OSKARSHAMN - Högskolan i Kalmar
OSKARSHAMN - Högskolan i Kalmar OSKARSHAMN - Högskolan i Kalmar
ehandlar efterkrigstiden. Under den tiden byggdes det snabbt och storskaligt, och kulmen var miljonprogrammet som byggdes under en tioårsperiod med start 1965. 25 Första urbaniseringsepoken På det sena 1800-talet växte det i järnvägen och industrialismens spår upp nya samhällen, som sedan under 1900-talet blev städer. De som redan var städer hade under 1800-talets senare del en stark tillväxt. Från 1850 fram till sekelskiftet tredubblades befolkningen i städerna. Det blev tvunget att få fram fler bostäder. 1874 kom det en Byggnadsstadga för rikets städer, med regler för industrialismens moderna stad, och den markerar också den förindustriella epokens slut. Byggnadsstadgan formade stadens utseende under kommande decennier. Alla städer skulle ha en stadsplan, byggnadsordning och en byggnadsnämnd, och det som gällde var framkomlighet, brandsäkerhet, men även sundhet och skönhet i staden. I de gamla områdena i staden kunde fortfarande den gamla stadsplanen gälla, men i de nya kvarteren gick man efter 1874 års byggnadsstadga, på grund av detta blev det tydliga ”årsringar” i staden. 26 I byggnadsstadgan fanns det regler för gatubredd, hushöjd och tomtutnyttjande. Stenstaden kom nu som ny stadstyp istället för den låga trähusbebyggelse som funnits tidigare. 27 Kännetecknande för den här tiden är esplanaderna, som i första hand var till för brandsäkerheten, men även för framkomligheten och då det var viktigt med planteringar i parker och liknande uppfyllde esplanaderna även detta. I industrialismens spår följde nya uppgifter för stadsbyggandet, järnvägar, ångbåtshamnar, större kajer och industrianläggningar skulle anpassas till stadsbilden. Det byggdes offentliga byggnader som sjukhus, skolor, nöjesplatser och folkrörelsebyggnader, det kom vatten och avlopp som skulle passas in. I de större städerna byggdes det bankpalats och kontorshus och det var de största städerna som präglades av tidens byggande, men även mindre städer som Oskarshamn nämns som typiska för tiden. Det fanns också en annan sida av stadsbyggandet på 1800-talet, det var de enkla förstäder som växte upp i städernas utkanter intill järnvägarna och industrierna. När inflyttningen till städerna ökade och arbetarbefolkningen blev större medförde det bostadsbrist, och det byggdes utan att byggnadsreglerna följdes, av antingen arbetarna själva eller av privata byggmästare. 28 På så sätt bildades det vid sekelskiftet förstäder, till exempel villastäder för de rika, arbetarförstäder och trädgårdsstäder. Runt sekelskiftet kom det även en reaktion mot den 25 Rådberg, 1996, 21-22 26 Ahlberg, 1998, 35-36 27 Rådberg, 1996, 24 28 Ahlberg, 1998, 35-38, 41 9
ätlinjiga, tättbebyggda staden, mot de långa, raka gatorna, och de stora torgen. Det hade inte tagits hänsyn till topografin och hur staden egentligen såg ut, det hela liknade mer skrivbordsprodukter. Nya idéer kom från England och Tyskland, den så kallade ”trädgårdsstaden”. Förebilder var medeltidsstadens tättbebyggda stenstad med svängda gator, men också låga bostadshus med grönskande trädgårdar och trädplanteringar vid gatorna. Hela gatubilden skulle vara konstnärligt utförd. Det här nya sättet att bygga i städerna slog mest igenom i städernas ytterområden och villaförorter, och dessa ”trädgårdsstäder” finns kvar än idag i vissa städer. I storstäderna byggdes slutna stenstäder med hus på sex till sju våningar, men strax intill byggdes områden med lägre bebyggelse och planteringar. 29 Det var 1907 års stadsplanelag som gjorde det möjligt att planlägga nya villaområden och förstäder, då den reviderade 1874 års byggnadsstadga eftersom den tillät för hög exploatering. Istället planerades det för områden av karaktären trädgårdsstad med hus på tre till sex lägenheter fram till 1930. 30 På 1930-talet kom funktionalismen som gjorde ett skarpt avbrott mot de traditionella byggnadssättet med slutna kvartersstäder. Nu skulle det vara sol, ljus, luft, funktionellt och ändamålsenligt. Det blev en rationell syn på boendet och det skulle skiljas från arbete, centrumfunktioner och friluftsliv och istället bindas ihop med trafikleder, där olika trafikslag skulle vara åtskilda. Det skapades en ny sorts bostadsområden i stadens utkant med flerfamiljshus inbäddade i parkliknande områden, och husen skulle ha mesta möjliga ljusinsläpp. Runtomkring städerna växte det upp egnahems- och villaområden. I innerstäderna var det fullbyggt, och de hus som byggdes infogades i redan befintliga kvarter. Det stadsbyggande som varit innan med en kompakt stenstad och städer som konstverk togs det nu avstånd ifrån, och det fanns ingen vilja att bevara äldre byggnader. Istället fanns det en vilja att förändra samhället och förbättra boendet för ”vanliga” människor med billiga och fungerande bostäder. Det var något som fick politiskt stöd då det passade in i folkhemstanken. Det började införas standardmetoder i byggandet. Stadsbefolkningen växte snabbt (1930 var det 2 milj. och 1960 var det uppe i 4milj.) Även antalet bilar ökade. 31 1931 kom det en ny byggnadsstadga där högsta hushöjd och våningsantal togs bort, nu kunde det byggas bostadshöghus, och istället för stadsplaner med hus längs med gatorna, kom friliggande hus. 32 29 Ahlberg, 1998, 43-44 30 Rådberg, 1996, 24-26 31 Ahlberg, 1998, 49-52 32 Rådberg, 1996, 27 10
- Page 1 and 2: OSKARSHAMN En stad växer fram Anne
- Page 3 and 4: 1. INLEDNING Hur många gånger van
- Page 5 and 6: Oskarshamn blir stad Oskarshamn fic
- Page 7 and 8: Industrier 1862 fanns det 11 fabrik
- Page 9: 1967 ökade både folkmängden och
- Page 13 and 14: yggande. 36 Det är också viktigt
- Page 15 and 16: Går man över Skeppsbroleden upp m
- Page 17 and 18: Går man ut en bit från själva st
- Page 19 and 20: stadens utkanter, där redan etable
- Page 21 and 22: Vid sekelskiftet började det komma
- Page 23: KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING A
ätlinjiga, tättbebyggda staden, mot de långa, raka gatorna, och de stora torgen. Det hade inte<br />
tagits hänsyn till topografin och hur staden egentligen såg ut, det hela liknade mer<br />
skrivbordsprodukter. Nya idéer kom från England och Tyskland, den så kallade<br />
”trädgårdsstaden”. Förebilder var medeltidsstadens tättbebyggda stenstad med svängda gator,<br />
men också låga bostadshus med grönskande trädgårdar och trädplanteringar vid gatorna. Hela<br />
gatubilden skulle vara konstnärligt utförd. Det här nya sättet att bygga i städerna slog mest<br />
igenom i städernas ytterområden och villaförorter, och dessa ”trädgårdsstäder” finns kvar än<br />
idag i vissa städer. I storstäderna byggdes slutna stenstäder med hus på sex till sju våningar,<br />
men strax intill byggdes områden med lägre bebyggelse och planteringar. 29 Det var 1907 års<br />
stadsplanelag som gjorde det möjligt att planlägga nya villaområden och förstäder, då den<br />
reviderade 1874 års byggnadsstadga eftersom den tillät för hög exploatering. Istället<br />
planerades det för områden av karaktären trädgårdsstad med hus på tre till sex lägenheter fram<br />
till 1930. 30<br />
På 1930-talet kom funktionalismen som gjorde ett skarpt avbrott mot de traditionella<br />
byggnadssättet med slutna kvartersstäder. Nu skulle det vara sol, ljus, luft, funktionellt och<br />
ändamålsenligt. Det blev en rationell syn på boendet och det skulle skiljas från arbete,<br />
centrumfunktioner och friluftsliv och istället bindas ihop med trafikleder, där olika trafikslag<br />
skulle vara åtskilda. Det skapades en ny sorts bostadsområden i stadens utkant med<br />
flerfamiljshus inbäddade i parkliknande områden, och husen skulle ha mesta möjliga<br />
ljusinsläpp. Runtomkring städerna växte det upp egnahems- och villaområden. I innerstäderna<br />
var det fullbyggt, och de hus som byggdes infogades i redan befintliga kvarter. Det<br />
stadsbyggande som varit innan med en kompakt stenstad och städer som konstverk togs det<br />
nu avstånd ifrån, och det fanns ingen vilja att bevara äldre byggnader. Istället fanns det en<br />
vilja att förändra samhället och förbättra boendet för ”vanliga” människor med billiga och<br />
fungerande bostäder. Det var något som fick politiskt stöd då det passade in i folkhemstanken.<br />
Det började införas standardmetoder i byggandet. Stadsbefolkningen växte snabbt (1930 var<br />
det 2 milj. och 1960 var det uppe i 4milj.) Även antalet bilar ökade. 31 1931 kom det en ny<br />
byggnadsstadga där högsta hushöjd och våningsantal togs bort, nu kunde det byggas<br />
bostadshöghus, och istället för stadsplaner med hus längs med gatorna, kom friliggande hus. 32<br />
29 Ahlberg, 1998, 43-44<br />
30 Rådberg, 1996, 24-26<br />
31 Ahlberg, 1998, 49-52<br />
32 Rådberg, 1996, 27<br />
10
Change language