Svedjefinnarna - Siirtolaisuusinstituutti

1
Veijo Saloheimo
”DET SER SÅ UT”
Försöket att identifiera
svedjefinnarnas ursprung
i Finland
Siirtolaisuusinstituutti – Migrationsinstitutet
Turku - Åbo 2009
http://www.migrationinstitute.fi

1. Varför flyttades och varför tags reda på?
2
Svedjefinnarna utgör en gren av finska befolkningens expansion på 1500- och 1600talen.
De tog sin början av radikala politiska tryck, behov och förändringar på Sveriges
östra och södra gränsområden. I öst och sydöst fördes långvariga krig som hjälpte
till Sverige att skjuta riksgränsen till Ladoga, Peipussjön och Dünaälven, i hemlandet
till Öresund och Kölibergen. Krigen och dem följande pester lämnade efter sig öden
som oftast besattes av en ny befolkning. Denna rörelse var oftast spontan undan faran
eller efter bättre levnadsförhållanden, men i några fall även ledd av myndigheterna.
Kännedomen om eget ursprung lever ännu hos finska flyttarnas efterkommande åtminstone
på två håll. Karelarna som flydde efter Stolbovfreden 1617 från Keksholms
län för att behålla sitt grekisk-orthodoxa tro och kultur har kvar sitt moderspråk i
Tver’s och Leningrads län. Den andra grupp, svedjefinnarna, utgör detta tema.
Efter andra världskriget vaknade i Sverige och Norge hos svedjefinnarnas ättlingar
livlig intresse såsom hos flere andra i släktforskningen. På 1990-talet, då jag fått ut
Savolax landskapshistoria 1618-1721, började komma brev med frågan: ”Min första
anfader i Sverige hette så och så, varifrån kom han?” 1
Denna efterfrågan kunde tillfredställas
dels av dåvarande källsamlingar, men dels krävdes vidare material än
savolaxiska akter från 1600-talet. Så plockades namn av ”potentiella utflyttare” av
fogde- och länsräkenskaperna i Nationalarkivet från kritiska tidpunkter 1575-81,
1597-1603, 1613-14 och 1620-talet från alla landskapen i Finland, från Karelska näset
intill Lappland, tillsammans ca.13 000 namn.
Brevväxlingen kom till nytta för båda parter – hoppas så. Richard Brobergs samling,
som om våren 1993 blev kärnan av Torsby Finnkulturcentrums arkiv, bjöd på hundratals
namn av svedjefinnar, plockade ur 1600-talets administrativa och kyrkliga akter:
Han plockade finnar ur Elfsborgslösens 1615, hjonelags-, tionde-, boskaps- och kvarntullslängder,
domböcker samt kyrkoarkivens längder över döpta och begravna, sammaledes
tidskriftens ”Finnkultur” artiklar, skrivna oftast av t.ex. Olov Olovsson och
Sigurd Bograng. Den förra sökte och publicerade information om släkter, den senare
spanade finska spår i ortnamnen. Flere andra, speciellt Karl Hult, tillhör densamma
material som forskare av Ljusnarsberg, O. Haglund av Garpenberg A. Magnevill av
Grangärde och Roland Kihlstadius av Lekvattnet. Alla hänvisningarna till förenämnda
källor har hittats ur Brobergs samling.
Materialen berikades av kontakter bl.a. med civilingenjören Jarl Ericson i Arvika,
redaktören av ”Finnmarken förr och nu” Lars-Olof Herou i Ludvika samt flere andra.
Jag kunde komplettera Ericssons verk över finska bosättningen i västra Värmland och
söka ”rötter” till finnar med släktnamn som Lars-Olof Herou hittat. Maud Wedin som
medverkar i Finnsam har kompletterat Richard Gothes verk ”Hasselafinnarna" (1942),
"Finnmarkerna i Medelpad" (1945) och "Finnkolonisationen inom Ångermanland,
södra Lappland och Jämtland" (1948) innehåller mycket kännedom om finnar med
1 Saloheimo Veijo: Savon historia II.2 Savo suurvallan valjaissa Kuopio 1990, 2. kompletterad upplaga
2000

3
förnamn och patronymikon. Vid sidan av Jarl Ericsson skall minnas även Karl
Lindahl som forskare av Värmlandsfinnar. 1
Hela problematiken över svedjefinnarna fick nytt ljus mot slutet av 1900-talet. Eva
Österberg spanade i samband med nordiska ödegårdsprosjektet ödeläggelsen i Värmland.
Richard Broberg analyserade den finska invandringen fr.o.m. medeltiden och
definierade dess öden från ”vinterliggare”, säsongarbetare intill svedjefinnar. Kari
Tarkiainen fördjupade dessa drag med tillägg ur finska källor. Geografen Gabriel
Bladh granskade i sin avhandling bosättningens placering mellan Värmlands urbefolkning
och svedjefinnar. Av hans iakttagelser angår vårt tema närmast skiljaktighet
mellan svenska och finska bosättningen: De gamla svenska byarna befinner sig på
sedimentbotten, och svedjefinnarna öppnade sina svedjor också åkrar på höglänta moränbotten.
Eija Lähteenmäki definierade början av svedjefinnrörelsen och dess bakgrund
som en del av nordiska tvärvetenskapliga svedjefinnprojektet. 2
Bosättningen i ”Nya Sverige” vid Delawareälven anknyter sig vid fenomen av svedjefinnarna.
Den äldsta forskaren angående första amerikafinnar var A Ilmonen, men här
har jag utnyttjat även dr Peter Stebbins Craigs samling över svenska amerikafarare. 3
Senast har Gabriel Bladh och Maud Wedin sammandragit resultat av tidigare forskning
alltsedan Karl Axel Gottlund och Petrus Nordmann. 4
De godkänner den gamla
traditionen om Rautalampi storsocken som skogsfinnarnas förnämsta avfärdsort. Angående
utflyttningens bakgrund nämner de Klubbekriget och nödåren i sekelskiftet
1500-1600, men hänvisar även till den nyaste teorin om svedjefinnarna som en del av
den savolaxiska långvariga befolkningsexpansionen. Den första början torde ha varit
hertig Johans befallning år 1556 till fogden Gustaf Fincke att sända till Sverige det
lösa, till krigstjänsten otjänliga folket
Angående Norrländska inflyttningen har författarna utnyttjat nedsättningsbrev (på f.
anekki eller kukkarokirja = plånboksbrev) som påbjudit chansen till personhistorier
och bosättningens datering. Detta har en del äldre forskare som filologer glömt. Maud
Wedin har kunnat datera invandringen till Norrland ganska konkret. 5
Angåenfe förhållandet mellan finska bosättningen och stambefolkningens säterstugatradition
tänker författarna, att skogsfinnarna fick bosätta sig i säterstugor. I ljuset av
rättegångsakter, samlade av Rickard Broberg, ser ut tvärtom att stambefolkningen försökte
stöta skogsfinnen bort för att kunna få en säterstuga mitt på svedjade och därför
bra hö växande området.
2 Lindahl, Karl F. Brunskogsfinnarna. 1600-talets finnar i Mangskogs och Brunskogs socknar. Utgiven
av Brunskogs Hembygdförening. Karlstad 1982, Jarl Ericson: Finnar i Gräsmark och Lekvattnet.
Arvika 1993, dito: Finnar i Östmark, Vitsand, Nyskoga, Södra och Norra Finnskoga. Arvika 1996
1 Broberg, Richard: Finsk invandring till mellersta Sverige. En översikt från medeltiden till 1600-talets
slut. Uppsala 1988. Österberg, Eva: Kolonisation och kriser. Bebyggelse, skattetryck, odling och agrarstruktur
i västra Värmland ca 1300-1600. Varberg 1977. Tarkiainen, Kari: Finnarnas historia i Sverige
I. Inflyttarna från Finland under det gemensamma rikets tid. Vammala 1990, Bladh, Gabriel:
Finnskogens landskap och människor under fyra sekel. Göteborg 1995. Lähteenmäki, Eija: Ruotsin
suomalaismetsien synty. Savolainen liikkuvuus vanhemmalla Vaasa-kaudella. Helsinki 2002
2 Peter Stebbins Craig: New Sweden Settlers, 1638-1664. Svedish American Genealogist 16 / 1996 pp.
63-86, kopierad av Marko Sallinen
4
Bladh – Wedin: Erämaasta torppia raivaamaan. Hist.Ark 123:1 ss. 51-107
5
Bladh – Wedin ss.77-78

2. Yttre och inre förhållanden angående flyttningen
4
Varför flyttade finnarna så ivrigt till Sverige? Varje flyttningsrörelse har bakom sig
två aktörer, den ena "push" och den andra "pull". Som det sistnämnda lockade skogarna
mellan de bebodda landskapen i Sverige svedjefinnar till sig. Traditionen säger att
hertig Karl inkallade på 1580-talet finnar till sitt hertigdöme Södermanland, Närke och
Värmland. Därvid intresserade kanske svenska malmfynd t.ex. Rantasalmiboer som
hade erfarenhet av sjömalmsförädling.
Eija Lähteenmäki sköt början av denna rörelse till ett par årtionden tidigare till 1570talet,
då Johan III, tidigare hertigen av Finland, medveten om savolaxarnas duktighet i
svedjebruket och järnhantering, påbjöd en savolaxisk fana till Närke och Tiveden för
att på ena sidan stänga porten från Kattegatkusten till Bergslagen, besätta öden efter
pesterna och producera bröd för bergsmän. Hon ser som upphovsman Johan III, som
bl.a. inkallade finska bössa- och hellebardsmeder till Hälsingland. Också hertig Karl
behövde folk till sitt hertigdöme och skaffade dit finnar, dels emot storbrors vilja. 1
"Push" -krafterna varierade, och det torde vara värt att blicka först på rytmen av inflyttningen.
Låt oss dela granskningsperioden i fem skeden med åren 1570, 1600,
1630 och 1650 som gränser.
Det första skedet innehåller utmarkernas savolaxiska bosättning i norra Tavastland
och Satakunta, som utgör nuv. Mellersta Finland, samt övre delar av österbottniska
älvdalar på 1550-1570-talen, dels från östra gränsen undan fienden. Den andra var
nödåren på 1580-talet och den tredje klubbekriget 1596-7. Nybyggarnas liv "högt
bland Saarijärvis moar" var svårt. På somliga ställen uppsteg frälseväldet: en del av
tavastländska bönder, då de uppfattade att ha mist sina utmarker till nybyggarna, sålde
sannolikt dem till frälsemän som fick av nybyggare nya landbönder. Detta skall dock
verifieras, om det skedde så. 2
Klubbekriget 1595-96 ryckte med sig bönder utom Österbotten även från Rautalampi
och Savolax. På det sätt bröt ut missbelåtenheten efter 25-åriga baltiska krigets skattebördor,
utskrivningar och slottsläger. Hertig Karl, som de onöjda bönderna träffade i
Stockholm, såg där en chans att försvaga kung Sigismunds position i Sverige och upphetsade
bönderna till uppror. Något realt stöd kunde han dock inte leverera till bönder.
Efter undergången mot marsken Klas Eriksson Flemings ryttare och knektar i Nokia,
Padasjoki, StMichel och Ilmola sökte man tryggare levnadsvillkor fjärran från "vår
arvfiende Muscoviten".
Åren 1600-1620 var fredligare om man inte minns Karl IX:s polska krig i Baltikum
och ryska kriget före Stolbovfreden som syns nog i flyttareantalen. Men det nya polska
kriget på 1620-talet krävde mera krafter. Finlands krigsstyrka fördubblades och
rekryteringar förnyades årligen intill freden i Westfalen 1648. På en gång togs var
tionde man. Kompanierna smälte ihop inom ett år, inte så mycket på fältet som om
vintern t.ex. i Rigas förposter Dünamünde och Neumünde, där hygienin var närmast
obekant och farsoterna rasade. Östfinnarna kunde inte begripa, varför de måste dö i
1 Lähteenmäki 2002 p. 89
2 Jmf. Gothe 1942 pp. 32-33

5
farsoter i baltiska eller tyska garnisoner, medan deras hemvister levde under det östra
hotet. Detta fenomen blev slut, när utskrivningarna på 1640-talet överfördes på gårdarnas
ansvar.
Samtidigt öppnades nya bosättningsområden i öst. Sverige fick i Stolbovfreden 1617
Ingermanland och Keksholms län med deras grekisk-orthodoxa invånare. De tålde inte
den dåförtiden typiska "quius regio eius religio" –kyrkopolitiken, som svenska regeringen
ganska varsamt och utan tvång i dessa områden utövade, utan hellre hörde ryska
myndigheters lockande och förrymde till Ryssland. Från Keksholms län flydde sålunda
före år 1656 ca 10 000, från Ingermanland 30 000 personer. Savolaxare och viborgskarelare
flyttade massvis till efterlämnade öden.
Det sista skedet innehöll först och främst Karl X Gustafs krig, som angick även Savolax.
Ryssarna hetsade ortodoxer upp till uppror och efter dess misslyckande lockade
dem att fly till Ryssland. Från Keksholms län avgick på den gången omkring 13 000
och från Ingermanland 24 000 personer. 1
Därför steg år 1658 den sista flyttningsvågen,
som tömde savolaxiska och viborgskarelska byar, mesta dels österut för att bosätta
av karelarna och ingrerna efterlämnade öde hemman.
3. Källorna och deras vittneskraft
Huvuduppgiften är att av finska dokument identifiera namn. I finska längder finns alltid
förnamnet och patronymikon i västra län, men släktnamn i Savolax, Karelen, Mellersta
Finland och österbottniska älvars källområden som savolaxarna och viborgskarelarna
bosatte sig i. Till identifiering behövs förstås minst två komponent dvs. dopnamn
och antingen patronymikon eller släktnamnet, hälst dem båda. 2
Den äldre delen
angår ödeslängder, på 1600-talet avkortningslängder, ofta under rubriken ”Utfattiga,
döda och förrymda”. Äldre ödeslängder innehåller namn av sådana skattebetalare, som
lämnat sina skatter obetalda. En del av dem kunde dock ”ryka” på sina hemman och
förkovra sig till skattebetalare, men en del flyttade bort. Senare ödeslängder angick
kronans inkomster från öde hemman som någon annan brukade och betalade skatt för.
Rekryteringsrullorna i Finland åren 1630 och 1633 innehåller rikliga uppgifter om
utvandringen till Sverige, men oftast utan exakt anmärkning om ankomstort. I österfinska
rullor nedskrevs både patronymikon och släktnamnet, ibland även den bekanta
ankomstorten. Angående de sistnämnda syns ett hop vilseledande, tillfälliga eller avsiktiga
anmärkningar. Från dåvarande Piexämäki socken anmäldes fem som flyttat till
Ruovesi och två till Laukas, men alla hittades efteråt i Sverige. Jöns Eriksson Suhonen
från Jorois och Markus Simonsson Kauppinen från Jokkas sades ha förrymt till Livland.
Jöns stack upp i Orsa sockens Björkberg, Markus i Torp och Mörtsjön. 3
Pål Henriksson
Turpeinen från Piexämäki sades leva i Härnösand, men betalade mantalspengar
1636 i Nås socken och Drafsen by. Filip Matsson Miettunen, som skulle ha för-
1
Riksarkivet Muscovitica vol. 92
1 bl.a. Veijo Saloheimo: Itäsuomalaista liikkuvuutta 1600-luvulla. Skrifter utgivna av Genealogiska
Samfundet i Finland vol. 46 Helsingfors 1992
3
Rekryteringsrullor 609d-e Piexämäki, Gottlund p. 101, Maud Wedin 1996

6
rymt till Hälsingland, nämndes på Älvdals ting 20.3.1653. Lars Andersson Kakkinen
levde inte i Västerbotten utan i Grythytta år 1640. 1
Års 1642 rulla är snäv till sin information över svedjefinnar. Randasalmibon Olof
Eriksson sades ha rymt till Ingermanland, men reste sedan till Delaware. 2 Det syntes
också annars befolkningens ombyte mellan Sverige och Ingermanland. Riksamiralen
Karl Karlsson Gyllenhjelm, som ärvt en del av sin fars förläningar och hade Karlbergs
grevskap i Nöteborgs län och Ingris socken, sände dit sina finska statare från Närke,
en del födda i Mellersta Finland och Österbotten. 3
De äldsta finska domböckerna härstammar från 1630-talet och bevarats som renovationer
i Åbo hovrätts arkiv. Av den viktigaste delen fattas dock Storsavolax domsaga
från åren 1650-1700. Uppgifter angående utflyttning finns endast slumpvis.
I civila akter finns antingen patronymikon eller släktnamnet, men sällan båda. På den
samma tid, slutet av 1620-talet, samlade volym 109 av Finska Kameralia i Riksarkivet
i Stockholm innehåller längder över utfattiga, döda och förrymda, hopsamlade av kyrkoherdarna.
Kari Tarkiainen utnyttjade i sin bok "Finnarnas historia i Sverige I" en bearbetad
källa, Finska bosättningens generalkatalog i Nationalarkivet och plockat namn som
försvunnit ur finska jordeböcker och tiondelängder på 1500-talet för att jämföra dem
med svenska källor. 4
Det kompletterar för en del andra samtida källor.
Rickard Brobergs samling omfattar material från kamerala akter: boskaps-, tionde-,
kvarntulls- och mantalslängder. De äldsta härstammar från början av 1600-talet. Denna
grupp innefattar även den andra elfsborgslösens räkenskaper från år 1614.
Anteckningarna från domböcker börjar redan mot slutet av 1500-talet. Från 1610-talet
hittades 18, från 1620-talet 21 och från 1630-talet 60 rättsfall angående finnar, och
antalet kulminerades på 1640-talet med 137 fynd. På 1650-talet nämndes en finne på
tinget 25 och därefter bara 11 gånger. På tidigare årtionden nämndes oftast Kopparbergs
domsaga, alltså Västmanland och Dalarna, och rättsfallen i värmländska domsagor
blir allmännare på 1640-talet. Det torde återspegla finnarnas roll som social
problem först i Bergslagen och senare i västra området Värmland. Någon slags räfst
över finnarna förrättades redan år 1619 i Nora och Linde, och protokollet av det kom
till Brobergs händer.
De äldsta svenska källorna innehåller bara förnamnet med attributet ”finne”. Eija Lähteenmäki
urskiljer äldsta svedjefinnar efter deras skatteparcell och boningssätt. Svedjefinnarna
betalade sin skatt i råg som de brukat i sveder, svenskarna i korn som åkerskörd.
Finnarna levde i pörtet, svenskarna i stugan. Tyvärr har dessa finnar endast förnamn
och kan således inte identifieras.
1
Rekr.rullor 609d-e Piexämäki, Nås mantalslängd 1636, Ore tiondelängd 1650, Grythytta tiondelängd
1640. Richard Brobergs samling
2
Rullor 1642 vol. 12 p. 32, Olov Olovsson Finnkultur XXII/1970, Ilmonen p. 36
3
Veijo Saloheimo: Inkerinmaan asutus ja väestö. Inkeri, historia, kansa, kulttuuri s. 74. Helsinki 1991
4
Suomen asutuksen yleisluettelo Rautalampi. Nationalarkivet Helsingfors

7
Småningom nedskrevs i svenska akter patronymikon, men det hjälpte inte länge. T.ex.
Grangärde Elfsborgslösens längd år 1615 innehåller fyra finska Henrik Anderssöner,
en av dem sannolik Karhunen från Randasalmi. Först på 1680-talet upptäcktes i Hällefors
socken och Silken by nyttan av finska släktnamn för att urskilja tre Mats Matssöner:
den ena Soikain, den andra Palain och den tredje Porkka. 1
På 1990-talet började några forskare plocka ur svenska källmaterialet släktnamn. Jan-
Erik Björk samlade ett hop och Lars-Olof Herou publicerade i ”Finnmarken förr och
nu” sina fynd som jag kunde bägge identifiera från finska källor. Niclas Persson från
Torsby, släkten Rämäins arvinge, fortsätter deras arbete som tema till sin avhandling.
De förenämnda årtalen visar att släktnamnens roll upptäcktes på 1600-talets senare
hälft allmännare än i Grangärde.
Den samlade materialen innehåller en del luckor. De nedskrivna österfinnarna hade
även patronymika som inte syns i finska källor. De mottagande svenska myndigheterna
tog dem sannolikt i akt i stället av släktnamn som glömdes i detta läge. Den säkraste
medel att undvika fel är att ta i akt kronologin: anmärkningen på avfärdsorten
skall vara tidigare än på ankomstorten, men avståndet mellan årtalen kan inte vara för
lång. Det syns ofta sannolika grannar ha bosatt sig på samma gång eller efter en kort
tid till densamma byn eller socken.
Problemet är, om dessa två källkategorier möter varandra. Finnarna skulle framvisa
prästbetyg från hemvisten, förrän de antogs in i det nya samhället. Och kunde "rymmaren"
få sådant med sig - kanske ibland "misericordia exmissus"? Nykomlingen med
prästbetyg finns i källorna ett par gånger, men hur många och på vilket årtionde blev
de skrivna? Under kristider, t.ex. Klubbekriget, torde flyktingarna ha saknat dem. Men
hur många kom över lagligen med klara betygen och utan skatteräster eller andra överseelser?
De syns endast i svenska källor och kan inte identifieras.
Angående norska finnskogar har den viktigaste källan, protokollet av räfsten av finnarna
år 1686 publicerats två gånger. Den svenska prosten Isidor Sundberg publicerade
det på 1950-talet, och normännen redigerade det på nytt under namnet ”Finnemanntallet”.
2
Angående namnskicket utbjuder en och annan forskare till svedjefinnarna dopnamn
som inte tillhör finska dopnamnkulturen: Barquard, Harald, Ingemar, Tol, Torbjörn,
Trond, Ture och Tyr. Sällsynta är dessutom Björn, Israel, Ivar, Jesper och Klaus. Då
dessa finns som patronymika, mannen i fråga måste tillhöra den tredje generationen av
svedjefinnar.
I några fall är även alla tre namn tillräckliga för att urskilja personer. Per Jakobsson
Karjalainen syns två gånger i Säminge sockens ödeslängd år 1628. Den ena var hemma
i senare Kerimäki sockens Tikkilä. Den ena av dem bodde i Ljusnarsberg år 1646,
den andra i Irsta socken och Björnön by år 1648. 3
1
Fogderäkenskaper 6530:17v, Lars-Olof Herou i Finnmarken förr och nu nr 1/2000 p.18
2
Isidor Sundberg: Finnmarksräfsten i Norge 1686. Tingsförhören med de svenska flyktingarna från
Sverige. Falun 1942
3
430:445, 445v, Ljusnarsbergs tiondelängd 1640, Irsta mantalslängd 1646

8
En Per Matsson Montonen från Jorois socken och Montolanmäki by flydde år 1626,
den andra 1629. Den ena syntes år 1656 i Torp socken och Leringen by, den andra i
Lillmörtsjön. 1
Den ena Nils Persson Puntanen bodde i Kristina socken och Puntala by och den andra
i StMichel socken och Norola tiend år 1601. Den ena syntes år 1610 i Nordmaling
socken och Ahnäs by samt den andra i Gästrikland. 2
En Eskil Staffansson Yrjänäinen förrymde från Säminge undan rekryteringen år1633
och hans namne år1638 till Ingermanland. Den ena nämndes i Irsta socken och Björnön
by år 1646, den andra år 1648 i Sollefteå socken och Östergraninge by. 3
År 1601 syns i Visulax sockens ödeslängd två Johan Klemetsson Reponens, den ena i
Repola, den andra i Minkkilä. År 1629 bodde den ena i Stöde, den andra i Torp socken
och Öyesjön by. 4
4. Säkra och sannolika identifikationer
Richard Gothe hittade föga savolaxiska släktnamn i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland
av ovannämnda skäl, men antecknade oftast patronymikon. Han hittade i
stället några ortsnamn härstammande av finska släktnamn. De har öppnat ett par chanser
att identifiera inflyttaren. Det ena direkta släktnamnet hade Lars Kock i Högsjö
före 1651. Han förrymde från Randasalmi år 1635 och fick sitt namn i kvarntullens
avkortningslängd. 5
Gothe hittade i Lycksele socken och Örträsk by Jöns Filpusson Hilduin anländ från
Kemi år 1678. Gothe sökte detta namnet förgäves ur Keminejdens källor. Andra släktnamn
är inte bekanta på detta områdes akter. 6
Ramselenybyggaren Krister Havuinens ursprung torde ha fått nytt ljus, eftersom i Ilmola
sockens avkortningslängd år 1614 finns en Thomas Havuinen och Helge Härdne
hittade Thomas Henriksson Havuinen i Hälsingland. 7
Krister hette sålunda inte Huovi-
Huovi-nen utan var släkting till denna Thomas.
Gröt-Lasse i Stöde socken och Grantjärn by väcker frågor. "Gröt" heter på finska
"puuro". I Finland finns väl släktnamnet Puuronen, men det kommer här inte i fråga.
Jag har hittat ingen Lasse Puranen eller Puurunen, men en Lars Johansson Purhonen
förrymde från Jokkas år 1601 och hann till Grantjärn före år 1620. Lars Larsson, som
kom till Selånger socken och Hullim by före året 1638, torde vara hans släkting, även
Purhonen och avrest år 1614 från Jokkas. 8
1
Finska Kam. 109 Jokkas, Maud Wedins brev 1996
2
6683:32 och 36, Gothe 1948:86, Olov Olovsson Finnkultur 2/1968
3
rullor 1642:12:24 och 31, Mantalslängd Irsta 1646, Gothe 1948:58
4
6683:30v, 32v, Gothe 1945:132-3
5
länsräkenskaper vol 6889:726f, Gothe 1948 p. 74
6
Gothe 1948 p. 129
7
Helge Härdne: Släkten Huskoinen på Randulsberget. Finnkultur 1/1988 p. 4
8
NA fogderäkenskaper 483Go:7v, Gothe 1645 p. 138

9
Lars-Olof Herou tolkade snillrikt en Henrik Larsson Svepares ursprung. Denna kom
fram i Ljusnarsberg socken och Sveparegruva by. ”Svepa”, på finska ”kääriä” ledde
Herous tankar till namnet ”Kääriäinen”. En Henrik Larsson Kääriäinen förrymde undan
räster från Idensalmi socken och Kääriänsaari by. 1 På samma slag kan identifieras
Per Pigg som betalade tionden i Grythytta socken och Långnäs by år 1640. En Per
Virkkunen avvek sina skatteräster år 1635 från Limingo, och ”virkku” heter på svenska
”pigg”. I Grythytta och Hult bodde på samma tid en Erik Persson som också avgick
från Limingo år 1614. 2
I Savolax finns flere släktnamn som letts av dopnamn. Det har väl vilselett skrivare i
Sollefteå eller något förut i Östergraninge, där han nedskrev år 1648 namnet Eskil
Örjansson. Det finns ingen Eskil Göransson som förrymd eller öde i Savolax eller annorstädes
i Finland, men från Säminge avvek undan rekryteringen år 1638 Eskil Staffansson
Yrjänäinen. Han hann väl till Östergraninge och Sollefteå före år 1648. 3
Till Fjällsjö sockens Rörström kom en Olof Olsson år 1631. Ett år förut förrymde från
Piexämäki Olof Olofsson Anttonen undan rekrytering till Ångermanland. 4 På samma
sätt förrymde Påhl Andersson Lehikoinen från St Michel till "Norrbotten", och år
1647 bodde en Påhl Andersson i Junsele socken och Grundtjärn by. 5
I Attmar fanns tre finnar som förrymt år 1621 till Sverige undan rekrytering: Henrik i
Specksta och Henrik Henriksson i Gössjön. De torde heta Henrik Henriksson Nikkonen
och Henrik Henriksson Heinonen från Kangasniemi socken och Synsiä by. Mats
Persson Ylönen förrymde från densamma sockens Kutemajärvi by. 6 Lars Olofsson
Nikkarinen från Piexämäki sades ha förrymt är 1630 till Härnösand och en Lars Olofsson
fanns år 1637 i Brasstacka. 7
Petter Magnusson i Ramsele socken och Lyngsjön by torde ha tillhört familjen Rytönen
och kommit år 1629 även från Piexämäki till "Norrbotten". 8 Den i Hassela socken
socken och Malungen by nämnde Per Andersson kan på densamma grund ha hetat Per
Utriai-nen från nuv. Pielavesi socken. 9
I Hassela socken och Kihlsjö by fanns år 1600 fyra finnar som sades härstamma från
Tavastland. 10
Det kan betyda även den gamla Rautalampi. Dessa namn finns inte i
äldre tavastländska källor i Rautalampi, inte heller mera söderut.
Rickard Broberg upptäckte ur häradsrättens i Kopparbergs län domböcker räfsteprotokollet
över finnarnas betyg 12-13.2.1631 som hänvisar till östra landskap. Olle Markusson
i Tandsjö kom från Laukas socken och Lievestuore by först till Alfta, där hans
pass brann. Olof Andersson kom som barn från Kuopio socken och Vehmasmäki by
till Arbrå prästegård. Anders Persson i Hambraskogen berättade att ha kommit med
1
Herou 1993, länsräkenskaper 6895:356v
2
483Fl:29, 6889:715a, Grythytta tiondelängd 1640
3
Krigsarkivet Stockholm rullor 1642 vol. 12 p. 31, Gothe 1948 p. 58
4
Rekryteringsrullor 609d-e, Gothe 1948 p. 102
5
Rekryteringsrullor 609d-e, Gothe 1948 p. 95-6
8 Gothe 1945 pp. 132 och 138
7
Rekryteringsrullor 609d-e, Gothe 1945 pp 132, 138, 1948 p. 89
8
Rekryteringsrullor 609d-e, Gothe 1948 p. 99
9
Rekryteringsrullor 609d-e, Gothe 1942 p.91
10
Gothe 1942 p. 51

10
sin bror år 1614 från Ruovesi socken och Loikantaival by till Färila, där hans bror
bosatte sig. Michel Michelsson i Dyvernäs härstammade från Laukas socken och Pääjärvi
by och stannade första gången i Arbrå där hans bror, troligen Mats, förblev. 1
I Svärdsjö noterades sammaledes Lars Henriksson som kommen från St Michel sokken
och Mälkölä tiend till Bollnäs socken och Angloskog by. Erik Matsson kom först
från Laukas till Hogdal i Hälsingland och sedan till Råsundaberg i Orsa, Anders Nilsson
sammaledes från Simo socken och Simonniemi by på 1610-talet till Säbro i Ångermanland
och sedan till Säter socken och Björken by. 2
Jan-Erik Björk plockade 24 finnar med släktnamn. Jöran Hämäläinen avgick år 1635
från Enon-koski socken och Simanala by och nämndes år 1662 i Östmark på Norra
Röjdåsen. 3 Anders Kemppi kom år 1598 från Jorois socken och Vesikansa tiend och
stack fram år 1626 i Östmark socken och Arnsjön by. 4 Henrik Ikonen försvann år
1601 från Jorois socken och Keriharju tiend och bodde år 1658 i Östmark socken och
Runnsjön. 5 Mats Hämäläinen från Jorois socken och Kaitais tiend avgick år 1627 och
syntes år 1653 i Grythytta på Hasselhöjden. 6 Per Rimppi från Jokkas socken och Tuhkala
by avgick år 1629 och levde år 1640 i Grythytta socken och Lilla Sävsjön, sammaledes
Lars Oinonen från Jäppilä socken och Maavesi by flydde år 1628 till Gunnarskog
socken och Mangen by. 7
Nils Häkkinen avgick år 1627 från Kangasniemi socken och Harjumaa by och fanns
1669 i Vitsand på Rättsjöberget. 8 Per Ikonen avgick år 1633 från samma socken och
Kutemajärvi och levde år 1666 i Gräsmark socken och Långtjärn by. 9 Staffan Hotakainen
startade år 1661 från Kangasniemi socken och Synsiä by och bodde år 1667 i
Östmark socken och Arnsjön by. 10 Erik Veteläinen från Lapinlax socken och Pajujärvi
by kom år 1659 till Vitsand socken och Mangen by. 11
Björk hittade sex forna StMichelboer. Från Vuolinko tiend avgick Anders Matsson
Huotari år 1601 och fanns år 1665 Gunnarskog socken och Axlan by. 12 Anders Keisanen
flydde från Rämälä by år 1601 och bodde år 1666 i Östmark socken och Gransjön.
13 Jöns Kurpalainen försvann från Harjumaa år 1614 och levde år 1671 i Ljusnarsberg
socken och Solbo by. 14 Olof Minkkinen avgick från Vatila år 1626 och levde
år 1661 i Gräsmark socken och Borrsjön by. 15 Henrik Härkönen från Norola avgick år
1627 och fanns år 1640 i Mangskog socken och Salungen by. Vuolinkobon Mats
Porkka flydde i samma år och bodde år 1664 i Östmark socken och Runnsjön by. 16
1
Kopparbergs läns häradsrättens ark. II.A.I nr. 3 Brobergska samlingar Torsby Finnkulturcentrum
2
Svärdsjö ting 4.1.1642, Säter ting 28.5.1635, Orsa ting 13.12.1636 ut supra
3
Nils-Erik Björks brev till förf. 13.5.1997, länsräkenskaper 6889:726
4
Björk ut supra, fogderäkenskaper 6666:66
5
Björk ut supra, 6685:18
6
Björk ut supra, 417:170v
7
Björk ut supra, Finska Kameralia 109 Jokkas
8
Björk ut supra, 417;171v
9
Björk ut supra, 475:434
10
Björk ut supra, 8663:
11
Björk ut supra, Idensalmi ting oo 5:16
12
Björk ut supra, 6683:32v
13
Björk ut supr a, 6683:35
14
Björk ut supra, 483 Go:16v
15
Björk ut supra, Finska Kameralia 109 StMichel
16
Björk ut supra, 417:171v

11
Per Kokkonen avgick från Sulkava socken och Halttula tiend 1636 och levde år 1653 i
Östmark socken och Röjdåsen by. 1 Från densamma Halttula flyttade Anders Halttunen
Halttunen år 1633 och nämndes år 1674 i Sillerud socken och Sandane by. 2 Johan
Simonsson Kippari försvann från Kristina socken och Heinäniemi by år1601 och
syntes år 1667 i Ljusnarsberg socken och Kumlan by. 3
Erik Kantalainen avgick från Saarijärvi år 1601 och nämndes 1662 i Ljusnarsberg. 4
Michel Kemppainen försvann i samma år från Suonnejoki socken och Tyyrinmäki by
och fanns senare i Linde socken och Gloten by. 5 Henrik Kurki flydde år 1635 från Sä-
Sä-minge socken och Niittylahti och hittades år 1664 i Vitsand socken och Mangen
by. 6 Eskil Persson Lappalain flydde från Varkaus stad och Lapinmäki by år 1636 och
bod-de år 1671 i Ljusnarsberg socken och Ställberg by. 7 Lars Matsson Laakkonen
avgick från Viitasaari år 1571 och vistades år 1587 i Ljusnarsberg socken och
Hörksviken by. 8
5. Finska utflyttningen till väst: avfärdsområden och kronologi
Det hopsamlade materialet med meddelande om avreseorten omfattar 1430 namn. Om
dem härstammar från tiden före klubbekriget 203, från åren 1597-1610 t.o.m. 489,
från 1610-talet 190, från åren före Karl X Gustafs krig 660 och senare 50 namn. Den
första kulminationen skedde i åren 1601-1610 med 289 och det livligaste årtiondet
1631-40 med 490 flyttare. Sinande därefter beror dels på motviljan som uppstod i Sverige
för ostyrbara, översvämmande inflyttningen, men också ”sugandet” på andra håll.
Flyttningsrytmen i särskilda områden är olik. I Viborgskarelen syns flyttningen till
Sverige ha börjat på 1610-talet, kulminerat sedan och sinat efter Karl X Gustafs tid.
Det hittades tillsammans 59 karelska familjer, om vilka 22 från Ruokolax, åtta från
Jäskis, båda vid östra gränsen intill år 1617, samt fem från Säkkijärvi kustsocken.
Från Tavastland började flyttningen tidigt på 1500-talet, och bara en del tillhörde
svedjefinnar. Hela summan var 34. Från Sysmä avgick sex, från Jämsiö och Hauho
fyra familjer. Sysmä och Jämsiö gränsar med Mellersta Finlands nybyggområde. Siffrorna
från Satakunta, Egentliga Finland och Nyland var ännu snävare. I Satakunta kan
Längelmä, Orivesi och Sahalax kanske räknas med svedjefinnarnas avfärdsorter. Från
dem syns ha avgått tillsammans fyra familjer, och de övriga tillhör andra arter av flyttare.
I Österbotten syns två tyngdpunkter, först 1570-talet och sedan 1610-talet. Från Haapajärvi
avgick fem och från Karleby storsocken fyra familjer. Det frostömma Mellersta
Österbottens nybyggare led sannolikt på 1570-talet om nödåren, och Norra Österbotten
förde ett förstörande gerillakrig med Vitahavskarelare som ansåg t.o.m. Uleå-
1
Björk ut supra, 6895:357
2
Björk ut supra, 475:431, måhända en av familjen Bushs anfäder
3
Björk ut supra, 6683:40
4
Björk ut supra, 4355:6
5
Björk ut supra, 6683:
6
Björk ut supra, 6889:726h
7
Lars-Olof Herou: Finnmarken förr och nu 6/1994, Jan-Erik Björk 13.5.1997
8 Björk ut supra, 4355:2v

12
trakten som deras egen. Kriget förnyades på 1610-talet med desamma följder åtminstone
på gränsnejden Kainuu. Från Uleå avgick 12, Kiminge 10, från Tervola vid Kemiälven
sju samt Kalajoki och Limingo sex familjer.
Av Mellersta Finland fanns 191 flyttare, den största gruppen 85 från klubbekrigets och
missväxters år 1597-1603. Det berättar om flykten efter klubbekriget. Stormaktstidens
första årtionden ledde 60 familjer till Sverige. Laukas miste 31, den lilla Vesanto 19,
Viitasaari 15, Pihtipudas och Ruovesi 13 invånare. Av dåvarande Rautalampi sockens
fjärdingar miste Laukas 50, Rautalampi 48, Viitasaari 37 och Saarijärvi 12 invånare.
Dåvarande Ruovesi sockens förlust var 48, av dem 15 från Keuru och 13 från nuv.
Ruovesi.
Från Savolax hittades tillsammans 1017 flyttare, av dem 487 från åren 1621-55, i sekelskiftet
318 och före klubbekriget 117. Denna siffra innehåller 25 från Randasalmi,
15 från StMichel och 15 från Jokkas. Randasalmi och Jokkas är bekanta om deras medeltida
järntillverkning. Klubbekriget och blodbadet på Kenkävero prästgårds åkrar
återspeglas av StMichels förluster i åren 1597-1603.
På 1610-talet syns flyttning till Sverige i någon mån bara i Storsavolax: StMichel och
Kangasniemi, men inte närmast Teusinafredens gräns i östra och norra Savolax. Utflyttningen
kulminerade för rekryteringarnas skull på 1620- och 1930-talen. Rekryteringsdesertörerna
sökte friare villkor i öst och söder, i Keksholms län, Ingermanland
och Baltikum, där rekryteringar inte verkställdes, men också i väst. I detta skede avgick
mesta delen av identifierade utflyttare från Piexämäki, Säminge och norra Savolax.
Siffrorna från 1600-talets andra hälft torde vara dels vilseledande, emedan de
beror på anmälan endast i svenska källor och t.ex. släktnamn. Avresan kan ha skett
tidigare.
I helhet har Savolax det ledande status i detta fenomen. Det är självklart. De inkallades
först som specialister i svedjebruket och järnhanteringen, och rörelsen fortsatte
spontant undan trycket av skattebördan och utskrivningar. En faktor i detta syfte var
också savolaxarnas höga fertilitet, som täckte snart luckor i folkmängden.
Rautalampi har njutit beröm som den förnämsta utflyttningsområde, men i ljuset av
dessa siffror är dess andel cirka 15 procent av savolaxarnas summa. Det är lätt begripligt.
Mellersta Finland hade fått sin bebyggelse på 1500-talet och hade inte överskott i
befolkningen. Detsamma angår källorter av österbottniska älvarna. Märkvärdig är Vesantos
höga insats: från ett tiotal gårdar avgick tiotals män, om också under flere årtionden.
6. Ankomstområden i Sverige: inflyttningsrytmen på olika håll
Siffrorna på svenska sidan är högre än i Finland, tack vare de oidentifierade namnen.
Detta angår mest södra landskapen, där inflyttningen började först. Av hela summan
1660 inflyttare tillhör 484 Värmland, 312 Dalarna, 292 Västmanland, 157 Gästrikland,
112 Medelpad, 76 Närke, 68 Ångermanland och Uppland, 58 Hälsingland samt 10 Södermanland.
I Norge nämndes första gången 16 och i Delaware omkr. 20 flyttare, men
alla de stannade någonstans i Sverige, kanske över en generation.

13
Gästrikland var någon slags etapp: 12 flyttare sades ha stannat emellanåt där. I Ockelbo
nämndes 57 namn, av dem 40 savolaxare, fyra från Mellersta Finland och Österbotten
samt nio oidentifierade. I Järbo hittades 14 savolaxare, men majoriteten 18 utan
uppgift av ursprung. Det samma gällde Torsåker: av 25 finnar fem från Savolax och
en från västra Finland. Inflyttningen började på 1570-talet, kulminerade i sekelskiftet
och fortsatte intill 1630-talet.
I Dalarna fanns största gruppen, 70 i Nås, i Svärdsjö närmast Gästrikland 50, Bergslagssocken
Grangärde 36, Norrbärke 31, i norr Orsa 29 och Hamra 13. Inflyttningen
skedde litet senare än i Gästrikland. Kulmination råkade på sekelskiftet åtminstone i
Bergslagen och Svärdsjö vid Gästriklands gräns, men en femtedel anlände först på
1630-talet t.ex. i Nås och Orsa.
I Hälsingland hittade Richard Gothe tillsammans 38 inflyttare, och ovan noterades 22
andra. Om dem bodde i Hassela 18, Arbrå nio, Bergsjö sex, Bollnäs nio, Alfta och Färila
fyra, Bjuråker två samt Artevik, Hanebo och Järkärna en. Av dem har jag kunnat
identifiera 50 namn, dvs. mesta delen av Hassela (17), Arbrå och Bollnäs (sex) inkomlingar.
Om dem härstammar från Storsavolax 16, Lillsavolax 17, forna Rautalampi
nio, Ruovesi tre och Österbotten fyra namn. Dessutom nämndes fem tavastlänningar.
Av Medelpad räknade Gothe 57 och senare forskare 55 inkomlingar: i Torp 27, Stöde
24, Borgsjö 18, Attmar nio, Liden sju, Sättna och Härnösand fyra samt i Haverö och
Selånger en. Av dem kan identifieras 39, mestadels savolaxare: 51 från Stor- och 25
Lillsavolax, därtill 12 från Rautalampi, sju från Österbotten, fyra från Karelen samt en
från Tavastland.
Till Ångermanland tycks ha kommit 74 inflyttare, varav i Fjällsjö tio, Viksjö 11, Vibyggrå
åtta, Graninge, Högsjö och Ramsele sex, Anundsjö, Arnäs och Gudmundrå tre,
Ed, Junsele, Sidensjö och Ytterlannäs två samt Edsele, Helgum, Soletta, Sollefteå, Ullånger
och Örebäck en. I savolaxiska rullor finns därtill oidentifierade namn: tre till
Härnösand och Ångermanland förrymde män. Från Storsavolax tycks ha kommit 29,
från Lillsavolax 20, Rautalampi nio och Österbotten fyra.
Från Västerbotten hittade Gothe endast fyra män som kommit direkt från Finland. Till
Lycksele socken och Örträsk by kom Johan Filpusson Hilduin från Kemi och till
Nordmaling två förra StMichelbor. Från Savolax rymde till "Norrbotten" nio män som
inte identifierats här. ”Norrbotten” betydde fordom i Storsavolax även Norra Savolax,
men i dessa längder leder spåren till Sverige.
Såvida man kan tro på Gothes text, växte finnbebyggelsen i Jämtland av invandringen
från grannlandskapen, inte direkt från Finland. Därför kan man identifiera jämtlandsfinnar
från Gothes böcker utan att behöva finska källor.
I det hela syns dessa fyra Bottniska vikens kustlandskap ha fått sina skogsfinnar mesta
dels från Savolax. Det forna St Michel var födelseort för 42, Piexämäki och främst
dess systersocken Kangasniemi 26, Jokkas 19, Östra Savolax från Puumala till Randasalmi
37, från Norra Savolax dvs. Kuopionejden 14, från Rautalampi sex, Laukas 11,
Viitasaari och Tavastland sju, Ruovesi tre och från Österbotten 12. Utan uppgift om
härkomst förblir 38 inflyttare.

14
Inom det följande tjugotalet kom 57 inflyttare dvs.28 för ett årtionde. Om dem kom
till Hälsingland 23 och till Ångermanland 13. Trycket steg med de svåra missväxtåren
1601-02.
Mellan åren 1620-50 kom 52 familjer dvs.17 i årtiondet. Av dem satte sig i Medelpad
39 och Ångermanland 36. Bland dessa fanns flere som rymt undan rekryteringen på
1630-talet. Rekryteringen förändrades fördenskull. Istället av själva männen blev nu
bondegårdarna ansvariga för rekryten. Gothe framhäver en inflyttningsvåg i början av
1640-talet som följd av hungersåren. 1
Det sista skedet angår 15 inflyttare: åtta till Hälsingland och sex till Ångermanland.
Hela rörelsen alltså sinades kanske också därför, att det i Finland blev bekant, hur hårt
de nya skogsfinnarna blev bemötta. För det andra kunde Keksholms län, Ingermanland
och Baltikum ta emot det österfinska befolkningsöverskottet.
I söder torde Närke och Tiveden ha varit det tidigaste ankomstområde som port på inmarschvägen
från kusten till Bergslagen. I ljuset av källmaterialet syns inflyttningen
skett största dels åren 1550-1590. Bara förnamnen gör identifieringen omöjlig, men
patronymika hänvisar till Savolax. Av 25 identifierade kom från StMichel sju, Randasalmi
fem, Jokkas tre, Säminge två samt från Sulkava, Kerimäki, Kuopio i Savolax,
Keuru i Mellersta Finland samt Alavo, Limingo, Kiminge, Pyhäjärvi och Haukipudas i
Österbotten en inflyttare var och en.
Till Råby och Räseboll by anlände på samma år 1577 två män från Jokkas socken och
Koikkala tiend: Lars Larsson Halonen och Olof Persson Rastoinen samt från närliggande
Pitkälahti by i senare Anttola socken Nils Månsson Noponen. 2
Summan 86 omfattar
alls inte hela mängden av inflyttare.
Hela summan är snäv i anseende till historien om savolaxiska knektars från ovan ledda
inflyttning. En fana omfattade 200-500 man, och det torde ha synts i dessa siffror.
Södermanland befinner sig utanför egentliga svedjefinnars område och fick sina finnar
mesta dels på 1500-talet, till hälften i städerna. Detsamma angick också Uppland med
67 finnar huvudsakligen från västra Finland.
I Västmanland syns inflyttningen ha två kulminationer. I sekelskiftet 1597-1603 kom
77 finnar, på 1620-talet 55 samt på 1630-talet 124. Detta kan vara litet försenat, emedan
de oidentifierade nedskrevs några år efter ankomsten. Den största gruppen 117 anhopas
från Grythytta, som synes ha fått vid pass år 1630 mesta delen 65 inflyttare. I
Ljusnarsberg räknades 62, största kvoten 20 vid sekelskiftet, Nora 28 och Ramsberg
25.
Av Grythyttas inflyttare kom 30 från Storsavolax, 20 från östra Savolax och 35 blev
oidentifierade. Ljusnarsberg fick 24 från Storsavolax, 13 från östra Savolax och 12
från mellersta Finland. Av nya Noraboer kom från Storsavolax 14 och från mellersta
Finland fyra.
1 Gothe 1948 p. 87
2 Fogderäkenskaper 6496:4v, 6501:3 och 3v

15
Av Värmlands 483 identifierade inflyttare kom i sekelskiftet 119, på 1620-talet 113
och på 1630-talet 85. Inflyttningen synes ha fortsatt intill andra hälften av 1600-talet,
men det kan bero på ”försenade” anmärkningar. Av hela hopen fick Östmark 71, Gräsmark
49, Lekvattnet 36, Gunnar-skog och Södra Finnskoga 29 samt Brunskog 24 inflyttare.
Invandringen kulminerade i Lekvattnet, Östmark och Södra Finnskoga i sekelskiftet,
i Brunskog, Gunnarskog och Gräsmark på 1620-talet. I sydväst fick Glava
sina mesta finnar på 1630-talet, Karlanda litet tidigare
Storsavolax var också Värmlands starkaste ”bosättare” med omkr.230 och näst östra
Savolax med nära 80 namn. Från mellersta Finland syns ha kommit 52, från norra
Savolax 41, Österbotten 27 samt från Viborgskarelen 19 familjer. Storsavolaxarna utgjorde
i Östmark, Gunnarskog och Lekvattnet största delen av finnar och var den största
grupp också annorstädes.
7. Att söka en ny hemvist
Resan från Finland till Sverige hade ibland etapper på motsatta håll. Mats Bengtsson
Akkanen avgick år 1629 från Säminge socken och Kosola, nedskevs år 16311 i jordeboken
i Kurkijoki socken och Vätikkä by, och Gothe hittade honom i Stöde socken
och Lillhullsjön. 1 År 1627 försvann Jöran Karjalainen från Pellosniemi socken och
Kiiala tiend (senare Kristina) och levde år 1651 i Rautu socken och Vehmainen by.
Lindahl nämner hans son Mats i Brunskog socken och Bjurbäcken by. 2 Josef Jakobsson
Hämäläinen försvann år 1628 från Idensalmi år, betalade år 1631 jordskatt i Hiitola
nära Keksholm och hittades senare i Gräsmark socken och Tiskaretjärn. 3
Lars Olofsson Kärkkäinen avgick år 1627 från Suonnejoki socken och Hietainen by,
levde år 1654 i Paltamo socken och Mieslahti by och år 1666 i Älvdalen. Hans dotter
Valborg nedskrevs år 1686 i Norge på Riisberget. 4
Henrik Sikanen flyttade år 1628 från Säminge, syntes år 1637 i Nurmes socken i
Keksholms län och år 1664 i Östmark socken och Södra Röjdåsen. 5 Mats Luttinen
reste till Amerika. Han nedskrevs i Keksholms läns jordebok år 1646 i Nurmes sokkens
kyrkby och hade anlänt dit från släktens stamhem Luttila by i nuv. Varkaus stad. 6
Henrik Pålsson Hämäläinen vandrade helt om. Han nedskrevs år 1628 som utfattig i
Jokkas socken och Vehkamäki tiend, togs i samma år till knekt, förrymde från Riga,
betalade mantalspengar år 1636 i Nås socken och Sefsen by och år 1643 i Ingermanland
Duderhof socken och Pekkala by. 7 Jakob Olofsson från Siilinjärvi socken och
Hakkarala by flyttade till Sverige och bodde år 1632 i Lindesberg socken och Vintermossen,
men redan år 1643 skrevs i mantallängden i Ingris socken och Kormelitso
I Ingris socken och Leistilä by bodde år 1643 smeden Anders Andersson, född i
by. 8
1
F Kam 109 Säminge, 6125a:26, Gothe 1945:132
2
F Kam 109 StMichel, 417:171v, 9681:488-9, Lindahl 129
3
417:438v, 6125a:15v, Gottlund kort 101
4
417:170, 6889:756v, 9138:243, Sundberg 1942:76
5
430:445v, 1637:256-7, Gothe kort 52
6
Länsräkenskaper 9670:308, e-mail från Virginia Schultz till Eija Lähteenmäki nov. 2006
7
F Kam 109 Jokkas, rekr.rullor 609d-e, Nås mantalslängd 1636, 9658:869
8
9658:819v, boskapslängd Lindesberg 1632:205

16
Kuopio och kommen från Sverige, i Pasila by Eskil Sigfridsson från Kärkölä socken
och kommen genom Sverige samt i Tesola by Olof Mårtensson från Jokkas socken.
Eskil Hänninen som också sades ha kommit från Sverige, hade avgått från Nås eller
Grangärde. I Ingris socken skrevs i års 1643 mantallängd tillsammans 18 familjer som
kommit från Sverige och som inte kunnat identifieras. 1 Olof Olofsson Hyttinen flyttade
år 1601 från StMichel socken och Mälkilä till Grangärde socken och Nitten by och
år 1632 därifrån till Ingermanland. 2
En del anmärkningar hänvisar till försök att camouflera resans rätta mål. Kyrkoherden
i Leppävirta nedskrev Olof Larsson Itkonen från Kotalahti by som avrest år 1629 till
Kainuu och utskrivarna år 1630 som förrymd till Ryssland. År 1647 stod han på Ölme
ting boende i Lomnäs by. 3
Måns Olofsson Jyrkinen från Säminge anmäldes år 1608 som flydd till Ryssland, men
Gothe hittade honom i Ytterlannäs socken och Knäsjön by. 4 På samma sätt sades Per
Andersson Sokkanen ha år 1628 rest från Piexämäki till Ryssland – han levde år 1639
i Lekvattnet. 5 Per Huuskonen från Vesanto socken och Sonkarinsaari by gjorde en
pendelrörelse: flyttade efter år 1580 till Orsa socken och Råsundaberg by och tillbaka
till Finland före år 1636. 6 Lars Hansson förrymde år 1639 undan utskrivningen från
Sysmä socken och Putkijärvi by till Kopparberg, men återvände snart hem. 7
Pål Persson Kumpulainen sades ha förrymt undan utskrivning år 1640 från Jorois till
Ingermanland. Han betalade år 1646 mantalspengar i Badelunda socken och Hambol
by. 8 Detsamma angick år 1630 Pål Jakobsson Lajunen i Säminge. Han betalade redan
år 1632 boskapspengar i Lindesberg socken och Vintermossen i stället av Ingermanland.
9 Lars Andersson Manninen sades ha förrymt år 1630 från Piexämäki till Duderhof.
Han nedskrevs år 1671 i Lekvattnet socken och Spettungen by. 10
Erik Matsson Poutiainen undvek år 1630 undan utskrivningen i Randasalmi och sades
ha förrymt till Keksholms län, men levde redan år 1631 i Svansjö socken och Hofdal
by. 11 Henrik Henriksson Rännare berättades år 1630 ha flytt från Säminge socken och
Idlax tiend till Keksholm. Han bodde år 1646 i Tived socken och Ondane by. 12
Det är allmänt bekant att finnarna var mobilt folk i Sverige och sökte sig till bättre
förhållanden, oftast mot väster. Den tillhanda varande materialen omfattar 29 namn
som hänvisar till denna rörelse.
Olof Matsson Eronen från Randasalmi sockens Syväinen avgick år1633, nämndes år
1640 i Grythytta sockens Björkskogsnäs och år 1649 i Nordmaling socken och Mull-
1 9658:816-825 passim
2 6683:37, Magnevill I 1925
3 F Kam.109 Leppävirda, rekr.rullor 609d-e, Ölme Häradsrätt 9.8.1647
4 6730:56, Gothe 1948:65
5 6113:78, Jarl Ericssons brev 21.12.1992
6 Kopparbergs häradsrätt 13.12.1636
7 Rullor 1643:13:45v
8 Rullor 1642:12:33, Badelundas mantalslängd 1647
9 rekr.rullor 609d-e, Lindesbergs boskapslängd 1632:205v
10 rekr.rullor 609d-e, Gräsmarks vårting 1671:22, Jarl Ericsons brev 20.1.1992
11 rekr.rullor 609d-e, Orsa Häradsrätt 13.12.1636
12 F Kam.109 Säminge, rekr.rullor 609d-e, Bergslagens Häradsrätt 28.4.1646

17
sjön by. 1 Henrik Anders-son Hakulinen avgick år 1623 från Puumala socken och
Vesi-niemi by, bodde år 1625 i Brunskog socken och Humsjön och år 1629 i
Grangärde socken och Norre Hörken. 2 Henrik Olofsson Halttunen avreste år 1628 från
från Sulkava socken och Ruokoniemi tiend till Arbrå och därifrån till Svärdsjö socken
och Mörtsjön by. 3
.
Per Larsson Heinonen i StMichel socken och Vatila tiend avvek år 1630 undan rekryteringen
till ”Norrbotten”. Han nämndes år 1636 i Nås socken och Drafsen by som
smed och 1650 i Grangärde. 4 Anders Jönsson Hotakka avgick år 1601 från Virtasalmi
socken och Hällinmäki by och år 1621 hans namne från samma by. Kanske den yngre
av dem bodde år 1647 i Vibyggrå socken och Västermark by och år 1654 i Östmark
sockens Arnsjön. 5
Per Persson Ikonen flydde undan skatteräster år 1633 från Kangasniemi socken och
Kutemajärvi, bodde år 1666 i Gräsmark socken och Långtjärn och år 1677 i Östmark
socken och Millmark. 6 Thomas Michelsson Manninen avgick år 1630 från Kangasniemi
socken och Mannila by, bodde år 1636 i Nås socken och Hån by och 1644 i
Älvdal socken och Elfsjön by. 7 Olof Olofsson Mulkainen i Virtasalmi socken och
Hällinmäki skrevs år 1601 i ödeslängden, bodde år 1625 i Östmark och 1641 i Hille
socken och Björke by. 8
Anders Simonsson Inkinen avgick år 1628 från Jokkas socken och Inkilä by. Han
nämndes år 1630 i Norrbärke socken och Kesslinge by, år 1647 i Brunskog socken
och Sloby samt 1651 i Karlanda socken och Östra Mörtnäs. 9 Sigfrid Persson Kankainen
försvann år 1627 från Puumala, nämndes år 1636 i Nås socken och Gälingen by
samt 1647 i Gunnarskog socken och Mangen by. 10
Henrik Andersson Karhunen från Randasalmi socken och Syväinen tiend fördes år
1580 i ödeslängden, nämndes år 1597 i Tiveden socken och Kavlebron by och 1623 i
Järbo socken och Vikåsen. 11 Nils Nilsson Ripatti kom år 1630 från Hirvensalmi sokken
och Ripattila by till Tiveden och fortsatte år 1646 till Näsrämmen. 12
Johan Månsson Lapveteläinen i Puumala skrevs i avkortningsländen åren 1627 och
1637. Han fanns år 1640 i Ramsberg sockens Håkansboda och år 1651 i Arbrå socken
och Galven by. 13
Det kan också vara fråga om två namnar.
1
475:436, 436v, Tiondelängd Grythytta 1640, Gothe 1948:89
2
rullor 1642:12:23, Jösse häradsrätt 26.8.1647, Magnevill I
3
rekr. rullor 609d-e Säminge, Kopparbergs häradsrätt 4.1.1642
4
rekr. rullor 609 Piexämäki, Nås mantalslängd 1636, Grangärde tiondelängd 1650
5
6883:29, rekr.rullor 609d-e Piexämäki, Gothe 18´948:72, Ericson 1996:72
6
475:434, J-E Björk 13.5.1997m Olov Olovsson Finnkultur 3/1963:8
7
rekr.rullor 609d-e Piexämäki, mantalslängd Nås 1636, Älvdals häradsrätt 29.4.1644
8
6683:29, Fryksdals häradsrätt 29.3.1625, Broberg Gästrikland 53
9
6889:754v, rullor 1642:12:28, Jösse häradsrätt 26.8.1647, Kopparbergs häradsrätt 14.8.1649,
Gottlundiana 101
10
rekr.rullor 609d-e Puumala, Nås mantalslängd 1636, Jösse häradsrätt 26.8.1647
11
6530:17v, Broberg Gästr. 63
12
Herou: Finnmarken förr och nu 1999:20
13
417:170v, 8553:61, tiondelängd Ramsberg 1640, Gothe 1942:80

18
Det var kanske två Per Nilsson Nissinens som avgick åren 1597 och 1601 från Randasalmi
sockens Tuusmäki tiend. En av dem nämndes år 1638 i Borgsjö sockens Grundsjön
samt båda år 1640 i Grythytta, den ena i Sävsjön och den andra i Lönahöjden. 1
Sigfrid Persson Multia avgick år 1635 från Lapvesi socken och Parola by. Han bodde
år 1649 i Gunnarskog socken och Tinnhöjden och år 1650 i Grangärde. 2 Per Larsson
Oranen försvann år 1614 från Kangasniemi socken och Orala by, syntes år 1619 i
Nora socken och Kallernäset samt 1654 i Lekvattnet. 3
Erik Matsson Poutiainen avvek undan rekryteringen år 1630 från Randasalmi, levde år
1636 i Svansjö socken och Hofdal by och 1640 i Hassela socken och Fagernäs by. 4
Henrik Larsson Pylvänäinen avvek år 1630 från Kangasniemi socken ocg Pylvänälä
även undan rekryteringen till ”Ångermanland”. Han träffades år 1633 i Borgsjö sokken
och Oxsjön by och 1636 i Nås sockens Drafsen. 5 Lars Andersson Pynnönen från
Kangasniemi sockens Synsiä flyttade år 1636 till Gräsmark och 1650 därifrån till Orsa
år. 6
Thomas Olofsson Redsven skrevs år 1601 som öde i Kerimäki socken och Haapala
tiend. Han levde år 1620 i Borgsjö socken och Råsjön by och år 1650 i Norrbärke
socken och Kättslingsberget. 7 Nils Larsson Rynkäinen försvann år 1633 från StMichel
StMichel socken och Harjumaa tiend. Han levde år 1640 i Ramsberg socken och
Koorberget by, men även i Ljustorp socken och Laxsjön by. 8
Daniel Olofsson Suutari avgick år 1636 från Ruokolax socken och Tattarniemi by,
levde år 1646 i Nordmaling socken och Mullsjön by samt år 1647 i Svärdsjö socken
och Håbornskogen. 9 Lars Matsson Toivonen nedskrevs som öde år 1601 i Mäntyharju
socken och Toivola tiend. Han nämndes år 1620 i Ockelbo socken och Björnmossan
by och år 1628 i Järbo socken och Vikåsen. 10
Olof Henriksson Vilhunen märktes åe 1601 som öde i Multia. Han flyttade till Nora
socken och Timansberg by och fortsatte år 1650 till Södra Finnskoga socken och
Skråckarberget. Hans bror Anders avgick samma år 1601 från Multia och stannade i
Ljusnarsberg före ankomsten till Södra Finnskoga. 11
Henrik Larsson Ylönen flydde år 1633 undan obetalda skatter från Kangasniemi sokken
och Kutemajärvi by. Han levde år 1636 i Rättvik och 1652 i Skedmoe socken och
Elnes by i Norge. 12
Per Persson Ylönen avgick år 1614 från densamma byn. Han levde
1
6685:16v, tiondelängd Grythytta 1640, Gothe 1945:132, 138
2
6889:734, Jösses häradsrätt 10.4.1649, tiondelängd Grangärde 1650
3
483 Go:20, 20v, räfsteting Nora-Linde 1619:143, Olov Olovsson Finnkultur 2/1972
4
rekr.rullor 609d-e Randasalmi, Orsa häradsrätt 13.12.1636, Gothe 1942:117
5
rekr.rullor 509d-e Piexämäki, Ivar Johnsons brev 1994, mantalslängd Nås 1636
6
6895:365av, Orsa tiondeländ 1650, Jarl Ericsons brev 20.1.1992
7
6685:5v, tiondelängd Norrbärke 1650, Gothe 1945:207
8
475:433v, tiondelängd Ramsberg 1640, Maud Wedin 1996
9
6689:727, Kopparbergs häradsrätt 15.5.1647, Gothe 1948:69
10
6683:38, Broberg Gästrikland 65, item boskapslängd 20
11
2438:87, Olov Olovsson Finnkultur 3/1973, Ericson 1995:279-80, Gottlund 1984:392
12
475:434, Kopparbergs häradsrätt 15.12.1636, Sundberg s. 57

19
år 1621 i Ullånger socken och Gårdsjön och 1635 i Säter socken och Kopparslagarehyttan.
1
Till Vitsand hamnade även Pål Vaissinen som blev år 1576 öde i StMichel socken och
Mälkilä by och stannade emellanåt i Gästrikland. 2 Han följdes efter av Henrik Kurkinen,
som syns år 1597 som öde i Randasalmi sockens Kurkela och levde några år i
Lindesberg. 3
Om dessa 29 fall hade 12 riktningen mot väst, fyra mot öst, sju mot söder och sju mot
norr. Det visar, att befolkningsströmmen inte var enkelriktad, utan man sökte sin
”lycka” på särskilda håll. Detta antal är för ringa för att dra kvantitativa slutsatser av
det. Den starkaste strömmen drog från öst mot väst.
8. Till Norge och Amerika
Materialen innehåller 22 namn, som syns endast i finska och norska källor, men inte i
Sverige. Av dem en, Mårten Andersson från Viitasaari socken och Vuoskoski by, anmäldes
år 1640 att ha förrymt undan utskrivningen direkt till Norge. 4
Om denna hela
hop kom från Storsavolax elva, från östra Savolax fyra, från mellersta Finland tre, från
Viborgskarelen två samt från Syd- och Norrösterbotten en båda. De vandrade dit huvudsakligen
mellan åren 1625-1640, alltså på den tiden, då Sveriges skogar redan hade
fått nog av finnar. Majoriteten av dem torde ha stannat en tid i Sverige, men inte
blivit iakttagna där.
I Amerikabåten hamnade 41 här nämnda personer. Av dem har jag inte hittat 21 namn
i Sverige. Olof Eriksson Räsänen avvek utskrivningen i Randasalmi och han sades ha
flytt till Ingermanland, men Ilmonen registrerar honom i Delaware. Anders Johansson
Oravain syns i Stebbins Craigs resandelista. 5 Hans far Johan Oravain försvann år 1611
1611 från Uusikirkko i Viborgs län och bodde år 1637 i Keksholms län och Kurkijoki
sok-ken. 6 Mats ”Lutuinens” son blev efterfrågad av Virginia Schultz om hösten 2006.
Namnet torde ha lytt ”Luttinen”. Mats skrevs i jordeboken i Nurmis sockens kyrkby år
1646 och härstammade sannolikt från Luttila by i nuv. Varkaus stad. 7
En amerikafarare Måns Andersson väckte diskussion år 2006 som anfader av president
George W. Bush. Måns kom år 1640 till Delaware från Sverige, bosatte sig i Finland
by och gav till sin gård namnet Silleryd. Det liknar namnet ”Sillerud” som tillhör
en socken väst från Karlstad. Dit kom en Anders Haltuin, och mannen med detsamma
namn avgick år 1633 från dåvarande Jokkas sockens Halttula by. Denna Anders var
den enda med det förnamn som kommen till Sillerud och var sannolikt far till amerikafararen
Måns. 8
1
483 Go.18, Kopparbergs häradsrätt 17.4.1635, Gothe 1948:73
2
6496:4, Olov Olovsson Finnkultur 1/1963
3
6662:21v, Bograng 4/1956
4
Rullor 1642:13:13
5
Rullor 1642:12:32, Ilmonen s. 36
6
5935:, Keksh.l.jordeb.1637:72, Stebbins Craig 1996
7
9670:380, Virginia Schultz’s e-mail till Eija Lähteenmäki nov. 2006
8
475:431, J-E Björks brev 13.5.1997, Jari Alenius: Sukujuuret Suomessa! Iltasanomat 4.4.2006

9. Vad detta betyder
20
Det förestående är ett försök att genom svenska släktforskarnas prestationer och med
finska källor som bakgrund granska en del av finnarnas flyttning till Sverige. Metoden
innehåller flere osäkerhetsfaktorer, framför allt det snäva urvalet av dopnamn: i källor
finns alltför många Påhl Anderssöner osv. för att dra fasta slutsatser. Mer sällsynta
namn eller kombinationer finns alls inte eller senare än ankomstdateringen. Helt säkert
är också, att en del av utvandrare och en annan del av inflyttare fattas i källor – uppgifterna
från avrese- och ankomstorterna möter av förutnämnda skäl inte varandra.
Vi kan dock konstatera, hur omständigheterna i Finland ökade eller förminskade utflyttningen
- som i Sverige syns som inflyttning. För det andra stiger Storsavolax fram
av utflyttningsområden som tätast bebodd. Rautalampi socken har njutit beröm som
förnämsta födelseort av skogsfinnar, men det härstammar från tiden då största delen
av Mellersta Finland tillhörde den. Från kyrkan mättes till östra gränsen i Tallivirta
ström 200 meter, till västra gränsen i Kyyjärvi 20 mil! Den dåvarande Rautalampis
roll verkar här i någon mån blekare än i den traditionen.
Märkvärdigt är även östsavolaxarnas andel i denna rörelse. De hade väl kortare väg till
Keksholms län, där även fanns svedje- och tjäruskogar att utnyttja. Men man torde ha
valt ibland en svårare väg för att vilseleda byråkraterna och deras fordringar. Det västra
hållet kändes kanske tryggare än den östra. Ryssland med sin bisarra kultur och sekelgamla
hot verkade värre än skogarna i Sverige. Bakom västra gränsen hotade väl
det andra fiendelandet Danmark-Norge, men för skogsfinnarna lovade det skydd undan
svenska myndigheters krav - och tillfället att visa lojalitet för en ny överhet.
I helhet omfattar flyttningen från Finland till Sverige endast en bråkdel om hela mobiliteten
på 1500- och 1600-talen. Utflyttningen från Viborgskarelen åren 1540-1620
riktades mesta dels till Kekshoms län och Ingermanland, men även till mellersta Savolax
och endast sju identifierade till Sverige. Före år 1623 flyttade 623 familjer från Viborgskarelen
till Ingermanland: ca.400 till Keksholms län, 250 till Savolax och 120 till
andra orter i Finland. De potentiella flyttarna till Sverige utgör fem promille av hela
hopen. 1
Efter år 1620 räknas Viborgskarelen ha mist över 3740 familjer, om dem nära
1700 till Ingermanland, 1240 till Keksholms län och obekant antal till Baltikum. Sveriges
andel utgör et halvt procent av hela hopen.
Mobiliteten i Savolax före Stolbovska freden år 1617 är föga bekant. Kauko Pirinen
räknade nära ett tusen savolaxiska familjer i Mellersta Finland, Österbotten, Kainu och
bakom östra riksgränsen, men Sverige hade ett ställe inom denna vid sidan av västra
och norra grannar. Detsamma angick även Mellersta Finland och Österbotten. Av savolaxarna
syns ha flyttat till Sverige över 500 familjer före år 1620 och ca.550 därefter.
Det utgör tredjedelen före år 1617 och sju procent av hela utflyttningen från
Savolax i åren 1620-1700. 2
Som i föregående har blivit belyst, betäcker denna betraktelse detta fenomen endast
delvis. Identifieringen har åtminstone tre faser: den första fasen är säkra, den andra
sannolika och den tredje fasen potentiella. En del – jag hoppas majoriteten – har anmärkning
av både avfärden och ankomsten. End stor del är bekant endast för avfär-
1 Saloheimo 1991 s.70, dito 2006 s. 186
2 Saloheimo 2000 s. 707-709

21
den, den tredje delen endast för ankomsten, enligt förteckningen 19. Det finns också
en fjärde grupp, som inte har spår i akterna och som vi inte vet någonting om.
Ja, så ser det ut.

Skogsfinnarnas utfärdsfrekvens
1571 2
1572 0
1573 0
1574 0
1575 3 5
1576 36
1577 17
1578 0
1579 24
1580 17 59
1581 43
1582 1
1583 0
1584 4
1585 5 53
1586 3
1587 7
1588 0
1589 2
1590 7 19
1591 2
1592 2
1593 3
1594 4
1595 1 12 148
1596 1
1597 77
1598 72
1599 1
1600 33 184
1601 210
1602 4
1603 15
1604 3
1605 2 234
1606 3
1607 3
22
1608 6
1609 6 21 439
1610 5
1611 3
1612 4
1613 87
1614 22 121
1615 5
1616 5
1617 16
1618 2
1619 36 54 175
1620 10
1621 1
1622 20
1623 9
1624 5 45
1625 30
1626 57
1627 26
1628 44
1629 120 267
322
1630 27
1631 11
1632 40
1633 8
1634 119 205
1635 41
1636 8
1637 16
1638 3
1639 60 139
344
1640 3
1641 5
1642 1
1643 6 21
1644 8
1645 16
1646 4
1647 7
1648 9 44 65
1649 4
1650 4
1651 3
1652 2
1653 3 16
1654 2
1655 3
1656 4
1657 2
1658 4 15 31
1659 3
1660 1
1661 0
1662 1
1663 1 6
1664 3
1665 2
1666 0
1667 2
1668 5 12 18
1669 0
1670 1
1671 3
1672 0
1673 1 5
1674 2
1675 4
1676 2
1677 2
1678 1 12 17
Summa 1554
==========

Källor
Nationalarkivet Helsingfors:
23
- Fogderäkenskaper
- Länsräkenskaper
- Domböcker: - Savolax (code oo)
- Keksholms län (code gg)
- Finska bosättningens generalkatalog (SAY): Rautalampi
- K. A. Gottlunds samling (Gottlund 101)
- Rickard Gothes kortsamling
Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kirjallisuusarkisto Helsingfors
K. A. Gottlunds samling
Riksarkivet Stockholm
- Finska Kameralia 109 (FK 109)
- Keksholms läns jordebok 1637. Ingermanländska räkenskaper (1637:nn)
- Muscovitica vol.92
Krigsarkivet Stockholm
- Rekryteringsrullor 609c
- Rekryteringsrullor 609d-e (rekr.r.609d-e)
- Rullor 1642 vol. 12 och 13
Torsby Finnkulturcentrum
Litteratur
- Rickard Brobergs samlingar (mesta dels nämnes originalkällan)
Alenius Jari: Sukujuuret Suomessa. Ilta-Sanomat 4.4.2006
Bladh, Gabriel: Finnskogens landskap och människor under fyra sekel. Göteborg 1995. 51-107
Blad, Gabriel – Wedin, Maud: ”Erämaasta korpia raivaamaan”. Metsäsuomalaisten muuttoliike
Ruotsiin ja heidän siellä harjoittamansa asutustoiminta 1500- ja 1600-luvuilla.
Historiallinen Arkisto 123:1 Helsinki 2007 ss. 51-107 (Bladh – Wedin)
Blixt, Otto: Skattlösberg. 1962
Bograng, Sigurd: Värmlandsfinsk ortnamns förteckning. Finnbygden 4/1951, 5/1955, 1/1961
(Bogr. n/nn
Broberg, Richard: Finsk invandring i mellersta Sverige. En översikt från medeltiden till 1600talets
slut. Uppsala 1988
Ericson, Jarl: Finnar i Gräsmark och Lekvattnet. Arvika 1993
- Finnar i Östmark, Vitsand, Nyskoga, Södra och Norra Finnskoga. Arvika 1996
Forsberg, Anna – Persson, Niclas: Carl Axel Gottlunds förteckning över familje-namnen på de
svenska och norska finnskogarna. En dokumentation 1817-1823. Veidarvon 2003 147 s.

24
Gothe, Rickard: Finnkolonisationen inom Ångermanland, södra Lappland och Jämtland. 1948
(Gothe -48)
- Finnmarkerna i Medelpad. 1945 (Gothe-45)
- Hassela-finnarna. 1942 (Gothe-42)
Gottlund Karl Axel: Vermlannin päiväkirja 1821 suom. Maija Hirvonen Helsinki 1986
Haglund O: Garpenbergs socken. Sala 1914
Hansson, Bo: Finnmarken förr och nu 1/1998 s.7, 8/1998
Herou, Lars-Olof: Finska släktnamn i Bergslagen. Finnmarken förr och nu 1993-2003
- Finntorpen i Lövsjön. Finnmarken förr och nu 1/2005 s. 3
Holmdahl, Nils: Finska ortsnamn i Säfsen. Finnmarken förr och nu 1980-2000
- Svedjor i Bergslagen 5. Finnmarken förr och nu 2001 s. 11
Hult Karl. Ljusnarsbergskrönikan. Falun 1918
Härdne, Helge: Släkten Huuskonen på Randulsberget. Finnkultur 1/1968 s. 4
Ilmonen A: Amerikan suomalaisten historiaa. Hancock Mich. 1919
Jokipii, Mauno: Vanhan Ruoveden historia I Vammala 1959.
Juslin: Finnmarken förr och nu 1/2003
Kihlstadius, Roland: Från 1600-talets Lekvattnet. Finnkultur 1/1987 ss.18-25 (KR-84)
Kjellin Helge: Wärmeland i sitt ämne och i sin upodling”. Värmland förr och nu 1939/40: 37-
38
Larsson, Gustav: Finnarna i Råberget i Orsa Finnmark. Finnbygden 1/1972
Lindahl, Karl F: Brunskogsfinnarna. 1600-talets finnar i Mangskogs och Brunskogs socknar.
Utgiven av Brunskogs Hembygdförening. Karlstad 1982
Lähteenmäki, Eija: Ruotsin suomalaismetsien synty. Savolainen liikkuvuus vanhemmalla
Vaasa-kaudella. Helsinki 2002
Magnevill A: Grangärde församlings minnesbok I Ludvika 1925.2. uppl. Falun 1963
Mielonen, Asko: Kerimäen historia I. Jyväskylä 1993
Myhrvold, Jan – Persson, Niclas: C. A. Gottlunds Folkmängden på finnskogarne fra 1823.
Högskolen i Hedmark. Oppdragsrapport nr. 3 – 2004 259 s. + appendices
Olovsson Olov: Finska släktnamn i mellersta Sverige och Norge. Finnkultur 1963-73
Partanen, Jukka: Muuttoliikkeistä itä-Inkerissä 1600-luvulla. (Mobiliteten i östra Ingermanland
på 1600-talet) s. 30 laudatur-lärdomsprov i allmänna historia Joensuu universitet 1993
Pirinen, Kauko: Savon historia II.1 Kuopio 1982
Räisänen, Tauno, Kumpulainen, Kalevi: Pielaveden ja Keiteleen historia I. Kiuruvesi 1981
Saloheimo, Veijo: Inkerinmaan asutus ja väestö. Inkeri, historia, kansa, kulttuuri s. 74. Helsinki
1991
- Itäsuomalaista liikkuvuutta 1600-luvulla. Skrifter utgivna av Genealogiska Samfundet i
Finland vol. 46 Helsingfors 1992
- Savon historia II.2 1618-1721. Savo suurvallan valjaissa 2. uppl. 2000
- Viipurinkarjalaiset kotona ja maailmalla 1541-1620. Viipurinkarjalaisten sukunimien
esiintyminen muualla Suomessa ja lähialueilla liikkuvuuden mittarina. Publikationer av
Genealogiska Samfundet i Finland 57 Helsinki 2006
Skafte, Domar: Pekka Suhoinen och hans resa till Wermland och nya Sverige. Karlstad 1982
Stebbins-Craig, Peter: New Sweden settlers, 1638-1664. Swedish American Genealogist 16 /
1996
Sukutieto 3/1995 s. 19
Sundberg, Isidor: Finnmarksräfsten i Norge 1686. Tingsförhören med de svenska flyktingarna
från Sverige. Falun 1942
Tarkiainen, Kari: Finnarnas historia i Sverige I. Inflyttarna från Finland under det gemensamma
rikets tid. Vammala 1990

25
Österberg, Eva: Kolonisation och kriser. Bebyggelse, skattetryck, odling och agrarstruktur i
västra Värmland ca 1300-1600. Varberg 1977
Östman: Finnkultur 2/1991 s. 12
Korrespondenter
Björk, Jan-Erik, Karlstad 3.5.1996, 13.5.1997
Ericson, Jarl, Arvika 12.11.1991, 20.1.1992
Hansson, Bo 29.7.1996
Härdne, Helge, Deje
Johnson Ivar 1994
Karlsson, Göran, Lindesberg
Karlsson, Lars, Bergsjö
Kvalheim, Krister, Skjoldtun
Kärkkäinen, Hannu
Lie Erik Roervik 30.10.1996
Nilsson, Ingvar 15.7.1997
Persson, Mikael, Norrköping
Persson Niclas, Torsby
Schultz, Wirginia, USA 2006-7
Wedin, Maud FD 1996