MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
.<br />
10.3<br />
Lastdäcksarrangemang<br />
Lastdäckets utformning har i stort sett<br />
förblivit oförändrat sedan SKANDIA<br />
byggdes. Förbättringar har introducerats<br />
med avseende på ombordkörnings- och<br />
säkerhetsarrangemang. Hissbara bildäck,<br />
som täcker en del av lastdäcket, byggdes<br />
i regel in för att öka kapaciteten under<br />
resor då personbilarna dominerade.<br />
Akterramper och akteröppningar har<br />
ökat i storlek, men konstruktionen har<br />
förblivit densamma, dvs. i öppet läge<br />
används rampen för att ge tillträde till<br />
bildäck och i stängt läge tätar den öppningen<br />
till bildäcket.<br />
Tillträde till bildäck via rampen i fören<br />
blev önskvärt för att eliminera behovet<br />
av att vända långa fordon på bildäck<br />
och sålunda minska lasthanteringstiden.<br />
Principen var känd från järnvägsfärjor<br />
och en del lastfartyg.<br />
Den yttre delen av en bogöppning –<br />
bogporten – kan arrangeras antingen som<br />
två dörrhalvor, upphängda i gångjärn vid<br />
sidorna och öppnade i sidled, eller som<br />
ett visir, upphängt i gångjärn i det övre<br />
däcket och öppnat uppåt. Fig. 10.1 och<br />
10.2 visar olika port- och ramparrangemang.<br />
Visiralternativet blev mycket vanligt<br />
från och med 1960-talet. Sidostängande<br />
dörrar ansågs i början mer komplicerade<br />
och valdes före år 1985 endast på ett<br />
mindre antal färjor. De flesta större färjor<br />
som har byggts sedan dess har dock<br />
sådana dörrar.<br />
Rampens längd bestämdes av avståndet<br />
mellan kajrampen och gångjärnens<br />
placering. Gångjärnens placering avgjordes<br />
i sin tur av önskemålet att låta rampen<br />
fungera som ett övre kollisionsskott.<br />
SOLAS-konventionens bestämmelser om<br />
rampens placering med avseende på reglerna<br />
om en övre förlängning av kollisionsskottet<br />
ignorerades dock ofta. Hur<br />
denna bestämmelse har efterlevts under<br />
åren redovisas i kapitel 18.<br />
Den disponibla däckshöjden var ofta<br />
alltför låg för att rampen skulle kunna<br />
resas och samtidigt fungera som en tätande<br />
dörr. De lösningar som utvecklades<br />
innebar då antingen att man lät rampen<br />
skjuta upp ovanför väderdäcksnivå och<br />
inneslutas i en utbyggnad på visirets<br />
däck eller att man delade rampen i två<br />
sektioner med ett gångjärnsarrangemang<br />
mellan sektionerna. Alternativet med en<br />
utbyggnad i visirets däck var mindre<br />
komplicerat och valdes i allmänhet. Det<br />
hade emellertid nackdelen att visiret och<br />
rampen då blev mekaniskt sammankopplade,<br />
en stor nackdel som insågs till fullo<br />
först till följd av <strong>ESTONIA</strong>-olyckan.<br />
Sidostängande dörrar som yttre del<br />
av en bogport har fördelen att sjölasterna<br />
tas upp i fartygets struktur. Visserligen<br />
har skador på sådana dörrar rapporterats,<br />
men de har av det nämnda skälet<br />
mycket sällan varit av allvarligare natur.<br />
Visir kan å andra sidan, under ogynnsamma<br />
vågförhållanden, utsättas för belastningar<br />
i öppningsriktningen. Detta<br />
har i flera fall lett till att visiret rört sig till<br />
en mer eller mindre öppen position (se<br />
kapitel 11). När visiret omsluter rampens<br />
översta ände är risken överhängande<br />
att rampen bryts upp om visirets infästningar<br />
brister helt och visiret faller i sjön.<br />
Om fartyget i en sådan situation inte har<br />
några vattentäta dörrar bakom rampen,<br />
kan vattnet fritt strömma in på bildäck,<br />
så som fallet var vid <strong>ESTONIA</strong>-olyckan.<br />
Tabell 10.2 innehåller en översikt över<br />
de färjor som Silja Line och Viking Line<br />
har satt i trafik på rutten mellan åren<br />
1959 och 1993 med den typ av ursprunglig<br />
bogports- och ramplösning som valts<br />
i varje enskilt fall. Sidodörrar och akterramper<br />
anges inte.<br />
10.4<br />
Färjetrafiken på rutten<br />
Tallinn–Stockholm<br />
Färjetrafiken mellan Tallinn och Stockholm<br />
började år 1989, medan Estland<br />
fortfarande var en sovjetrepublik. Strävandena<br />
att åter inrätta reguljär fartygstrafik<br />
mellan Estland och Sverige ledde<br />
till att ett övergripande avtal tecknades<br />
mellan den estniska transportnämnden<br />
och Nordström & Thulin den 28 augusti<br />
1989.<br />
Avtalet innebar att man fick en plattform<br />
för etablering av färjetrafik i gemensam<br />
regi, som också inkluderade principerna<br />
om nödvändiga investeringar i tillhörande<br />
infrastruktur. Man avtalade att<br />
den estniska sidan skulle förbinda sig att<br />
återuppbygga terminalen i Tallinn och<br />
Nordström & Thulin skulle förbinda sig<br />
att iordningställa en terminal i Stockholm.<br />
Avtalet föreskrev att Estline Marine<br />
Company Limited skulle beviljas koncession<br />
på driften av färjelinjen under de<br />
tio första åren.<br />
För de gemensamma åtagandena på<br />
den estniska sidan bildades Estline Eesti<br />
i november 1989 av transportföretagen<br />
under estnisk jurisdiktion. I oktober<br />
1992, när Estland hade återfått sitt oberoende,<br />
ombildade den estniska regeringen<br />
företaget till E-Line Limited och<br />
utsåg Estonian Shipping Company<br />
(ESCO) att representera staten vid driften<br />
av färjetrafiken mellan Tallinn och<br />
Stockholm. Beslutet fattades med hänvisning<br />
till det ovannämnda övergripande<br />
avtalet.<br />
Reguljär färjetrafik på rutten startade<br />
den 17 juni 1990 och bedrevs av N&T<br />
EstLine AB, ett helägt dotterbolag till<br />
Nordström & Thulin AB, i samverkan<br />
med ett konsortium av mindre, statligt<br />
ägda estniska företag med anknytning till<br />
turism. Trafiken bedrevs med NORD<br />
<strong>ESTONIA</strong>, en ro-ro passagerarfärja med<br />
kapacitet för 1␣ 060 passagerare, ägd av<br />
Nordström & Thulin och registrerad i<br />
Sverige. Fartyget opererades och bemannades<br />
av N&T EstLine AB. NORD ESTO-<br />
NIA avseglade varannan dag från Tallinn<br />
respektive Stockholm.<br />
Färjeförbindelsen ansågs vara av den<br />
största vikt för Estland. Etablerandet av<br />
färjelinjen bidrog till att öppna landet<br />
västerut och skapa möjligheter att etablera<br />
både handelsförbindelser och andra<br />
förbindelser med andra länder, en väsentlig<br />
faktor när det gällde att skapa nya<br />
framtidsutsikter för landet.<br />
Trafiken bedrevs med NORD ESTO-<br />
NIA i ca två och ett halvt år tills hon byttes<br />
ut mot <strong>ESTONIA</strong> den 1 februari 1993.<br />
Den 22 september 1994 chartrades<br />
passagerarfärjan DIANA II (se 3.1.1) av<br />
estonia – slutrapport 145