Medlemsblad 2 2003 - SFOG

MEDLEMSBLADET 

Ansvarig utgivare: Inger Sundström-Poromaa 

tel: 090-785 34 61 

Layout: Moniqa Frisell 

Adress: SFOG-kansliet, Box 738, 

101 35 Stockholm 

Besöksadress: Klara Östra Kyrkogata 12 (LRF) 

tel: 08-440 01 75 fax: 08-22 23 30 

ml.schyberg@sfog.se 

Internet: www.sfog.se 

Annonser: Inger Sundström-Poromaa 

inger.sundstrom@obgyn.umu.se 

SFOGs styrelse 2003: 

Ordförande: Doc Margareta Hammarström 

Octaviakliniken, Tideliusgatan 22, 

118 69 Stockholm 

tel: 08-690 62 70, fax: 08-690 62 76 

margareta.hammarstrom@octavia.ptj.se 

Vice ordförande: Doc Göran Berg 

Barn/Kvinnocentrum, Linköpings Universitets 

sjukhus, 581 85 Linköping 

tel: 013-223132 fax: 013-14 81 56 

goran.berg@lio.se 

Facklig sekreterare: Dr Birgitta Segebladh 

KK, Länssjukhuset Sundsvall-Härnösand, 

851 56 Sundsvall 

tel: 060-18 10 00 fax: 060-18 15 57 

birgitta.segebladh@lvn.se 

Vetenskaplig sekreterare: Doc Pål Wölner- 

Hanssen 

Kvinnokliniken, Universitetssjukhuset i Lund, 

221 85 Lund, 

tel: 046 - 17 25 20 

e-post: pal.wolner-hanssen@gyn.lu.se 

Skattmästare: Doc Jan Rydnert 

KK, Länssjukhuset, 301 85 Halmstad 

tel: 035-13 66 10 fax: 035-13 66 28 

jan.rydnert@lthalland.se 

Redaktör: Doc Inger Sundström-Poromaa 

KK, Norrlands universitetssjukhus, 

901 85 Umeå 

tel: 090-785 34 61 fax: 090-77 39 05 

inger.sundstrom@obgyn.umu.se 

Utbildningssekreterare: Prof Ove Axelsson 

KK, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala 

tel: 018-611 57 56 fax: 018-55 97 75 

ove.axelsson@kbh.uu.se 

Övriga ledamöter: Dr Nils Fryklund 

KK, Länssjukhuset, 301 85 Halmstad 

tel: 035-13 10 00 fax: 035-13 66 28 

nils.fryklund@lthalland.se 

Dr Christina Gunnervik, Kvinnokliniken, 

Värnamo sjukhus, 331 85 Värnamo 

tel: 0370-69 73 15 fax: 0370-69 73 08 

christina.gunnervik@ltjkpg.se 

Dr Karin Stålberg, Kvinnokliniken, 

Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala 

tel: 018611 00 00 karin.stalberg@kbh.uu.se 

Tryck: Elanders Tofters, Östervåla 

ISSN 0284-8031 

Ordförande har ordet 

Till alla medlemmar 

Efter en lång vinter börjar vi i Stockholm 

ana våren. Snön är borta, några dagar har 

vi haft nästan 15 grader varmt för att sedan 

huttra i snålblåsten 

Sent i januari höll Södersjukhuset i 

vintermötet. Vi var många som ställde 

kosan till Stora Essingen där mötet avhölls. 

Programmet var välarrangerat, det vetenskapliga 

innehållet spann över allt från 

ungdomsmottagning, våld mot kvinnor, 

och spännande obstetriska och gynekologiska 

teman. 

Dagens största applåd fick ST läkarna 

på SöS som talade om visionen om den 

perfekta ST utbildningen. Mycket roligt, 

väl framfört och tankvärt för oss alla. De 

sociala arrangemangen var väl genomförda 

med en otroligt trevlig middag i 

Spårvägshallarna på kvällen Tack till SöS 

Kvinnoklinik för denna heldag! 

Dagen innan hade vi i styrelsen på sed- 

vanligt sätt samlat verksamhetscheferna 

till möte. Mest engagemang väckte frågan 

som SöS hade satt på agendan –att delegera 

abortrådgivningsbesöket till barnmorska 

och att till henne lära ut vaginalt 

ultraljud. Många synpunkter framfördes, 

alltifrån att vi i en EU värld kanske kommer 

att behöva försvara den fria rätten till 

abort -många medlemsländer har inte det 

och svenska gynekologer har och har haft 

ett stort engagemang i frågan - som till att 

organisatoriska brister som lång väntetid 

för abortrådgivning vid enskilda storstadssjukhus 

inte är en orsak till att ändra en 

annars välfungerande verksamhet. 

Christina Gunnevik och Inger Bryman 

gav tankeväckande beskrivningar över 

utländska läkares väg till att nå tjänstgöring 

i sin specialitet. För er som inte var på 

verksamhetchefsmötet har Christina 

Gunnevik sammanfattat sina tankar kring 

I DETTA NUMMER 

Referat från Vintermötet i Stockholm 7 

Tomas Björk 

SFOGs fortbildningskurser hösten 2003 10 

Fackligt arbete i SFOG 

Birgitta Segebladh 

19 

NFOG Column 21 

NFOG Thesis Registry 23 

Läkarnas specialistutbildning ... 25 

Gabriel Gräslök 29 

En praktisk detalj vid skötseln av sätesförlossningar 

Herman Marcus, Svenska Läkartidningen 1933:1357-1366 

30 

Från kaos till fullbemanning 

Christina Gunnervik 

35 

Kalendarium 44 

Arbets- och Referensgrupperna inom SFOG 46 

Intressegrupper inom SFOG 49 

Nya avhandlingar 51 

MEDLEMSBLADET 2/ 03 1

den mångkulturella kliniken i en artikel 

på sidan 35 

Läkarförbundet hade representantskapsmöte 

den 13.2 där Birgitta 

Segebladhoch jag var med. Bland annat 

diskuterades som tidigare specialitetsföreningarnas 

roll i Läkarförbundet. Svensk 

Kirurgisk förening tar nu över stafettpinnen 

och driver frågan vidare. Ytterligare 

en motion till Fullmäktige i maj diskuterades, 

denna gång en motion syftande till 

att avskaffa obligatoriet att vara med i 

yrkesförening i LF. Den klena representationen 

av kvinnor i styrelserna för just 

yrkesföreningarna redovisades. I specialitetsföreningarna 

är i de flesta fall representationen 

adekvat. 

Styrelsen har vid sitt första möte i 

januari bestämt att utveckla sina arbetsmetoder 

mot ett mer webbaserat arbetssätt 

i akt och mening att minimera pappersarbetet 

både på kansliet och för oss själva. 

Vid det strategimöte som hölls i mars 

använde vi oss detta datoriserade arbetssätt 

som alla upplevde positivt. Ett stort 

tack till Nils Fryklund som omsatte idéerna 

i praktisk verklighet. Vid strategimötet 

diskuterades allt från vårt arbetssätt till 

2 

Ordförande har ordet 

MEDLEMSBLADET 2/ 03 

frågor att driva framöver. Vi kommer att 

presentera arbetsbeskrivningar för varje 

styrelsepost att använda i rekrytering av 

nya styrelsemedlemmar men också beskrivningar 

över alla de arbetsuppgifter som 

varje post innebär. Vi hoppas på ett gott 

utbyte med alla medlemmar och kommer 

i stor utsträckning att vända oss till ARgrupper 

och enskilda medlemmar för att 

få synpunkter till alla de remissvar som 

lämnas av styrelsen. 

Frågor att arbeta med nu och framöver 

är framtida specialistutbildning och 

specialitetsindelning (remissvar i april) Alla 

synpunkter är välkomna!!! En sammanfattning 

av socialstyrelsens remiss återfinns 

längre fram i tidningen, på sidan 25. ARG 

rapporternas framtida roll som möjliga 

web dokument – tack för förslag och synpunkter 

från ARGUS Nils-Otto Sjöberg 

och medarbetare som publicerat en artikel 

om detta i förra medlemsbladet- är en 

annan fråga att arbeta med. En annan 

spännande fråga är att 2005 planeras den 

första SFOG veckan arrangerad av Falun 

i samarbete med Uppsala. Vad skall vi ha 

för ramar och innehåll till den?? 

AT stämman avhölls i vecka 12 i 

Stockholm och samlade många. På torsdagskvällen 

var Läkaresällskapet värd och 

alla specialitetsföreningarna fick presentera 

sig. Många kom och hälsade på oss, och 

Sara Törnblom från Nyköping och Sara 

Sunden-Cullberg från Huddinge presenterade 

specialiteten så väl att vi knappast 

behöver oroa oss för återväxten. 

Nu ser vi fram mot ljusare tider, 

och nästa höjdpunkt blir Årsmötet i 

Trollhättan. Det vetenskapliga programmet 

ser mycket lovande ut, och det fackliga 

symposiet blir väldigt intressant. 

Arrangemangen kring sociala aktiviteterna 

är spännande. Åk dit! Ett helt år senare, i 

juni 2004, kommer NFOGs kongress att 

hållas i Helsingfors. Även här ser det intressant 

och roligt ut. 

Detta skrives två dagar efter vårdagjämningen, 

solen strålar, och i vår del av 

världen är det ljust och hoppfullt. Det fördunklas 

dock av den så på påtagliga vetskapen 

om att ännu ett krig pågår i vår 

värld. 

Margareta Hammarström 

ÅRSAVGIFTER 

Medlemsavgift SFOG 800:- 

Medlemsavgift SFOG (ålderspensionär, fr o m det år man fyller 66 år) 200:- 

ARG-rapportabonnemang* (medlemmar) 300:- 

* Avdragsgill i deklarationen 

Avgifter för icke-medlemmar 

Prenumeration Medlemsbladet 5 nr/år 500:- (inkl. moms) 

ARG-rapportabonnemang 150:-/rapport (exkl. moms)

Brev från den vetenskaplige sekreteraren 

Käre kolleger, 

Den nya styrelsen har just haft ett strategimöte 

för att diskutera hur vi skall arbeta 

och med vad vi skall arbeta framöver. Vi 

arbetar långsiktigt, därför var den framtida 

SFOG-veckan en högt prioriterad 

punkt på dagordningen. Vi fastställde 

principerna för hur det skall gå till: SFOGveckan 

skall gå av stapeln i slutet av augusti 

liksom nuvarande årsmöten, den skall 

flyttas runt i landet så att det på styrelsens 

initiativ anordnas som ett ”tvillingarrangemang”mellan 

en universitetsklinik och en 

mindre klinik i närheten. De två arrangerande 

klinikerna kan själva engagera lokala 

kongressbyråer för att få hjälp med förberedelserna 

och barnmorskor, och kanske 

andra sjuksköterskegrupper, inbjuds att 

delta med parallella arrangemang, organiserade 

av lokala representanter. Dessutom 

kommer innehållet under SFOG veckan, 

utöver det som nu ingår i årsmötet, även 

att inkludera kurser och presentationer av 

fria föredrag och abstrakt. Många av dessa 

idéer och principer har vi knyckt från andra 

specialitetsföreningar med mångårig erfarenhet 

av utbildningsveckor.Kirurgerna har 

t.ex. låtit de olika kirurgiska subspecialiteterna 

få ta hand om vissa tidsperioder 

under veckan för arrangerandet av symposier. 

För vår del vore det närmast tillhands 

att inbjuda olika AB-grupper att 

arrangera symposier såsom de redan nu gör 

vid Riksstämman. Kirurgerna har goda 

erfarenheter med parallellarrangemang 

med operationssjuksköterskor och sekreterare 

som arrangörer och deltagare. Vid 

perinatalmöten på våren deltar redan nu 

barnmorskor. Fördelen med detta är bland 

annat att man utökar en gemensam kunskapsbas 

och kanske även förbättrar samarbetet. 

Den första SFOG-veckan kommer 

att äga rum i Falun, men kvinnokliniken 

vid Akademiska sjukhuset i Uppsala deltar 

i uppläggningen av det vetenskapliga 

programmet. De som har en mera avancerad 

kalender kan redan nu bläddra fram 

till 2005 och reservera vecka 34 för detta 

evenemang. Vi hoppas på att den tidens 

verksamhetschefer lägger upp verksamheten 

så att så många kollegor som möjligt 

får anledning att åka till SFOG-veckan. 

Vi har två remisser på bordet som skall 

besvaras. Den ena kommer från Socialdepartementet 

(http://social.regeringen.se/ 

propositionermm/sou/pdf/sou2002/sou20 

02_119.pdf) och gäller lagreglering av 

stamcellsforskning. Utredarna tycker att 

man inte skall införa något generellt förbud 

mot att framställa befruktade ägg för 

forskningsändamål, att forskningen på befruktade 

ägg tills vidare skall vara tillåten, 

att somatisk kärnöverföring inte bör förbjudas 

samt att äggdonation för forskningsändamål 

heller inte bör förbjudas. 

Utredarna anser att beslut om att tillåta 

projekt som rör ovannämnda åtgärder bör 

avgöras från fall till fall av forskningsetikkommittéer 

enligt den nya lagen om etikprövning 

av forskning. Jag gillar detta 

progressiva synsätt som, om det passerar 

lagstiftarna ograverat, skulle förse Sverige 

med långt mer liberala lagar i frågan än 

andra länder som vi brukar jämföra oss med 

(särskilt jämfört med mitt ursprungsland). 

Det finns ändå en garanti för att forskningen 

inte löper löpskt i och med att beslutsrätten 

överlämnas till forskningsetikkommittéer 

som framöver skall ledas av domare. 

Den andra remissen gäller utredningen 

om läkarnas specialistutbildning och 

strukturen för medicinska specialiteter 

(http://www.sos.se/plus/dokinfo.asp?valPu 

bl_id=2003-107-1). Det som är mest påtagligt 

när det gäller strukturen av specialistutbildningarna 

är att man vill införa så 

kallade grenspecialiteter och tilläggsspecialiteter. 

För att få en grenspecialitet 

(t.ex. urologi) krävs att man också utbildar 

sig i en sk. basspecialitet (t.ex. kirurgi). 

Komponenter av basspecialiteten och av 

grenspecialiteten kan varvas under utbildningsperioden 

som kan ta 7-8 år. Därefter 

är man dubbelspecialist. Om man däremot 

har en sk. basspecialitet kan man 

vidareutbilda sig i en tilläggsspecialitet. 

Från olika basspecialiteter kan man gå 

vidare och utbilda sig i samma tilläggsspecialitet. 

Vår specialitet skall fortsatt vara 

en basspecialitet. Gynekologisk onkologi, 

däremot, föreslås försvinna helt. Man tycker 

att patienter med gyn-onkologiska sjukdomar 

bör omhändertas av gynekologer 

och onkologer (också basspecialitet) i samarbete. 

Utredaren ger inga förslag om hur 

det skall gå till. Ej heller har han ägnat sig 

åt någon konsekvensutredning av vad som 

kan hända om man avskaffar gynekologisk 

onkologi. I Tyskland har man det 

system som utredaren föreslår man skall 

införa i Sverige, men där har man klart 

sämre resultat när det gäller överlevnaden 

vid ovarialcancer (EUROCARE-databasen). 

Vi vill i vårt remissvar föreslå att 

gynekologisk onkologi i fortsättningen blir 

en grenspecialitet eller en tilläggsspecialitet 

(som man kan ägna sig åt antigen man 

är gynekolog eller onkolog från början). 

För våra patienters skull får man hoppas 

att det lyssnas till professionen den här 

gången. En sammanfattning av denna viktiga 

remiss återges på sidan 25. 

NFOG önskar etablera ett nordiskt 

register över alla nya avhandlingar inom 

vår specialitet. Registret skall finnas på 

NFOGs hemsida (www.nfog.se), tillgängligt 

för alla. Varje lands vetenskaplige 

sekreterare skall försöka hålla reda på nya 

avhandlingar som presenteras och vidarebefordra 

informationen till NFOGs webmaster. 

Ni som har disputerat efter den 

1 januari i år och ni som disputerar framöver 

bör e-maila följande information 

om avhandlingen till undertecknad för att 

säkerställa att ni kommer med i registret: 

Författare, klinik, mailadress till författare, 

avhandlingens titel, engelskt abstrakt, 

disputationsdag, samt web-adress till hela 

texten om den finns utlagd på nätet. 

Lund i mars 

Pål Wölner-Hansen 

Vetenskaplig sekreterare 

e-mail: pal.wolner-hanssen@gyn.lu.se 


REDAKTÖRENS RUTA Nya medlemmar 

Tack igen för alla trevliga bidrag till medlemsbladet. Författaranvisningar 

publicerades i förra numret. Om det är något ni undrar över kring hur 

man skriver för tidningen får ni gärna höra av er på nedanstående e-mail 

adress. 

Följande tider gäller för medlemsbladet 2003: 

Nr Deadline Utkommer 

3/03 18/5 v 25 

4/03 7/9 v 41 

5/03 2/11 v 49 

Manus skickas eller faxas till nedanstående adress. 

Redaktör Inger Sundström-Poromaa 

Motorbåtsvägen 20, 907 88 Täfteå 

Telefon: 090-785 34 61 (dagtid) • Telefax: 090-77 39 05 

E-post: inger.sundstrom@obgyn.umu.se 

Adressändring skall göras till 

Marie-Louise Schyberg • SFOG-Kansliet • Box 738 • 101 35 

Stockholm 

Kathrine Bjersand, Göteborg 

Ludmilla Blank, Skara 

Kerstin Brachfeld, Norrköping 

Iris Gersonde, Norrköping 

Hanna Löfqvist, Örebro 

Tatjana Omazic, Malmö 

Johanna Silwer, Stocksund 

Magnus Widmark, Härnösand

Referat från Vintermötet 

i Stockholm 

den 31 januari 2003 

Mer än 300 gynekologer hade kommit till Essinge konferenscenter, Lärarnas hus, denna vinterdag. 

Många beundrade att lärarna har ett så fint hus, till och med lite klädsam avundsjuka kunde noteras. 

Många trevliga kollegor, både från Stockholmsregionen och ute från landet, syntes på mötet. Ett 

mycket varierande program, som spände från egen mottagning för lesbiska kvinnor till äggdonation i 

Sverige, väckte förväntan och nyfikenhet. 

Peter Thomassen var moderator för dagens 

första session. Man inledde med en presentation 

av Södersjukhusets ungdomsmottagning, 

ett projekt som drivits i två 

år. Idén är att den samlade kompetensen 

i form av gynekologi, barnmedicin, barnoch 

ungdomspsykiatri skall finnas samlad 

på en plats. Patienter med ett mycket brett 

problempanorama kommer till mottagningen. 

Vi fick även av barnmorskan Marta 

Hansson samt kurator Vilhelm Masreliez 

och dr Marie Svanberg en återblick beträffande 

ungdomsmottagningarna i Sverige. 

Den första startades 1970 i Borlänge, 

Dalarna. Nu finns 225 ungdomsmottagningar. 

För att få kallas ungdomsmottagning 

krävs att det finns barnmorska, 

kurator/psykolog och läkare på plats. Man 

arbetar efter ett helhetsperspektiv som bygger 

på respekt, frivillighet, tystnadsplikt, 

kostnadsfrihet samt att vara lättillgänglig. 

Härefter presenterades en mindre 

studie angående kartläggning och omhändertagande 

av våldtäktsoffer på 

Södersjukhuset. Varje år kommer 7000 

patienter till SÖS:s akutmottagning-gyn, 

av dessa är 225 kvinnomisshandelsfall, och 

cirka 100 våldtäkter eller sexuella övergrepp. 

De studier som presenteras rör 

relativt få patienter med ett stort bortfall, 

men man fick ändå en bild av att många 

av offren representerade en utsatt grupp 

kvinnor som tidigare varit utsatta för miss- 

Tomas Björk 

Kvinnokliniken, Sollefteå 

handel och att alkohol fanns med i bilden 

i många fall. Offren angav en förvånande 

stor andel icke svenska gärningsmän. 

Efter kaffe berättade Peter Lidbrink 

aktuellt om mycoplasma genitalium, den 

minsta, kända, självreplikerande mikroorganismen 

som isolerades första gången 

1980 och är mycket svårodlad. Den anses 

vara en patogen som ger uretrit, speciellt 

recidiverande sådan, samt cervicit och även 

möjligen endometrit. Det kan även 

finnas ett samband beträffande salpingit/ 

infertilitet men här är sambanden mer 

osäkra. Organismen har en viss känslighet 

för tetracykliner men bättre känslighet för 

Azitromax (azitromycin). 

Nästa programpunkt var ”Egen mottagning 

för lesbiska kvinnor”. Föreläsare 

var ST-läkare Lena Moegelin. Mottagningen 

startade 1999. Gruppen lesbiska 

kvinnor har särskilda behov. Ibland upplever 

dessa kvinnor att gynekologer m fl 

utgår från att alla patienter är heterosexuella 

vid konsultation. Utländska studier 

har dessutom visat ökad sjuklighet i denna 

patientgrupp. Vissa lesbiska kvinnor har 

sexuella kontakter även med män, enligt 

föreläsaren möjligen även oftare med män 

från den homosexuella kulturen, med dess 

befarade riskökning för STD. 

Efter föregående föreläsning var det ett 

snabbt kast till information angående äggdonation, 

som sedan 1 januari 2003 är tilllåten 

i Sverige (Björn Rosenlund). Äggdonation 

får endast utföras vid universitetsklinik. 

Indikationsgrupperna är oförmåga 

att producera ägg (POF, Turners 

syndrom, kirurgisk ooforektomi, cytostatika/strålbehandling), 

ärftlig sjukdom samt 

barnlöshet med bibehållna ovarier. Av 

ovanstående är det den första gruppen, 

med oförmåga att producera ägg, som 

kommer att prioriteras. Kravet på äggdonatorerna 

är en altruistisk inställning 

(dvs ej ekonomisk vinning), yngre än 

36 år, frisk, infektionsfri samt att man förstår 

äggdonationens principer och även är 

villig att samtala med psykolog. Man rekryterar 

helst frivilliga framför IVF-patienter 

som tros kunna ha en egen problematik 

på detta område. Man förutser viss svårighet 

att rekrytera äggdonatorer. Graviditetsresultaten 

förutsätts goda då äggen är från 

friska, unga kvinnor. Det förutses en 

graviditetsfrekvens om 25-40% per behandling 

och efter fyra behandlingar mellan 

90-95% kumulativ frekvens med en takehome-baby-rate 

på 80-85%. Missfall förutses 

i frekvensen 16-23% av fallen. 

Obstetriskt förväntar man sig graviditetshypertoni 

i 20-30% av fallen, ökad 

frekvens graviditetsdiabetes, blödningar i 


första trimestern, samt postpartumblödningar. 

Sectiofrekvens över 50% förväntas. 

Även de etiska problemen berördes 

något. Sammanfattningsvis finns en ny 

indikation för assisterad befruktning med 

goda behandlingsresultat, dock med ökade 

obstetriska risker och många etiska överväganden. 

Efter en trevlig lunch inleddes eftermiddagens 

sessioner med Mats Bergström 

som moderator. Peter Bistoletti inledde 

med evidensbaserade aspekter på cervixcancerscreening. 

Från år 1960 till år 2000 

har cervixcancerfallen minskat från 800 till 

400 i Sverige. Internationellt ses variationer 

beträffande screening. I EU screenas 

åldersgruppen mellan 25-65 år, i Finland 

mellan 30-60 år och i England mellan 

20-65 år. I USA noteras täta screeningintervall 

mellan 21-70 år. I Sverige tas 

800.000 prover/år. Mest kostnadseffektivt 

är att ta ett prov vart femte år mellan 

30-65 års ålder. Problemet med cervixcancerscreeningen 

är att de 20% som ej 

täcks i screeningprogrammet står för 80% 

av cervixcancerfallen! Metoden Thin-prep 

(LBC) presenterades. Den accepteras i 

USA men är ej erkänd i England. Den 

anses ännu ej tillräckligt kliniskt studerad, 

är dyrare och en del falskt positiva resultat 

ses. Den är dock bättre vid glandulär 

atypi. Behandling av CIN (PAD-verifierad) 

belystes. Möjligheterna är laser, kryo 

samt leepkon. Kryon synes ha fått en renässans. 

Vi äldre gynekologer har varit tveksamma 

till den i något decennium, men 

där får vi kanske tänka om efter denna 

föreläsning. Vid CIN I rekommenderas att 

behandla eller avvakta, speciellt i yngre 

åldersgrupper, då självläkningsfrekvensen 

är hög. CIN II-III skall behandlas enligt 

ovan. Framtiden är ett profylaktiskt 

vaccin mot högrisk-HPV. 

Som nästa punkt presenterade ST-läkare 

på Södersjukhuset visionen om den perfekta 

ST-utbildningen. Det tog en liten 

stund innan vi insåg att humor var en stor 

del av framställningen, men som i all fin 

humor blandas den med allvar och man 

vet aldrig riktigt säkert var gränsen går. 

Sedan var det dags för kaffe och frukt 

igen, ständigt detta ätande! 

8 


Charlotta Grunevald var dagens sista 

moderator. Gunilla Tegerstedt inledde 

med en epidemiologisk populationsstudie 

angående framfall.Man serdåligtsamband 

mellan anatomiska fynd och symtom vid 

prolaps. Prevalensen symtomgivande 

prolaps är i många material 8%. ”Har Du 

en känsla av att något buktar ut i slidan?” 

är den mest utslagsgivande frågan enligt 

studien. Liksom vid årsmötet i Växjö 

påmindes om att prolaps, speciellt bakre 

plastik, skall åtgärdas med viss återhållsamhet. 

Det är symtomen som skall ha 

betydelse och boten får inte bli värre än 

sjukdomen i sig med tanke på samliv etc. 

Som nästa punkt pratade Gisela 

Wegnelius om ”Sfinkterskador efter förlossning–vad 

händer sedan?”. 14-20 år efter 

en sfinkterruptur (total) finns anorektala 

besvär hos 40% av patienterna. Efter en 

sfinkterruptur ökar risken för en sfinkterskada 

vid senare förlossningar. I studien 

sågs hos förstföderska med total sfinkterruptur 

gasinkontinens hos 50% liksom 

inkontinens för avföring hos 24%. Ingen 

ökning av urininkontinensen noterades 

efter sfinkterruptur. Frekvensen sectio efter 

tidigare total sfinkterruptur var 50%. 

Sedan kom Sissel Saltvedt och redogjorde 

för NUPP-studien där man jämför 

screening i sedvanlig tid, graviditetsvecka 

15-20, med en screeningsproceduren vecka 

12-14 där man även kontrollerar nackuppklarningen 

som signal för kromosomfel. 

Studien är ej slutförd, men endpoint 

är kromosomavvikelse, missbildningar, 

datering, psykiska effekter samt 

resursförbrukning. Idag berättade Sissel 

angående datering. Ultraljudsdatering i 

sig är ju säkrare än datering enligt SM, ger 

minskad frekvens överburenhet och är till 

stor hjälp för beslut vid graviditetskomplikationer 

i slutet av graviditeten. Jämförelsen 

tidig datering versus sen datering 

är att datering vecka 12-14 är mer precis 

än datering vecka 15-20. 

Härefter redogjorde Marin Florica för 

en studie, där man jämförde sectiofrekvensen 

1994 med 1999 (Södersjukhuset). 

Sectiofrekvensen har ökat och det är indikationerna 

fetal distress och psykosocial 

indikation som har ökat mest. Även punk- 

terna värksvaghet och indikation ”övrigt” 

har ökat något. En liten diskussion uppstod 

i auditoriet. Det betonades att såväl 

attityd som kunskap är viktig för att få sectiofrekvensen 

på lämplig nivå. Även om 

denna studie visade endast en liten ökning 

för indikationen värksvaghet, tror jag att 

det är inom denna grupp samt på psykosocial 

indikation som de stora vinsterna 

kan göras, om man kraftigt vill sänka sectiofrekvensen. 

Härefter redogjorde Christina Pilo för 

kardiovaskulär uppföljning post partum av 

tvillingtransfusion. Hos monochoriotiska 

tvillingar ses i upp till 70% anastomos 

mellan placentadelarna. Om dessa anastomoser 

leder till en obalans i nettoflödet 

uppstår problem. Hjärtsvikt var vanligt 

hos nettorecipienten, men även strukturella 

hjärtförändringar sågs. Hos vissa recipienter 

kvarstår kardiella problem post 

partum, till exempel myokardhypertrofi. 

Vi fick en redogörelse för Barkerhypotesen, 

dvs att svält intrauterint skulle kunna leda 

till risker i vuxen ålder i form av diabetes 

typ II och kardiovaskulär sjuklighet. Man 

håller på med en studie med uppföljning 

vid 4-7 års ålder, men den studien är ännu 

ej klar. 

Som sista programpunkt redogjorde 

Eva Itzel för LAC-test, dvs utvärdering av 

misstänkt vattenavgång med hjälp av laktat. 

För närvarande litar vi till spekulumundersökning 

samt kemiska markörer vid 

denna frågeställning. Studien bygger på att 

laktatkoncentrationen är olika i vaginalvätska 

respektive fostervatten. De första 

resultaten av studien är lovande. 

En spännande dag går mot sitt slut. 

Man avundas Stockholmskollegorna som 

skall få en säkert underbar middag i 

Spårvagnshallarna. Vi norrlänningar och 

andra långväga ifrån måste anträda den 

långa vägen hem. Väl mött på nästa möte! 

Vi jobbar verkligen i en trevlig specialitet 

med så många öppna och trevliga 

kollegor. 

Sköt om er alla. Väl mött på årsmötet.

SFOGs fortbildningskurser 

hösten 2003 

10 

Kära medlemmar i SFOG! 

Nu är det dags igen att söka SFOGs fortbildningskurser. 

Utbudet för höstterminen 2003 är kvantitativt stort och 

kvalitativt gott. Fortbildning är ett måste för specialister och 

SFOGs kurser tillgodoser detta behov men utgör också en 

möjlighet till stimulerande möten med kollegor från andra 

orter. 

Min ambition är att alla sökande skall få minst en kursplats. 

Så fort kursplatserna fördelats finns namnlistor med alla 

kursdeltagare tillgängliga på SFOGs kansli. Jag är, som alltid, 

mycket tacksam om ni respekterar deadline för ansökan. 

Det underlättar både mitt och kursledarnas verksamhet. 

Nödvändig information om den kurs ni antagits till kommer 

Reproduktionsendokrinologi och infertilitet 

Kurstid: 8-10 september 

Kursort: Krusenbergs Herrgård, mellan Uppsala och 

Stockholm 

Kursledning: Jan Holte, Lars Nilsson 

Avsedd för: 40 läkare, specialistkompetens ej nödvändig 

Program: Kvinnlig och manlig reproduktionsendokrinologi. 

Normal och avvikande pubertetsutveckling. Modern infertilitetsutredning, 

behandling och rådgivning. Spermaprovsvärdering. 

Bedömning av reproduktiv potential, ovarialreserv, prediktionsmodeller 

vid fertilitetsbehandling. Ägg och spermiedonation. 

Ägglossningens reglering, orsaker och mekanismer vid anovulation. 

PCO. Ägglossningsstimulering vid anovulation, insemination 

och IVF. Överstimuleringssyndrom. 

Kursavgift: 4 500 kr inkl moms. Kostnad för kost och logi på 

herrgården tillkommer. 

CME poäng: 20 

Vulvasjukdomar 

Kurstid: 17-19 september 

Kursort: Danderyds sjukhus, Stockholm 

Kursledning: Eva Rylander, Barbro Larsson, Olle Frankman 

Avsedd för: 30 gynekologer och dermatologer – alla kategorier. 

Program: Infektioner, dermatoser, precancerösa, invasiva vulvaförändringar, 

enkla kirurgiska åtgärder, smärttillstånd, psykosexuella 

aspekter. 

Kursavgift: 4 375 kr 

CME poäng: 


via kursledningen. Avsikten med verksamhetschefens 

underskrift är att hon/han borgar för att den sökande får möjlighet 

att gå kursen. Detta för att förhindra sena återbud. 

Återbud som kommer kursledningen tillhanda senare är 14 

dagar efter kursplats meddelats debiteras. 

Våren och sommaren väntar på oss med förhoppningsvis 

många sköna och stimulerande händelser. Under hösten har 

ni nu fortsatta möjligheter till stimulans och kunskapsinhämtande 

via SFOGs fortbildningskurser. 

Välkomna med era ansökningar 

Ove Axelsson 

Utbildningssekreterare i SFOG 

Obstetrisk medicin 

Kurstid: 22 – 24 september 

Kursort: Stockholm 

Kursledning: Katarina Bremme, Eva Nord och Eva Östlund 

Avsedd för: 30 specialister inom obstetrik och gynekologi. 

Planerat kursinnehåll: Kursen behandlar graviditet och interkurrent 

sjukdom såsom diabetes, hypertoni, preeklampsi, hjärt/kärlsjukdom 

och koagulationsrubbningar, SLE, Sjögrens syndrom och 

övriga autoimmuna sjukdomar, thyreoidea- och neurologiska 

sjukdomar. Föreläsningar och falldiskussioner. 

Kursavgift: 4200 kr. 


Gynekologisk tumörkirurgi med cancervård 

Kurstid: 29 september – 1 oktober 

Kursort: Göteborg 

Kursledning: Mats Brännström, 

Janusz Marcickiewicz, Magnus Haeger 

Avsedd för: 30 deltagare, specialister eller ST-läkare i obstetrik 

och gynekologi. 

Program: Föreläsningar med tonvikt på diagnostik och kirurgisk 

behandling av gynekologiska sjukdomar. Stort utrymme åt demonstrationsoperationer 

med viss möjlighet till assistans i operationssåret 

och för övriga liveöverföring. Speciella föreläsningar om 

sentinel node-förfarande vid vulvacancer, laparoskopiska operationer 

inom tumörkirurgi, trachelektomi och fertilitetsbevarande 

kirurgi vid gyntumörer, nervsparande kirurgi vid radikal hysterektomi. 


CME poäng: 25

Att göra det bästa av ST: 

Handledning, pedagogik och organisation. 

Kurstid: 29 september – 1 oktober 

Kursort: Wiiks slott, Uppsala 

Kursledning: Magnus Lindahl 

Avsedd för: Handledare av ST-läkare, helst tillsammans med 

”sin” ST-läkare. 

Program: Hur vuxna lär, reflekterad praktik, handledning, 

organisation av utbildning, styrande formalia, övning i handledningssituationer. 



Baskurs i gynekologiskt ultraljud 

Kurstid:1–3 oktober, en dag individuell praktik tillkommer 

Kursort: Göteborg 

Kursledning: Berit Gull, Seth Granberg 

Avsedd för: 30 specialister eller blivande specialister inom obstetrik 

och gynekologi. 

Program: Undersökningsteknik, organisation, dokumentation, 

kvalitetssäkring, diagnostik av uterus, adnexa och lilla bäckenet, 

ultraljud vid infertilitet, tidig graviditet, undersökningar med 

kontrast. 


CME poäng: 24 + 8 

FARG-kurs i antikonception 

Kurstid: 6 - 7 oktober 

Kursort: Sigtuna 

Kursledning: Ingrid Östlund, 

Jan Brynhildsen 

Avsedd för: 30-35 personer. Specialister, ST-läkare och barnmorskor. 

De barnmorskor som kommer tillsammans med 

gynekolog ges företräde. 

Planerat kursinnehåll: Genomgång av viktiga och aktuella frågeställningar 

inom hela området antikonception. 



Praktisk obstetrik 


Kursort: Kvinnokliniken, Universitetssjukhuset i Lund 

Kursledning: Professor Ingemar Ingemarsson, Sekreterare 

Ann-Christin Andersson 

Avsedd för: 40 stycken läkare – både specialister och ST-läkare. 

Planerat kursinnehåll: Kursen omfattar föreläsningar och 

seminarier med tonvikt på praktisk handledning av normala och 

komplicerade förlossningar. 



Urogynekologi 


Kursort: KK, Universitetssjukhuset MAS, Malmö 

Kursledning: Lars Henriksson, Martin Stjernquist 

Avsedd för: 20 specialister eller blivande specialister i gynekologi 

och obstetrik eller urologi. 

Program: Föreläsningar, case-metodik (falldiskussioner), demonstrationer. 

Normal och patologisk anatomi och fysiologi, epidemiologi, 

hälsoekonomi. Stress-, urge-, bland- och neurogen 

inkontinens. Fistlar. Urinvägsinfektioner. Utredning i öppen och 

sluten vård: Uroterapi, fysioterapi, elektrostimulering. 

Farmakologisk behandling: östrogener, antikolinergika, desmopressin, 

antibiotika. Kirurgisk behandling: Uretropexi, TVTplastik, 

fistelkirurgi, prolaps. 



Fosterövervakning 

Kurstid: 3 – 5 november 

Kursort: Kvinnokliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala 

Kursledning: Solveig Nordén Lindeberg, Ulf Hansson 

Avsedd för: 25 läkare och barnmorskor 

Program: Hypoxiutveckling och fostrets försvarsmekanismer mot 

hypoxi. Samband CP-skador och hypoxi, epidemiologiska data. 

Antenatalövervakning med CTG, doppler och ultraljud. 

Förlossningsövervakning med CTG och pH/laktat provtagning. 

Övriga metoder för fosterövervakning såsom system 8000, STAN. 

Övervakning av fostret vid riskgraviditeter som t.ex. tillväxthämning, 

diabetes, blodtryckssjukdom, överburenhet. Legala 

synpunkter. Mycket utrymme för falldiskussioner. Deltagarna förväntas 

ha med egna fall. 



Menscykelbundna tillstånd 

Kurstid: 13 – 15 oktober 

Kursort: Umeå 

Kursledning: Torbjörn Bäckström, Inger Sundström Poromaa, 

Marie Bixo 

Avsedd för: 20 specialister i gynekologi och obstetrik. Även 

ST-läkare i obstetrik och gynekologi i mån av plats. 

Planerat kursinnehåll: Utredning av menstruationscykelbundna 

tillstånd (premenstruellt syndrom, migrän, porfyri, epilepsi), krav 

på diagnos och behandlingsalternativ relaterade till utredningsfall. 

Hormoner involverade i symptomprovokation och bakomliggande 

mekanismer för hormonell påverkan vid olika tillstånd. 

Översiktlig bakgrund till andra sjukdomstillstånd som kan vara 

menstruationscykelrelaterade. 




Grundkurs i obstetriskt ultraljud 

Kurstid: 10 - 14 november 

Kursort: Stockholm 

Avsedd för: 20 personer. Blivande specialister i obstetrik och 

gynekologi och specialister i obstetrik och gynekologi med särskilt 

ansvar för obstetrisk ultraljudsdiagnostisk verksamhet, barnmorskor 

som arbetar med rutinmässig ultraljudsundersökning under 

graviditet, alternativt planerar att utbilda sig till arbete med rutinmässig 

ultraljudsundersökning under graviditet. 

Program: Detta är en grundkurs för läkare och barnmorskor som 

skall arbeta med obstetrisk ultraljudsdiagnostik med tyngdpunkt 

på det normala (”rutinultraljud”). Tre dagars teori, två dagars 

praktik. Kursen avslutas med teoretisk examination. Praktisk 

examination äger rum 4-6 månader efter kursens avslutande och 

ger certifiering för att utföra rutinmässig ultraljudsundersökning 

under graviditet. Den teoretiska delen av kursen omfattar ultraljudssäkerhet, 

etik, kvalitetskontroll – dokumentation – organisation, 

ultraljudsfysik (artefakter, optimering av bild etc.), undersökningsteknik, 

normal fosteranatomi i första och andra trimestern, 

multipel graviditet, vanliga fostermissbildningar, fetometri 

(datering, tillväxt), invasiva ingrepp (CVS, amniocentes, cordocentes), 

undersökning i 3:e trimestern och dopplerundersökning 

i a umbilicalis. 



Mödrahälsovård och graviditetsövervakning 

Kurstid: 11 - 13 november 

Kursort: Internat i Västeråstrakten 

Kursledning: Anna Berglund, mödrahälsovårdsöverläkare, KK, 

Centrallasarettet, Västerås och Pia Collberg, mödrahälsovårdsöverläkare, 

Centrala Mödra-Barnhälsovårdsenheten, Östersund. 

Avsedd för: Nyblivna specialister och gynekologer under 

utbildning men alla intresserade gynekologer är hjärtligt 

välkomna. Antal kursdeltagare: 25. 

Program: Mödrahälsovårdens uppdrag och styrdokument; ansvarsfördelningen 

mellan läkare och barnmorska, övervakning av 

graviditet (screening och riskvärdering, krämpor och komplikationer, 

psykosocialt basprogram, fosterdiagnostik), mediciner och 

infektioner under graviditet, folkhälsoperspektivet, livsstilsfrågor 

(levnadsvanor, bruk och missbruk, våld i familjen, kulturella olikheter), 

preventivmedelsrådgivning och gynekologisk cellprovskontroll 

(styrning och organisation). 

Kursavgift: 4 000 kr, kostnad för helpension ca 2 000 kr per 

dygn tillkommer. 


Vidareutbildning i laparoskopisk kirurgi. 

Kurstid: 12 – 14 november 

Kursort: Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg 

Kursledning: Docent Jan-Henrik Olsson och överläkare Göran 

Kurlberg 

Avsedd för: Läkare inom den allmänkirurgiska och gynekologiska 

specialiteten vilka önskar vidareutveckla sin teknik och 

kompetens i riktning mot vad som krävs för att utföra avancerad 

laparoskopisk kirurgi. Deltagarna förutsätts ha basala kun- 

12 


skaper och färdigheter i laparoskopisk kirurgi. Kursen har totalt 

utrymme för 24 läkare (12 gynekologer och 12 kirurger). 

Planerat kursinnehåll: Laparoskopisk operationsträning på sövd 

gris gällande suturteknik, metoder för att undvika och åtgärda 

kirurgiska komplikationer såsom stora blödningar, kärlskador, 

uretärskador, blås och tarmskador. Träning av teknik vid kirurgiska 

och gynekologiska typingrepp. Pröva olika kirurgiska instrument 

som morcellator, ultraljudskniv och diatermi-instrument. 

Träning i operationssimulator (virtual reality). Demonstration 

av operationer live och med video. Föreläsningar inom respektive 

kursmoment. 



Fördjupningskurs i obstetriskt ultraljud 

Kurstid: 17 – 21 november. Kursen är på 5 + 3 dagar. De 

3 senare dagarna kommer att innefatta etik, fallbeskrivningar 

med dokumentation och praktik, organisation och examination 

3-4 månader efter den inledande kursveckan och efter träning 

på hemmaplan. 

Kursort: Lund 

Kursledning: Peter Malcus, Lil Valentin 

Avsedd för: Läkare med speciellt intresse för obstetriskt ultraljud 

och som har certifikat från grundkurs eller som kan dokumentera 

motsvarande kunskap – 20 deltagare. 

Program: Dag 1-5: Introduktion, litteratursökning – internetsökning. 

Teori: Genetik, utvidgad missbildningsdiagnostik och 

hjärtdiagnostik samt tillväxthämningsproblematik med dopplermetodik 

och dopplerundersökning. Praktiska övningar: 

Fosterhjärta och doppler av a. uterina och a umbilicalis. Därefter 

träning på hemortskliniken i 3 – 4 månader. 

Dag 6 – 8: Etik i symposieform, kursdeltagarna tar med fall 

hemifrån att beskriva och bearbeta. Organisation och kvalitetskontroll. 

Examination: Videofilmad undersökning, rapport över 

vald problemställning. 20 dokumenterade dopplerundersökningar. 

Praktiska moment: Fosterhjärtundersökning och doppler 

av a. umbilicalis och a. uterina. Godkänd examination ger certifikat 

att ansvara för ultraljudsverksamhet. 



Fetal ekokardiografi 

Kurstid: 10 – 12 december 

Kursort: Universitetssjukhuset MAS, Malmö 

Kursledare: Saemundur Gudmundsson 

Avsedd för: 24 läkare och barnmorskor. Kursen kommer att 

hållas på engelska. 

Program: Föreläsningar om indikation till fetal ekokardiografi 

och ultraljudsundersökning av det normala och missbildade 

hjärtat. Information om kirurgisk behandling. Seminarium om 

prognos samt information till föräldrar till foster med hjärtmissbildning. 

Doppler vid diagnostik av hjärtsvikt samt typ av arytmi. 

Medicinsk behandling av arytmi. Sex timmar praktisk träning i 

mindre grupper. 


CME poäng: 24

Fackligt arbete i 

SFOG 

Vid årsskiftet övertog jag posten som facklig 

sekreterare i SFOG:s styrelse, ett för mig 

mycket spännande uppdrag. Jag skriver i 

mitt CV att fackliga frågor länge intresserat 

mig, ett intresse som grundlades under 

min tid som elevrådsordförande i gymnasiet, 

och jag har sedan dess använt debatten 

som ett forum för att ta ställning i 

olika frågor. Under tiden som sjuksköterska 

var jag inte fackligt aktiv men under 

läkarstudierna i Uppsala tog jag steget in 

i MSF och var under 9 terminer engagerad 

både lokalt och centralt. När jag senare 

beslöt mig för att ägna mig åt gynekologin 

blev jag av min dåvarande klinikchef 

uppmuntrad att gå med i SFOG. Det faktum 

att specialitetsföreningen organiserar 

även de yngre i kåren anser jag vara viktigt 

eftersom de är gynekologins framtid. 

När OGU grundades som intressegrupp 

i mitten på 90-talet upplevde jag att det 

var en verksamhet jag kunde engagera mig 

i. De frågor vi arbetade med under min 

aktiva tid i OGU:s styrelse var till största 

delen just fackliga frågor. Många gånger 

upplever jag att läkarkåren brister i att 

aktivt arbeta med fackliga frågor, trots att 

det inte är brist på åsikter! Arbetet är tungt 

och många av oss går från arbetet med 

mycket på axlarna. Vi tycker att tiden inte 

räcker till för ytterligare engagemang utanför 

vårt arbete. Även jag ”drabbades” av 

denna känsla under de första åren som 

underläkare trots att jag tidigare varit fackligt 

aktiv. Jag upplever ibland att vi som 

läkare är bra på kaffebordspolitik”. Vi argumenterar 

och diskuterar, men det stannar 

ofta i fikarummet och förs inte vidare. 

Steget in i engagemang i en lokalförening 

kan kännas stort och för många av oss är 

det kanske så att det inte egentligen är det 

som upplevs som mest angeläget. För mig 

har alltid specialitetsföreningen känts som 

den fackliga organisation som är mig närmast. 

SFOG är framåt, vi har stora möj- 

Birgitta Segebladh 

Facklig sekreterare i SFOG 

Kvinnokliniken, Sundsvall 

ligheter att påverka och jag upplever SFOG 

som en mycket facklig organisation. Mycket 

av det vi arbetar med är just fackliga frågor. 

Kurser och fortbildning är inte bara 

vetenskap – det är också en viktig arbetsmiljöfråga. 

Att få komma iväg och träffa 

kollegor från andra delar av landet, lära sig 

nya saker och få nya ”inputs” anser jag vara 

viktiga delar i arbetet för att skapa en bättre 

arbetsmiljö. 

Vad kan SFOG som specialitetsförening 

göra mer för våra medlemmar? 

SFOG har under de senaste åren arbetat 

med att öka specialitetsföreningarnas inflytande 

i läkarförbundets fullmäktige där vi 

både är adjungerade och har yttranderätt 

men däremot inte rösträtt. Den tidigare 

styrelsen lade ner stort arbete i rösträttsfrågan 

men tyvärr har SFOG och samarbetsföreningar 

inte fått gehör när det gäller 

detta. Arbetet har dock inte lagts ner 

utan frågan drivs vidare. 

Just nu stöder vi kirurgerna som för närvarande 

arbetar med att få bort den obligatoriska 

anslutningen till yrkesföreningen 

när man är medlem i Läkarförbundet. Jag 

tror inte att så många har reflekterat över 

att medlemskap i SYLF eller 

Sjukhusläkarföreningen inte går att påverka 

om man är ansluten till Läkarförbundet. 

För många känns det säkert riktigt att tillhöra 

en yrkesförening, men vi anser att det 

känns angeläget att stödja individens rätt 

till fritt val. SFOG vill vara med och arbeta 

för en bättre kvinnosjukvård i Sverige och 

därför är det viktigt att komma ihåg att 

SFOG liksom alla andra föreningar är summan 

av våra medlemmar. Vi kan naturligtvis 

driva yrkesfackliga frågor men för 

detta krävs medlemmarnas stöd och vi vill 

därför höra vad Ni anser och tycker. Att 

enkelt skriva några rader med e-post till 

någon av oss i styrelsen är ett mycket bra 

sätt att föra fram sina åsikter och synpunkter 

för att därigenom kunna påverka. 

Gå inte ut från kafferummet med känslan 

av ”att det vi i vår grupp tycker och anser 

inte har någon betydelse”. Låt istället det 

ni upplevt som ett missnöje under ”fikat” 

bli något att föra vidare. 

Planeringen inför årsmötet pågår för fullt 

och i vårt fackliga symposium kommer vi 

att diskutera ledarskap och medarbetarskap. 

Detta är en högaktuell fråga och det är inte 

bara verksamhetschefens ledarskap som 

skall belysas utan också vad ”fotfolket” har 

att tillföra. Tänk på att så länge vi inte tar 

ansvar för arbetet och förstår vår del i helheten 

blir det svårt att nå målet med en 

bra arbetsmiljö. Det förekommer en allt 

mer utbredd användning av uttrycket ”det 

här stället” om den egna arbetsplatsen. 

Jag tolkar detta som att det brister i förståelsen 

av att vi alla har ett ansvar för den 

egna arbetsplatsen och därmed också en 

skyldighet att påverka för att det skall fungera 

på ett bättre sätt. Med uttalande av 

ovanstående karaktär frånsäger vi oss detta 

ansvar. 

Kom därför och delta och berika årsmötet, 

betrakta det som ditt fackliga engagemang 

– kom ihåg att du är viktig. 


NFOG Column 

The Board of NFOG wishes to increase the visibility of the Federation, and therefore we will 

publish a column in all five Nordic Society publications following each NFOG Board meetings. 

The columns will be in the official NFOG language, which is English. 

The Board will warmly welcome responses to the topics mentioned in the columns, please 

address your comments to the secretary general Satu Suhonen: satu.suhonen@hus.fi. The 

telephone number and ordinary mail address can be found at the home page www.nfog.org. 

The NFOG Board meets 3 times per year. 

The venue rotates among the Nordic 

countries. Present at the NFOG Board 

meetings is the chairman, the secretary 

general and the treasurer, the chairpersons 

of the 5 national societies, the Chief Editor 

of Acta Gynecologica et Obstetricia 

Scandinavica, the webmaster, the chairperson 

of NFYOG, the chairpersons of the 

scientific and the educational committees 

and the president of the next NFOG 

Congress. 

The NFOG Board met in January 2003 

in Copenhagen. Present were: Peter 

Hornnes (president), Satu Suhonen (secretary 

general), Kim Toftager-Larsen (treasurer), 

Margareta Hammarström (SFOG, 

S), Charlotte Wilken-Jensen (DSOG, DK), 

Jens Gudmundsson (FIK, IS), Erkki 

Kujansuu (SGY, FIN), Oddvar Sviggum 

(NGF, N), Per-Olof Janson (Acta), Søren 

Brostrøm (webmaster), Riikka Aaltonen 

(Nordisk Forening af Yngre Obstetrikere 

og Gynækologer, NFYOG), Seija Grenman 

(chairman of scientific committee), Juha 

Mäkinen (chairman of educational committee), 

and Olavi Ylikorkala (NFOG 

2004). 

The NFOG economy is in good balance. 

A new Acta agreement with the publisher 

Blackwell Munksgaard has been favorable, 

and the income from Acta will be increasing. 

This will enable NFOG to continue 

being an active organization. 

NFOG will be giving out the 

”Lillehammer stipendiet” originating from 

a surplus from a trainee meeting held in 

Lillehammer in 1995 by a committee chaired 

by Jørn Hugo Karlsen. We plan to grant 

the award at the NFOG congresses, the 

deadline for applications will be 31st 

December of the year preceding the congress. 

Further notice will follow at the end 

of 2003. The grant will be given to trainees 

and is ment for study visits abroad. 

Also, the Board decided to spend DKK 

76.000 on fellowships for trainees for the 

2003 FIGO Congress. It was decided that 

abstracts sent for FIGO 2003 should be 

the basis for application. One fellowship 

award of 15 000 DKK to each Nordic 

country will be granted. Information about 

the fellowships are being distributed on 

the NFOG home page and the home pages 

of the national societies. The deadline for 

applications is April 1st. The fellows will 

be nominated in the NFOG board meeting 

in Oslo May 2003. 

The Board wishes to encourage exchange 

programs among the Nordic countries 

with the purpose of improving skills. The 

duration of exchange could be from weeks 

to months. NFOG could act as provider 

of information on where to go, but also 

NFOG will be able to give financial support 

to the programs. 

At the 2002 Congress in Umeå, the 

topic of the NFOG Symposium was: 

NFOG Going South dealing with the role 

of NFOG in the Third World. We continue 

to honor our obligations to seek to 

improve fetal-maternal health globally, 

and methods to do this will be a topic for 

discussion at the next Board meeting in 

May. But we will also specifically look into 

the possibilities of doing something in the 

arctic world. It is possible that the NFOG 

countries have knowledge and experience 

in arctic areas that could be valuable for 

others. We are investigating whether this 

could be a topic for the 2004 NFOG 

Symposium in Helsinki. Comments and 

suggestions are most welcome. 

NFOG wishes to encourage Nordic 

cooperation in the field of rare illnesses, 

which by nature are difficult to study at 

each center. Information about this is available 

at the NFOG home page. 

Preparation for the 2004 NFOG 

Congress is proceeding according to schedule 

chaired by Congress President Olavi 

Ylikorkala. Pre-symposia are planned dealing 

with menopause and adolescent gynecology. 

The structure of the program is 

most exciting, please visit the congress 

home page www.nfog2004.com, there is 

a link from the NFOG home page. And 

please already now reserve the dates: June 

12-15 2004. The congress will be held at 

the Marina Congress Center in the very 

heart of Helsinki. NFOG will have a symposium 

followed by General Assembly 

(Medlemsmöte) Sunday June 13th. The 

Council Meeting (Fullmäktigeförsamling) 

will be on Monday June 14th. The 

Educational Committee is planning a 3day 

meeting to be held on October 17- 

19, 2003 meeting in Copenhagen focusing 

on controversial issues or Hot Topics. 

Information is already available at the 

home page. 

The prime asset of NFOG is Acta, 

which is thriving under the Chief Editor 

Per Olof Janson. Acta received in 2002 631 

submitted manuscripts. The refusal rate 

of manuscripts was 57 % and of case reports 

54 %. The impact factor is well over 1 and 


ising as a result of careful and deliberate 

planning by P-O Janson and the Editorial 

Board. 

The daily number of visits to the 

www.nfog.org has stabilized at approximately 

10. The Congress abstracts available 

at the home page have been frequently 

visited. The mail alert system – on the 

other hand - has not been as popular as 

expected. 

NFOG is establishing a Nordic thesis 

registry with the purpose of visualizing the 

basic and clinical research performed in 

obstetrics and gynecology in Nordic 

countries and facilitating and stimulating 

contacts between research groups in Nordic 

countries. Information needed for the 

NFOG thesis registry includes authors 

name, affiliation, e-mail address, title and 

English abstract, and if possible link to full 

text version. Information should be sent 

to the national scientific secretary when 

the thesis is presented / published. 

NFYOG will arrange a seminar on 

education in the beginning of 2004 with 

the support of NFOG. The focus will be 

on education of both trainees and also 

education after specialization. The program 

will be presented to the board in 

May. 

The Nordic societies are members of 

EBCOG, the European Board and College 

of Obstetrics and Gynecology. In the 

future, NFOG will focus on EBCOG 

trying to increase our influence at the 

European level. 

NFOG has decided that the official 

language of the federation henceforth is 

English, or rather American English as is 

the official language of Acta. Therefore 

the Board is looking through the statutes 

after which the statutes will be translated 

into English. The new versions will be presented 

to the Council meeting in Helsinki 

in 2004. 

Again, your comments and suggestions 

to the NFOG are most welcome. 

For the NFOG Board 

Peter Hornnes 

Chairman.

NFOG THESIS REGISTRY 

NFOG will establish a Nordic thesis registry for the following 

reasons: 

1. To form national registries on academic dissertations on 

Obstetrics and Gynecology. 

2. To facilitate the distribution of the academic dissertations 

published in Obstetrics and Gynecology in the Nordic 

countries 

3. To facilitate and stimulate contacts between research 

groups. 

We therefore urge everyone who has successfully defended his or 

her dissertation after January 1, 2003 to provide the registry with 

the following information: 

Author’s name, affiliation and e-mail address 

Tittle and English abstract 

The date of disputation 

A possible link to the full text 

Information for the registry should be mailed to the scientific secretary 

of your own national society for obstetrics and gynecology: 

Denmark:Erik Ernst erik.ernst@dadlnet.dk 

Finland: Seija Grenman seija.grenman@tyks.fi 

Iceland: Tora Steingrimsdottir thoraste@landspitali.is 

Norway: Kjell Salvesen Pepes@medisin.ntnu.no 

Sweden: Pål Wølner-Hanssen pal.wolner-hanssen@gyn.lu.se 

We hope that all new academic dissertations (both Dr. Sci and 

Ph.D) will be included in this registry to give a complete picture 

of such activities within Obstetrics and Gynecology in the Nordic 

countries. 

Peter Hornnes Seija Grenman 

president of chairman 

the board scientific committee 

NFOG NFOG

Läkarnas specialistutbildning 

och strukturen för medicinska 

specialiteter – en översyn 

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av läkarnas 

specialistutbildning och specialitetsstrukturen för de medicinska specialiteterna. 

Här återges sammanfattningen av denna viktiga remiss. Remissen kan läsas i 

sin helhet på http://www.sos.se/sos/publ.htm 

Socialstyrelsen har under 2001-2002 på 

regeringens uppdrag genomfört en översyn 

av läkarnas specialistutbildning och 

specialitetsstrukturen för de medicinska 

specialiteterna. 

Översynen innehåller följande moment: 

beskrivning och analys av samspelet 

mellan specialistutbildningen och dess 

omgivningsfaktorer, beskrivning och 

analys av tidigare utredningar och författningsreglering, 

beskrivning och 

analys av nuvarande specialistutbildning 

och specialitetsindelning samt beskrivning 

och analys av förhållanden i Norden och 

EU-länder. Baserat på dessa analyser 

lämnas förslag till åtgärder. 

Specialistutbildningen av läkare är av 

naturliga skäl starkt integrerade i hälso- och 

sjukvårdens verksamhet. Det innebär att 

specialistutbildningen måste sättas in i ett 

större sammanhang som belyser det samspel 

som finns mellan specialistindelningen, 

hälso- och sjukvårdens uppdrag och 

organisation, den vetenskapliga och teknologiska 

utvecklingen, demografisk 

utveckling och sjuklighet samt personalförsörjningen 

i stort. I rapporten beskrivs 

och analyseras detta samspel närmare. 

I Sverige har – liksom i de flesta europeiska 

länder – under det senaste årtiondet 

genomförts en rad förändringar inom 

hälso- och sjukvården. Förändringsarbetet 

har involverat såväl hälso- och sjukvårdens 

finansiering och övergripande struktur/ 

organisation som organisationen av vår- 

den och vårdinnehållet på lokal nivå. 

Bland annat har förändringsarbetet för 

länsdelssjukhusen lett till en utveckling av 

konceptet närsjukhus vilket vanligtvis 

innebär att dessa sjukhus (dock inte alla) 

endast erbjuder begränsad akutsjukvård 

oftast i form av invärtesmedicin och/eller 

geriatrik. Vad gäller länssjukhusen har 

förändringsarbetet fokuserat på samverkan 

över specialitetsgränser och kring 

arbetsfördelning vad gäller specialistsjukvård 

vid länssjukhus och regionsjukhus/universitetssjukhus. 

Sjukvårdshuvudmännens strävande 

under 1990-talet har i hög grad handlat 

om att motverka en alltför långtgående 

specialisering och den därmed sammanhängande 

fragmenteringen av hälso- och 

sjukvården. Den sjukvårdsstruktur och 

sjukhusstruktur som är under utveckling 

med primärvården och närsjukhuset som 

viktiga komponenter – inte minst för det 

äldre, multisjuka patienterna som är de stora 

vårdkonsumenterna - ställer andra krav på 

fördelningen av specialister i hälso- och 

sjukvården. 

Ohälsan och sjukligheten i befolkningen 

är i hög grad koncentrerad till de höga åldrarna. 

Den medicinteknologiska utvecklingen 

har gjort det möjligt att framgångsrikt 

behandla sjukdomar i allt högre 

åldrar. Detta har medfört att allt fler 

patienter hinner utveckla flera kroniska 

sjukdomar under sin levnadstid. Redan 

idag finner vi tydliga tecken på att allt fler 

patienter inom de invärtesmedicinska 

specialiteterna har besvär från ett flertal 

organsystem. 

Kunskapsutvecklingen – vetenskaplig 

och teknologisk – är ett av de vanligaste 

argumenten för en ökad specialisering och 

därmed alltfler specialiteter. Specialiseringen 

beskrivs ofta av dess förespråkare 

som ofrånkomlig och ofta med positiva 

förtecken i bemärkelsen att den gynnar 

patienten. Specialisering kan innebära att 

patienterna behandlas mycket kvalificerat 

förutsatt att de hamnar på rätt enhet. 

Men specialisering kan också leda till att 

patienter flyttas runt och ansvaret för patienten 

blir oklart. Vården blir med andra 

ord fragmenterad och patientens behov 

av helhetssyn åsidosätts. 

Det finns en allmänt spridd oro för den 

framtida personalförsörjningen i hälsooch 

sjukvården (och vård och omsorg) 

som bland annat tar sig uttryck i oro 

för att rekryteringen till olika specialiteter 

är i farozonen. Med utgångspunkt från 

befintliga register går det att beskriva hur 

många läkare som har specialistkompetens 

och inom vilken specialitet, men det 

finns inte något heltäckande register som 

beskriver antalet yrkesverksamma individer 

inom varje specialitet. Arbete pågår 

inom Socialstyrelsen för att denna information 

skall bli tillgänglig under 2003. 

Den framtida diskussionen om personalförsörjning 

bör emellertid vidgas och även 

inbegripa demografiska förändringar och 


utveckling av sjuklighet. Den måste också 

beakta specialitetsstrukturen, kunskapsutveckling 

som leder till förändringar i 

hälso- och sjukvårdens struktur och organisation, 

personalmix, arbetsfördelning 

mellan olika yrkeskategorier och de ekonomiska 

förutsättningarna för hälso- och 

sjukvården. 

Läkarnas specialistutbildning har varit 

offentligrättsligt reglerad sedan 1960. Två 

större utredningar/översyner av specialistutbildningen 

har genomförts sedan dess 

– 1965 respektive 1985 – vilka medfört 

förändringar av såväl utbildning som specialitetsstruktur. 

Den senare utredningen 

ledde till den utbildning och specialitetsindelning 

som gäller idag. Utbildningen 

karaktäriseras av att den är målstyrd och 

att den sker under handledd tjänstgöring 

som läkare under tillsvidareanställning. 

Minimitid för utbildning är 5 år. Kvalitetskontrollen 

åvilar verksamhetschefen som 

intygar att målen uppnåtts. Specialistbevis 

utfärdas av Socialstyrelsen med verksamhetschefens 

intyg som grund. De inriktningar 

som kan väljas styrs av vilka 

specialiteter som är författningsmässigt 

fastställda. Specialitetsstrukturen är uppbyggd 

enligt enhetsmodellen, dvs. alla 

specialiteter är (i teorin) basspecialiteter. 

Specialitetsförteckningen omfattar 62 

specialiteter. Vissa av specialiteterna är 

grupperade efter släktskapsförhållande i 

förteckningen – opererande specialiteter, 

invärtesmedicinska specialiteter, radiologiska 

specialiteter, laboratoriemedicinska 

specialiteter etc. För varje specialitet finns 

en målbeskrivning som är fastställd av 

Socialstyrelsen. 

Av analysen av nuvarande specialistutbildning 

framgår att många aktörer är 

involverade i läkarnas specialistutbildning. 

Staten sätter ramarna för specialistutbildningen 

och har ansvaret för utfärdandet 

av specialistbevis samt finansiering av 

SK-kurserna. Statens roll vad beträffar 

genomförandet av utbildningen och 

kvalitetskontrollen av densamma är mycket 

begränsad. 

Landstingen svarar för finansieringen 

av ST-tjänsterna, handledarutbildningen 

och inrättandet av studierektorsbefattningar. 

Kvalitetskontrollen av uppnådd 

26 


specialistkompetens åvilar verksamhetschefen. 

Den medicinska professionens 

intresseorganisationer bidrar på frivillig 

väg med många kvalitetssäkringsåtgärder. 

Ansvaret för utbildningen är således splittrat 

och det finns stora inslag av frivillighet. 

Det finns därmed en risk för att lokala 

förutsättningar påverkar specialistutbildningens 

kvalitet och innehåll i allt för stor 

utsträckning. 

Analysen av målbeskrivningar och 

specialitetsstrukturen visar att specialiteterna 

är av mycket olika karaktär. Några 

är knutna till bestämda organ eller sjukdomar, 

några till bestämda diagnostiska 

metoder, några till bestämda behandlingsformer 

och slutligen några till organisatoriska 

former av vård. 

I den nuvarande strukturen är varje specialitet 

(i teorin) självständig och har samma 

ställning författningsmässigt. I praktiken 

är dock strukturen inte enhetlig. De opererande 

och invärtesmedicinska specialiteterna 

anger en gemensam kunskapsbas 

för samtliga specialiteter inom respektive 

kategori, men så är inte fallet för de laboratoriemedicinska 

eller de psykiatriska specialiteterna. 

Inom de barnmedicinska och 

radiologiska specialiteterna anges att specialistkompetens 

i moderdisciplinen är en 

förutsättning för att uppnå specialistkompetens 

i subspecialiteterna inom 

respektive kategori. För vissa andra specialiteter, 

t.ex. skolhälsovård, företagshälsovård, 

smärtlindring och klinisk näringslära, 

förutsätts specialistkompetensen 

(eller motsvarande kunskaper) i annan specialitet. 

Olikheterna i strukturen får som 

konsekvens att utbildningstiden för att 

uppnå specialistkompetens varierar beroende 

på specialitet. 

Under hösten 2001 genomfördes en 

enkätundersökning riktad till de medicinska 

fakulteterna, Sveriges läkarförbunds 

specialitetsföreningar, Svenska Läkaresällskapets 

sektioner, Landstingsförbundet, 

Svenska Kommunförbundet, personaldirektörer 

i landsting/motsvarande, studierektorer 

för ST-läkare, Socialstyrelsens 

medicinska expertgrupper samt Vårdförbundet. 

Avsikten med enkätundersökningen 

har varit att utröna hur specialistutbildningen 

fungerat efter den senaste 

reformen 1992. Frågeställningarna har 

specifikt berört de förändringar som infördes 

1992: införandet av målbeskrivningar, 

införandet av tillsvidareanställning för 

läkare under specialistutbildning, borttagandet 

av obligatoriet för SK-kurser, 

utökningen av antalet specialiteter samt 

verksamhetschefens dubbla roll som utbildningsansvarig 

och examinator. 

Resultatet från enkätundersökningen 

visar att införandet av målbeskrivningar och 

tillsvidareanställning i huvudsak uppfattats 

positivt. Majoriteten av respondenterna 

är dock kritisk mot verksamhetschefens 

dubbla roll som utbildningsansvarig och 

examinator, och någon typ av extern 

bedömning och/eller specialistexamen föreslås 

som komplement. 

Kvalitetsbrister i utbildningsplanering, 

handledning och uppföljning av mål uppmärksammas 

av många respondenter. 

SPUR-inspektioner av de utbildande enheterna 

stöds av en stor andel av respondenterna. 

Av enkäten framgår också att det 

finns stor enighet om att utbudet av SKkurser 

är för lågt och att resurstilldelningen 

till SK-kurserna måste öka. Vad gäller antalet 

specialiteter finns delade uppfattningar, 

där framför allt landstingen företräder uppfattningen 

om en alltför långt driven subspecialisering. 

Den internationella jämförelsen vad 

gäller specialistutbildningen av läkare (i 

EU och Norden) ger följande resultat: att 

tidsangivna tjänstgöringar inom huvudrespektive 

sidospecialiteter är normen i 

alla länder utom Sverige, att teoretiska 

moment i utbildningen har en större formell 

tyngd i de flesta andra länder, att diskussioner 

om ökad bredd i utbildningen, 

t.ex. genom införandet av en gemensam 

kunskapsbas (”common trunk”) för kategorier 

av specialiteter, förs i merparten av 

länderna, samt att Sverige har ett förhållandevis 

högt antal specialiteter. 

Sammanfattningsvis konstaterar Socialstyrelsen 

att översynen pekar på att statens 

roll vad beträffar genomförandet av utbildningen 

och kvalitetskontrollen av den 

samma är mycket begränsad. Ansvaret för 

utbildningen är splittrat och det finns risk 

för att lokala förutsättningar påverkar 

utbildningens kvalitet och innehåll i allt

för stor utsträckning. 

Socialstyrelsen föreslår dels ett antal åtgärder 

som syftar till kvalitetsförbättringar 

av läkarnas specialistutbildning, dels en 

ny specialitetsstruktur vars grundstenar är 

basspecialiteter, grenspecialiteter och 

tilläggsspecialiteter samt en ny specialitetsförteckning. 

Åtgärderna inkluderar inrättandet av 

en rådgivande partsammansatt grupp inom 

Socialstyrelsen (Nationella rådet för 

specialistläkarutbildningen), vars syfte är 

att fördjupa statens och övriga parters 

engagemang i kvalitetsaspekterna av 

specialistutbildningen. 

För att säkerställa kvaliteten i utbildningen 

föreslår Socialstyrelsen även följande: 

införandet av fastställda (kvalitets) 

kriterier för de enheter som utbildar 

specialister. 

förstärkning av sjukvårdshuvudmannens 

insatser vad gäller handledarutbildning 

och skapandet av en heltäckande 

studierektorsfunktion för STläkare. 

införandet av extern bedömning av de 

handlingar som utgör underlag för utfärdandet 

av specialistbevis. 

införandet av definierade teoretiska 

moment i målbeskrivningarna för 

respektive specialitet. 

ett successivt utökat statligt finansieringsstöd 

till SK-kurserna. 

Den nya specialitetsstrukturen med basgren- 

och tilläggsspecialiteter skapar förutsättningar 

för en rimlig balans mellan ett 

generalistperspektiv och ett superspecialiserat 

perspektiv. Förslaget innebär 

att majoriteten av specialister får en 

bredare kompetensbas som är bättre anpassad 

till länsdelssjukhusen och länssjukhusens 

behov och den stora patientgruppen 

multisjuka. Införandet av ett påbyggnadssystem 

med definierade profilområden 

avser att tillvarata den fortgående kunskapsutvecklingen 

inom de olika medicinska 

verksamhetsområdena. 

Specialistutbildning som bygger på 

kombinationen bas- och grenspecialitet 

leder till en förlängning av studietiden 

jämfört med dagens situation – den sammantagna 

utbildningstiden för majoriteten 

av kombinationer beräknas motsvara 

6,5 –7,5 års tjänstgöring. Avgörande för 

utbildningstidens längd är i vilken utsträckning 

moment i utbildningen inom basspecialiteten 

kan tillgodoräknas i uppfyllandet 

av målbeskrivningen för grenspecialiteten. 

Förslaget till ny specialitetsstruktur kommer 

inte att påverka den fria rörligheten 

för svenska läkare. En bestämmelse bör 

dock införas i förordningen som anger att 

specialistkompetens i gren- eller tilläggsspecialitet 

förutsätter att läkaren innehar relevant 

basspecialitet då ett sådant villkor 

också har betydelse för EG-direktivets 

tillämpning. Om Sverige väljer att anmäla 

samtliga specialiteter i förteckningen som 

omfattas av direktivet, kommer svenska 

läkare att kunna räkna med automatiskt 

erkännande, så länge den principen kvarstår 

i direktivet. (Här behandlar dock ministerrådet 

för närvarande en förändring.) 

Erkännandet kommer att bli ”dubbelt” 

för gren- och tilläggsspecialister, dvs. även 

basspecialiteten kommer att bli föremål 

för erkännande. 

Det är däremot något oklart hur direktivet 

skall tillämpas när EU-läkare med 

direktutbildning till en gren- eller 

tilläggsspecialitet söker ett erkännande i 

Sverige. Frågan gäller om Sverige 

(Socialstyrelsen) i den situationen måste 

ge ett ”dubbelt” erkännande, eller om det 

är möjligt att begränsa erkännandet till 

gren- respektive tilläggsspecialiteten i fråga. 

Det förefaller råda delade meningar om 

detta, och det kan därför bli nödvändigt 

att inhämta kommissionens tolkningsbesked 

i denna fråga. 

Glöm inte bort NFOGs utmärkta hemsida. 

Återfinns på adressen 

www.nfog.org 


RÄTTELSE! 

I KAJSA SUNDSTRÖMS ARTIKEL om ”Abort som en reproduktiv rättighet” i förra 

numret av medlemsbladet föll några ord bort på slutet. Så här lyder Kajsas uppmaning: 

Varför inte en Arbets- och Referensgrupp för Reproduktiv Hälsa och Rättigheter? 

En RHR ARG för att främja och utveckla arbetssätt och innehåll i en allsidig reproduktiv 

hälso- och sjukvård. Samt ta upp frågor om innebörden av reproduktiva rättigheter i olika 

samhällen och kulturer. 

Reds anmärkning

Gabriel Gräslök 

Vem ska få IVF? 

Debatten om vi gynekologer ska kunna neka något par IVF 

har nu varit igång ett tag, både i fackpress och i rikspress. 

Jag vill jag därför delge er denna fallbeskrivning från vår 

mottagning: 

Mannen i paret är oerhört osjälvständig med en oförmåga 

att ta egna initiativ. Direkt lättledd med kraftigt regressiva 

drag. Hans uppväxt var av småborgerlig villakaraktär 

med en mycket dominerande mor och en undfallen far. 

Den enda som i barndomen kunde mäta sig med mannens 

osjälvständighet var hans syster. De utvecklade i det närmaste 

en folie á deux i sin symbios. Något som naturligtvis 

förstärkte deras respektive karaktärer. 

Kvinnan i paret har en ytterst dominerande och utagerande 

läggning. Beskrivs som ytterst impulsiv och ibland direkt 

livsfarlig i de aktiviteter som hon ibland företar sig. Vid 

ett flertal tillfällen har polis och sociala myndigheter varit 

inkopplade på hennes fall. Hennes barndom beskrivs som 

ytterst ensam. Kvinnans mor avled tidigt under oklara 

omständigheter. Hennes far arbetade som regel utomlands 

på en högt uppsatt post och lämnade då helt sonika sin 

dotter ensam hemma under långa perioder trots hennes 

ringa ålder. Våld mot polistjänsteman, olaga körning, 

egenmäktigt förfarande, samt brott mot luftfartslagen är 

några av de punkter som kvinnan i paret gjort sig skyldig 

till. Vidare har hon hållit husdjur där hennes mat bereds. 

Faderns position har dock gjort kvinnan i paret ekonomiskt 

oberoende och det är bland annat med dessa medel och sin 

mycket dominerande personlighet som hon förfört mannen 

nämnd ovan. 

Tycker du att Tommy och Pippi ska få IVF? Eller är du en 

Prussiluska? 

undrar 

Gabriel Edström 

KK, Danderyds Sjukhus 


En praktisk detalj vid skötseln 

av sätesförlossningar 

Med tillstånd från Läkartidningen* återges här denna artikel som ursprungligen 

publicerades i Svenska läkartidningen 1933: 1357-1366. Det är Ulf Högberg som 

hittat den i Umeå universitetsbiblioteks arkiv. Läs den och förundras över hur 

många frågor, inte bara de strikt medicinska, som ännu idag behåller sin aktualitet! 

När Johan von Hoorn betecknade sätesbjudningsförlossningen 

såsom en onaturlig 

födelse av den orsaken, ”Att barnet 

födes sällan af wärckarnas drifft; utan 

gemenligen förmedelst Barnmorskans 

dryga arbete och behändiga handgrep” gav 

han därmed uttryck åt såväl sin egen som 

en kommande tidsperiods krav på förlossningshjälparens 

aktivitet vid skötseln 

av förlossningen i sätesändläge. 

Under förlossningskonstens vidare 

utveckling har detta krav än understrukits, 

än mer eller mindre fullständigt övergivits, 

för att i våra dagar allmänt uppdelas i 

tvenne, skarpt begränsade och väl definierade 

krav. Sålunda yrkas imperativt på passivitet 

intill ett visst skede, närmare bestämt 

den lämpliga tidpunkten för undersökning 

av armarnas läge, resp. huvudets ställning. 

Från detta ögonblick yrkas av de 

flesta nästan lika imperativt på, att passiviteten 

skall efterträdas av aktivitet. Det 

skall genast medgivas, att man med denna 

aktivitet ursprungligen intet annat avsett 

än att kontrollera, att armar och huvud 

intaga ett för den spontana förlossningen 

gynnsamt läge. Men var och en, som sysslar 

med obstetrik – och icke minst den, 

som i sin verksamhet ser mindre erfarna 

göra det – vet, huru omärkligt steget är 

mellan en kontrollerande palpation och det 

handlande vi allmänt kalla manualhjälp. 

Det torde alltså knappast ligga någon 

överdrift i påståendet, att den normala 

sätes- resp. fotbjudningsförlossningen (vid 

frånvaron av missförhållande mellan 

fostret och bäckenet) i våra dagar ledes 

med expektans för benens och bålens vid- 

* Svenska läkartidningen 1933: 1357-1366 

30 


Herman Marcus 

Från Södra Barnbördssjukhuset i 

Stockholm (Chef: Prof. Emil Bovin) 

kommande, samt med manualhjälp för 

huvudets och i allmänhet även armarnas. 

En del smärre skiljaktigheter i erfarenhet 

och kynne göra sig icke desto mindre märkbara 

i olika författares framställningar. 

Endast några få exempel må här anföras. 

Baumm understryker sålunda behovet 

av kraftig expression och eventuell extraktion 

av huvudet, innan fostret hinner utföra 

några inspirationsrörelser; likaså fordra 

Olshausen & Veit tidig extraktion, om icke 

bålens och huvudets spontana passage 

snabbt följer. 

Runge & Zweifel framhålla vikten av 

noli me tangere till och med navelrotens 

passage; detta gör även v. Winckel som 

”luckrar” navelsträngen, men för övrigt 

undviker varje ingrepp före armarnas spontana 

passage. 

Vogel sträcker sig ännu något längre i 

expektans, i det han förhåller sig avvaktande, 

även om fosterljudens frekvens varsla 

om hotande asfyxi. Ty, säger han, även om 

barnet härigenom blir något asfyktiskt, är 

därmed icke så stor skada skedd som den, 

vilken uppstår, när armarna bliva uppslagna 

och hakan avlägsnas från bröstet under en 

för tidigt utförd extraktion. Att övervinna 

denna komplikation medför nämligen en 

ökad tidsutdräkt, varigenom asfyxien fördjupas. 

Rotschild, en lärjunge till Baumm, har 

kommit till en motsatt uppskattning av 

asfyxifaran och förvånar läsaren med att, 

så sent som för endast 20 år sedan, och till 

på köpet från en läroanstalt för barnmorskor, 

förkunna, att den, som dröjer med 

extraktionen till dess naveln framfötts, ofta 

endast har att extrahera det döda fostret. 

Såsom ofta är fallet, när skiljaktiga 

meningar göra sig hörda inom obstetriken, 

lyssnar man också i denna fråga med tillfredsställelse 

till Williams´ord, när han 

uppmanar sina lärljungar att icke ägna en 

tanke åt skuldror och armar, förrän den 

ena axillen blir synlig, ett råd som han på 

sitt karakteristiska sätt motiverar: ”En försummelse 

att tillämpa denna regel gör ofta 

det till en svårighet, som eljest hade varit 

en enkel procedur”. 

Helt visst är det icke främmande för 

någon obstetriker, att förlossningen i sätesbjudning 

stundom förlöper fullkomligt 

spontant, och att även denna ”enkla procedur” 

alltså i en del fall kan undvaras. 

Oftast måste dock det naturliga förloppet 

på något sätt understödas. Redan tidigt fick 

professor Emil Bovin under sin verksamhet 

den uppfattningen, att detta på många 

håll dock skedde med användande av 

onödiga manipulationer i förlossningskanalen, 

och vidare det intrycket, att dessa 

handgrepp, som med lätthet utföras av en 

van ackuschör, erbjuda den mindre övade 

– vars manipulationer i förlossningskanalen 

ofta äro mera trevande än effektiva 

– svårigheter, som medföra ett ödslande 

med dyrbar tid. Ofta hade man därför 

anledning misstänka, att fostrets liv 

äventyrades mera på grund av onödiga

handgrepp i otid än därav, att ett nödvändigt 

ingrepp kom för sent. 

För den, som har till uppgift att utbilda 

barnmorskor, vilka särskilt i vår tid allt 

mera sparsamt få tillfälle att förvärva någon 

större manuell färdighet, måste de båda 

nyssnämnda synpunkterna utgöra tungt 

vägande invändningar mot en rutinmässigt 

utövad manualhjälp. 

På grund härav har Bovin i sin undervisning 

städse lagt stor vikt vid inövandet 

av sådana handgrepp, vilka på samma gång 

som de utföras helt och hållet utanför förlossningskanalen, 

tillika på ett verksamt sätt 

understödja den naturliga mekanismen 

vid den normala förlossningen i sätesändläge. 

Den metod, som i detta syfte 

tillämpas, belyses kanske klarast av bifogande 

fotografier, vid vilkas framställning 

d:r Hindmarsh och d:r Linde varit mig 

behjälpliga på ett sätt, som jag är angelägen 

att hjärtligt få tacka dem för. 

Med ord kan metoden beskrivas sålunda: 

Kvinnan placeras i ryggläge på kortbädd. 

Då sätet skurit igenom, understöder 

förlossningshjälparen detta med sin 

ena hand, varigenom fostrets normala 

rörelseriktning snett uppåt underlättas. 

Detta stöd utövas, till dess navelsträngsroten 

är framfödd, varvid förlossningshjälparen 

med sin andra hand kan komma 

åt att palpera navelsträngen för kontroll 

av pulsationerna i densamma. Äro dessa 

normala, fattas fostret med båda händerna, 

som anbringas på ett sådant sätt, att de fyra 

ulnara fingrarna fatta om fostrets lår, varvid 

pekfingrarna komma att ligga i var 

sitt ljumskveck, medan tummarna ligga 

(Då förlagan till bilderna är gammal och nött är kvaliteten på bilderna inte den bästa.) 


parallella över sacrum. Medelst denna s.k. 

bäckenfattning höjes fosterkroppen vertikalt 

uppåt, varjämte fostrets rotation till 

framstupa läge understödes. Vid normalt 

läge av armarna falla dessa härvid i allmänhet 

fram spontant. Med bibehållen 

bäckenfattning för man därefter fosterkroppen 

något förbi vertikallinjen i riktning 

mot kvinnans buk, varunder även 

huvudet vid normal åtböjning i de flesta 

fall spontant framfödes. Under hela tiden 

uppmanas kvinnan att krysta, och i de fall, 

där krystningarna äro otillräckliga, så som 

stundom händer, t.ex. under obstetrisk 

narkos, utövas av assistent med båda händerna 

press å buken. 

Tilläggas bör måhända, att manuellt 

perinealskydd icke utföres; icke heller göres 

principiellt profylaktisk perineotomi. 


I det följande tillåter jag mig nu att för 

korthetens skull beteckna den skildrade 

skötseln av sätesbjudningen såsom ”typiskt 

förlopp”. Från detta typiska förlopp förekomma 

naturligtvis avvikelser, dels smärre, 

framkallade av behovet att framhjälpa en 

eller båda armarna i de fall, där dessa bromsas 

av ett stramt perineum, dels större 

såsom de åtgärder, vilka nödvändiggöras 

av t. ex. uppslagna armar eller diagnostiserad 

asfyxi. Dessa avvikelser ha emellertid 

det sinsemellan gemensamt, att de äro 

förenade med ingrepp i förlossningskanalen 

– låt vara i vissa fall endast i dennas 

nedersta del – och rubriceras därför i fortsättningen 

fristående från de ”typiska förloppen”. 

För mera än en av de nytillträdda underläkarna, 

vilka tidigare vant sig vid ett något 

mera aktivt förfarande, har denna metod 

säkerligen till en början verkat chockerande 

för att därefter i stället verka imponerande. 

Att en viss tid i regel åtgått, innan 

den förra verkan efterträddes av den senare, 

framgår av journalerna, som synas visa, att 

en ny underläkares första tid varit fattig 

på ”typiska fall”, något som sannolikt medfört 

en viss minskning av det antal av 

sådana, som eljest varit möjligt att uppnå. 

Det material, som samlats genom en 

alltmera konsekvent tillämpning av metoden, 

har prof. Bovin haft den stora älskvärdheten 

att ställa till mitt förfogande. Det 

omfattar åren 1926 - 32, då journalanteckningarnas 

bristande fullständighet gör 

det omöjligt att gå längre tillbaka i tiden. 

TAB. 1 

32 


Icke desto mindre har ett antal fall från de 

nämnda åren måst utelämnas på grund av 

ofullständiga uppgifter. Vidare ha utelämnats 

alla fall, i vilka fostret visade macerationstecken, 

likaså fall där fostervikten 

understeg 2,000 gr. och slutligen det icke 

obetydliga antal fall, i vilket uppgifterna 

hänföra sig till en efterföljande tvilling. 

Fallens fördelning med hänsyn till förlossningsförlopp, 

fostervikt och moderns 

egenskap av först- eller omföderska framgår 

av följande tabell: (se tab. 1). 

En uppfattning om värdet av denna 

metod skulle man naturligtvis kunna 

komma till genom att jämföra resultaten 

i de fall, vari den tillämpats, med dem, som 

på samma klinik vunnits beträffande fall, 

som behandlats annorlunda. Då kliniken 

emellertid accepterat en viss metod såsom 

huvudmetod, följer redan därav, att ett 

tillräckligt stort samtidigt jämförelsematerial 

icke kan föreligga. Lika upplysande 

torde emellertid den jämförelse bliva, som 

kan anställas mellan f. ö. likartade material 

från olika kliniker, vid vilka skilda 

metoder funnit en mer eller mindre konsekvent 

användning. I detta syfte har här 

valts Westmans sammanställning av sätesbjudningsfallen 

vid Allmänna Barnbördshuset 

i Stockholm för åren 1916-30, 

i vilken Ahlströms tidigare analys från samma 

klinik och Erikssons från Lundakliniken finnas 

citerade. Den största gruppen, d. v. s. 

den rutinmässigt behandlade, vilken av 

mig betecknas såsom ”typiskt förlopp”, 

kallas av Westman ”spontanförlossning” 

och definieras sålunda: Sätet utdrives spontant. 

Därefter undersökes huru armarna 

förhålla sig. Äro de icke uppslagna, överlåtes 

deras förlossning åt de naturliga krafterna, 

understödda av expression, varpå 

huvudet – om detta icke i undantagsfall 

hastigt spontant skär igenom – utskaffas 

med hjälp av det Mauriceau-Levret´ska 

handgreppet. Dylika spontanförlossningar 

ha i Westmans material förekommit i 466 

av 753 fall. I mitt material av 513 fall har 

”typiskt förlopp” ägt rum i 265 fall, vartill 

vid ifrågavarande jämförelse skulle 

kunna läggas ytterligare 182, där partiell 

eller fullständig manualhjälp använts. 

Då jag tagit till min uppgift endast att 

granska prognosen för en viss behandlingsmetod, 

medan Westman allsidigt 

behandlar sitt material, måste jämförelsen 

givetvis göras helt summarisk. De punkter 

på vilka jag tagit fasta äro följande: 

Prognos för mödrarna 

I. Mortalitet 

Bland de 513 mödrarna har ett dödsfall 

inträffat. Fallet gällde en tvillingförlossning 

hos en 33-årig förstföderska, förlöst med 

manualhjälp. Dödsorsaken var eklampsism 

med hjärnödem, och varken sätesbjudningen 

som sådan eller den tillämpade 

förlossningsmetoden kunna alltså sägas 

bära skuld till utgången. Westman har i 

sitt material 2 dödsfall. I endast det ena 

kan man möjligen, ehuru med stor 

tvekan, misstänka, att sätesbjudningen 

bidragit till den dödliga utgången. 

Fostervikt Spontant Typiskt Pendling; f.ö. Typiskt Pendling; En arm Båda Manualhjälp Armlösning Extraktion 

förlopp förlopp typiskt förlopp därefter framhjälptes; armarna för en eller 

förlopp beträffande manual f. ö. Typiskt framhjälptes; båda 

armarna hjälp för förlopp f.ö. typiskt armarna 

därefter huvudet förlopp jämte 

manualhjälp huvudet 

Primipara < 3,000 2 61 5 11 1 5 6 13 3 11 

3,000-4,000 1 68 6 19 3 11 9 28 9 26 

> 4,000 - 2 1 2 - 2 - 3 3 3 

Multipara 4,000 - 9 - - - 4 2 3 1 1 

10 238 17 43 5 41 28 65 20 46 

265 48 69 

* Svenska läkartidningen 1933: 1357-1366

TAB 2 

Förlossningstyp Antal fall Antal döda barn 

I-para M-para I-para M-para 

Spontant förlopp, ”typiskt förlopp”, 

”pendling” 

146 119 6 = 4% 4 = 3,4% 

”Manualhjälp” Partiell 

Fullständig 

69 

44 

48 

21 

2 

= 7% 

6 

4 

= 10,1% 

3 

Armlösning 14 6 0 4 = 66% 

Extraktion 40 6 12 = 30% 2 = 33% 

Summa 313 200 26 = 8,5% 17 = 8,4% 

II. Morbiditet 

a) Infektion 

Om alla fall av feber, som under tre dagar 

överstigit 38,0 där genital infektion icke 

kan säkert uteslutas, medtagas, erhålles 

siffran 44, motsvarande 8,6% (I 4 av dessa 

fall gjordes manuell placentalösning). 

Motsvarande morbiditetssiffra hos 

Westman är drygt 10%. 

b) Mjukdelsskador 

I 5 fall uppkom svårare perinealskada i 

form av totalruptur (av dessa rupturer 

uppstodo 3 vid manualhjälp och 2 vid 

extraktionsoperation); alltså i knappt 1%. 

Westman har här en rupturfrekvens på 

3%. (19 fall vid spontanförlopp resp. manualhjälp 

och 7 vid extraktionsoperationer. 

I detta sammanhang är givetvis en uppgift 

om förekomsten av profylaktisk perineotomi 

i de båda materialen av 

stort intresse. I mitt material har en sådan 

tillämpats i 28 fall, varav 17 voro extraktionsförlossningar, 

d. v. s. i drygt 5%, 

medan motsvarande siffra av Westman 

angives till c:a 20%. 

Prognos för barnen 

Förutom 5 barn, vilka gingo under på 

grund av olika former av missbildning, 

resp. binjureblödning, bronchit och debilitet, 

och på grund härav ha ansetts böra 

utelämnas vid bedömande av prognosen, 

have 43 barn avlidit under, eller i nära 

samband med förlossningen; alltså en mor- 


talitet för fostren av 8%. Mortalitetssiffran 

i Westmans material är praktiskt taget 

precis densamme eller 8,8%. Fördelningen 

av dödsfallen på de olika behandlingsmetoderna 

framgår av tabell 2; framhållas 

må blott, att icke mindre än 14 av dödsfallen 

kommo på extraktionsfallen. De 

flesta författares erfarenhet, att barnadödligheten 

är betydligt större hos först- än 

omföderskor belyses icke av mina siffror, 

kanske mest beroende därpå, att slumpens 

roll i ett begränsat material stundom 

når en sådan storlek som den, vilken framgår 

av en blick på kolumnen ”armlösning” 

i tab. 2. Av de avlidna barnen ha alla utom 

två obducerats. I 15 fall har dödsorsaken 

befunnits vara asfyxi, i 25 intrakraniell 

blödning och i 1 brott på halskotpelaren. 

Av de levande utskrivna barnen ha 

8 företett traumatiska skador, nämligen 

överarms-, nyckelbens- och lårbensbrott i 

vardera 2 fall samt Erb´s plexusförlamning 

och mjukdelshämatom på halsen i vardera 

1 fall. 

Av den nu gjorda jämförelsen framgår, 

att Södra Barnbördshusets resultat i de 

flesta punkter äro ungefär likvärdiga med 

de resultat, som vunnits å Allmänna Barnbördshuset, 

vilka i förhållande till många 

andra klinikers framstå såsom mycket goda. 

Endast beträffande prognosen för modern 

med avseende på mjukdelsskador gör sig 

en tydlig skillnad gällande, i det frekvensen 

av allvarliga perinealbristningar är 

betydligt lägre bland Södra Barnbördshusets 

fall. Särskilt anmärkningsvärt blir detta 

förhållande, om man tar i betraktande dels 

den mycket sparsammare tillämpningen 

av profylaktisk perineotomi, dels den 

omständigheten att ingen särskild åtgärd 

ägnas år skyddet av perineum vid de 

”typiska förloppen”, som dock representera 

drygt hälften av hela materialet. Man 

måste alltså ifrågasätta, huruvida icke själva 

behandlingsmetoden innebär ett perinealskydd, 

medan däremot manualhjälpen 

är förenad med det riskmoment, som består 

i dragning i en olämplig riktning jämte 

påfrestningen på kvinnans mjukdelar 

genom fostrets volym + införda fingrar. 

Man hör stundom en – åtminstone vid 

trångt bäcken berättigad – invändning 

anföras mot den Müllerska armlösningen, 

nämligen att ett misslyckat försök med 

densamma försvårar eller omöjliggör den 

klassiska armlösningen. I analogi härmed 

bör man kanske fråga sig, om en liknande 

invändning är på sin plats gentemot den 

här tillämpade metoden. I intet av de fall, 

som ligga till grund för denna sammanställning, 

giver emellertid journalanteckningar 

anledning till det intrycket, att en 

nödvändig manualhjälp, armlösning eller 

extraktion försvårats därav, att ett försök 

med den typiska metoden först blivit utfört. 

Att bestämma storleken av asfyxirisken för 

en viss metod är en ytterst vansklig uppgift. 

I fall, där denna risk taxerats lågt, har 


nämligen förlossningen oftast tillåtits förlöpa 

mera spontant än i dem, som i detta 

avseende bedömts allvarligare. För fullständighetens 

skull må därför endast nämnas, 

att serien av ”typiska förlopp” är belastad 

med 9 tillfällen av djupare asfyxi, som 

man i 4 av fallen icke lyckades häva. 

Såsom mera positiva förtjänster hos 

metoden må slutligen ett par synpunkter 

framhållas. Den är lättare inlärd och utförd 

än manualhjälpen. Särskilt för dem, vilkas 

uppgift inom obstetriken huvudsakligen 

är att sköta den normala förlossningen 

vid normala utrymmesförhållanden i bäckenet, 

är detta en beaktansvärd omständighet. 

Ty det är utan tvivel av större värde 


att såsom huvudmetod lära sig behärska 

en sådan, som i de flesta fall leder till målet, 

än att rutinmässigt använda en annan, som 

för den mindre övade stundom bringar förlust 

av vad som med enklare medel kunnat 

vinnas. 

Denna framställning har också avsett 

att understryka det förhållandet, att den 

normala förlossningen i sätesändläge i 

flertalet fall kan och bör skötas utan manipulationer 

i förlossningskanalen. Det må 

nämligen icke förglömmas, att även om 

dessa vanligen endast intressera dennas 

nedersta del, de dock icke kunna undgå 

att rubriceras som en inre undersökning, 

eventuellt upprepade sådana. 

Även de mest ”normala” fall bliva dock 

emellanåt komplicerade och avsikten med 

dessa argument är naturligtvis minst av 

allt den att söka förmå förlossningshjälparen 

till försummelse av nödvändiga 

ingrepp. Meningen har endast varit, att 

påvisa huru ofta man med gott samvete 

kan avstå från ingrepp, därför att de äro 

onödiga. 

”Has not the baby enough to contend 

with?” frågar De Lee i ett referat av en 

enligt hans mening mindre lycklig metod 

för manualhjälp, varvid han tydligen ansluter 

sig till den gamla kända definitionen: 

obstetrik är konsten att under väpnad 

expektans låta naturen ha sin gång.

Från kaos till fullbemanning 

– Rapport från en mångkulturell klinik 

1999 – ett svart år 

1999 var ett eländigt år för Kvinnokliniken 

i Värnamo. Efter att i många år varit en 

ytterst stabil klinik avseende läkarstaben 

blev det närmast ett katastroftillstånd. Ett 

generationsskifte hade varit på gång under 

en längre tid och många faktorer samverkade 

på ett negativt sätt. Flera kollegor 

slutade sin tjänst av skilda anledningar. 

När min tidigare chef och trygghet just 

disputerat och aviserade sitt avsked efter 

många års pendlande och slutligen bestämde 

sig att flytta hem till hustrun i Linköping, 

kändes tillvaron minst sagt tung. 

Under våren 99 var vi 1,8 specialister 

kvar (enligt sjukhusets akututredning från 

1998 skulle vi vara totalt 10,25 läkare) 

och då var det efter mycket funderande 

och diskuterande mellan oss två kvarvarande, 

ett övervägande om vi överhuvudtaget 

klarade av att driva kliniken vidare 

ur medicinsk synpunkt. Antingen fick vi 

helt enkelt kasta in handduken eller satsa 

110%. Nu var vi ju två tämligen sega 

småländskor som blev kvar och vi beslutade 

att göra allt för att få kliniken på fötter 

igen. Vi hade som tur var en mycket 

erfaren och kompetent personalstab på 

kliniken, avseende övrig personal. 

Men hur skulle läkarfrågan 

lösas? 

Detta var det stora överskuggande problemet! 

På kort sikt var det nödvändigt 

att anlita hyrdoktorer och vi fick under en 

tid även hjälp från våra båda närliggande 

sjukhus i länet, Jönköping och Eksjö. 

Under denna akuta fas med konstgjord 

andning gällde det att hitta nya kollegor 

som kunde stanna permanent, då det självklart 

inte gick att fortsätta med vår kortsiktiga 

lösning. 

Vi hörde på omvägar talas om en bosnisk 

kollega som vikarierade på sjukhusets 

vårdcentral men var gynekolog i sitt hem- 

Christina Gunnervik 

Verksamhetschef 

Kvinnokliniken Värnamo 

övrig ledamot av SFOG.s styrelse. 

land. Kontakt togs omgående och vi diskuterade 

oss fram till att han skulle pröva 

på att arbeta hos oss. En kvinnlig kollega 

från Irak, som visade sig arbeta tillfälligt 

på medicinkliniken, förhörde sig om hon 

hade möjligheten att kunna få komma och 

jobba på KK, eftersom hon var gynekolog 

med utbildning från ett sjukhus i Bagdad 

med 35 000 förlossningar/år. 

Efter detta kontaktades vi av en portugisisk 

kollega som då arbetade i Zimbabwe. 

Han var utbildad i Sverige, hade svensk 

hustru, och ville gärna åter till Sverige. 

Dessutom hade han hört att vi var i behov 

av läkare. Efter personlig kontakt blev 

det många mail mellan Värnamo och 

Zimbabwe. År 2000 fick vi ännu en 

specialistkompetent kollega – denna gång 

från Kosovo, men med flera år inom den 

svenska sjukvården. Under slutet av 1999 

anställdes en överläkare från Kronoberg och 

året därpå ytterligare en överläkare med 

ursprung från Tjeckien. Vår finska STläkare 

återvände från sin föräldraledighet, 

liksom ytterligare en så gott som specialist 

kompetent kollega som varit på universitetsklinik 

under ett år. 

FAKTA: 

Värnamo ligger 7 mil söder om Jönköping. 

Sjukhuset är ett av tre sjukhus i Jönköpings 

län och betjänar ca 87.000 invånare i 

länets södra del. 

Vid Kvinnokliniken arbetar 110 personer. 

Mödravården är integrerad med KK i ett 

2-årsprojekt. 

Här föds närmare 900 barn/år, vi gör ca 

11 000 läkarbesök inom öppen vård/år, 

ca 1000 operationer utföres polikliniskt och 

inom slutenvården. 

Mångkulturellt! 

Vilket gäng! När vi räknade var vi faktiskt 

8 nationaliteter! Olika bakgrunder och 

olika synsätt skulle nu försöka samordnas 

på något sätt. Genom tidigare kontakter 

inom Landstingsförbundet fick vi hjälp av 

två handledare, den ene med bakgrund 

inom militären och den andre beteendevetare. 

Det gällde att få till en gruppkänsla 

och att vi kände oss trygga med varandra. 

Tillsammans med de två handledarna 

ordnade vi en form av teambuilding under 

internatsform vid några tillfällen som följdes 

upp med utvecklingseftermiddagar på 

kliniken. 

Bland mycket annat gjorde vi en bildberättelse 

om våra respektive liv och det 

var en tankeväckande upplevelse – här 

hade vi kollegor med krigsupplevelser av 

en natur som man inte kunde föreställa 

sig. Att som Samira varje dag på väg till 

sitt arbete passerade ett torg i Bagdad med 

60 lik hängande runt– eller som Izet köra 

genom ett land i krig med ett litet nyfött 

barn i bilen och handgranater intill sig. 

Och så vi svenska doktorer som levt vårt 

skyddade liv men haft våra sorger och 

bedrövelser i alla fall. Ja, vi var onekligen 

en mycket brokigt sammansatt skara. 

Ett problem som flera av våra invandrade 

kollegor påtalade var den stora svårighet 

det varit att få ett arbete i Sverige – vi som 

hade brist på doktorer!– trots att de 

klarat språkprovet. Att så snabbt som 

möjligt få komma i arbete var något som 

framkom ständigt. 

Och vikten av att kunna språket! Vad 

jag som svensk kollega har noterat är ibland 

den intolerans som dessa invandrade kollegor 

mötts av såväl bland patienter som 

bland personal. De har en annan bakgrund 

och ett annorlunda förhållningssätt till 

patienter och här har det inte alltid varit 

så enkelt – det har blivit många missförstånd 

på grund av språk eller otydlighet i 


våra budskap. Det är minsann inte lätt att 

försöka läsa mellan raderna både i tal och 

skrift – vi är mästare på en massa oskrivna 

regler men när man så här i backspegeln 

blickar tillbaka så finns det så mycket som 

kunde gjorts annorlunda. Jag tror ändå 

det var bra att vi startade med vår grupputveckling 

så pass tidigt – att vi lärde 

känna varandra lite bakom yrkesmasken 

– detta var nödvändigt och skulle ha tagit 

många år att klara av och försöka förstå 

att vi faktiskt var en grupp individer som 

nu skulle arbeta tillsammans på ett så 

smidigt sätt som möjligt. 

Det blev ett mycket spännande gäng, 

ibland lite väl spännande, när känslor stormade 

som vi inte var vana vid i vår välordnade 

personalgrupp – men det känns som 

en stor fantastisk tillgång med denna mångkulturella 

läkarstab. Nu råkar det dessutom 

vara så att vi har många invandrare 

från forna Jugoslavien i vårt upptagningsområde 

liksom en stor koloni från 

Somalia. Vi kunde nu erbjuda läkare kunniga 

i hemlandsspråket – serbokroatiska, 

albanska, arabiska, finska, det enda som 

vi egentligen saknade var läkare från 

Vietnam – vi har troligen Sveriges största 

koloni av vietnameser i Gnosjö. Vi lever 

idag – även vi i Värnamo !- i ett samhälle 

med medborgare från många skilda länder. 

I skolan är upptill hälften av alla elever 

i många klasser i Värnamo inte födda 

i Sverige. 

Vad jag kan känna är att dessa läkare 

som har en bakgrund som respekterade 

yrkesmänniskor i sitt hemland blir dåligt 

bemötta i det svenska samhället och när 

de väl lyckas få en tjänstgöring bemöts de 

kritiskt av både patienter och personal. En 

större tolerans för att olikheter faktiskt 

berikar är viktig kunskap. Dessutom tror 

jag att vi behöver bli bättre på att hjälpa 

invandrade kollegor att komma in i det 

svenska systemet, där vi enligt Hälso-och 

sjukvårdslagen, diskuterar behandling och 

eventuellt åtgärdande med patienten innan 

vi tar beslut. 

Även vår svenska dokumentation är ju 

för många en djungel – men så tydlig som 

vår bosniske kollega är i sina diktat så borde 

vi vara lite till mans enligt våra sekreterare. 

Nu har vi även fått en annan typ av 

invandrade kollegor, unga läkare som av 

egen fri vilja sökt sig till Sverige för bättre 

anställningsvillkor. De har aktivt rekryterats 

och antingen redan fått språkutbildning 

i hemlandet innan de kommer till 

Sverige eller får direkt en språkkurs när de 

kommer hit. De har lätt att lära och smälter 

mycket snabbt in i vår svenska sjukvård. 

De är redan från start en stor tillgång och 

får känna det genom mycket uppmuntran 

från personalen om hur duktiga de är. Men 

det finns också dessa yrkesmänniskor som 

kom från krig till Sverige – de behöver 

känna trygghet och få lite mera hjälp på 

vägen. 

För närvarande har två av våra ST-läkare 

nyss fött barn, en tredje kollega är beräknad 

i maj och en har brutit fotleden – det 

blir självklart påverkan på tillgängligheten 

men vi fixar det utan katastrofkänsla – vi 

har en vikarie från Danmark och en norsk 

egypt som hjälper oss emellanåt!

Ny avhandling 

Some reproductive health 

indicators in Ukraine 

A study with special emphasis on factors behind induced abortion and perinatal mortality. 

Objectives:To study indicators specifically 

reflecting the reproductive health of 

Ukrainian women and to analyse factors 

behind the indicators. 

Methods: Induced abortion and maternal 

mortality were studied in some 

countries/regions of the former Soviet 

Union, using official statistics. Abortion 

rates, contraceptive practices and intentions 

in Ukrainian women were analysed by a 

large self-completion survey in 1996, and 

by a classroom questionnaire to first year 

medical students in 1999 in Donetsk, 

Ukraine. Totally, 1694 women and 689 

students participated. Perinatal mortality 

was studied, applying the Nordic-Baltic 

perinatal death classification to all cases in 

the Donetsk region in 1997-98 (n=1126) 

and in Denmark in 1996 (n=540). Clinical 

guidelines, use of technology and rates of 

interventions in the two regions were analysed. 

Results: Abortion remains a major method 

of fertility control and abortion-related 

mortality contributes to maternal deaths. 

Perinatal mortality rate is twice as high in 

the Donetsk region as in Denmark. A substantial 

proportion of sexually active women 

do not practice contraception. Modern 

methods of contraception are not widely 

used. There is a lack of knowledge in reproductive 

health issues and negative attitude 

to OCs. There is a positive attitude towards 

abortion as an acceptable fertility control 

method and of having abortion instead of 

Iryna Mogilevkina 

Department of Women’s and 

Children’s Health, International 

Maternal and Child Health (IMCH) 

Uppsala University 

using OCs or IUD. Poor economy is an 

obstacle to the use of contraceptive methods 

associated with a cost. Lack of experience 

with contraception reduces the intention 

to use any method in the future. Being 

single, younger than 19 years, living with 

parents, having a positive attitude towards 

abortion as fertility control method, having 

a history of previous childbirth and/or 

abortion are important factors associated 

with pregnancy termination. Antepartum 

deaths of growth-retarded fetuses, intrapartum 

and neonatal deaths associated 

Gunilla Lindmark, Iryna Mogilevkina och Viveca Odlind. 

with asphyxia are more common in Ukraine 

than in Denmark, particularly among premature 

infants. Lack of evidence-based 

clinical guidelines and adequate resources 

for fetal monitoring during pregnancy and 

labour, together with negative attitudes 

towards, and limited resources for, instrumental 

delivery, contribute to high perinatal 

mortality. 

Conclusion: Better reproductive education/information 

of all strata of society is 

needed. Implementation of evidence-based 

guidelines in perinatal medicine, where 

international collaboration can be of great 

value, should be a matter of high priority. 

Key words: Ukraine, induced abortion, 

contraception, perinatal mortality, selfcompletion 

survey, perinatal audit. 


52 

Ny avhandling 

Regulation of Ovarian 

Aromatase: 

Studies by 

Aromatase assays 

in vitro and in vivo 

An in vitro method was developed for 

measuring aromatase, based on binding 

of competitive aromatase inhibitor 

[ 11 C]vorozole to the active site of the 

enzyme. [ 11 C]Vorozole displayed high, 

specific binding in vitro to human placenta 

and human granulosa cells (GC), both 

fresh and frozen/thawed cells, provided 

correct procedures were used. High, specific 

binding was also observed in pig and 

rat ovaries, whereas binding in other tissues 

was unspecific and usually low. 

Aromatase concentrations measured by 

[ 11 C]vorozole binding correlated well to 

aromatase activity measured by [ 3 H]water 

release from 1β[ 3 H]androstenedione. 

In human GC in vitro, low concentrations 

of 5α-dihydrotestosterone (DHT), but 

not of other androgens, stimulated aromatase 

activity measured by [ 3 H]water 

release but had no effects on aromatase concentration 

measured by [ 11 C]vorozole 

binding. DHT may interact with aromatase 

differently than other androgens, perhaps 

by changing aromatase affinity to 

precursor. 


Dmitrijus Kirilovas 

Department of Women’s and 

Children’s Health, 

University Hospital, Uppsala 

In the rat estrous cycle, aromatase activity 

in ovarian homogenate, measured by 

[ 3 H]water release, together with serum 

androstenedione and estradiol-17β, peaked 

between 6 and 13 h after onset of the 

light period of proestrus, the former activity 

being independent of radioactive substrate 

concentration. [ 11 C]Vorozole binding 

characteristics changed more rapidly 

than de novo synthesis of the enzyme. 

[ 11 C]Vorozole binding K d showed close 

inverse correlation to aromatase activity in 

ovarian homogenate and to serum estradiol-17β. 

Rapid changes in substrate affinity 

rather than changes in substrate concentration 

or de novo synthesis of the 

enzyme may thus be important for regulation 

of ovarian aromatase. 

The [ 11 C]vorozole in vivo technique yields 

additional information compared with 

traditional in vitro techniques. 

Dmitrijus Kirilovas 

Figure 1. 

The effects of four different androgens on 

granulosa cell (GC) aromatase 2-hour 

conversion activity (solid squares and lines) 

and [ 11 C]vorozole binding in 15 minutes 

(open squares and broken lines). 

GC were incubated in the presence of 

increasing concentrations of unlabeled 

androgens. A: androstenedione (A 4 ); 

B: 5α-androstane-3,17-dione (5α-A); 

C: testosterone (T); and D: dihydrotestosterone 

(DHT). Aromatase activity is 

expressed as percentage of estrogen formed,

and [ 11 C]vorozole binding is expressed as 

percentage of radioactivity uptake at the 

zero concentration of unlabeled androgens 

(normalized to 100%). The data are 

the mean ± SEM of 5 experiments per 

point, except for A 4 in the [ 11 C]vorozolebinding 

assay, in which 7 experiments 

were performed. The repeated measures 

ANOVA resulted in a significant threefactor 

interaction (p = 0.0001). It’s obvious 

that interaction of aromatase with DHT 

in both assays is different from that with 

three other androgens. 

Figure 2. 

The effect of three different concentrations 

of DHT on GC aromatase conversion 

activity and B max and K d of [ 11 C]vorozole 

binding to aromatase during 2 hours 

incubation under conditions mimicking 

that of the conversion assay. Aromatase 

activity is expressed as percentage of 

estrogen formed and B max and K d of 

[ 11 C]vorozole binding to aromatase are 

expressed as percentage of radioactivity 

binding and dissociation constant at the 

zero concentration of cold DHT (marked 

as 100%). The data are the mean ± SEM 

of nine experiments per point in conversion 

assay and three experiments per point 

in [ 11 C]vorozole-binding assay. DHT concentration 

dependent improvement of 

GC conversion activity compared to zero 

incubations (p < 0.001, Wilcoxon/ Kruskal- 

Wallis test) was accompanied by no significant 

change in [ 11 C]vorozole binding 

B max (p = 0.138, Wilcoxon/ Kruskal- 

Wallis test) and marginal reduction of K d 

(p = 0.054, Wilcoxon/ Kruskal-Wallis 

test). It implies that improvement of 

aromatase conversion activity in DHT 

treated GC might be attributed to changes 

in aromatase affinity to precursor if one 

assumes that [ 11 C]vorozole binding to 

the enzyme mimics that of aromatization 

precursor. 

Thus, our data suggest that ovarian aromatase 

can be present in ordinary state 

and in ‘activated’ state, the latter depending 

on paracrine regulation of aromatase 

activity. 

Figure 1. 

Figure 2. 

Ny avhandling

Medlemsblad 2 2003 - SFOG

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?