MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
.<br />
att de urpsrungliga måtten för örats aktra<br />
del hade stämt överens med ritningen. I<br />
sitt bärgade skick hade den aktra delen av<br />
hålkanten konstruktionsritningens mått<br />
47,5 mm, vilket tyder på att ingen nötning<br />
drabbat denna sida av hålet.<br />
Jämförelser med prov av åtskilliga<br />
laboratoriemodeller i full och förminskad<br />
skala visade att örat hade sträckts<br />
ut, mest sannolikt innan det böjdes. Provresultaten<br />
tyder på att permanent töjning<br />
i det verkliga örat startade vid en dragbelastning<br />
av ca 0,5 MN. Den uppmätta<br />
nettoförlängningen på ca 6 mm kan ha<br />
inträffat under en last av ca 1,5 MN.<br />
Därtill iakttogs förslitning av upp till 2<br />
mm på hålets förliga kant, vilket tyder på<br />
att visiret har vilat mot låsbulten. Måttanalysen<br />
pekade på att den förliga delen<br />
av visirörats ursprungliga längd var 3<br />
mm mindre än ritningsmåtten.<br />
Lastkapaciteten hos förpiksdäckets<br />
låsöron skattades genom beräkningar<br />
med två olika metoder. Den ena metoden<br />
byggde på deformationsantaganden och<br />
på att man antog att låsbulten var helt<br />
styv. Den andra utgick från en förenklad<br />
hållfasthetsberäkning baserad på antagandet<br />
att svetsen nådde sin hållfasthetsgräns<br />
i skjuvning i snittlinjen mellan den<br />
avskjuvade delen av örat och projektionen<br />
av svetsens omkrets, medan den i<br />
verkligheten utsattes för blandad skjuvoch<br />
dragpåkänning. Båda metoderna<br />
innehöll parametrar som krävde kvantifiering<br />
genom provresultat.<br />
Det var omöjligt att fastställa om driftskador<br />
– t.ex. utmattningssprickor – hade<br />
reducerat bottenlåsets hållfasthet. Inga<br />
utmattningssprickor påträffades i förpiksdäckets<br />
öron, men sprickor kan ha funnits<br />
i svetsarna före bristningen. Om man<br />
antar att så varit fallet och att hälften eller<br />
mer av svetsfogens lastbärande förmåga<br />
hade gått förlorad, skulle bottenlåsets<br />
hållfasthet ha varit lägst ca 0,8 MN, så<br />
som påvisats vid Tekniska högskolan i<br />
Hamburg (se 15.3). Logiskt sett måste i<br />
detta fall den belastning av 1,5 MN som<br />
någon gång hade fått visirörat att töjas<br />
faktiskt ha inträffat tidigare. Denna belastning<br />
måste då ha initierat skadan på<br />
svetsarna och bottenlåsets ursprungliga<br />
hållfasthet skulle ha varit större än ca 1,5<br />
MN. Det har också beräknats att bottenlåsets<br />
hållfasthet teoretiskt inte skulle ha<br />
kunnat överstiga 1,8 MN, vilket är den<br />
skattade last som skulle behövts för att<br />
dra sönder visirörat genom skjuvning, så<br />
som framkommit vid proven vid Tekniska<br />
högskolan i Hamburg.<br />
Bottenlåsdetaljer från DIANA II med<br />
en liknande visirlåsinstallation som på<br />
<strong>ESTONIA</strong> undersöktes också. Bland dem<br />
var visirörat och bulten. Bultmaterialet<br />
konstaterades ha en högre hållfasthetskvalitet<br />
än visirörat. Materialet i visirets<br />
öra identifierades som vanligt fartygsstål.<br />
Örats aktra del med hålet hade<br />
förlängts med flera millimeter, uppenbarligen<br />
genom överbelastning på liknande<br />
sätt som <strong>ESTONIA</strong>s visiröra. Örats<br />
hål och bulten hade flera millimeter<br />
mer av förslitning på sina förliga kanter<br />
på grund av visirets anliggning mot låsbulten<br />
och den friktion som uppstått.<br />
Analys av färgskikt<br />
Analys gjordes av prover på färgskikt<br />
från förpiksdäckets styrbordsöra (figur<br />
12.19) och från visirörat till bottenlåset<br />
(figur 12.20). Målningen bestod av flera<br />
färgskikt, från 4 till 7 i proverna från<br />
förpiksdäcksörat och 8 skikt i provet<br />
från visirörat. Många av skikten var osammanhängande.<br />
Färgskiktens kemiska<br />
sammansättning tyder på att båda öronen<br />
hade liknande ljusbrun ”fernissa”<br />
och grå grundfärg. Den gulaktiga grundfärgen<br />
närmast stålet i visirörat upptäcktes<br />
inte i färgproverna från förpiksdäckets<br />
öra. Vita och röda färgfläckar som<br />
påträffats mellan de översta skikten och<br />
på förpikdäcksörats yta hade liknande<br />
kemisk sammansättning som de röda<br />
och vita färglagren i provet från visirörat.<br />
Det förefaller således uppenbart att hela<br />
bottenlåset var gammalt och härrörde<br />
åtminstone från fartygets tidiga historia.<br />
Detaljerade rapporter från undersökningarna<br />
av målarfärgen finns i supplementet.<br />
Sidolåsen<br />
Sidolåsens öron med en del av visirets<br />
skottplåt finns kvar på vraket och är<br />
fortfarande fästade vid låsbultarna. De<br />
enda detaljer i den befintliga installationen<br />
som man kunde undersöka kom<br />
alltså från visirets struktur vid sidolåsöronens<br />
ursprungliga position.<br />
Skottets plåt har undersökts i de<br />
områden där sidolåsens öron hade monterats.<br />
Slutsatsen drogs att öronen hade<br />
åtskiljts genom skjuvning av den horisontella<br />
stringerplåten, av den vertikala<br />
förstyvningen vid anslutande svets och<br />
genom visirets aktra skottplåt. Viss delaminering<br />
av materialet i skottplåten observerades.<br />
Snittytan i skottplåten bar<br />
spår av kraftig nötning.<br />
Infästningen för sidolåsens öron undersöktes<br />
i detalj och dess hållfasthet<br />
utvärderades både med prov med fullskalemodeller<br />
och med datormodeller<br />
och beräkningar. Främst beaktades en<br />
belastningsriktning som överensstämmer<br />
med visirets frigörelse genom rotation,<br />
antingen runt gångjärnsaxeln eller stävskenan<br />
utan vridning eller svängning. I<br />
proven beaktades sålunda endast dragspänning<br />
vid <strong>38</strong>° vinkel mot visirets akterskott,<br />
men andra riktningar skattades<br />
genom beräkningar.<br />
Fyra prov med fullskalemodeller genomfördes<br />
med olika grader av styvhet i<br />
plåtfältet och de förstyvningsplåtar mot<br />
vilka örat hade svetsats (figur 12.21). I de<br />
aktuella proven var brotten mycket lika<br />
de verkliga, dvs. sönderslitning av akterbordläggningen.<br />
Plåtfältets och förstyvningens<br />
styvhet hade en betydande effekt<br />
på infästningsmodellens hållfasthet.<br />
Det prov som ansågs som det mest representativa<br />
gav en brottlast för öroninfästningen<br />
på ca 1,8 MN. Draghållfasthetsprov<br />
gjordes på de verkliga plåtarna. Ett<br />
svetsfel noterades på den verkliga horisontella<br />
stringerns infästning på babordssidan<br />
(figurerna 12.22 och 12.23). Denna<br />
defekt beräknades reducera hållfastheten<br />
till 1,2 MN, varvid man även<br />
beaktade skillnaderna mellan materialen<br />
i laboratoriemodellerna och de verkliga<br />
plåtarna. På liknande sätt beräknades<br />
hållfastheten på styrbordslåsets infästning<br />
till 1,6 MN. Brotten skedde genom<br />
skjuvning, först av stringerplåten och<br />
sedan i plåten runt örats kälsvets, vilket<br />
efterlämnade skador som liknade dem<br />
estonia – slutrapport 167