MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
.<br />
Andra utrymningshinder utgjordes<br />
av de föremål som lossnade och blockerade<br />
utrymningsvägarna eller som träffade<br />
människor som försökte undkomma.<br />
Tunga föremål, som exempelvis varuautomater,<br />
spelautomater, blomkrukor och<br />
vissa möbler i gångar och foajéer, borde<br />
ha varit fast monterade i däck eller skott.<br />
En del föremål gled iväg, andra lossnade<br />
medan slagsidan ännu var begränsad och<br />
tunga fast monterade föremål bröts senare<br />
loss när slagsidan ökade. Även glidande<br />
mattor och halt golvbeläggningsmaterial<br />
hindrade några från att komma ut<br />
och försenade andra.<br />
Kommissionen har noterat att vissa<br />
prydnadsföremål inte var ordentligt fastgjorda<br />
och att även tunga, fast monterade<br />
föremål bröts loss när slagsidan ännu var<br />
sådan att folk fortfarande hade möjlighet<br />
att undkomma. Dessa föremål skadade<br />
några och hindrade på annat sätt andra.<br />
Det är därför uppenbart att fler människor<br />
skulle ha kunnat nå öppet däck, om<br />
de inte hade hindrats av dessa lösa föremål.<br />
Kommissionen anser att alla föremål<br />
som är utplacerade längs utrymningsvägar,<br />
som t.ex. gångar, trappor och foajéer,<br />
skall vara monterade på ett sådant sätt att<br />
de omöjligt skall kunna lossna så länge<br />
slagsidan ännu är sådan att människor<br />
kan röra sig och har möjlighet att ta sig ut.<br />
Golvbeläggningen skall också vara fastgjord,<br />
och speciellt i öppna områden av<br />
typ foajéer bör hala material undvikas för<br />
att underlätta framkomligheten då durken<br />
rör sig och lutar.<br />
16.6<br />
Passagerares och<br />
besättningsmedlemmars<br />
reaktioner<br />
Det stora antalet människor och deras<br />
olika reaktionsmönster vållade också hinder<br />
vid utrymningen. Det blev allt svårare<br />
att förflytta sig på grund av den tilltagande<br />
slagsidan. Ett antal människor föll<br />
eller halkade och hindrade därigenom<br />
andra. Andra stod upprätt men rörde sig<br />
inte och blockerade därigenom vägen.<br />
Många sågs bara hålla sig fast utan att röra<br />
sig och andra åter föreföll förlamade och<br />
synbarligen ur stånd att förstå vad som<br />
höll på att hända. Från slagsidans allra<br />
första början rapporterades många vara<br />
passiva och förstenade trots relativt goda<br />
möjligheter att undkomma.<br />
Några få av dem som överlevde uppträdde<br />
irrationellt, men de flesta gjorde<br />
det inte. En del personer reagerade med<br />
misstro på de allra första tecknen. De<br />
började långsamt inse att de ljud de hörde<br />
var onormala, eller snarare misslyckades<br />
de med att övertyga sig själva om att<br />
läget fortfarande var normalt. När de blev<br />
medvetna om situationen handlade de<br />
omgående och inriktade sig målmedvetet<br />
på att komma ut på däck 7. Dessa var<br />
de första som tog sig ut.<br />
En majoritet av de räddade förefaller<br />
emellertid ha uppfattat situationens allvar<br />
när slagen hördes och slagsidan uppstod.<br />
De förstod också genast vad de<br />
skulle göra och reagerade alltså tydligt<br />
och riktigt. Fastän de var rädda lyckades<br />
de ändå att förbli rationella och röra sig<br />
målmedvetet.<br />
Många äldre människor sågs göra inga<br />
eller bara svaga försök att undkomma.<br />
Åtskilliga människor var panikslagna,<br />
vilket tog sig uttryck i att de skrek och<br />
uppträdde utan självkontroll. Några förflyttade<br />
sig men inte på ett rationellt eller<br />
meningsfullt sätt. Andra var apatiska och<br />
några höll sig bara fast vid något utan att<br />
göra ytterligare försök att rädda sig.<br />
En del människor var i chocktillstånd<br />
och synbarligen ur stånd att förstå vad<br />
som stod på eller vad de skulle göra.<br />
Några av dem tycks ha varit oförmögna<br />
att tänka eller bete sig rationellt på grund<br />
av sin rädsla och skrek och kved hjälplöst.<br />
Andra föreföll förstenade och kunde<br />
inte förmås att förflytta sig. En del panikslagna,<br />
apatiska och chockade människor<br />
var inte kontaktbara. De reagerade<br />
inte när andra passagerare försökte hjälpa<br />
dem – inte ens när de använde våld<br />
eller skrek till dem. Andra försökte undkomma<br />
men saknade styrka nog att fortsätta<br />
klättringen. De blev utmattade och<br />
klamrade sig fast vid ledstänger och stod<br />
därvid i vägen för andra.<br />
Kommissionen anser att information<br />
via det allmänna högtalarsystemet skulle<br />
ha kunnat påverka människornas beteende<br />
– särskilt om systemet hade använts<br />
för ordergivning till passagerare och besättning.<br />
Auktoritativa instruktioner skulle<br />
ha kunnat rädda många förvirrade<br />
människor och borde ha givits under<br />
olycksförloppets första minuter.<br />
Spontant osjälviskt beteende under<br />
utrymningen synes ha varit mer förekommande<br />
i de tidigare skedena. Många<br />
människor hjälpte då varandra och uppmanade<br />
varandra att förflytta sig och att<br />
klättra. Att bilda kedjor engagerade<br />
många, både besättningsmedlemmar och<br />
passagerare, men dessa ansträngningar<br />
upphörde när det blev svårt att hålla sig<br />
fast och när folk blev rädda. Kollektiva<br />
och samordnade insatser upphörde då<br />
och övergick till individuella ansträngningar.<br />
En del gemensamma och spontana<br />
försök gjordes senare när folk kände<br />
sig tryggare. De som hade lyckats ta sig<br />
till öppet däck hjälpte återigen varandra<br />
och försökte också hjälpa dem som fortfarande<br />
var fångade i trapporna. Det finns<br />
också indikationer på att konstruktiv<br />
kommunikation mellan de flyende upphörde<br />
när de började fly individuellt.<br />
Många av de överlevande tvingade<br />
sig fram. Andra förefaller att, vid en viss<br />
gräns, ha slutat kämpa som om de givit<br />
upp hoppet. Några har berättat att också<br />
de, vid en viss tidpunkt, kände en stark<br />
lust att ge upp även om de fortfarande<br />
hade krafter kvar. Denna starka känsla<br />
kom över dem när de plötsligt upplevde<br />
situationen som hopplös. Förkrossade<br />
förlorade de all psykisk och fysisk styrka<br />
och blev passiva. De återfick sin kraft och<br />
viljestyrka när de började tänka på sina<br />
nära och kära och då särskilt på barnen.<br />
De beslöt då omedelbart att fortsätta kämpa<br />
och på alla sätt försöka överleva. Det<br />
var som om de behövde en yttre orsak till<br />
att hålla sig vid liv.<br />
Under kampen skadades människor<br />
eller tvingades ur vägen av andra. Hänsyn<br />
och regler för socialt beteende upphörde<br />
tidvis att gälla när enskilda människor<br />
uppfattade sig som fångade i en<br />
dödsfälla. Situationer uppstod då många<br />
estonia – slutrapport 201