28 Insändarsidorna - Välkommen till Reumatikertidningens arkiv ...

28
I N S Ä N T & D E B A T T
300 förlorar sin läkare i Malmö – här är bakgrunden
Nästan 300 reumatiker i Malmö kan vara utan läkare till våren.
Region Skåne har misslyckats med att hitta ersättare till Lida
Marsal, reumatolog på Slottsstadens läkarhus, som går i pension.
Avtalen som regionen erbjuder är för dåliga.
– Det är en väldigt bra verksamhet som de slår i spillror, säger
Lida Marsal. Den här otryggheten är ingenting som patienterna
behöver.
Sedan februari i år har Region Skåne försökt hitta ersättare för
hennes verksamhet. Det har man misslyckats med. På annonsen
som regionen satte ut svarade sex personer, varav två bedömdes
som intressanta. Men när man presenterade avtalsformen sa båda
nej. För dåliga villkor, var anledningen.
För tre år sedan gjorde Region Skåne om reglerna för samverkansavtal
inom sjukvården. Förr kunde regionen skriva avtal med
privata vårdgivare fram till pensionen, idag skrivs avtalen på max
fem år med möjlighet till tre års förlängning.
Vi måste rädda vår trygghet
Jag, 59-årig verkställande direktör, i lyckligt äktenskap med 3
utfl ugna barn, söker kontakt med privatpraktiserande reumatolog,
gärna på Slottstadens Läkarhus.
Ja, så kanske man skall börja för att skapa en kortfattad bild
av vad jag vill.
Jag heter Gert Ekberg, har diagnosen reumatid artrit sedan
september 1988. Diagnosen ställdes av dr Lida Marsal på Slottstadens
Läkarhus. Under dessa hittillsvarande 18 år har jag hela
tiden behandlats av dr. Marsal.
Jag har under åren behandlats med allehanda reumatiska
medikamenter från Ridaura, Salazyporin till dagens cellgift
Methotrexat.
En period var jag även aktuell för Enbrel injektioner. Under
18 år har jag med olika mellanrum från 2 till nuvarande 8 veckors
intervall fått tagit reumaprover på Slottstadens lab. för att
hantera min artrit och uppmärksamma förändringar.
Efter 2 dagar har man kunnat ringa Lida eller hennes sjuksköterska
Gunilla för att ta del av resultatet. Mina återbesök
hos Lida har varit, från början varannan månad till dagens ca 3
återbesök per år. Vid vissa av återbesöken har jag remitterats till
röntgen på läkarhuset, dit man gått och genast blivit omhändertagen
utan omständiga tidsbeställningar m.m.
Vid behov har man även remitterats till sjukgymnast ”inom
väggarna”.
Slås i spillror
Denna trygghet för mig och ytterligare ca 800 patienter slås nu i
spillror.
Lida Marsal går i pension den 1 mars nästa år. Ingen reumatolog
kan efterträda henne på Slottstadens Läkarhus. Villkoren
för att övertaga praktiken har från Region Skånes del varit fullständigt
absurda.
Vi är alltså nu ca 800 ”Marsal patienter” varav ca 300 st
med diagnosen ledgångsreumatism (Ra). Av dessa är vi 230 som
REUMATIKERTIDNINGEN 5 - 2006
Även läkaren Eva Juran på Centrumdoktorerna med 200 reumatikerpatienter
pensionerar sig nästa år. Men hennes verksamhet
kommer att fl ytta in till Universitetssjukhuset Mas där en läkare
kommer att anställas. När det gäller Lida Marsals patienter fi nns
det inte plats för dem på Umas och hon är orolig för framtiden.
– Reumatiker behöver kontinuitet, de är oroliga för att vi inte
kan lämna besked om vart de ska ta vägen, säger hon.
På Region Skåne är man medveten om patienternas oro och
säger att det är trist att det har blivit så här.
– Vi har kommit till vägs ände, säger Gun-Britt Lagerkvist (s),
ordförande i sjukvårdsdistriktsnämndens avtalsutskott. Vi har
verkligen försökt allt vad vi har kunnat. Vi hade hoppats på lite
mer hjälp från läkarna själva. Jag tror inte att det fi nns någon risk
att vi skulle säga upp ett avtal med en reumatolog även om vi,
enligt reglerna, inte kan skriva så långa avtal på en gång.
medicineras med cellgifter och 70 st med Enbrel eller likvärdigt.
Våra behov av läkemedelsrecept är konstant och måste utskrivas
av en behörig reumatolog. När var hur skall detta ske? Våra
provtagningar skall avläsas, vem sitter idag o rullar tummarna
och får tid över till detta? Detta kan inte ske på dagens vård- och
husläkarcentraler. Specialistkompetens saknas.
Vi patienter som mellan läkarbesöken ibland får ringa om
akuttider för erhålla injektioner mot våra smärtande processer
och erhåller sådana inom allt från 1 timme till 1 dag. Var skall vi
få detta utfört och inom skälig tid?
För oss som fortfarande är yrkesverksamma, kommer brist på
adekvat behandling inom rimlig tid, med största sannolikhet utmynna
i sjukskrivningar och därmed stora kostnader för samhället.
Patientgruppen med diagnosen ra, har ett stort behov av
trygghet för att inte våra sjukdomsförlopp skall bliva ytterligare
galopperande. Bara att ha möjligheten att besöka privatklinik
jämfört med sjukhusmiljön är läkande.
Hur skall nu detta hanteras? Enligt ansvarig sjukvårdspolitiker
skall ytterligare 1 st reumatolog anställas på UMAS (detta är
dr Jurans mottagning och hon har sin patientgrupp om ca 200
reumatiker redan). Dr Marsals mottagning skall upphandlas.
Detta gick inte innan, varför möjligt nu? Villkoren är väl samma
som tidigare intressent inte kunnat acceptera.
Jag vill betona att denna skrivelse inte är ett angrepp på den
offentliga vården och den hårt arbetande personalstaben utan
det inkonsekventa resursslöseriet med nedläggning av pågående
fungerande verksamheter.
Nej, Ni ansvariga sjukvårdspolitiker ge avkall på Er prestige
och låt en väl fungerande privat verksamhet, med rimliga villkor
fortgå, till gagn för oss patienter.
Slutligen, vilken ansvarig reumatolog kontaktar jag idag för
att få tid 1 mars 2007, det är då 4 mån efter mitt sista planerade
återbesök hos Lida Marsal den 28 nov 2006.
Gert Ekberg

Politikerna svarar
Gert Ekberg
Tack för Ditt brev ang Dina tankar och Din oro om situationen
betr. ersättare av reumatolog till Lida Marsal, (ytterligare en går i
pension samtidigt, Eva Juran.)
Att Du/Ni patienter används som påtryckare i denna fråga
smärtar mig.
Det bästa och lugnaste för Er patienter är att vi tillsamman
med nuvarade läkare löser situationen.
Vi har sedan förra hösten arbetat med denna fråga och detta
arbete pågår och måste lösas före dr. Marsals pensionering den 1
mars.
Vi hade hoppats att kunna lösa det med att ge samverkansavtal
till två reumatologer på Slottstaden för att där, tillsammans
med ytterligare en befi ntlig, (Gabriela Olsson) skapa ett reumatologiskt
center.
Det är väl känt att den privata reumatologiska vården i malmö
fungerat på ett utmärkt sätt i samabete med reumatologiska
kliniken på UMAS, detta har varit till stor nytta för patienterna
och har uppmärksammats i landet som Malmömodellen.
Nu kunde vi inte komma överens om samverkansavtal med
någon reumatolog, dom ville ha längre avtalstid, än vi med våra
regler kunde acceptera.
Vi arbetar just nu på ett underlag och kommer i september
att gå ut med en upphandling av en reumatolog. På reumatiska
kliniken på Umas kommer det att ges ökade möjligheter för
mottagningsbesök i samma omfattning som idag sker hos Eva
Juran.
Jag har fått förfrågningar från press och andra om jag tror att
det löser sig och naturligtvis är jag övertygad om det.
Vi politiker arbetar alltid för patientens bästa och att vi har
regler för vårt interna arbete är det demokratiska sätt som jag
tror vi alla är överens om att vi ska arbeta på.
Du är välkommen att fortsättningsvis kontakta mig eller vår
handläggare på distriktsnämndens kansli, Pia Landgren, för att
få information om hur arbetet fortskrider.
Gun-Britt Lagerkvist
Svar:
Gun-Britt, tack för svaret men att jag skulle användas
som påtryckare det är jag för ”gammal i gården” till.
Min skrivelse är mina personliga tankar och refl ektioner.
Gert
REUMATIKERTIDNINGEN 5 - 2006
29

30
I N S Ä N T & D E B A T T
Christinas berättelse fi ck
Märta att känna igen sig
När jag läste Christina P:s insändare i förra numret blev jag
synnerligen förvånad. Jag trodde aldrig att jag skulle få läsa
något, som visar på samma problem, som jag har och har
haft sedan tonåren. Inte trodde jag då att jag efter alla år av
svår halsfl uss och åtskilliga sjukhusvistelser, at det skulle ta
tiotals år, innan jag fi ck diagnosen SLE.
Vi hade under mina tonår en husläkare, som också var
chefsläkare på epidemisjukhuset i Karlstad. Han såg till,
att jag lades in när min hals svullnade igen totalt. Men han
gav aldrig pennicelin, däremot aeromycin (vad det nu var).
När jag var 18 år togs mina halsmandlar bort och de ständiga
halsproblemen blev lindrigare. Jag hade ständig värk,
framför allt axlar och nacke. men det var inget som bekymrade
mig då. Jag spelade mycket tennis, trodde mest det var
träningsvärk.
Jag gifte mig och fi ck barn, arbetade som hotellreceptionist,
men 1987, då var jag 51 år, strejkade mina knän, och
jag sjukskrevs och fi ck till slut sjukpension och diagnosen
SLE, den lindrigare varianten med hudutslag och ledvärk.
Nu har det konstaterats, att jag av SLE fått polyneuropati
och det är problematiskt, då jag inte tål någon form av
smärtmedicin. En Alvedon kan jag ta men inte två på en
Slå ett – nej fl era – slag för Spenshult!
Det klagas ibland på reumatikervården i Halland och på att
de halländska landstingspolitikerna inte ägnar tillräckligt
stort intresse åt Spenshult. Sådant klagande är helt obefogat:
om andra landsting satsade lika mycket pengar på reumatikervård
som Landstinget Halland, skulle reumatikervården
i landet få en otrolig uppryckning. Intresset bland länets
politiker för att lyssna till Reumatikerförbundet och Reumatikerdistriktet
Halland är också mycket stort.
En genomgång av olika landsting beträffande tillgängliga
vårdplatser i sluten vård visar att Halland med sina
287 000 invånare har avtal om 45 vårdplatser på Spenshult,
det vill säga en slutenvårdsplats per cirka 6 000 invånare.
Västra Götalandsregionen har också avtal med Spenshult och
utnyttjar 6500 vårddagar. För andra län är situationen helt
annorlunda: I Uppsala län fi nns 12 slutenvårdsplatser på 304
000 invånare, i Östergötland 4 platser för en befolkning om
416 000, i Södermanland 9 platser för 265 000, i Gävleborg
med 276 000 invånare fi nns ingen vårdplats utan man
skickar ibland patienter till grannlänet Dalarna som har 7
vårdplatser i Falun och 276 000 invånare.
Det framgår alldeles tydligt av siffrorna att de som bör
bearbetas för att öka beläggningen på Spenshult är andra
REUMATIKERTIDNINGEN 5 - 2006
gång. Cortision har jag fått men som en läkare sade tilll mig,
min kropp svarar inte på cortison. Min mamma var likadan,
både när det gällde cortison och värktabletter.
Jag har mer eller mindre outhärdlig värk i framför allt
fötter och ben uppp till midjan, samt vänster arm och händer,
då värst i tumlederna. Jag sitter i rullstol sedan 10 år,
kan gå korta sträckor i hemmet. Jag reser en gång om året
till Tenerifa, inte för att sola, vilket ju är uteslutet, inte heller
för att bada, vilket jag inte heller kan, utan för att göra´´ ingenting´´.
Bara njuta av klimatet och kunna vara ute, vilket
jag bara kan några dagar på året, när vädret så tillåter här i
Sverige. Kyla klarar jag inte, rullstol och regn eller snö går
inte så bra ihop.
I dag är jag 70 år och sköter min mans och mitt hushåll
så gott det går. Allting tar tid med var gör väl det. Tid har
jag gott om. Jag kan fortfarande köra bil villket jag är tacksam
för.
Märta Lindroth, Hindås
landstings politiker, för att de skall medge betydligt fl er remisser
till sluten vård på Spenshult än vad som i dag är fallet
utan att för den skull minska på vårdinsatserna i det egna
landstinget. Detta är en uppgift för i första hand Reumatikerförbundet
och de olika reumatikerdistrikten. Förbundet
borde kunna ta fram ett material med goda argument för
Spenshult, som ställs till distriktens förfogande. Distrikten
kan därefter arrangera träffar med landstingspolitiker och
presentera argumenten.
Spenshult är inte en exklusiv angelägenhet för Halland
och Västra Götaland. Spenshult är ett förstklassigt reumatikersjukhus
med mycket kvalifi cerad personal och bedriver
också högkvalitativ forskning. Det ligger i Reumatikerförbundets
och alla reumatikers intresse att Spenshult får fortleva
som reumatikersjukhus: för förbundet såsom sjukhusets
ägare, för alla reumatiker som potentiella patienter är det
angeläget att Spenshult kommer på kartan i alla landsting
och att patienter från hela landet får möjlighet att uppleva
Spenshults vård och rehabilitering.
Reumatikerdistriktet Halland
Intressepolitiska gruppen, Jan Kanfl o

Tankar om inbrottssäkra
förpackningar
Projektet ”Lättöppnade förpackningar” är nog det som gått
hem bäst hos gemene man i Sverige. Det är faktiskt med det
bästa som vi håller på med i föreningarna just nu. 90 % av
de som skriver på är icke reumatiker och talar ofta om hur
svårt de har att kunna öppna olika förpackningar.
Men detta stora intresse har tydligen gått förpackningsindustrin
förbi. Framför mig har jag Reumatikertidningen
nr 5 från 1994 alltså en 12 år gammal tidning. Däri fi nns
en artikel om AnnMari Hansen som åkte runt i Sverige med
en skyltutställning om dåliga förpackningar, en mycket
intressant artikel som är minst lika viktig idag som för 12 år
sedan, för på förpackningssidan har det hänt väldigt lite.
Här ett utdrag ur artikeln: ”Handen - vårt viktigaste
verktyg använder vi dagligen i de mest skiftande situationer,
t ex när vi sköter vår hygien, lyfter olika föremål, öppnar
dörren, hälsar smeker eller gestikulerar. Handens nypgrepp
fungerar som tång, skiftnyckel, skruvstäd och pincett och
kräver stor kraft i tummens och pekfi ngrets grundleder,
muskler och senor. Reumatiker är i detta avseende en särskilt
utsatt grupp, som om de inte hade nog med den kroniska
smärtan, ömheten, stelheten och kraftlösheten. Ingen kan
blunda för denna verklighet, inte läkemedelsföretagen och
allra minst Läkemedelsverket som har det yttersta ansvaret.”
Men blunda kunde man ju och det har man gjort i ytterligare
12 år nu och man tänker säkert fortsätta att blunda
– det är bekvämast så. Det satsas mycket pengar på forskning
om nya mediciner men hur mycket forskas det på nya
förpackningar till våra läkemedel. Man är tillräckligt utsatt
när man fått en kronisk sjukdom skall man då utsättas ytterligare
genom att man måste köpa hjälpmedel till läkemedlen
man måste ta? Det är ju också olika shälpmedel som gäller
till burkar, rör, tuber, stolpiller, och blisterkartor för att
nämna några, – och hur i all världen får man ut en ny tandborste?
Skall man sedan öka eller minska en tablettdos med
en halv tablett behövs det ytterligare ett hjälpmedel. Listan
kan göras lång.
Ann Mari Hansen nämner också ”Det är märkligt
att apoteken inte tar ett större ansvar för att kunden kan
använda de varor man tillhandahåller och ger kunderna
den service de har rätt att få.” Numera är det ju så att det
billigaste läkemedlet expedieras om man inte vill betala en
mellanskillnad, och den kan ibland vara ganska stor.
Skulle det månne bli någon skillnad om apoteksmonopolet
försvann? Någonting att verkligen fundera över. Är inte
apotekena till för oss eller är det vi som är till för dem?
Det är verkligen tillfredsställande och ett steg i rätt
riktning att Reumatikerförbundet tillsammans med Apoteket
skall göra en enkät om vissa produkter ur egenvårdssortimentet.
Förhoppningsvis kommer det också senare att
innefatta receptbelagda medicinförpackningar. Ofta får man
be apotekspersonal att öppna burkar men det går ju inte
med t.ex. blisterkartorna.
Hoppas också att alla våra reumatikerföreningar i landet
deltager med protestlistorna. Det är faktiskt mycket uppskattat.
Kanske kan vi komma upp i över 100 000 namn, vi
är ju redan på god väg.
Ragnhild Ljungkvist, Falköping
annons
Årets
bok!
Beställ boken du också, läs den själv och ge bort till vänner
och bekanta. Priset är 75 kronor inklusive porto.
Beställes på bok@reumatiker.se, via fax 08 - 650 64 15
eller via post Reumatikertidningen, box 12851, 112 98
Stockholm.
Vid köp av 3 eller fl er böcker är priset 50 kronor/st.
”Den perfekta presenten
när man går bort”
Ny vetenskaplig studie
om Fibromyalgi
Frivilliga sökes
Eva Kosek, som är en av de forskare vid Karolinska institutet
som är inriktad på smärta och fi bromyalgi, skall
i höst genomföra en studie med ett nytt läkemedel som
man tror kan vara verksamt mot framför allt smärta. Man
kommer också i studien att försöka kartlägga mekanismerna
bakom medicinens verkan. Till sin hjälp har Eva
den välkände hjärnforskaren Martin Ingvar som är professor
i neurovetenskap. Eva berättar att detta är en av fl era
studier om nya läkemedel för fi bromyalgi som är på gång.
Den aktuella studien har pågått sedan hösten 2005 och
har för Stockholms del varit så framgångsrik att den nu
kommer att utvidgas. Nu söker man fl er frivilliga deltagare.
Studien är dubbelblind vilket innebär att varken den
som får medicin eller den som undersöker verkningarna av
medicinen, vet vilka som fått medicin och vilka som fått
sockerpiller. Studien kommer att pågå under 12 veckor
och innebär åtta besök på Karolinska. För att delta måste
man tillhöra Stockholms läns landsting.
Den som vill vara med kan kontakta sitt fi bromyalgiombud
(i Stockholms län) eller ringa till Karin Jensen på
Karolinska på 08- 5177 6108, mobil, 070-3865480 eller
maila till fi bromyalgi@ingvar.com
OBS! Den som vill vara med måste ha en remiss
från sin husläkare. Remisser och mer information fi nns
hos ovanstående kontaktpersoner.
REUMATIKERTIDNINGEN 5 - 2006
31