25 Romerska kejsare 306-641 - Korta beskrivningar i ett gotiskt ...

egalierna samt halshuggen i aug 461 i Tortona, varefter tronen stod tom under
flera månader. Under tiden försökte vandalkungen Gaiseric få Olybrius på tronen.
Libius SEVERUS (461-465)
Han utnämndes till kejsare i Ravenna, den 19 nov 461, av Ricimer. Han överlät
staden Narbonne åt visigoterna för att de stödde honom i kampen mot Aegidius,
som var magister militum och som mördades 465. År 464 hade Severus utnämnt
Arvandus till praefectus praetoria i Gallien. Vid denna tid dödades alanernas kung
Beorgor vid Bergamo av Ricimer. När vandalerna utökade sina plundringståg och
nådde fram till Peloponnesos i Grekland, fick kejsaren i Öst nog och utnämnde
Anthemius till kejsare i Väst, men utan att det genomfördes rent praktiskt. Severus
dog en naturlig död på hösten 465. Därefter stod tronen tom fram till 467.
ANTHEMIUS (467-472)
Han härstammade från en förnäm familj i Konstantinopel, där fadern Procopius
bland annat var patricie och morfadern Anthemius senator, konsul och patricie.
Äktade Aelia Marcia Euphemia, den enda dottern till kejsare Marcianus i Öst och
de fick fyra söner, varav Marcianus gifte sig med kejsare Leo I:s dotter Leontia,
samt dottern Alypia som gifte sig 467 med den patricie Ricimer som var magister
militum i Väst. Anthemius gjorde en militär karriär, blev comes och bekämpade
inkräktare vid gränsen längs floden Donau efter Attilas död 453. Återvände till
Konstantinopel 454 där han prisades av kejsare Marcianus och utnämndes till
patricie och magister militum, samt blev konsul 455. Han bekämpade ostrogoterna
och deras ledare Valamer c:a 460, samt kuvade vintern 466-467 de hunner som var
under Hormidacs ledning, vilka hade gått över floden Donau och plundrade i
Dacia. Kejsare Leo tog itu med vandalerna i Afrika, sedan de börjat plundra i
Grekland och insatte därför Anthemius som kejsare i Väst den 12 april 467. År 468
genomfördes en gemensam expedition med Öst som utgick från Konstantinopel
och vars syfte var att störta vandalerna i Afrika. Men manskapet om 100.000 man
på de 1100 skeppen misslyckades och de som överlevde återvände. I Väst blossade
striderna upp mot visigoterna, men Anthemius fick år 469 hjälp av de aremoriska
bretonerna som leddes av Riothamus, vilka stred mot goterna. Två år senare var
det kejsarens son och namne Anthemius som ledde styrkorna mot goterna. År 470
försökte en viss Romanus, som var nära vän med Ricimer, konspirera men
avrättades. Detta blev början på den konflikt mellan kejsaren och hans svärson
Ricimer som ledde fram till ett inbördeskrig. Båda rivalerna försökte inkalla hjälp
från Gallien men när Bilimer, rector Galliarum (ledare över Gallien) stod nära
Rom för att hjälpa kejsaren blev han slagen och dräpt. Anthemius tog sin tillflykt
till S:t Peterskyrkan i Rom, samtidigt som kejsare Leo i Öst skickade patricie
Olybrius för att stilla kaoset. Som konsul var Olybrius tvungen att välja sida, men
Leo hade med ett annat bud skickat en begäran till Anthemius att han skulle låta
döda både Ricimer och Olybrius, som indirekt var allierade med vandalerna. När
budbäraren nådde Roms hamnstad avslöjades innehållet. Ricimer inkallade
Gundobad, sin systerson och magister militum i Gallien, som den 11 juli 472
dräpte kejsare Anthemius i Sankta Maria kyrka i Trastevere, innan han återvände
till Gallien. Ricimer såg då till så att Olybrius blev ensam kejsare.
30