Källan 3/2007 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

Digitalisering
Den andra utmaningen gäller digitaliseringen
och lagerhållningen. Många av litteratursällskapets
böcker är sådana som
i princip aldrig blir gamla – Per Kalm
skriver inga nya dagböcker och de existerande
är utgivna på ett kompetent sätt.
Böckerna borde finnas tillgängliga, men
någon gång blir de äldsta och även en del
av de nyare slutsålda. Det har visat sig att
nytryck blir aktuella.
I scenarierna för bokens framtid har
man skisserat att vi i framtiden kommer
att köpa böcker ungefär som vi i dag
använder bankautomater. Man betalar,
väljer och trycker på knappar; maskinen
snurrar ett tag och ut kommer den önskade
boken med hårda eller mjuka pärmar.
Det här scenariot förutser i alla fall att boken
finns kvar, andra visioner går ut på
att vi alla glosögda stirrar på skärmar. Vi
är inte oroliga, vi tror på boken och dess
framtid – som förlagets forskare och tänkare
Rainer Knapas en gång konstaterade:
boken är en så utmärkt uppfinning att
om den uppfanns i dag skulle alla utropa:
”fantastiskt, den är färdigt printad!”
Folk vill ha böcker, böcker med ett
innehåll och utförande och som ligger
bra i handen. Vi tror på boken, men allt
behöver inte tryckas, vi hoppas och tror
att vårt Topeliusprojekt kommer att bli
nyskapande på området. Meningen är
att resultaten utkommer i bokform, men
7
dessutom också digitalt och med en hel
del av variantapparat och tilläggsmaterial
i digital form. På köpet kommer forskarna
att få en kommenterad kronologi,
en ”Topelius dag för dag” där man kan
få reda på vad han gjorde, vem han träffade
och vem han korresponderade med.
Åtminstone i det här fallet är digitaliseringen
inget hot utan ett fantastiskt hjälpmedel.
Vi vill gärna använda den nyaste tekniken,
och förutom på boken så tror vi på
våra författare, våra forskare och våra redaktörer.
Sällskapet har en lång tradition
på skriftutgivningens område. Det finns
en betydande kontinuitet, men också nya
utmaningar. Utgivning på svenska av
”vittnesbörden om den svenska kulturen
i Finland”, av forskningsmonografier och
källutgåvor kommer som förut att vara
kärnan i verksamheten – det är sällskapets
speciella nisch. Den kan knappast
någon annan fylla.
För att fylla nischen behövs det – utöver
pengar – författare, redaktörer, grafiker,
bokformgivare, d.v.s. vi behöver
er allesammans och jag vill avsluta med
att tacka alla våra goda författare och vår
hängivna redaktionspersonal. Tack för att
ni har fört oss till skriftseriens nummer
700. Jag hoppas ni är med till tusen – med
den här takten är det är inte så långt dit.
Max Engman