28.09.2013 Views

MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

.<br />

att de urpsrungliga måtten för örats aktra<br />

del hade stämt överens med ritningen. I<br />

sitt bärgade skick hade den aktra delen av<br />

hålkanten konstruktionsritningens mått<br />

47,5 mm, vilket tyder på att ingen nötning<br />

drabbat denna sida av hålet.<br />

Jämförelser med prov av åtskilliga<br />

laboratoriemodeller i full och förminskad<br />

skala visade att örat hade sträckts<br />

ut, mest sannolikt innan det böjdes. Provresultaten<br />

tyder på att permanent töjning<br />

i det verkliga örat startade vid en dragbelastning<br />

av ca 0,5 MN. Den uppmätta<br />

nettoförlängningen på ca 6 mm kan ha<br />

inträffat under en last av ca 1,5 MN.<br />

Därtill iakttogs förslitning av upp till 2<br />

mm på hålets förliga kant, vilket tyder på<br />

att visiret har vilat mot låsbulten. Måttanalysen<br />

pekade på att den förliga delen<br />

av visirörats ursprungliga längd var 3<br />

mm mindre än ritningsmåtten.<br />

Lastkapaciteten hos förpiksdäckets<br />

låsöron skattades genom beräkningar<br />

med två olika metoder. Den ena metoden<br />

byggde på deformationsantaganden och<br />

på att man antog att låsbulten var helt<br />

styv. Den andra utgick från en förenklad<br />

hållfasthetsberäkning baserad på antagandet<br />

att svetsen nådde sin hållfasthetsgräns<br />

i skjuvning i snittlinjen mellan den<br />

avskjuvade delen av örat och projektionen<br />

av svetsens omkrets, medan den i<br />

verkligheten utsattes för blandad skjuvoch<br />

dragpåkänning. Båda metoderna<br />

innehöll parametrar som krävde kvantifiering<br />

genom provresultat.<br />

Det var omöjligt att fastställa om driftskador<br />

– t.ex. utmattningssprickor – hade<br />

reducerat bottenlåsets hållfasthet. Inga<br />

utmattningssprickor påträffades i förpiksdäckets<br />

öron, men sprickor kan ha funnits<br />

i svetsarna före bristningen. Om man<br />

antar att så varit fallet och att hälften eller<br />

mer av svetsfogens lastbärande förmåga<br />

hade gått förlorad, skulle bottenlåsets<br />

hållfasthet ha varit lägst ca 0,8 MN, så<br />

som påvisats vid Tekniska högskolan i<br />

Hamburg (se 15.3). Logiskt sett måste i<br />

detta fall den belastning av 1,5 MN som<br />

någon gång hade fått visirörat att töjas<br />

faktiskt ha inträffat tidigare. Denna belastning<br />

måste då ha initierat skadan på<br />

svetsarna och bottenlåsets ursprungliga<br />

hållfasthet skulle ha varit större än ca 1,5<br />

MN. Det har också beräknats att bottenlåsets<br />

hållfasthet teoretiskt inte skulle ha<br />

kunnat överstiga 1,8 MN, vilket är den<br />

skattade last som skulle behövts för att<br />

dra sönder visirörat genom skjuvning, så<br />

som framkommit vid proven vid Tekniska<br />

högskolan i Hamburg.<br />

Bottenlåsdetaljer från DIANA II med<br />

en liknande visirlåsinstallation som på<br />

<strong>ESTONIA</strong> undersöktes också. Bland dem<br />

var visirörat och bulten. Bultmaterialet<br />

konstaterades ha en högre hållfasthetskvalitet<br />

än visirörat. Materialet i visirets<br />

öra identifierades som vanligt fartygsstål.<br />

Örats aktra del med hålet hade<br />

förlängts med flera millimeter, uppenbarligen<br />

genom överbelastning på liknande<br />

sätt som <strong>ESTONIA</strong>s visiröra. Örats<br />

hål och bulten hade flera millimeter<br />

mer av förslitning på sina förliga kanter<br />

på grund av visirets anliggning mot låsbulten<br />

och den friktion som uppstått.<br />

Analys av färgskikt<br />

Analys gjordes av prover på färgskikt<br />

från förpiksdäckets styrbordsöra (figur<br />

12.19) och från visirörat till bottenlåset<br />

(figur 12.20). Målningen bestod av flera<br />

färgskikt, från 4 till 7 i proverna från<br />

förpiksdäcksörat och 8 skikt i provet<br />

från visirörat. Många av skikten var osammanhängande.<br />

Färgskiktens kemiska<br />

sammansättning tyder på att båda öronen<br />

hade liknande ljusbrun ”fernissa”<br />

och grå grundfärg. Den gulaktiga grundfärgen<br />

närmast stålet i visirörat upptäcktes<br />

inte i färgproverna från förpiksdäckets<br />

öra. Vita och röda färgfläckar som<br />

påträffats mellan de översta skikten och<br />

på förpikdäcksörats yta hade liknande<br />

kemisk sammansättning som de röda<br />

och vita färglagren i provet från visirörat.<br />

Det förefaller således uppenbart att hela<br />

bottenlåset var gammalt och härrörde<br />

åtminstone från fartygets tidiga historia.<br />

Detaljerade rapporter från undersökningarna<br />

av målarfärgen finns i supplementet.<br />

Sidolåsen<br />

Sidolåsens öron med en del av visirets<br />

skottplåt finns kvar på vraket och är<br />

fortfarande fästade vid låsbultarna. De<br />

enda detaljer i den befintliga installationen<br />

som man kunde undersöka kom<br />

alltså från visirets struktur vid sidolåsöronens<br />

ursprungliga position.<br />

Skottets plåt har undersökts i de<br />

områden där sidolåsens öron hade monterats.<br />

Slutsatsen drogs att öronen hade<br />

åtskiljts genom skjuvning av den horisontella<br />

stringerplåten, av den vertikala<br />

förstyvningen vid anslutande svets och<br />

genom visirets aktra skottplåt. Viss delaminering<br />

av materialet i skottplåten observerades.<br />

Snittytan i skottplåten bar<br />

spår av kraftig nötning.<br />

Infästningen för sidolåsens öron undersöktes<br />

i detalj och dess hållfasthet<br />

utvärderades både med prov med fullskalemodeller<br />

och med datormodeller<br />

och beräkningar. Främst beaktades en<br />

belastningsriktning som överensstämmer<br />

med visirets frigörelse genom rotation,<br />

antingen runt gångjärnsaxeln eller stävskenan<br />

utan vridning eller svängning. I<br />

proven beaktades sålunda endast dragspänning<br />

vid <strong>38</strong>° vinkel mot visirets akterskott,<br />

men andra riktningar skattades<br />

genom beräkningar.<br />

Fyra prov med fullskalemodeller genomfördes<br />

med olika grader av styvhet i<br />

plåtfältet och de förstyvningsplåtar mot<br />

vilka örat hade svetsats (figur 12.21). I de<br />

aktuella proven var brotten mycket lika<br />

de verkliga, dvs. sönderslitning av akterbordläggningen.<br />

Plåtfältets och förstyvningens<br />

styvhet hade en betydande effekt<br />

på infästningsmodellens hållfasthet.<br />

Det prov som ansågs som det mest representativa<br />

gav en brottlast för öroninfästningen<br />

på ca 1,8 MN. Draghållfasthetsprov<br />

gjordes på de verkliga plåtarna. Ett<br />

svetsfel noterades på den verkliga horisontella<br />

stringerns infästning på babordssidan<br />

(figurerna 12.22 och 12.23). Denna<br />

defekt beräknades reducera hållfastheten<br />

till 1,2 MN, varvid man även<br />

beaktade skillnaderna mellan materialen<br />

i laboratoriemodellerna och de verkliga<br />

plåtarna. På liknande sätt beräknades<br />

hållfastheten på styrbordslåsets infästning<br />

till 1,6 MN. Brotten skedde genom<br />

skjuvning, först av stringerplåten och<br />

sedan i plåten runt örats kälsvets, vilket<br />

efterlämnade skador som liknade dem<br />

estonia – slutrapport 167

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!