28.09.2013 Views

MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

.<br />

10.3<br />

Lastdäcksarrangemang<br />

Lastdäckets utformning har i stort sett<br />

förblivit oförändrat sedan SKANDIA<br />

byggdes. Förbättringar har introducerats<br />

med avseende på ombordkörnings- och<br />

säkerhetsarrangemang. Hissbara bildäck,<br />

som täcker en del av lastdäcket, byggdes<br />

i regel in för att öka kapaciteten under<br />

resor då personbilarna dominerade.<br />

Akterramper och akteröppningar har<br />

ökat i storlek, men konstruktionen har<br />

förblivit densamma, dvs. i öppet läge<br />

används rampen för att ge tillträde till<br />

bildäck och i stängt läge tätar den öppningen<br />

till bildäcket.<br />

Tillträde till bildäck via rampen i fören<br />

blev önskvärt för att eliminera behovet<br />

av att vända långa fordon på bildäck<br />

och sålunda minska lasthanteringstiden.<br />

Principen var känd från järnvägsfärjor<br />

och en del lastfartyg.<br />

Den yttre delen av en bogöppning –<br />

bogporten – kan arrangeras antingen som<br />

två dörrhalvor, upphängda i gångjärn vid<br />

sidorna och öppnade i sidled, eller som<br />

ett visir, upphängt i gångjärn i det övre<br />

däcket och öppnat uppåt. Fig. 10.1 och<br />

10.2 visar olika port- och ramparrangemang.<br />

Visiralternativet blev mycket vanligt<br />

från och med 1960-talet. Sidostängande<br />

dörrar ansågs i början mer komplicerade<br />

och valdes före år 1985 endast på ett<br />

mindre antal färjor. De flesta större färjor<br />

som har byggts sedan dess har dock<br />

sådana dörrar.<br />

Rampens längd bestämdes av avståndet<br />

mellan kajrampen och gångjärnens<br />

placering. Gångjärnens placering avgjordes<br />

i sin tur av önskemålet att låta rampen<br />

fungera som ett övre kollisionsskott.<br />

SOLAS-konventionens bestämmelser om<br />

rampens placering med avseende på reglerna<br />

om en övre förlängning av kollisionsskottet<br />

ignorerades dock ofta. Hur<br />

denna bestämmelse har efterlevts under<br />

åren redovisas i kapitel 18.<br />

Den disponibla däckshöjden var ofta<br />

alltför låg för att rampen skulle kunna<br />

resas och samtidigt fungera som en tätande<br />

dörr. De lösningar som utvecklades<br />

innebar då antingen att man lät rampen<br />

skjuta upp ovanför väderdäcksnivå och<br />

inneslutas i en utbyggnad på visirets<br />

däck eller att man delade rampen i två<br />

sektioner med ett gångjärnsarrangemang<br />

mellan sektionerna. Alternativet med en<br />

utbyggnad i visirets däck var mindre<br />

komplicerat och valdes i allmänhet. Det<br />

hade emellertid nackdelen att visiret och<br />

rampen då blev mekaniskt sammankopplade,<br />

en stor nackdel som insågs till fullo<br />

först till följd av <strong>ESTONIA</strong>-olyckan.<br />

Sidostängande dörrar som yttre del<br />

av en bogport har fördelen att sjölasterna<br />

tas upp i fartygets struktur. Visserligen<br />

har skador på sådana dörrar rapporterats,<br />

men de har av det nämnda skälet<br />

mycket sällan varit av allvarligare natur.<br />

Visir kan å andra sidan, under ogynnsamma<br />

vågförhållanden, utsättas för belastningar<br />

i öppningsriktningen. Detta<br />

har i flera fall lett till att visiret rört sig till<br />

en mer eller mindre öppen position (se<br />

kapitel 11). När visiret omsluter rampens<br />

översta ände är risken överhängande<br />

att rampen bryts upp om visirets infästningar<br />

brister helt och visiret faller i sjön.<br />

Om fartyget i en sådan situation inte har<br />

några vattentäta dörrar bakom rampen,<br />

kan vattnet fritt strömma in på bildäck,<br />

så som fallet var vid <strong>ESTONIA</strong>-olyckan.<br />

Tabell 10.2 innehåller en översikt över<br />

de färjor som Silja Line och Viking Line<br />

har satt i trafik på rutten mellan åren<br />

1959 och 1993 med den typ av ursprunglig<br />

bogports- och ramplösning som valts<br />

i varje enskilt fall. Sidodörrar och akterramper<br />

anges inte.<br />

10.4<br />

Färjetrafiken på rutten<br />

Tallinn–Stockholm<br />

Färjetrafiken mellan Tallinn och Stockholm<br />

började år 1989, medan Estland<br />

fortfarande var en sovjetrepublik. Strävandena<br />

att åter inrätta reguljär fartygstrafik<br />

mellan Estland och Sverige ledde<br />

till att ett övergripande avtal tecknades<br />

mellan den estniska transportnämnden<br />

och Nordström & Thulin den 28 augusti<br />

1989.<br />

Avtalet innebar att man fick en plattform<br />

för etablering av färjetrafik i gemensam<br />

regi, som också inkluderade principerna<br />

om nödvändiga investeringar i tillhörande<br />

infrastruktur. Man avtalade att<br />

den estniska sidan skulle förbinda sig att<br />

återuppbygga terminalen i Tallinn och<br />

Nordström & Thulin skulle förbinda sig<br />

att iordningställa en terminal i Stockholm.<br />

Avtalet föreskrev att Estline Marine<br />

Company Limited skulle beviljas koncession<br />

på driften av färjelinjen under de<br />

tio första åren.<br />

För de gemensamma åtagandena på<br />

den estniska sidan bildades Estline Eesti<br />

i november 1989 av transportföretagen<br />

under estnisk jurisdiktion. I oktober<br />

1992, när Estland hade återfått sitt oberoende,<br />

ombildade den estniska regeringen<br />

företaget till E-Line Limited och<br />

utsåg Estonian Shipping Company<br />

(ESCO) att representera staten vid driften<br />

av färjetrafiken mellan Tallinn och<br />

Stockholm. Beslutet fattades med hänvisning<br />

till det ovannämnda övergripande<br />

avtalet.<br />

Reguljär färjetrafik på rutten startade<br />

den 17 juni 1990 och bedrevs av N&T<br />

EstLine AB, ett helägt dotterbolag till<br />

Nordström & Thulin AB, i samverkan<br />

med ett konsortium av mindre, statligt<br />

ägda estniska företag med anknytning till<br />

turism. Trafiken bedrevs med NORD<br />

<strong>ESTONIA</strong>, en ro-ro passagerarfärja med<br />

kapacitet för 1␣ 060 passagerare, ägd av<br />

Nordström & Thulin och registrerad i<br />

Sverige. Fartyget opererades och bemannades<br />

av N&T EstLine AB. NORD ESTO-<br />

NIA avseglade varannan dag från Tallinn<br />

respektive Stockholm.<br />

Färjeförbindelsen ansågs vara av den<br />

största vikt för Estland. Etablerandet av<br />

färjelinjen bidrog till att öppna landet<br />

västerut och skapa möjligheter att etablera<br />

både handelsförbindelser och andra<br />

förbindelser med andra länder, en väsentlig<br />

faktor när det gällde att skapa nya<br />

framtidsutsikter för landet.<br />

Trafiken bedrevs med NORD ESTO-<br />

NIA i ca två och ett halvt år tills hon byttes<br />

ut mot <strong>ESTONIA</strong> den 1 februari 1993.<br />

Den 22 september 1994 chartrades<br />

passagerarfärjan DIANA II (se 3.1.1) av<br />

estonia – slutrapport 145

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!