MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

eller Nagu där bränslepåfyllning ägde
rum. Bränsleförrådet i Hangö tog emellertid
slut omkring kl.␣ 10.00 och fem
helikoptrar tvingades vänta i en halvtimme
på påfyllning.
17.7
Övriga observationer
17.7.1
Räddningsutrustning
Flytvästar
ESTONIAs flytvästar var av en godkänd
typ, vanlig på passagerarfartyg (figur
17.5). De var inte utrustade med lampor
eftersom detta inte var ett krav. I hytterna
och på olika ställen på båtdäck fanns
instruktioner om hur de skulle tas på.
Många passagerare hade ändå, så som
beskrivits i 16.8, svårigheter med att
sätta på dem på rätt sätt,.
Många av dem som räddades från
flottar har uppgett att de hade hört rop på
hjälp i mörkret i vattnet nära intill. Eftersom
det inte fanns några lampor, kunde
de emellertid inte lokalisera de människor
som ropade på hjälp.
Om flytvästarna varit försedda med
lampor skulle det ha haft avgörande betydelse
under räddningsoperationen.
Livbåtar
Besättningen lyckades inte sjösätta någon
av de tio livbåtarna. Nio bröts loss
när fartyget sjönk och den tionde är
fortfarande fast i sina dävertar. Den snabbt
ökande slagsidan och bristen på tid för
att organisera besättningen anses vara
huvudanledningarna till detta tillkortakommande.
De livbåtar som påträffades
drivande under räddningsinsatsen hade
antingen slagit runt eller var vattenfyllda
(figur 17.6).
Tre livbåtar påträffades nära den plats
där ESTONIA sjönk. En besättningsmedlem
hade lyckats kliva upp i en av dem.
På var och en av de andra två som flöt
uppochnedvända klamrade sig sex personer
fast vid bottnen. En person från
vardera båten spolades senare bort av
sjön.
214 estonia – slutrapport
○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
Figur 17.7 ESTONIAs flotte modell Viking 25-K.
Än en gång visade sig traditionella
livbåtar vara oanvändbara i nödläge.
Livflottar
Livflottarna (figur 17.7) sjösattes såväl av
besättningsmedlemmar och passagerare
som genom automatisk frigöring och
uppblåsning när fartyget sjönk. Flottarna
befanns vara mycket svåra att använda
under de rådande förhållandena –
delvis av följande skäl:
• Många flottar slog runt på grund av
vindtrycket och drev uppochnedvända
och många luftfylldes inte helt.
• Några av de flottar som drev uppochnedvända
rättades senare upp
av vågorna (figur 17.8). När detta
inträffade kastades emellertid de
som var i flotten åter i havet och
hade stora svårigheter att ta sig upp
igen.
• Kantrade flottar med taket under vattnet
gav inget skydd för de ombordvarande.
• Flottarnas tak blåstes inte upp automatiskt
och öppningarna kunde inte
stängas tillräckligt.
• Mycket vatten samlades på flottarnas
botten. I det värsta av de inrapporterade
fallen fanns det 20 cm
vatten på flottens botten. Öskaren
var för små och många överlevande
använde sina skor att ösa med.
• Knivarna ombord på flottarna visade
sig vara oanvändbara.
• När flottarna drev utgjorde de olika
utlösningslinorna och linorna för att
hålla flotten i läge för bordning hinder
för människor som försökte ta sig
ombord. Repstegen hamnade under
flotten och snärjde fötterna på dem
som försökte klättra ombord och var
därför praktiskt taget inte till någon
hjälp (figur 17.9).
• Manöverenheten var inte ordentligt
ansluten till tryckluftsbehållaren i
många av de flottar som påträffades
efter olyckan. Detta kan vara orsaken
till att många flottar inte var helt
uppblåsta.
• Tilltrasslade fånglinor påträffades
omkring manöverenheterna.
Som nämnts tidigare hade flottarna inga
individuella identifieringsmärken och
kunde därför inte skiljas från varandra.
Helikopter- och fartygsbesättningarna
kunde inte hålla reda på vilka flottar som
redan hade genomsökts. Många tros ha
blivit genomsökta många gånger och
därigenom fördröjt genomsökningen av
andra flottar.
.