25 Romerska kejsare 306-641 - Korta beskrivningar i ett gotiskt ...

År 369 tågade Valens åter igen mot goterna och tog sig över Donau vid
Noviodunum. Här mötte han först greutingerna innan han vände sig mot
Athanaric och besegrade honom. Året därpå möttes Valens och Athanaric ute på
Donau i var sin båt och slöt fred med varandra. Efter denna fred var det dags för
Valens att ta itu med upproren längre österut. När så goterna plötsligt anfölls av
hunner som oväntat dök upp österifrån, började goternas ledare Fritigern
förhandla och få till stånd en uppgörelse som resulterade i att goterna fick bosätta
sig på romerskt territorium på vissa villkor. Medan de korsade Donau på väg till
sina nya hem, följdes deras vandringar bara av de romerska militära enheter som
lydde under Lupicinus och Maximus. Återstoden av Valens härstyrka var upptagen
med upproren längre österut. Kommendörerna missbrukade denna kontroll och de
övergrepp på goterna som blev allmänt kända, ledde fram till en revolt i början av
år 377, där goterna segrade över romarna i slaget vid Marcianopel, i Trakien. De
inledde en massiv plundring innan de ställdes framför en stor romersk härstyrka,
som sammankallats både från väst och öst. I slaget vid ”Ad Salices” vann goterna
åter igen och kunde sedan röra sig fritt i Trakien söder om bergen Haemus. År 378
återvände Valens personligen till det oroliga området och begav sig från Antiokia
till Trakien. Han drog tillbaka alla sina styrkor från östern utom några få och begav
sig västerut tills han den 30 maj år 378 kom till Konstantinopel. Efter ett kort
uppehåll för att se till att armén rustades, begav de sig till Hadrianopolis dit de
anlände den 9 augusti. Här mötte de goterna som åter igen gick segrande ur
striden. Valens blev sårad men lyckades fly till ett gods där han och alla hans
följeslagare senare brändes inne av gotiska plundrare. På slagfältet låg två
tredjedelar av hela den östromerska härstyrkan slagen och förintad.
Valens var som kristen ansluten till arianerna och det var härigenom som
goterna tog parti för arianerna när de kristnades strax före slaget vid
Hadrianopolis.
PROKOPIUS (365-366) – troninkräktare
Hans föräldrar är okända, men på mödernet härstammade han från kejsare
Julianus och därmed från Konstantin den store. År 365 den 28 sept lät han utropa
sig till kejsare i Konstantinopel och blev snabbt populär genom sitt släktskap samt
det illasinnade ryktet att kejsaren var död. En månad senare, den 1 nov, fick
kejsare Valentinianus besked om händelsen strax utanför Paris. Han skickade
förstärkning till Afrika för att se till så inte Prokopius försökte vidga sitt inflytande,
samt begav sig personligen österut. Valentinianus broder Valens, som styrde den
östra delen av Romarriket, hann före. I det första mötet mellan Valens och
Prokopius styrkor, vid Mygdus, vann Prokopius en oblodig seger sedan Valens
styrkor deserterat och anslutit sig till Prokopius. Ett försök att innesluta Valens
misslyckades och han kunde med knapp nöd fly därifrån. Bland de som stödde
Prokopius fanns 3000 goter som ockuperade Chalsedonien. Våren 366 möttes
Valens och Prokopius styrkor igen. Denna gång vid Nacolia där Valens vann en
oblodig och avgörande seger. Prokopius general Aglio gav upp och deserterade,
därmed var Prokopius öde avgjort. Något senare möttes de båda personligen,
varvid Prokopius återstående styrkor deserterade och överlämnade sig till Valens
samtidigt som Prokopius halshöggs och hans huvud sändes till Valentinianus i
16