MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
MS ESTONIA Svensk översättning ISBN 91-38-31458-4 - Statens ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
.<br />
KAPITEL 9<br />
Internationella<br />
konventioner,<br />
lagstiftning,<br />
föreskrifter och<br />
samverkan<br />
9.1<br />
Internationella<br />
samarbetsformer och<br />
konventioner<br />
Sjöfart är en internationell verksamhet<br />
och samarbetet för att främja säkerhet<br />
och enhetlighet har pågått länge. En mer<br />
omfattande internationell samverkan växte<br />
dock fram först efter Förenta nationernas<br />
beslut att inrätta Mellanstatliga rådgivande<br />
sjöfartsorganisationen (Inter-Governmental<br />
Maritime Consultative Organisation,<br />
IMCO). Organisationens första<br />
arbetsmöte hölls år 1959.<br />
Organisationens befogenheter utökades<br />
år 1982 och dess namn ändrades till<br />
Internationella sjöfartsorganisationen (International<br />
Maritime Organisation, IMO).<br />
IMO har sitt permanenta administrativa<br />
kontor i London och bestod i september<br />
1994 av 149 medlemsstater.<br />
Högsta instans i IMO är dess församling<br />
som sammanträder en gång vartannat<br />
år. Ett råd sammanträder normalt två<br />
gånger om året. Rådet fungerar som IMO:s<br />
exekutiva organ och består av 32 utvalda<br />
medlemsstater. IMO är en teknisk organisation<br />
och större delen av dess arbete<br />
utförs i ett antal kommittéer och utskott.<br />
Organisationens uppbyggnad ändras allteftersom<br />
nya behov uppstår.<br />
Organisationens två viktigaste tekniska<br />
enheter är Sjösäkerhetskommittén<br />
(Maritime Safety Committee, <strong>MS</strong>C) och<br />
Kommittén till skydd för den marina<br />
miljön (Marine Environment Protection<br />
Committee, MEPC).<br />
<strong>MS</strong>C, som ansvarar för alla säkerhetsärenden<br />
utom föroreningar av havsmiljön,<br />
har följande utskott som vart och ett<br />
har sitt särskilda kompetensområde:<br />
• Fartygskonstruktion och fartygsutrustning<br />
• Stabilitet och lastlinjer samt fiskefartygs<br />
säkerhet<br />
• Brandskydd<br />
• Navigeringssäkerhet<br />
• Flytande laster och gaser i bulk<br />
• Farligt gods i fast form och i containrar<br />
• Normer för utbildning och vakthållning<br />
• Flaggstaternas regelanpassning<br />
• Radiokommunikation och räddningsinsatser.<br />
<strong>MS</strong>C:s arbete kan i huvudsak beskrivas<br />
genom dess målsättning att utveckla och<br />
förbättra en rad internationella konventioner<br />
på sjösäkerhetsområdet. Resultatet<br />
återspeglas bl.a. i Internationella sjösäkerhetskonventionen<br />
(International<br />
Convention for the Safety of Life at Sea,<br />
SOLAS), Internationella lastlinjekonventionen<br />
(International Convention on Load<br />
Lines, ILLC), Internationella konventionen<br />
om normer för sjöfolks utbildning,<br />
certifiering och vakthållning (International<br />
Convention on Standards of Training,<br />
Certification and Watchkeeping for<br />
Seafarers, STCW), Konventionen om internationella<br />
sjövägsregler till förhindrande<br />
av kollisioner till sjöss (Convention<br />
on the International Regulations for Preventing<br />
Collisions at Sea, COLREG) och<br />
Internationella skeppsmätningskonventionen<br />
(International Convention on Tonnage<br />
Measurement of Ships).<br />
Konventionerna träder i kraft när de<br />
har ratificerats antingen av ett visst antal<br />
fördragsslutande stater eller av fördragsslutande<br />
stater med ett sammantaget handelstonnage<br />
som inte understiger en viss<br />
procentandel av världshandelsflottans<br />
bruttotonnage.<br />
Flertalet konventioner utvecklas kontinuerligt<br />
och uppdateras genom tillägg<br />
allteftersom arbetet inom IMO framskrider.<br />
Nya frågor som påkallar uppmärksamhet<br />
tas upp så snart de fördragsslutande<br />
staterna anser det lämpligt. Tillägg<br />
till tekniska krav och föreskrifter träder i<br />
kraft automatiskt efter en viss tid och är<br />
bindande för stater som har ratificerat<br />
själva konventionen. Ett antal minimistandarder,<br />
vägledningar, tolkningar och<br />
andra rekommendationer utfärdas som<br />
församlingsresolutioner (Assembly Resolutions).<br />
Dessa rekommenderas för<br />
genomförande men är inte bindande för<br />
medlemsstaterna, om inte konventionens<br />
texter uttryckligen hänvisar till dem.<br />
1960 års SOLAS-konvention – den<br />
estonia – slutrapport 137