Frans Henriksons testamentsfond - Svenska kulturfonden

Frans Henriksons testamentsfond
Text: Ulla Mangs
Källa: Lars Axén, En kulturmecenat
Den 27 april 1957 undertecknades ett testamente som kom att få då oanad betydelse för
kulturlivet i Sydösterbotten. Det var Frans Oskar Henrikson som fattat beslutet att det
mesta av hans kvarlåtenskap skulle tillfalla Svenska kulturfonden, under Svenska
litteratursällskapets förvaltning. Han bestämde också att hans fond skulle bära namnet
Frans Henriksons testamentsfond, samt att 20 % av den årliga avkastningen skulle
läggas till kapitalet och 80 % användas för tillgodoseende av svenska kulturändamål i
Sydösterbotten.
Hade han då vetat att Svenska kulturfonden exakt 50 år senare skulle kunna dela ut 396
500 euro ur Frans Henriksons testamentsfond hade han sannolikt varit mer än nöjd med
sitt beslut.
Frans Oskar Henrikson föddes den 2 november 1870 i Pjelax by i Närpes. Hemmet var
ett småbrukarhem, så Frans, som var yngst av sju syskon, hade knappast något annat
arv än sin egen företagsamhet att lägga som grund till sin förmögenhet. Han inledde sin
affärsbana med att öppna en lanthandel i Närpes centrum tillsammans med en bror.
Efter ett par år köpte Frans hela lanthandeln, eftersom samarbetet mellan bröderna inte
var helt problemfritt. År 1914 sålde Frans sedan sin lanthandel till Karl Oskar Haga, och i
dag står huset som museum i Öjskogsparken i Närpes.
Frans Henrikson flyttade själv till Kristinestad år 1902. Där startade han en parti- och
minuthandel med inhemska och utländska varor, bl.a. kaffe, socker och salt. Han var en
av landets stora saltimportörer. Grunden till sin förmögenhet lade Frans Henrikson när
han köpte kommerserådet Alfred Carlströms konkursbo 1910. Henrikson fick det till ett
mycket humant pris och kunde i sin tur sälja varulagret till ett bra pris. Tidigt satsade han
också på aktier, vilket visade sig vara en mycket god affär.
Frans Henrikson var inte bara affärsmannen och företagaren som gjorde sig en
förmögenhet. Han engagerade sig också i kyrka och samhälle på ett föredömligt sätt.
Som exempel kan nämnas att han var ordförande i kyrkoförvaltningsnämnden i
Kristinestad. Han donerade medel för att man skulle försköna den gamla gravgården i
Kristinestad och han deltog förstås själv aktivt i planeringen. Han föreslog i en skrivelse
1948 att man skulle värma upp kyrkan med elektricitet eftersom detta skulle "ställa sig
snyggt och bekvämt och inbespara stora kostnader för anskaffandet av den synnerligen
dyra veden". Han var också initiativtagare till mosaikfönstren i nya kyrkan i Kristinestad.
Det projektet förverkligades senare med medel ur Henriksons fond.
Redan under sin livstid fungerade alltså Frans Henrikson som donator. Han gav

understöd till bl.a. Kristinestads museikommitté, Kristinestads manskör, Marthadistriktsförbundet,
lokalsjukhuset, bönehusföreningen, nationalhjälpen. År 1917 gav han
under ett antal månader en viss summa per månad för att stadsfullmäktige skulle ordna
bespisning för mindre bemedlade stadsbor.
Frans Henrikson hade många förtroendeuppdrag, i t.ex. Svenska folkpartiet,
stadsfullmäktige, stadsstyrelse, Finlands svenska lantmannabank, Svenskhetens
bevarande i utlandet, Museikommittén i Kristinestad. Som medlem i den sistnämnda
verkade han aktivt för att göra ett högklassigt museum av Lebellska köpmansgården. I
Föreningen De Gamlas Hem var han mycket aktiv och drev bl.a. projektet att
åstadkomma ett hem för "ålderstigna ekonomiskt illa lottade fruntimmer". Hemmet
invigdes 1947. Yrkesutbildning såg han som viktig för Kristinestad och han tog initiativ till
att bilda en hemslöjdskommitté som senare blev Kristinestads hemslöjdsförening och
inledde utbildning i hemslöjd.
Den skog, Söderskog, som Frans Henrikson ägde i Pjelax var föremål för stor omsorg
och var sannolikt till stort nöje för honom. Dit kunde han bjuda sina Rotary-bröder på
utflykt. Hans skog omtalas som en parkliknande mönsterskog. Och det omdömet säger
sannolikt också en del om hurudan Frans Henrikson var: en människa som älskade
ordning och reda och hade total överblick över sin egendom och sin ekonomi. Han
ansåg att sparsamhet var en dygd, närmast en livsstil för honom själv. Detta märktes
tydligt i hans hem och i hans sätt att leva. Men man kan inte kalla honom snål. Han reste
en hel del, bl.a. till Spanien, Tyskland och Italien. Under åren 1909-16 finns en bil med i
Henriksons inventarieförteckning. Han körde inte själv utan hade en chaufför som
senare berättade en del historier från bilperioden. Den perioden fick nämligen ett hastigt
slut. På en resa kom bilen mitt in i en fårskock i Merikarvia och det gick så olyckligt att
man körde på ett får. Byborna blev så uppretade att de omringade bilen och någon sköt
ett gevärsskott i luften. Efter den skräckupplevelsen lät Henrikson sälja bilen.
Ekonomierådet Frans Henrikson dog den 21 februari 1960. Han hade då i sitt
testamente bestämt hur tillgångarna skulle fördelas. Han bestämde också att hans goda
vänner professor Eskil Hummelstedt och rektor Walter Herrgård skulle fungera som
boutredningsmän och exekutorer av testamentet. Dessa två herrar skulle i sin tur utse
sina efterträdare, vars uppgift skulle vara att se till att den utdelning som sker via
Svenska kulturfonden sker i överensstämmelse med Frans Henriksons vilja. För
närvarande är det Christer Hummelstedt och undertecknad som har den uppgiften.
Exempel på bidragstagare
Tack vare en god förvaltning av Svenska litteratursällskapet har utdelningen ur
Henriksons fond ökat anmärkningsvärt under de senaste åren.
Jag ska ge en kort beskrivning av några av de otaliga sydösterbottniska kulturprojekt
som fått understöd ur Frans Henriksons fond:

Tomatkarnevalen, som ordnas under första veckoslutet i juli, har blivit en tradition i
tomatriket Närpes. Under ett veckoslut samlas närpesbor, emigranter och andra
intresserade för att umgås, ta del av kultur samt köpa och sälja. Huvudvägen genom
Närpes centrum stängs av för trafik. Längs mitten av vägen finns ett långt bord med
olika sorters tomater att köpa. Också gurkor och paprika från de lokala odlingarna finns
där. Utställningar, uppträdanden och tävlingar arrangeras av olika lokala föreningar.
Henriksons fond har stött karnevalen främst utgående från att den engagerar många
olika föreningar i Närpes.
Vi ser det som viktigt att också stödja svensk verksamhet i de språkliga gränsområdena
i Sydösterbotten. Där har vi t.ex. byn Uttermossa i Kristinestad. Byn har en fast
bosättning på ca 50 personer, och varje sommar sedan några år tillbaka arrangerar
Uttermossa ungdomsförening en byadag. År 2007 var byadagens program sådant att
det skulle ge något för alla åldrar. Speciellt intressant för de äldre var utställningen av
gamla träredskap som påminde dem om tider som gått. Andra programinslag var
ansiktsmålning, lekar, tävlingar, lopptorg och försäljning av byns produkter. Byadagen
genomfördes i samarbete med älgjaktlaget som bjöd på älgsoppa.
Ett av de nyaste evenemangen som fått stöd från Henriksons fond är Spikstock, en
nykter ungdomsfestival. Festivalen är förlagd till Frank Mangs Center i Ståbacka,
Närpes. Syftet med festivalen är att ge en möjlighet för ungdomar att mötas över
kommun- och samfundsgränser i en nykter gemenskap. Under festivalen kan både unga
och äldre delta i olika workshops, t.ex. video-, konst- och musikverkstäder.
Lördagskvällen är vikt för SpikRock med konsert där olika grupper uppträder, medan
söndagen är upplevelsedag för hela familjen. Idén bakom Spikstock är också att visa
ungdomar och andra att man kan ha roligt tillsammans utan alkohol.
Museiverksamheten i Sydösterbotten har under årens lopp fått betydande bidrag från
Henriksons fond. Jag vill lyfta fram ett av de förnämsta museerna i området, nämligen
Lebellska köpmansgården, som ligger mitt i den unika trähusmiljön i centrum av
Kristinestad. Lebellska köpmansgården visar hur en köpmannafamilj i sjöfartsstaden
bodde och levde på 1700-talet. Henriksons fond har under många år stött museet med
bidrag för bl.a. för vård och visning av samlingar och utställningsutrymmen,
katalogisering av föremål och genomförande av specialutställningar.
Förutom stipendier har Henriksons fond under ett antal år delat ut ett kulturpris till
någon kulturpersonlighet i Sydösterbotten. År 2007 var det närpesbon Trygve Erikson
som fick priset.
Frans Henriksons testamentsfond har en avgörande betydelse för att såväl
privatpersoner som föreningar och arbetsgrupper ska kunna utöva kultur och utveckla
kulturlivet i Sydösterbotten. Vi har all anledning att med värme och tacksamhet komma
ihåg denna lite originella men förutseende och intelligenta donator Frans Oskar
Henrikson.