Höörs historia och nutid rev.indd - Höörs kommun

Höörs historia och nutid
Topografi och jordarter
Två landskapstyper med skiftande karaktär kan
avgränsas i fråga om topografi, jordarter och bördighet.
Söder om Ringsjön är terrängen delvis kuperad.
Norr om Ringsjön höjer sig en landrygg, vars
terrängformer närmast ansluter till sydsvenska höglandets.
Bygden är här starkt kuperad och stenbunden.
Den är rik på småsjöar och sammanhängande
skogsområden. Jordartsinnehållet är till övervägande
del urbergsmorän. I gränszonen till den nordliga
urbergsmoränen har vi Ringsjöbygden med sitt
vidsträckta sjösystem, varav Ageröds mosse utgör en
tidigt igenvuxen del.
Kommunens varierade struktur som odlingsbygd
avspeglas i den moderna graderingen av landets
odlingsjordar i 10 klasser. Området söder om Ringsjön
domineras av jordar i klasserna 6 och 7, medan
de magrare jordarna i norr till övervägande del har
placerats i klasserna 4 och 5 (med inslag av 3 och
6).
Det förhistoriska kulturlandskapet
Höörs kommun utgör ingen naturgeografisk enhet.
Den förhistoriska bebyggelsen har heller ingen
jämn och kontinuerlig utbredning utan förefaller av
fornlämningsbeståndet att döma att vara uppdelad
i ett sydligt centralområde kring Ringsjön och ett
nordligt område i den nuvarande ”ris- och skogsbygden”.
Socknarna Hallaröd, Norra Rörum och
Tjörnarp uppvisar mycket få säkra fornlämningar.
Denna bygd verkar alltså ha varit extensivt utnyttjad
under hela den förhistoriska tiden och endast
10
blivit utnyttjad för bebyggelse under skeden av tillfällig
expansion. Denna bebyggelsehistoriska bild är
dock behäftad med källkritiska svagheter. Mycket
få arkeologiska utgrävningar har företagits i de
norra socknarna, medan däremot Ringsjöbygden
är klassisk mark för den svenska fornforskningen.
Under större delen av den långa period som stenåldern
representerar, har människorna förlagt sina
boplatser till stränderna av vattendrag och insjöar.
Framför allt tycks det näringsrika vassbältet vid
igenväxande sjöar ha varit attraktivt för bosättare,
som baserat sitt liv på fiske, jakt och insamling av
ätliga växtdelar.
Från bronsåldern härrör den fornlämningstyp
som har den största betydelsen för dagens uppodlade
skånska landskap stora, runda gravhögar, som
enstaka eller i grupper placerats i exponerade lägen.
Antalet anläggningar från bronsåldern är relativt få
i Höörs kommun. De södra delarna av kommunen
uppvisar några exempel på gravhögar.
Centrala och norra Skånes ris- och skogsbygd har
i större utsträckning bevarat fornlämningarna från
järnåldern, vilket dels beror på en lägre odlingsintensitet,
dels på större tillgång på sten, som utgjort
byggnadsmaterial till gravfält. I Höörs kommun är
flera fornlämningar av detta slag belagda, framför
allt i Höörs socken.
Trollakistan, dös från yngre stenåldern Kvarnsten kvarlämnad vid stenbrottet i Stenskogen

Medeltidens bebyggelsemönster
Bebyggelsemönstret och den medeltida bygdens
framväxt, uppvisar intressanta variationer, så som
det framträder i det äldsta heltäckande källmaterialet.
Området utmärks i främsta rummet av små hus
i spridd bebyggelse. Vid denna tid fanns det också
inom området fem adelsgods av varierande storlek,
liksom ett stort antal små enheter, torp eller fristående
gathus. Både Hallaröd och Norra Rörum
framträder som sockencentrum med kyrkor från
tidig medeltid. Den så kallade ”risbygden” utgjorde
ett mellanting mellan den rena åkerbruksbygden
och den utpräglade skogsbygden.
Bebyggelsemönstret kunde här skifta från byar
till enstaka gårdar. Området kring Ringsjöarna och
söderut har betecknats som den centrala risbygden.
Norr därom dominerar skogsbygden. Spåren
av det gamla kulturlandskapet har i flera avseenden
förändrats i tiden efter 1800, byar har skiftats
och åkerytor har planterats med skog, ängsmark har
förvandlats till betesmark o s v.
Höör under 1800-talet
Frånsett förändringar i samband med skapandet av
slottsmiljöer och herrgårdar, har den struktur med
byar och ensamgårdar, som vuxit fram sedan äldsta
historisk tid, länge bibehållits. Till följd av utskiftningen
av byarna, en allmän folkökning och olika
agrartekniska nyheter, skulle emellertid 1800-talet
medföra genomgripande förändringar i landskapsbilden.
Som en följd av utskiftningen fick även de tidigare
bydominerade delarna en spridd gårdsbebyggelse.
Under 1800-talets lopp ökade i allmänhet
antalet gårdar genom de hemmansklyvningar, som
företogs till följd av periodens kraftiga befolkningsökning.
Därvid skedde åter en viss förtätning
av bygden.
Norra Rörums kyrka Kvarnsten vid äldre gård
11
Höörs historia och nutid
Den stora expansionen i landsbygdens bebyggelse
och folkmängd kulminerade kring sekelskiftet
1900. Parallellt med denna utveckling hade
under 1800-talets lopp en betydande omvandling
av odlingslandskapet ägt rum. Genom utdikning
av de tidigare vitt utbredda våtmarkerna, genom
sänkning av flera sjöar (Ringsjön och Tjörnarpssjön),
genom röjning i skogen, stenbrytning och
upplöjning av gammal fäladsmark, genomfördes en
omfattande jordmobilisering, vars främsta syfte var
att utvinna ny åkermark. Ännu vittnar många stengärdesgårdar
om 1800-talets stora odlingsinsatser.
Tillverkningen av kvarnstenar var en gammal
specialitet just i trakten kring Ringsjön och den
bedrevs kring sekelskiftet i industriella former. Vid
den tiden hade även andra industriella verksamheter
påbörjats här och var inom området.
Ett av landets märkligaste kyrkliga byggnadsminnen,
Lunds domkyrka, uppfördes nämligen
under 1100-talets förra hälft i Höörsandsten, liksom
senare ett antal sockenkyrkor, däribland Höörs
kyrka. Även tillverkningen av kvarnstenar är väl
belagd från 1700-talet i Höörs, Munkarps och
Bosjöklosters socknar. Spår efter större eller mindre
stenbrott påträffas på flera ställen i området, t ex i
Stenskogen.
Betydelsefullt för utvecklingen av stenindustrin
och övriga industriella verksamheter inom Höörs
kommunområde blev utbyggandet av järnvägsnätet
under 1800-talets senare del. Området blev först
och främst berört av Södra stambanan, där sträckan
Örtofta-Höör-Sösdala byggdes färdig 1858-59. Vid
Tjörnarp anlades station 1875. En anslutande bana
från Hörby till Höör var klar 1882. År 1897 invigdes
linjen Eslöv-Hörby med stationer bl. a. i Snogeröd
och Fogdarp.
Inledning

Sillakö utanför stationen 1917/18 Stiftsgården Åkersberg
Utvecklingen under 1900-talet
Stationssamhällen växte endast fram i Höör och
Tjörnarp. Framför allt kom Höör att utvecklas till
en betydande centralort i Mellanskåne, och orten
fick 1901 ställning som municipalsamhälle (köping
1939). Vid förra sekelskiftet bodde det här cirka
1000 personer.
Här fanns banker, skolor, hotell, ett tjugotal handlande
och ett femtiotal hantverkare. Bland industrierna
märktes andelsmejeri, mekanisk verkstad,
stenhuggeri, väveri, vagnfabrik och läskedrycksfabrik.
I mindre skala utvecklades stationssamhället i
Tjörnarp, där de ledande industrierna var Gunnarps
tegelbruk och Tjörnarps stärkelsefabrik. Industrianläggningar
för jordbrukets behov, mejeri och valskvarn,
lokaliserades även till Rolsberga, som inte
hade beröring med någon järnväg, men där viktiga
landsvägar möttes.
Kulturlandskapet vid seklets början uppvisade
således en relativt stor spridning av bebyggelse,
befolkning, odling, industrier och servicenäringar.
I det avseendet föreligger klara skillnader gentemot
dagens förhållanden.
En bit in på 1900-talet stagnerade den tidigare
omtalade expansionen i områdets folkmängd och
bebyggelse. Det agrara kulturlandskapet levde sedan
i sina huvuddrag kvar fram till tiden strax efter andra
världskriget. De tre senaste decenniernas utveckling
har emellertid inneburit flera förändringar.
Som exempel kan man peka på, att jordbrukets
tekniska modernisering har bidragit till att utveckla
den helåkersbygd som numera utbreder sig söder
om Ringsjön. Här är de större, sammanslagna enheterna
flera än i mellanbygd och skogsbygd, där ännu
småbruken dominerar, och där tidigare större gods
har styckats ut (t ex Åkersberg och Ågerup).
12
Under 1960-talet var i området norr om Ringsjön
igenläggningen av åker omfattande. Skog planterades
på tidigare odlingsmarker, och många gårdar
har fått nya funktioner som fritidshus. Både Ringsjöbygden
och skogstrakterna i norr har sedan
sekelskiftet varit eftersökta för fritidsbosättning,
som numera här och var förekommer i tätare grupper
och ger omgivningarna sin speciella prägel.
Många äldre industrier har försvunnit, t ex stenindustrin,
tegelbruk, mejerier o s v. Bortsett från
stambanan, där tågen dock inte längre stannar vid
Tjörnarps station, har järnvägslinjerna lagts ner.
Den industriella verksamheten är numera huvudsakligen
koncentrerad till några större företag i
Höör. Kring denna ort har tillväxten även skett i
form av småhusbebyggelse på betydande arealer. I
kommunområdet har vägar byggts och förbättrats
för att möta bilsamhällets krav.
Gästgiveriverksamheten är en viktig del i kommunens
historia. Enligt uppgift har Höörs nuvarande
gästgivaregård fungerat som gästgiveri sedan
i början av 1700-talet. Järnvägen kom till Höör
1858 och skapade det moderna Höör. Järnvägsstationer
fanns också i bland annat Tjörnarp och
Snogeröd. Järnvägen var framför allt ett villkor för
industrin, men gjorde också Höör till en viktig
knutpunkt i sitt omland, med positiva följder för
samhället. Tidigare hade inte Höör spelat en större
roll än de andra byarna inom kommunens nuvarande
gränser.
Det tidiga 1900-talets intresse för frisksport och
hälsosamma miljöer fick stort genomslag i kommunen.
Omkring 1913 byggdes Orupssanatoriet,
på 1930-talet kom Frostavallens anläggning för bl.
a. skidsport. Vid denna tid började fritidsbebyggelsen
växa fram. Framför allt Ringsjöområdet var
populärt för fritidsbebyggelse.

Höörs järnvägsstation med Pågatåg
1969 blev Höör storkommun genom en
sammanslagning med Norra Frosta kommun,
Tjörnarps församling och Snogeröds kommun.
Höörs kommun förväntades genom detta få en
gynnsam utveckling, trots en lång tids befolkningsminskning.
Pågatågsstationen, som tillkom 1987, har gynnat
tågpendling och ytterligare ökat Höörs attraktivitet
som boendeort. Under 90-talet har även regionaltågen
Kustpilen och Öresundstågen börjat trafikera
Höör, vilket ytterligare förstärkt kommunens goda
kommunikationsmöjligheter.
Höörs kommun har haft en befolkningsökning
på drygt 50% sedan 1969. Eftersom utbudet av service
och arbetstillfällen inte har ökat nämnvärt, har
arbetspendlingen blivit omfattande.
Höör idag
Den omväxlande och vackra naturen, det rika
kultur- och fritidslivet har gjort Höör till en
eftertraktad kommun att bo i.
Folkmängden har ökat kraftigt ända sedan kommunen
bildades 1969. Höörs kommun är en av de
kommuner i Skåne som har ökat sin folkmängd,
procentuellt sett, mest under de senaste 25 åren.
Vid årsskiftet 2001/02 var antalet invånare 14 088.
Prognosen visar på en ökning till drygt 15 100
invånare år 2010. Närheten till hela Skåne, de goda
kommunikationsmöjligheterna och den omväxlande
naturen gör att många väljer Höör som
bostadsort. Under senare år har åldersfördelningen
förändrats så att kommunen fått en större andel
yngre invånare (0-20 år) än snittet i både länet och
riket. Det är den stora inflyttningen av barnfamiljer
som förändrat åldersfördelningen. Inflyttningen har
också medfört ett utbyggnadsbehov av ny skola i
Sätofta och nytt daghem (Skeppsklockan) i Höörs
tätort.
Inflyttarna väljer framförallt att flytta in i Höörs
tätort eller i dess närområden. Varje år är det ett
13
Höörs historia och nutid
stort antal fritidshus som övergår till permanent
boende.
Höör är med sina drygt 8 000 invånare är den
dominerande tätorten i kommunen. Merparten
av både den kommersiella och offentliga servicen
finns i Höör.
Sätofta-Nyby ligger endast några kilometer från
Höör, vid Ringsjön. Detta område har expanderat
kraftigt sedan 1980-talet. Läget nära Ringsjön och
tätorten har attraherat många att bosätta sig där.
Övriga tätorter är Tjörnarp med ca 750 invånare,
Norra Rörum och Snogeröd med vardera ca 200
invånare. För dessa orter förväntas ingen större förändring
ske vad gäller befolkningsutvecklingen. För
Tjörnarps del kan ett tågstopp medföra att intresset
av att flytta dit ökar.
Höör är en blomstrande småföretagarkommun.
Näringslivet i kommunen är småskaligt och består
av ca 500 aktiva företag. Det småskaliga näringslivet
har gjort att kommunen inte är så sårbar vid lågkonjunktur
eller vid företagsnedläggning/flyttning.
Andelen verksamma inom vård och omsorg är stor
medan andelen inom tillverkning är liten jämfört
med andra kommuner.
Inom kommunen finns ett stort antal vård- och
sjukhem med olika inriktningar. Denna näringen
har en lång tradition i kommunen. En nyare näring
är turismen som växer och sysselsätter alltfler. Jord-
och skogsbruk har länge sysselsatt många inom
kommunen, men de stora förändringar som skett
inom denna näring har gjort att antalet sysselsatta
minskat kraftigt.
Fördelningen av arbetstillfällena mellan de olika
tätorterna skiftar. I både Norra Rörum och Tjörnarp
finns en aktiv företagsamhet inom framförallt
tillverkning. I Snogeröd är andelen arbetstillfällen
mindre. I Höörs tätort är företagsverksamheten mer
mångfacetterad. Totalt sett är kommunen inte självförsörjande
rörande förvärvstillfällen utan har en
nettopendling ut om ca 1 500 personer.
Inledning