Fair Fashion

MadeInChIna Vår 2008 

ett projektarbete oM klädIndustrIn

Ledare 

Alla har vi kläder som vi kan 

relatera till på ett eller annat sätt. 

Vissa har det endast för att det 

fyller en funktion, vissa har det 

till och med som ett intresse. Då 

och då får vi höra om de kassa 

förhållandena i klädindustrin. Vi 

ställde oss frågan om det verkligen 

alltid måste se ut såhär. Kan man 

köpa den där snygga tröjan utan 

att ha dåligt samvete för att man 

stödjer en industri där människor 

får slava bara för att vi ska få se 

snygga ut? 

I och med den här tidningen 

vill vi informera främst ungdomar, 

men även andra intresserade om 

hur förhållandena i klädindustrin 

ser ut och vad vi kan göra för att 

förbättra dem. Att göra den här 

tidningen är vårt projektarbete 

på gymnasiet, något som ofta 

beskrivs som en process. Under 

den här processen har vi arbetat 

i olika steg. Vi har gått från att 

samla in fakta och intervjua 

människor till att ha skrivit artiklar. 

Vi har haft mycket hjälp av 

varandra och vi har gett varandra 

respons. Vi har helt enkelt jobbat 

som på en tidningsredaktion. En 

av våra metoder vi då har använt 

oss av är att jobba med deadline, 

alltså att sätta ut datum för när 

respektive artikel ska vara klar. 

Därmed har vi också smidigare 

kommit vidare i processen. Efter 

att ha skrivit alla artiklar satte vi 

oss för att redigera tidningen, fixa 

bilder och korrekturläsa. 

Under hela den här processen 

har vi också vridit och vänt – vad 

är egentligen fairtrade-kläder, vad 

är egentligen bra arbetsförhållanden 

och hur vet man egentligen att man 

gör någon skillnad? På samma 

sätt som den här tidningen 

förhoppningsvis öppnar ögonen 

hos dig som läser vår tidning, har 

tidningen på samma sätt öppnat 

våra ögon medan vi gjort den. 

Den har fått oss att tänka att 

det inte bara handlar om vad vi 

köper, utan också hur mycket vi 

köper. Kanske handlar problemet 

lika mycket om att vi helt enkelt 

efterfrågar för mycket kläder. 

Vart gränsen går mellan schysst 

producerade kläder och motsatsen 

kanske inte alltid är så tydlig, vilket 

också kan ses som ett problem. 

Desto mer vi har satt oss in i 

problemet, desto svårare har vi 

märkt att det är att lösa det. Vi 

har också märkt hur man kan lösa 

problemet på olika nivåer. Alla 

Från vänster: Amanda Lindén, Poneh Motai, Jennifer Mokko och Katarina Steijer 

människor har ett ansvar, och 

tillsammans kanske vi också kan 

komma ett steg närmre en lösning. 

Alla har vi olika förutsättningar, 

men alla kan göra något. 

Klädföretagen kan sätta press på 

sina leverantörer att förbättra för 

arbetarna, samtidigt måste vi sätta 

press på klädföretagen så att de 

tar tag i detta. När du shoppar, 

efterfråga rättvisa kläder och var 

en medveten konsument. 

En sak vi kände att vi kunde 

för att förbättra var att göra den 

här tidningen och efter att nu ha 

tryckt tidningen vill vi självklart 

få respons på vårt arbete, som en 

metod för att se om vårt mål med 

tidningen har uppnåtts. 

Att jobba med den här 

tidningen har varit väldigt 

roligt, men vi har också stött på 

problem. Dessa problem har vi 

löst med uppfinningsrikedom och 

fantasi. Ibland har vi märkt hur 

mycket hjälp vi har av varandra, 

och har därför blivit bättre på 

att kommunicera. Kanske är det 

också så vi löser problemen i 

klädindustrin. 

Trevlig läsning hälsar redaktionen! 

Vi s o m g j o r t t i d n i n g e n ... 

Vi är fyra tjejer som går 

sista året på Rudbecks 

gymnasium i Sollentuna på 

samhällsvetenskapliga linjen. 

Under sista året på gymnasiet gör 

alla treor ett projektarbete och den 

här tidningen om klädindustrin 

utgör vårt projektarbete. Vi har 

gått från artikelskrivande till att 

redigera själva tidningen. Det 

sista steget är att få respons på 

det vi gjort. Vad tycker du om vår 

tidning? Maila oss och berätta! 

madeinchina@live.se

Kina 

4 

7 

9 

Sverige 

10 

11 

12 

Vem betalar för dina 

kläder? 

Analys: En ond cirkel? 

Ett steg i rätt riktning 

Filmtips: China Blue 

Rena Kläder 

14 

16 

Hennes & Mauritz 

inifrån 

“Pinsamt Fjällräven!” 

Analys: Företagens 

sociala ansvar 

Organisationen kämpar 

för bättre arbetsvillkor 

Analys: Mycket snack, 

lite verkstad? 

Fair Fashion 

18 

20 

26 

28 

Vad är rättvist? 

Modereportage: Shoppa 

med gott samvete 

Ta en titt i mormors 

garderob och var 

miljövänlig samtidigt 

Göteborg, Sveriges 

framsida för rättvist 

mode? 

Till sist... 

30 

31 

Folket svarar: Brukar 

du handla eko- och 

fairtradevaror? 

Bra att känna till 

Källor 

Sida 4 Sida 11 Sida 14 Sida 18 

Innehåll 

På omslaget: Ellinore Erichsen 

Foto: Amanda Lindén

Kina 

Kinesiska arbetare i en klädfabrik. Arbetarna på bilden har inget med arbetarna i texten att göra. 

För de flesta är det ingen 

nyhet att arbetsförhållanden 

i klädfabriker världen över 

är bedrövliga. Minimal lön, 

usla arbetsförhållanden och 

ingen övertidsersättning, 

MadeinChina ger dig den sanna 

bilden av hur livet som arbetare 

på en klädfabrik i Kina är. 

I Sverige är den vanliga 

arbetsveckan på runt 40 timmar, 

vilket de flesta ser som tillräckligt. 

Enligt lag ska det också se ut 

så i Kina, men de flesta av oss 

är medvetna om att det är långt 

ifrån hur det ser ut verkligheten. 

I Kina arbetar de flesta 

klädfabriksarbetarna så mycket 

som 80-90 timmar. Det är svårt att 

ens föreställa sig hur det är möjligt 

att jobba upp till det dubbla 

antalet timmar per vecka. På en 

månad bli det hela 400 timmar 

vilket är runt 200 timmar mer 

än vad som är lagligt. Då de inte 

heller får några lediga dagar bidrar 

dessa ohumana förhållanden till 

hög skadestatistik, ökat missnöje 

bland arbetarna och inte minst 

sämre effektivitet, vilket gör att 

inte ens klädfabriken tjänar på det. 

När arbetsförhållandena inte ens 

gynnar produktionen är det inte 

tid för att tänka om då? 

Arbetarna tvingas också mer 

än ofta till övertidsarbete och 

timantalet överskrider i princip 

Foto: Jay Vega 

Ve m b e ta l a r f ö r d i n a k l ä d e r? 

alltid vad som är tillåtet. 

– Är det mycket att göra måste 

vi jobba övertid runt 26 eller 27 

dagar i månaden. Vi får bara en 

dag ledigt i slutet av månaden, 

berättar en arbetare på en 

klädfabrik i kinesiska Dongguan. 

Om de ber oss att jobba övertid 

måste vi göra det. Om vi inte 

jobbar övertiden klassas det som 

att skippa jobbet, och en avgift 

dras då från våra löner. Det är 

alldeles för mycket övertid, och 

många oss vill inte jobba så 

mycket. Jag vet vissa kvinnor som 

har svimmat bara för att de var så 

utmattade. 

Enligt den kinesiska lagen så 

ska en vanlig arbetsdag ligga på

åtta timmar. I speciella fall så kan 

arbetsdagen utökas med en timme 

eller i mycket speciella sådana med 

mer. Det får dock inte enligt lagen 

överskrida 3 timmar. Lagen är 

också relativt tydligt vad det gäller 

hur övertid ska betalas. En vanlig 

veckodag så ska arbetaren få 50 

procent mer betalt än grundlönen, 

på helger dubbelt så mycket 

och vid arbete under allmänna 

högtider ska lönen tredubblas. 

I en undersökning gjord av 

China Labour Bulletin uttrycker 

majoriteten av de intervjuade 

kvinnorna ett stort missnöje 

med deras långa arbetstimmar 

och låga löner. De berättar hur 

de är tvungna att acceptera 

situationen eftersom att övertiden 

är obligatorisk. Att få tillstånd 

att gå tidigare är i stort sett aldrig 

beviljat och att inte komma till 

arbetet resulterar alltid i någon 

slags bestraffning. Endast arbetare 

på två av de 16 fabrikerna som 

ingick i undersökningen uppgav 

att de sällan arbetade övertid. I 

alla de andra fabrikerna arbetar 

kvinnorna övertid nästan varje 

dag. 

Normal övertid kan innebära 

allt från två upp till åtta 

timmar per dag och ofta så 

jobbar kvinnorna enda in på 

småtimmarna. I vissa fall kan 

därför arbetsdagen bli så lång 

som upp till 16 timmar och under 

högsäsong berättar några arbetare 

att de ibland är tvungna att jobba 

så mycket som 16 timmar i övertid 

och därmed arbetar 24 timmar i 

sträck. 

Vill arbeta övertid 

Trots alla dessa timmar av arbete 

så är lönen så pass dålig att de 

flesta arbetarna faktiskt vill arbeta 

övertid, i ett försök att tjäna 

ihop så pass mycket pengar till 

att kunna försörja både sig själv 

och familj. De flesta företag 

försöker se till att minst minimilön 

betalas ut men i stort sett ingen 

kontrollerar att det går upp till 

någon levnadslön. Vanligast är 

att arbetarna betalas efter ett 

ackordsystem, det vill säga per 

avklarat plagg. Ett av de största 

problemen är att de flesta har 

mycket osäkra anställningsformer 

och tvingas med låga löner arbeta 

övertid under högsäsong och 

sedan stängs ute från fabriken 

under lågsäsong. 

I en fabrik i Kina som tillverkar 

sportkläder åt bland annat Nike 

och Adidas tjänar arbetarna 

vad som motsvarar mellan 155- 

232 svenska kronor i månaden 

under lågsäsong, detta trots 

att minimilönen i Kina är 271 

kronor månaden. Köper du ett 

klädesplagg här hemma i Sverige 

räknas det vanligast med att 

det mellan 0,5 till 5 procent av 

den summan går till lön till dem 

bakom produktionen. Lönerna är 

så låga att de är mycket svåra att 

leva på. 

Farlig arbetsmiljö 

Det finns stora brister i 

arbetsmiljön i klädfabrikerna. 

Ventilation, belysning och 

skyddsutrustning är bara några av 

de delar som är under all kritik. 

Vid bleking och färgning av kläder 

används även starka kemikalier 

som är farligt både för människan 

och för naturen. Från bomullen 

fylls luften med mycket små 

fibrer som är omöjliga att urskilja 

med blotta ögat. Människorna i 

fabriken andas in dessa fibrer och 

det är mycket skadligt. 

Temperaturen i vissa fabriker 

kan vara så hög som uppåt 35 

Kina 

grader. När fabriksledningen 

förbjuder arbetarna att dricka 

vatten på grund av att det inte 

finns tid till att gå på toaletten 

bidrar det till ett fullständigt 

orimligt mönster. Tempot 

är mycket högt och raster 

förekommer sällan. 

Unga kvinnor utnyttjas 

Majoriteten av arbetarna är unga 

kvinnor i åldrarna 16 till 25. De 

ses ofta som mer lätthanterliga 

än män och just därför motiverar 

de flesta företag till varför det är 

så mycket kvinnlig arbetskraft i 

klädfabrikerna. Diskriminering 

förekommer och många unga 

kvinnor blir trakasserade av de 

manliga arbetsledarna. 

De arbetare som råkar mest illa 

ut i fabrikerna är den invandrade 

arbetskraften eller oregistrerade 

arbetskraften utan ID. Dessa 

arbetare är de med i särklass sämst 

arbetsförhållanden samtidigt 

som de också är de som är minst 

benägna att säga upp sig, då de 

på papper inte ens existerar. 

Ofta handlar det om barn 

under 15 som arbetar illegalt, då 

minimiåldern ligger på 16 år. Om 

arbetsförhållandena i en fabrik är 

såpass dåliga att arbetarna säger 

upp sig, ersätts de ofta av denna 

arbetskraft. 

Fackföreningar förbjudna 

Fackliga rättigheter är också 

något som fabriksarbetarna 

saknar. I Kina har det enligt lag 

länge varit strängt förbjudet att 

organisera sig i fack. På senare 

tid har regeringen ändrat lagen 

och tillåter nu fackförbund, men 

endast sådana kontrollerade av 

det statliga organet ACFTU. Det 

är fortfarande förbjudet med 

oberoende fackförbund och

Kina 

Fortsättning... 

frågan är om den ändrade lagen är 

för arbetarnas skull eller mest är 

för att försvara sitt internationella 

rykte. 

Trots att vissa fackföreningar 

nu är tillåtna är det sällan 

arbetarna själva som har något 

att säga till om. Kvinnorna står 

därför fortfarande utan reellt 

inflytande och oförmögenhet att 

kunna ändra deras livssituation. 

Bristfällig granskning 

Fabrikerna får ständiga besök 

av auditörer som är där för att 

inspektera och se till alla regler 

följs. Då förhållandena på de 

flesta klädfabrikerna inte alls 

lever upp till de lagar och regler 

som finns har det bildats ett väl 

utvecklat system för att gå runt 

systemet och lura inköparna. 

En populär metod för detta 

är att ha en slags modellfabrik 

dit auditörerna får komma, 

medan de lägger största delen 

av produktionen i andra 

fabriker. I en rapport av Clean 

Clothes Campaign beskriver 

de situationen. I en grupp 

med fyra stycken fabriker 

som är sammankopplade av 

samma ägare så är det endast 

en av dem som har certifikat 

för bra arbetsförhållanden. 

Certifikatet är en stor hjälp för 

fabriken och hjälper dem att 

få kontrakt med många stora 

internationella köpare som har 

tagit tag i problemet med dåliga 

arbetsförhållanden, men sedan 

flyttas ändå den produktionen 

till de tre andra fabrikerna med 

mycket sämre arbetsförhållanden. 

I rapporten ifrågasätts även 

hur välvilliga dessa auditörer är 

gentemot fabriksarbetarna. De 

gör inspektionerna eftersom att 

dem är förpliktigade att göra det. 

Samtidigt så är dem ju där för 

att se till att produktionen sker 

så smidigt som möjligt för att 

kunna dra in så mycket pengar 

som möjligt. Så fakta är att de är 

mycket partiska. En fabrikschef 

på en stor fabrik i Kina säger 

följande i en intervju med 

Clean Clothes: ”Jag berättar för 

auditörerna att jag inte kan svara 

sanningsenligt på vissa av deras 

frågor, då ler dem och går vidare 

till någonting annat.” 

Olagliga knep hindrar 

uppsägning 

Fabrikerna har också olika knep 

för att förhindra att arbetarna 

säger upp sig. Genom att hålla 

inne lönen och hota med avdrag 

betyder en uppsägning alldeles 

för mycket förlorade pengar för 

den fabriksarbetande kvinnan så 

att det i slutändan inte blir värt 

det. I China Labour Bulletins 

rapport uttalar sig en kvinna om 

just det här problemet, ”Det är 

mycket svårare att säga upp sig 

idag än vad det har varit tidigare, 

eftersom att fabriken haft det 

svårt att hitta folk som vill arbeta 

och det är jättemycket att göra 

just nu. Om du vill sluta måste du 

lämna fabriken samma dag som 

du säger upp dig och om du säger 

upp dig innan månadsskiftet, då 

drar fabriken av halva din lön den 

månaden”. 

Om den lönen man har för 

tillfället knappt är tillräcklig att 

leva på finns det inte en chans 

att man har råd att förlora halva 

sin lön den månaden. Trots 

förskräckliga arbetsförhållanden 

är det just därför de allra flesta 

stannar kvar på fabrikerna. Det är 

olagliga metoder som fabrikerna 

använder sig av för att hindra 

kvinnorna att säga upp sig och ta 

jobb på en bättre fabrik. De flesta 

kvinnor har heller inga skrivna 

kontrakt och det kan resultera 

att dem förlorar upp till flera 

månaders löner. Det är en mycket 

oviss tillvaro dem lever i. 

Fotnot: Alla citat i artikeln är 

hämtade från China Labour 

Bulletins rapport Falling Through 

The Floor från september 2006. 

Samt Clean Clothes Campaigns 

rapport Looking for a quick fix.

ANALYS 

en o n d c i r k e l? 

Du betalar 300 kronor för en ny 

tröja. Dyrt tycker du, men det 

mänskliga priset blir som oftast 

ännu högre. 

De usla arbetsförhållandena 

i klädfabrikerna är inte längre 

någon nyhet, och ju längre tiden 

går blir det allt tydligare hur svårt 

problemet tycks vara att lösa. 

Fabriksledningens järngrepp kring 

arbetarna gör att de enda som 

har en ordentlig möjlighet att 

förbättra är de stora klädföretagen, 

och därmed inte minst vi 

konsumenter. Genom att köpa 

kläder från företag som utlovar 

goda arbetsförhållanden för dem 

som tillverkar våra kläder stödjer 

vi en mer rättvis klädindustri. 

Samtidigt blir allt till en ond 

cirkel. Desto mindre vi handlar 

av ”vanliga” klädföretag, utan 

en utarbetad policy och koll på 

produktionen, desto mindre 

behövs alla dessa arbetare som 

jobbar under dåliga förhållanden 

för en nästintill obefintlig 

lön. De utsatta kvinnorna på 

klädesfabrikerna förlorar sina 

jobb och tvingas ta ett nytt på 

en fabrik med kanske ännu värre 

förhållanden. Så i ett försök 

att förbättra blir utgången i 

många fall raka motsatsen till en 

början. I det långa loppet blir 

dock utvecklingen positiv, då 

fabriksägarna ser det ohållbara i 

att fortsätta ”slaveriet”. 

Problemet är inte heller så 

komplext och lättlöst att man 

skulle kunna säga att om alla 

lagar följdes skulle problemet 

vara löst. Arbetarna skulle 

förvisso få en mer acceptabel 

livssituation, men samtidigt 

skulle fabrikernas lönsamhet 

minska, vilket ofrånkomligt 

skulle leda till uppsägningar och 

därmed en ännu mer försämrade 

livsförhållanden. Valet mellan att 

ha ett dåligt jobb på en klädfabrik 

eller att gå arbetslös är antagligen 

det som håller kvar arbetarna 

på fabrikerna. Utan några 

skrivna kontrakt och tradition av 

organisering i fackförbund blir 

det inte heller en självklarhet för 

kvinnorna på fabriken att själva ta 

tag i problemen. Sannolikt spelar 

könsfördelningen på fabrikerna 

också en betydande roll. De 

arbetande kvinnorna underordnas 

av männen på chefsposterna och 

de traditionella könsrollerna sitter 

i och gör det ännu svårare för 

arbetarna att kräva sin rätt till okej 

arbetstider och minst minimilön. 

Medan man i Sverige ser det 

Kina 

som en avgörande faktor att 

skapa en sammanhållning och 

”vi”-anda inom företaget för 

att öka lönsamheten, försöker 

man nå samma mål genom helt 

andra metoder i Kina. Genom en 

hierarki som utan undantag låter 

alla veta var dem står försöker 

man nå framgång genom hot. 

Foto: Meghan Reidy 

Vad kan vi göra åt de dåliga förhållandena? Arbetarna på bilden har inget med 

texten att göra. 

Men vad skapar egentligen den 

bästa lönsamheten? Går det inte 

att hitta samma produktion som i 

till exempel svenska företag utan 

att förlora vinsten och riskera de 

anställdas jobb? 

Det är tydligt att detta är ett 

spel utan schyssta regler. Den 

utomstående bevakningen i form 

av auditörer räcker uppenbarligen 

inte heller till. Frågan är om det 

beror på bristande resurser eller 

om helt enkelt auditörerna blundar 

för problemen, på något sätt är

Kina 

Fortsättning... 

mutade eller inte är tillräckligt 

kompetenta för att upptäcka alla 

kryphål som fabriksägarna har. 

Auditörer som är anställda av 

samma företag vars produktion 

de ska kontrollera kanske inte 

är helt opartiska i sitt arbete. 

Auditörer från oberoende 

organisationer skulle då snarare 

vara lösningen. Frågan är väl den 

om företagen egentligen vill ha 

bättre arbetsförhållanden eller om 

partiska auditörer helt enkelt är 

en slags täckmantel för att behålla 

den goda produktion de har? När 

man talar om Kina är det också 

viktigt att ha i åtanke att Kina inte 

är ett fritt demokratiskt land. Saker 

som vi kan se som självklarheter 

i Sverige återfinns bara som en 

fjärran dröm i Kina. 

Om Kina skulle införa helt 

rättvisa arbetsförhållanden för 

FAKTARUTA 

Auditör – betyder ”gransking” 

eller ”inspektion”. En Auditör 

är en etisk kontrollant som 

sänds ut av företag för att 

kontrollera fabriker. 

Uppförandekod/Code Of 

Conduct – Där ett företag kan 

skriva sina egna regler om miljö 

och sociala aspekter. De kan 

därför se mycket olika ut och är 

inte heller juridiskt bindande. 

alla skulle det betyda omfattande 

kostnader i omorganisering och 

också inom sin tid betyda att 

arbetarna kommer kräva högre 

lön. Krasst, om Kina blev som 

alla andra länder skulle företagen 

inte se någon vinst i ett behålla sin 

produktion där. Är klädfabrikerna 

och kanske till och med Kinas 

regering beredda att uppoffra 

det? Arbetsförhållandena skulle 

minska om företagen försvann 

och leda till arbetslöshet. Kanske 

är situationen i Kina obrytbar 

och kanske kan det vara så att 

mönstret är så inövat att allt annat 

skulle betyda katastrof på sitt håll? 

Mänskliga rättigheter har inget 

valutaanknutet värde. 

Micha Peled, regissören till 

dokumentären China Blue som 

handlar om förhållandena i 

Kinas klädfabriker berättar i 

en intervju med Clean Clothes 

Campaign hur de behövt smuggla 

in filmutrustningen i landet, och 

sedan ljuga för fabriksägarna om 

syftet med filmen. Detta säger 

en hel del om hur klimatet i 

Kina är, och indikerar också hur 

statsskicket i landet kan spela 

en betydande roll i jobbet att 

försöka förbättra villkoren får 

den del av befolkningen som 

itne får ta del av Kinas tillväxt. 

Frågan är väl egentligen om det 

är någon som vill, kan och vågar? 

Kanske låter man hellre arbetarna 

i Kinas fabriker fortsätta betala 

det mänskliga priset som dagens 

arbetsförhållanden innebär, än att 

risken att förlora säkerheten som 

de stora internationella företagen 

medför. 

Foto: Mark Finney

et t s t e g i r ä t t r i k t n i n g 

– CWWN stärker kvinnliga arbetare i Kina 

Kina, ett land knappast präglat 

av jämställdhet mellan könen. 

Dagligen förtrycks kvinnor 

genom deras vanmakt att 

ensamma förändra sin situation, 

men tillsammans kan man 

komma en bit på vägen. Det 

har inte minst den kinesiska 

kvinnoorganisationen Chinese 

Working Women Network 

bevisat. 

Sedan 1996 har organisationen, 

uppbyggd och till för kvinnliga 

arbetare i Kina, arbetat för bland 

annat fackföreningsrätt, hälsa– 

och yrkessäkerhet och en mer 

feministiskt medvetenhet hos de 

kvinnliga arbetarna. Man vill helt 

enkelt förbättra deras livssituation. 

CWWN är en av de få ideella 

organisationer som arbetar för 

detta i Kina, vilket bara bevisar 

FILMTIPS: CHINA BLUE 

Alla äger minst ett par jeans. 

Finns det egentligen någon som 

tänker två gånger innan man 

betalar 700-1000 kronor per par? 

Regissören Micha Peled bestämde 

sig för att titta närmare på 

vem som producerar alla dessa 

jeans, i förhoppning om att 

väcka uppmärksamhet bland 

konsumenterna. Filmen China 

Blue avslöjar de innersta 

hemligheterna i en jeans fabrik i 

hur viktigt deras arbete är. Bakom 

arbetet ligger fabriksarbetare 

själva. 

För att nå ut till arbetare åker 

ett team från organisationen 

ut till själva fabrikerna i en 

buss försedd med utrustning 

för enkla hälsoundersökningar 

samt flertalet böcker, tidningar 

och informationsblad om de 

arbetande kvinnornas rättigheter. 

Organisationen har även en egen 

tidning – Sweet Words Among Sisters 

som delas ut gratis under bland 

annat lunchraster till de kvinnliga 

fabriksarbetarna. 

Förutom att informera 

arbetarna om deras rättigheter så 

arbetar man även med att stärka 

banden mellan arbetarna och 

på så sätt mobilisera dem för att 

tillsammans kunna förbättra sin 

livssituation. 

staden Shaxi och visar förhållandet 

mellan arbetare, ägare, västvärlden 

och kostnaderna av den globala 

ekonomin. 

I filmen får vi följa den unga 

tonåringen Jasmine Lee i hennes 

resa från ett lantligt hem till Shaxi, 

i hopp om att kunna försörja 

hennes familj. China Blue visar 

vilka förhållanden de flesta unga 

kvinnor tvingas jobba under i 

Kina. Filmen får dig att vilja skapa 

förändring, så se den du också. 

Kina 

För att skapa gemenskap och 

solidaritet anordnar CWWN 

också evenemang och speciella 

tillställningar för de arbetande 

kvinnorna, t ex vid kinesiska 

nyåret och internationella 

kvinnodagen. Genom sitt arbete 

skänker CWWN livskvalité till 

hundratals arbetande kvinnor i 

Kina. 

För att kunna driva 

organisationen har både vilja 

och tid krävts av de kinesiska 

kvinnorna, och de som engagerat 

sig i organisationen på ett eller 

annat sätt har arbetat gratis och 

frivilligt. CWWN blir ett bevis på 

att en grupp kvinnor, till och med 

i ett land som Kina, faktiskt kan 

förändra. 

Foto: Peter Wagener

Sverige 

He n n e s & ma u r i t z inifrån 

– så jobbar H&M för att förbättra för sina arbetare 

Hennes & Mauritz, världskänt 

klädföretag, moderiktiga kläder 

till billigt pris och Sveriges 

stolthet. Eller? 

Hur går egentligen H&Ms 

produktion till? Är den verkligen 

så dålig som alla säger? 

Madeinchina berättar hur det 

går till. 

Inte mindre än 700 000 människor 

arbetar dagligen hos H&M’s 

underleverantörer. Fabrikerna 

ligger främst i Asien – Taiwan, 

Sydkorea och framförallt i Kina 

(som du kan läsa mer om på s. 

3-8). 

Hennes & Mauritz tillhör ett 

av Sveriges största företag, med 

ansvar för alla dess arbetare. 

Detta innebär en enorm makt 

hos företagets styrelse, samtidigt 

som det också innebär ett stort 

ansvar. H&M är ett företag som 

arbetat mycket med att förbättra 

arbetsförhållandena för arbetarna 

på sina fabriker, och har bland 

annat en uppförandekod och 

ca 40 etiska auditörer som 

kontrollerar så att arbetet går 

rätt till på fabrikerna. År 2004 

gjordes över 2 700 inspektioner 

av fabriker där H&Ms kläder 

tillverkades och en tredjedel av 

dessa var helt oannonserade. I 

slutet av året hade H&M stoppat 

sin produktion i 147 fabriker då de 

inte följde H&Ms uppförandekod 

om hur arbetsförhållandena ska 

se ut. Några leverantörer blev 

permanent avvisade då de bland 

annat använde sig av barnarbete 

och/eller hade tillverkning i 

fabriker som på pappret ”inte 

fanns”. H&M säger själva att 

de har problem med för mycket 

övertidsarbete vilket de inte 

accepterar, samtidigt är det 

H&M själva som sätter press på 

leverantörerna att tillverka stora 

mängder kläder. Detta skyller 

de på att de inte har tillräckligt 

med kapacitet att klara den stora 

produktion som H&M står för. 

Hennes & Mauritz går inte 

ut med vilka leverantörer de 

har, något som de får kritik för 

av organisationen Rena Kläder. 

H&M menar att det är en av deras 

affärshemligheter. 

I november 2007 kom det 

fram i SvTs program Agenda att 

H&M använder sig av bomull 

som plockats av barnarbetare. 

H&M säger själva att de endast 

ansvarar för arbetsförhållandena 

hos deras leverantörer, alltså 

de som tillverkar själva 

kläderna. De ansvarar inte 

för underleverantörerna som 

tillverkar tyget, plockar bomullen 

etc. H&M jobbar alltså ständigt 

för att förbättra och se till att 

arbetsförhållandena är bra hos sina 

leverantörer, men det garanterar inte 

att arbetsförhållandena är bra i alla 

led av produktionen. 

Hos H&Ms leverantörer ska 

minst minimilön betalas ut för 

att uppförandekodens krav ska 

vara uppfyllda. Rena Kläder 

menar dock att stora företag, 

inte bara H&M, betalar sina 

leverantörer för dåligt för att en 

schysst lön ska kunna betalas ut 

till arbetarna. H&M kontrollerar 

alltså sin produktion och ser till 

att den uppfyller deras krav. De 

Foto: Katarina Steijer 

Hennes & Mauritz... 

gör mycket, men frågan är om 

det är tillräckligt. Om det är bra 

eller dåligt att handla på Hennes 

& Mauritz blir därför svårt att 

svara på. Egentligen är det upp 

till konsumenten – Var drar du 

gränsen för vad som är okej 

producerade kläder?

...eller Fjällräven? 

Foto: Katarina Steijer 

”Pi n s a m t , fjä l l r äV e n!” 

Fjällräven vägrar att svara på 

frågor om hur deras kläder 

produceras. Ställer du frågan i 

en av klädmärkets butiker svarar 

personalen att de inte vet. 

I en undersökning gjord av Rena 

Kläder kontaktade de Johan 

Wikman som är verkställande 

direktör för företaget. Han 

berättar att i stort sett all 

tillverkning har flyttats till några 

få stora leverantörer i Kina. Men 

vill sedan inte säga något mer, 

utan hänvisar till etikansvarige 

Martin Axelhed. Rena Kläder är 

övertygade om at det borde finnas 

något att berätta om ”Fjällrävens 

stora leverantörsfabriker i Kina”. 

Rena Kläder får inte heller 

något svar från Martin Axelhed. 

Han går från att vara tveksam till 

postitiv, för att sedan inte vilja 

svara på några frågor som helst. 

Han säger, taget ur Rena Kläders 

rapport, att ”jag känner att det här 

upplägget inte är tillfredställande” 

och han motiverar sitt beslut med 

att ”Rena Kläder har ju kritiserat 

andra företag”. 

Företaget heter inte Fjällräven 

Sverige 

– Hur etiska är de egentligen? 

utan Fenix Outdoor. Det är Fenix 

Outdoor som Johan Wikman är 

VD inom och hans eget märke 

heter just Fjällräven. Företaget har 

växt snabbt och är börsnoterat 

i Sverige, men de har också 

marknadsandelar i flera länder. 

Den största försäljningen sker i 

Tyskland där företaget säljer tre 

gånger mer än i Sverige. 

I ett mail som Rena Kläder 

fått av Martin Axelhed redogör 

han för en uppförandekod, men 

Rena Kläder kan inte hitta någon 

sådan. Den finns inte redovisad 

på hemsidan och organisationen 

ställer sig frågan om den finns 

offentligt redovisad någon 

annanstans. 

En organisation som Rena 

Kläder får inte svar på en enda 

fråga. Produktionen har flyttat till 

Kina, där många undersökningar 

visar att missförhållanden råder. 

Stora företag så som H&M vågar 

stå för vad de gör, trots att de 

har sina brister. Det är allt annat 

än vad man kan säga om Fenix 

Outdoors. 

Vill du läsa mer om H&M’s arbete? 

Läs hela Rena Kläders rapport om Hennes & Mauritz på www.renaklader.org/dokument/pdf/ 

Rapport%201%20HM.pdf eller gå in på www.hm.com/se och klicka på Företagsansvar eller Om H&M.

Sverige 

ANALYS 

fö r e ta g e n s s o c i a l a a n s Va r 

– Va d H a r d e f ö r s k y l d i g H e t g e n t e m o t d e 

Som vi nämnt i föregående artiklar 

så ligger ett stort ansvar hos 

företagen. Var de väljer att lägga 

sin produktion har en avgörande 

betydelse för både företaget och 

andra inblandades framtid. Om 

de nu väljer att lägga den i Kina 

växer yttligare problem fram. 

Är företaget medvetet om hur 

arbetsförhållandena ser ut på 

deras fabrik ställs de inför ett 

dilemma. Stänga fabriken och 

göra som påtryckningarna, som 

kommer av de krav som det 

internationella samfundet för 

mänskliga rättigheter enats kring, 

men samtidigt då vara medvetna 

om att de kanske ställer till det 

ännu mer för arbetarna som 

jobbade där. Samtidigt som deras 

egen produktion och lönsamhet 

minskar. 

I dagens samhälle är konkurrensen 

så hård att många stora företag 

helt enkelt måste lägga sin 

produktion i lågprisländer så 

som Kina för att behålla sin 

lönsamhet. När i stort sett alla 

andra företag väljer att lägga sin 

produktion där kan man inte 

vara sämre själv. Ingen kan väl 

egentligen säga att det inte är ett 

smart drag att producera i Kina. 

Företagen utsätts nog för ett slags 

”grupptryck”, ju större marknad 

desto mer behövs produceras 

och för att hålla priserna nere 

på varorna kan inte heller 

produktionen kosta för mycket. Så 

vad finns det egentligen för andra 

alternativ? 

Svenska företag granskas 

dagligen av organisationer så 

som Rena Kläder och allt oftare 

av allmänheten i och med att det 

blir ett mer aktuellt ämne. Med 

ständiga brott mot mänskliga 

rättigheter i arbetslivet är det bra 

att frågan lyfts upp. Summan av 

verket blir att många människor 

får skador för livet eller till och 

med mister sina liv efter arbete i 

den hårda branschen. Frågan är 

vad företagen faktiskt gör för att 

förbättra situationen och om de 

ens är medvetna om att det finns 

en ”situation”. 

Hennes & Mauritz är ett företag 

som kanske inte alltid erbjuder 

fantastiska arbetsförhållanden 

för sina arbetare, men H&M är 

ett företag som aktivt arbetar för 

förbättra dem. Gör det H&M 

till ett bra eller dåligt företag? 

Det finns företag som inte 

arbetar aktivt för att förbättra 

arbetsförhållandena och som 

offentligt inte vill gå ut och 

erkänna sina brister. Frågan är 

hur högt vi ska värdera företagens 

vilja att förändra, även om 

arbetsförhållandena kan vara 

precis lika dåliga utan att varken 

företaget eller konsumenterna vet 

om det. 

Vi som konsumenter har makten 

och kan bestämma om vi tycker 

att H&M är bra för att de i alla 

fall jobbar med sina problem, eller 

så kan vi bojkotta dem helt för 

att de ännu inte har 100 % bra

m ä n n i s k o r s o m b e r ö r s aV d e r a s V e r k s a m H e t? 

arbetsförhållanden. 

Något som H&M kan och kanske 

bör kritiseras för är deras policy 

om att de bara kontrollerar sina 

egna leverantörer och inte sina 

underleverantörer. Det gäller för 

konsumenterna som vill köpa 

rättvisa kläder att inte låta sig luras 

av att ett steg i produktionen sköts 

på ett bra sätt medan de andra 

leden kan skötas på ett ytterst 

inhumant sätt med barnarbete, 

farliga arbetsplatser och långa 

otillåtna arbetspass. Om H&M 

vill stå för att deras kläder är 

schysst producerade borde det 

väl innebära att H&M garanterar 

att alla led i produktionen är 

rättvisa? Så är inte fallet idag, och 

det är inte heller något som H&M 

arbetar för. Efter avslöjanden 

om hur barnarbete används vid 

bomullsplockning till H&Ms 

kläder är det kanske på sin plats 

att H&M agerar mot detta om de 

vill framställa sig själva som ett 

företag som bryr sig om hur deras 

kläder produceras. 

Dock är H&M ett företag som i 

alla fall erkänner sina brister, vilket 

borde värderas högre än de som 

försöker dölja dem. Fjällräven 

har kritiserats av Rena Kläder 

och avslöjar ingenting. Frågan är 

väl egentligen om de nu inte har 

något dölja så borde de inte vara 

så hemlighetsfulla? Men faktum 

att de har sagt att de producerar 

i Kina gör det svårt att tro att de 

inte har för avsikt att dölja något. 

I och med att företaget gör på det 

här sättet stödjer de indirekt de 

missförhållanden som råder för 

många arbetare i Kina. 

Företagen spelar en avgörande 

roll i hur den här industrin 

har utvecklats och fortfarande 

gör, i och med hur den utökas 

och utbudet blir större för oss 

konsumenter så blir indirekt 

konsekvenserna mycket dåliga för 

arbetarna i alla lågprisländer där 

företagen lägger sin produktion 

för att kunna tjäna så mycket 

Sverige 

Foto: David Dong 

pengar som möjligt. I och med 

företag som H&M blir viljan till 

en förändring synlig och det är en 

viktig utgångspunkt. I och med 

att konsumenternas krav börjar 

ge verkan så kan fler krav ställas 

och utvecklingen mot en rättvisare 

handel kan ta fart. 

Men som en stoppkloss 

kommer företag så som fjällräven 

och stoppar upp utvecklingen. 

Man kan hoppas att ju mer 

medvetna konsumenterna blir 

desto mer oacceptabelt kommer 

det att bli för sådana företag och 

fortsätta som de gör. Och att vi 

sakta men säkert kommer att inse 

att man med makt borde uträtta 

stora ting, inte få världen att 

tveka på det mänskliga värdet och 

ifrågasätta människans rättigheter.

Rena Kläder 

or g a n i s a t i o n e n k ä m Pa r f ö r b ä t t r e a r b e t s V i l l k o r 

En printscreen av Rena Kläders hemsida. 

Här kan du hitta fakta om klädindustrin. 

Foto: Amanda Lindén 

Bilder från Rena kläders modevisning under 

”Schysst jul”, en julmarknad som hölls i 

Stockholm 8-9 december 2007. 

FAKTARUTA 

I uppförandekoden ingår en 

mängd olika steg: 

• Inget tvångsarbete, slavarbete 

eller fängslad arbetskraft få 

förekomma 

• Ingen diskriminering av kön, 

De flesta i Sverige har ingen 

aning om i vilka förhållanden 

deras kläder är producerade. 

Många köper utan att 

tänka på vilka arbetsvillkor 

arbetarna i fabrikerna ställs 

inför. Organisationen Rena 

kläder strider för att förbättra 

arbetsvillkoren för människorna 

inom klädindustrin. 

Rena Kläder tillhör en 

organisation som heter Clean 

Clothes Campaign som är 

ett internationellt nätverk av 

solidaritets-, kvinno-, ungdoms-, 

och fackliga organisationer. Clean 

Clothes Campaign’s huvudkontor 

ligger i Amsterdam och nätverket 

består av cirka 300 organisationer. 

Rena Kläder kämpar för att 

förbättra arbetsvillkoren för 

människor som syr kläder och 

skor. De är angelägna om att 

arbetarna ska ha rätt till att bilda 

egna fackföreningar eller bli 

medlem i en fackförening. Genom 

dessa åtgärder tycker de att 

människorna kan få makt över sin 

egen livssituation. För att uppnå 

dessa mål arbetar Rena Kläder på 

fyra olika arbetssätt. 

Rena Kläders krav 

De anser att om företagen vill 

nationalitet, etnisk, religiöst, 

politiskt eller social tillhörighet 

• Barn under 15 år får inte arbeta 

• Det skall finnas 

organisationsfrihet och rätten att 

teckna kollektiva avtal 

komma åt kränkningar av fackliga 

och mänskliga rättigheter i 

produktionsleden bör företagen 

följa deras åtgärdsplan. 

Det första ett företag måste 

göra är att definiera målet som 

görs i en så kallad uppförandekod 

eller code of conduct. 

Uppförandekoden är ett verktyg 

för att uppnå målen. (se faktaruta) 

För att dessa olika steg i 

uppförandekoden ska omsättas 

i praktiken måste både 

klädföretagen och leverantörerna 

se till konkreta förändringar av 

arbetsvillkoren för människorna. 

Det är viktigt att man följer 

upp de åtgärder som vidtas av 

företagen. Det går att kontrollera 

de synliga förhållandena 

bland annat brandsäkerhet, 

skyddsutrustning och barnarbete. 

Däremot är det mycket svårare 

att ha uppsikt över osynliga 

förhållanden som t ex sexuella 

trakasserier, övertid, rätten till 

organisation och kollektiva 

förhandlingar. 

Rena Kläder bedömer att 

arbetarna själva kan följa upp och 

kontrollera både de synliga och 

de osynliga arbetsförhållandena 

på arbetsplatsen vilka är mer 

trovärdiga än vanliga kontroller. 

För att kraven ska uppnås 

• Arbetare ska ha rätt till levnads 

löner alltså minimilön 

• Arbetstiden ska inte vara mer än 

48 timmar per vecka 

• Säker och hälsosam arbetsmiljö 

• Riktiga anställningsvillkor

tycker organisationen att man bör 

komplettera dem med samarbete 

med lokala fackföreningar 

och andra organisationer, 

uppmuntran och bestraffning 

av företag, utbildning av de 

anställda, företagens positiva 

attityd till fackliga organisationer, 

redovisning av affärs- och 

inköpsstrategier, aktiv stöd till den 

fortsatte processen och öppenhet 

från företagen vad de sysslar med. 

Olika vägar till förbättring 

Rena kläder arbetar för att 

förbättra arbetsförhållandena i 

världen. För att uppfylla målet 

arbetar de på fyra olika arbetssätt. 

Organisationen arbetar med att 

sprida kunskap och information 

om hur klädindustrin fungerar. 

De informerar om hur arbetarna 

har det i klädfabrikerna genom 

media, men även genom olika 

fackföreningar. Angående 

arbetsförhållandena försöker de 

sätta press på klädföretagen. 

Organisationen bevakar att 

företagen ifrågasätter och inser 

hur viktigt det är att ta ansvar 

för hur de varor de säljer är 

producerade. De kontaktar 

företagen för att klargör sina 

åsikter gentemot klädindustrin. 

Företagen får en mängd mejl från 

organisationen där de uppmanas 

till förbättringar. 

I kampanjen Play Fair Beijing 

2008 deltog 40 länder under 

år 2004. De riktade sig mot 

Organisationer som ligger bakom Rena 

Kläder i Sverige är: 

Svenska Kyrkans Unga 

Röda Korsets Ungdomsförbund 

IF Metall, 

Handelsanställdas Förbund 

Fair Tade Center 

sportklädesindustrin och släppte 

en rapport om det. Rapporten 

byggde på intervjuer, information 

och åsikter av hundratals arbetare 

från sex länder. Varje år uppmanar 

Rena Kläder genom information 

till 50 företag att sätta press på 

fabrikerna vilket oftast inte lyckas. 

Det arbetarna har att säga 

spelar en stor roll. Organisationen 

vänder sig till fackföreningar på 

fabrikerna samt har kontakt med 

dem. Rena Kläder har en policy att 

inte bojkotta företagen, om så sker 

kan arbetarna bli av med sina jobb. 

Genom att starta fackföreningar 

får arbetarna information om vilka 

olika rättigheter dem har. Men 

när de startar fackföreningar blir 

oftast arbetsgivarna hårdare. 

– Då går arbetarna till Clean 

Clothes i Amsterdam och ber om 

hjälp, säger Joel Lindfors som 

arbetar på Rena Kläder. Ibland 

funkar det, men oftast sker inga 

förvånansvärda förbättringar. 

I Sverige handlar det mycket 

om vad offentlig upphandling, 

vad staten, kommunerna och 

landstingen köper in. De sätter 

press och vill att kommun, 

landsting och myndigheter ska 

ställa krav på sina leverantörer. 

Grundläggande mänskliga 

rättigheter ska respekteras i 

produktionen. Rena kläder arbetar 

även med EU:s handelspolitik och 

försöker få EU att ändra på sina 

regler. 

Rena Kläder 

Vad Rena Kläder inte gör 

Rena Kläder står inte bakom 

någon slags bojkott, som i 

sin tur gör att arbetarna inte 

blir arbetslösa. De vill skapa 

konsumenter som är kritiska mot 

klädföretagen. Klädföretagen 

som har dåliga förhållanden ska 

förändra och förbättra istället 

för att dra sig undan och slippa 

ansvaret. Organisationen står inte 

för att märka kläder ”rena”. De 

verkar för en förändring och lyfter 

inte fram alternativ på vilka kläder 

som ska köpas. 

Rena Kläder kan inte göra listor 

på bra eller dåliga klädföretag. 

En sådan lista är omöjlig att göra 

på grund av att det är en svår 

uppgift att säga vilken fabrik som 

är ”schysst”. Kränkningarna kan 

uppkomma när som helst och kan 

variera från dag till dag. 

Organisationen visar olika 

vägar till att förstärka kläd- och 

skoföretag och ställer krav. Det 

ansvar som krävs för förbättringar 

och att arbetstagarna inte 

kränks ligger i klädföretagarnas 

händer. Rena Kläder kan pressa 

klädföretagarna att förbättringar 

kan ske, men det går inte att 

garantera att så sker. 

Förbundet Vi Unga 

LO-TCO Biståndsnämnd 

Kooperation Utan Gränser/Rättviseakademin 

SKTF 

Emmaus Stockholm.

Rena Kläder 

ANALYS 

m yc k e t s n a c k , l i t e V e r k s ta d ? 

Rena Kläder arbetar med att 

informera om sin verksamhet och 

förhållandena i klädindustrin men 

det verkar som att de inte når ut 

ända fram till den målgrupp de 

riktar sig till. Trots att de upplyser 

människor bland annat via media 

och ordnar arrangemang finns det 

många som inte känner till deras 

existens. Vad kan det beror på? 

Det finns många orsaker till 

detta problem, vilka kan vara 

bland annat att det inte finns 

tillräckligt med aktiva människor 

som kan föra fram organisationens 

budskap. Samtidigt som media 

är inte tillräckligt intresserade 

av Rena Kläders budskap då de 

endast skriver om sådant som 

deras läsare vill läsa om. 

Arbetarna har betydlig svårare 

att hävda sina rättigheter i 

företagen, speciellt i tredje världen. 

Det verkar som organisationens 

stöd till arbetarna går delvis i 

motvind. 

För att Rena Kläder ska kunna 

sprida sina idéer vidare bör man ta 

hänsyn till orsakerna och därefter 

vidta nödvändiga åtgärder. 

Det positiva med 

organisationen är att de upplyser 

och informerar oss människor 

vad som sker inom klädindustrin. 

Deras tankar är att konsumenterna 

ska få inblick i hur kläderna 

tillverkas. Men fortfarande räcker 

det inte till, de flesta konsumenter 

nås inte av informationen. Det 

bör sägas att utan organisationens 

arbete skulle vi inte ha möjlighet 

till att förstå vad som sker bakom 

tillverkningen av kläderna. 

Rena Kläder säger själva 

att de inte märker kläder 

”rena”, samtidigt har de en 

uppförandekod som de menar ska 

följas. Detta skulle kunna ses som 

en sorts Rena Kläder-märkning, 

dock måste man göra skillnad på 

vad som är okej arbetsförhållanden 

och vad som faktiskt är bra 


På ett sätt skulle det vara bra 

om Rena Kläder faktiskt hade 

en Rena Kläder-märkning. Det 

skulle vara ett konkret bevis 

på bra arbetsförhållanden. 

Dessutom skulle märkningen 

sprida Rena Kläders budskap 

i större utsträckning än vad 

det gör nu, och organisationen 

skulle lättare kunna nå ut till 

klädkonsumenterna. Detta 

skulle helt klart vara till nytta för 

organisationen, och skulle öka 

chansen till fler aktiva. 

Dock finns det positiva saker 

även med att inte märka kläder 

”rena”. Organisationen skulle 

vara tvungen att definiera vad 

”rena” kläder är för något, och 

då även ha så pass bra koll på 

produktionen att de kan garantera 

de bra villkoren som Rena Klädermärkningen 

skulle innebära. 

Detta skulle bli ett enormt arbete 

för en så pass liten organisation 

som Rena Kläder. Lösningen blir 

snarare då att överlåta den här 

sortens märkning till exempelvis 

Rättvisemärkt. Som det ser ut idag 

skulle man också kunna ifrågasätta 

syftet med uppförandekoden då 

organisationen som vi ser det inte 

har chans att ens följa upp den. 

Vad de skulle kunna göra är att 

i likhet med deras uppförandekod 

sätta upp högre krav som skulle 

gälla för ”rena” kläder, men 

inte direkt märka något speciellt 

företag och/eller fabrik. 

Just nu fokuseras Rena Kläders 

arbete mest på att publicera 

rapporter om olika klädföretag. 

Men vad händer egentligen efter 

rapporten Rena Kläder skriver? 

Hur är man säker på att det 

faktiskt skapar en förändring? 

Är det tillräckligt många som tar 

del av rapporten för att det ska 

kunna vara möjligt? Kanske är 

det så att organisationen förlitar 

sig för mycket på allmänheten, att 

dem ska föra budskapet vidare. 

Men den mängden som känner 

till Rena Kläder kanske inte räcker 

till för att nå upp till det målet.

Man kan ju fråga sig var förändringen 

egentligen sker, om det nu sker någon 

vill säga. För vi har inte sett något 

konkret, vilka följder fick egentligen 

Fjällräven som underkändes totalt 

av Rena Kläder. Om Fjällräven står 

för förskräckliga arbetsförhållanden 

i Kina borde väl något göras? Om 

det nu konstateras att det finns ett 

allvarligt problem, följs då inte den 

nyfunna kunskapen av skyldigheten att 

göra någonting åt det? 

Hur hållbart är det egentligen att 

bara konstatera att det finns en massa 

problem men aldrig gör någonting 

åt det? Förvisso är det bra att sprida 

medvetenheten om situationer som 

äger rum, men saken är väl den att 

om man vill få någonting gjort gör 

man bäst i att göra det själv. Om Rena 

Kläder nu tagit på sig ansvaret att 

informera om detta borde de också se 

till att deras önskemål träder i kraft, 

om inte av Rena Kläder då av någon 

annan konkret organisation. 

Kanske kunde medvetenheten om 

Rena Kläder och stödet öka om folk 

faktiskt såg en förändring. Frågan är 

väl bara hur den förändringen ska ske 

och vem man ska lägga ansvaret på. 

Hur stora krav kan vi egentligen ställa 

på Rena Kläder och hur stora krav 

ställer de på oss? Många frågor, färre 

svar. 

Rena Kläder 

Vi intervjuade en praktikant, Tone Alin från Rena 

Kläder på ”Schysst jul” som är en julmarknad 

anordnad av flera olika organisationer. 

Hur länge har julmarknaden funnits? 

– Detta är andra året vi arrangerar julmarknaden. 

Foto: Amanda Lindén 

Vad tyckte besökarna om julmarknaden förra året? 

Vad var responsen? 

– Många människor var positivt inställda och responsen har 

varit bra. 

Vilken målgrupp riktar ni till? 

– Vi riktar oss mest till ungdomsgrupper genom att gå 

ut på stan och informera. Media är ändå den största 

informationskällan. 

Vilka möjligheter finns om man vill jobba med Rena 

kläder? 

– T ex att kan man gå en utbildningskurs och bilda en grupp 

därefter. Det är öppet för alla, men det lättaste är att gå med i 

en organisation som redan finns.


Vad är rättVist? 

I en allt mer medveten värld 

spelar inte bara vad du har på 

dig roll utan också var och hur 

dina kläder har producerats. I 

och med ökat intresse har också 

antalet butiker med eko- och 

fairtrade-kläder ökat. Butikerna 

RikkiTikki, Ekovaruhuset och 

Red Fairy är tre av dem. 

Ekovaruhuset är den butik som 

funnits längst av de tre. Hela 3,5 

år har ägaren Johanna Hofring 

med personal drivit butiken. 

– Det gick trögt i början, det 

var svårt att hitta varor och så. 

Men nu har allt bara exploderat 

och intresset har ökat enormt, 

säger Benita Ben Jama, anställd 

men även god vän till Johanna 

Hofring. 

De andra affärerna, RikkiTikki 

och Red Fairy har bara funnits 

i några veckor, men de är också 

överens om att intresset för 

rättvisa kläder ökar. Vilka som 

köper kläderna varierar lika 

mycket som kläderna i sig. 

– Alla möjliga brukar besöka 

vår butik, det är roligt! Speciellt 

många mammor titta förbi, men 

även allt från skolungdomar till 

80-åringar. Många kommer för att 

de har ett intresse för de rättvisa 

kläderna, unga kommer för att 

det helt enkelt är snyggt mode, 

berättar Benita Ben Jama. 

Vid frågan om varför de tror 

att inte fler köper rättvisa kläder 

menar både Charlie Aronsson 

från RikkiTikki och Vidar Egnér 

från Red Fairy att marknaden inte 

existerat så länge, och tror att det 

kan vara en av anledningarna. 

– Sen kan det också bero på 

att priset är för högt, menar 

Charlie Aronsson. Den ekologiska 

bomullen är för dyr helt enkelt, 

och företagen som säljer är 

fortfarande ganska små. 

Alla tycker dock att trenden är 

positiv och Benita Ben Jama anser 

att intresset för fairtrade-kläder 

också har växt i och med Al 

Gores film En obekväm sanning och 

FN:s klimatdebatt. 

– Även modemagasin spelar 

en viktig roll när de har med 

fairtrade-kläder i sina reportage, 

fortsätter hon. 

Frågan är om medvetenheten 

hos människor bara är en 

modefluga som det mesta inom 

mode eller om fairtrade är här för 

att stanna. Alla tre affärer påstår 

sig sälja rättvisa kläder, men vad 

är det för något egentligen? Finns 

det någon hårfin gräns? 

Enligt Vidar Egnér på 

Red Fairy handlar det om en 

helhetsbedömning. 

– Är kläderna mer etiska än 

andra? Gör företaget sociala 

insatser? Det är sådana frågor 

man får ställa, menar han. Vi 

förlitar oss på olika institutioner 

som kontrollerar detta och 

köper helt enkelt kläder vi tror 

är producerade under rättvisa 


Charlie Aronsson tycker

snarare att det viktiga är att kunna 

berätta vart kläderna kommer 

ifrån. 

– Man ska kunna berätta 

vilken lön arbetarna har och så 

vidare, info om hur kläderna har 

producerats är viktigt. Det är ju 

självklart att de ska ha minimilön. 

Sen är det upp till konsumenterna, 

säger han. 

Benita Ben Jama menar 

att arbetarna inte bara ska ha 

minimilön, utan att de också 

ska kunna spara undan om de 

vill det. Det är alltså tydligt att 

definitionerna i vissa avseenden 

går isär, och det är väl detta 

som gör det så svårt. Dessutom 

berättar alla tre att de som 

inköpare inte kan kontrollera 

att det verkligen är schyssta 


– Självklart kan vi inte kolla upp 

fabrikerna. Vi kollar upp märkena, 

men sen får vi helt enkelt tro på 

deras ord, säger Benita Ben Jama. 

Fairtrade betyder rättvis handel 

men kallas även etisk handel. 

Som konsument kan du faktiskt 

påverka sociala och miljömässiga 

förhållanden för arbetarna. 

I Göteborg och i Stockholm 

finns några av de affärer som 

säljer fairtrade-kläder. Priserna 

skiljer sig lite från vad man kanske 

är van vid i sin vanliga klädaffär. 

En vanlig tröja kanske kostar 500 

kronor istället för 99 eller 199 

kronor. Handlar man här vet man 

dock att arbetarna har fått en okej 

lön för arbetet. 

När man säger fairtrade tänker 

många på eko-kläder. Det är 

inte riktigt samma sak, men eko 

är också ett sätt att förbättra 

arbetsmiljön för arbetare världen 

över. Bomullsindustrin idag har 

stora miljöproblem och kemikalier 

släpps ut. Detta kan ge livslånga 

skador och användningen av 

ekologiskt framtagen bomull bör 

stödjas. 


Vill du hjälpa till och bidra till 

en förändring? Här följer några 

förslag på affärer i Stockholm 

som säljer fairtrade- och ekokläder: 

Ekovaruhuset 

www.ekovaruhuset.se 

Eko- och fairtrade-kläder 

Österlånggatan 28 

Åhléns 

Säljer Camilla Norrbacks ekologiska 

kollektion 

Klarabergsgatan 50 

Bazoueira 

www.bazoueira.com 

Ekologiska designkläder 

Bondegatan 70 

H&M 

Liten kollektion med eko-kläder 

Kappahl 

Mindre kollektion ekotextmärkta 

kläder 

Street 

www.streetinstockholm.se 

På marknaden vid Hornstull säljs 

ibland eko-kläder 

Hornstull Strand 4 

Tjallamalla 

www.tjallamalla.com 

Eko-kläder från Jadu 

Bondegatan 46 

American Apparel 

www.americanapparel.net, 

”Sweatshop free” och en del av 

deras kollektion är även ekologisk. 

Götgatan 36


sH o P Pa m e d g o t t s a m V e t e 

Jeans, AOKI Jeans 

producerade i USA 

Hoodtröja, Denimwear 

producerad i Sri Lanka 

Skor, Veja 

producerade i Brasilien

Jeans, Loomstate 


Tunika, Three as four 

Skor, PJUX 

producerade i Spanien 

Fair Fashion


Klänning, Righteous 

producerad i Mauritius 

Leggings, Johanna Hofring 

producerade i Sverige

Klänning, Camilla Norrback 

producerad i Litauen 

Jeans, Loomstate 


Skor, PJUX 

producerade i Spanien 

Fair Fashion


Byxa, Loomstate 

producerade i Tunisien 

T-shirt, Misericordia 

producerad i Peru 

Skor, Veja 

producerade i Brasilien

Jeansshorts, Camilla Norrback 

producerade i Estland 

T-shirt, Misericordia 

producerad i Peru 


Fotograf / Amanda Lindén 

Modeller / Poneh Motai, 

Katarina Steijer 

Alla kläder kommer från 

Ekovaruhuset


Foto: Denises privata 

I och med att Denise handlar second hand får hon en alldeles unik och egen stil som inte går att köpas i en vanlig klädbutik. 

ta e n t i t t i m o r m o r s g a r d e r o b 

Denise är en spontan tjej som 

handlar second hand-kläder. 

Det bästa är att ta en titt i 

mormors garderob och hon tror 

att den stora hysterin angående 

de miljövänliga produkterna 

kommer att lugna ner sig inom 

en tid. 

När jag kliver in i Denise rum 

snappar jag fort upp hur hennes 

liv har sett ut de kommande 

åren och hur hon är som person. 

Väggarna är fulla av olika bilder 

från olika sammanhang, affischer 

och planscher, och texter. Denise 

Gabrielsson, 18 år, är en person 

som är öppen för nya saker och 

gärna provar på alla möjliga prylar. 

Festivalerna på somrarna är ett 

måste och konserter flera gånger 

per år. 

- Folk som inte känner mig kan 

uppfatta mig som tokig, säger hon. 

En sak både Denise och många 

andra har som intresse är second 

hand. Det började redan år 2005- 

2006 med att hon började handla 

lite second hand saker, men då var 

det mest spontanköp. Det kunde 

ske att hon ibland handlade någon 

penna eller att hon lyckades roffa 

åt sig något plagg, men hon gjorde 

ingen större sak av handlandet. 

Ju mer tiden gick desto mer 

intressantare blev second handen 

för Denise. Hon började få saker 

från hennes mormor som har en 

walk in closet enbart med gamla 

sparade kläder. Hon började inse 

att det är tråkigt med kläder från 

vanliga affärer. 

- De flesta affärerna följer ett slags 

stråk och kläder folk använder 

går lätt att gissa sig till varifrån de 

kommer. 

Det som är bra med second 

hand enligt henne är att det 

är billigt och har en retro och 

gammeldags känsla i sig. Att 

kunna hitta unika plagg som är 

originella och speciella som bara 

finns i ett exemplar är någonting 

som får henne att känna sig lite 

egen. De bästa second hand 

affärerna tycker hon är när 

affärerna är välplockade. Då finns 

allting som är trendigt och roligt, 

samtidigt som det finns allting för 

alla. När jag frågar henne om hon 

tänkt på att handla second hand 

kläder för att det är miljövänligt 

förvandlas hon till ett frågetecken 

i henne ansiktsuttryck. Hon påstår 

att hon aldrig tänkt på att det är 

miljövänligt, men att det är bra att 

återanvända saker. Varför handla 

nymoderna kläder som redan finns 

i någon av din släktings garderob? 

Varför ska fabriksarbetarna 

behöva slita ännu en gång med att 

sy upp någonting som redan finns 

när det finns alternativ som att 

handla återanvända saker i second 

hand affärer?

o c H Va r m i l j öVä n l i g samtidigt 

Hennes största inspirationskälla 

skulle jag säga är hennes mormors 

garderob. Om hennes mormor 

t ex handlar ett par skor som 

inte passar ringer hon genast till 

Denise och säger att det finns ett 

par nya skor i garderoben som 

väntar på att omhändertas. 

Varför folk handlar second 

hand tror hon är just för att 

kläderna är speciella ting som 

ingen annan än du själv kan få tag 

på. Second hand-kläderna har med 

tiden blivit populärare, men hon 

tror inte att det är på grund av att 

det dem klassas som miljövänliga. 

- Jag tror att människor fortsätter 

att handla second hand för att 

de är miljövänliga, men att det 

miljövänliga inte var grunden till 

handlandet. 

Dessutom har second 

handen kommit som en stor 

våg med ekologiska kläder. De 

två miljövänliga klädtyperna 

har blivit den stora hysterin på 

modemarknaden. Både H&M och 

Topshop och andra märken har 

lanserat egna ekologiska linjer och 

Cheap Monday och Topshop har 

second hand-kläder i affärerna 

som går att köpas. Allt blir mer 

miljövänligt nu och snart finns det 

väl miljövänliga produkter överallt. 

Det är positiva förändringar som 

gynnar. Arbetarna på fabrikerna 

i de fattiga u-länderna vinner 

på att vi handlar second hand 

och ekologiskt samtidigt som 

konsumenterna kan leva med ett 

gott samvete. 

Denise tror att det finns två 

grupper när det gäller de som 

inte köper second hand. Den 

ena gruppen är de som tycker att 

kläderna är äckliga och den andra 

gruppen vill köpa second hand, 

men att de inte hittar plaggen de 

söker. 

Men om nu second är så 


miljövänligt och bra, varför 

handlar inte folk second hand på 

grund av det? 

- Jag tror att informationen 

är för dålig. Om människor 

informerades om att second hand 

är miljövänligt skulle de köpa mer. 

I framtiden tror hon att det 

kommer bli miljövänligt, men att 

hysterin lugnar ner sig om 10-20 

år. Ekomodet kommer att lyckas, 

men det är inte hållbart i längden. 

Kläderna är dyra och de finns inte 

så många exemplar av kläderna. 

Just nu vill modemänniskorna 

hjälpa till i världen, men det har 

sina brister. 

Tips på second hand affärer: 

Stadsmissionen, Skånegatan 

Pingstkyrkans second hand, 

Upplands Väsby 

Emmaus, Götgatsbacken


Foto: Daniel Grizelj

gö t e b o r g , sV e r i g e s f r a m s i d a f ö r r ä t t V i s t m o d e ? 

I det underbara och sköna 

Göteborg pågår en utställning 

som inte får missas. På 

utställningen Fair fashion möter 

man de osynliga problemen 

som arbetarna på fabrikerna får 

utsätta sig för varje dag 

I två mellanstora rum en trappa 

ner i byggnaden håller just nu Fair 

Fashion-utställningen på för fulla 

muggar. Utställningen öppnade 

portarna den 20 september 

år 2007 och hittas i centrala 

Göteborg på Världskulturmuseet. 

Utställningen planeras att hålla 

på enda fram till våren, men 

var först beräknad att bara hålla 

på till årsskiftet. Syftet med 

utställningen är att berätta med 

olika texter, föremål och bilder 

om de osynliga problemen som 

sker i klädindustrin. Utställningen 

öppnades med en modeshow 

med eko-reko tema och en 

rättvisemärkt spoken Dj och 

Pure fashion performance crews 

dansare satte igång festen. En 

rekordpublik på 1500 personer 

hade förstått vitsen med att handla 

miljövänligt och under hösten 

har det funnits miljömedvetna 

program. 

Utställningen består främst 

av olika stationer där texter och 

material tillsammans visar upp 

osynliga och dagliga problem 

i klädindustrin. I början av det 

viktigaste rummet där allt det 

materiella ting syns finns t ex en 

text om våra jeans och en faktatext 

om hur våra jeans tillverkas idag. 

Bakom texten står en stor låda 

full med jeans med olika märken. 

Bredvid jeansen finns ett stort 

bord med tiotals shoppingkassar 

med olika typer av kläder och 

produkter. Där står det om hur 

mycket vi svenskar handlar. 

Längst en vägg från det 

ena sidan av rummet till det 

andra står det olika provdockor 

som har på sig de kläder som 

klädföretagen har sponsrat. I 

utställningen finns både små 

och stora klädföretag som vill 

stödja och hjälpa till. Klädföretag 

som Nudie Jeans, Polarn o Pyret 

och H&M organic collection så 

som små företag som Spirit of 

Maya, Zion clothing och Men in 

Maxramé Emma Persson. På så 

sätt visar de hur snyggt det kan 

vara med ekologiska och organiska 

kläder och gör det modernt för 

besökare. Utställningen är till för 

vem som helst och under hela 

tiden utställningen genomförs 

knivskarpa seminarier med 

forskare, politiker och företrädare 

från klädindustrin, helt gratis! Om 

man som student eller ungdom 

är intresserad erbjuds det även 

skolprogram. 

Lördagen och söndagen den 9 

december år 2007 pågick till och 

med en Fair Fashion Market som 

var ett alternativt och annorlunda 

julmarknad. Eko-reko modet 

ställdes i centrum och det fanns 

eko-reko kläder från västsvenska 

uppstickardesigners. Allt från att 

inspireras av second hand eller 

designa din egen tröja till ljuva 

toner från Dj Clara Stjärna var i 

full gång under hela julmarknaden. 


Foto: Världskulturmuseet 

Klänning på modevisning av återanvända 

jeans från Nudie Jeans Co. 

Det var fri entré och det fanns 

chans till att äta en jullunch på 

museets restaurang. 

I Sverige överkonsumerar 

vi kläder för drygt 44 miljarder 

kronor per år. Svenskarna släpar 

hem drygt 24 kilo nya kläder 

varje år och risken finns att det 

kommer bli allt tyngre genom 

åren. Alla människor, särskilt 

svenska som lättare kan ta sig till 

Göteborg, borde åka dit och titta 

på utställningen. Där sätts du in 

i det verkliga -och osynliga livet 

inom klädindustrin. Julmarknaden 

är lite för sent, men utställningen 

är nästan gratis och det ger en 

bra syn på det som händer ute 

i u-länderna och på fabrikerna. 

En röst är inte mycket, men flera 

röster kan påverka.

Till sist... 

Fo l k e t s va r a r: Br u k a r d u h a n d l a 

e k o- o c h Fa i r t r a d e va ro r? 

Lotta Schneider & Lisa 

Dörflinger 

- Vi försöker att titta runt men 

det finns inte jättemycket att välja 

mellan. Vi köper ekologisk mat och 

rättvisegrejer. 

Anna Ramsten 

- Inte så ofta. Det finns inte ett så 

stort utbud ännu. 

Ebba Sundberg 

- Jag försöker så gott det går. Det 

är viktigt att det blir mer rättvist 

och bättre för miljön. Jag är 

mer uppmärksam på om det är 

miljövänligt producerat än om det är 

rättvist. 

Stina & Mattias Segerlund 

- Vi försöker så ofta som möjligt, 

men det är ganska dyrt. 

Linda Israelsson 

- Ibland, beror på om det finns 

varor som jag vill ha. 

br a a t t k ä n n a t i l l 

Kriterier för rättvis/etisk handel: 

• arbetare och odlare får skäligt betalt för det 

arbete de utför 

• de har reglerad arbetstid och riktiga 

anställningar 

• de garanteras en säker arbetsmiljö 

• barn- och tvångsarbete motverkas 

• ekologiskt odlande uppmuntras 

• rätten till fackföreningsfrihet främjas 

• diskriminering på grund av kön, hudfärg och tro 

motarbetas 

Fler och fler vill ha rättvist tillverkade produkter 

och allt fler kämpar för saken, några av dem som 

valt att göra detta är: 

Sångaren Bono från gruppen U2 bildade får några 

år sedan ett rättvist klädmärke som heter Eden. 

Märket lanserades både i London och New York 

Gruppen REM höll en konsert i London för att 

stödja Oxfams kampanj Make Trade Fair, som 

handlar om att upplysa om de orättvisa villkor 

arbetarna lever under. 

Foto: Amanda Lindén

källförteckning: 

Kina 

Webbsidor: Fakta från Rena Kläder om arbetsmiljö, 

hämtat från http://www.renaklader.org/?articleId=126 

Hämtat 13/11 2007 

Fakta från Rena Kläder om löner, hämtat från http:// 

www.renaklader.org/?articleId=132 

Hämtat 13/11 2007 

Fakta om Kina från Landguiden, hämtat från www. 

landguiden.se 

Hämtat 13/11 2007 

Fakta om Kina (sökord: Kina) från 

Nationalencyklopedins webbupplaga, hämtat från 

www.ne.se, Hämtat 13/11 2007 

CWWN’s hemsida, www.cwwn.org 

Besökt 5/12-07 och 8/12-07 

Rapporter: Clean Clothes Campaign, Looking for a 

quick fix, 2005 

China Labour Bulletin, Falling Through The Floor, 

september 2006 

The Impactt Overtime Project, Changing Over Time, 

september 2005 

Clean Clothes Campaign, Made By Women - Gender, 

the global garment industry and the movement for 

women workers rights, hämtat ifrån http://www. 

renaklader.org/dokument/pdf/made_by_women.pdf 

Hämtat 12/11 2007 

China Blue Study Guide, hämtat från www. 

bullfrogfilms.com/guides/chinablue.pdf 

Hämtat den 16/10 2007 

Tidskriftsartikel: ”Organisering och förhandlingsrätt 

är centrala mål”, UNI Report 2007:2 s. 2-3, Hämtat 

från http://www.union-network.org/uniflashes. 

nsf/e6b6391ed587d2d6c12571c3002fd064/$FILE/ 

UNIreportChina-Sv.pdf 

Rena kläder 

Tidningsartikel: ”Nätverket Rena kläder hjälper 

arbetarna på klädfabrikerna”, http://www.sesam.nu/ 

artikel/3647 

Webbsidor: http://www.renaklader. 

org/?articleId=139 

http://www.renaklader.org/?articleId=160 

Besöksdatum: 2007-10-28 

Intervju med praktikanten Tone Alin från Rena kläder, 

2007-12-08 

Till sist... 

Sverige 

Tidningsartiklar: Munck, Anders, ”Barnarbete 

bakom H & M-plagg”, Svenska Dagbladet 2007-11-25 

Olsson, Caroline, ”H&M köper bomull från 

barnarbete”, Aftonbladet, 2007-11-25 

Webbsidor: Lista över Nordens största företag, 

hämtat från http://www.largestcompanies.se/ 

default$/cc-SE/lev2-TopList/lev2Desc-De_ 

st%F6rsta_f%F6retagen_i_Norden_exkl._nationella_ 

dotterbolag_%28oms%E4ttning%29/AdPageId-102/ 

fromRec-1/uid-20071227160586004/tab-/list-2/ 

Hämtat 27/12 2007 

Rapporter: Rena Kläder, Rapport #1: Hennes & 

Mauritz, hämtat från http://www.renaklader.org/ 

dokument/pdf/Rapport%201%20HM.pdf 

Hämtat 12/11 2007 

Rena Kläder, Rapport #4: Polarn O. Pyret, Fjällräven 

och Gudrun Sjödén, hämtat från http://www. 

renaklader.org/dokument/pdf/Rapport_4.pdf 

Hämtat 27/12 2007 


Webbsidor: Björling Hanna, Järn Strömberg Cornelia, 

Neguisse Rebecca, ”Rädda världen på shoppingturen!” 

Hämtat från http://www.ung08.nu/default. 

asp?id=42429 Hämtat 28/12 2007 

Bazoueiras hemsida, www.bazoueira.com, Besökt 5/1 

2008 

Ekovaruhusets hemsida, www.ekovaruhuset.se, Besökt 

5/1 2008 

Åhléns hemsida, www.ahlens.com, Besökt 5/1 2008 

Streets hemsida, www.streetinstockholm.se, Besökt 5/1 

2008 

American Apparels hemsida, www.americanapparel. 

net, Besökt 5/1 2008 

http://www.kulturvast.se/kulturvast_templates/ 

Kultur_Event.aspx?id=136&prodid=54920, besökt 

28/12 2007 

Fair Fashion?, http://www.varldskulturmuseet.se/ 

smvk/jsp/polopoly.jsp?d=851&a=10338, besökt 

28/12 2007 

Rapporter: Fair Unlimited, Make Trade Fair – Guide 

för inköpare, hämtat från http://www.fairunlimited. 

se/make_trade_fair.pdf, Hämtat 28/12 2007 

Intervjuer: Intervju med Benita Ben Jama, 

Ekovaruhuset 2007-12-08 

Intervju med Charlie Aronsson, RikkiTikki 2007-12-08 

Intervju med Vidar Egnér, Red Fairy 2007-12-08

tack till... 

Kopieringshuset 

Jay Vega 

Meghan Reidy 

David Dong 

Mark Finney 

Peter Wagener 

Rena Kläder 

Ekovaruhuset 

Red Fairy 

Rikki Tikki 

Denise Gabrielsson 

Lena Bergström 

Jenny Green 

Ellinore Erichsen 

Oscar Jansson

Fair Fashion

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?