25 Romerska kejsare 306-641 - Korta beskrivningar i ett gotiskt ...

med kejsare Valens lät han främlingar få bosätta sig runt om i Moesia och
Pannonia. Från denna tid skulle trenden öka att ha utlänningar på viktiga poster.
FIRMUS (c:a 372-c:a 375) – troninkräktare
Han var av moriskt kungligt ursprung. När hans fader dog utbröt strider inom
familjen, som slutade med att han skulle ställas inför romersk domstol. För att
undvika detta startade han en revolt i Afrika och gjorde sig till kejsare. Theodosius
skickades dit för att återupprätta ordningen men hans styrkor slogs ständigt
tillbaka. I stället var det genom förräderi som Firmus blev fångad. Innan han
överlämnades lyckades han begå självmord.
Flavius VALENTINIANUS II (375-392)
Han var son till Valentinianus I och dennes andra hustru Justina. Fem dagar efter
sin faders död, den 22 nov år 375, utropades han till kejsare, trots att hans äldre
halvbroder Gratianus redan år 367 utsetts till efterföljande kejsare i västromerska
riket av deras fader. Men armén och dess ledare ville inte acceptera Gratianus som
kejsare. För att förhindra en splittring av den romerska armén valde general
Merobaudes att utropa den 4-årige kejsarsonen Valentinianus II till kejsare.
Gratianus, som befann sig i Trier, kunde bara acceptera beslutet om än motvilligt.
Gratianus fick styret över Britannien, Gallien och Spanien, medan Valentinianus
fick råda över Illyricum, Afrika och Italien.
Kejsare Valentinianus var som minderårig starkt styrd av hovet och rådet samt
inte minst av sin moder. År 383 dödades hans halvbroder Gratianus i Gallien av
Magnus Maximus, sannolikt med titeln comes Britanniae, som försökte rycka åt sig
en del av kejsartiteln. Biskop Ambrose i Milano skickades som förhandlare och
Maximus krävde då att Valentinianus skulle abdikera, men Ambrose vägra
acceptera detta. I stället försökte han vinna tid så att Bauto, med titeln magister
militum, kunde befästa passen i Alperna för att förhindra Maximus framkomst till
Italien. Men året därpå, år 384, valde hovet kring Valentinianus att sluta fred med
Maximus om han bara lät Valentinianus få leva i fred. Maximus fick då kejsartiteln
i flera provinser och kontrollerade Britannien, Gallien, Spanien och Afrika, medan
Valentinianus bara fick Italien. Provinsen Illyricum överlämnades till Theodosius.
Denna överenskommelse hölls sedan fram till dess att Maximus anföll Italien år
387. Valentinianus och hans moder flydde då till Thessalonika och sökte hjälp hos
Theodosius, som först när han erbjöds Galla till hustru ställde upp på
Valentinianus sida och år 388 marscherade mot Italien där han slog Maximus och
återinsatte Valentinianus. Men själv stannade Theodosius i det västromerska riket
fram till år 391 innan han återvände österut. Under den tiden placerade han
många av de personer som stödde honom på viktiga poster. Exempelvis fick
Arbogast, som var Valentinianus magister militum, i uppgift att övervaka Valentinianus
och hans hov. Den 15 maj år 392 dog Valentinianus, antingen genom självmord
eller genom ett mord utfört av Arbogast. Efter hans död blev Theodosius son
Honorius kejsare i det blivande västromerska riket.
18