MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

.
det blev allt svårare att ta sig uppåt på
grund av den ökande slagsidan. En del
stod stilla och bara höll sig fast medan
andra sträckte sig efter ledstängerna och
försökte dra sig uppåt. Åtskilliga var halvklädda
och många var berusade. Ett vittne
såg sin man tappa taget och ramla
nedför trappan. En tämligen tung kvinnlig
passagerare rutschade ned på honom.
Flera vittnen undkom genom att släpa sig
uppåt längs ledstängerna. På de flesta
trappavsatserna låg och satt människor.
Vittnen såg andra i behov av hjälp men de
kunde knappast hjälpa till eftersom de
med nöd och näppe kunde klara sig
själva.
Ett vittne har sagt att han kände sig
som fångad i en fälla med många människor
både bakom och framför sig. Några
av dessa rörde sig inte alls. Ett annat
vittne såg på väg uppåt många människor
i paniktillstånd och en del som bara
satt i hörnen ur stånd att göra någonting.
På däck 4 såg vittnet några besättningsmän
som försökte vägleda passagerare.
Ett annat vittne har sagt att han under sin
klättring uppåt passerade många som
skrek och grät och att åtskilliga var panikslagna.
På vissa avsnitt av trapporna
var det svårt att ta sig uppåt eftersom
mattorna där hade lossnat och glidit bort.
Många människor klamrade sig fast vid
ledstänger som brast. Detta fick till följd
att åtskilliga rutschade ned och att många
greps av panik.
De flesta av dem som försökte ta sig
upp till däck 7 rörde sig uppåt medan en
hel del stod stilla. Ett vittne har uppgett
att han var tvungen att vänta mellan däck
4 och däck 5 i cirka fem minuter på
grund av trängseln. En kvinnoröst ropade
”Ut, ut” och medan han väntade hörde
han utropet ”Häire, häire, laeval on häire”
över det allmänna högtalarsystemet. Fartygets
slagsida ökade ryckvis och det var
mycket folk och totalt kaos på däck 6. En
varuautomat rutschade nedför foajén.
Senare såg ett vittne ett befäl som hade en
bärbar radio. Han var klädd i vit skjorta
och hade axelklaffar med gradbeteckningar
med en triangel. På avsatsen mellan
däck 6 och däck 7 låg och stod många
människor och de som var på väg uppåt
kunde också se många ligga utspridda
överallt i olika gångar.
En hel del av de människor som stod
sammanträngda i trappan orkade inte
fortsätta och då några nådde upp till däck
7 hade fartyget ca 35–40 graders slagsida.
Fortfarande fungerade belysningen.
Ute på däck fanns det gott om flytvästar
och vid de öppna dörrarna försökte en
besättningsman hjälpa ut människor. Folk
bildade kedja och hjälpte varandra ut på
däckets babordssida. Ett vittne har uppgett
att kedjan mest bestod av besättningsmedlemmar
som också sade åt passagerarna
utomhus att gå vidare och inte
blockera de öppna dörrarna. Några vittnen
såg en besättningsman med bärbar
radio och ”skoteruniform” ute på däck
medan andra vittnen har uppgett att de
inte såg någon organiserad verksamhet
från besättningens sida.
Ett vittne som tidigt kom upp till
huvudhallen på däck 7 såg en eller två
besättningsmedlemmar med bärbara radioapparater.
Medan han befann sig utomhus
och delade ut flytvästar hörde han
alarmklockan ringa. Ett annat vittne som
anlände ganska tidigt har uppgett att fyra
eller fem personer, som han trodde var
besättningsmedlemmar, höll tillbaka passagerarna.
Detta ryskspråkiga vittne förstod
inte deras språk och kunde därför
inte säga om de gav anvisningar till passagerarna.
Ett annat vittne har uppgett
att en besättningsman på något sätt hade
tagit spjärn i huvudtrappans babordssida
och höll på att hjälpa människor från
trapporna till de öppna babordsdörrarna
genom att dra dem uppåt.
Uppe i hallen på däck 7 var folk
tvungna att klamra sig fast vid ledstänger
och släpa sig upp till dörrarna. Ett vittne
såg människor rutscha nedför hallen på
den mattäckta durken. Hon såg en kvinna
med våldsam kraft slå emot dörren på
motsatt sida och förlora medvetandet.
Vittnet lyckades hålla sig fast vid ledstången
trots att många tvingade sig framåt.
På några ställen hade ledstången lossnat
vilket gjorde det svårt att ta sig upp till
däck 7. Folk kom ut genom glasdörrarna
en i taget och vittnet måste vänta på sin
tur. Det var omöjligt att komma ut utan
att hålla sig fast i dörren eller vid något
annat.
En passagerare från däck 1 som tidigt
kom till däck 7 har sagt att det såg ut som
om de öppna dörrarna stod rakt upp. När
han kom ut såg han fem till sex personer
ute på däck. Ett annat vittne banade sig
med våld upp och ut genom dörrarna
och tryckte samtidigt ut en annan. För att
man skulle kunna komma ut måste någon
dra och andra skjuta på bakifrån har
ett vittne uppgett liksom att de som nådde
upp till däck 7–nivån föreföll handla
mer konstruktivt än andra. Ett annat
vittne såg vid sin ankomst till däck 7 att
fartygets motsatta sida redan var i nivå
med vattenytan.
Ett manligt vittne kastade sig mot
dörren och försökte få tag i mittstolpen
men misslyckades och rutschade ner.
Någon kastade flytvästar till honom. Han
lyckades tvinga sig upp en gång till och
fick tag i stolpen. Den här gången lyckades
han hänga kvar och knuffa ut ytterligare
fem andra. Nu hade många människor
samlats ute på däck. Ett annat vittne
har sagt att han fick tag om en ledstång
och nådde däck 7. Han har också sagt att
besättningen föreföll förvirrad och inte
tycktes veta vad de skulle göra.
Ett fåtal vittnen har uppgett att de
hörde larmsignaler som från en ringklocka
och högtalarmeddelanden som
exempelvis ”Mr Skylight to number one
and two” och ”Häire, häire, laeval on
häire”. Några kunde inte urskilja vilka
meddelanden de hörde och andra har
uppgett att de omöjligen kunde höra
några larm på grund av skrikandet. Ett
vittne har sagt att han hörde strömmande
vatten från området under trappan och
att det fanns vatten i trappan.
Aktertrappan
Den aktra trappan var belägen babord
om fartygets centerlinje och bestod av tre
parallella trappuppgångar med avsatser
mellan varje däck (figur 6.6). Den gick
från däck 4 till däck 7 där dubbla glasdörrar
ledde babord över till öppet däck.
Trappans ledstänger liknade huvudtrappans.
Denna trappa sammanband de all-
estonia – slutrapport 79