Bondersbyarn 23 utkast.indd - Bondersbyn

”Gakkaraa”, ”sisselstjit” och andra lokala fågelnamn.
Gulsparv – sisselstjit
Beckasin – spirilipi - himlabässen
Sädesärla – gråila - takvippa
Pilfink – tweint
Talltita – spititita
Taltrast – djyliböytt - tölosparrn
Ladusvala – saxeschwölo
Gråsiska – altös
Bofink – twäint
Gråsparv – kåorntio
Gräsand – blåhårsch
Lom – gakkara
Berguv – beristöt
Fiskgjuse – spännarn
Gräsand – blåhårschn
Gök – gokko
Hackspett – träknorn
Spillkråka – kålvkreicka
Lavskrika – röolln
Nötskrika – norristjir
Orre – årr
Orrhöna – orrve
Tjäder – tjiror
Tjäderhöna – röö
Storspov – spovi - klyvi
10 Bondersbyarn
Bondersbyns reporter Olle Björkman har läst en artikel om fågelnamn
på olika dialekter skriven av Gunnar Pettersson, en gammal bybo. Då
inspirerades han att skriva följande betraktelse och uppmaning till alla
som vill bevara vår dialekt!
På dom allra flesta fåglar vi har omkring
oss finns, utöver det namn som står
i fågelboken, ett namn på bondska
(kalixmål). Dom namnen har vi snart
glömt bort så det kanske är bra med en
repetition på åtminstone några. Våra namn
är väl för det mesta mer beskrivande och
roligare och det vore tråkigt om dom bara
försvinner.
Här invid finns några namn som vi kan
öva oss på och lägga på minnet tills den
stora invasionen av både små och stora
fåglar sätter in.
Kallar ni mig ”Haraboppen”?
En del fåglar bar olycka
I gammal folktro var en del fåglar fefåglar.
Dom kom med olycka, otur, sjukdom
och död om dom höll till kring en gård.
Tjädern, ugglan, ripan, korpen och göken
ville man inte ha kring gården. Dom förde
bara med sig elände.
Sparvar och svalor förde lycka till gården
och dom skulle man inte döda – dom var
ju ”skickade”.
Och andra kunde kalendern
Göken slutade ropa när den såg den första
höhässjan. Då Sel-Johan höll på med
slåttern och göken fortsatte att ”gocka”
hade han ropat åt den –”säij do ät hässja
din f-n” – och då blev den tyst.
En ”gubbe” berättade att då han var
ung då räknades kråkan till flyttfåglarna.
”Vi är dummare än kråkan för den har ju
vett att flytta härifrån då det börjar snöa.”
Han ansåg kråkan vara den ”verkliga
vårfågeln”. Var det dom kommunala
soptipparna, där kråkan lätt kunde äta sig
mätt, som gjorde att den blev ”stannfågel”.
Eller är det klimatförändringen?
Olle Björkman
Jakten på ett sällsynt träd i Bondersbyn
I boken Träd och Buskar i Norr rapporterar botanikern Bernt Larsson om ett intressant växtfynd i norra
Bondersbyn. Det berättar om en hybrid mellan den vanliga gråalen och den betydligt sällsyntare klibbalen.
Klibbalen är en relikt från tider med betydligt mildare klimat här uppe, och finns i mindre populationer ute
på öarna och spridda lokaler på fastlandet. Den nordligaste växtlokalen ligger i Överkalix.
Nu är det lättare sagt än gjort att reda ut
var den här alhybriden växer, samt om
det verkligen är en hybrid man hittar! Det
finns nämligen ett par underarter till gråalen
också, såsom lappalen och den mycket
sällsynta karelska alen!
Djupträskområdet?
Efter tips från Anders Hallman, Innanbäcken,
skulle hybridalen finnas vid Djupträsket
eller Djupträsktjärnen. Undertecknad
besökte Djupträsktjärnens nv-ända en
sommardag beväpnad med kamera och
öppet sinne. Och visst fanns där konstiga
alar! Rundade blad med lågt antal märgpar
och märkligt begärliga för älgen. Enligt
floran har klibbalen 5-8 st märgpar,
mot gråalens 9-12.
Expertisen osäker
Ett samtal med naturbruksläraren och botanikern
Jan Ahlm förvirrade situationen
ytterligare. Han berättade om att det fanns
fynd av alhybrid vid en kallkälla i Stråkanäs,
men han kände inte till något fynd i
Bondersbyn. Dessutom berättade han om
ett flertal nya fynd av lappal, något som
kan bidraga till ytterligare förväxlingar.
Svårt att urskilja hybriderna
Så här säger Jan Ahlm:
- Det är mycket svårt att särskilja alhybriderna
även när man har alarna framför
sig. Gråalar söderut har alltid spetsiga
blad. Våra gråalar har ofta några rundade
blad, och ibland ganska många. Lappalen
har de flesta blad rundade, men inte alla.
Eftersom lappalen är en gråal, som jag
förmodar varit skild från den andra av t.ex
inlandsisen, och fått den avvikande formen,
går den säkert ihop med den vanliga
Lappal eller en klibbalhybrid, vem vet?
gråalen, där båda finns, och bildar ett mellanting.
- Några klara tecken är: klibbal är kal på
skaft, knopp och baksida. Lappal, likaså,
men kan ha några få hår. Hastigt påminnande
på magra marker om brakved, och
på andra marker om klibbal, men har aldrig
med urnupen spets. Gråal är ganska
hårig till mycket hårig under, har hårigt
skaft och hår på nya skott och nästan alltid
hårig knopp.
- Klibbal x gråal har oftast några urnupna
blad, och lite hår på nervernas undersida
och bladskaften. De kan också ha hår på
knoppen.
- Klibbal x lappal borde också finnas och
blir då hårfri. Eftersom lappal är en gråal
kommer hybriden ändå heta lappal x gråal.
Bilden invid ser ut som lappal, men
kan eventuellt vara en klibbalshybrid!
Så långt Jan Ahlm. Han vill ha starkare
bevis, så vi får återkomma!
Lars-Erik Holmberg (alexpert?)