MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

ara såg till sig själva. Mer primitiva
beteenden avslöjades och en del räddades
uppenbarligen på andras bekostnad.
16.7
Gränserna för
utrymningen och
resultatet
Kommissionen har gjort bedömningen
att möjligheterna att undkomma till ES-
TONIAs öppna däcksutrymmen upphörde
när slagsidan var mellan 45 och 50
grader. Vid dessa krängningsvinklar skulle
det kanske fortfarande finnas vissa
möjligheter att ta sig ut för de få som var
tillräckligt viga, hade lämpliga skor och
som fick hjälp av andra inuti fartyget eller
ute på däck. Tidsrymden under vilken
man kunde ta sig ut på öppet däck, från
den tidpunkt då folk började utrymningen
tills slagsidan var 45–50 grader, var
sålunda mellan 15 och 20 minuter. För
majoriteten som inte blev varse faran
förrän vid den första överhalningen var
denna tidsrymd ca 10 minuter. Med tanke
på de smala gångarna och det stora
antalet människor var denna period ytterst
kort.
Under detta tidsintervall nådde åtminstone
237 personer de öppna däcken.
Antalet inkluderar de som sågs på
däck 7 och 8 och som fortfarande saknas,
138 som räddades – av vilka en senare
202 estonia – slutrapport
avled på sjukhus – samt 70 av de 94
påträffade döda personerna. Följande dag
hittades 24 döda nära vraket och det är
mycket troligt att de hade flutit upp från
vrakets innandöme. Siffran 237 överensstämmer
med vittesmålen om att mellan
200 och 300 personer sågs på öppet
däck.
16.8
Räddningsutrustningen
Besättningsmedlemmar sågs arbeta metodiskt
med att utlösa flottar och dela ut
flytvästar. Passagerare ute på däck hade
emellertid svårigheter att förstå hur de
skulle sätta på sig flytvästarna. I de flesta
fall varken letade man efter, hittade, läste
eller förstod instruktionerna rätt. Detta
berodde i vissa fall på att passagerarna
befann sig under ett överväldigande
emotionellt tryck och även i en stressliknande
reduktion av medvetenhetsgrad
och uppfattningsförmåga. Det fanns även
passagerare som kämpade med att utlösa
flottar på egen hand trots att denna uppgift
enbart var avsedd för besättningsmedlemmar.
I andra fall gjordes planlösa
och synnerligen stressade försök av
många passagerare samtidigt utan att
någon kunde ta ledningen eller ta sig tid
att arbeta mer metodiskt. Enskilda passagerare
som var såväl kompetenta som
aktiva och rationella misslyckades också
i sina försök.
Minst en livbältslår lossnade och föll
i sjön. Många överlevande har uppgett att
flytvästarna föreföll gammalmodiga och
det var en vanlig uppfattning bland de
räddade att det var svårt att förstå hur
man skulle använda dem och sätta dem
på sig. Många flytvästar var hopbundna
tre och tre och var svåra att sära på.
Flytvästar slets också av när folk slog i
vattnet. Överlevande har uppgett att flytvästarna
inte föreföll kompletta. De saknade
band eller hade band som tycktes
vara för korta. Folk var tvungna att hjälpa
varandra både med att förstå hur flytvästarna
skulle användas och med att
sätta dem på sig.
Vittnesmålen överensstämmer med
rapporter från räddningsenheter och
räddningspersonal som avsökte vattnet
dagen efter olyckan. De fann flera drivande
buntar av sammanbundna flytvästar.
Personal i många räddningsenheter har
också bekräftat att de fann mycket få
människor som hade satt på sig flytvästarna
korrekt.
Det är därför kommissionens uppfattning
att flytvästarnas konstruktion bör
förenklas så att det rätta sättet att använda
dem framstår som självklart även för
ovana personer. Anvisningarna på flottar
och containrar bör vara mycket kortfattade,
tydliga och lätta att hitta och förstå.
Ingen lämnade fartyget i ordnad form.
Några tvingades hoppa i vattnet. De flesta
spolades emellertid överbord av vågor
eller halkade i sjön inuti eller utanför
flottar.
.