MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ... MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
Radio ett ilmeddelande (Pan-Pan) kl.␣ 01.50. Sjöräddningsundercentralen MRSC Mariehamn underrättade MRCC Stockholm om olyckan kl.␣ 01.52, varpå larmningen av de svenska sjöräddningshelikoptrarna inleddes. Den första av dessa, beredskapshelikoptern Q␣ 97, lyfte kl.␣ 02.50. MRCC Helsingfors underrättade MRCC Tallinn om olyckan kl.␣ 02.55. MARIELLA nådde som första fartyg olycksplatsen kl.␣ 02.12. Många människor, flottar, livbåtar och flytvästar kunde ses i vattnet och människor hördes skrika. Kl.␣ 02.30 anlände SILJA EUROPA och kl.␣ 03.20 hade alla fem passagerarfärjorna nått fram till olycksplatsen. OH-HVG anlände som första helikopter till olyckplatsen kl.␣ 03.05 och Q␣ 97 anlände kl.␣ 03.50. Omkring kl.␣ 04.50 fanns fyra helikoptrar och åtta fartyg på platsen och antalet räddningsenheter fortsatte att öka. TURSAS anlände kl.␣ 05.00 och kl.␣ 12.00 hade 19 fartyg och 19 helikoptrar anlänt. Därtill medverkade tre flygplan i sökandet och med samordning av radiotrafiken. Helikoptrarna använde ytbärgare och vinschar för att bärga folk från sjön och livflottar. Två helikoptrar förde överlevande till de närmaste passagerarfärjorna, medan de andra helikoptrarna flög dem till uppsamlingsplatser på land. Fartygen sjösatte inte sina man-överbordbåtar (MOB-båtar) eller livbåtar på grund av den grova sjön. Istället sänktes livflottar ned i vattnet och lyftes sedan upp med överlevande som överflyttats från ESTONIAs flottar. ISABELLA fällde ut sin räddningsglidbana (slide) och 16 överlevande räddades via den. Den sista överlevande räddades omkring kl.␣ 09.00. Därefter sökte helikoptrarna och fartygen efter döda i sjön och på flottar och tog upp dem. Helikoptrarna opererade i området från tidigt på morgonen i cirka 15 timmar. De flesta fartygen sökte hela dagen och löstes från sitt uppdrag först på kvällen. Det sista fartyget som drogs tillbaka 92 estonia – slutrapport var SILJA EUROPA som lämnade området omkring kl.␣ 20.30, avlöst av TUR- SAS, vars befälhavare utsågs till samordnare av efterspaningsarbetet på havsytan (CSS) fram till den 3 oktober. Fartygen räddade 34 överlevande och helikoptrarna 104. En av de räddade avled senare på sjukhus. Från sjön bärgades 94 döda. Sammanlagt 757 personer saknades. 7.2 Räddningsorganisationen 7.2.1 Allmänt Den rättsliga grunden för de internationella regler som gäller vid sökande och undsättning av människor till sjöss är 1979 års Internationella sjöräddningskonvention (SAR-konventionen). Den trädde i kraft år 1985 och har ratificerats av Sverige och Finland. Några av bestämmelserna i konventionen handlar om sjöräddningstjänstens organisation och om internationell samverkan. Dit hör beslutet att inrätta sjöräddningsområden (SRR) i samråd med grannländer, vart och ett med minst en sjöräddningscentral (MRCC), och vid behov sjöräddningsundercentraler (MRSC). Konventionen innehåller också föreskrifter om ansvarsfördelning och arbetsrutiner vid dessa räddningscentraler. Enligt föreskrifterna är en MRCC ”en enhet som ansvarar för att främja en effektiv organisation för sjöräddning (SAR) och samordna ledning av sjöräddningsinsatser inom ett sjöräddningsområde (SRR)”. Om fartygets position är känd ansvarar den MRCC eller MRSC inom vars område fartyget befinner sig för att sjöräddningsoperationen initieras. Förutom i SAR-konventionen har sjöräddningscentralernas arbetsuppgifter fastställts i den internationella sjöräddningshandboken (IMO Search and Rescue Manual, IMOSAR) och i nationella föreskrifter. Några av deras huvuduppgifter sammanfattas här nedan: • En MRCC skall ta fram detaljerade planer för ledning av sjöräddningsarbetet i sitt eget område. Varje MRCC och MRSC skall lagra och uppdatera information, relevant för sjöräddningsarbetet inom respektive område. • En MRCC skall ha ständig beredskap för omedelbar insats. • När en MRCC tar emot ett nödanrop, måste den göra sig underrättad om de faktiska omständigheterna för att kunna ta ställning till graden av nödläge och omfattningen av den erforderliga insatsen. • MRCC skall initiera och samordna insatsen med de tillgängliga räddningsenheterna i enlighet med en handlingsplan. • MRCC skall underrätta rederiet och berörda myndigheter om de insatser som vidtas. Andra MRCC och MRSC som kan komma att beröras måste också underrättas och hållas informerade om händelseutvecklingen. • När nödläget ej längre föreligger eller om ytterligare eftersökning synes meningslös, skall MRCC avsluta insatsen och underrätta de juridiska och fysiska personer som har informerats tidigare. • MRCC:s ansvarsområde i varje enskilt land skall fastställas i nationella föreskrifter. Den internationella sjöräddningshandboken är ett supplement till SAR-konventionen. Den ger riktlinjer för en gemensam sjöräddningspolicy och en uppmaning till alla kuststater att utforma sina organisationer enligt liknande principer och göra det möjligt för grannländerna att samverka och ge ömsesidigt bistånd. IMO:s Internationella sjöräddningshandbok för handelsfartyg (Merchant Ship Search and Rescue Manual, MER- SAR) är en andra handbok, baserad på SAR-konventionen. Den innehåller riktlinjer för befälhavare på sådana fartyg som kan komma att tas i anspråk för insatser i samband med en sjöräddningsoperation. Internationella sjösäkerhetskonven- .
. tionen (SOLAS-konventionen) är den viktigaste konventionen om sjösäkerhet. Den innehåller föreskrifter om ansvaret hos en befälhavare som får kännedom om ett nödläge till sjöss som innebär fara för människors liv. Den ålägger även de anslutna staternas regeringar att tillse att alla nödvändiga åtgärder vidtas för bevakning och räddning av personer i nöd längs landets kuster. Radioreglementet (Radio Regulations, RR), som hör till den internationella telekonventionen, innehåller föreskrifter för teletrafik i nödsituationer. 7.2.2 Finland Allmänt Vid tidpunkten för olyckan bestod räddningstjänsten i Finland av tre delar: allmänna räddningstjänsten, flygräddningstjänsten och sjöräddningstjänsten. Inrikesministeriet ansvarade för administration och samordning av räddningstjänsten. Den allmänna räddningstjänsten svarade för insatser i samband med bränder och allmänna räddningsoperationer som utförs av de lokala räddningsenheterna – såsom brandkårer, polis, vårdcentraler och ambulansenheter – och av frivilliga hjälporganisationer, t.ex. Centralkommittén för frivillig räddningstjänst. Finlands sjöräddningssällskap samordnar det frivilliga sjöräddningsarbetet. Flygräddningstjänsten svarade för räddningsinsatser avseende flygplan eller som utfördes med hjälp av flygplan. Den stödde också den allmänna räddningstjänsten och sjöräddningstjänsten. Ansvarig myndighet för flygräddningstjänsten var Luftfartsverket under Trafikministeriet. Flygräddningscentralen (Aeronautical Rescue Co-ordination Centre, ARCC) för södra Finland låg i Tammerfors. Sjöräddningstjänsten Sjöräddningsarbetet i Finland reglerades av lagen och förordningen om sjöräddningstjänst. I dessa författningar fastställdes vilka myndigheter som skulle ingå i sjöräddningstjänsten och deras uppgifter enligt nedan: • Gränsbevakningen utförde sjöräddningsinsatser och ombesörjde planering, ledning och övervakning av sjöräddningstjänsten samt samordning av verksamheten. • Försvarsmakten svarade för sjöbevakning för att upptäcka och lokalisera nödsituationer och deltog även i sjöräddningsoperationer. • Sjöfartsstyrelsen svarade för nöd- och säkerhetstrafik och samordnade denna samt deltog i räddningsinsatser. • Polisen, Tullstyrelsen, Vägverket och de lokala räddningsmyndigheterna deltog i räddningsinsatser. • Sjuk- och hälsovårdsmyndigheterna svarade för den medicinska delen av räddningsarbetet. • Luftfartsmyndigheterna deltog i sjöräddningoperationer genom flygräddningstjänsten. • Helsingfors Radio var en nationell kustradiostation, ägd av Telecom Finland, från vilken Sjöfartsstyrelsen köpte nöd- och säkerhetstrafiktjänster. MRCC och MRSC Finlands SRR omfattade finskt territorialvatten och internationellt vatten enligt avtal med grannländerna. SRR var indelat i tre sjöräddningsområden – vart och ett med sin egen MRCC, belägen i Helsingfors, Åbo respektive Vasa. Olyckan skedde i Skärgårdshavets sjöräddningsområde där MRCC Åbo var sjöräddningscentral. Varje MRCC sköttes av gränsbevakningen. MRCC Helsingfors bemannades av personal från staben för Finska vikens sjöbevakningssektion, MRCC Åbo av personal från staben för Skärgårdshavets sjöbevakningssektion och MRCC Vasa av personal från staben för Bottniska vikens sjöbevakningssektion. Chef för varje MRCC var en kommendör vid respektive sjöbevakningssektion, eller ett av honom utsett befäl. Chefen biträddes vid behov av en sjöräddningsexpertgrupp. Denna expertgrupp bestod av representanter för de i förordningen om sjöräddningstjänst nämnda myndigheterna, personal från den frivilliga sjöräddningstjänsten och andra experter allt efter behov. Under MRCC Åbo sorterade MRSC Mariehamn och MRSC Åbo. MRSC-verksamheten leddes av chefen för respektive sjöbevakningsunderområde och kunde vid behov biträdas av en sjöräddningsexpertgrupp. MRSC Åbo, belägen i Pärnäinen på ön Nagu, var en kombinerad sjö- och gränsbevakningsstation, även känd som Åbo Radio. Alla MRCC var bemannade dygnet runt med beredskap att ta emot nödmeddelanden och initiera räddningsinsatser. Under kontorstid arbetade två till tre personer i en MRCC – ett tjänstgörande befäl (DO), en radiooperatör och en chef för centralen. Utanför kontorstid varierade rutinerna, med en eller två personer i tjänst, beroende på sjöbevakningssektionens resurser. Radiooperatörerna arbetade dock i skift. Ett jourhavande befäl (SDO) och ytterligare ett jourhavande befäl från sjöbevakningen (EDO) hade beredskap i hemmet, beredda att infinna sig för kvalificerat operativt ledningsarbete med en timmes varsel. Utanför kontorstid var en MRSC bemannad av endast en person. I sin egenskap av såväl sjötrafikcentral som sjöräddningsundercentral var MRSC Åbo dock bemannad av två personer. Planering för storolyckor I varje SRR fanns det en plan för arbetets uppläggning i händelse av storolyckor. För Skärgårdshavets sjöräddningsområde antogs räddningsplanen för storolyckor den 18 juni 1991. De viktigaste delarna i planen var riskbedömningar, förutsättningar för sjöräddningsarbete, sjöräddningsplanen, kommunikation och information till allmänheten. Separata bilagor innehöll scheman och organisationstablåer för sjöräddningsorganisationens beslutsnivåer, larmsystem, samlingsplatser och radiokommunikationer. Planens lämplighet hade testats vid flera sjöräddningsövningar – däribland estonia – slutrapport 93
- Page 41 and 42: . ”a.) I motsats till den praxis
- Page 43 and 44: . järn hade enligt muntlig informa
- Page 45 and 46: . Det fanns ingen standardiserad la
- Page 47 and 48: . Bureau Veritas utförde den förs
- Page 49 and 50: . KAPITEL 4 Verksamhet ombord 4.1 A
- Page 51 and 52: . Andremaskinisten Andremaskinisten
- Page 53 and 54: . Livbåtslarm Livbåtslarmet - sju
- Page 55 and 56: . KAPITEL 5 De yttre förhållanden
- Page 57 and 58: . som täckte norra Skandinavien oc
- Page 59 and 60: . och riktning har emellertid senar
- Page 61 and 62: . KAPITEL 6 Sammandrag av vittnesm
- Page 63 and 64: . 8. Den 25 januari 1996 i Tallinn
- Page 65 and 66: . mängd pressades in från rampens
- Page 67 and 68: . rande elsystemet. I ett senare vi
- Page 69 and 70: . ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
- Page 71 and 72: . medan andra bara höll sig fast.
- Page 73 and 74: . lösa föremål i toalettutrymmet
- Page 75 and 76: . ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
- Page 77 and 78: . däck 7 och har berättat att hon
- Page 79 and 80: . det blev allt svårare att ta sig
- Page 81 and 82: . hjälpa varandra ut. En besättni
- Page 83 and 84: . Efter en kort stund, när fartyge
- Page 85 and 86: . Plötsligt kantrade flotten och
- Page 87 and 88: . inte längre kämpa i en vattenfy
- Page 89 and 90: . sade att flotten läckte och där
- Page 91: . KAPITEL 7 Räddningsinsatsen 7.1
- Page 95 and 96: . rekommit mellan MRCC Åbo och MRC
- Page 97 and 98: . gan. Den sistnämnda metoden - d
- Page 99 and 100: . Nödtrafikens text finns utskrive
- Page 101 and 102: . Tid Händelse 0240 SILJA SYMPHONY
- Page 103 and 104: . Fartyg Typ Redare/ Rutt Max. Brut
- Page 105 and 106: . OSC ledde fartygens och helikoptr
- Page 107 and 108: . flotten. Det visade sig omöjligt
- Page 109 and 110: . Designation Type X 92 MI-8 X 42 M
- Page 111 and 112: . NIA förmodligen hade sjunkit, be
- Page 113 and 114: . Y␣ 68 visste att Q␣ 91 (se ov
- Page 115 and 116: . Y 61 (Boeing Kawasaki) Y 61 start
- Page 117 and 118: . Tabell 7.9 Överlevande, identifi
- Page 119 and 120: . KAPITEL 8 Konstateranden efter ol
- Page 121 and 122: . ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
- Page 123 and 124: . ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
- Page 125 and 126: . ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
- Page 127 and 128: . ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
- Page 129 and 130: . ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
- Page 131 and 132: ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
- Page 133 and 134: . niska isbrytaren TARMO och de fun
- Page 135 and 136: . DEL 2 ANKNYTANDE FAKTA estonia -
- Page 137 and 138: . KAPITEL 9 Internationella konvent
- Page 139 and 140: . räckligt stränga för att kunna
- Page 141 and 142: . Även om ro-ro fartyg hade gått
.<br />
tionen (SOLAS-konventionen) är den<br />
viktigaste konventionen om sjösäkerhet.<br />
Den innehåller föreskrifter om ansvaret<br />
hos en befälhavare som får kännedom<br />
om ett nödläge till sjöss som innebär fara<br />
för människors liv. Den ålägger även de<br />
anslutna staternas regeringar att tillse att<br />
alla nödvändiga åtgärder vidtas för bevakning<br />
och räddning av personer i nöd<br />
längs landets kuster.<br />
Radioreglementet (Radio Regulations,<br />
RR), som hör till den internationella telekonventionen,<br />
innehåller föreskrifter för<br />
teletrafik i nödsituationer.<br />
7.2.2<br />
Finland<br />
Allmänt<br />
Vid tidpunkten för olyckan bestod räddningstjänsten<br />
i Finland av tre delar: allmänna<br />
räddningstjänsten, flygräddningstjänsten<br />
och sjöräddningstjänsten.<br />
Inrikesministeriet ansvarade för administration<br />
och samordning av räddningstjänsten.<br />
Den allmänna räddningstjänsten svarade<br />
för insatser i samband med bränder<br />
och allmänna räddningsoperationer som<br />
utförs av de lokala räddningsenheterna –<br />
såsom brandkårer, polis, vårdcentraler<br />
och ambulansenheter – och av frivilliga<br />
hjälporganisationer, t.ex. Centralkommittén<br />
för frivillig räddningstjänst. Finlands<br />
sjöräddningssällskap samordnar det frivilliga<br />
sjöräddningsarbetet.<br />
Flygräddningstjänsten svarade för<br />
räddningsinsatser avseende flygplan eller<br />
som utfördes med hjälp av flygplan.<br />
Den stödde också den allmänna räddningstjänsten<br />
och sjöräddningstjänsten.<br />
Ansvarig myndighet för flygräddningstjänsten<br />
var Luftfartsverket under Trafikministeriet.<br />
Flygräddningscentralen (Aeronautical<br />
Rescue Co-ordination Centre, ARCC)<br />
för södra Finland låg i Tammerfors.<br />
Sjöräddningstjänsten<br />
Sjöräddningsarbetet i Finland reglerades<br />
av lagen och förordningen om sjöräddningstjänst.<br />
I dessa författningar fastställdes<br />
vilka myndigheter som skulle ingå i<br />
sjöräddningstjänsten och deras uppgifter<br />
enligt nedan:<br />
• Gränsbevakningen utförde sjöräddningsinsatser<br />
och ombesörjde planering,<br />
ledning och övervakning av sjöräddningstjänsten<br />
samt samordning<br />
av verksamheten.<br />
• Försvarsmakten svarade för sjöbevakning<br />
för att upptäcka och lokalisera<br />
nödsituationer och deltog även i sjöräddningsoperationer.<br />
• Sjöfartsstyrelsen svarade för nöd- och<br />
säkerhetstrafik och samordnade denna<br />
samt deltog i räddningsinsatser.<br />
• Polisen, Tullstyrelsen, Vägverket och<br />
de lokala räddningsmyndigheterna<br />
deltog i räddningsinsatser.<br />
• Sjuk- och hälsovårdsmyndigheterna<br />
svarade för den medicinska delen av<br />
räddningsarbetet.<br />
• Luftfartsmyndigheterna deltog i sjöräddningoperationer<br />
genom flygräddningstjänsten.<br />
• Helsingfors Radio var en nationell<br />
kustradiostation, ägd av Telecom Finland,<br />
från vilken Sjöfartsstyrelsen<br />
köpte nöd- och säkerhetstrafiktjänster.<br />
MRCC och MRSC<br />
Finlands SRR omfattade finskt territorialvatten<br />
och internationellt vatten enligt<br />
avtal med grannländerna. SRR var indelat<br />
i tre sjöräddningsområden – vart och<br />
ett med sin egen MRCC, belägen i Helsingfors,<br />
Åbo respektive Vasa. Olyckan<br />
skedde i Skärgårdshavets sjöräddningsområde<br />
där MRCC Åbo var sjöräddningscentral.<br />
Varje MRCC sköttes av gränsbevakningen.<br />
MRCC Helsingfors bemannades<br />
av personal från staben för Finska<br />
vikens sjöbevakningssektion, MRCC<br />
Åbo av personal från staben för Skärgårdshavets<br />
sjöbevakningssektion och<br />
MRCC Vasa av personal från staben för<br />
Bottniska vikens sjöbevakningssektion.<br />
Chef för varje MRCC var en kommendör<br />
vid respektive sjöbevakningssektion,<br />
eller ett av honom utsett befäl.<br />
Chefen biträddes vid behov av en sjöräddningsexpertgrupp.<br />
Denna expertgrupp<br />
bestod av representanter för de i<br />
förordningen om sjöräddningstjänst<br />
nämnda myndigheterna, personal från<br />
den frivilliga sjöräddningstjänsten och<br />
andra experter allt efter behov.<br />
Under MRCC Åbo sorterade MRSC<br />
Mariehamn och MRSC Åbo. MRSC-verksamheten<br />
leddes av chefen för respektive<br />
sjöbevakningsunderområde och kunde<br />
vid behov biträdas av en sjöräddningsexpertgrupp.<br />
MRSC Åbo, belägen i Pärnäinen<br />
på ön Nagu, var en kombinerad<br />
sjö- och gränsbevakningsstation, även<br />
känd som Åbo Radio.<br />
Alla MRCC var bemannade dygnet<br />
runt med beredskap att ta emot nödmeddelanden<br />
och initiera räddningsinsatser.<br />
Under kontorstid arbetade två till<br />
tre personer i en MRCC – ett tjänstgörande<br />
befäl (DO), en radiooperatör och<br />
en chef för centralen. Utanför kontorstid<br />
varierade rutinerna, med en eller två<br />
personer i tjänst, beroende på sjöbevakningssektionens<br />
resurser. Radiooperatörerna<br />
arbetade dock i skift. Ett jourhavande<br />
befäl (SDO) och ytterligare ett<br />
jourhavande befäl från sjöbevakningen<br />
(EDO) hade beredskap i hemmet, beredda<br />
att infinna sig för kvalificerat operativt<br />
ledningsarbete med en timmes<br />
varsel.<br />
Utanför kontorstid var en MRSC bemannad<br />
av endast en person. I sin egenskap<br />
av såväl sjötrafikcentral som sjöräddningsundercentral<br />
var MRSC Åbo<br />
dock bemannad av två personer.<br />
Planering för storolyckor<br />
I varje SRR fanns det en plan för arbetets<br />
uppläggning i händelse av storolyckor.<br />
För Skärgårdshavets sjöräddningsområde<br />
antogs räddningsplanen för storolyckor<br />
den 18 juni 19<strong>91</strong>. De viktigaste<br />
delarna i planen var riskbedömningar,<br />
förutsättningar för sjöräddningsarbete,<br />
sjöräddningsplanen, kommunikation<br />
och information till allmänheten. Separata<br />
bilagor innehöll scheman och organisationstablåer<br />
för sjöräddningsorganisationens<br />
beslutsnivåer, larmsystem,<br />
samlingsplatser och radiokommunikationer.<br />
Planens lämplighet hade testats vid<br />
flera sjöräddningsövningar – däribland<br />
estonia – slutrapport 93
Change language