pdf, 5,1 MB - Skogsbruket

Virket ska levereras till
fabriken i ur och skur
att H ä m ta ett v i r k e s-
lass l ä n g s en k r O k i g O c H
b r a n t s kO g s b i lv ä g ä r en
u t m a n i n g. lä g g till e x t r a
d Å l i g t f ö r e O c H d e t Hela
b l i r en riskfylld p ä r s.
Tom Blomqvist från
Isnäs har i slutet av
mars fullt upp med att
hinna köra allt virke
till fabrikerna innan väglaget
blir alltför dåligt.
– Det är nu fem före att
menförestiden är här, säger
Blomqvist.
Han jobbar för Kuljetusliike
Åkerberg som kör virke
åt Stora Enso. Blomqvist har
Södra Finland som sitt område
och kör ungefär 135 000
kilometer per år. Ungefär en
vecka på förhand kommer
informationen var virkeslassen
väntar på avhämtning. På
dataskärmen, som egentligen
är en GPS, ser han exakt vart
det går att svänga och var virkestravarna
finns.
Ökänd väg
Idag har Blomqvist redan tidigt
på morgonen kört ett virkeslass
till Sunila i Kotka. Nu
bär vägen till Pirlax i Borgå.
Byvägarna blir allt smalare.
Små skolelever promenerar
längs vägarna och morgontrötta
personbilsförare väjer
för stockbilen i sista stund.
– Det har varit nära ögat
flera gånger. Till exempel kör
folk ut från sidovägarna även
om de ser att jag kommer. De
kan inte uppskatta min fart.
Skogsbilvägen i Pirlax är
ökänd bland yrkeschaufförer.
Då skylten mot Pirlax uppenbarar
sig sätter Blomqvist
– Nog önskar jag ibland att skogsbilvägarna skulle vara i bättre skick, säger Tom Blomqvist.
snökättingar på hjulen. Det är
i princip kättingarna och tandemdriften
som skall se till att
stockbilen kommer tillbaka
med ett fullt virkeslass.
Jobbet går ut på att köra
ner till Pirlax, vända, ta upp
stockarna och föra dem till
fabriken.
– Den här stockbilen, en
Volvo, har 610 hästkrafter.
Den första bilen jag körde
hade 370 hästkrafter. Vi kommer
nog ner till Pirlax, men få
se hur länge det tar att komma
därifrån.
Virkestravar inom räckhåll
Det kan vara knepigt för ett
ekipage på 23 meter att vända
i skogen.
– Som tumregel kan man
hålla i minnet att då det inte
finns plats för en personbil att
vända, så kan inte heller en
stockbil göra det, konstaterar
Blomqvist frustrerat medan
han försöker svänga på den
alltför korta vändplatsen.
Efter drygt tjugo minuter är
stockbilen äntligen vänd och
Blomqvist kan lasta på virkestravarna
på tillbakavägen.
Virket består av björk på väg
till Stora Ensos fabrik i Heinola
och granmassaved. En av
virkestravarna ligger på gränsen
till att gripen når den.
– Grippunkten skall vara
inom ett avstånd på fem meter
från bilen. Men det är inte
heller bra då virkestravarna är
för nära vägen. Det är också
viktigt att travens sida mot pålastningsvägen
är jämn. Mer
än 40 centimeter får inte en
bit sticka ut.
”Nu blev det problem”
Skogsbilvägen är smal och
krokig, och gran- och tallkvistar
skrapar mot vindrutan. Det
har varit regn och plusgrader
om vartannat och natten
innan har det snöat rejält. Ett
par branta backar är på kommande.
Dragbilen är fylld av virke
så stockbilen väger ungefär
32 ton då den kör fast i den
första backen.
Blomqvist lyfter upp bakersta
axeln för att få ett hårdare
tryck på kättingarna, men
inget händer. Fjädringen på
stockbilen leder till att bilen
kränger alltmer från den ena
sidan till den andra.
– Nu blev det problem. I fjol
började också bilen gunga så
här, men som tur är stoppade
den vid en telefonstolpe.
Jag hade tur, men bilen blev
bucklad i sidan.
Efter ett antal manövrar är
det tillräckligt säkert att stiga
ut ur bilen och Blomqvist tar
skyffeln till hjälp och mixtrar
därefter igen med bilens tolv
22 SkogSbruket 4/2010