46 Karin - inre rädd för utmaningar - Välkommen till ...

Karin
– inte rädd för utmaningar
Karin Westerlund har varit reumatiker
hela livet, men hon har aldrig låtit
sjukdomen och handikappet styra.
Istället har hon alltid haft siktet inställt
på det som roar och intresserar henne.
Hon jobbar som bibliotekarie och driver
sedan några år tillbaka ett förlag där
hon just har gett ut en egen översättning
av klassikern ”Massor av whisky”.
– Jag har haft så himla mycket kul,
förstår du, säger hon över en kopp
kaffe vid köksbordet i lägenheten i
Göteborg.
Små, subtila signaler intygar att
det hon säger faktiskt stämmer. Rätt
som det är himlar hon med ögonen,
härmar en festlig dialekt eller slänger
in en kommentar som understryker
det som den uppmärksamme besökaren
fattar ganska snabbt – att humorn
är hennes bästa vapen; i tillvaron i
allmänhet och mot sjukdomen i
synnerhet.
Diagnosen dröjde
Karin säger att hon blivit både felbehandlad
och fel behandlad vid flera
46
REUMATIKERTIDNINGEN 4 - 2003
tillfällen, både på arbetsplatser och
inom sjukvården. I barndomen dröjde
det till exempel alltför länge innan
hon fick rätt diagnos.
– Jag hade inte blivit så funktionshindrad
som jag blev, om jag hade fått
rätt behandling tidigt, säger hon.
Och en tid efter det att hon fött
barn tyckte hon nästan att det kändes
som om sjukvården var ute efter att
knäcka henne.
– Min läkare fokuserade bara på
det sjuka, det hade jag aldrig varit
med om förut och det kändes helt fel.
Mycket kul
Karin berättar att hon blev sjuk runt
tolv månaders ålder men att det
under uppväxten ändå aldrig var
någon som försökte forma hennes
värld efter sjukdomen.
– Jag kunde inte gå förrän jag var
fyra år, men när familjen var ute i
skogen flyttade de mig från tuva till
tuva så att jag också fick hjälpa till
och plocka blåbär. Jag fick hänga med
överallt och var som vem som helst.
Jag tror att det har betytt väldigt
mycket för mig att mina föräldrar
hade den inställningen.
Det är förhållningssättet till
handikappet som är det avgörande,
menar Karin och plockar fram ett
gammalt klassfoto från Nacka musikskola.
– Jag var inte ensam i den klassen,
det fanns en puckelrygg också och han
hade samma inställning som jag, säger
Karin på sitt drastiska sätt. Hennes
krokiga pekfinger pekar på en kille
med mörk lugg.
Hon tar några oviga danssteg i
köket och sjunger ”She´s a sunny girl,
a real girl…………..”.
– Ja, just det, Svenne Hedlund
alltså. I den där klassen hade vi
mycket kul tillsammans, säger hon.
Eget förlag
I ungdomen pluggade Karin ryska,
engelska och nationalekonomi. Hon
var ute och reste men hamnade till
slut i Göteborg och utbildade sig till
bibliotekarie i Borås. Hon gifte sig,
fick barn, fick fast jobb som bibliotekarie,
skilde sig och startade så
småningom ett eget förlag.
Intresset för böcker och litteratur
har hängt med ända sedan hon jobbade
som bokuppsättare på stadsbiblioteket

En trogen bibliotekskund konstruerade det fiffiga hjälpmedlet till Karin
som jobbar halvtid som bibliotekarie.
i Göteborg på 70-talet.
– 1985 fick jag mitt första
översättningsuppdrag. Bekanta till
mig hade startat egna bokförlag och
behövde hjälp med översättning. Det
var väldigt kul och redan på den tiden
hade jag skaffat egen dator.
Större projekt
Karin har hunnit fylla 56 år och
hennes funktionshinder har förvärrats
med åren. Men projekten hon startat
har trots det bara blivit större.
Förlagsverksamheten började redan
för flera år sedan med att hon gav ut
historiska böcker och gamla skrifter i
bearbetade upplagor med moderniserat
språk.
Sitt hittills största och mest
våghalsiga företag är hon mitt inne i
just nu. Hon har översatt och gett ut
klassikern ”Massor av whisky” eller –
Whisky Galore”, som den heter i
original, på sitt eget förlag Forsstena
förlag.
”Massor av whisky” blev en utmaning
i storformat och alltihop började
konstigt nog när Karin var riktigt
dålig på grund av sin reumatism.
– Höger knä gick sönder helt och
hållet. Det var ben mot ben och jag
kunde inte gå utan hamnade i rullstol
och var sjukskriven i väntan på
operation och knäprotes.
Karin kände sig knäckt. En kväll
kom en granne för att muntra upp
henne. Han hade med sig en flaska
whisky av fint skotskt märke.
Nyöversättning
– Vi satt där och pratade och samtalet
kom in på whisky och på filmen
Massor av whisky och så började vi
prata om boken som ligger till grund
för filmen och plötsligt var idén född
– jag skulle göra en nyöversättning av
Compton Mackenzies bok Whisky
Galore.
Arbetet med boken tog ett år.
– Det har varit mycket jobb, men
det har varit väldigt kul och intressant.
Jag har fått lära mig en massa om
saker som jag inte visste något om.
Whisky, hemvärnet, ångbåtar och
gaeliska.
När Karin efter sju månaders
väntan fick en ny knäled var arbetet
med boken långt ifrån färdigt. Hon
fortsatte med korrekturläsning och
omarbetningar på Sahlgrenska sjukhu-
set i Göteborg och under eftervården
på Spenshult reumatikersjukhus
utanför Halmstad.
– Tiden på Spenshult var härlig.
Jag träffade så många trevliga människor.
Vi pratade mycket om sjukdomsinsikt
och attityd. En av mina medpatienter,
Reet Sassian, satte mig i
”Be-om-hjälp-skola”.
Bibliotekarie
Idag jobbar Karin halvtid som bibliotekarie
på Göteborgs minsta biblioteksfilial
och har hjälp i hemmet
enligt LSS varje dag. Hon behöver
hjälp med påklädning, hygien, ledsagning
och olika hushållsgöromål.
Förlaget sköter hon hemifrån. Det
handlar inte bara om kundkontakter
via e-post och telefon utan också om
praktiska saker som distribution och
det är inte alltid så enkelt. Karin pekar
mot ICA-butiken/Posten tvärs över
gatan.
– Jag är en av dem som verkligen
tjänat på postreformen. De är
jättebussiga här på ICA säger hon.
Karin har många goda grannar och
vänner i kvarteret där hon bor och det
betyder oerhört mycket för henne.
REUMATIKERTIDNINGEN 4 - 2003
47

Som barn fick Karin alltid hänga med och vara
som andra. Som här när hon åker skidor.
Föräldrarnas inställning har har betytt mycket för
henne senare i livet.
48
Massor av whisky.
Massor av whisky heter en filmklassiker
från 1949. Den handlar
om vad som händer när ett fartyg
fullastat med whisky går på grund
utanför en ö i ögruppen Yttre
Hebriderna i Atlanten utanför den
skotska kusten. Förlagan till filmen
är en bok av den skotske författaren
Compton Mackenzie.
När Mackenzie skrev boken
hade han en verklig händelse som
grund för sin historia. 1941, mitt
under brinnande krig, gick lastfartyget
Politician på grund vid ön
Eriskay i Yttre Hebriderna.
Under kriget rådde allvarlig
torka i Skottland trots att det
regnade mycket. Handelsavtal
mellan de allierade förde nämligen
med sig att nästan all whisky som
producerades i Skottland skickades
på export till USA. De whiskyälskande
skottarna upplevde tiden
utan whisky som svår, så man kan
REUMATIKERTIDNINGEN 4 - 2003
Utgivningen av ”Massor av
whisky” har varit lärorik och rolig,
men jobbig.
– Man får ju inte vara hur dumdristig
som helst och ge sig på saker
som man inte orkar med.
Inte avskräckt
– När man har en sjukdom som kan
slå så hårt ska man väl egentligen inte
ta på sig saker som gör att man inte
kan säga ”idag orkar jag inte”.
Men Karin Westerlund är inte
avskräckt utan funderar redan på att
översättta Compton Mackenzies
uppföljare ”Rockets Galore” som
handlar om motståndet mot byggandet
av en raketbas i Skottland på 50talet.
– Jag vill gärna jobba med en rolig
bok igen, inte minst för min egen
skull. Min erfarenhet säger mig att
man kan bli sjuk om man är ledsen
och att man känner sig friskare om
man försöker ha kul, säger hon.
Text: Bodil Sundvall
Foto: Lotta Tillström och ur Karins Westerlunds album
förstå att glädjen blev stor på Eriskay
när inte mindre än en kvarts miljon
flaskor whisky plötsligt strandade
strax utanför ön.
I Compton Mackenzies bok
Whisky Galore förvandlades Eriskay
till de två öarna Great och Little
Todday, där whiskytorkan lägger
sordin på stämningen ända tills s/s
Cabinet Minister går på grund med
femtio tusen lådor whisky – uisge
beatha, gaeliska för livets vatten.
Boken översattes till svenska på
50-talet, men i dag är det länge sedan
den gick att hitta i bokhandeln. Nu
har den kommit i ny, fullständig
översättning av Karin Westerlund på
hennes eget förlag Forsstena förlag och
så här kan det låta:
”Måndagen den första mars var lika
blöt som ett genomvått lamm, men
ändå var öarna Todday torrlagda som
aldrig förr bortsett från den snåla och
ofta bittert omstridda ransonen på en
halv pint öl per person och dag”.
Boken är full av mänsklig värme
och dråpliga vändningar.
”– Du minns väl den gamla
historien i Gamla testamentet,
Hugh?
– Javisst, fader, fast jag förstod
aldrig riktigt vad manna var för
något.
– Det tror jag ingen gör, min
son, men när den faller på Todaidh
Beag skulle det inte förvåna mig om
det luktade och smakade väldigt
likt uisge beatha.”
Whiskyn från vraket får livet på
öarna att återgå till det normala. De
sjuka återfår livsaptiten, prästen kan
predika igen och de förälskade paren
kan äntligen ställa till med
förlovningskalas. Men hemvärnsmännens
försvarsvilja är fortfarande
dålig, åtminstone viljan att försvara
lasten på Cabinet Minister mot
plundring.