Bondersbyarn 23 utkast.indd - Bondersbyn
Bondersbyarn 23 utkast.indd - Bondersbyn
Bondersbyarn 23 utkast.indd - Bondersbyn
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
En tidning för<br />
Kamlunge, <strong>Bondersbyn</strong><br />
och Börjelsbyn med<br />
omnejd<br />
Nummer <strong>23</strong><br />
Mars 2007<br />
Utgivare:<br />
<strong>Bondersbyn</strong>s<br />
Hembygdsförening<br />
Innehåll<br />
Ledare 2<br />
Rapport från Ryiad 2<br />
Älven behöver Dig 3<br />
Borstingen i nöd 3<br />
Belysningshistoria 4-5<br />
Finnarna sopade... 6<br />
Lakasoppa 6<br />
Premiärer i byn 7<br />
Kosjärvträsket, del 6 8-9<br />
Gakkara och ... 10<br />
Jakten på hybridalar 10<br />
Korsord 11<br />
Tävling, recept, m.m. 12<br />
Omslagsfoto:<br />
Lars-Erik Holmberg<br />
Adress till <strong>Bondersbyarn</strong>:<br />
c/o Sten Rönnberg<br />
<strong>Bondersbyn</strong> 180<br />
95292 Kalix<br />
e-post:<br />
bondersbyarn@bondersbyn.se<br />
Vad är fettisdagsbullar mot en gammal hederlig<br />
Lakasoppa? Läs <strong>Bondersbyarn</strong>s inträngande reportage<br />
om vad byborna tycker om lakasoppan!<br />
För Astrid Enström råder det ingen tvekan om<br />
vilken soppa som är bäst! Läs mer på sid. 6
Ledare<br />
Landsbygdsutveckling, men hur?<br />
Kalix kommunfullmäktige har antagit ett<br />
Landsbygdsutvecklingsprogram och det<br />
är bra. Dessutom har kommunen en speciell<br />
Landsbygdsutvecklare, och det är<br />
också bra. Ute i byarna finns en hel mängd<br />
entusiastiska personer som brinner för sin<br />
landsbygds utveckling, vilket<br />
också är bra.<br />
Då är väl allt frid och fröjd<br />
skulle kanske den omedvetne<br />
medborgaren tycka,<br />
men det är inte bra! Ty det<br />
finns ett fundamentalt fel i<br />
hela ”upplägget”! Det verkar<br />
som om landsbygdens<br />
utveckling skall vila på<br />
frivillighetens och idealismens<br />
grund, till skillnad<br />
mot efter vilka premisser<br />
man utvecklar Kalix tätort.<br />
Där fattar man politiska<br />
beslut som finansieras med<br />
skattemedel eller ger marknadskrafterna<br />
möjligheter<br />
att utveckla näringslivet.<br />
Visst finns entusiaster och<br />
ideellt arbetande personer<br />
inne i tätorten, men den grundläggande<br />
utvecklingen av infrastruktur och näring<br />
finansieras av antingen kommun eller företagare.<br />
Ute i byarna gäller en annan ordning. Där<br />
skall förslagen till utveckling inte bara tas<br />
fram av byborna, utan de skall också genomföra<br />
dem på ideell väg eller med yt-<br />
Rapport från Sven-Olof Carlsson,vår utsände i Ryiad:<br />
Det pågår en intressant debatt dagligen i<br />
lokaltidningen Arab News om kvinnans<br />
rätt i samhället. Den bild man får är ju<br />
skrämmande, tex. en kvinna som blir änka<br />
är ju totalt rättslös samt när hon även saknar<br />
någon form av försörjning är hon förpassad<br />
till den ökande skaran av tiggare<br />
som blir allt mer vanlig i samhället. De<br />
pengar som hon efter vårt sätt skulle erhålla<br />
när hennes make avlider går i första<br />
hand till hans anhöriga såsom fader, moder<br />
och bröder, hon tappar ju även i dom<br />
flesta fall även bostad.<br />
En annan artikel handlade om en kvinna<br />
med fem barn, vars man hade blivit fängslad<br />
på 10 år och hon fick inte tillgång till<br />
hans banktillgångar utan hans medgivande.<br />
Denna kvinna blev även hon förpassad<br />
till ett liv som tiggare när inte mannen ger<br />
henne tillgång till hans bankkonto. Även<br />
alla deras anhöriga tog helt avstånd från<br />
henne för att ytterligare förvärra hennes<br />
redan besvärliga situation. Det är enormt<br />
mycket av detta som det skrivs om, men<br />
tyvärr blir det ingen förändring på någon<br />
2 <strong>Bondersbyarn</strong><br />
terst små bidrag från Kommunen.<br />
Byarnas underläge blir allt tydligare då<br />
man tittar på ålderssammansättningen hos<br />
dem som bor på landsbygden. När utvecklingen<br />
inne i tätorterna drivs av människor<br />
i sina ”bästa år”, skall motsvarande arbete<br />
”Men vi skall väl vara nöjda och glada där vi bor i våra skuldfria<br />
hus med egen brunn och avlopp!”<br />
i byarna till övervägande del skötas av<br />
pensionärer/hemvändare!<br />
Inte undra på att Landsbygdsutvecklingen<br />
går sakta! Goda idéer och lovvärda<br />
initiativ strandar till slut på att det saknas<br />
pengar.<br />
Hembygdsföreningarna som oftast är<br />
”motorerna” i byarna kokar kaffe och an-<br />
ordnar lotterier för byborna för att få ihop<br />
till att finansiera en byagård. En slags ”beskattning”<br />
utöver den som proklameras på<br />
skattsedeln. Men mer räcker det inte till.<br />
Och pengar från kommunen för grundläggande<br />
utveckling av byarna ser vi inte<br />
röken av. Om man skall raljera<br />
skedde det väl senast för tjugo<br />
år sedan, då man drog kommunalt<br />
vatten till Bondersbygården!<br />
Den här utvecklingen är som<br />
en dålig film. Man kan räkna<br />
ut hur det slutar redan från början!<br />
Om inget radikalt sker och politikerna<br />
börjar slussa ut pengar<br />
till landsbygden, kommer dagens<br />
entusiaster att lägga av.<br />
Främst av åldersskäl, men också<br />
av uppgivenhet.<br />
Lyss ni där i kommunfullmäktige.<br />
Halva kommunens befolkning<br />
lever ute i byarna. Varje<br />
helg kommer vi in till tätorten<br />
och handlar i storköp och köpcityn.<br />
Vi bär våra pengar till<br />
centralorten. När skall vi få tillbaka något<br />
annat än en klapp på axeln och ett tandlöst<br />
dokument om en Landsbygdsutveckling?<br />
Lars-Erik Holmberg<br />
”Medan vi jämrar oss över orättvisor i samhället, har andra det mycket sämre!”<br />
Soldatfruarna Mia Frimodig och<br />
Matilda Forss hade kanske levt sämre<br />
i Arabien!<br />
punkt eftersom religion även i detta fall<br />
ligger till grund för denna mansdominans<br />
i samhället.<br />
Det är ytterst sällan någon Saudier får<br />
något straff när det gäller denna form av<br />
kriminalitet. Men en icke Saudier och<br />
framförallt en icke muslim är domstolarna<br />
väldigt kvicka att utdöma straff. Tex.<br />
Blodspengar vid olyckshändelser är priset<br />
mellan 500.000- 1-milj Saudi Rialer (Skr<br />
x 2) för en muslim medan priset på en icke<br />
muslim är fastställt till 200.000 SAR. Det<br />
sitter en massa asiater, mest från Indien<br />
och Pakistan i Saudiska fängelser för dom<br />
har ju ingen möjlighet till att betala dessa<br />
summor. Dom kan få sitta i fängelse 10-15<br />
år innan det klaras upp genom någon form<br />
av förlikning.<br />
Även en stor ökning av sexuellt utnyttjande<br />
av i första hand deras House Maid,<br />
hembiträde, blir en allt vanligare företeelse.<br />
Men även deras minderåriga barn<br />
utnyttjas på samma sätt, det speglar det<br />
samhälle som växer fram också i skydd<br />
av religionen, för det är ju sällan någon av<br />
dessa våldsverkare blir straffad.<br />
Ett fall som har uppdagats är den Saudier<br />
som reste till USA med sin familj plus<br />
hembiträde och har där blivit straffad med<br />
20-års fängelse för just sexuellt utnyttjande<br />
av deras Indonesiska Hembiträde. I lokaltidningen<br />
kallade man detta en diskriminering<br />
av Islam fast det fanns en diger<br />
bevisbörda mot denna man, inte klokt.<br />
Sven-Olof
•<br />
•<br />
•<br />
•<br />
•<br />
Vi vet:<br />
att varje älv har utvecklat en unik<br />
biologisk mångfald<br />
att varje utbyggnad för evigt förstör<br />
denna älvens rika mångfald av liv<br />
Vi vill att:<br />
att älvbefolkningarna ska få behålla<br />
den livskvalitet de fria älvarna ger<br />
att vi ska kunna fortsätta ta upp den<br />
fisk naturen själv producerar<br />
att besöksnäringen befrämjas. Den<br />
kommer att skapa nya arbeten, som<br />
älvbygden så väl behöver.<br />
Öringens tillbakagång i älven är ett faktum.<br />
Men att läget är så kritiskt, kände kanske<br />
inte så många till. Mikael berättade att det<br />
är bara ca 100 honor som leker i älvens<br />
biflöden varje år, och att de flesta lekplatser<br />
är förstörda av flottledsrensningar och<br />
skogsdikning. Genetiker brukar säga att<br />
när avelsmaterialet understiger 50 honor,<br />
då är stammen akut utrotningshotad.<br />
Levande Vatten<br />
Glenn Douglas, Kalix Kommuns fiskerikonsulent,<br />
inledde kvällen med att berätta<br />
att Kalix Älv Ekonomisk Förening just nu<br />
genomför ett stort EU-projekt som syftar<br />
till att återställa vattendrag så att öringen<br />
kan leka igen. Sommarens arbete har gått<br />
bra tack vare det låga vattenståndet och<br />
sex vattendrag har restaurerats. Arbetet<br />
Älvarna behöver Dig!<br />
Kerstin Rönnqvist i Älvräddarna har skrivit följande upprop till <strong>Bondersbyarn</strong>. Situationen<br />
för våra outbyggda älvar är ingalunda säker. I jakten på billig energi vänds alltid<br />
blickarna mot möjligheter att ytterligare bygga ut vattenkraften i vårt land. Miljödomstolen<br />
har nyligen , mot allt förnuft och naturlagstiftning, givit tillstånd till utbyggnad i Västerdalälven.<br />
Trots att området ingår i Natura 2000, ett skydd som EU skapat och Sverige<br />
förbundit sig att följa!<br />
Börstingen i nöd!<br />
Kom med i Älvräddarnas Samorganisation<br />
för att stärka vår talerätt hos<br />
myndigheter och politiker!<br />
Den som uppskattar en fri och obunden<br />
älv kan visa sitt engagemang genom<br />
att vara medlem i Älvräddarna!<br />
Den 10 januari arrangerade Kalix Älv Ekonomiska Förening ett möte i<br />
<strong>Bondersbyn</strong> om öringen. Bondersbygården fylldes till sista plats av intresserade<br />
fiskare för att lyssna till Mikael Kivijärvi från Hushållningssällskapet<br />
och den kände fiskaren och författaren Gunnar Westrin från<br />
Råneå som berättade engagerat om öringen i hans hjärta!<br />
fortsätter till sommaren med ytterligare<br />
några vattendrag. Dessutom finns planer<br />
på att starta ytterligare ett projekt som<br />
förutom återställningsarbeten även skall<br />
innehålla ytterligare inventeringar och<br />
uppföljningsåtgärder av olika slag.<br />
Öringen fångas innan den hunnit leka!<br />
Mikael redogjorde för öringens livscykel<br />
och menade att större delen av all öring<br />
som produceras i älven fångas i kusten<br />
innan den blivit lekmogen. De nya reglerna<br />
för öringfiske med nät i kusten, som<br />
Fiskeriverket antog i våras, är en bra början,<br />
men då måste bevakningen förbättras.<br />
Minimimåttet har nu också höjts till 50<br />
cm i kusten för att ge öringen en chans att<br />
växa upp och bli lekmogen.<br />
Stig Eriksson, Rian och alla andra följde intresserat de två föredragshållarna<br />
•<br />
•<br />
•<br />
•<br />
Medlemsavgifter:<br />
enskild stödjande medlem,100 kr<br />
hela familjen,125 kr<br />
stödjande organisation, 200 kr<br />
sponsrande företag, med diplom och<br />
omnämnande i vår tidning, 500 kr<br />
Plusgiro: 73 65 73 7<br />
Besök Älvräddarnas egen hemsida på<br />
internet och läs mer:<br />
www.alvraddarna.se<br />
Ju fler vi blir desto starkare blir vår röst!<br />
Kerstin Rönnqvist<br />
Westrin i högform.....<br />
Hartijoki visar vägen<br />
I Hartijoki, Nilivaara, har sedan flera år ett<br />
imponerande restaureringsarbete genomförts<br />
av fiskevårdsföreningen på platsen.<br />
Resultaten är mycket positiva och Hartijoki<br />
producerar nu mångfalt fler laxöringsungar<br />
än tidigare. Nu gäller det ju att<br />
förvalta öringstammen på rätt sätt så att<br />
inte dessa fångas i kusten innan de hunnit<br />
tillbaka i älven för att leka!<br />
Öringen i Westrins hjärta!<br />
Efter fika avslutades kvällen med ett engagerat<br />
och intressant föredrag av Gunnar<br />
Westrin om Öringen i hans hjärta. Åhörarna<br />
fick följa Gunnars bana som fiskare<br />
från tidiga barnaår till guidade fisketurer<br />
på Nya Zeeland. Han är bra. Han slåss för<br />
fisken och dess miljö. Och det är bara att<br />
hoppas att hans engagemang smittade av<br />
sig på kvällens åhörare. Då kanske vi åter<br />
får en stark öringstam i vår Nationalälv.<br />
En älv som är värd att skydda, vilket också<br />
representanter för Älvräddarna påpekade<br />
denna lyckade kväll i Öringens tecken!<br />
Lars-Erik Holmberg, text o foto<br />
<strong>Bondersbyarn</strong> 3
Övre <strong>Bondersbyn</strong>s Belysningsförening<br />
Övre <strong>Bondersbyn</strong>s belysningsförening bildades 1940 för området norr om bron på älvens östra sida inklusive<br />
Marieberg, samt Forshaga och Bondeborg på västra sidan. Ungefär samma tid bildades också belysningsföreningarna<br />
i Kamlunge och Stora Lappträsk. <strong>Bondersbyn</strong>s belysningsförening hade bildats redan<br />
1920 men distributionsområdet omfattade endast de centralare delarna av <strong>Bondersbyn</strong>.<br />
Antalet medlemmar var vid starten 29.<br />
Första styrelsen bestod av: Herman Fors,<br />
Verner Nilsson, Nils Olof Johansson, Gustaf<br />
Hansson och Gustaf Carlsson. Revisorer<br />
var Einar Frimodig och Karl August<br />
Nilsson. Dessa var revisorer fram till1945<br />
men då övertogs Karl Augusts uppdrag<br />
av Greta Enström som sedan tillsammans<br />
med Einar Frimodig var revisorer ändå till<br />
föreningens upphörande 1952.<br />
5000 kr lånades i Nederkalix Sparbank<br />
till 5,5 % ränta. Ett tiotal medlemmar gick<br />
i personlig borgen för lånet som skulle<br />
återbetalas med 250 kr plus ränta två<br />
gånger per år. När lånet skulle amorteras<br />
uttaxerades pengar av medlemmarna.<br />
Anläggningen av lågspänningsnätet<br />
Material inköptes, de medlemmar som<br />
hade lämplig skog fick leverera stolpar.<br />
En 12 meter lång stolpe betalades med 7<br />
kr. Ledningsbygget utfördes till största delen<br />
av medlemmarna själva. Betalningen<br />
till dem varierade mellan 60 och 80 öre<br />
per timme. Totalt arbetade medlemmarna<br />
1878 timmar till en kostnad av 1311 kr.<br />
4 <strong>Bondersbyarn</strong><br />
Dessutom var fyra personer till sysselsatta<br />
med bygget till en kostnad av 147 kr. Det<br />
var troligen elmontörer som gjorde inkopplingar<br />
och annat som fordrade elbehörighet.<br />
Ledningens längd var på älvens<br />
östra sida 2283 meter och på västra sidan<br />
5054 meter (Längderna kan vara omkastade,<br />
ledningsnätet på östra sidan borde<br />
vara längst). Totalt uppsattes 7337 meter<br />
kraftledning. Antalet stolpar bör ha varit<br />
när-mare 200. Totala kostnaden för anläggningen<br />
av lågspänningsnätet var 9267<br />
kr. Sedan lånet och insatskapitalet på 1120<br />
kr nyttjats återstod en skuld på 3142 kr.<br />
För att täcka detta utdebiterades 151 kr av<br />
varje medlem.<br />
Till fastigheterna var endast enfasström dragen. Denna uppställning<br />
visar till vilken fas de olika fastigheterna var anslutna och deras<br />
strömförbrukning under 1947.<br />
Ett problem var att koppartråd till ledningarna<br />
p.g.a. krigstiden inte var så lätt att få<br />
tag på. Man fick delvis använda järntråd<br />
vilket väl inte fungerade så bra. Järn leder<br />
ström sämre än koppar. Nolledningen<br />
drogs med järntråd<br />
Lågspänningsnätet hade tre faser men<br />
man drog nog bara en fas till varje fastighet.<br />
Fastigheterna fördelades på de tre fa-<br />
serna så att belastningen blev ungefär lika<br />
på alla faser. Trefasuttag uppsattes längs<br />
kraftledningen där man räknade med att<br />
ström till motordrift behövdes. Dessa uttag<br />
var inte kopplade över fastigheternas<br />
säkringar eller elmätare. Om man behövde<br />
trefasström, för t.ex. tröskning eller<br />
vedkapning, där det inte fanns ett uttag i<br />
närheten, kunde man koppla in sig direkt<br />
på kraftledningen. Detta gick till så att<br />
stänger försedda med krokar hängdes upp<br />
på kraftledningens trådar och anslöts till<br />
motorns ledningskabel.<br />
Nu var det inte så att man stal strömmen<br />
eller fick den gratis av belysningsföreningen.<br />
Elmotorn som var samägd av<br />
flera, var liksom en egen abonnent med<br />
egen elmätare och eget säkringsskåp som<br />
var inmonterad i samma låda som motorn.<br />
Man avläste mätaren innan man började<br />
använda motorn och antecknade mätarställningen<br />
på en lista som medföljde motorn<br />
och gjorde likadant när arbetet var<br />
klart.<br />
Sedan i samband med den ordinarie mätaravläsningen<br />
avlästes också motorns mätare<br />
och de som använt motorn fick betala<br />
efter vad de förbrukat. Motorn debiterades<br />
också en egen årlig grundavgift som vilken<br />
som helst annan abonnent.<br />
Forshaga, Bondeborg, Pataudden, Salkostudden<br />
och Marieberg hade var sin<br />
motor. Alla på 7,5 hästkrafter.<br />
Elpriserna<br />
Kraftleverantören till belysningsföreningen<br />
var Pålänge Elektriska Kraft AB. Bolaget<br />
hade ingen egen elproduktion längre<br />
utan var ett rent distributionsbolag. Kraftproduktionen<br />
las ner redan 1936.<br />
Belysningsföreningen betalade, dels en<br />
grundavgift, lika stor som medlemmarnas<br />
sammanlagda grundavgifter, dels för hur<br />
många kW/h som förbrukats. 1941 betalade<br />
föreningen 9 öre per kW men under<br />
Gustaf Karlsson i Varpudden hemställer<br />
att få trefasström dragen till högst<br />
80 meter från hans gård för att kunna<br />
använda Bondeborgs elmotor.
Gunnar Enström i Marieberg hemställer om att få krigstidens järntrådledning<br />
utbytt till kopparledning vilket bifölls av årsmötet.<br />
sommaren, maj till augusti bara 3 öre.<br />
Medlemmarna debiterades en grundavgift<br />
som var baserad på hur många lampor<br />
man hade. För första lampan togs 12 kr,<br />
för andra 6 kr, tredje 5 kr, fjärde 4 kr och<br />
så vidare tills man var nere på en krona.<br />
Den som hade fyra lampor betalade 12 +<br />
6 + 5 + 4 kr. Sammanlagt 27 kr i grundavgift<br />
per år. Grundavgiften 1940 var för<br />
de flesta omkring 30 kr. Karl Johansson<br />
i Bondeborg med tre lampor hade lägsta<br />
avgiften med <strong>23</strong> kr. Högsta avgiften hade<br />
Elov Karlsson som hade både affär och<br />
lantbruk och många byggnader. Han hade<br />
17 lampor och 44 kr i grundavgift.<br />
Bidrag<br />
Ett statsbidrag beviljades 1943 för elektrifiering<br />
av Kamlunge, Västanfors, Övre<br />
<strong>Bondersbyn</strong>, Stora Lappträsk och Lilla<br />
Lappträsk med sammanlagt 44 140 kr.<br />
Ungefär hälften av pengarna gick till Pålänge<br />
Kraft AB. Övre <strong>Bondersbyn</strong>s andel<br />
av bidraget blev 8495 kr, vilket gott räckte<br />
till att slutbetala lånet på Sparbanken. Föreningen<br />
var nu skuldfri och hade dessutom<br />
ett rörelsekapital<br />
Missnöje med Pålängebolagets prispolitik<br />
Ett missnöje hade börjat gro hos belysningsföreningarna<br />
som hade Pålänge<br />
Elektriska Kraft AB som elleverantör.<br />
Man ansåg att det togs ut ett för högt elpris.<br />
Andra kraftbolag hade tydligen lägre<br />
pris.<br />
21 nov. 1943, på initiativ av Månsbyns<br />
och Rians belysningsföreningar anordnades<br />
en konferens med representanter för<br />
belysningsföreningarna som var underställda<br />
Pålängebolaget. Övre <strong>Bondersbyn</strong>s<br />
Belysningsförening representerades<br />
av Herman Fors och Verner Nilsson.<br />
Konferensdeltagarna uttryckte sitt missnöje<br />
över Pålängebolagets prispolitik samt<br />
valde en kommitté som skulle förhandla<br />
med Pålängebolaget för att få en sänkning<br />
av elpriset samt utreda frågan om bildandet<br />
av ett kooperativt distributionsföretag.<br />
Förhandlingarna gav inte något omedelbart<br />
resultat, men under 1945 sänktes<br />
kilowattpriset med ett öre för att sänkas<br />
ytterligare med 2 öre 1946. Priset var nu 6<br />
öre från september till maj. Sommarpriset<br />
hade däremot höjts till 4 öre.<br />
Besiktning av lågspänningsnätet<br />
Vid besiktning av föreningens ledningsnät<br />
som utfördes av Statens Elektriska Inspektion<br />
1948 anmärktes på ett flertal punkter<br />
som skulle åtgärdas snarast. Bl.a. anmärktes<br />
på att de tidigare nämnda trefasuttagen<br />
som fanns uppsatta inte var kopplade över<br />
säkringar utan gick direkt från nätet. Tidigare<br />
besiktningar hade endast gett obetydliga<br />
anmärkningar. Vid besiktningen 1946<br />
befanns anläggningen vara i ”förstklassigt<br />
skick”. Om det var att ledningsnätet hade<br />
börjat förfalla eller att kraven hade höjts<br />
är väl svårt att säga. Förmodligen en kombination<br />
av båda.<br />
Föreningen ansåg sig inte ha råd att åtgärda<br />
allt genast, utan ansökte om anstånd<br />
för att få utföra åtgärderna efterhand efter<br />
hur ekonomin tillät. Hur det gick är inte<br />
känt. Inspektionens svar finns inte bevarat.<br />
Upprustningen satte i alla fall igång,<br />
men att allt blev gjort innan föreningen<br />
upphörde är väl knappast troligt<br />
Bidrag till ytterbelysning<br />
1949 beviljade Töre kommun belysningsföreningarna<br />
bidrag för ordnande av ytterbelysning<br />
i byarna inom kommunen med<br />
100 kr per lampa. <strong>Bondersbyn</strong>s Belysningsförening<br />
skulle få bidrag för 11 lampor<br />
och Övre <strong>Bondersbyn</strong>s Belysningsförening<br />
för 10 lampor.<br />
Några lampor uppsattes inte, vad jag vet.<br />
Kanske täckte inte bidraget kostnaderna<br />
och man tyckte att det blev för dyrt. Strömmen<br />
till lamporna skulle ju också betalas<br />
av föreningen. Man kan väl också ha tyckt<br />
att någon utebelysning inte behövdes!<br />
Styrelsemedlemmarna 1949 var: Gustaf<br />
Hansson, Herman Fors, Helge Häggström,<br />
Valdemar Nilsson och Artur Enström.<br />
Elförbrukningen<br />
Elförbrukningen var jämfört med dagens<br />
ytterst minimal. El användes i huvudsak<br />
för belysning och motordrift för tröskning<br />
och vedkapning. Elektriska kokplattor<br />
och strykjärn började dock bli vanliga under<br />
mitten av 40-talet. Som exempel kan<br />
nämnas att under 1944 förbrukade Artur<br />
Lille 639 kw, Valdemar Nilsson 311 kw,<br />
Gunnar Enström 375 kw. Elof Karlsson<br />
hela 980 kw!<br />
Under 1951 förbrukade föreningens<br />
medlemmar, som nu var 36 till antalet,<br />
tillsammans totalt 28181 kW/h till en<br />
sammanlagd kostnad inklusive grundavgift<br />
2998 kr. Detta gör en genomsnittlig<br />
årskostnad av 83 kr och 28 öre. Högsta<br />
Elräkningen hade Elof Karlsson med 313<br />
kr (3768 kW) och lägsta hade Karl Nilsson<br />
med 34 kr (135 kW)<br />
Avvecklingen av föreningen<br />
Den 15 maj 1952 överläts föreningens ledningsnät<br />
till Pålänge kraft AB som i sin tur<br />
sedan någon tid ägdes av Vattenfall. Sista<br />
årsmötet hölls i februari 1953 varefter belysningsföre-ningen<br />
förklarades definitivt<br />
ha gått i graven.<br />
KG Hansson.<br />
Den allra sista räkningen från Pålänge Kraft (Vattenfall) till Övre <strong>Bondersbyn</strong>s<br />
belysningsförening.<br />
<strong>Bondersbyarn</strong> 5
Finnarna ”sopade rent” vid LakaVM 2007<br />
I gnistrande vinterkyla gjorde 108 tävlande upp om mästerskapstiteln när den tredje LakaVM-tävlingen i<br />
historien genomfördes på Kamlunges notplats den <strong>23</strong> februari. Efter två timmars fiske var den finska dominansen<br />
ett faktum. De fem första platserna belades av fiskare från vårt grannland i öster och överst på<br />
prispallen stod åter en kvinna, Jaana Jaako från Torneå, med en lake på 1750 gram! För andra gången på<br />
tre år vinner en kvinna den prestigefyllda pimpeltävlingen!<br />
Tävlingen arrangeras av Fiskegruppen<br />
i Kalix älv i samarbete med Kamlunges<br />
Fiskevårdsförening och genomförs på<br />
kvällen i skenet från marschaller och en<br />
stor stockeld där gratis kaffe serveras. Under<br />
hela tävlingen visas fiskefilmer och<br />
fiskeinformation på en filmduk mitt i tävlingsområdet.<br />
Där presenteras också med<br />
jämna mellanrum den aktuella ställningen<br />
i tävlingen om vem som kan dra upp den<br />
största laken och bli årets Lakamästare!<br />
Tävlingen blir allt populärare<br />
Första året tävlingen genomfördes startade<br />
61 fiskare och nu kunde tävlingsledningen<br />
räkna in 108 deltagare. Nästan 80<br />
% ökning! De tävlande kom i år från när<br />
och fjärran. De mest långväga kom från<br />
Danmark. 15 deltagare kom från Finland,<br />
vilket skulle bli ödesdigert för de segersugna<br />
Svenskarna!<br />
Färre lakar fångades i år<br />
Trots att de yttre förutsättningarna var de<br />
bästa, dvs. svinkallt och nästan nymåne,<br />
nappade laken sparsamt. Endast tio tävlande<br />
vägde in sin fångst, men detta förtog<br />
på intet sätt spänningen. Teoretiskt sätt kan<br />
man vinna LakaVM i sista sekunden eftersom<br />
endast den tyngsta fisken räknas.<br />
Lakakvarium<br />
LakaVM skiljer sig i många avseenden<br />
från en traditionell pimpeltävling, förutom<br />
att allt sker i mörker. Pimpelhål finns borrade<br />
i förväg och både tävlande och publik<br />
6 <strong>Bondersbyarn</strong><br />
underhålls med fiskefilmer och fiskeinfo på<br />
en jättestor filmduk. Strax bredvid brinner<br />
en stor eld där den frusne kan värma sig<br />
med gratis kaffe och kanske bättra på kraften<br />
med en varm korv. Nytt för i år var ett<br />
akvarium dit alla de största lakarna släpptes<br />
för beskådande. En liten doppvärmare<br />
fick hjälpa till att hålla värmen i vattnet<br />
och lakarna tyckets inte alltför upphetsade<br />
av uppmärksamheten!<br />
Segrarinnan Jaana Jaako omges av<br />
tvåan Siipola Martti och trean Laanila<br />
Mikko. Foto: Patrik Öström<br />
Prispallen fylldes av finnar!<br />
När tävlingen avslutades efter två timmar<br />
med en serie raketskott, stod det klart att<br />
finnarna hade sopat hem det mesta. Överst<br />
på prispallen stod Jaana Jaako från Torneå<br />
och bakom sig hade hon fyra landsmän!<br />
Först på femte plats kom en ortsbo. Efter<br />
tävlingen mumlades det om att arrangera<br />
ett VM-läger för att kunna bryta den finska<br />
dominansen!<br />
LakaVM rekryterar unga fiskare<br />
Tack vare sitt upplägg tycks LakaVM också<br />
locka de riktigt unga fiskarna att prova<br />
lyckan. I år deltog några fiskare som var<br />
så små att en riktigt stor lake hade kunnat<br />
bli deras överman! Arrangörerna satsar<br />
också på att tävlingen skall bli en riktig<br />
festlig kväll på Kalixälvens is. Och det är<br />
väl ett fint sätt att hedra en av våra Nationalälvar?<br />
Kanske tävlingens sponsorer<br />
resonerade på samma sätt när det fyllde<br />
prisbordet med intressanta priser?<br />
Lars-Erik Holmberg<br />
Resultat<br />
1 Jaana Jaako Torneå 1750<br />
2 Sipola Martti Kemi 1210<br />
3 Laanila Mikko Kemi 1180<br />
4 Tuomo Heikkilä Oulo 980<br />
5 Veijo Matala Kemi 800<br />
6 Evert Karlsson Börjelsbyn 630<br />
7 Laanila Juhani Kemi 570<br />
8 Bengt Degerhäll Luleå 530<br />
9 Stig Stenberg Kalix 380<br />
10 Eva Nyberg Piteå 320<br />
Den gudomliga Lakasoppan<br />
Dagen efter LakaVM serverades på traditionellt vis lakasoppa i Bondersbygården. Chefskocken Carl-Gösta<br />
Johansson hade tillsammans med sina kökspojkar: Kalle, Karl-Gunnar och Lars-Erik kokat en ymnig soppa<br />
som doftade gudomligt. Men hur god är den egentligen? En av kökspojkarna gick till botten av sopptallrikarna<br />
och frågade ett urval av de nästan 50-tal gäster som trotsade vädret.<br />
Axel Hansson, stor lakakännare,<br />
bedömde<br />
att han nu skulle klara<br />
sig till nästa lakafest!<br />
Ingrid Videstig mumlade:<br />
delikat, mellan<br />
tuggorna och slevade<br />
vidare.<br />
Jan Enström menade att<br />
detta är mat för en riktig<br />
lantbrukare!<br />
Olle Björkman delade<br />
ut högsta betyg, trots<br />
att han funnit två ben i<br />
soppan.<br />
Den yngste soppgästen,<br />
Isak Broström<br />
satt stum av beundran<br />
över soppan!
Anders ”sotarn” Karbin från Morjärv<br />
hade tagit med sig kaminen ut på<br />
isen!<br />
Ulf Kummu från Börjelsbyn blev utan<br />
fisk, men räknar med att sikhåvningen<br />
skall bli desto bättre till sommaren!<br />
William Weiber från Kalix kan vara den<br />
nya generationen lakafiskare som skall<br />
bryta Finnarnas dominans!<br />
Arne Johansson hade fullt upp vid korvpannan.<br />
Den starka kylan stimulerade<br />
aptiten hos de tävlande.<br />
Premiärer i <strong>Bondersbyn</strong><br />
Julen 2006 var det dags för två premiärer<br />
i <strong>Bondersbyn</strong>. Det traditionella julfirandet<br />
i Bondersbygården hade omformats<br />
till ett julbord, och i det gamla fina<br />
kapellet genomförde bönhusföreningen<br />
den allra första julottan i byns bönhus.<br />
Hembygdsföreningen hakade på den populära<br />
”premiärtrenden” och beslutade att<br />
ersätta den traditionella julfesten i Bondersbygården<br />
med ett julbord.<br />
Beslutet var djärvt eftersom julfesten<br />
sedan gammalt också fungerat som en<br />
”skattläggning” av byns innevånare i syfte<br />
att stärka föreningens kassa.<br />
Skulle byborna klara av att undvara julklappsauktionen,<br />
Luciatåget och den efterföljande<br />
julgröten?<br />
Många ställde upp<br />
Planeringslkommittén som bestod av<br />
Gunilla Häggström, Gunilla Björkman,<br />
Monika Söderholm, Jenny Johansson och<br />
undertecknad tog fran tio förslag till julbuffén.<br />
Sedan var det dags för inköp, bakning<br />
och stekning. Ragnhild Häggström, Maj-<br />
Britt Lindgren och Anita Bucht engagerades<br />
också. Resultatet blev ett dignande<br />
julbord där också Arne Johanssons fina<br />
”Lappträskfisk” fick sin givna plats.<br />
Nobelfest på lokalnivå<br />
Festdatumet bestämdes till den 10 december,<br />
eftersom ingen av byns innevånare<br />
var bjuden på Nobelfesten.<br />
Tydligen hade tidpunkten påverkat de<br />
sextital deltagarna. Bästa ”gåbortskläderna”<br />
var påtagna och här och där i vimlet<br />
kunde upptäckas en och annan med medalj<br />
eller annan utmärkelse!<br />
Festen blev lyckad och om vi har ”gnistan”<br />
kvar till nästa år möts vi på en ny Nobelfest<br />
i Bondersbygården!<br />
Anton Björkman förste officianten<br />
Föreningen blev väldigt glad när Anton<br />
Det kan DOCK noteras att den delikata<br />
LAKEN saknades på julbordet. Kanske<br />
något att tänka på till nästa år?<br />
Anton Björkman var officiant<br />
när byn genomförde<br />
sin första egna julotta.<br />
Björkman lovade att hålla den första julottegudstjänsten<br />
i byn.<br />
Anton kontaktade dessutom vår egen<br />
sångfågel Josefine Andersson från Lappträsk<br />
som skulle komma hem från Stockholm<br />
med sin sambo Andreas. Dom<br />
lovade att sjunga och spela guitarr vid<br />
gudstjänsten. Därtill kom Emma Enström<br />
från Pataudden med sin tvärflöjt för att<br />
spela tillsammans med byns egen ”kantor”<br />
Ragnhild Häggström.<br />
Stämningsfull gudstjänst<br />
Den av stearinljus upplysta lokalen fylldes<br />
av bybor, hemvändare och andra besökare.<br />
Efter en fin gudstjänst, vackra sånger<br />
och stämningsfulla psalmer serverades de<br />
femtio deltagarna kaffe, smörgåsar och<br />
inte minst Gunilla Björkmans hembakade<br />
saffransbröd och pepparkakor.<br />
Nu ser vi alla fram emot nästa julotta<br />
med nya talare, musikanter och trevliga<br />
samvaro.<br />
Annika Gustafsson<br />
Emma kom<br />
med tvärflöjten<br />
Josefine Andersson och Andreas spelade<br />
och sjöng på den första julottan<br />
i byn.<br />
<strong>Bondersbyarn</strong> 7
Kosjärvträsket<br />
- ett utdikningsprojekt utan motstycke. Del 7<br />
Så skördades träsket<br />
Höet slogs med lie och bars ihop med en<br />
schwea. Det vanliga var att slå med liar<br />
som var försedda med vinge. Vingen samlade<br />
ihop höet i en fin sträng och man slog<br />
vanligtvis så att man gick slag fram och<br />
tillbaka medan man slog. Den här tekniken<br />
gick att använda så länge det inte<br />
var fräknen eller starren växte för tjockt.<br />
Då blev lien svårhanterlig och arbetet var<br />
tungt.<br />
I de tjockaste fräkenmaderna slog man<br />
utan vinge och gick slagen runt om området,<br />
så att allt slogs från samma håll.<br />
Träsket var då tappat på vatten, men det<br />
var fortfarande så pass blött att det stänkte<br />
om lieorven. Höet lades upp för att torka<br />
på den avhuggna stubben. När det var för<br />
blött tvingades man bära iland allt hö och<br />
bre ut det för torkning där.<br />
Höet bars i schwean. Ett schwea var 6<br />
alnar och en kvarter långt (3,75 meter) och<br />
blev på så sätt ett mått på en viss mängd<br />
hö. En sådan börda var mycket tung, ända<br />
upp till 50 kilo. Man fick hjälpas åt för<br />
att bäraren skulle få upp bördan på axeln.<br />
Många använde därför kortare svean för<br />
att få lättare bördor.<br />
Höet fick torka på marken ett par dagar<br />
innan det bars in i ladorna. Om det var<br />
vattensjukt hässjade man höet innan det<br />
ladades. Man beräknar att en lada rymde<br />
sex vinterskrindor, d v s drygt <strong>23</strong>00 kilo,<br />
vilket födde två kor under vintern.<br />
Under vintern kördes höet hem till gårdarna<br />
i vinterskrindor, vilka troligtvis<br />
rymde 9 centner hö (382,5 kg) och var<br />
nästan dubbelt så stora som de skrindor<br />
lantbruksingenjören Bokström angav i sin<br />
skördeberäkning.<br />
Här skördas en träsklott i början av 1940-talet av Alrik Enström,<br />
Edvin Enström och Sigurd Enström.<br />
Foto: Okänd.<br />
8 <strong>Bondersbyarn</strong><br />
Bilden är tagen i slutet av 1940-talet av Alvar Häggström och visar hur hans<br />
bror Helge Häggström bär en börda fräkenhö med en ”schwea”. Höet torkades<br />
utbredd på ”stubben” eller i enkla hässjor och bars sedan in i lador.<br />
Än idag kan man se resterna av de enkla hässjor som fordom stod på träsket.<br />
Herbert Häggström med ett schwéan som mäter sex<br />
alnar och en kvarter ( 3,75 meter). Når man fyllde ett<br />
schwéan kunde bördan väga upp mot 50 kilo!
Skördeväxter<br />
Den viktigaste skördeväxten var fräkne.<br />
Dess latinska namn är Ecuisetum fliviatile<br />
(sjöfräken). Det är den mest vattenbundna<br />
av alla fräkensorter och kan bli upp till<br />
160 cm lång. Troligtvis innebar detta att<br />
fräkenskörden kunde variera en hel del<br />
mellan olika goda växtår. Fräknen är ihålig<br />
och flyter på vattnet sedan den slagits<br />
med lie. Ofta fick fräknen torka liggande<br />
på stubben ute på träsket. Det sägs att<br />
korna älskade fräkenhöet och de mjölkade<br />
väldigt bra av denna utfodring.<br />
Volymmässigt kom nog starrskörden som<br />
god tvåa, men starr ansågs som en ganska<br />
mager föda åt korna. Den vanligaste starrarten<br />
på träsket var nog Älvstarr (carex<br />
rhynchophysa), men det skördades nog en<br />
hel del andra lågväxande starrarter också.<br />
Starrens stjälkar är trekantiga och styva.<br />
Troligtvis innehåller de mycket kisel, vilket<br />
bidrar till att den klassas som en sämre<br />
foderväxt än fräknen. Ibland berättas att<br />
kor som utfodrades hela vintern på starr,<br />
slutade mjölka och blev utmärglade. Inte<br />
undra på att man i vissa kulturer samlade<br />
björksav på våren åt korna och lät dem ”<br />
dricka märg i benen”!<br />
Kärrälting, (Triglochin maritima) eller<br />
sältingen som man kallade den, var nog en<br />
ganska bra foderväxt. Den var inte så högväxt<br />
och gav nog inte så stor skörd. Den<br />
växte nära stränderna, men nu när träsket<br />
inte längre sköts tycks sältingen vara på<br />
väg att försvinna.<br />
Dessutom förekommer uppgifter om att<br />
man slog ”häringen”, och det är lite svårt<br />
att avgöra vilken växt man avsåg. Av<br />
Fräkne i Långrå sommaren 2006. Sommaren var mycket torr, vilket missgynnade<br />
fräknen och gynnade andra arter. Exempelvis den röda kråkklövern som syns på<br />
bilden<br />
biologen Lars-Åke Janzon på Historiska<br />
Riksmuseet fick jag följande förslag att<br />
tolka namnet ”häringen”:<br />
Hära är ett namn som förr oftast användes<br />
för stagg (Nardus stricta) Stagg är<br />
ett lågt gräs, ca 20 cm, som växer i tuvor.<br />
Grågröna blad, stänglar med ett ax i tippen.<br />
Växer på mycket mager mark och<br />
ratas oftast av kreaturen. Det är mycket<br />
troligt att det var stagg som man kallade<br />
”häringen”! Jag kan också gissa att denna<br />
växt var ganska svårslagen med lie, och<br />
kanske det var den här växten som man<br />
också kallade ”sticknålen”! När man slog<br />
sticknålen tappade lien snabbt bettet, troligtvis<br />
därför att växten innehåller mucket<br />
kisel.<br />
På vissa områden växer stora bestånd av<br />
bladvass, och troligtvis slog man också<br />
detta. Ett av slåtterområdena kallades ju<br />
också för Storvasslandet.<br />
Lars-Erik Holmberg, text o foto<br />
fortsättning i nästa nummer...<br />
Stagg<br />
Havssälting<br />
Älvstarr Finnvikudden. På träsket<br />
fanns en mängd starrarter, men detta<br />
var den vanligaste.<br />
<strong>Bondersbyarn</strong> 9
”Gakkaraa”, ”sisselstjit” och andra lokala fågelnamn.<br />
Gulsparv – sisselstjit<br />
Beckasin – spirilipi - himlabässen<br />
Sädesärla – gråila - takvippa<br />
Pilfink – tweint<br />
Talltita – spititita<br />
Taltrast – djyliböytt - tölosparrn<br />
Ladusvala – saxeschwölo<br />
Gråsiska – altös<br />
Bofink – twäint<br />
Gråsparv – kåorntio<br />
Gräsand – blåhårsch<br />
Lom – gakkara<br />
Berguv – beristöt<br />
Fiskgjuse – spännarn<br />
Gräsand – blåhårschn<br />
Gök – gokko<br />
Hackspett – träknorn<br />
Spillkråka – kålvkreicka<br />
Lavskrika – röolln<br />
Nötskrika – norristjir<br />
Orre – årr<br />
Orrhöna – orrve<br />
Tjäder – tjiror<br />
Tjäderhöna – röö<br />
Storspov – spovi - klyvi<br />
10 <strong>Bondersbyarn</strong><br />
<strong>Bondersbyn</strong>s reporter Olle Björkman har läst en artikel om fågelnamn<br />
på olika dialekter skriven av Gunnar Pettersson, en gammal bybo. Då<br />
inspirerades han att skriva följande betraktelse och uppmaning till alla<br />
som vill bevara vår dialekt!<br />
På dom allra flesta fåglar vi har omkring<br />
oss finns, utöver det namn som står<br />
i fågelboken, ett namn på bondska<br />
(kalixmål). Dom namnen har vi snart<br />
glömt bort så det kanske är bra med en<br />
repetition på åtminstone några. Våra namn<br />
är väl för det mesta mer beskrivande och<br />
roligare och det vore tråkigt om dom bara<br />
försvinner.<br />
Här invid finns några namn som vi kan<br />
öva oss på och lägga på minnet tills den<br />
stora invasionen av både små och stora<br />
fåglar sätter in.<br />
Kallar ni mig ”Haraboppen”?<br />
En del fåglar bar olycka<br />
I gammal folktro var en del fåglar fefåglar.<br />
Dom kom med olycka, otur, sjukdom<br />
och död om dom höll till kring en gård.<br />
Tjädern, ugglan, ripan, korpen och göken<br />
ville man inte ha kring gården. Dom förde<br />
bara med sig elände.<br />
Sparvar och svalor förde lycka till gården<br />
och dom skulle man inte döda – dom var<br />
ju ”skickade”.<br />
Och andra kunde kalendern<br />
Göken slutade ropa när den såg den första<br />
höhässjan. Då Sel-Johan höll på med<br />
slåttern och göken fortsatte att ”gocka”<br />
hade han ropat åt den –”säij do ät hässja<br />
din f-n” – och då blev den tyst.<br />
En ”gubbe” berättade att då han var<br />
ung då räknades kråkan till flyttfåglarna.<br />
”Vi är dummare än kråkan för den har ju<br />
vett att flytta härifrån då det börjar snöa.”<br />
Han ansåg kråkan vara den ”verkliga<br />
vårfågeln”. Var det dom kommunala<br />
soptipparna, där kråkan lätt kunde äta sig<br />
mätt, som gjorde att den blev ”stannfågel”.<br />
Eller är det klimatförändringen?<br />
Olle Björkman<br />
Jakten på ett sällsynt träd i <strong>Bondersbyn</strong><br />
I boken Träd och Buskar i Norr rapporterar botanikern Bernt Larsson om ett intressant växtfynd i norra<br />
<strong>Bondersbyn</strong>. Det berättar om en hybrid mellan den vanliga gråalen och den betydligt sällsyntare klibbalen.<br />
Klibbalen är en relikt från tider med betydligt mildare klimat här uppe, och finns i mindre populationer ute<br />
på öarna och spridda lokaler på fastlandet. Den nordligaste växtlokalen ligger i Överkalix.<br />
Nu är det lättare sagt än gjort att reda ut<br />
var den här alhybriden växer, samt om<br />
det verkligen är en hybrid man hittar! Det<br />
finns nämligen ett par underarter till gråalen<br />
också, såsom lappalen och den mycket<br />
sällsynta karelska alen!<br />
Djupträskområdet?<br />
Efter tips från Anders Hallman, Innanbäcken,<br />
skulle hybridalen finnas vid Djupträsket<br />
eller Djupträsktjärnen. Undertecknad<br />
besökte Djupträsktjärnens nv-ända en<br />
sommardag beväpnad med kamera och<br />
öppet sinne. Och visst fanns där konstiga<br />
alar! Rundade blad med lågt antal märgpar<br />
och märkligt begärliga för älgen. Enligt<br />
floran har klibbalen 5-8 st märgpar,<br />
mot gråalens 9-12.<br />
Expertisen osäker<br />
Ett samtal med naturbruksläraren och botanikern<br />
Jan Ahlm förvirrade situationen<br />
ytterligare. Han berättade om att det fanns<br />
fynd av alhybrid vid en kallkälla i Stråkanäs,<br />
men han kände inte till något fynd i<br />
<strong>Bondersbyn</strong>. Dessutom berättade han om<br />
ett flertal nya fynd av lappal, något som<br />
kan bidraga till ytterligare förväxlingar.<br />
Svårt att urskilja hybriderna<br />
Så här säger Jan Ahlm:<br />
- Det är mycket svårt att särskilja alhybriderna<br />
även när man har alarna framför<br />
sig. Gråalar söderut har alltid spetsiga<br />
blad. Våra gråalar har ofta några rundade<br />
blad, och ibland ganska många. Lappalen<br />
har de flesta blad rundade, men inte alla.<br />
Eftersom lappalen är en gråal, som jag<br />
förmodar varit skild från den andra av t.ex<br />
inlandsisen, och fått den avvikande formen,<br />
går den säkert ihop med den vanliga<br />
Lappal eller en klibbalhybrid, vem vet?<br />
gråalen, där båda finns, och bildar ett mellanting.<br />
- Några klara tecken är: klibbal är kal på<br />
skaft, knopp och baksida. Lappal, likaså,<br />
men kan ha några få hår. Hastigt påminnande<br />
på magra marker om brakved, och<br />
på andra marker om klibbal, men har aldrig<br />
med urnupen spets. Gråal är ganska<br />
hårig till mycket hårig under, har hårigt<br />
skaft och hår på nya skott och nästan alltid<br />
hårig knopp.<br />
- Klibbal x gråal har oftast några urnupna<br />
blad, och lite hår på nervernas undersida<br />
och bladskaften. De kan också ha hår på<br />
knoppen.<br />
- Klibbal x lappal borde också finnas och<br />
blir då hårfri. Eftersom lappal är en gråal<br />
kommer hybriden ändå heta lappal x gråal.<br />
Bilden invid ser ut som lappal, men<br />
kan eventuellt vara en klibbalshybrid!<br />
Så långt Jan Ahlm. Han vill ha starkare<br />
bevis, så vi får återkomma!<br />
Lars-Erik Holmberg (alexpert?)
Vårkryss nr <strong>23</strong><br />
Vårkrysset <strong>23</strong><br />
Vår korsordkonstruktör Annika Gustafsson ställer nu <strong>Bondersbyn</strong>s läsare<br />
på prov i Vår-Vinterkrysset <strong>23</strong>.<br />
Lösningen skickas före 1 juni till: Annika Gustafsson, <strong>Bondersbyn</strong> 120,<br />
95292 Kalix. Märk kuvertet med Kryss <strong>23</strong><br />
De två först öppnade rätta lösningarna belönas med var sin trisslott.<br />
Lycka till!<br />
Lösningen på Vinterkrysset 22<br />
Vi belönar de två första rätta lösningarna med trisslotter.<br />
Lotterna går till: Olga Nordin i Boden och Edith Johansson<br />
i Bondeborg<br />
Gratulerar!<br />
<strong>Bondersbyarn</strong> 11
Kalender<br />
Inga fasta arrangemang finns planerade.<br />
Men ”Byamat” kan förekomma med kort<br />
varsel. Se affischer.<br />
Preliminärt om vädret tillåter kommer en<br />
utflykt att arrangeras till Ängesstugan i<br />
”Krokarna” på Långfredag mellan 12.00-<br />
15.00 med våfflor eller korv.<br />
Sedan vet redaktionen att Carl-Gösta Johansson<br />
hyser starka planer på ännu en<br />
vårsupé!<br />
Recept<br />
Elisabeth Perssons chokladkaka<br />
200 gram smör smältes<br />
200 gram blockchoklad - låt chokladen<br />
smälta ner i smöret<br />
4 ägg - rör ner ett i taget<br />
2 dl strösocker och<br />
1 tsk vaniljsocker<br />
1½ dl vetemjöl<br />
1 tsk bakpulver<br />
Smörad, mjölad form, 175 grader, max ½<br />
timme - kan vara lite ”rå”.<br />
En efterlängtad dikt!<br />
Doft av sommar.<br />
Skomakar`n förr, skrev på sin dörr: “Stängt<br />
mellan hägg och syren”.<br />
Svalan som kom tyckte han om, och flugsnapparsång<br />
från en gren.<br />
Och doften från blommande häggar.<br />
Från syrener mot röda väggar.<br />
Han lämnade sulan och lädret,<br />
och njöt av försommarvädret.<br />
Han visste att allt går så snabbt förbi.<br />
Som skimret av ljus över vatten,när solen<br />
tömmer sitt guld däri.<br />
Och fåglarna tystnar för natten.<br />
Sara Frittzén-Bry<br />
Inskickad av Gertrud Ek<br />
- Det syns på kvasten på farstubron hurudan<br />
kvinna som bor i huset.<br />
(Det var oftast frun i huset som band<br />
björkriskvasten som stod vid bron)<br />
Redaktionskommitté<br />
Olle Björkman 27005<br />
ollebjorkman@spray.se<br />
Karl-Gunnar Hansson 27024<br />
hansson.kg@telia.com<br />
Lars-Erik Holmberg 27010<br />
larserik.holmberg@telia.com<br />
Sten Rönnberg 27082<br />
sten@ronnberg.se<br />
Annika Gustafsson 27092<br />
Från Förr<br />
Förr var det bara att lära sig cykla på ”storcyklar”.<br />
Som Herbert Söderholm och Arne<br />
Lindgren fick göra på tidigt 1920-tal.<br />
På den tiden var det inte aktuellt att<br />
prata om cykelhjälmar? Men å andra<br />
sidan körde inga långtradare på byavägen!<br />
Arne överlevde cykling utan hjälm, blev<br />
flottningsförman, samt nättingfiskare.<br />
Här vittjar han nättingtinor i Långforsen.<br />
Nu fyller Arne 90 år och tillhör en<br />
av de äldsta i <strong>Bondersbyn</strong>!<br />
Tommy Rönnberg 27045<br />
tommy.ronnberg@bondersbyn.se<br />
Kontaktpersoner:<br />
Kamlunge:<br />
Kjell Rönnbäck 54031<br />
bastuheden@telia.com<br />
Börjelsbyn:<br />
Mariana Andersson 26148<br />
ake.fors@spray.se<br />
Tävling<br />
Den här gången frågar vi om ett par välsvarvade<br />
tvillingar. Vad heter de och var<br />
hör de hemma? Trots namnet har de absolut<br />
ingenting med månfärder eller andra<br />
rymdäventyr att göra. Först öppnade rätta<br />
svar belönas med en trisslott.<br />
Förra tävlingen<br />
Föremålet vi frågade om var en slags<br />
klove som nog främst var avsedd att användas<br />
när man sydde i läder - en laskklove<br />
alltså. Snarlika klovar har använts<br />
av slöjdare för att hålla fast arbetsstycken<br />
som var för små eller annars olämpliga<br />
att spännas fast i hyvelbänken. Ju hårdare<br />
man drog igen hyvelbänkens fastspänningsanordning<br />
desto hårdare klämde kloven<br />
igen. Vår klove är utformat så att den<br />
borde ha passat perfekt i en hyvelbänk.<br />
Men man kan också ha pressat ihop kloven<br />
med en skruvtving eller surrat ihop<br />
den med ett snöre runt skänklarna (rester<br />
av ett snöre finns kvar) och klämt fast<br />
den mellan knäna då man satt och sydde.<br />
Tävlingen var tydligen svår, endast ett<br />
svar inkom. Det var från Ragnhild Häggström<br />
som får en trisslott som belöning.<br />
Skicka Ditt svar till redaktionen :<br />
c/o Sten Rönnberg<br />
<strong>Bondersbyn</strong> 180<br />
95292 Kalix<br />
e-post: bondersbyarn@bondersbyn.se<br />
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg<br />
Tryck: GJ Offset, Kalix<br />
Upplaga: 500 ex.<br />
Kontakta oss eller skicka manus om Du<br />
vill berätta något i tidningen.<br />
Obs! Nu finns <strong>Bondersbyarn</strong> på<br />
internet också!<br />
http://www.bondersbyn.se<br />
Stöd utgivningen av <strong>Bondersbyarn</strong> genom prenumeration 150 kronor per år till postgiro 928384-7 eller bankgiro 211-7943<br />
Glöm inte att ange namn och adress på talongen märkt ”<strong>Bondersbyarn</strong> 2007”