25 Romerska kejsare 306-641 - Korta beskrivningar i ett gotiskt ...

Provinsen Illyricum överlämnades till Theodosius. Denna överenskommelse hölls
sedan fram till dess att Maximus anföll Italien år 387. Valentinianus II och hans
moder Justina flydde till Thessalonika och sökte hjälp hos Theodosius. Först när
han erbjöds Galla till hustru ställde han upp på Valentinianus sida och
marscherade år 388 mot Italien där han slog Maximus styrkor, jagade honom över
Alperna och dödade honom, samt återinsatte Valentinianus.
Flavius VICTOR (384-388)
Han var son till troninkräktaren Maximus, som efter att ha misslyckats med att nå
fram till en fredsuppgörelse år 384 med kejsarna Valentinianus II och Theodosius I
utnämnde sin son till medkejsare (co augustus). När fadern Maximus anföll Italien
år 387 stannade Victor i Trier och sedan fadern besegrats skickade Theodosius
iväg Arbogast för att slå Victor, vilket skedde året därpå.
Flavius EUGENIUS (392-394) – troninkräktare
Eugenius hade Arbogast, en frank med titeln magister militum och vars farbroder
var Ricimer, mycket att tacka för. Det var Arbogast som utnämnde honom till
kejsare den 22 aug 392, vilket skedde tre månader efter mordet på kejsare
Valentinanus II, ett mord som antingen utfördes direkt av Arbogast eller som ett
självmord efter påtryckningar av Arbogast. Denne Arbogast hade efterträtt Bauto
som magister militum år 388 och han var en av de generaler som kejsare
Theodosius skickade mot troninkräktaren Maximus. Genast ordnade han en
straffexpedition mot de frankiska ledarna Marcomer och Sunno, som hade
plundrat i Gallien under det inbördeskrig som Maximus hade orsakat. Den
verkligen regenten i den västra delen av Romarriket var Arbogast. Den unge
kejsare Valentinianus II beklagade sig allt mer för kejsare Theodosius över läget,
men det finns anledning att anta att Theodosius stödde Arbogast, precis som han
hade stött troninkräktaren Maximus några år tidigare. När Maximus gick in i
Italien år 388 slog Theodosius honom, men innan han återvände till
Konstantinopel år 391 satte han sina egna undersåtar på många av de viktiga
posterna i den västra delen av Romarriket. Efter kejsare Valentinianus II:s död 392
ville sannolikt Arbogast själv bli kejsare, men när Theodosius inte gjorde någonting
för att stödja honom, gjorde han i stället revolt och förde fram Eugenius som
kejsare. Ett skäl var att denna man passade Theodosius bättre och ett annat var att
Arbogast kunde räkna med utökat stöd från senaten och aristokraterna i Rom.
Eugenius regering var hednisk i många stycken även om han formellt var kristen.
Han bytte ut många av de personer som tydde sig till Theodosius och år 394
tågade Arbogast iväg för att möta Theodosius styrkor. De hotade de kristna i
Milano att de skulle använda basilikan i staden som stall för arméns hästar när de
segerrika återvände från striden och tvinga alla klerker att göra militärtjänst. Innan
dess hade Arbogast förnyat fredsavtalet med alemanner och franker och allierat sig
med dem. Orsaken till kriget mot Theodosius var att han inte hade accepterat
21