10 I huvudet på en reumatolog - Välkommen till ...

I huvudet på en reumatolog
De sitter där i väntrummet. Några småpratar med varandra,
någon fördjupar sig i en tidning, sköterskorna hastar förbi
medan de hälsar igenkännande på patienterna.
Så öppnas dörren till doktorns mottagningsrum, och en av
de väntande patienterna reser sig för att gå in. Men ser
doktorn egentligen hur patienten mår, ser han verkligen hur
stelt patienten rör sig fast han försöker vara lättrörlig, ser
han hur trötta ögonen är bakom de tonade glasögonen?
Kan han förstå hur många nätters dålig sömn påverkar
hälsotillståndet och det vardagliga livet? Vad tänker han på
när patienten kliver över tröskeln till undersökningsrummet?
Rudi Götze är en bland Sveriges alltför få reumatologer.
Som så många andra reumatologer är han 40-talist. Hans
svaga brytning visar att han är av tysk härkomst. Han läste
medicin i Hamburg och 1969 kom han som student till
Sverige och arbetade som vaktmästare i Helsingborg. Där
träffade han för första gången en reumatiker.
– Herr Andersson satt i rullstol och jag tog ofta ut
honom, och många av våra utfärder gick till någon fotbollsmatch.
Vi var båda mycket intresserade av fotboll. På det
här viset kom Andersson ut, och jag som fattig student
kom gratis in på matcherna. Mitt fotbollsintresse har hållit
i sig i alla år, och numera arbetar jag lite vid sidan om som
fotbollsläkare för Sundsvalls GIF, berättar han.
Det här första ungdomliga besöket i Sverige ledde till
att han 1975 bosatte sig här för gott. Till Sundsvalls
sjukhus kom han 1989. Sjukhusets upptagningsområde är
120 000 invånare. Medicinklinikens chef är en av sjukhusets
tre reumatologer. Samtliga ingår i jourbemanningen på
medicinkliniken. Förra året hade reumatologerna 1 920
återbesök samt 492 nybesök. 20 patienter står på
Remicadebehandlng och 17 på Enbrel. Mottagningen
bedriver RA-skola samt undervisning för patienter med
Bechterews sjukdom.
10
REUMATIKERTIDNINGEN 3 - 2002
Ser han patienten som personen bakom diagnosen, eller
stirrar han sig bara blind på provtagningssvaren han lite
förstrött tycks bläddra igenom?
Vad rör sig i huvudet på reumatologen vid det första
läkarbesöket, vid återbesöken och senare i livet när
relationen läkare-patient har utvecklats.
Givetvis är alla patientbemötanden lika individuella som
antalet reumatologer, men relationen mellan en kronisk sjuk
människa och dennes läkare är av stor betydelse för den
enskilde patienten.
Patientbemötanden
De tankar som finns hos patienterna inför läkarbesöket
är Rudi Götze väl medveten om.
– Jag hämtar patienten i väntrummet, ser hur de reser
sig från stolen och så hälsar jag på dem med ett handslag.
Den här iakttagelsebiten ingår i rörelsebilden jag får vid
mötet. Jag tittar sedan lite diskret på patienten hur han rör
sig medan vi går in i undersökningsrummet. Jag ställer
frågor, patienten klär av sig, och undersökning görs.
Det är minsann inte bara provsvaren doktorn fäster vikt
vid, men de har stor betydelse.
– Laboratoriesvaren är viktiga, men kan förvilla. Men
visst är det så att när jag sett provsvaren, så är diagnosen
ofta klar. Är sänkan 100, Hb 98, då är man ganska säker på
att det är en inflammatorisk sjukdom på gång. Nu har jag
arbetat här i Sundsvall i 13 år, och jag har ett antal ”stamkunder”
som funnits med i bilden i alla år. Och dessa
patienter blir det självklart en speciell relation till.
Rudi Götze bekräftar något som de flesta känner till -
det var bättre förr i tiden. Givetvis inte på långt när i alla
avseenden, men det fanns mer tid för omhändertagande,
vård och omsorg.
– Om fru Andersson skulle skrivas ut på onsdagen, så

fick hon ändå vara kvar till fredagen. För då kom hennes
son hem och mötte henne. Något sådant existerar inte idag.
Nu skrivs fru Andersson ut på onsdagen, hur hennes
hemsituation än ser ut. Det är också svårt att få sängplats
när någon reumatiker behöver ”rundsmörjning”. Jag
önskar verkligen att det var lite mindre tryck vad gäller
vården, så att patienterna fick stanna något dygn extra på
sjukhuset. Det är så mycket annat som kommer in i bilden
efter ett antal års reumatiska sjukdomar, det är ödem,
hjärtsvikt och stigande ålder gör det inte lättare.
Rudi Götze filosoferar lite över verksamheten, patienterna
och livet i största allmänhet:
– Ett nybesök tar mellan 50 minuter och en timma, ett
återbesök ca 20-30 minuter. Det är viktiga minuter både
för patienten och för mig. Många måste leva med sin
sjukdom livet ut, och det är många frågor som ställs. Idag
accepterar patienterna mer komplicerade behandlingar än
tidigare. Det fanns nog en större rädsla och okunskap för ett
antal år sedan. Utvecklingen av nya läkemedel är verkligen
glädjande.
Fungerande konsultverksamhet
Sjukhusets upptagningsområde omfattar en hel del glesbygd,
och det kan vara många mil för patienterna till
mottagningen i Sundsvall. Därför åker alla tre
reumatologerna ut till de olika vårdcentralerna vid behov.
– Det är ju vettigare att doktorn åker kanske åtta mil
till patienterna, än att patienterna gör det. Det blir bättre
samarbete med distriktsläkarna på det här sättet, och så
bedriver vi lite undervisning samtidigt, konstaterar Rudi.
För en del patienter, mestadels med vissa
inflammatoriska systemsjukdomar, finns möjlighet till en
”second opinion” vid Umeå Universitetssjukhus. Men för
övrigt sköts alla slag av reumatiska sjukdomar i Sundsvall.
Och som på så många andra håll så har verksamheten
renodlats till att enbart omfatta patienter med
inflammatoriska sjukdomar. Ett fåtal med oklar diagnos
finns dock kvar som observationsfall.
Det är många frågor patienten har i sitt huvud när han
står öga mot öga med sin doktor, men det är inte alla frågor
som ställs av olika skäl. För vissa patienter är doktorn
någon som är lite för mer än andra, som är utbildad och har
makt, som avgör om remisser ska skickas eller inte, och
doktorns ord, gester och blickar etsar sig fast i patientens
minne, kanske mer än vad provsvaren säger om hälsotillståndet.
Efter alla år som reumatolog så är Rudi fullt på det klara
med hur det förhåller sig och hur olika patienterna kan
reagera inför de besked han ger och hur de uppfattar honom
som läkare. Även om patienterna inte lägger märke till det,
så ska en erfaren reumatolog lägga märke till de små, små
detaljerna hos patienten som sedan tillsammans med
laboratoriesvaren kan ge svaret på vad det är som orsakar
besvären. Han ska se tröttheten bakom tonade glasögon och
när leendet är lite väl ansträngt. Laboratoriesvaren är inte
hela hans facit, ett patientbesök är mycket mer komplext än
så. Bakom varje laboratoriesvar finns inte enbart en patient
och diagnos, där finns en människa.
Text Greta Thorén
REUMATIKERTIDNINGEN 3 - 2002
RT 3/02
11