Länsmannen - Polisen
Länsmannen - Polisen
Länsmannen - Polisen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
och skriva sammanställningar från de dagliga<br />
presskonferenserna, serva hemmamyndigheterna<br />
med information och se till att alla på plats fick<br />
information om allt arbete som gjordes. Vi bevakade<br />
också media och gjorde sammanställningar<br />
om det som skrevs om katastrofen i svensk press.<br />
På besök hos id-kommissionen<br />
Efter några dagar fick även vi som hade stabsuppgifter<br />
resa ut till de drabbade områdena och<br />
till uppsamlingsplatserna. Man rekommenderade<br />
alla att göra det för att man skulle få en riktig bild<br />
av hur det såg ut och hur id-arbetet gick till. Vi<br />
åkte utmed kusten och stannade till vid några<br />
ställen, bland annat i Khao Lak, där en av medarbetarna<br />
hade bott under tsunamin även om hon<br />
just då hade befunnit sig på annan ort. Efter en<br />
två timmars bilresa kom vi till templet Yan Yao i<br />
Takua Pa, där den svenska id-kommissionen arbetade.<br />
Där träffade jag bland andra Sonny<br />
Björk, som vanligen jobbar på Länskrim i Stockholm<br />
och som nu var teamleader för den svenska<br />
id-kommissionen.<br />
Templet gjorde ett starkt intryck<br />
Besöket på templet var det som gjorde störst intryck<br />
på mig under min vistelse i Thailand. Mitt<br />
på huvudgatan i den lilla staden låg buddhisttemplet<br />
omgivet av murar. Innanför entrén bredde<br />
tempelområdet ut sig, med olika byggnader, bostadshus,<br />
tempel och trädgårdar. Jag funderade<br />
på hur tempelområdet hade sett ut före katastrofen.<br />
Här bedrev munkarna sin verksamhet i lugn<br />
och ro och fåglarna kvittrade. När vi besökte<br />
stället var det ett enda inferno av kylcontainrar,<br />
lastbilar som kom med omkomna, tält med matserveringar,<br />
dricka- och glassboxar, journalister,<br />
en öronbedövande aktivitet och så naturligtvis<br />
den ofrånkomliga liklukten.<br />
Hela tempelområdet var fyllt av volontärer, många<br />
mycket unga, thailändare och många andra<br />
nationaliteter som hjälpte till att bära kropparna<br />
när de skulle flyttas, skötte sanering och mycket<br />
annat. De anhöriga fick inte längre komma in i<br />
området, utanför på gatan var tält uppställda där<br />
de anhöriga bland annat kunde lämna DNA-prov<br />
och titta på foton. Foton på de omkomna och deras<br />
kännetecken satt upptejpade bakom skärmar<br />
längs templets mur. De flesta fotona föreställde<br />
dock döda som var stadda i sådan förruttnelse att<br />
det var omöjligt att ens se om de var svenskar eller<br />
thailändare, unga eller gamla. Vissa foton föreställde<br />
dock omkomna som såg nästan oskadade<br />
ut. Många människor vandrade längs med raderna<br />
med foton i hopp om att känna igen någon<br />
anhörig.<br />
Mitt i allt detta vandrade några buddhistmunkar<br />
omkring i sina karaktäristiska, orangefärgade<br />
klädnader. Jag undrade vad de tänkte om allt detta.<br />
Som buddhist tror man ju på reinkarnation,<br />
och den döda kroppen har inte samma symboliska<br />
betydelse som för oss andra. En kollega pratade<br />
med en munk om vad han kände inför allt detta.<br />
Munken svarade att det var väl inte så<br />
konstigt; det är ju på templen som man även i<br />
vanliga fall tar hand om de döda. Men han sade<br />
att han hoppades att det skulle ta slut snart – varje<br />
natt kom nämligen alla de dödas andar på besök<br />
till honom så att han inte kunde sova. ”Det<br />
måste få ett slut så att andarna får ro”, sade han.<br />
Dementi av rykte<br />
Några dagar senare berättade id-kommissionens<br />
Stig Edqvist om ryktet att man begravde kroppar<br />
i massgravar utanför Takua Pa. Han sade samtidigt<br />
att han hoppades och trodde att det var enbart<br />
som tillfälliga förvaringsplatser som man<br />
grävde ned kroppar. Det var en väldigt nervös<br />
period för alla innan departementsrådet Christer<br />
Asp kunde få bekräftat (efter att själv ha varit<br />
ute på den omtalade platsen) att lokala thailändska<br />
myndigheter beslutat att förvara ett flertal<br />
kroppar under jord i väntan på identifiering. Detta<br />
på grund av att man inte haft tillräcklig kylkapacitet.<br />
Den svenska operativa styrkan jobbade under<br />
tiden på tre fronter för att förvissa sig att det inte<br />
fanns kvar skadade eller döda svenskar någonstans.<br />
Personal från Räddningsverket åkte varje<br />
dag runt och besökte sjukhus. Samma arbete inleddes<br />
på bårhusen. Flera team åkte också runt<br />
till alla tempel i Khao Lak-området för att förvissa<br />
oss om att det inte fanns några döda kvar där<br />
som vi inte kände till.<br />
En upplevelse som ingen<br />
någonsin kommer att glömma<br />
Efter tio dagar i Thailand kom jag hem. Det var<br />
då jag verkligen märkte vilken otrolig och omtumlande<br />
resa det hade varit. Många nya intryck,<br />
kontrasten mellan vanligt informationsarbete som<br />
man är van vid, och scener, händelser, berättelser<br />
som man aldrig tidigare varit med om och förmodligen<br />
aldrig kommer att se igen. Det tog nästan<br />
tre dagar innan jag kände att jag verkligen befann<br />
mig hemma och att allt var som vanligt igen.<br />
Fortfarande tänker jag mycket på de kolleger<br />
som är där och jobbar, och de som är på väg ner.<br />
Nu har arbetssituationen och arbetsuppgifterna<br />
säkert förändrats ytterligare sedan jag var där,<br />
men jag tror att vi ändå i mångt och mycket delar<br />
samma upplevelse. En upplevelse som ingen av<br />
oss någonsin kommer att glömma.<br />
Stina Wessling<br />
Foto Stina Wessling<br />
Stina Wessling, presstalesman<br />
på polismyndigheten<br />
i Stockholm<br />
organiserade<br />
informatiosarbetet<br />
på plats i Thailand.<br />
<strong>Länsmannen</strong> 1/2005 7