MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
.<br />
Det fanns ingen standardiserad lastningsplan<br />
som följdes ombord. Det fanns<br />
emellertid en generell beskrivning av hur<br />
lasten skulle fördelas och innan lastningen<br />
började uppgjordes en skiss över hur<br />
lasten skulle placeras. Man följde den<br />
övergripande vägledningen för lastsurrning<br />
i IMO-resolution A 581 (14) ”Riktlinjer<br />
för surrning vid transport av vägfordon<br />
på ro-ro fartyg” och i IMO-resolution<br />
A 714 (17). Ombord fanns också en<br />
lastsäkringsmanual uppgjord av Estline<br />
AB.<br />
Lättare personbilar på bildäck skulle<br />
parkeras med låg växel ilagd och handbromsen<br />
åtdragen. Samma instruktioner<br />
gällde för de lätta bilarna på de hissbara<br />
bildäcken där bromsklotsar dessutom<br />
användes.<br />
Under resan kontrollerades lasten av<br />
den vakthavande matrosen på hans vaktrunda.<br />
Bildäck kunde också kontrolleras<br />
på bryggan och i maskinkontrollrummet<br />
med hjälp av de kameror som täckte<br />
lastområdet.<br />
3.6<br />
Certifikat och<br />
besiktningar<br />
3.6.1<br />
Efterlevnad av internationella<br />
konventioner<br />
Fartyget var byggt för att uppfylla kriterierna<br />
i de i 3.1.1 nämnda konventionerna.<br />
Internationellt trädde 1974 års version<br />
av SOLAS-konventionen i kraft den<br />
25 maj 1980 och i Finland trädde den i<br />
kraft den 21 februari 1981. Då fartyget<br />
byggdes gällde 1960 års version av SO-<br />
LAS-konventionen. Först i oktober 1983<br />
trädde 1973 års MARPOL-konvention<br />
och tillhörande protokoll från år 1978 i<br />
kraft internationellt med avseende på<br />
bilagan om oljeutsläpp. Byggnadsspecifikationen<br />
från år 1979 inkluderade dessa<br />
konventioner i avvaktan på deras ikraftträdande.<br />
I de obligatoriska certifikaten styrktes<br />
att de tillämpliga föreskrifterna i kon-<br />
ventionerna hade följts. Det första passagerarfartygssäkerhetscertifikatet<br />
(se supplement)<br />
– som styrkte att SOLAS-kapitlen<br />
II-1, II-2, III och IV efterlevdes –<br />
utfärdades den 27 juni 1980 av den<br />
finska sjöfartsmyndigheten. Det innehöll<br />
en begränsning av tillåtet antal passagerare<br />
till 1␣ 100, eftersom inredningsutrymmena<br />
inte var helt färdigställda.<br />
Samtidigt beslöts om en begränsning som<br />
innebar att fartyget inte fick segla mer än<br />
20 nautiska mil från närmsta land. Det<br />
första certifikatet ersattes kort därefter av<br />
ett nytt sådant daterat den 16 juli 1980<br />
som tillät 2␣ 000 passagerare. Certifikatet<br />
gällde för ”korta internationella resor”,<br />
vilka i SOLAS-konventionen definierats<br />
som en resa på högst 600 nautiska mil<br />
och under vilken fartyget befinner sig<br />
högst 200 nautiska mil från en hamn<br />
eller en plats där passagerare och besättning<br />
kan sättas i säkerhet. I några senare<br />
certifikat definierades trafikområdet som<br />
”short international voyages between Finland<br />
and Sweden”. I <strong>översättning</strong>arna till<br />
svenska och finska var ordalydelsen ”kusttrafik<br />
mellan Finland och Sverige” (coastal<br />
traffic between Finland and Sweden).<br />
Denna ordalydelse refererar dock inte till<br />
SOLAS-konventionen utan till finska<br />
nationella regler. I kusttrafik, där fartyget<br />
seglade hela tiden, var kompetenskraven<br />
på befälet lägre än för motsvarande<br />
personal på korta internationella resor.<br />
En separat resolution från den finska<br />
sjöfartsmyndigheten den 26 maj 1980<br />
reglerade också tillåtet antal passagerare.<br />
Denna resolution föreskrev att det tillåtna<br />
antalet passagerare skulle vara 2␣ 000<br />
under beaktande av föreskrifterna i kapitel<br />
III i SOLAS.<br />
Av hänsyn till komforten hade Estline<br />
sänkt antalet passagerare. Gränsen sattes<br />
vid 1␣ 456 bokningsbara passagerare,<br />
motsvarande antalet tillgängliga bäddar<br />
och sovfåtöljer. Under sommarsäsongen<br />
tilläts ytterligare 100 däckspassagerare. I<br />
detta antal ingick inte besättningen eller<br />
andra icke-betalande personer ombord.<br />
Passagerarfartygssäkerhetscertifikatet<br />
förnyades varje år i enlighet med föreskrifterna.<br />
Certifikaten utfärdades i det<br />
format som stipulerats i 1974 års SOLASkonvention<br />
från år 1981 och framåt. Ett<br />
dispenscertifikat utfärdades för radiotelegrafiutrustningen<br />
i det certifikat som<br />
utfärdades i oktober 1992. Genom detta<br />
dispenscertifikat begränsades fartygets<br />
trafik till resor på Östersjön i enlighet<br />
med bestämmelserna i regel 5 i kapitel IV<br />
av 1974 års SOLAS-konvention. Denna<br />
dispens förnyades inte när fartygets flagga<br />
ändrades till den estniska då fartyget<br />
från och med den tidpunkten åter hade<br />
en behörig radiotelegrafist.<br />
Från början hade fartyget ett internationellt<br />
fribordscertifikat, baserat på en<br />
av Bureau Veritas genomförd besiktning<br />
för fribord, daterad den 23 april 1980.<br />
Certifikatet utfärdades med stöd av 1966<br />
års lastlinjekonvention och gällde i fem<br />
år – om annat ej följde av de periodiska<br />
besiktningarna. De certifikat som hade<br />
utfärdats av den finska sjöfartsmyndigheten<br />
åren 1985 och 1990 utgick även de<br />
från besiktningar som genomförts av<br />
Bureau Veritas.<br />
3.6.2<br />
Certifikat som gällde vid<br />
olyckan<br />
Internationella certifikat upphör att gälla<br />
när ett fartyg byter flagg. Nya certifikat<br />
utfärdades därför när fartyget blev estniskt<br />
i januari 1993. Två nya klasscertifikat<br />
(skrov, maskinutrustning) utfärdades<br />
av Bureau Veritas i januari 1993. Den<br />
estniska sjöfartsmyndigheten hade i augusti<br />
1992 bemyndigat Bureau Veritas att<br />
utföra besiktningarna på dess vägnar och<br />
att utfärda certifikat med stöd av 1966 års<br />
lastlinjekonvention, 1974 års SOLASkonvention,<br />
1973 års MARPOL-konvention<br />
och 1969 års skeppsmätningskonvention.<br />
Då olyckan inträffade var certifikatens<br />
status som följer:<br />
Passagerarfartygssäkerhetscertifikat. Då<br />
en ny trim- och stabilitetsbok höll på att<br />
tas fram var fartyget försett med ett provisorisktpassagerarfartygssäkerhetscertifikat<br />
(interim Passenger Ship Safety<br />
Certificate) utfärdat den 26 juni 1994.<br />
Fribordscertifikat. Av samma skäl var<br />
fribordscertifikatet provisoriskt (interim<br />
estonia – slutrapport 45