 1 000-
vallen vid tre tillfällen under 1960-talet. Ett nytt område som hyllades var kvarteret Guldet på
Gruvlyckan, vilket man ansåg föredömligt ha underordnat sig helheten. Stadsdelen Gruvlyckan
stod helt färdigt, med skola och allt 1968, och är fortfarande ett område som präglas av sitt
konsekventa genomförande. Stadsdelen binds samman med Våxnäs och dess centrum genom en
gångtunnel under E 18, förbindelsen underlättas dessutom av en bro belägen längre österut.
Andra områden som tidigare inte exploaterats började nu planeras och byggas. Orrholmen, Norra
Våxnäs, Rud och Kronoparken, som blev de stora nya bostadsområdena för flerfamiljshus under
1960- och 1970-talen, innebar starten för den kraftfullaste expansionen av bostadsbyggande i
Karlstads historia. Husen håller hög kvalitet och är inte alls underordnade sin omgivning.
Bebyggelsen består av sammanhållna kvarter kring vackra och omväxlande stadsrum, där husens
material kontrasteras av rogivande grönska och, i Orrholmens fall, vatten. Även servicen i de nya
bostadsområdena fick mer utrymme och större betydelse. Oavsett upplåtelseform förmedlades
majoriteten av lägenheterna via den kommunala bostadsförmedlingen - bostadsrätterna
fördelades med förtur till bosparare i kreditgivande banker 22 . En negativ följd av att förvaltandet i
vissa områden skiljde sig åt var att det innebar en viss ekonomisk segregation, vilket alltid har en
negativ effekt – inte minst på barn och ungdomar. 23 Oberoende av insatstvånget var det mest
unga familjer som flyttade in i de nya bostadsområden som byggdes.
Staden storsatsar…
Under senare delen av 1960-talet befann sig Karlstad i en dynamisk utvecklingsperiod.
Kronoparkens 34 hektar väntade på att bli bebyggt. Tätorter och landsbygd i 14 sydvärmländska
kommuner lät samplanera sig till en mönsterbildande region med Karlstad som centrum 24 .
Borgmästarbron, en 258 meter lång och 24,6 meter bred bro över Klarälven, i anslutning till E
18´s norra sträckning hade precis invigts 25 . Arbetet påbörjades av Skånska Cementgjuteriet i
november 1964 och avslutades 1967. 10 miljoner timmerstockar bogserades varje år på Klarälven
genom staden ut till dåtidens största industri, Skoghallsverken, med 2 100 anställda. Fritids- och
idrottsstaden Karlstad planerade att investera närmare 45 miljoner kronor på idrottsanläggningar
under perioden mellan 1967 och 1973. Idrotts- och friluftsnämnden arbetade nämligen efter
22 Stadsfullmäktiges i Karlstad handlingar 1963, nr 12 och 41
23 Enligt Kgl. Maj:ts prop.1967:100 (ang. bostadspolitiken) skulle hela befolkningen beredas sunda, rymliga, välplanerade och
ändamålsriktigt utrustade bostäder av god kvalitet och till skäliga kostnader.
24 Westtorp, Hans – Artikel, Svenska Dagbladet 25/5 1968
25 Skånska Cementgjuteriet – E 18 stadsmotorväg genom Karlstad, 1967

principen att varje nytt bostadsområde skulle ha sin egen näridrottsplats. Nästan 20 miljoner
kronor, eller 25 procent, av stadens budget gick under den här perioden till idrott, undervisning
eller kultur. En universitetsfilial etablerades 1967 som senare utvecklades till en självständig
högskola och slutligen blev ett eget universitet. I och med etablerandet av högskolan och
utlokaliserandet av flera statliga och militära ämbetsverk började man diskutera en
kommunsammanslagning. Det verkliga bekymret kommunen brottades med i slutet av 1960-talet
var en rejäl bostadskö och brist på lägenheter. Ett problem som dock var på väg att lösas genom
de nya stadsdelarnas tillblivelse.
Bild 17. Borgmästarbron
Den stora kommunsammanslagningen 1971, innebar att staden växte ytterligare. Grava,
Nor, Nyed och Väse förlorade alla sin självständighet när de slogs ihop med Karlstad och bildade
en storkommun 26 . Befolkningen hade ökat med ytterligare 13 000 personer under 1960-talet och
man räknade med att den skulle fortsätta i samma takt fram till sekelskiftet, vilket inte blev fallet.
Vikande konjunktur och minskad inflyttning av utländsk arbetskraft, innebar en stagnation på
bostadsmarknaden. Men för att möta den väntade efterfrågan på bostäder planerades en ny
stadsdel - Kronoparken, det största nybyggnadsprojektet i Värmland under modern tid. Många ville
bo i ett eget hem, vilket inte kunde realiseras. En anledning var att kommunen inte upplät
tomträtter 27 till privata småhusbyggen i den utsträckningen som krävdes. Det fick följden att många
karlstadbor flyttade till grannkommunerna Hammarö, Kil eller Forshaga. Redan 1965 hade
26 Moberg, Ove - Karlstad historia under fyra sekler, Karlstad 1983
27 Tomträtten har funnits sedan 1907 och är en form av nyttjanderätt. För rätten att använda marken betalar tomträttshavaren en årlig
avgift till kommunen. Som tomträttshavare har du möjlighet att friköpa din tomträtt. Med tomträtten följde detaljerade förhållningsregler
och ett större inflytande över stadsplaneringen genom att de kommunala planerarna fick verktyg av dittills okänt slag. En ytterligare
tanke var att om staden (kommunen) behöll äganderätten skulle värdestegringen som följde stanna i det allmännas ägo och inte locka till
privat spekulation.

kommunblocken Forshaga, Kil, Skoghall tillsammans med Karlstad tillsatt en planberedning 28 . Det
gällde att skissera en förstärkt, ännu attraktivare region, stoppa utflyttningen och främja
inflyttningen. Man byggde ut regionen enligt en så kallad fingerplan, där bebyggelsen successivt
sköt ut i landskapet längs huvudlederna.
På grund av kommunsammanslagningen 1971 blev Karlstad större, och utbyggnaden
fortsatte eftersom det fortfarande saknades bostäder. På tjugo år, mellan 1955 och 1975, mer än
fördubblades befolkningen från 35 000 till 75 000 invånare. Nya stadsplaner antogs och
realiserades i framför allt ytterområdena. Stadsplanerna från den här perioden är ofta fantasifullt
utformade, där många av idéerna hämtades från Le Corbusier och modernismen. För att skapa
stimulerande miljöer användes figurativa stadsplaner och skulpturala hus. Därtill anlades en
fjärrvärmeanläggning på Heden och ett antal nya trafikleder färdigställdes. Under en period på
1970-talet framhölls Karlstad i vissa sammanhang som rikets andra huvudstad - belägen mitt i en
expansiv triangel med hörn i Stockholm, Oslo och Göteborg. Idag talar ekonomer om en ny
tillväxtkorridor, den här gången mellan Köpenhamn och Oslo, dit Karlstad och Värmland borde
höra. Enligt en befolkningsprognos från 1997 skulle folkmängden 2004 vara 81 500 29 , när detta
skrivs bor det cirka 81 826 personer i kommunen 30 .
28 Westtorp, Hans – Artikel Svenska Dagbladet, 25/5 1968. En planberedning är det första skedet i arbetet med utvecklingen
av en region.
29 Förslag till översiktsplan - Planförslag SBK, Karlstad kommun 1997
30 Vi i Karlstad - Karlstad kommun, juni 2005