OSKARSHAMN - Högskolan i Kalmar

OSKARSHAMN
En stad växer fram
Annette Andersson
_____________________________________________________
Grundskollärarprogrammet, 4-9 SO
_____________________________________________________
B-uppsats i geografi, 5 poäng Handledare: Lena Eskilsson
Högskolan i Kalmar Examinator: Lena Eskilsson
Vårterminen 2004 Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 2
1.1 Syfte 2
1.2 Frågeställning 2
1.3 Metod och material 2
2. BAKGRUND 3
2.1 Oskarshamns historia 1856 - 2004 3
3. TEORIRAM 8
3.1 Stadsutvecklingen i Sverige 8
4. OSKARSHAMN AV IDAG 12
4.1 Gammal och ny bebyggelse 12
4.2 Staden expanderar 17
4.3 Olika tidsepoker och byggnadsstilar 18
5. ANALYS 19
6. SAMMANFATTNING 20
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 22
Bilaga 1: Karta över Oskarshamns stad
1

1. INLEDNING
Hur många gånger vandrar vi inte på de gator som finns runtom i staden, utan att reflektera
över hur de kommit till, eller varför staden vi bor i ser ut just som den gör. Hur många av oss
funderar på hur staden uppstod eller vilka byggnader som finns kvar sedan den tiden? Även
om det inte är något vi funderar på varje dag, tror jag att dessa tankar någon gång dyker upp.
Detta tog jag fasta på när jag skulle skriva min uppsats. Jag blev nyfiken på om jag i mitt
blivande yrke som SO-lärare kanske kunde använda mig av dessa funderingar. Kan man gå
direkt ut i Oskarshamns stad av idag, och utifrån det man då ser tänka sig bakåt i tiden? Vilka
förkunskaper krävs, och hur ska man gå tillväga? Jag bestämde mig för att ta reda på det.
1.1 Syfte
Mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilka spår av äldre stadsbebyggelse som
finns kvar i Oskarshamn. Jag vill även titta på den storleks- och ytmässiga förändring staden
genomgått, och om det går att urskilja olika byggnadsstilar och epoker i staden. För att
besvara dessa funderingar är jag tvungen att förstå de generella dragen i svensk
stadsutveckling, och kunna de stora dragen i Oskarshamns historia från stadsbildningen1856
fram till i dag 2004. Jag måste även gå ut i staden och titta närmare på hur staden ser ut, vilka
spår finns kvar av det gamla och vilket är nytt? Genom att göra detta kan jag kanske få fram
en bild av hur Oskarshamn har vuxit fram och blivit den stad det är idag.
1.2 Frågeställningar
•Vilka gamla byggnader finns kvar, och vilka nya har tillkommit?
•Hur är den storleks/ytmässiga förändringen på staden, och hur har bilismen påverkat den
förändringen?
•Går det se olika tidsepoker/byggnadsstilar tydligt, och är stilarna/epokerna blandade i
stadskvarteren eller är det uppdelat?
1.3 Metod och material
Jag har i mitt arbete med uppsatsen valt att göra en fallstudie av Oskarshamn, där jag utgår
från dagens stad i bilder och förklarande text, och en karta över Oskarshamns stad. Därefter
tittar jag på vilka spår som finns kvar från 1856 då Oskarshamn blev stad och vidare framåt
genom tiden. Genom att sammanföra dessa olika bilder vill jag försöka få en aning om hur
staden Oskarshamn förändrats över tid. Jag har fotograferat och dokumenterat det jag såg som
2

verkade intressant i stadsbilden, efter att jag studerat svensk stadsutveckling och Oskarshamn
historia från stadsbildningen 1856 och framåt.
Bilden jag här ger av Oskarshamn är inte helt komplett. De gamla och nya byggnader jag
tagit med är inte heltäckande, inte heller finns alla olika tidsepoker och byggnadsstilar med.
Den storleks- och ytmässiga förändringen i staden och hur bilismen förändrat stadens
utseende är inte exakt i den ordning eller i den omfattning det skett.
Att valet föll på att undersöka Oskarshamn beror på att det är min hemstad och att det kan
vara intressant att veta det grundläggande om staden man bor i. Oskarshamn kan även vara
representativt för hur äldre tiders kuststäder vuxit fram, då det tidigt funnits marknadsplats
och livlig handel i staden på grund av närheten till vatten och tillgången till en hamn.
Tidsperioden för min studie har jag avgränsat till att gälla från 1856 fram till våra dagar. Mitt
val av denna period beror på att Oskarshamn fick stadsrättigheter 1856.
I teoriramen har jag studerat svensk stadsutveckling i stora drag, för att kunna ge en bild av
hur städer vuxit fram i vårt land. Tidsavgränsningen är från mitten av 1800-talet fram till våra
dagar, eftersom uppsatsen handlar om Oskarshamn som blev stad 1856.
I min undersökning har jag valt att använda mig av litteratur om svensk stadsutveckling och
om Oskarshamns historia i stora drag. I den litteratur jag använt mig av när det gäller svensk
stadsutveckling har jag bland annat utgått från Rådbergs bok Svenska stadstyper, och de tre
olika epoker han nämner som betydelsefulla i stadsbyggandet. När det gäller Oskarshamn har
jag studerat material från kommunen och från bland annat Kulturmiljöprogram för
Oskarshamns Kommun. Vid val av karta använde jag mig av Eniros karta över Oskarshamns
kommun, på grund av att den är lätt att få tag i, och lätt att förstå.
2. BAKGRUND
2.1 Oskarshamns historia 1856 – 2004
Under den förindustriella epoken fram till 1800-talets mitt försökte Oskarshamn, eller
Döderhultsvik som det då kallades, få stadsrättigheter. Första gången1785, precis 100 år innan
Oskarshamn blev stad. År 1800 fick man köpingsrättigheter, och 1843 blev Döderhultsvik
municipalsamhälle. Därefter fick man hamnordning, byggnadsordning och brandordning, allt
som en förberedelse för att bli stad. 1
1 kulturmiljöprogram för Oskarshamns kommun, 1993, 107-108
3

Oskarshamn blir stad
Oskarshamn fick stadsrättigheter 1856 av kung Oscar I. Staden fick sitt namn Oskarshamn
som tacksamhet mot kungen, och blev den sista svenska staden som uppkallades efter
regenten. 2 Under mitten av 1800-talet växte Oskarshamn, och mellan åren 1856 och 1875
fördubblades folkmängden. 3 År 1856 fanns det ett par hundra bebyggda tomter och 2 202
människor i staden. 4 Stadens centrala del på 1850-talet var Brädholmen, det var här som den
första bebyggelsen uppstod bestående av marknadsbodar, och det var här som de första
timrade skeppen byggdes. 5 (bild 1)
Skeppsbyggeri
Döderhultsviken hade tidigt varit känt för skeppsbyggerier och vid 1800-talets mitt fanns det
flera olika skeppsbyggerier i staden. Skeppsbyggeriet gjorde att det behövdes andra
fabriksrörelser. På 1860-talet anlades det ett repslageri, ett segelmakeri och ett gelbgjuteri.
När det blev en övergång från segelfartyg till ångfartyg vid slutet av 1890-talet, kom den
svenska sjöfarten i kris, och i Oskarshamn byggdes det sista träfartyget 1908. Det byggdes
nya kajer av sten under 1860-70 talet från Stora varvet ut mot Skeppsbron. Även under 1900-
talets senare del har kajerna byggts om och nya tillkommit. Det byggdes också ett
Transitomagasin som lagerbyggnad för tullvaror 1883. Idag är det en del av Stadshuset västra
del, där stadens förvaltning varit inhyst sedan 1920-talet. (bild3) Tillsammans med A
Petterssonska huset vid Skeppsbron som byggdes på 1890-talet, och som från början var både
lager, kontor och bostadsfastighet är det ett av de hus som är bevarade från 1800-talets senare
del. (bild 5)
Hamnen och varvet
Oskarshamns hamn har alltid varit en viktig knutpunkt mellan sjö- landtransporter. 6 (bild 2)
Det var också i kvarteren runt hamnen som den första staden började växa upp. Hamnen i
Oskarshamn har varit en stor utskeppningshamn för trävaror, numera är den en av landets
ledande för utskeppning av sågade trävaror. Stort är också container- och oljetransporter.
Detta har i sin tur gjort att speditionsfirmor etablerat sig i Oskarshamn. När varvsindustrin
kom i kris både nationellt och internationellt, avvecklades Oskarshamns varv i början av
2
Andersson, 1956, 7
3
Kulturmiljöprogram för Oskarshamns kommun, 1993, 108
4
Hofren, 1956, 87
5
Oskarshamn – en stadsvandring, 1999, 17
6
Kulturmiljöprogram för Oskarshamns Kommun, 1993, 104
4

1960-talet. Det kom igång en liten varvsrörelse i slutet av 1960-talet igen och har sedan dess
fortsatt i mindre omfattning. 7
Kommunikationer
Kustsjöfarten var betydelsefull när det moderna samhället växte fram. Det blev en övergång
från segelfartyg till ångfartyg omkring 1880-talet. Når ångtrafiken tog över ökade trafiken,
och fasta linjer mellan Oskarshamn – Kalmar och Oskarshamn – Västervik inrättades. Det var
framförallt gods, men även passagerartrafik förekom. Den här trafiken minskade och försvann
i och med vägnätets utbyggnad. Mellan Oskarshamn – Öland har det sedan långt tillbaka i
tiden förekommit segel- och ångbåtstrafik, den fortsatte fram till 1940-talet. Under senare år
har det till och från förekommit turisttrafik mellan Oskarshamn och Byxelkrok, och
sommaren 2004 startar trafiken igen efter att ha varit förflyttad till Mönsterås – Borgholm ett
antal år. Daglig färjetrafik året runt förekommer mellan Oskarshamn och Gotland. 8 (bild 6, 7)
På 1850-talet lades det ett förslag om en järnvägsförbindelse från hamnen i Oskarshamn
västerut inåt Småland. Efter avslag ett flertal gånger lyckades de drivande till slut intressera
utländskt kapital, men även kapital från allmänheten och kommunen bidrog till att det i april
1869 började sprängas för järnvägsbyggandet, som var färdigt att invigas 1874. Under samma
tid som järnvägsbyggandet började, var det svår nöd i hela länet med missväxt och
arbetslöshet som följd. Järnvägen gav arbeten, och när järnvägstrafiken kom igång kunde
skogen och andra naturresurser utnyttjas bättre, detta tillsammans med att förädlingsindustrin
utvecklades gjorde att järnvägsbyggandet blev lyckat.
På 1920-talet öppnades flera busslinjer till Oskarshamn från orter runtomkring, bland annat
från Hultsfred, Mönsterås och Ålem med anslutning för tåg till Kalmar. Busstrafiken fick stor
betydelse för utvecklingen av kommunikationerna. 9
På 1970-talet fick Oskarshamn en flygplats.
I en utredning om regionens möjligheter till bättre kommunikationer finns en vision om att
skapa en kustjärnväg i samma sträckning som E22:an, och att framtidens färjetrafik till/från
Oskarshamn utvecklas med linjer till länder runt Östersjön. Järnvägen Oskarshamn – Nässjö,
och Oskarshamns hamn är också riksintresseområden. 10
7 Kulturmiljöprogram för Oskarshamns Kommun, 1993, 74-75, 88-90
8 Kulturmiljöprogram för Oskarshamns Kommun, 1993, 92
9 Kulturmiljöprogram för Oskarshamns Kommun, 1993, 103,105
10 Översiktsplan 2000, CD-ROM, 39, 73, 76
5

Industrier
1862 fanns det 11 fabriker i staden. Förutom de nämnda tillhörande sjöfarten fanns det för att
nämna några ett bayerskt bryggeri, en cigarrfabrik, färgeri och vagnsfabriker. 1869 kom det
en tändsticksfabrik till staden, och några år senare ytterligare en. Det fanns många företag
som kom och försvann till exempel Sveriges första cigarettfabrik, en terrakottafabrik och en
fabrik som tillverkade parfym och skrivbläck. 11
Vid första världskriget började Oskarshamn förvandlas till den industristad den är idag.
Redan befintliga industrier byggdes ut, och nya tillkom. Det var först och främst områdena
runt Brädholmen som utnyttjades som industrimark. 12 Det kom några storindustrier till staden
under det första världskriget. Det var AB Oskarshamns Kopparverk som var en tung kemisk-
teknisk industri, och som lades ner i slutet av 1960-talet. Den andra var Svenska Ackumulator
AB Jungner, och den industrin finns fortfarande kvar under namnet SAFT AB.(bild 15) Det
investerades också i Finsjö Kraftverk i Emån som en förberedelse för industriell expansion i
början på 1900-talet. Det såldes senare till Sydkraft (1919) för att säkra tillgången på el. 13
Under andra världskriget blev Oskarshamn definitivt en industristad. Sjöfart och handel
sysselsatte allt färre än det gjort tidigare. 14 På 1940-talet startade Be-Ge Persson
gengaskoltillverkning vid Södra Fabriksgatan. När kriget tog slut började en tillverkning av
hytter i stål till lastbilar. Det hela växte och på slutet av 1960-talet tog Saab Scania över
hyttfabriken, den har nu utvecklats till länets största tillverkningsföretag. 15 (bild 16)Under
1960-talet när varvet, som var länets största arbetsplats, var på väg att läggas ned etablerades
industrier som till exempel L M Ericsson, numera nedlagt, och Liljeholmens, som fortfarande
finns kvar, i staden. Företag som Press- och Plåt, Saab-Scania och Jungnerbolagen byggde ut.
16 I Oskarshamns kommun finns ett kärnkraftverk, som ligger cirka två mil från centralorten.
Det finns få stora företag vilket gör att kommunen är beroende av dem, och det kan också
leda till snabba förändringar. Att stärka lokala näringslivet och ha en väl utbyggd infrastruktur
är viktigt. Utvecklingen runt Östersjön är också viktig för kommunens
näringslivsutveckling. 17
11
Kulturmiljöprogram för Oskarshamns Kommun, 1993, 75
12
Adriansson, 1980, 4
13
Kulturmiljöprogram för Oskarshamns Kommun, 1993, 75
14
Adriansson, 1980, 4
15
Kulturmiljöprogram för Oskarshamns Kommun, 1993, 75-76
16
Din Kommun, 1981, 51
17
Översiktsplan 2000, CD ROM, 12, 14
6

Stadsbyggandets utveckling i Oskarshamn
I den byggnadsstadga för rikets städer som kom 1874, ingick ny stadsplan, byggnadsordning
och inrättandet av en byggnadsnämnd. Oskarshamn fick 1875 en byggnadsordning för
dåtidens industriområde, och en ny brandordning kom redan 1873. Redan på 1860-talet hade
dock Oskarshamn fått en stadsmässig karaktär, då staden hade ett rådhus, tullhus, telegrafhus,
folkskola, läroverkshus och ett fattighus. Staden anskaffade även mark till kyrkogård och en
park. Under åren 1875 till 1880 var det en stor folkökning i staden, det blev problem med
bostäder och byggnadstomter, och utanför stadsgränsen uppstod en oreglerad bebyggelse. I
och med köpet av Fredriksbergsgodset 1888 som ägde marken runtom staden löste sig detta
problem. Förändringen från trästad till stenstad kom i och med branden 1881 i stadens kärna,
de nya hus som byggdes var i sten och torget i staden fick det utseende och karaktär som
sedan varit bestående.(bild 10) Typiskt för Oskarshamn var från det sena 1800-talet och en bit
in på 1900-talet de torn som byggdes till på husen, en detalj från oskariansk arkitektur .
(bild11) Ett nytt sätt att bygga i staden kom vid sekelskiftet, då nya järnvägsstationen och
vattentornet fick en stil som påminde om svensk vasatid. (bild14)
Vid tiden för det första världskriget förändrade storindustrierna Jungners, varvet och
kopparverket stadsbilden i området runt hamnen. Efter andra världskriget ökade både det
privata och offentliga byggandet, och den moderna staden började ta form, bland annat
byggdes konsumhuset. I staden anlades parkeringsplatser, då bilismen ökade. Det planerades
även för ett stort antal lägenheter under 1950-talet, och nya stadsområden växte fram eftersom
inflyttningen till staden ökade. Kännetecknande för det nya byggandet under 1930 till –50-
talet var funktionalismen, det skulle vara ljust, öppet och hygieniskt 18 När det på 1960-talet
skulle byggas nya lägenheter i det så kallade miljonprogrammet var det bland annat området i
Kristineberg som byggdes. Under 1990-talet renoverades området, det var en satsning på
nytänkande inom boendesocial synpunkt, den så kallade Oskarshamnsmodellen. 19
1978 gjordes det en centrumplan, där den gamla bebyggelse som fanns kvar inventerades
och det fastlades att området vid Skeppsbroleden/Varvsgatan och utmed Hamngatan,
Kungsgatan och Köpmangatan skulle vara ett kulurhistoriskt område värt att bevara då det
gäller miljöer och byggnader. 20
På senare år har Oskarshamn i likhet med många städer fått en galleria, och inglasade affärs-
och kontorsbyggnader. (bild 22)
18 Hofren, 1956, 104, 108, 159, 162-163, 165, 170-172
19 Oskarshamnsliv, 2000, 109
20 Kulturmiljöprogram, 1993, 108
7

1967 ökade både folkmängden och ytan, då det blev en sammanslagning med Misterhult,
Kristdala och Döderhult. Några år senare tillkom även Ishult och Bockara. Det var på 1970-
talet en kraftig befolkningstillväxt på grund av inflyttning och födelseöverskott, men de
senaste 20 åren har det minskat 6%. Under åren på 1980-och 90-talen var det i genomsnitt lika
många inflyttade som utflyttade. År 2000 hade Oskarshamn 26 349 invånare, och det
förväntas stiga till minst 27 000 invånare till år 2010. Under åren 2005 – 2015 förväntas stora
rörelser på bostadsmarknaden, då dels stora grupper ungdomar flyttar hemifrån och det finns
många 40-talister som kanske skaffar mindre boende. Det har varit liten efterfrågan på
lägenheter i Oskarshamn på senare delen av 1990-talet, och även lågt bostadsbyggande. På
1990-talet byggdes det cirka 17 lägenheter/år jämfört med cirka 130 lägenheter/år under åren
1975 - 95. Störst efterfrågan har det varit på strandnära tomter. Av kommunens 26 349bor
ungefär 18 000 i centralorten (år 2000). 21
3. TEORIRAM
3.1 Stadsutvecklingen i Sverige
Jag kommer att titta på svensk stadsutveckling i stora drag, detta för att kunna ge en generell
bild av hur städer vuxit fram i vårt land. Tidsavgränsningen är från mitten av 1800-talet fram
till våra dagar, eftersom min uppsats handlar om Oskarshamn som blev stad 1856. I Rådbergs
bok Svenska stadstyper står det att ”En bestämd stadstyp kan betraktas som en spegel av sin
tid, formad av de ekonomiska, sociala, institutionella, kulturella faktorer som gällt". 22
Rådberg har i sin bok pekat på tre epoker där det klart går att se brytningar i stadsbyggandet,
jag har använt mig av dem när jag delat in mitt arbete, den första var dock innan min
tidsavgränsning så den har jag bara nämnt lite om. De tre epokerna är : Förindustriella epoken
fram till mitten av 1800-talet. Den kännetecknas av långsamt växande städer, med små
områden av bebyggelse med låga trähus. Många av dessa hus har idag rivits, men en del av
tomtindelningarna och gatunätet finns fortfarande kvar. En nyhet som kom vid mitten av
1800-talet var hyreshus i två våningar av trä. 23 Nästa är första urbaniseringsepoken från 1870-
talet fram till andra världskriget. Det var under den här tiden en stor befolkningsökning i
städerna och de växte snabbt. 24 Den sista epoken är den sena urbaniseringsepoken som
21 Översiktsplan 2000 CD-ROM, 11-13, 18
22 Rådberg, 1996, 21
23 Rådberg, 1996, 21-22, 47, 51
24 Rådberg, 1996, 21-22
8

ehandlar efterkrigstiden. Under den tiden byggdes det snabbt och storskaligt, och kulmen
var miljonprogrammet som byggdes under en tioårsperiod med start 1965. 25
Första urbaniseringsepoken
På det sena 1800-talet växte det i järnvägen och industrialismens spår upp nya samhällen,
som sedan under 1900-talet blev städer. De som redan var städer hade under 1800-talets
senare del en stark tillväxt. Från 1850 fram till sekelskiftet tredubblades befolkningen i
städerna. Det blev tvunget att få fram fler bostäder.
1874 kom det en Byggnadsstadga för rikets städer, med regler för industrialismens moderna
stad, och den markerar också den förindustriella epokens slut. Byggnadsstadgan formade
stadens utseende under kommande decennier. Alla städer skulle ha en stadsplan,
byggnadsordning och en byggnadsnämnd, och det som gällde var framkomlighet,
brandsäkerhet, men även sundhet och skönhet i staden. I de gamla områdena i staden kunde
fortfarande den gamla stadsplanen gälla, men i de nya kvarteren gick man efter 1874 års
byggnadsstadga, på grund av detta blev det tydliga ”årsringar” i staden. 26 I byggnadsstadgan
fanns det regler för gatubredd, hushöjd och tomtutnyttjande. Stenstaden kom nu som ny
stadstyp istället för den låga trähusbebyggelse som funnits tidigare. 27 Kännetecknande för den
här tiden är esplanaderna, som i första hand var till för brandsäkerheten, men även för
framkomligheten och då det var viktigt med planteringar i parker och liknande uppfyllde
esplanaderna även detta.
I industrialismens spår följde nya uppgifter för stadsbyggandet, järnvägar, ångbåtshamnar,
större kajer och industrianläggningar skulle anpassas till stadsbilden. Det byggdes offentliga
byggnader som sjukhus, skolor, nöjesplatser och folkrörelsebyggnader, det kom vatten och
avlopp som skulle passas in. I de större städerna byggdes det bankpalats och kontorshus och
det var de största städerna som präglades av tidens byggande, men även mindre städer som
Oskarshamn nämns som typiska för tiden. Det fanns också en annan sida av stadsbyggandet
på 1800-talet, det var de enkla förstäder som växte upp i städernas utkanter intill järnvägarna
och industrierna. När inflyttningen till städerna ökade och arbetarbefolkningen blev större
medförde det bostadsbrist, och det byggdes utan att byggnadsreglerna följdes, av antingen
arbetarna själva eller av privata byggmästare. 28
På så sätt bildades det vid sekelskiftet förstäder, till exempel villastäder för de rika,
arbetarförstäder och trädgårdsstäder. Runt sekelskiftet kom det även en reaktion mot den
25 Rådberg, 1996, 21-22
26 Ahlberg, 1998, 35-36
27 Rådberg, 1996, 24
28 Ahlberg, 1998, 35-38, 41
9

ätlinjiga, tättbebyggda staden, mot de långa, raka gatorna, och de stora torgen. Det hade inte
tagits hänsyn till topografin och hur staden egentligen såg ut, det hela liknade mer
skrivbordsprodukter. Nya idéer kom från England och Tyskland, den så kallade
”trädgårdsstaden”. Förebilder var medeltidsstadens tättbebyggda stenstad med svängda gator,
men också låga bostadshus med grönskande trädgårdar och trädplanteringar vid gatorna. Hela
gatubilden skulle vara konstnärligt utförd. Det här nya sättet att bygga i städerna slog mest
igenom i städernas ytterområden och villaförorter, och dessa ”trädgårdsstäder” finns kvar än
idag i vissa städer. I storstäderna byggdes slutna stenstäder med hus på sex till sju våningar,
men strax intill byggdes områden med lägre bebyggelse och planteringar. 29 Det var 1907 års
stadsplanelag som gjorde det möjligt att planlägga nya villaområden och förstäder, då den
reviderade 1874 års byggnadsstadga eftersom den tillät för hög exploatering. Istället
planerades det för områden av karaktären trädgårdsstad med hus på tre till sex lägenheter fram
till 1930. 30
På 1930-talet kom funktionalismen som gjorde ett skarpt avbrott mot de traditionella
byggnadssättet med slutna kvartersstäder. Nu skulle det vara sol, ljus, luft, funktionellt och
ändamålsenligt. Det blev en rationell syn på boendet och det skulle skiljas från arbete,
centrumfunktioner och friluftsliv och istället bindas ihop med trafikleder, där olika trafikslag
skulle vara åtskilda. Det skapades en ny sorts bostadsområden i stadens utkant med
flerfamiljshus inbäddade i parkliknande områden, och husen skulle ha mesta möjliga
ljusinsläpp. Runtomkring städerna växte det upp egnahems- och villaområden. I innerstäderna
var det fullbyggt, och de hus som byggdes infogades i redan befintliga kvarter. Det
stadsbyggande som varit innan med en kompakt stenstad och städer som konstverk togs det
nu avstånd ifrån, och det fanns ingen vilja att bevara äldre byggnader. Istället fanns det en
vilja att förändra samhället och förbättra boendet för ”vanliga” människor med billiga och
fungerande bostäder. Det var något som fick politiskt stöd då det passade in i folkhemstanken.
Det började införas standardmetoder i byggandet. Stadsbefolkningen växte snabbt (1930 var
det 2 milj. och 1960 var det uppe i 4milj.) Även antalet bilar ökade. 31 1931 kom det en ny
byggnadsstadga där högsta hushöjd och våningsantal togs bort, nu kunde det byggas
bostadshöghus, och istället för stadsplaner med hus längs med gatorna, kom friliggande hus. 32
29 Ahlberg, 1998, 43-44
30 Rådberg, 1996, 24-26
31 Ahlberg, 1998, 49-52
32 Rådberg, 1996, 27
10

Sena urbaniseringsepoken – efterkrigstiden
Efter andra världskriget fortsatte den snabba urbaniseringen. Det kom en statlig bostadspolitik
som grundades på en bostadssocial utredning. Det var tvunget att bygga bort bostadsbrist och
trångboddhet. Bostadsföretag bildades, både kommunala och allmännyttiga, och
byggnadssätten blev rationellare och mera standardiserade. Vägnätet byggdes ut och runtom
städerna blev det trafikleder. På 1940-talet försökte man bryta med de monotona
byggnadssätten som varit vanliga under 30-talet, husen byggdes i vinkel och en ny sorts hus,
stjärnhusen byggdes. De sattes ihop i långa kedjor runt grönområden och bildade
stjärnliknande mönster. I bostadsområdena fanns närhet till arbete och centrumfunktioner, det
bildades så kallade satellitstäder, först ut och inspirationskälla var Vällingby i Stockholm. 33
Innestäderna var vid den här tidpunkten fullbyggda, därför planerades nya förstäder. Typiskt
var att olika hustyper byggdes var för sig, småhusområden och flerfamiljshus skildes åt. 34
Under 1950-talet förändrades citykärnorna i städerna, det sanerades och byggdes nytt.
Politiker och tjänstemän ville utveckla och modernisera centrum, samtidigt som näringslivet,
detaljhandeln och den alltmer utbredda privatbilismen och kollektivtrafiken krävde
förändringar i stadsbilden. Det byggdes kvarterslånga fasader, våningsplan under mark, och
stadsmiljön formades av varuhus och affärskedjor, parkeringshus och kontorshus. Trafikleder
och gågator byggdes inne i städerna. Den förnyelse som påbörjades på 1950- talet i städernas
centrum avtog på slutet av 1970-talet, och istället kom ett intresse för att bevara befintliga
stadsmiljöer.
1965 påbörjades det så kallade miljonprogrammet, vilket innebar att på tio år skulle
bostadsbristen byggas bort. Det var då det industrialiserade byggandet slog igenom fullt ut,
och täta bostadsområden med flerbostadshus byggdes i de flesta städer. De här
bostadsområdena finns kvar än idag, och genomgår numera mer eller mindre omfattande
renoveringar och upprustning. Under den här tiden tillkom även småhusområden med dels
friliggande hus och radhusområden. 35 En stor förändring i det svenska stadsbyggandet var när
miljonprogrammet avvecklades 1975. Redan tidigare hade småhusbyggandet varit stort och
under 1980-talet ökade det. En trend som började på slutet av 1980-talet och som fortfarande
håller i sig är att bygga bostäder och affärsverksamheter på gammal industri- och
järnvägsmark och i hamnområden. Inglasningar och kontorskomplex tillhör den nya tidens
33 Ahlberg, 1998, 52-53
34 Rådberg, 1996, 27-28
35 Ahlberg, 1998, 53-55
11

yggande. 36 Det är också viktigt att städer har byggnader som visar upp staden utåt, något
ovanligt och eget, så kallade ”flagship developments”. De ska fungera som dragningskraft och
attraktion för den aktuella staden. 37 Detta fenomen finns idag i de flesta städer från de stora
världsstäderna till småstäder i Sverige, det som skiljer är omfattningen på byggnaderna.
.
4. OSKARSHAMN AV IDAG
För att se min vandring runt i staden finns Eniros karta över Oskarshamn som grund. (Bilaga
1.)
4.1 Gammal och ny bebyggelse
Vandringen börjar vid Brädholmen, som idag är ett stort asfalterat område vid hamnen, och
som på 1850-talet var stadens centrala del. Idag finns det små träbodar uppsatta längs
strandkanten, kanske liknande de första marknadsbodar som en gång fanns här.(bild1)
bild 1. bild 2.
Brädholmen vid hamnen – stadens urcell. En del av inre hamnområdet .
Tittar man ut mot vattnet ser man båtar och lyftkranar som påminner om att det var här de
första båtarna började byggas, och att staden varit känt för sitt skeppsbyggeri.(bild2) Vänder
man sig sedan om och tittar upp mot Skeppsbron ser man delar av gammal bebyggelse som
idag har fått nya användningsområden. Där finns det som idag är stadshuset, men som från
början var transitomagasin och tullhus. Det har på senare år blivit tillbyggt.(bild3) Bredvid
ligger Rådhuset, som blev stadens första förvaltningsbyggnad, men som från början byggdes
som privatbostad på 1840-talet. Nedanför Rådhuset mot hamnen finns ”Långa soffan” som
anlades 1867, där kan man än idag sitta och se ut mot havet och spana efter båtarna som
kommer in, precis som de sjömanshustrur gjorde som bodde här på 1800-talet.(bild4) Strax
36 Ahlberg, 1998, 55
37 Book, Eskilsson, 1999, 122
12

edvid ligger A. Pettersonska huset, idag ett av stadens nöjesställen med restaurang och dans,
men som på1890-talet var ett av de större handelshusen.(bild5) 38
bild 3 bild 4 bild 5
Stadshuset västra del. Rådhuset, med långa ”soffan”. A.Pettersonska huset .
Hamnen idag är trafikerad av både Gotlandsfärjan och Ölandsfärjan, vilket gör att hamnen
känns levande, och det samlas varje dag folk för att se när båtarna kommer in.(bild6,7) Det är
också livlig trafik av båtar som lastar och lossar trävaror med mera.
bild 6 bild 7
Ölandsbåten lägger till. Gotlandsbåten på väg in i hamnen.
Från Brädholmen kan man ta sig ut till Badholmen som är en oas mitt i hamnområdet med
restaurang, dans, minigolf och utsikt över vattnet, båttrafiken och Skeppsbron. Det var på
1860-talet en kallvattenkuranstalt där.(bild8)
bild 8.
Badholmen, en idyll i hamnområdet.
38 Oskarshamn – en stadsvandring, 1991, 15-16
13

Går man över Skeppsbroleden upp mot staden kommer man till gammal trähusbebyggelse
som finns bevarad sedan staden växte ut från hamnområdet på 1800-talet. Det är idag ett
välbevarat bostadsområde, och när man går på kullerstensgatorna känns det som om man
förflyttats bakåt i tiden.(bild9)
bild 9.
Kullerstensgator och gammal bebyggelse i Besväret
bild 10. bild 11.
Svenska Handelsbanken vid Lilla torget. Tinnar och torn, en vanlig syn i staden.
När man sedan kommer upp i själva stadskärnan av idag, börjar stenhusen ta över.(bild10)
Det var efter branden 1881 som de började byggas. Många av de husen finns kvar än idag och
här kan man också se de typiska tornen på husen som är från 1900-talets första del och som är
tecken på den oskarianska byggstilen.(bild11)
14

Vid sekelskiftet byggdes också ett av de hus som idag är Hotell Post, men som då byggdes
som bankhus och senare användes som posthus, därav namnet.(bild12) Olika byggnadsstilar
och epoker är blandade på flera ställen i staden.(bild13)
bild12. bild 13.
Hotell post. Inne på stadens torg kan man se hur gammalt
möter nytt.
Vandrar man sedan tillbaka ner mot hamnen ser man järnvägsstationen som ser ut som en
medeltida riddarborg på långt håll. Den är byggd vid sekelskiftet och utgör den tidens nya sätt
att bygga i staden som påminde om vasatiden.(bild14)
bild 14.
Järnvägsstationen.
Nere vid hamnen finns också en av de första industrierna som kom till staden vid tiden för
första världskriget, Jungners, numera SAFT och som tillverkar batterier.(bild15) En annan av
stadens större industrier är Scania, som utgör en stor del av stadsbilden i Oskarshamn, den är
en del av den industriella utvecklingen efter andra världskriget.(bild16)
bild 15. bild 16.
Saft Scanias industriområde.
15

Går man ut en bit från själva stadskärnan kan man i stadens bostadskvarter se spår av hur den
moderna staden började ta form. Det byggdes egnahems- och villaområden, med trädgårdar
och bilismen började sätta prägel på staden.(bild17)
bild 17.
Kolberga, villaområde från 1930-talet
I innerstaden skedde det vid den här tiden en förtätning av husen, och det byggdes även mera
på höjden.(bild18,19)
bild18. bild 19.
Här möts olika byggnadsstilar. Ett av Oskarshamns höghus.
De i våra ögon idylliska bakgårdarna och mycket av den gamla bebyggelsen försvann och det
byggdes nytt och modernt istället.(bild20)
16

ild 20. bild 21
Bakgård i innerstaden. Norrtorn.
Ett tecken på den utvecklingen ser man i de bostadskvarter som byggdes under 1960- och
70talen i det så kallade miljonprogrammet och som det finns exempel på i olika delar av
staden.(bild21) .
Den nya tidens trend att bygga affärs- och kontorskomplex som är inglasade finns
representerade både i innerstaden, med som här på bilden Flanaden där det finns både affärer
och kontor, och nere i hamnområdet där det under senare år byggts ett båtliknande hus som
inrymmer både kontor och restaurang.(bild22,23)
bild 22. bild 23.
Flanaden. ”Båthuset” vid brädholmen
4.2 Staden expanderar
Vad det gäller storleks- och ytmässig förändring är det stor skillnad mot när staden grundades
och i dagsläget. Från början var det bara området runt Brädholmen som utgjorde staden. Den
växte sedan upp mot det som idag är själva stadskärnan och vidgades sedan ut till de olika
bostadsområden som finns idag, exempelvis Kristineberg, Norrtorn och Gröndal. Staden
växer fortfarande i och med att industriområdena växer och det byggs nya affärscentra i
17

stadens utkanter, där redan etablerade affärer bygger större och nya tillkommer.(bild24,25)
bild24. bild 25.
Stormarknad, lite utanför själva innerstaden . Affärscentra, en bit ut från innerstaden.
Detta svarar på en annan frågeställning, nämligen vilka spår bilismen gett stadens utseende.
En förutsättning för att kunna bygga utanför stadskärnan är tillgången till bilen, något som
formar dagens städer väldigt mycket med stora affärscentra och bostadskvarter i stadens
ytterområden.
4.3 Olika tidsepoker och byggnadsstilar
Jag frågade mig även om det gick att se olika tidsepoker och byggnadsstilar tydligt, och om de
var uppblandade i stadskvarteren. Det jag sett är att det är relativt lätt att se de olika stilar som
växlat när staden byggts upp. Exempel på detta kan vara de små trähusen i kvarteren Besväret
och Fnyket som idag kan tyckas idylliska men som på 1800-talet säkert var mindre bekväma.
Här är det ingen uppblandning i byggnadsstilar utan ett renodlat kvarter från 1800-talets
början.(bild26)
bild 26.
Gamla trähus och stenbelagt torg.
18

Inne i staden däremot kan man se olika stilar och epoker samsas sida vid sida, alltifrån
oskariansk arkitektur med tinnar och torn till 1940-50-talens komplexliknande Domushus
fram till dagens moderna byggande av gallerior och liknande.(bild27,28,29)
bild 27. bild 28. bild 29.
Oskariansk arkitektur. Domus, Innerstaden. Flanaden, med Domus, bank, mm.
5. ANALYS
Efter att studerat den svenska stadsutvecklingen från mitten av 1800-talet och jämfört den
med hur staden Oskarshamn har vuxit fram från stadsbildningen 1856, kan man se hur de två
följer varandra. Jag har använt mig av Rådbergs bok Svenska stadstyper, där han pekar på
olika epoker i stadsbyggandet som är betydelsefulla. I mitten och slutet av 1800-talet byggdes
det järnvägar i stora delar av landet, och det var en begynnande industrialisering på gång.
Inflyttningen till städerna var stor, och befolkningen ökade snabbt. Oskarshamn fick sin
järnväg 1874 och det fanns flera industrier förutom de som tillhörde själva skeppsbyggeriet.
Staden ökade sin folkmängd med det dubbla under åren 1856 till 1875.
I industrialismens spår blev det nya uppgifter för stadsbyggandet förutom järnvägar,
ångbåtshamnar och nya större kajer, uppfördes det industrianläggningar och offentliga
byggnader. Det byggdes även banker och kontorshus. Oskarshamn som sedan långt tillbaka
varit en skeppsbyggar- och hamnstad hade redan på 1860-talet en stadsmässig karaktär med
rådhus, tullhus, fattighus läroverk och folkskola. I den byggnadsstadga för rikets städer som
kom 1874 skulle alla städer ha en byggnadsordning, vilket Oskarshamn fick 1875.
I och med industrialiseringen, den ökande urbaniseringen och en växande arbetarbefolkning
blev det bostadsbrist i städerna, och det växte upp enkla förstäder i städernas utkanter.
Oskarshamn hade under åren 1875 – 80 en stor folkökning i staden, vilket ledde till
bostadsbrist och ett oreglerat byggande utanför stadsgränsen.
I slutet på 1880-talet började det byggas stenstäder istället för den låga trähusbebyggelse
som funnits tidigare. Efter en brand i Oskarshamns stadskärna 1881 blev det även här en
förändring från trästad till stenstad. Många av de husen finns fortfarande kvar.
19

Vid sekelskiftet började det komma förstäder i städernas ytterområden, det kan man se också
i Oskarshamn, där det finns typiska kvarter med hus från den tiden. På 1930-talet kom
funktionalismen, det skulle byggas ljust, luftigt och ändamålsenligt. Det skiljdes på arbete,
boende och centrumfunktioner, de bands istället ihop med trafikleder. Oskarshamn fick
egnahems- och villaområden med trädgårdar.
Efterkrigstiden präglades av den snabba urbaniseringen, och det blev tvunget att bygga bort
bostadsbrist och trångboddhet. Det bildades bostadsföretag, och vägnätet fortsatte byggas ut.
Under 1950-talet förändrades även citykärnorna i städerna, de sanerades och det byggdes nytt.
Slagorden var utveckling och att modernisera, det byggdes varuhus, affärskedjor och
parkeringsplatser, och den ökande privatbilismen och utökade kollektivtrafiken krävde
förändringar och utrymme. I Oskarshamn ökade bostadsbyggandet efter andra världskriget
och den moderna staden började ta form. På 1950-talet planerades det för ett stort antal
lägenheter och nya bostadsområden. I innerstaden anlades parkeringsplatser, och bland annat
byggdes det ett nytt konsumhus.
Den förnyelse som börjat på 1950-talet tog slut under 1970-talet, och det blev istället viktigt
att bevara gamla befintliga miljöer igen. 1978 gjordes det en centrumplan i Oskarshamn, den
gamla bebyggelsen inventerades och vissa områden blev kulturhistoriska.
1965 påbörjades miljonprogrammet i hela landet, det innebar att på tio år skulle
bostadsbristen byggas bort. Det byggdes täta bostadsområden med flerfamiljshus, och i
Oskarshamn byggdes bland annat områdena Kristineberg och Norrtorn upp. Oskarshamn
hade på 1970-talet en kraftig befolkningstillväxt.
På slutet av 1980-talet började det byggas bostäder, affärs- och kontorskomplex i gammal
industri- och hamnmiljö. Inglasningar och byggnader som är speciella, eller utmärkande för
staden tillhör den senaste trenden i stadsbyggandet. Oskarshamn har förnyat en del gamla
byggnader till nya användningsområden, bland annat har det som idag är stadshus varit
transitomagasin och tullhus. Staden har även gallerior och i hamnen har det byggts ett
”båtliknande” hus som inrymmer både restaurang och kontor. Detta ”båthus” får representera
den nya tidens bebyggelse i Oskarshamn.
5. SAMMANFATTNING
Den här uppsatsen har tagit upp om det går att med dagens Oskarshamn som utgångspunkt se
spår bakåt i tiden. Frågorna jag ställde mig var vilka gamla byggnader som finns kvar, och
vilka nya som har tillkommit. Jag ville också titta på den storleks- och ytmässiga förändringen
som staden genomgått, och hur bilismen påverkat den förändringen. Vidare var jag nyfiken på
20

om det går att se olika tidsepoker och byggnadsstilar tydligt och hur de är uppblandade i
staden.
Jag har i arbetet att ta reda på detta använt mig av litteratur som gett mig en inblick i svensk
stadsutveckling i stora drag för att på så sätt kunna se de generella dragen i hur svenska städer
vuxit fram. Detta har jag sedan använt mig av när jag studerat Oskarshamns historia från
stadsbildningen 1856 fram till våra dagar. Avgränsningen i tiden från 1856 fram till idag har
jag gjort med tanke på att det är den tiden som Oskarshamn haft stadsrättigheter. Jag har
också delat in tiden i grova drag enligt Rådbergs modell i boken Svenska stadstyper, där den
första urbaniseringsepoken står för tiden från 1870 fram till andra världskriget, och den sena
urbaniseringsepoken gäller efterkrigstiden.
Det jag kommit fram till är att det går att gå ut i staden, studera och fotografera och på det
viset kunna skapa sig en blick för hur staden vuxit fram. Det som krävs är lite förkunskaper i
hur svenska städer i stort utvecklats, och att känna till staden Oskarshamns historia. Har man
detta med sig i bagaget när man ger sig ut, går det att skapa sig en bild av i vilken ordning
byggnaderna och de olika områdena i staden vuxit upp. Många gamla byggnader finns kvar,
men de har oftast fått nya användningsområden än de ursprungliga. Exempelvis har en del av
de gamla hus som byggdes på 1800-talet när Oskarshamn var en stad präglad av
skeppsbyggeri blivit nöjespalats, stadshus eller bostäder. Det är intressant att se hur staden
vuxit, från det lilla området runt Brädholmen och hamnen, upp mot stadskärnan av idag och
vidare ut till de olika bostadsområden som finns. Affärer och industriområden har etablerats
längre och längre ut, vilket är tecken på att bilismen ökat, och skapat förändringar i
stadsbilden.
Tittar man noga på hur husen ser ut och var någonstans i staden de finns kan man skapa sig
en bild av hur olika tidsepoker och byggnadsstilar växlat genom tiden. Alltifrån de första små
trähusen i kvarteren Besväret och Fnyket, till de stora stenhusen i innerstaden, där det även
finns moderna nybyggen som gallerior och liknande. I de olika bostadsområden som omger
staden kan man se hur olika tidsepoker satt sina spår i bebyggelsen, från sekelskifteskvarteren
till funktionalismen och miljonprogrammets tid, fram till de villakvarter som byggdes på
1970- och 80-talen.
21

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Adriansson, Inger. 1980. Rapport över kulturhistorisk utredning, Oskarshamns centrum.
Ahlberg, Nils. 1998. Stadens mönster – de historiska kartorna berättar. Stockholm:
Riksantikvarieämbetet.
Andersson, Olov. 1956. Oskarshamn, Hur vår stad vuxit fram. Oskarshamn:
Folkskolestyrelsen.
Book, Karin. Eskilsson, Lena. 1999. Centrum – utarmning eller renässans? Stockholm: KFB
Hofren, Manne. 1956. Oskarshamn 1856 – 1956. Oskarshamn.
Oskarshamns Kommun. Kulturmiljöprogram för Oskarshamns Kommun. 1993.
Nilsson, Olle. Strömberg, Torsten. Oskarshamnsliv – vid tusenårsskiftet.
Oskarshamns Skolstyrelse. 1981. Din Kommun, I serien om det egna samhället.
Oskarshamn – en stadsvandring. 1999. CD-ROM.
Rådberg, Johan. 1996. Svenska stadstyper, historik, exempel, klassificering. Stockholm: KTH
Översiktsplan 2000. CD-ROM. Oskarshamns Kommun: Stadsbyggnadskontoret.
http://kartor.eniro.se/query?what=map&mop=zi&streetname=&streetnumber=&city=…
sökdatum: 2004-08-09, Oskarshamns kommun.
Fotografier över Oskarshamn: Annette Andersson. 2004-07-02/03
22