25 Romerska kejsare 306-641 - Korta beskrivningar i ett gotiskt ...

ARVANDUS (468) – troninkräktare
Han var en galler som steg i graderna tills han blev praefectus praetorio i Gallien i
början av 460-talet. Han försökte förmå visigoternas kung Euric att inleda ett krig
mot kejsaren, så att Gallien kunde bli delat mellan goterna och burgunderna.
Detta var sannolikt ett led i försöket att själv bli kejsare år 468, men han avsattes,
dömdes till döden men straffet ändrades varvid hans egendom beslagtogs och han
fick gå i exil.
ROMANUS (470) – troninkräktare
Han var senator och patricie samt blev inblandad i en konspiration mot kejsare
Anthemius. Han gjorde sig till kejsare år 470, men blev omgående krossad och
halshuggen.
Anicius OLYBRIUS (472)
Han var av en förnäm familj i Italien, konsul år 464, gift med Placidia, dotter till
kejsare Valentinianus III och Licinia Eudoxia. Hustrun Placidia fördes bort av
vandalerna i samband med plundringen av staden Rom 455. När kejsare
Majorianus dog 461 stöddes Olybrius av vandalkungen Gaiseric som ville se
honom som kejsare i Väst, på grund av det ingifta släktskapet och både Olybrius
hustru samt hennes moder släpptes fria och återvände till Konstantinopel. Ricimer
utnämnde Olybrius till kejsare i april 472 medan Anthemius ännu satt på tronen.
Efter dråpet på kejsare Anthemius blev Olybrius ensam kejsare i juli, men tiden
som kejsare blev kortvarig. Han dog av vattusot redan i nov. I början av denna
korta period, i aug, dog även Ricimer, som ersattes som magister militum i Väst av
sin svärson Gundobad. Denne Gundobad upphöjde, sedan tronen hade stått tom
en tid, Glycerus till kejsare. Kejsare Zeno i Öst ville år 478 gifta bort Placidia,
Olybrius änka och tillika kejsardotter, med goten Teodoric som en del i ett
fredsavtal, men det genomfördes aldrig. I stället tycks hon ha äktat general Aspars
barnbarns barn Areobindus Dagalaiphus Areobindus.
GLYCERUS (473-474)
Han hade tidigare haft titeln comes och varit chef över en särskild elitstyrka
(comes domesticorum). I Ravenna utnämndes han i mars 473 till kejsare av
Gundobad, patricie och magister militum i Väst. Gundobad var därefter på tillfällig
resa till Gallien, troligen på grund av sin fader Gundiocs död. Glycerus avsattes då
utan strid i Roms hamnstad Ostia, av Nepos i juni 474, som såg till att han blev
vigd till biskop av Salona. När Nepos sedan tvingades fly följde Glycerus med som
hans personlige biskop.
31