25 Romerska kejsare 306-641 - Korta beskrivningar i ett gotiskt ...

ANASTASIUS (491-518)
Till skillnad från många av de föregående kejsarna hade han inte gjort militär
karriär. I stället var han år 488 tilltänkt som biskop i Antiokia. När han utnämndes
till kejsare i apr 491, främst genom kejsare Zenos änka Ariadnes vilja, var det en
stor överraskning för aristokratin. Bara en månad senare gifte sig Anastasius med
Ariadne men de fick inga barn. Inom kort lät han avrätta kejsare Zenos broder
Longinus, som hoppades bli kejsare för egen del, samt drev ut isaurier från
Konstantinopel. Det ledde fram till en isaurisk revolt, som slogs ner samma år,
men det var inte förrän år 498 som allt motstånd var nedslaget. Redan från år 493
blev bulgarerna ett hot längs den romerska gränsen i norr, men sedan ostrogoterna
gett sig av från dessa trakter hade romarna stärkt gränsförsvaret längs Donau.
Anastasius erkände till slut (år 497) Teodoric som kung över Italien, även om det
förekom strider i Pannonien åren 505-510 innan de kom fram till ett fredsavtal. I
avtalet från 497 framgår det att Italien fortfarande betraktades som en del av det
romerska imperiet och att Teodoric regerade över romarna som en kejserlig
ställföreträdare och över ostrogoterna som en kung. Anastasius dog i juli 518 och
det fanns då så mycket som 320.000 pund guld (104.640 kg) i skattkammaren.
JUSTINUS (518-527)
Han var född och uppvuxen i Dardania där många av hunnernas och goternas
anfall och plundringståg bedrevs fram till fredsavtalet med kejsare Leo I år 461.
Vid denna tid tog han sig till Konstantinopel med två följeslagare och de lyckades
bli värvade i palatsets nya vaktstyrka, excubitors, som var 300 till antalet, vilka
skulle vara en motvikt till den stora germanska vaktstyrka som redan fanns. År 518,
när kejsare Anastasius dog, var han kommendant över denna styrka. Dagen efter
dödsfallet samlades folket på Hippodromen medan ämbetsmän och patricier
möttes i palatset. Eftersom de inte kunde enas om någon bra kandidat blev folket
otåligt och i den panikartade oordning som följde var det någon som sköt fram
Justinus, varpå han fördes till den kejserliga logen vid Hippodromen, gavs de
kejserliga tecknen och hyllades som kejsare. Den höga ämbetsmannen och
eunucken Amantius hade dock haft en framstående kandidat vid namn Theocritus
och han hade gett Justinus pengar för att denne skulle köpa stöd till honom. Men
Justinus använde pengarna för att köpa stöd för sig själv och så fort han var vald lät
han avrätta Amantius och Theocritus.
Relationen mellan ostrogoterna och det kejserliga hovet i Konstantinopel var
komplicerad. Ostrogoterna levde i Italien som en styrande klass, försörjd genom
egendom som de tillägnat sig från de romerska jordägarna, enligt uppgift en
tredjedel av all jord. Dessutom gick ostrogoterna i egna arianska kyrkor, eftersom
romarna var katoliker. Justinus förbättrade relationen genom att utnämna
Teodorics svärson Eutharic till konsul år 519, vilket var första gången som en got
fick denna hedervärda utnämning, samt adopterade honom efter gotisk tradition.
Denne Eutharic var en okultiverad man som ogillade katoliker, men han var gift
med Teodorics dotter Amalasuentha. År 522 dog Eutharic och lämnade sonen
Athalaric, född 518, efter sig. År 524 lät Teodoric avrätta Boethius, en av de högsta
ämbetsmännen, sedan han anklagats för att ha bedrivit förrädisk korrespondens
med hovet i Konstantinopel. En stor religiös strid bröt ut i det östromerska riket,
38