25 Romerska kejsare 306-641 - Korta beskrivningar i ett gotiskt ...

KEJSARE i västra delen 395-476
(480)
Flavius HONORIUS (393-423)
Föddes i östromerska riket år 384 och var en yngre son till kejsare Theodosius I
och Aelia Flavia Flaccilla. Delvis växte han upp i Rom. År 393 utnämndes han till
kejsare i Väst av sin fader. När fadern dog 395 blev både han och hans broder
Arcadius kejsare, han i Väst och brodern i Öst. Därmed fullbordades delningen av
romerska imperiet i en västlig och en östlig halva. Båda bröderna omgav sig med
starka rådgivare. I Väst var det den vandaliske generalen Stilicho som allra först
innehade den rollen, vars båda döttrar Honorius kom att gifta sig med, först Maria
c:a 398 och sedan Thermantia år 408. Efter den visigotiska invasionen i Italien 402
flyttade han det kejserliga hovet från Milano till Ravenna, där Stilicho mördades
efter personliga intriger i hovet. Utan rådgivare försökte Honorius sedan klara sig
på egen hand, fast besluten att inte tillmötesgå visigoternas krav på ett
fredsfördrag, vilket slutade med visigoternas plundring av Rom 410. Redan år 405
hade Radagaisus av gotisk härstamning samlat en stor härstyrka i trakten av floden
Donau, gått in i norra Italien och ödelagt ett flertal städer. Först i aug 406 gav de
upp sedan de jagats in i Alperna. Den 31 dec 406 var floden Rhen frusen och stora
mängder burgunder, alaner, suever och vandaler gick över isen och slog sig ner i
Gallien innan de långsamt drog vidare söderut. I norr tog sig frankerna över Rhen
för att slå sig ner i nordöstra Gallien. År 412 gick visigoterna vidare från Italien till
Gallien, sedan de givit upp sina planer på att ta sig till Afrika, men fördrevs 414 till
Spanien. Genom fortsatta strider lyckades de få ett fredavtal 418 som försäkrade
dem ett område av södra Gallien. Efter Roms plundring hade ett flertal
troninkräktare framträtt och utropat sig till kejsare. I Afrika revolterade år 397 Gildo,
som var magister militum, men revolten slogs ner två år senare. I Britannien
gjorde soldaterna uppror och utnämnde först Marcus till kejsare (406-407), sedan
Gratianus (407) och efter att ha dödat honom valdes Konstantin III till kejsare.
Konstantin lämnade Britannien med sina styrkor 407. Han följdes snart av många
andra romare, varefter hela provinsen Britannien gick förlorad för det romerska
imperiet. Konstantin tog sig till Arles och upphöjde även sin son till kejsare. Efter
strider i Spanien och Gallien dräptes de båda 411. En annan motståndare i denna
region var general Gerontius, som följde Konstantin III men som sedan gjorde
revolt mot honom och utropade sin egen son Maximus till kejsare. Gerontius
dräptes 411 och sonen flydde till de barbariska folken i Spanien där han
tillfångatogs först 422 och dräptes. Efter dessa händelser uppsteg Jovinus och
utnämndes till kejsare 411. Året därpå utnämnde han själv sin broder Sebastianus
till kejsare, men de krossades båda två och dödades 413. Under denna period
uppsteg också Attalus år 409 som kejsare, utnämnd av den visigotiske kungen
Alaric. Men när Attalus lyssnade mer på dåraktiga rådgivare än på Alaric själv, lät
Alaric avsätta honom 410. Under en kort period 414-415 utnämndes han på nytt
till kejsare av den visigotiske kungen Ataulf, innan han infångades och lemlästades.
23