OSKARSHAMN - Högskolan i Kalmar

ehandlar efterkrigstiden. Under den tiden byggdes det snabbt och storskaligt, och kulmen
var miljonprogrammet som byggdes under en tioårsperiod med start 1965. 25
Första urbaniseringsepoken
På det sena 1800-talet växte det i järnvägen och industrialismens spår upp nya samhällen,
som sedan under 1900-talet blev städer. De som redan var städer hade under 1800-talets
senare del en stark tillväxt. Från 1850 fram till sekelskiftet tredubblades befolkningen i
städerna. Det blev tvunget att få fram fler bostäder.
1874 kom det en Byggnadsstadga för rikets städer, med regler för industrialismens moderna
stad, och den markerar också den förindustriella epokens slut. Byggnadsstadgan formade
stadens utseende under kommande decennier. Alla städer skulle ha en stadsplan,
byggnadsordning och en byggnadsnämnd, och det som gällde var framkomlighet,
brandsäkerhet, men även sundhet och skönhet i staden. I de gamla områdena i staden kunde
fortfarande den gamla stadsplanen gälla, men i de nya kvarteren gick man efter 1874 års
byggnadsstadga, på grund av detta blev det tydliga ”årsringar” i staden. 26 I byggnadsstadgan
fanns det regler för gatubredd, hushöjd och tomtutnyttjande. Stenstaden kom nu som ny
stadstyp istället för den låga trähusbebyggelse som funnits tidigare. 27 Kännetecknande för den
här tiden är esplanaderna, som i första hand var till för brandsäkerheten, men även för
framkomligheten och då det var viktigt med planteringar i parker och liknande uppfyllde
esplanaderna även detta.
I industrialismens spår följde nya uppgifter för stadsbyggandet, järnvägar, ångbåtshamnar,
större kajer och industrianläggningar skulle anpassas till stadsbilden. Det byggdes offentliga
byggnader som sjukhus, skolor, nöjesplatser och folkrörelsebyggnader, det kom vatten och
avlopp som skulle passas in. I de större städerna byggdes det bankpalats och kontorshus och
det var de största städerna som präglades av tidens byggande, men även mindre städer som
Oskarshamn nämns som typiska för tiden. Det fanns också en annan sida av stadsbyggandet
på 1800-talet, det var de enkla förstäder som växte upp i städernas utkanter intill järnvägarna
och industrierna. När inflyttningen till städerna ökade och arbetarbefolkningen blev större
medförde det bostadsbrist, och det byggdes utan att byggnadsreglerna följdes, av antingen
arbetarna själva eller av privata byggmästare. 28
På så sätt bildades det vid sekelskiftet förstäder, till exempel villastäder för de rika,
arbetarförstäder och trädgårdsstäder. Runt sekelskiftet kom det även en reaktion mot den
25 Rådberg, 1996, 21-22
26 Ahlberg, 1998, 35-36
27 Rådberg, 1996, 24
28 Ahlberg, 1998, 35-38, 41
9